Senaste kommentarerna i forumet

LIVET nisse! Läs gärna vad Adde skriver. Allt gott! / mt

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

Jag är så nöjd med att jag inte dricker längre för med den stress jag har i kroppen nu dag som natt så hade ett drickande blivit en katastrof.
Jag känner i hela kroppen hur gott det hade gjort med alkoholens förmåga att för stunden lindra och dämpa oron.
Förmodligen hade jag väl varit konstant berusad bara för att få ro i kropp och själ.
Nu får jag jag försöka hantera det på andra sätt gråta, vara förbannad, psykolog, träna m.m.
För en sak är säker ALDRIG MER ALKOHOL.

- jag bara instämmer och du beskriver så bra hur det är... liksom Adde i inlägget "ovanför". Jag kan förstå när jag känner den hisnande känsla jag kan känna vid tanken på om jag skulle förlora mullegubben i det liv vi har nu. Då när jag tänkte lämna pga alkoholen såg jag bara den lockande friheten och mina goda vänner.

Jag har inget att "komma med" vill bara tala om att jag läst, att jag känner med er och förstår om än bara från "utsidan"... Det är bra att ni skriver om ensamhet - så vanligt och så gömt bekymmer.

Förresten, Addes konstaterande om Friskis & Svettis - vänner kan man hitta där man inte väntar sig. Att röra sig ute bland folk inom sånt man faktiskt är engagerad i är nog ett bra tips. Addes länk till Vårdguiden är bra. Kramar med värme och hopp! / mt

tjejer! Du kan ju FriaFia gå tillbaka och redigera bort det där namnet. Eftersom du ÄR FriaFia gör du förstås precis som du vill:) Kram på dig! / mt

är nog vems ansvar och intresse det är att han är nykter?

Du skriver "Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det." Det betyder att du har du tagit på dig ansvaret, reglerna och kontrollen över hans nykterhet - det kommer inte att fungera i längden. Han skulle förmodligen (helt säkert) inte ha berättat om vinflaskan... varför skulle han det? Och du vet inte om han hade druckit mer... hur kan du veta det? Berra har räknat ut alkoholmängden i lättöl en gång och det var lika häpnadsväckande som markatta upptäckt om folkölen. Lättölen ger berusning och är en maskering för lukten av starkare varor.

markattas mening: "Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v." är klockren. Det är så förskjutningen av gränser går till.

Min inställning i de här frågorna har förändrats totalt under de dryga två år jag varit här på forumet. Jag har blivit lika rättfram och "negativ" (tyckte jag i början) som Adde - det beror på att mina egna erfarenheter passar in precis i det jag lärt mig här och i allt annat jag läst/hört under den tiden. Jag tror inte heller att min mans drickande av alkoholfritt skulle fungera (det skulle bli en täckmantel) om inte nykterheten skulle ha blivit "hans egen" och den förändrade inställningen kan ingen annan åstadkomma.

Det vi medberoende kan göra är att ta hand om vårt eget liv och överlämna ansvaret. Det är en enorm utmaning. Gå gärna till Alanon för att få stöd och energi till dig själv.

Kanske du blir ledsen av mina ord... det är inte min mening. Du väljer själv om du vill ta dem till dig eller om du vill tycka att jag är... typ en surkärring... det bjuder jag på i så fall:)

Läs gärna dina inledande meningar i din tråd - du är klarsynt! Ta väl hand om dig och ditt liv - det kan ingen annan göra så bra som du. Du är värdefull och värd det bästa! Kram / mt

Jag har blivit bättre med tiden att hantera mina aggresioner men fan så jobbigt det kan vara. När jag började ta itu med mina alkoholproblem seriöst så var det kanske första man kände var jätte jobbigt. Sur och arg på de mesta, men kanske mest för att man inte visste varför man var arg. Sen när man dricker så går det givetvis över, men dagen efter så blir man besviken och arg på sig själv igen, och så växer det sig bara större och större inom sig. så snurrar det på i en ond cirkel.
Det krävdes inte mkt motgångar för man skulle gå och tröst dricka igen. Därför känns det jätte viktigt att få ut det så ofta man kan, i mitt fall träning, även det kändes jävlas hopplöst till en början, men med resultat så blev man mer och mer fast. Och stora motgångar kommer i livet då och då, så det gäller verkligen att man hittar nått som håller sig i focus på det viktiga i livet.
Det har jag märkt även på andra i min omgivning med tiden, och slagit mig när man ser lite olika signaler att alkoholproblemen är nog större än man kan föreställa sig. Ser nu att jag har nog en hel del bekanta som har problem. Vilket jag ibland tänkt på, varför är det så j-a stor skam över alkoholproblem och inte syns mer i media. jag skäms över mina problem men jag menar bara varför det inte pratas mer öppet om det. Många missbruks problem påminner på många sätt varann, brukar ibland känna igen mig i programmet Biggest looser och jag är långt från överviktig.

