Senaste kommentarerna i forumet

Tack Lelas och Lillablå!

Nu sitter jag under partytältets tak och lyssnar på regnets stilla tickande mot duken, våra sista gäster är snart på väg att åka hem...
Vi har avslutat middagen som bestod av kladdpasta som bara frun i våran gästandets familj kan gör på sitt sätt, god!

Längtar till att vi i familjen ska få vara ensamma och få ha våran myskväll, för oss själva, vi är inte rädda för att umgås med andra, men vi vill ha våran egna tid!
Det är oerhört viktigt att inte slänga sig ifrån sällskap till sällskap, vi är måna om våran egna tid...

Vi har plockat ihop alla grejor och bevis på årets midsommarpartajande, kassarna är fyllda av burkar, glas och PET...
Några ballonglik ligger på gräsmattan efter ungarnas kast med knivarna, en "farlig" lek, men inte en tiondel så farlig som alkoholen...
Att få ge varandra frihet och ansvar är mitt signum, ja det är farligt med knivar, men de är medvetna om riskerna, och de missbrukar inte det förtroendet alls...

Så jag känner mig lugn, och kan nu få min tid för eftertanke, och det känns så bra...
Och jag njuter nu av den svenska naturen, som innehåller så mycket väder, vi blir verkligen bortskämda med mycket variation, ömsom regn, ömsom sol...

Jag funderar...?
Behöver jag verkligen alkoholen för att fly bort allt detta i en berusning...?
Svaret är nekande, jag upplever nu'et och jag har lärt mig att uppskatta det för vad det är...
Verkligheten...

..och nu kom solen tillbaka igen, som sagt variationen är uppskattad, och jag upplever den..som positivt...

/Berra

jag vill ha en stoooor gilla knapp som jag kan trycka på !!!!!!!

Jag vet i alla fall en eller ett par saker som jag hoppas blir av på din semester.

tack för att du vrider tillbaka perspektivet igen, när jag behöver det!
kram!
/k

Hej.
har åkt ut till havet idag, till kallbadhuset, en nätt cykeltur på en halvtimme...
legat på solvarma klippor, lyssnat till vågornas skvalp, segelbåtarnas
segel som slår i vinden, och kärringarnas skvaller...
och känt mig oändligt ensam.

tvivlen kommer över mig igen.
ska det vara så här?
är detta allt?
vad är det meningen att jag ska göra med mitt liv?
för inte kan det bara vara att gå till ett jobb som kräver mer än jag egentligen
orkar, där arbetsglädjen och kamratskapen försvunnit i omregleringar,
ombyggnader och omstruktureringar, för att sedan åka till en tom lägenhet,
utan lust eller energi att ta mig för nåt kul eller konstruktivt alls?

och jag fasar för min semester...
4 veckor utan en enda plan, nog för att jag tänkte åka och hälsa på hos mina
föräldrar längre upp längs kusten, åka båt, plocka svamp och bär och bli lite
bortskämd, men mer?! kan ju inte tvinga mig på mina vänner mer än en dag
här och där, de har ju fullt upp med sina liv...

ja ja, det ger sig nog, jag överlever, jag kommer nog på nåt.
åtminstone får jag leta svamp istället för ölburkar...
åtminstone får jag lyssna till kärringarnas skvaller på kallbadhuset och inte
till en arg och ilsken iskall man som känner sig förorättad...
egentligen har jag inte ett skit att klaga på, jag lever mitt liv, och just nu låter
jag ingen sätta sig på mig, trycka ner mig eller förminska mig...
känns nog bättre i morgon redan!

är så oändligt tacksam för att jag har möjligheten att få skriva här, och få läsa
era berättelser och ta del i era resor...
TACK!!!
/k

Mina tankar finns hos dej i ditt årsfirande... du har hittat lugnet & harmonin i livet... KRAM <3

Barbalala... våga ta emot hjälp från dina nära & kära... du måste inte vara den som håller ihop hela tiden. Ta hand om dej.
Kram från Mie.

