Senaste kommentarerna i forumet

vem som gömmer sig bakom alla olika nicks på forum. Kanske Kramgubben själv är/blir en användare eller någon annan i din närhet som läser och kopplar ihop dig med händelsen/namnet. Tänker också på dig så att du kan känna att du kommer vara fortsatt anonym här. Men det väljer du ju själv i vilken grad du vill vara såklart.

Själv har jag "svävat" iväg ibland när jag har skrivit och gått in senare för att redigera bort vissa detaljer som starkt kan kopplas ihop med min person eller folk i min närhet, till exempel ort eller arbete.

Jag tycker det kan vara en svår balansgång mellan att skriva öppet och ärligt om mitt liv och samtidigt värna om min egen och andras integritet. Det känns lättare på ett alanon-möte där jag litar på att det som sägs på mötet stannar i lokalen och hos deltagarna. Här finns det ju så många användare.

Hoppas du inte tycker att jag lägger mig i för mycket.

Ha en fin dag!

...ju ut mannen i min berättelse men hur och vad han gjort, hur han mår och varför kan jag ju egentligen inte veta.
Jag vet bara utifrån det jag ser, hör och kan uppfatta. Det jag menar.

Tack för du läser min tråd och att du skriver, det betyder mycket. Dina tankar och berättelser gör att jag förstår min man bättre.
Den dåliga självkänslan du nämnde i Lejonets tråd ser jag lysa igenom ofta hos maken. Trots att han har så mycket andra människor önskar och strävar efter.

Alkoholen är ett dödligt gift och min man gör nu sin tredje behandling i sitt liv, första som dryg 20åring. Nu när jag fått mer information om hans historia så är det ett under han lever. Det tror jag han förstår nu. Just att han hittills haft arbete och lön har hållit honom vid liv. Han har lyckats dölja så enormt mycket för mig trots att jag ser mig som både intelligent och vaken. Han har lyckats prata med alkohol i blodet och jag har inte märkt. Det fick jag en bekräftelse på nyligen, en historia jag drog mig till minnes när jag pratade med hans ex, även många samtal han gjort med sin mamma har lurat henne, då jag vet han druckit. Det var jag övertygad jag hade koll på, tji fick jag ;). Oftast är/var det tydligt, om inte i rösten så hur saker sägs och vad som sägs. Men, han är en förvandlingskonstnär i stora mått. Sista halvåret -12 var däremot katastrofalt, då hade jag känslan det var liv eller död. Det har jag sagt till honom och han har nog fortfarande inte riktigt koll på det var helt så illa. Sjukligt mager, färgskiftningar i huden-njurarna orkade inte rena kroppen, spyor, halsa ren sprit ur flaskan i jobbväskan på väg till jobb. Att va rädd om körkort behövdes inte, det försvann före min tid....jag har många berättelser...men de ligger i den negativa högen-den ser jag som en stor mörk hög med levande organismer-rör på sig och äcklig som fan. Den är fortfarande nära men jag samlar på positiva upplevelser nu. Varje dag tar jag i det negativa men håller mig intill det goda. Den högen växer och doftar gott. Gott föder gott som jag skrev tidigare ;) här trivs jag (och jag vill tro mannen också)

Min man är helt nykter sen slutet av januari, nu pusslar vi för få ihop våra egna liv och vårt gemensamma. Långsamt får det gå, så det blir stabilt och välbyggt.

Lycka till Fia

Dag tio, tror jag. Räknar inte så noga längre. Har allt för ofta fallit igenom. Humöret är uselt. Så arg, så arg. Antagligen eftersom det snöade i morse och jag inte fick min promenad. Borde ha gått ut ändå eftersom det lugnar mig. Tittar på mannens kvarvarande öl i kylen och tänker att en öl skadar ju ingen. Men tog min antabus i morse och även om jag inte känner mig stark idag så ska jag fixa detta. Imorgon väntar ett värdigt arbetsliv och jag kan, jag vill, jag ska!

FnöskeFia idag - lättantändlig.

