Senaste kommentarerna i forumet

Utan era små kommentarer skulle jag nog inte fortsätta skriva ner mina funderingar på forumet...

En ständigt givande och tagande, på ett emotionellt plan, och jo...jag är tacksam för att jag uppmärksammas och ni ger mig respons..
Det var ett tag sedan du var som mest aktiv Märta, har du det softare idag än då?

Jag tror mycket på att de som försvinner på forumet kan gå två vägar...
Antingen tar sig ett återfall, och vill/orkar inte erkänna sina misstag ännu en gång, men vi dömer ju oftast inte någon, vi stöttar...
Och sedan tror jag på dem som har orkat och klarat sig igenom sin svåraste kamp, och nu lever ett mer innehållsrikt liv och
behöver ingen stöttning från forumet, utan klarar sig själva, och det är väl i sådana fall de bästa av alla sortens farväl man kan få/ge...

Själv sitter jag kvar här fast jag kanske inte egentligen borde, jag är ju "fri" nu ifrån alkoholens påverkningar,
fri att ta vilka vägar jag vill, men sitter likt undulaten kvar i buren för att jag känner mig som hemma här..

Mina ordflätor som jag skapar här ger mig en ännu mera kraft och insikt, tillsammans med era meningar, en mening...med livet..
Jag har förstått att meningen med livet är att inte försöka fly bort ifrån det, utan att vara kvar i dess närvaro och uppleva, hela alltet..
Men det kräver mycket mer av en att våga utstå all verklighet, det finns saker som sätter en på prov hela tiden,
och lösningen på det är inte att fly undan den, utan att våga konfrontera den, och kanske kontrollera den...

Det handlar mycket om kontroll i ens liv, att våga övervaka alla händelser, att försöka vara förberedd...
Men allt går inte att få kontrollen över, och utan att bli hysteriskt inse' att vissa saker rår man helt enkelt inte på, det är min begränsning...
Och med lite hjälp av något däruppe stilla nynna sinnesrobönen för en själv och öka ens egna acceptansnivå, här går min gräns..

och ibland fungerar det, det skapar en sinnesro och man får tid att lägga tankarna på annat...

jag ser felaktigheter hända alldeles intill mig hela dagarna, och istället för att aktivt deltaga i dem, så betraktar jag dem...
Vi fick vårat lönesamtal här i veckan, och det tog husihelvetet (som vanligt), VEM är mer förtjänt av en högre lön än de andra???
Oron och intrigerna stiger med raketfart på jobbet, och jag ser hur chefen verkligen njuter av att meddela sina bittra kronor till alla...

Jag avväpnade honom helt, valde att inte ta ett utvecklingsamtal, och jag tog emot siffrorna med ett helt neutralt minspel,
han tog upp varför jag valde att inte ta ett samtal med honom, och jag lyckades byta ämne snabbt...
Jag sade att jag var nöjd (fast egentligen inte..) och avbröt mötet med att lämna möteslokalen, han så snopen ut!
Och han har inte kontrollen över mig, han vet inte på vilken fot jag står, jag kan veta allting och ingenting, men han vet inte vad jag vet..

Jag vet att han är en mästare på att spela ut andra mot varandra, och igår hörde jag hur han gick på personangrepp när han började tappa
sitt övertag, och fyyy...det var lågt, jag tänkte nog spänna ögonen i honom och visa med en min hur illa jag tyckte om detta...
men jag valde att hålla mig....neutral, och då vet han inte vad jag tycker om någonting, alltså har han inte kontrollen...

Jag har nomalt sett inget pokerfejs, utan är lika lättläst som en Ikea-instruktion, men genom att lägga band på mina känslor,
ger jag inga andra några fördelar att kunna läsa av mitt mående..
Jag väljer vilka jag vill öppna med för, och väljer vad jag vill öppna mig med...

På så sätt blottlägger jag mig inte helt, och jag blir mindre sårbar, och jag får en känsla över att jag får en mer kontroll över mig själv..

