Senaste kommentarerna i forumet

vad jag håller med dig. Livet är så... komplext, för de stora frågorna finns nästan inga enkla svar. Kram på er vänner! / mt

föregående talare. Båda! Kram! / mt

föregående talare. Båda! Kram! / mt

Jag kan tycka att det är skitjobbigt med människor som har svar på allt, som
vet precis vart dom är på väg, vad de vill och vad de tycker om ditten och datten,
inga gråskalor, bara full fart framåt...
uppskattar mer en vän som kan vända och vrida på en fundering, kanske till och
med ändra uppfattning efter ett tags funderande... tror att de har ett mer öppet
sinne... så för mig är det positivt att du just nu inte har svar på dina frågor...
och jag är helt övertygad om att du hittar svaret när du behöver det!!!
stor kram!!
/k

Vilken plan!
Skönt att få det på pränt, eller hur?!
Ska hålla tummarna för dig!!
Kram!
/k

Wow! :-)

/H.

Igår bestämde jag mig för att jag ska bli projektledare för min egen förändring. Jag skrev en handlingsplan med 10 punkter. Sista punkten i planen skrev jag först, den låter så här:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Sedan arbetade jag mig bakåt till idag (igår), jag ska inte redovisa hela planen, men den första punkten var ungefär såhär:

1: Idag, i morgon och i övermorgon.
Jag ringer mina två bästa kompisar och berättar hur jag har det och om denna planen. Sova ute i "lilla huset" om nätterna.

Detta har jag redan börjat med, jag har pratat med mina kompisar och det var jätteskönt! Idag har jag varit på vårdcentralen och suttit och gråtit en stund hos läkaren, som var snäll. Fick remiss till samtalsterapeut! Det är dock ca två månaders "väntetid".

Nu känner jag mig ganska lugn, för första gången på flera veckor, och kan jobba på bra på jobbet idag.

Kram till er alla!

Och vilka insikter du gör - och omsätter i handling. Starkt i bästa bemärkelse! Semesterhälsningar / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

..och ingenting händer...?

Skönt!, det är prelexis så jag vill ha' det, njet nada, nix pronto...
Jag har semester, och har idag gjort ingenting men samtidigt massor...låter det knäppt...?

I min värld så vill jag ha luckor för improvisation, inga måsten...

Oj här ligger ris på baksidan, det kör vi på sopen, pantburkar, PET-flaskor och burkar ligger hullerombuller i garaget, det kör vi till pantomaten,
bilen behöver tvättas efter grusvägskörning i ösregn, så hastar jag in på macken lite snabbt, fikar lite med grannen, skurar muggarna lite sådär bara..
Och mitt uppe bland allt detta massor av het sol, och jag har njutit av min tillvaro varje minut, inga sura miner, ingen stress...
Och det är så vikitgt för mig att kunna få den tiden, till att göra massor av "ingenting"...

När jag är ostressad och lite rastlös så är jag nog effektivast egentligen, då jag har min egna tid...

Och om jag inte stressar, så behöver jag inte stressa av heller, och ingen alkohol till detta, det ger mig frihet...
Mycket av min nykterhet handlar om en sorts självkontroll, det handlar om att känna igen mönster som i sin slutände får mig att resignera inför drickat.
När jag mår dåligt så straffar jag mig själv....med att må ännu sämre, genom att t.ex dricka alkohol och utsätta mig själv för onödiga påfrestningar...

Därför handlar min nykterhet i att kunna läsa av mitt egna levnadsmönster, jag betraktar mig själv utifrån...
Om jag inte vet hur det påverkar mig så känner jag av mina vibbar genom att forcera fram saker, det här ska ordnas med just nu t.ex.

Jag mår alltid dåligt av att behöva göra mina räkningar, en gammal ond föraning om att jag inte kommer att ha tillräckligt med pengar kvar på kontot,
även om jag vet att det finns gott om dem just denna månad med skatteåterbäringen och få räkningar, så bär det i alla fall emot...
En väldigt dum inarbetad känsla som är väldigt svår att göra sig av med, och den bygger på erfarenheter, dåliga sådana...

Ibland förstår jag mig inte på mig själv, livet känns emellanåt väldigt komplext, och det är många känslor att tampas med...
Och jag har en viss förståelse att det är väldigt lätt att ta den feges väg bort ifrån verkligheten, med alkoholen...
Men den lindrar inte, den gör det än mer komplicerat, och väver in ångest och andra svårhanterbara känslor...

Att blockera bort alkoholen som en möjlig flykt har förändrat mitt liv till en större närvaroplikt...
Jag måste vara med i alla situationer, och lära mig att hantera dem...

Det är svårt, men inte omöjligt som det var när jag drack...

Varje ny dag är en gåva och jag ska förvalta den efter bästa förmåga...
Jag vill inte förstöra den genom att snubbla på tröskeln på väg ut, med att glömma bort att tänka ...att idag ...är det ingen bra dag att dricka alkohol...

Jag vet vad jag har....och jag vet vad jag får om jag väljer fel...en ångest som förtar mitt liv...