Åh, vilken härlig upplevelse, Berra! Tänk att liksom få en spegel att titta in i så där, för er båda. Och grattis till din tredje midsommar! :-)
/H.

till en ljus dag! Tack för att du delar dina dipp också, det har STOR betydelse. / mt

okey

Facebook under mitt nick Adde Addesson, dels på egen sida och som vän till Alkholhjälpens Facebookgrupp.

jag köper gärna boken. Den tanken kom, om du skriver en, för det borde du! Precis när jag tänkte så var det någon annan som hade skrivit det. Det verkar som om det kommer att bli kö när du ska signera boken...

Tack för allt du skriver, det är hjälp och stöd!

Kram till dig!

Ni förgyller verkligen min tillvaro, det känns verkligen bra att ni finns här, där jag kan smita iväg när jag behöver vara för mig själv en liten stund...

Min midsommar nr 3 i nyktert tillstånd har varit mitt livs bästa i vuxen regi, allt flöt på så bra, alla var glada och förhoppningsfulla och hjälpte till...
Ingen stress och inga irriterande stunder, allt föll på sin plats, vi blev bara 14st i år, men oj vilket ös..
Jag gick själv och lade mig kvart i tre på midsommardagens morgon, en timme före de andra lite mer hårdpartande människorna..
Det var Ledin och Gärdestad på poplådan, dans och normalt skrål så det ekade mellan öarna, ja vi valde att föra oväsen, för vi hade fest!
Inga kräkfulla, inga dispyter inget negativt alls, bara en glad midsommar...

Jag hamnade i en rätt trevlig situation med en av gästerna, Gugge, han som brukar alltid veta bäst, allra helst när han är full..
Han var nu nyfiken och ville veta hur jag upplevde den tredje midsommaren i sinnernas fulla bruk, jag var den som nu fick briljera och HAN fick lyssna...
Lugnt och metodiskt lät jag honom få intervjua mig, i lagom takt så att jag såg honom reflektera ordentligt, han var ju trots allt full...
Han blev verligen häpnad över hur lugn och och i fullständig harmoni jag var med mig själv, jag var den som njöt men hade precis all kontroll..
Och jag dömde inte heller andra, alla fick dricka efter eget omdöme, men jag visste ju var alla var, de kände sig "säkra" när de visste att en av de vuxna satt där med precis all kontroll, jag var alltså ledningskontrollen...ha!

Känns väldigt bra, just nu ligger jag i sängen på kammaren på landet och lyssnar genom fönstret på av hur två av våra gäster har valt att sitta ute inatten med lite "fyllprat", de sitter i daggen,mörkret och myggen och några whiskey's, själv ligger jag i min varma säng och lyssnar på frugans snusande...

Jag saknar ingenting, de kan lösa all världens problem därute, jag låter just nu inga problem få bygga några bon i mitt huvud, jag är fri i min nykterhet...

Nu ska jag sluta mina ögon, och se fram mot en morgon, utan ångest...

/Berra

Känner att tröttheten och tomheten faller över mig ikväll. Humöret sjönk i takt med solen.
Känner mig sorgsen och inte alls på humör.

Så tänkte jag "varför?" "varför känner jag som jag gör?"
Inget särskilt som hänt.......

Men så började jag vända och vrida på saken och kom fram till att jag faktiskt har klarat av min första nyktra midsommarhelg på väldigt länge. Klart jag blir trött. Klart att det sätter sina spår. Det tar mycket energi att förändra sin livssituation. Och vid större helger som denna kanske det tar ännu mer?
Steg ett blir i alla fall att sova. Försöka vara tacksam över ytterligare en dag nykter. Inte grubbla. Får väl se hur det går.

I morgon är en ny dag som jag hoppas blir ljus.

