Senaste kommentarerna i forumet

Grattis Pianomannen
Jag har inte heller saknat spriten.
Kram Lisamari

Så har jag då firat första midsommaren som nykter alkoholist. Och jag har inte saknat spriten en sekund. Visst känner jag att ölen till sillen fattas, men det går bra ändå.
Återigen slås jag av det faktum att jag faktiskt inte behöver dricka.
Skönt!

Du är klok, Adde. Som vanligt. :-)

Ja, idag är det alltså midsommar och i vår värld kommer det att vara en helnykter tillställning. Alltså, jag menar, vi kommer inte att stöta på andra som dricker heller utan hela dagen kommer att vara fri från alkohol. Så jag tror inte att det kommer att vara varken enklare eller svårare för maken att vara nykter idag än andra dagar. Och för mig själv är det här med alkohol inte alls aktuellt, eftersom jag har epilepsi och inte får lov att dricka alls.

Men, jag sänder lite extra tankar till er andra som tycker att den här dagen är en stor utmaning. Glöm inte att ett nyktert liv är bättre än ett onyktert, och att ni inte är ensamma om att kämpa. Heja er!

Och, Märta, fina Märta. Idag är det din stora dag när du har "gått ett varv" i ditt nya fria liv och klarat av det. En särskild midsommarkram till dig! <3

Nu laddar vi för att om ett par timmar vara vid en bygdegård ett par mil härifrån och möta upp vår gudson som är två och ett halvt år, och hans familj (han har en tvillingbror och en storasyster som är fem). Härliga tider!
/H.

Japp! Och jag säger som innan - jag skulle köpa boken! :-)

Glad midsommar, Berra och Mulletant och alla ni andra!
/H.

Märta på födelsedagen !! Den första årsdagen är magisk, jag tror nog att det gäller både er anhöriga och oss alkisar. Tänk att känna att man gått runt ett helt år med alla helger och påminnelser och att man växt inombords. Det är nu det nya livet börjar på allvar, din nya identitet, att få återupptäcka livet som ett nyfiket litet barn är oslagbart.

Lev livet och njut av medgången men även av motgångar, det är så det riktiga livet är.

flickvännen där du räknat ner kvartarna skulle vara värt att publiceras. Det finns många som lever just i ett sånt tankemönster. Att se det klargjort på det sättet som du beskriver ger verkligen en tankeställare. Samma gäller din målande beskrivning av midsommaren. Jag önskar dig en midsommar där alla dina förväntningar slår in och härlig midsommardagsmorgon! / mt

Grattis, Märta! :-) <3
/H.

Hej alla kämpar

Lilla blå, Mie, Berrra, Fenix, Adde, Lelas, alla ni undebara ..... Jag är så hopplös när det gäller namn. Jag glömmer aldrig ett ansikte men jag glömmer namn. Och här har vi bara namn. Inga ansikten, dessa får man skapa själv. Hur som, i morgon vänder det, i morgon har det gått ett helt varv, i morgon har jag tagit kommandot. DET GICK!

All styrka till oss, allt hopp till oss: Önskar er alla en fin midsommar/ Kram Märta

Hur kommer det sig att vi låter oss behandlas så illa?
hur kommer det sig att vi kan ta skit tre dagar bara vi får kärlek den fjärde?
varför har vi inte fått självkänslan med modersmjölken, varför tror vi att vi
inte är värda det bästa?

läser alla nya trådar nu, känner obehag, min kropp kommer ihåg hur jag
mådde för ett och ett halvt år sen, när det var som jobbigast, när jag insåg,
när jag letade ölburkar, när jag vaknade och fick kramp i magen för att jag
struntat i att hämta en ny toarulle kvällen innan trots att den gamla var
nästan slut, eller när jag i panik insåg att jag tagit fram och tinat strimlat
nötkött istället för nötfärs till köttfärssåsen, när jag slängde köttet i soporna
och slängde soppåsen längst ner i soptunnan för att undvika upptäckt...

och allt det här obehaget och rädslan genomlevde jag dag på dag på dag
bara för att återigen få lite kärlek eller snälla ord eller uppmärksamhet...