Skillnaden är att idag så ser och upptäcker jag mycket mer än tidigare, och jag tar idag helt andra beslut än vad jag gjorde förr...
Jag är idag inte allas Berra och en slit-o-släng-produkt, jag är en person där man föräras vänskap med, och så länge man vårdar den
så behåller man den, jag bryr mig idag mycket mera om hur JAG mår, och då ingår inte psykolgisk misshandel där längre...

Jag väljer det som är bra för mig, jag väljer mina anförtrodda, och det som gör ont...väljer jag bort, såsom alkhoholen t.ex..

/Berra

Hålla balans:
"huvudet upp, upp och fötterna ner, ner..."
Aj! upp igen, huvudet upp, upp med hakan...'
Aj! .... upp ......
Aj!
Upp, upp med huvudet... en fot framför den andra
Ett steg, i , taget , det viktigaste ...?... först..
Vänta... nu, ..det viktigaste...?
Aj!
Huvudet upp! ... Upp med hakan!

Jätteskönt!

som du märta. Och vi andra. Kramar, underbar morgon / mt

Det var väl dags att titta in hos dig igen. Still going strong ser jag...... Härligt att du orkar, Sena natten för mig, borde sova men tankarna snurrar en strund till. Kanske är det lite terapi att sitta här och skrota ihop något på dina sida. Jobbar just nu i ett projekt hos stadsmissionen, tänk att jag äntligen funnit en meningsfull sysselsättning. Jobbar med ett projektuppdrag och känner att jag äntligen kan påverka och förändra för de som verkligen behöver det. Känner att jag använda min kompetens så det blir meningsfullt mig.

Hoppas att du känner att det du bidrar med här med dina filosofiska inlägg också bidrar. Vi kan göra det på så många sätt. Ville bara säga att du är värdefull, för mig, för många andra. Lova att du aldrig slutar med det. En tanke i natten.

Styrkekram Märta

nykter:) Sov gott och njut av somarlovet! / mt

Underbara alla fina ni.....

Snart vänder det, fyra dagar kvar, sen är året över, jag har nått mitt mål. Så himla skönt att känna att jag kan sprida lite hopp, att styrkan finns där tillsammans med er, det här är trots allt vår gemensamma resa, även om det just nu är förkroppsligat i mig.

Vi har alla varit mitt i stormens öga. Allt stöd från er alla, det har varit ovärderligt. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta att stötta varandra och alla andra. Hur det än är, livet är skört, vi är alla sköra. Jag fixade det, flera av oss har fixat det, det går ju faktiskt. Det tar tid i bland, det blir ett och annat bakslag men det går. Ont gör bakslagen, ont gör det ibland att blicka framåt. Men till slut har vi har bara oss själva kvar, vi har det liv vill leva och det liv vi väljer att leva.

Kan vi så kan andra. Så länge det känns meningsfullt så stannar jag här hos er. Och jag hoppas verkligen att ni också väljer att stanna kvar för alla andra. Ni fanns där för mig, nu är det min tur att finnas för andra. Tack för alla fina ord, för all uppmuntran. Det betyder jättemycket. nu vänder det......

Och till sist, till er alla men inte minst till mig själv: Du är allt du har, bruka aldrig våld på dig själv!

Styrkerkramar från Märta

Där ser man vad alkoholen ställer till det med...

Din vännina blev säkert skitsur för att du som vän hade valt att ställa krav på henne,
och i fyllan och villan ville hon "ge igen på dig" med ett elakt inlägg på fejjan, sant eller inte, det var nog inte det hon var ute efter, utan "skadan".

Och om påståendet var sant, så hade det nog gjort mera ont för dig, men vilket det inte var, och det var ju bra.
Du står fortfarande med hedern i behåll, och hela det utkastet var ju bara ett dåligt underbyggt skaller,
och det står inte för dig att försvara detta utan mer att din vänninan måste komma med mera substansielt innehåll, hur vet hon det-typ.

Om någon kommer med en kommentar på FB så kan du ju fortfarande ta henne i försvar och säga att det var ett missförstånd,
men det skulle jag inte göra, utan säga som det är, att det var bara en dåligt utfall av en som inte var vid sina sinnens fulla bruk, dvs hon var full och arg.