Hur ta beslutet att inte dricka mer????????????? Jag blir tokig snart. Vet, förstå och inser på alla plan att alkoholen bara gör mig illa men KAAAAAN inte ta det Stora Beslutet att Sluta. Vad är det för Fel på mig? Har vevat runt snart i hundratusen år med Alkohol som en snara runt min hals, tätt följ av Nikotin, och Förmår inte bli av med dessa älskade o hatade livs"kamrater". Inbillar mig en stund att Det Stora Beslutet är taget när jag mår som jag gör efter too much, Aldrig Mer känns som en totalt genomförbar o Självklar plan. Jättesjälvklar tills jag plötsligt mår lite bättre och den Stora Saknaden slår till. Eller vad det är. Jomen visst skulle det sitta fint med lite vin? Eller folkisar, 6 eller kanske 8... Och så är det igång, igen. Haaaaaaaaatar detta. Har läst Allen Cars bok, mycket bra! Men, hjälper mig inte. Blir bara ännu mer medveten. Är troende sen barnsben o prövat lägga det " i den högre maktens" händer sen så långt tillbaka jag minnas o behövde det, not working here. Ser "högre maktens" ingripande i mitt liv på oerhört många plan, men icke här. KÄnner mig totalt utlämnad och maktlös. Har gått med i AA via mail, jättebra men verkar varamest för "de redan frälsta", De som Tagit Det Stora Beslutet.
Ja, ni, om nån bryr sig. Tips på hur Jag Kan Ta det Avgörande och viktiga Beslutet? Önskar er ala allt gott och beundrar alla er som lyckats med det jag inte klarar just nu, att bestämma mig för att Inte dricka Mer.

Va söta ni är!! :D Jag försöker verkligen hålla modet o kämpaglöden uppe, men ibland är det svårt.. det har blivit många tårar idag men imorgon är en ny dag och då hoppas jag att det känns bättre! :)

Det är första gången jag ska bli mamma så det är stort :))

många kramar till er :)

hej adde
skulle behöva komma i kontakt med dig
hur gör jag
denial

Vickis - du kanske också märkte att vi som är starka och positiva nu inte var det när vi började våra resor här? Jag menar, vi har alla sökt oss hit för att vi har mått otroligt dåligt. Därför är vi också levande bevis på att det går att ta sig upp ur gropen! :-)

Kram kram!
/H.

Skönt att du fått en lugn och skön midsommar! Kanske precis vad du behövde?
Vi kan låta starka och positiva idag, men det fanns en tid för inte allt för länge sen
som i alla fall jag kände mig allt annat än stark och positiv... och de dagarna kommer
fortfarande...
vi är nog mer lika än du tror, Vickis!!
Jag har också fått höra att jag är hysterisk och överdriver, och kontrollerande, och
mycket annat... ett tag trodde jag på det.

Ta nu hand om dig och det liv som gror!!!
om du bara visste vad jag är glad för din skull, och kanske lite avis, för du ska
bli mamma!!! =D
Stora kramar!!
/k

Hej på er!

Och glad midsommar i efterskott!

Jag har haft en lugn och fin midsommar i goda vänners lag utan alkohol vilket kändes underbart! :D

Tyvärr har jag inte konfronterat min sambo än, känner att jag inte vill ta det över telefon, det är så mycket annat som spelar in nu och jag mår inte bra överhuvudtaget..är rädd att vi kommer braka åt skogen.. :(

Men trots att jag går och är smått orolig hela tiden så vill jag ändå tro att det går att komma ur detta och att han ska förstå mitt tänk också!

Jag har suttit och läst era inlägg och gråtit och förundrats över hur oerhört starka och positiva ni är!! Beundransvärt!!! :)

Kram på er!!!

Tack fina du, det är verkligen en speciell dag i dag. Ett år har passerat, nu är det dags för ett nytt med nya mål och nya utmaningar. Ett steg i taget, ett steg framåt är ett steg bort från allt. Och som du säger, man växer verkligen inombords, hittar hem i sig själv. Jag är hemma nu :-)

Sommarkram

maktlöshet. Och stort att dela sin sårbarhet. / mt

sannerligen vad som gäller för oss alkisar. Jag har ju gjort alla misstagen själv och jag borde vara härdad med den kunskap jag numera besitter, jag borde kunna hålla det helt ifrån mig men....................

...........i helvete att jag klarar det när det gäller vänner som jag håller av och tycker mycket om.

Ibland är sjukdomen bara rent överdjävlig. Och då är det så jobbigt att stå bredvid och inte kunna göra något.

Ta aldrig första glaset mina kära vänner !!

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Kram !!

kollade in dansen runt stången igår och jag slås av en förändring som jag inte lagt märke till tidigare................Inte ens jag hade med mig en ryggsäck med starköl och shots till festplatsen !? Ok, jag hade grundat rejält de få gånger jag överhuvudtaget lyckades ta mig dit men aldrig att jag släpade med mig alkohol.

Och det är företrädes yngre som släpar runt ryggsäckarna. Vaffådådå, vaffå har det blivit på detta sättet ??