Sedan jag slutade mitt förra jobb där jag arbetade på helger och kvällar så har jag märkt att jag inte har ett så socialt liv som jag trott. Eftersom jag oftast jobbade då andra festade så var jag liksom nöjd med att ha "fikavänner" under veckodagarna. Flera av mina vänner har lämnat stan och kvar är de som gillar att festa på helgerna. Jag saknar vänner att ha spelkvällar eller liknande med.

Jag har tidigare skrivit om hur vänner/bekanta liksom slutat höra av sig kring helgaktiviteter sedan jag slutade dricka. Igår så hade jag ingen lust alls till att sitta ensam så jag bjöd in mig själv till en fest. Det funkar till en början men det är verkligen inte roligt när folk börjar bli fulla.

Patetiskt nog så tänkte jag att jag skulle försöka dricka några öl för att kunna stanna kvar och ha kul. Efter två öl kände jag mig ordentligt berusad och var tvungen att spy. Det är som att jag har blivit mentalt allergisk mot alkohol eftersom jag egentligen inte vill dricka.

Ensamheten kan vara underbar när den är självvald men den gör jävligt ont när man inte vill vara själv och det är svårt att inte vara självkritisk och tänka att det är något fel på en.

Det konstiga är ju att i övrigt så mår jag bättre än på länge men när jag mådde dåligt och levde på ett destruktivt sätt så hade jag ett mycket rikare socialt liv. Jag kanske bara måste inse att det jag trodde var vänskap var en illusion som byggde på alkohol. Jag vill heller inte ha den sortens vänskap. Det känns av någon anledning oerhört pinsamt att ens säga att jag känner mig ensam, till och med här på ett anonymt forum.

Jag har flera goda och nära vänner som jag värdesätter högt men tyvärr bor ingen av dem i min närhet längre och det räcker inte för mig att bara ha nära relationer över telefon.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Har bott i den här stan i nästan två år nu, vill inte flytta tillbaka till där jag bodde förut. I övrigt så trivs jag ju jättebra här, fick till slut en underbar lägenhet och har just börjat praktiken som känns jättebra.

Jag har inte varit på alanon-möte på några veckor. Ska definitivt börja gå igen. Det är en början och det känns tryggt och lugnande att veta att där finns människor som ser och bekräftar att man finns.

Hoppas ni har det bra.
Kram!

Skitbra Pontus! Välkommen till dit eget skrivande. Även jag smög runt här ett tag innan jag fattade tangentbordet. Det där med aggression känner jag igen mycket bra. Är så arg på allt sen jag nyktrade till. Och är bara inne på tionde dagen idag. Du ska vara stolt för varje landerövring du gör. Idag är det forum och gymmet, men vet hur långt du kan gå! Välkommen skygga Pontus. Här finns mycket kunskap. Har du gjort självhälpens övningar? Jag tycker det hjälper mig att se saker på pränt.

Fia

Hej igen Anli! Hur är det? Även om du skulle ha falli igeom igenom i helgen så fortsätt skriv. Jag har varit där tusen gånger, känns det som den enda anledningen till att jag klarade denns helg är att jag nu har något att se fram emot. Arbete! Men vi ska ju båda fixa det i slutändan så hör av dig. Jag finns här om du vill. Arg idag. På naturen, efter nästan en veckas sol föll snön igen imorse. Tar ut det på min stackars man. Fast så stackars är han inte. Han har valt mig liksom han valde mera öl igår! Så hur går det för dig Anli? Hur mår du? Önskar du hörde av dig.

Fia

Hej Markatta! Nej, det finns ingen anledning alls. Jag vet att man inte ska det. Men för mig är han A.H för det var så han presenterade sig. Bara det var ju trevligt att presentera sig. Men du har rätt, ska inte nämna namnet igen.

Fia

Steg upp halv6 idag vår solen sken härligt, utan bakis o bekymers fritt. 7dagar sen jag drack öl nu, så det känns skönt att vara på
benen och kört över första veckan igen. Känns skönt att kunna lättare resa mig upp efter bakslag.