Fia jag har faktiskt bara kikat igenom lite snabbt självhjälp programmet, men ska absolut läsa mer om dem olika verktyg. En grej som jag läste där var vid sug försöka typ slappna av och typ känna den brännande känslan av alkohol i munnen, lite meditation typ, och det gör man efter ett tag, iaf på mig. Är de nått av dem Du/ ni kan rekommendera funkar bra på just er vid känsliga situationer? Imorgon ska jag ta mig tid att börja gå igenom självhjälps programmet.

Nått som är jätte viktigt och som kommit snabbare för mig är känna av varnigssignalerna så fort som möjligt att slå iväg alla demoner innan man sveps iväg. Jag bär i min mobil en text jag skrivit till mig själv, en sort påminnelse om allt som är viktigast i mitt liv och allt annt dåligt och bra. Kanske låter lite löjlig men det funkar i många situationer för mig. Jag hamnar i ett sånt jävla tunnelsende och tänker inte alls på konsekvenser annars.

Blir så glad av dina inlägg Fia :) Du låter så hoppfull och handlingskraftig! Blir inspirerad! Jag ska banne mig också!
Är det första dagen på jobbet i morgon? Stort lycka till!

Helgen gick sådär :(, eller snarare inte bra alls. Vin fre och lör. Men nu räcker det! Tänkte faktiskt hälla upp ett glas i dag men hejdade mig och åt massa godis istället. Har sagt/skrivit det så många gånger här, att NU är det slut, att jag förstår att ni som läser tvivlar. Jag menar det helhjärtat varje gång, men så dyker ngt tillfälle upp som jag kan skylla på för att öppna en flaska vin. Patetiskt! Men ändå, mitt i allt misslyckade får jag ju ändå konstatera att jag GÖR uppehåll! Inte så långa som jag vill, men går åt rätt håll. Gäller att se det positiva ;) Jag ger inte upp! Men nu behöver jag ändå skärpa mig, lägga in en högre växel, bara jag kan se till att jag inte dricker!

Känner mer och mer att jag inte orkar, varken kroppsligt eller psykiskt. Jag vill vara stark och pigg! Det är jag inte nu... Gör det jag ska på jobb och hemma, hittar på roliga saker med barnen, fixar hemma, bakar och donar. Men jag orkar inte, det gör man inte när man vaknar outsövd efter vinpimplande dagen innan, efter vakna ångest timmar på natten. Och det är väl därför jag är så galet trött när jag är nykter, somnar tidigt varje kväll, för då känner man verkligen hur trött man är! Med lite vin i sig orkar man på konstgjord väg några timmar extra, men utan rasar jag ihop på kvällarna.

Dina promenader Fia låter underbara :) Jag tror att jag skulle kunna bli besatt av träning för att kompensera för vinet. Gå till överdrift åt andra hållet liksom, bli hälsosam och träningsfreak ;) Det vore ju ngt det!

Har inte blivit läge att prata med min man, varit massa annat i helgen och jag måste säga att det tar emot så mkt. Men jag måste, måste så att han inte köper hem ngt.

I kväll lägger jag mig spiknykter, och i morgon och dagen därpå med...!

Kram

...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close

Man skriver för sin egen skull men sen är det alltid bra om nån annan kan ha nytta av det förstås. Det är så skönt att känna igen sej. Så skönt att se att här kommer en hel rad personer som med jävlar anamma nu tänker förbli nyktra!

rätt ofta, kort stubin och blir vansinnigt arg ibland. Har i mitt fall mer med åldern att göra tror jag eller tillvarons förtretligheter. Det här med anonymitet ja. Jag är nog inte en sån som skulle sitta i TVsoffan och berätta om min nykterhet, om nu nån skulle fråga, hehe. Jag vill inte ha alkohol alls i min identitet, alltså inte nykter alkoholist. Nej. Jag dricker inte alkohol längre bara. Så vad? Jag röker inte heller!
Bra jobbat Fia, gräla på och gå i timmar men drick inget, ok!