Det är fortfarande sanningen, och hon vänninnan kan inte göra det ogjort eftersom man inte vet vilka som hann att läsa den kommentaren,
och därav berätta att det bara var taget ur luften, dvs osant och kanske en kommentar VARFÖR hon skrev om det...

Jag tror inte att hon kommer göra det officiellt eftersom hon kommer att röja sitt missbruk, utan hoppas att det förvinner ur människors minne...

Du å andra sidan kan när (om) du får frågan bara säga som det är, att det är en vän som inte har kontroll på sitt drickande bara...

Vad jag vill säga är att....det är inte ditt problem, det är hon som får stå för sina klumpigheter, det är väl bara att beklaga att du blir medberoende...
Men bär inte hennes börda, du kan nog bara råda om hon frågar, jag antar att moralpredikningarna inte längre hugger på henne...

Hennes val, och du kan välja att inte hjälpa henne att bära den skulden, så mår du bättre själv...

Jag har själv suttit i samma position som din vänninan, försökt varit Sherlok Holmes för att nysta reda på vad och var jag skrev något på nätet kvällen innan,
och ångesten har varit ett enda stort tarmvred...

Jag kan inte ta det tillbaka, utan bara säga sanningen..det var en tid då jag inte hade kontroll på mitt alkoholintag..
och försöka dölja sanningen med ytterligare en ny lögn, det orkar jag inte med längre...

Att totalt resignera för min sjukdom och låta ärligheten gå före lögn är den största frihet jag någonsin kunnat skaffa mig..
man önskar bara att fler kunde inse' samma sak...

/Berra

Tack för att ni svarat. Jag kan berätta att nu har jag gjort mitt för denna person.

Efter att jag hade sagt till henne att jag backar nu tills du har tagit tag i ditt drickande på allvar och söker hjälp igen, så har hon trakasserat mig med sms, mail och inlägg på facebook. Jag hade beslutat mig för att inte svara varken i telefon eller på nätet.

Det slutade med att hon igår skrev ett öppet personligt meddelande till min vuxna dotter att hon ville berätta för henne att jag är otrogen mot min man. Jag blev helt förtvivlad. Påståendet är inte sant och som tur är så vet min man och min familj att det inte är sant, men alla andra som har kunnat läsa om det på facebook kan ju tro att det är så...

Jag är idag väldigt ledsen och det gör fruktansvärt ont i hjärtat att någon som man försökt stötta och hjälpa kan göra en så illa.

Idag fick jag ett mail från henne där hon ber om förlåtelse och att hon inte förstår vad som händer i hennes hjärna när hon dricker eftersom hon blir så elak och gör folk så illa och sen minns hon inte vad hon gjort.

Hon har tidigare gett sig på andra men jag trodde att jag som hennes bästa väninna inte skulle råka ut för detta, men jag bedrog mig.

Tack för ert stöd...

Blacky, det är ett tag sedan vi hörde något ifrån dig nu... Hur går det?

Och hur går det för mig då? Jo, tack. :-) Det går bra. Jag har jobbat som en tok den senaste tiden, så jag är trött nu. Imorgon har jag lite av ett målsnöre med jobbet, jag skall redovisa ett stort projekt jag har jobbat med. Det känns nästan lite som att det är skolavslutning... Dessutom har jag köpt en ny vansinnigt färgglad top och skall ha den med vita byxor - det är nästan bara Den blomstertid på blockflöjt som saknas...

Jag känner att mitt lugn och min tillit ökar sakta med säkert. Visst händer det att jag kan tänka "hade det här hänt för ett år sedan så hade maken druckit på det", men det är inte samma sak som att tänka "herregud, han kanske kommer dricka nu!". Så, jag läker.