har precis haft en god vän på besök, första gången hon har varit hemma
hos mig och fikat, jag har ju inte haft min lägenhet så himla länge och jag
ville inte bjuda hem folk till den lilla etta jag hyrde svart tidigare... en gammal
vän från högskolan myntade ett uttryck som jag tror fullt och fast på: man är
inte riktiga vänner förrän man har varit hemma hos varandra och fikat.

hade jag levt med mitt x hade jag inte kunnat bjuda hem henne sådär,
utan att först kolla så att det inte störde hans planer, det var ju hans hem
och hans vilja var lag...

nu är det min vilja som är min lag. jag har inte helt lärt mig känna igen dess
röst, blir fortfarande osäker på vad jag vill, eller vem jag är, eller vad som är
bra för mig, men jag tränar. och jag tänker fortsätta träna tills jag kan.
för jag är viktigast för mig, jag och mitt välbefinnande. ingen annan kommer
se till att jag mår bra, eller gör det som är rätt för mig, det är mitt ansvar och
jag får aldrig glömma det igen.

Märta, du är fortfarande en av de som betyder mest för mig...

Vickis83, du har varit tyst ett tag... hur mår du?! skriv gärna och berätta!!!

Stora kramar till er alla, jag hoppas att ni alla får en lugn och vacker
midsommarhelg!!!
all kärlek!
/k

inte tillfrågad..............men i alla fall !!

För mig innebär inte min nykterhet att det är självklart att jag är nykter !!

Jag kan också gå på "vita knogar" alltså "hålla" mig nykter under eget tvång och det håller inte i långa loppet. Man kan kanske beskriva det som så att det finns en längtan till att (eftersom det är midsommar) kanske ta en kall öl till sillen "för en gångs skull" "jag har ju varit så duktig nu så länge".

Att jag spikar och snickrar hemma har inget som helst med min nykterhet att göra. INGET ALLS ! Jag är också en sån som vill och kan pyssla hemma, dock visslar jag inte, men jag måste även pyssla om min nykterhet och däri ingår att jag regelbundet tömmer min ångestsäck på lämpligt ställe.

Jag är tvungen att titta in i mig själv och pyssla därinne med, ibland ta fram motorsågen inombords för att kunna bygga det liv som jag är värd utan alkohol. Jag läser lite mellan dina rader, Mullemannen, att du har andra planer för helgen som din fru inte är sugen på för hon vet resultatet. Du kanske har satt ditt sprituppehåll till att räcka fram till midsommar och så trodde du att det skulle funka ?

Att gå från aktiv alkoholist till nykter dito är inte bara att knäppa med fingrarna utan kräver en hel del jobb för att jag ska uppnå en stabil, skön, nykterhet. Att dessutom göra den förvandlingen ensam hemma på kammaren är nästintill omöjligt, det krävs hjälp och support för att fixa det. Att vara spritfri är inte detsamma som att leva ett nyktert liv, det finns många som kan vittna om den skillnaden.

Det "livet" jag levde de sista åren innan jag böjde på nacken och bad om hjälp var bedrövliga, en misär. Jag tog beslutet själv om att åka till Nämndemansgården och jag hade då möjlighet att betala själv så allt var upp till mig att göra något åt min situation. Det är ingen överdrift att säga att den känslan det innebar att ta det beslut var fantastisk.

Önskar dig en nykter midsommar Mullemannen !

var du modig! Igår blev det svårt, idag var det svårt. Nu är stämningen befriad. Kram / mt

Nämen hej Gullegubben, vännen! Kul att höra av dig! :-)

Det är så det är... det går upp och ner och hit och dit. Och jag tror (fast det kanske de nyktra alkisarna här kan mer om än jag) att det är ganska vanligt att man hamnar i ett sånt läge som ni har gjort nu, just när det har gått några månader. Det är som att det första lyckoruset över den nya nykterheten lägger sig och att man får syn på sin vardag igen, liksom...