Unnade mig ett par veckor sedan ett par nya dyra löpar skor och det är så befriade att gå ut och jogga på bara vägar igen. Gjorde en extra lång runda idag, och det gjorde mina hundar glada=)
Har även köpt årskort till gym och det är bästa jag gjort på länge. Att få rutin på träning och bara jävla mata ur sig aggresion är nog mitt bästa verktyg och tips!
Krävdes mkt mod för mig som är lite skygg att ta det steget, men fått bra social kontakt att och så många som är glada att se mig där. är stolt över det.

Kommer nog återkomma till mitt tränande senare, säkert någon som tränar på ett eller annat sätt?=) Hade tänkt skriva en längre inledning nu men måste rycka iväg, Ha en toppen dag gott folk!

Pontus

Jag undrar en sak. Finns det någon anledning till att du skrivit ut hela namnet på den sk Kramgubben?

"Gott föder gott", den meningen gror i mig. Tack för det du skrev hos mig.

Önskar dig bara gott! Fia

Jag är glad att du delade Sorgsen. Förstår att det var svårt för dig att lämna ut mannen, men det betydde mycket för mig att se att jag inte var ensam.

Fia

Fyfan, vilken resa! Tyvärr känner jag igen mig i ditt ex. Jag har gjort de mest fruktansvärda saker mot min man. Bland annat hade jag sex på en krogtoalett med en kille samma natt som min man friade. Jag tror faktiskt inte att din fästmös beteende beror på bara alkohol utan snarare dålig självkänsla. Ett skevt bekräftelsebehov, men givetvis upptrappas det av alkohol. Välkommen hit!

Fia

Är häppnadsväckande. Och man ser öppningar på flertalet problem genom att bara läsa och förstå.
Ibland säger eller gör man(jag) saker men blir vänligt tillrättavisad om sina tillkortakommanden.
Vilket uppskattat av mig.
Vi är som en stor rätt knasig familj här inne.
Och anonymiteten gör att man vågar vara mer naken här än ute i samhället eller ens på ett AA-möte.

Det tar tid men man(jag) lär mig mer och mer hela tiden.
Glad att jag hittade hit i oktober 2012.
Ha en härlig söndag nu, här hemma var det storstädning igår. Samma idag och jag skall stryka en jättehög ned tvätt.
Bara skjutsa frun till jobbet först!
/A

Hoppas du klarar dig hyffsat efter denna mycket obehagliga resa.
Och grattis till sitt eget boende.

Här finns det svar på frågor du har.
Välkomen!
/A

Kanske det är så att inget är så ont att det inte har/kan ha något gott med sig...

Efter vår fina dag och det långa samtalet på kvällen slogs jag av tanken att den upplevelsen och Mg´s insikt om relationerna i AA - de som växer från insidan - konstaterade jag att utan AA skulle han knappast ha fått uppleva detta... denna form av gemenskap. - "Aldrig" svarar han direkt och spontant...

Jag inser att inte heller jag skulle ha fått uppleva detta som fört oss så mycket närmare varandra på ett annat sätt än före alkoholproblemen - då vi också hade det bra.

Han - som har mycket teoretisk kunskap - talade igår om kvaliteten i AA, att det som växer i AA inte härrör ur teorier utan ur den personliga erfarenheten och det sanna delandet.

Det känner jag igen från forumet. Jag tycker om anonymiteten här och ser mer och mer styrkan i den... och då handlar det inte om att dölja sig själv utan möjligheten att visa sitt sanna jag utan att behöva ta sig igenom våra "förklädnader"... De yttre attributen, som är omöjliga att bortse ifrån, utgör både ett skydd och ett hinder - många gånger utan att människor vill det.

Jag tänker just nu att det stämmer att en kris inrymmer ett hot och en möjlighet. Idag kan jag inte vara annat än tacksam för det som tvingade oss dit vi är idag. I synnerhet eftersom vi tillsammans kunde bryta och byta väg före alkoholen hade fått medföra alltför stora förluster. Vi har allt kvar och har fått mycket gott därtill.