/Berra

Fasen va mycket det finns att tänka på....
Inte undra på att jag är trött och humöret sviktar.
Stora frågor, tomma svar.

dina rader,o andras rader fast jag i nuläget inte skriver så ofta.
Jag har fullt upp med att strukturera min vardag o blicka framåt utan fasa.... :)....eftersom framtiden vad gäller jobb o ekonomi är väldigt osäker just nu.

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...skrev du.
Jag håller med till hundra procent i detta faktum.

DÄR står jag stark som ett gammalt träd med rötterna djupt i jorden...min nykterhet.
DET har vi gemensamt alla vi här.
Vi är där eller vi strävar dit.
Ha en bra dag Berra!!!!!!

Fredde, du går från klarhet till klarhet!
Ditt sista inlägg är något av det klokaste och så mitt i prick jag läst på mycket länge, det kopieras och hamnar i min"klippbok", en mapp med filnamnet "livsviktigt".
Nej, så klart kan man inte ångra en utebliven fylla, inte en endast en! Tack och kram

Att få vara inspirerande :-). Nu vet jag inte hur saklig jag är, nyfrälst och allt, men har du funderat på en anhöriggrupp? Själv var jag på mitt första Al-anon-möte igår och det kändes så bra. Jag har själv gått hos psykolog några gånger, men det går inte att jämföra med att sitta i en grupp som vet vad man är med om. Att få bekräftande mummel och nickar tillbaka när man gläntar på det som man tycker känns skamligt och förbjudet att tala om. Att få gå till en grupp och prata om sig själv efter så lång tid med fokus på alkoholisten. Ovärderligt. Jag skulle kunna gå varje dag. Jag längtar till nästa gång.

Dina rader hjälper mig också ska du veta, och jag fortsätter skriva så länge jag får ut någonting av det, skrivandets kraft är helt enorm, både till och ifrån...

Och jo...jag har nog tänkt många gånger att nu har du nog gjort ditt här på forumet lilla Berra, du kan nog inte tillföra så mycket mera...
Du är "frisk" nu och kan vandra vidare på din lite slingriga och snedslitna väg, och möta nya utmaningar...
Men...jag håller mig envist kvar, och har nog ingen vettig anledning till det heller, jag bara finns...här!

En nykterhet är en färskvara, och så fort man tänker tanken, jag är botad, fix und fertig, bara att tralla vidare...duns!
Återfallet är bara minutrar iväg....och man undrar varför???
Vad gör jag för fel?

Alkoholistiska tankar är ett levnadsätt, och de går inte ur, sättet man kommer att förhålla sig till alkoholen kommer alltid vara desamma, tyvärr...
En gång alkis, alltid alkis, men man kan vara en nykter alkis också...
En person som är medveten att hon/han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande till alkoholen någonsin...
Har man tänt på stubintråden...så smäller det, det finns ingen liten explosion, allt smäller upp omedelbart, pang boom!

Och hur undviker man explosioner då?, ...man tänder inte stubinen...
I mina målande ordval, så blir det att man leker inte med elden, man tar aldrig första glaset, inte halsar, inte smuttar...ingenting...

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...
Det finns ingen avslappning, ingen tröst, ingen styrka, ingen ånger, ingen bitterhet, ingenting...som man längre kan koppla till alkoholen...

Livet blir först väldigt naket och innehållslöst, ingenting är värt att leva för...först..
Har man då ingen tanke om VAD som kan ha förorsakat detta, finns det någonting som tagit bort allt värdefullt i livet, men själva DET finns kvar...

Berusningen min vän, det andra "findricker" och kan avsluta i tid, fortsätter vi till en lägre nivå av mänsklig värdighet...
Vi krälar i förnedringen och drar på oss problemen likt en tvättsvamp...och finner detta helt naturligt och normalt!!!

Är det det?, är detta din naturliga vardag, vill du fortsätta ha det så?

Och då säger jag det som min KBT'are har stansat in med versaler i min hjärna, KAN DET VARA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT?
Direkt säger jag emot, min upplevelse är min upplevelse, det kan du inte säga något emot, eller hur?
Men betyder det att du fortfarande har rätt, eller är du bara tjurig?

Att vara mottaglig för andra svar än dina egna, kan vara lite motigt, en sorts instängdhet....
Att erkänna att man har fel kan vara ett enda stort nederlag...
Men att inte våga göra något åt det, är det inte en ren dumhet??

Jag erkänner mitt nederlag, jag drack till absurdum, inte alltid, men alltför ofta...
Jag kunde se problemen, men valde att inte acceptera dem som en konsekvens av mitt drickande...
Jag såg framför mig ingen framtida förändring, det skulle fortsätta så här, eller t.om bli värre...

Skulle jag med min egna tillåtelse låta mig supa sönder hela min framtid, för vad?
Fanns det något alternativ, dö för att slippa undgå den totala misären?
och då slog tanken mig, ..kan det vara på något annat sätt?

Jag kan ju testa att vara nykter ett tag, och får upptäcka om det blir någon förändring...
Blir det inte det?...tja jag vet ju hur jag går tillbaka till mitt gamla liv...