Jag tänker så här... Du kan inte göra mer än att vara nykter. Det är det enda du kan göra. Men, det måste få ta tid för Tanten att bearbeta allt hon har varit med om under de senaste åren. Jag menar inte att skuldbelägga dig, det hoppas jag att du förstår, men det är ju så att hon har genomgått en hel massa svårigheter som är förknippade med din alkoholkonsumtion. Och även om du är nykter så tar det tid att komma igenom det. Du skriver att ni känner er ensamma trots att ni är tillsammans, och så kan det nog vara. Ni behöver skriva om era roller nu, både du och hon. Innan har ni känt er ensamma för att ni inte har förstått varandra, du som aktiv alkoholist och hon som aktivt medberoende. Men, trots den ensamheten så visste ni ändå var ni hade varandra... Nu vet ni inte det längre. Ni behöver helt enkelt lära känna varandra igen, nu som nykter alkoholist och före detta medberoende. Och, det tar tid...

Jag vet att min man, som nu har varit nykter i fem månader sedan återfallet i januari, brottas med samma sak som du beskriver nu. Fast i vårt fall handlar det nog mer, just nu i alla fall, om hans arbete än om vår relation här hemma. Men, han hittar i alla fall en styrka i det där... Han säger "Det enda jag kan göra är att fortsätta vara nykter dag efter dag efter dag, så att de inte har någonting för sina misstankar. Om jag dricker igen, då får de ju rätt! Och det tänker jag inte ge dem..."

Ibland beskrivs den här processen som att man klättrar uppför varsin stege, liksom... och man går helt enkelt inte i takt. Ibland tar personen som håller på att lära sig leva nyktert några kliv och "kör om" den medberoende, och ibland är det tvärtom. För ett tag sedan var vi och såg musikalen Rent, och där är en sådan scen i slutet... Jag skall se om jag kanske hittar den på YouTube.... återkommer i så fall.... :-)

Mulletanten vill leva med dig, det är ju helt uppenbart, och vad jag förstår så vill du leva med henne också. Ni verkar ha ett fint liv tillsammans, och många fina dagar har ni haft sedan du slutade dricka. Försök fokusera på det - att livet är bra! Och vad du gör, fortsätt vara nykter.

Det enda som kommer att lugna din tant på sikt, är att hon lär sig att du klarar detta och att du tar eget ansvar. Med tiden kommer hon att släppa sitt behov av att kontrollera din process och din nykterhet. Tro mig... jag har gjort (håller på med) samma resa som hon. Men, för att hon skall kunna lära sig det så måste hon också se att det är sant, dvs att du är nykter och kommer fortsätta vara det.

Sedan tror jag att ni skulle må bra av att söka samtalshjälp, och det har jag sagt flera gånger både till dig och henne. Det finns massvis av människor som bara väntar på att ni skall höra av er, så att de kan få hjälpa er igenom det här. Processen är, som du ju märker, svår nog som den är... varför då göra den ännu svårare genom att kämpa på egen hand utan att ta emot den hjälp man kan få?

Tja... det blev en helt liten roman från mig. Men, som sagt, poängen är: du kan inte göra så mycket mer än att vara nykter, men ha tålamod med Tanten och var medveten om att ni inte alltid klättrar i takt. Kram, vännen!
/H.

Vi hade igår ett svårt samtal som slutade i stor ensamhet för oss båda, Mt och jag. Nu har jag varit nykter några månader... men varför räcker inte det till??? Jag fick veta igår att jag borde ha varit här på alkoholhjälpen mycket mera och skrivit... bett om stöd och hjälp. Undrar fortfarande mycket varför det inte räcker till att jag är nykter. Jag har byggt, spikat, målat, tapetserat, monterat dörrar och mycket mera... Sjungit för mig själv, visslat och trivts i vårt gemensamma liv (har jag trott). Med mera längs hela våren och försommaren. Jag har varit behjälplig till två kullar kycklingar som i min omvårdnad förefaller må bra. Men jag borde alltså istället ha varit här och skrivit, deltagit. Förstår inte varför det jag gjort inte räcker till. Trodde att nykterheten var det avgörande, det viktigaste och den vägen har jag valt, men då säger Mt att det håller inte eftersom jag borde ha gjort det på annat sätt. Min fråga till dig Lelas är: Kan jag vara mera än nykter, i den bemärkelsen som gäller alkoholen alltså? Känner mig faktiskt bara lessen och uppgiven nu, spelar nästan ingen roll hur jag gör så är det fel. mvh/Mm.