är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)

Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!

Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.

På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.

Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.

Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.

Relationsmässigt tillbaka till noll. Skrev precis till Miss K om lättöl/folköl. Lång historia kort, min alkis vägrar se att det är problematiskt att han dricker "bara" folköl. Han hävdar att man inte kan bli full på folköl och menar att man hinner kissa ut alkoholen innan den tagits upp av kroppen.

Jag och vetenskapen håller inte med.

Det har verkligen varit så himla många turer kring den här mannen. Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete med mig själv, blir inte alls så där förkrossad som jag blivit tidigare men i ärlighetens namn så klarar jag nog inte att ställa ultimatum för jag är inte säker på att kunna hålla det.

Det jag vill säga till honom är att jag tolererar ingen som helst alkohol och att jag inte kan/vill träffa dig förrän du varit helt nykter i x antal månader. Men det har jag sagt tidigare utan att hålla.

Till andra som har skrivit här om sin rädsla för att bli ensamma om de lämnar sin alkis så har jag gett rådet att de förmodligen ändå inte kommer känna sig så ensamma som man kan göra tillsammans med en alkoholist och att när man flyttar fokus från livet med alkoholisten så kommer det öppna upp för nya och gamla vänskaper. Tyvärr, så som mitt liv ser ut idag så tror jag att jag inte klarar att inte ha honom i mitt liv, även om han dricker.

Han är trots allt min bästa vän och min enda riktigt nära vän i den här staden. Jag tror inte att jag är med honom och älskar honom "bara" för att jag inte har några andra nära vänner där jag bor men jag tror absolut att det påverkar mina beslut. Jag ångrar att jag flyttade hit och bort ifrån mina vänner men ändå inte då jag lyckats åstadkomma många förbättringar här. Jag trivdes inte i storstaden och vill inte tillbaka men jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den här ensamheten.

Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska göra med det här. Det verkar som att jag en gång för alla måste inse att han inte vill sluta dricka, trots alla fina stunder och närmande samtal vi har haft då han varit nykter. Usch.

Anonymitet tror jag är A och O. Jag har gått på AA och jag har sett dessa deltagare på stan. Givetvis säger jag inget, men jag är inte dummare än att jag inser att även de känner igen mig. Kanske där Kramgubben kom in? Men jag tror inte det. Idag har det varit tufft. Mannen och jag har bråkat om hans ovilja att ge upp ölen. Men jag ser ju att jag innerst inne bråkar om att han får, men inte jag. Jag önskar så han kunde låta bli när jag är så trasig. Han är ju inte sjuk utan bara bekväm som jag ser det som. Men vad vet jag? Karln kanske är råalkoholist? Har insett att vi kommer i många skepnader. Tack för era tankar Markatta och sorgsen. Det ger mig perspektiv och en vilja att fortsätta att vilja förändra. Jag är en sur tjej, men jag har planer på att låta min illvilja och styrka verka för det goda. Jag ska inte muttra på stan och jag ska vara nykter. Stora löften för mig.

FörändradFia

igen mig i allt du skriver om ensamheten.
Jag kan känna den otroligt skarp och konkret efter jag gjort bra saker för min egen skull och sen återvänder till vardagen igen. Som nu efter jag hade en otroligt bra fredagskväll med massor av skratt och kul socialt snack med andra människor, både nyktra och lätt, mycket lätt, påverkade av vin.
Efter att ha varit gift i stort sett en livstid och alltid haft någon att bolla med och nu gå ut i ett socialt liv, ett liv som egentligen förvägrats mig eftersom min äkta hälft inte haft samma behov, är nervöst och mycket ovant. Ändå vet jag att jag är hyfsat social och kan vara en åsiktsmaskin men har även förmågan att lyssna, men det är ovant. Jag har i min nykterhetsutveckling lärt mig att umgås med mig själv och tycka bra om mitt sällskap men det duger inte alla gånger ! Jag längtar så oerhört mycket efter skratt och glada tillrop så jag försöker göra så mycket jag kan av ibland tokiga infall eller mer planerade typ våra vår- och höstmöten på Gården där skratten och kramarna flödar och jag kan frossa i vänlighet och kärlek mellan människor som vet hur mörkret kan se ut.
För mig är alltid vår och sommar lättare då det oftast blir mer utomhusaktiviteter där folk samlas och man kan sitta ute och fika eller äta. Jag märker att ju mer jag rör mig ute i "svängen" desto mer folk känner jag igen och desto mer prat blir det :-) Till min förvåning så är ett ställe som Friskis och Svettis även det ett ställe för att knyta kontakter :-))

För mig är det att komma över en tröskel och stå på egna ben utan nån krycka ! Att känna mig lite tonårsaktig och göra tokiga saker utan att tänka så mycket på konsekvenser är faktiskt lite spännande igen !! Erfarenhet kombinerad med knasighet kan ju vara ett vinnade koncept ?!