Vi sitter tillsammans nu och delar med oss av hopp till alla som behöver och har viljan att förändra sitt liv. / mt

Du är en kämpe, och kämpar BEHÖVS!
/A

omedelbart att i mulleholken är det mycket gott att vara. Kram till er i Pianorow

Jag, och maken, har varit på semester över påsken. Så jag har inte varit inloggad här på ett tag, och nu inser jag att jag har en del att läsa ikapp. Jag skall göra det, för jag vill veta hur det går för er allihop och hur ni mår. Jag tänker ofta på er, såklart.

Men, först: sova. :-)

Vi hörs, vänner!
/H.

en AA-kamrat på det lokala köpcentret idag - de blev så glada båda två... Och Mg sa till mig senare: I AA lär man känna människor inifrån och sen... kanske något mer om det yttre som är av mindre vikt. I det vanliga livet är det precis tvärtom... man börjar med namn, yrke, bostadsort och sen, kanske... man bekantar sig med det som finns bakom... Jag läser vad jag skrivit och frågar om jag förstod "rätt"? Han tillägger: Den upptäckten är densamma som att ytan mot det mest sårbara är som störst mot den som står en närmast (6.12.2010).
Det handlar om själva livet och "jag lever idag". Det gör jag också. / från mulleholken vid midnatt - den vackra mulleholken "design Dompa" - i lila, rosa och lite gult

alldeles härlig dag med delar av familjen. Också många timmar ensam med mannen, talat men kanske mest varit tysta. Tillsammans. / mt

Hej igen...det går bra det här, om en vecka har jag varit nykter i 3 år och fyra månader, samt rökfri i fyra månader. Får nypa mig i armen, är detta verkligen jag? Jag som är så förknippad med alkohol och cigaretter, lever nu ett vanligt skönt liv utan beroenden. Jag slutade röka med samma metod som jag gjorde med alkoholen och jag har inte haft något sug efter vare sig sprit eller cigaretter. Det är en spännande resa vi gör...vem är vi egentligen, vi vet ju vad det blev av oss, men hur var vi alla de åren innan vi började dricka? Jag har iallafall glömt av det, kommer ni i håg? Nu har jag påbörjat en resa, en resa som kommer forma mig,tala om för mig vem jag och visa mig vägen, det är fantastiskt. Idag kan jag inte tänka mig att överhuvudtaget dricka eller röka. Hoppas det går bra för er alla...kram DSG

till forumet lejonet76 !!
Och jag grattar dig till att ha hittat till Al-anon !
Du har haft en helvetes resa och jag hoppas innerligt att du nu kan ägna tid åt dig själv helt och hållet och börja din resa till ett bra, eget, liv utan energitjuvar.

Fortsätt gärna att skriva om din resa här för det är många du hjälper med dina erfarenheter.

Och vem vet, kanske vi syns på nåt stormöte där AA och Al-anon samsas om utrymmet.

...hit Lejonet.

Ja, vad ska jag säga?
Vilken berättelse, vilket liv.
Du verkar funnits här ett tag och har säkert läst runt bland trådarna.
Vi är många med liknande upplevelser.
Fortsätt läs, skriv och hitta vägar. Alla upplevelser är unika men ändå samma, lika jobbiga och tröstlösa men du är inte ensam och det finns hjälp.
Hoppas du fått en sponsor du trivs med.

Välkommen i gänget

min vän :-))

..på lycka skulle jag tro alla befunnit eller befinner sig i. Den är ju i lagom dos nödvändig för att överleva. Det är att finna en balans som är det svåra.
Jag brukar ofta gå tillbaka till sällskapsspel i min fantasi, (som för övrigt är livlig, alltid närvarande och ger många tysta eller ljudliga skratt ;) ) det är ju själva spelandet som är trevligt, när man nått målet är det ju förbi. De som bara har vinsten i sikte missar ju allt som händer runt omkring, missar hela grejen med "sällskaps-spel".
Vägen är livet!
Jakten mot förbättring har jag inbyggd för slippa ruineras och bli bitter, målet är tydligt, kommer jag halvvägs är jag nöjd, bara det rör på sig.
Perfekt, njae, ungefär lika tråkigt som en spegelbild, exakt och utan överraskningar.

Så ser liv ut för mig i min realistiska fantasivärld ;)

Önskar dig en trevlig lördagskväll