Nu ropar kudden på mig inför morgondagens prestation. Godnatt, vänner!
/H.

som inte tycks fatta vidden av beroendeproblematik! / mt

Grete - tro mig, Atarax är beroendeframkallande.
Jag fick den utskriven av en läkare som inte visste bättre, åt den varje dag i över ett år (för ett hudproblem, den är en antihistamin). Sedan träffade jag en annan läkare som sa "herregud! den skriver jag bara ut som lugnande, och då måste man göra uppehåll var 4:e natt, för den är så starkt beroendeframkallande. Sluta genast med den!". Sedan hade jag abstinens (svettningar, frossa, illamående, yrsel, ångest) i tre veckor.

Så, snälla, tro på mig. Atarax är starka grejer, oavsett om det finns läkare som inte har fattat det....

Kram!
/H.

och mina vägnar. Forumet betyder indirekt något för honom också, jag tror på tiden.... särskilt idag. (Även om jag vet att den som står för länge på ena benet riskerar att bli stående... ) Han vet att jag skriver både i min, hans och andras trådar. Han säger att han gjort sitt val även om han "inte tänker lova att vara absolutist resten av livet...." Ikväll har vi talat om midsommarfirande. Vi har också talat om smärtsamma förluster tidigt i livet. Mullemannen har samtidigt som han sa att han vill dricka en lättöl till midsommarsillen vidrört insikten om kidnappad hjärna. Det goda i att det är alkoholismen och inte alkoholisten som är ett problem. Det rör sig i vårt liv och det är gott.
Just nu sover du igen Mullegubben, en naturlig god sömn som jag tror är läkande för en tidigt sårad själ.
Kramar till er alla som är våra följeslagare / mt

aktiv alkis och har sagt upp bekantskapen med sina barn(ett vuxet och så "den lilla") och pappan är spritfri. Dottern i de tidiga tonåren och har inte fått nån hjälp överhuvudtaget trots att fler än jag stött på om det till fadern.

Hans motivation : Dottern är så less på sprit så hon kommer inte att röra det.

All tillgänglig vetenskap och erfarenhet säger att han har fel. Men det går inte att få honom att lyssna, det är helt stängt i båda öronen. "Det kostar ju pengar" !!

Vad gör karldj-ln ?? Köper en hund till henne !!

Det finns 2 oändliga saker här i världen : Universum och människans dumhet !!

Ateraxen tar jag inte till sammans med alkohol och aterax är en medecin läkare skriver ut just för att den inte är beroende framkallade.
Mitt problem är att jag inte vågar sluta för jag ska drabbas av dessa fruktansvärda kramper, men jag skriver om min kamp och mina funderingar i en annan tråd, jag vågar inte sluta dricka , hjälp.

tack för era svar

..men för vissa kan det nog vara en möjlighet att byta ut sina värsta abstinensproblem i och för sig till ett annat problem...
Men det kanske hjälper dem att orka rida ut den värsta stormen, men inte att bruka piller istället för något annat beroende
utan att bara se det som en övergångsperiod på några veckor möjligen månader...

Men ifrån själva problemet kommer man ju inte, tankegångarna försvinner ju inte i och med att man knaprar annat,
men kanske...kanske mildrar det något de värsta symptomen...

Det finns ingen smitväg till att bli nykter, man måste orka ta hand om sina egna problem, och man kan inte lasta någon annan för det...

De kroppsliga besvären är nog inte de värsta, utan hur man i sina tankar "förlåter" alkoholen och vad den har gjort med sitt liv..
Det är väl aldrig kul att behöva genomlida abstinensen gång efter annan bara för att hjärnan fick hjärnsläpp igen...

Det finns de som KAN dricka alkoholen, och sedan finns det de som INTE kan dricka den...
Och sedan gäller det för var och en att inse' vilken grupp man borde tillhöra, och så finns det en annan sak också...
Man uppgraderar sig nästan aldrig, däremot kan en normalkonsument bli beroende, men nästan aldrig en beroende som kan bli en normalkonsument.
Man behöver inte ideligen prova detta, de få promillen som kan gå tillbaka till ett normaldrickande kan troligen heller inte njuta av det,
utan måste hela tiden hålla sig på sin vakt, och var ligger då hela njutningen med att dricka alkoholen..?