Våga för att vinna kanske ??

Häng på till Gullbranna med temat "Relationer" så kanske det blir ett steg till på den sociala stegen :-))

Jag har också haft funderingar angående lättöl tidigare efter ett gräl med fd sambon om detta. Jag skrev här på forum och bad om råd. Letade upp ett av svaren jag då fick, från den alltid så rättframme Adde. Han skrev:

"Har man inte kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl."

Jag tänkte som du att det var fånigt att bråka om en lättöl och återvände inte till samtalet. Men så idag då jag skulle besöka "min alkis" så såg och hörde jag på direkten att han druckit. Han tyckte jag var löjlig som blev upprörd och menade att han "bara druckit några folköl" i solen med en vän, som man gör för att fira våren...

Jag såg flera folkölsburkar och kan omöjligt veta om han druckit något starkare. Det jag vet är att jag inte ska gå in i några diskussioner kring detta. Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v.

Visst, det behöver säkert inte bli så för dig/er men tänk dig noga för vart dina gränser går innan din alkis börjar förhandla promillen.

Googlade förresten och såg att ett sexpack folköl motsvarar 4st starköl. Det är dessutom en myt (som min alkis tror benhårt på) att man skulle kissa ut alkoholen. Den tas upp oavsett det är lättöl eller starksprit man dricker.

Kram

Nej du har såklart rätt Sorgsen! Vet ju det innerst inne också. Min hjärna vill ju bara så gärna att det ska finnas ett sätt... :)

...min sak svara dig Eken.
Men min erfarenhet har lärt att inga ord eller tillsägningar ger den typen av tankeställare eller "uppvaknande" man skulle önska och tro.

Enda är att se till att må bra själv och låta det växa in i det nya livet. Då ser/känner/märker barnen och omgivningen skillnaden. Men, det är ju bara min erfarenhet.
Att lägga energin på det som ger frukt inte sånt som gav råsopor i nacken.
Aggressionerna, som var många, la jag i träningslokalen, jäklar så många smällar exet fick där. ;)

Blir riktig arg då jag läser hur din fd man beter sig. Manipulerar allt och alla inklusive barn och enda som existerar är han själv.
Så lite tid som möjligt med honom är säkert det bästa för barnen. Tillsammans med dig där barnen får vara barn.

Finns det ingen som mannen har respekt för som kunde tala honom tillrätta på skarpen?
Detta trycker på så många känsliga punkter för mig att jag var tvungen att skriva, försöker ändå behärska mig lite.. :)

Förhoppningsvis är det övergående med sms:en och liknande. Måste vara oerhört påfrestande.. Funderar bara på vilken typ av tankeställare han ytterligare borde få för fundera över vad han egentligen håller på med..

Detta är naturligtvis bara mina tankar.. Önskar bara så att det ska reda upp sig och bli lugnare snart för din del, och att du ska få det lugn och ro du så förtjänar!

...frasen "man kan inte vara lite alkoholist" kom till mig när jag läser dina ord.

Det finns mycket goda alkoholfria ölsorter, betydligt godare än lättöl!

Önskar dig allt gott

Hej, såg inte förrän nu att ni hade skrivit.
Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det. Han har druckit det några gånger utan att verka sugen på mer. Orsaken är att det smakar bättre än nollöl, kanske vi borde prova fler sorter? Ingen annan som dricker lättöl utan problem??

Däremot fick jag en otrevlig överraskning häromdagen. Jag kom hem från jobbet sent på kvällen och han låg till sängs. Kände den där äckliga lukten av alkohol som avdunstar. Han hade köpt en liten flaska vin. Undrar fortfarande om han berättat ifall jag inte hade frågat.
Vi tar fortfarande en dag i taget, kan man väl säga.

Varma kramar
Miss K

...pratat med maken.
Han är varm, snäll, omtänksam, kvick...den mannen jag förälskade mig i och älskar högt över allt annat.