Frågan man ställer sig idag....vill jag det?

Varför finns jag kvar på forumet än idag?, jag är rädd att tappa fotfästet, min livlina är att ständigt bevaka min nykterhet, så får jag behålla det som är mig kärt...

Känslan av en verklighet, och där fantasin inte fuckar upp den med mer än att jag tar kontrollen över den..

Verkligheten är inte alltid så snäll, men f*n så ärlig den är ändå, det är inga sjumilakliv mellan fotfästena..

Mina drömmar är drömmar om att de ska få landa i verkligheten, och inga svettiga fyll-mardrömmar längre...

Nästa dag är min, och jag ångrar ingenting...

/Berra

Ännu en stark kvinna som tar stora steg framåt!
härligt!
och jag håller med Lelas, skriv när du får chansen, så vi vet att du mår bra!!
ta hand om dig!!!
kramkram!
/k

Vill bara säga att det är underbart att du fortsätter skriva, att din drivkraft blir en kraft för så många andra här. Lova att du aldrig slutar. Och du, grattis till tredje sommaren ;-) Sträck på dig!

Kram Märta

Vet du, jag tror att du kommer att hitta frid i allt. Men det tar tid, låt det ta tid. Jag var så ensam förra sommaren, hittade inte ro. Jag tyckte att alla andra verkade så lyckliga, alla hade planer, alla verkade känna samhörighet och tillhörighet. Den första sommaren efter uppbrottet plågar mest.

I år känner jag mig lugnare. Min sommar får bli en sommar med spontana inslag. Du måste ge dig själv tiden att läka, att komma till ro. Du hade styrkan att gå då, du har styrkan att stanna kvar i din känsla nu. Det tar sin tid att hitta tillbaka till sig själv igen, det tar tid till försoning med sig själv och det man erfarit. Du är starkare än vad du tror min vän, du kommer att få se ;-)

Styrkekram Märta

Företagshälsovården gick inte, så nu försöker jag med vårdcentralen. Fick en läkartid på onsdag och ska försöka bli remitterad till en terapeut som är knuten till dem. Vad ska jag säga till läkaren? Jag känner till läkaren litegrann och har lagom förtroende... Jag vet ju att jag bara vill ha remissen, men jag har hört att läkaren har i allmänhet en "pjosk!" attityd. Nåja, hoppas att han bara skriver ut remissen direkt! Kanske får jag inte börja där förrän efter sommaren, men då har jag det att hålla mig i under tiden...
Tish: du ger mig mycket inspiration.
Tack Lelas, för värmen i dina ord! Kramar!

Hej!
Så bra att du börjar ta reda på vilken hjälp du har rätt till och vilka vägar som finns!

Skriv gärna någon rad när du kommer åt, så att vi får livstecken från dig... ok? Vi är många som tänker på dig, vet du.... Kram!
/H.

..Vilka är det? ;) Jo, det finns väl några, men jag lever så väldigt isolerat. Jag flyttade ganska många mil för ca 4 år sedan och har inte byggt upp något nytt kontaktnät här. Min ursprungsfamilj har jag dålig kontakt med. Jag ska dock träffa en del gamla goda vänner ganska mycket i sommar hoppas jag. Sista veckan före 5 veckors semester nu, och det skrämmer mig. Jag kommer att vara så mycket med bara honom... och så barnen förstås! Känner mig annars som en ganska otillräcklig mamma just nu. Jag kommer inte heller att ha tillgång till detta forum så lätt.

Just nu läser och läser och läser och läser jag på "tuvaforum" och får den ena aha-upplevelsen efter den andra! Jag har gjort några bra saker till idag: försöker få en samtalsterapeut av något slag. Jag försöker flera vägar, någon stans ska jag väl få hjälp till slut. Jag börjar förstå att det kommer att vara alldeles nödvändigt för mig att få det, annars kommer jag inte att klara mig hel ur det här.

Tack Mie för dina ord! Kramar!

nykterhet. Din tråd vore också värd att publiceras, det är fantastiskt att följa din väg till ett gott liv. Hoppas vi får dela dina mellanrapporter i fortsättningen också. De är så hoppingivande och kloka! / mt

Hej ni!

Just hemkommen från midsommar firandet ute i skärgården.

Mer barn och lugnare än vanligt, och inga problem att tacka nej, eller ens tänka på alkoholen.

De flesta handlingar i sitt liv tror jag man hyffsat kan värdera genom att fundera på om det är möjligt att ångra handlingen efteråt. Man kan ju ångra att man inte följde med på en resa, att man köpt en för dyr jacka, lite så där. Man ångrar ju tex aldrig att man läst en bok, eller att man sprang 5km.

Kan man någonsin ångra, i efterhand, att man inte drack en kväll? Man kan ju ångra att man tackade nej till festen, men finns det några omständigheter där någon har varit ute, eller varit på middagen, eller var nykter på midsommar, där man faktiskt ångrar sig i efterhand?

Jag tror att du kommer att trivas i din ensamhet, ge den en chans och lär känna dina egna behov, det kan bli spännande...

/Berra