Jag har insett att jag har "alkoholistiska" tankar, jag söker hela tiden efter kickar och att det är en sorts egenskap jag har inbyggd i mig...
Och att jag kommer att ständigt söka mig efter dessa kickar och missbruka precis vad det än är..
Skulle jag prova på narkotika, japp jag skulle vara fast på nolltid, och därför är jag glad att jag inte ens har provat...

Jag är en drömmare och vill ta mig bort ifrån verkligheten så ofta jag bara får en möjlighet...
Men borde kanske se om mitt egna hus litet bättre, och försöka se exakt VAD det är jag försöker fly bort ifrån, vad är det som inte duger???

Det är min livsuppgift för närvarande, och närvarande...det är jag...

/Berra

kan aldrig hjälpa dig till nykterhet. Atarax tillsammans med alkohol ger dessutom dubbel ruseffekt.

Tack Lisamari. Det gör jag så gott det går.

Ikväll var det då dags för konsert med efterföljande sittning. Det gick bra trots att det gick på reserverna för min del.

Skönt var att kören körde sina favoritsånger på sittningen som dom brukar göra. Fina dryckesvisor i flera stämmor. Det kändes bra att jag tagit upp min syn på det redan i tisdags, för ikväll kändes allt bara bra.
Nu har jag havererat i soffan och fast att jag är helt slutkörd och associal, så är jag nöjd.
Jag har kämpat hela våren med dels min nykterhet, men också folks åsikter och att komma tillbaka till en dräglig tillvaro. Och jag har klarat det! Visst är inte resan slut ännu, men jag har kommit en bit på väg.

Och nu tar jag sommarlov

händer detta alla? jag har bestämt mig för att slut dricker efter lång tid med för mycket drickade senaste tiden varje dag . Ätter ångerst dämpande och har även aterax att hämta ut mot ångerst och tänker att dessa kan hjälpa till att förhindra det som ni beskriver.
Jag var så säker på mitt beslut men nu känner mig bara livrädd!

är 24 år och pallar inte alkoholen vill inte dricka alls men som sagt rädslan av vad som kan hända är det endå som får mig att fortsätta

Tack tack, för att jag har förmånen och få läsa dina fantastiska rader.

Mors mors
Lisamari

Skickar liten uppmuntrande kram. Du får ta vara på din egen tid nu och vara lite låg i lugn och ro, tack för du skriver.

Sköt om dig

Tack MT. Det ska jag!

Gp har bra reportage idag om spritsmugglingen med bussar som sker mer eller mindre öppet utan att någon gör något åt det.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.655332-tung-last-varje-onsdag

Det är hemskt att säga, men man kan inte rädda någon som inte vill bli räddad. Det är den krassa verkligheten. Om man ändå försöker riskerar man att sjunka själv också.
Ta hand om dig!

till dig:
... ... ...
Vi ska leva den stund vi kan
och ta den som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma
Man kan låta bli att fälla ett träd
Man kan låta bli att döda
Man kan låta bli att slå
Man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland.

Och, ibland orkar man inte ens göra nån annan glad.....
Det blir säkert bättre, åtminstone imorgon. Ta hand om dig och härskenheten.
Kram och söndagshälsningar / mt

tittar ut genom fönstret...

JAMENVAFAN DET HÄR SUGER JU!

..ännu en gång låter jag vädret styra över mina känslor, det blev ju inte som jag igår hade planerat morgondagen...

Ja det är kallt och det "pissregnar" ute, samtidigt som jag borde vara glad för att all grönska törstar, gräsmattan har gulnat i botten, många tunna blommor utan reservoirkapacitet har blommat ut och dött allra redan, så regnet det behövs...
Hör ni hur jag backar bandet lite och börjar långsamt acceptera regnet som ett nödvändigt ont, vad spelar mitt dagshumör för någon skillnad när annat dör???
Plötsligt känns mina utsvävningar rätt små och onödiga, jag tänker ju mest på mig själv, oh du själviske man...