Just nu skiner dessutom solen, fåglarna kvittrar och jag är på väg till jobbet. Vad mer kan man önska?
Jag jublar i kör med vårfåglarna!

Du svamlar inte alls, jag läser, förstår, känner igen och vill bara hålla om!

Jag hoppas att hela separationen är löst så snart det bara går.
Att ni kan få igång en rutin på umgänge som känns stabil.
Att ni utifrån det kan märka om saker faller på plats, att hårda ord blir mer sällsynta.
Röran nu måste slita hårt på er alla.

Hämta och lämna på allmän plats är inte alls dumt, så gjorde vi, körde halva vägen var och möttes på bensinmacken, där var det folk runt omkring så inget gapande de gångerna ;)
Det låter också som att 50/50 boendet inte är exets önskan längre, eller?

...har jag också funderat mycket över. Jag är inte rädd över att röja vem jag är men eftersom mitt liv involverar andra människor så känns det viktigt vara försiktig.
Jag vet ju att om någon här inne skulle ha en förmodan så är det självklart vem jag är. Men det är ok, jag har inget att dölja, men om mina nära skulle få stå till svars för något vore mina ord här ett minne blott! Jag är, som typ, en människa som vill tro andra om gott, tills jag blir bevisad det motsatta, så jag lever efter det. Allt här inne har hittills bara gett mig gott.

Alanon och AA är ju däremot "säkrare", inget finns på pränt.
Skriften är för mig rent egoistisk.
Här lär jag av och genom andra, att fördöma är att döma sig själv.

Ännu en trött dag. Känns som jag har ont i hela kroppen - är itne sjuk och kan inte säga exakt vad det är, men jag orkar knappt gå ur sängen.

Idag ska vi träffas på "allmän plats" och så ska jag ta hem barnen. Jag vet att den stora kommer vara ledsen över att lämna ledsna pappa, det gör så ont att han använder henne.

Försöker känna glädjen över mitt nya hem, försöker känna lyckan över att jag inte längre behöver höra hans hårda ord i mitt egna hem, men alla j-a sms, samtal osv, när ska det sluta...
Kanske kommer det blir bättre när vi har klarat av skilsmässa och bodelning, då kommer han inte ha lika många saker att tjafsa om...

Barnen har varit rätt arga på förskolan, men det börjar tydligen lägga sig. Men det märks också skillnad beroende på hur mycket de flänger mellan oss: när de varit hos mig mer sammanhängande så har de varit lugnare och när de är några dagar här och några dagar där så är det mer oroligt.
Han pratar mycket med den stora om att mamma inte vill leva med pappa, han gråter inför barnen, beklagar sig över att jag tar alla saker osv, så den stora som förstår lite, hon rä ju så ledsen över att lämna pappa som då blir "såå ensam"...

Först tänkte jag att jag skulle kunna sträcka mig till att tycka att det var bra för barnen att träffa pappa varannan helg och någon gång däremellan, men efter hans tjat, hot och påtryckningar så sträckte jag mig till att jag tänkte att det kanske är bra för barnen att vara hos pappa 3 dagar per vecka. Men igår fick jag höra en sak av en bekant som gjorde att jag nog backade igen - min bekant Å och henne sambo D hade träffat min sambo X med barnen. Den stora flickan hade sagt till pappa att han var dum, varpå X flera gånger under den kommande timmen hade upprepat det mot flickan varje gång hon kom och ville ha något eller be om något eller liknande, alltså enligt följande:
- Pappa, kan jag få något att dricka?
- Varför sa du att pappa var dum?

- Pappa, kan du hjälpa mig med skon?
- Nej, du tycker ju att pappa är dum.

Och t.o.m Å och D hade reagerat och tyckt att det var ett konstigt sätt att behandla ett barn. Och det har ju varit så många sådana situationer, men jag har nästan glömt dem nu när jag inte ser dem dagligen i och med att vi inte bor ihop längre, men det är ju de sakerna som gör att jag vill strida för att barnen inte ska vara så mycket med honom. Barnen är ju så små att de inte kommer kunna vända sig någonstans och få hjälp, de har ju liksom bara oss... Allt hans skuldbeläggande och ignorerande, det är ju en del av det som får mig att tycka att umgänget med pappa bör ske i lagom doser...

Jag håller hårt i dina ord att en dag kommer det inte knyta sig i magen när jag passerar huset... Just nu gör det så ont så jag vrider mig.

Jag kanske svamlar, jag vet inte...