Jag har ju tidigare skrivit att man är ju självisk i sitt ställningstagande till nykterheten, man får ju ingen direkt praktiskt påhäng av annat än ungarna och hundarna...
Medans de största odjuren för kvällen kommer ju att förbli fyllhundarna...

Jag har under gårdagen varit på en liten resa och umgåtts med mina närmaste släktningar på min sida...
Det blev fint, med lite blandat väder badade ungarna (många) i deras pool, fiskade vid bryggan, jagade ormar i stenröset, och gullade med en sju veckor gammal dvärgcolliehundvalp, äh den var så söt så man bara dog på fläcken, liten ulligt tufsboll med början till en spetsig nos, vikta öron och små pepparkorn till ögon och en bakdel som inte hängde med i framdelens takter, utan svängde lite som den själv ville, rädd och nyfiken på samma gång..

Och hoppsan där ramlade den omkull på sidan, och den låg kvar som om den hade tänkt sig att lägga sig ner och bara softade..i gräset..
(jo då känner igen det mänskliga alko-beteende, skulle inte alls ramla, hade verkligen tänkt att vila i den här vattenpölen..)...

På det mänskliga planet så ser man i nyktert tillstånd kanske mer än man vill, det serverades fri alkohol för de som ville, öl, cider, rött/vitt i obegränsade mängder...
Men när läsken tog slut så var det ingen som reagerade, och där var ändå de som drack alkohol där och tullade, på MIN och ungarnas dricka!!!!

Såg en av mina släktingar som blev mer och mer hätsk, hon lackade till på sin man som blev mer och mer packad...
Och jag vet inte var det som var det värsta för henne, att hon var fyllchaffisen denna gång och inte "fick" dricka, eller att gubben hennes verkligen "blev" full...
Det blev några tillrättavisande vid middagen tvärs över bordet, "..att du behöver inte tillrättavisa ungarna vid maten, eftersom du är full.."
Hon fråntog honom ansvaret att få fostra sina egna barn, det kändes lite märkligt minsann...
Han blev rättslös i och med att han drack, och han fogade sig efter detta, och där undrade jag varför?

Är det så att OM han käftar emot...så kommer det att dröja lååång tid tills han får dricka igen, och han valde att hålla käft, eller bara ville få en lugn matstund..?

Som sagt, som en nykter person får man se och höra mer saker än man vill,
och det skapar frågor, och jag märker hur förbaskad komplext vårat drickande i verkligheten är, vi bete'r oss på en väldigt hög känslomässig tunn tråd när vi dricker alkoholen, och inte undra på att det finns personer som antingen ramlar av eller knäcker tråden...

Vi blir ju inte direkt så mycket smartare när vi dricker, vi bara tror att vi har hela världen framför våra fötter, vi är fantasins kungar över...ingenting...
Ljudimpulser och synintryck tar en direkt kontakt med hjärnan, dock utan att passera vare sig logik eller samvete, utan fram som en bulldozer..

Som nykter betraktare kan det kännas löjligt och man kan ganska så snart sia om personens framtida val och reaktioner i ett par timmar i alla fall...
Man ser lite av samma regi men med olika skådespelare, man frågar sig som betraktare ibland, kommer han att kräkas eller hamna i slagsmål??

Känns det jobbigt då?
Man hamnar i en "show" man har sett så många gånger tidigare, och jag var en gång i tiden varit dess huvudrollsinnehavare, han som utmärkte sig..
Men jag lämnar den rollen med varm hand till någon annan, och sätter mig i publiken, jag kan ju hela story'n redan...
Kanske det finns någon i publiken jag kan föra en dialog med, istället för att vara interaktivt med de på scenen...

Jag blir inte en tråkigare person, jag har nog mer kontakt med livet än de andra, och livet är inte alltid så förbannat roligt...
Men jag har kraften i min hand att påverka den åt det håll jag vill, och inte låta alkoholen styra den åt vilket håll som helst..
Det är min styrka och min livssituation...

Ångrar jag mig, så vet jag hur jag gör, men vilket liv känns mera ärligt då?

Mors Berra!