..som Adde brukar säga om midsommaraftonen...

Och här står den nu, lika mycket ett faktum som för ett barn inför julaftonen...
För barn är nästan alla förutsägningar fyllda av förhoppningar och en sprittande glädje, hur är det för oss vuxna?

Är det stora frossan nu... inför midsommar när kraven på att fira den och leva upp till någonting?
Jag tänker så här, vem är det som sätter kraven?, traditionen?, men vem styr traditionen då?, du själv?
Min nu vuxna dotter är den som hårdast har krav på att "allt ska vara som det alltid har varit"..suck!

Jo jag har illusioner om hur min midsommar ska vara, svenska flaggan ska vaja lugnt mot en helt molnfri himmel,
solen ska värma utan att vara så där stekhet som i augusti, grönskan är nästan ätbart grön i färgen..
Häggen, syrenen, lupiner och prästkragarna hör midsommar till...

I trädgården dukas långbord och runt husknutar sätts björkris i vattenhinkar med färgglada ballonger isatta...
I köket bubblar det av frenesi och det börjar mer likna samma hysteri som inför julen...
Det kokas färskpotatis och sillvarianterna ska vara så många att uppdukningen inte räcker till, det ska vara ett överdåd..

Tiden på dagen börjar nalkas för den traditionella sill-lunchen, gästerna kommer i omgångar, klädda i vitt och ömma plagg,
pojkarna i sina finaste shorts och nästan vattenkammade, aldrig kommer man att se de så prydliga, gräsfläckarna ligger bara minuter längre fram.
Flickorna i sina skiraste vita korta klänningar och några av dem med en midsommarkrans på dess huvud, ja nu är det ingen tvekan längre...
Nu är det midsommar!

Alla sätter sig till bords, man lyfter på locket till den ångande färskpotatisen, plockar ägghalvor, räkor, pajer, västerbotten, hårt bröd osv...
Till detta skummas en kall öl upp, och någon drar kapsylknastret runt en frostad spritflaska, och plirar med förväntasfulla ögon, likt ett barn på julaftonen...
NU SKA DET BLI ROLIGT!

Och från och med detta ögonblick så är det upp till var och en att ansvara för att midsommaren kommer att fortskrida i ett välbehag,
alla gör naturligtvis sina egna val, men tillsammans har vi ett ansvar att vi inte förstör denna helg med att vi på ett oplanerat sätt dricker mer alkohol än vi tidigare hade tagit i beräkning, inte enbart för vår egen skull, utan för att inte förstöra den fina helgen för alla närvarande...

Det är vårat ansvar till man/fru, sina barn och andras barn, gästerna och bordsgranne, vänner och vänners vänner, för andra i området...
..och sin egna morgondag, midsommardagen har ett värde..om man får uppleva den utan allt för mycket bakrus...

Jag älskar midsommar och jag vill att alla förväntningar ska slå in, alla förutan fylla och alla de andra intrigerna som inte hör förväntningarna till,
men som brukar tillhöra slutresultatet OM man summerar hela helgen, och man ska se helheten, så man kan förändra utvecklingen till nästa år...

Så traditioner är traditioner, men de ska fortfarande utvecklas, och ångest hör inte traditionerna till...

Så mina vänner, ha' en trevlig midsommar, och ta ditt egna ansvar, gör den minnesvärd och ...då inte för sina dåligheter...

/Berra

Grattis till dina snart 6 månader, snyggt jobbat.
Ha en riktigt skön midsommar
Lisamari

Hej, alla!

Jag läste just vad Alexandra skrev om att hennes man inte vill ta emot behandling. Det gjorde ont i mig, för jag hamnade i minnena från natten på sjukhuset när jag var i samma situation. Jag grät förtvivlat och bad honom ta emot hjälpen för min skull, men det räckte inte. Det gör så fruktansvärt ont att se den man älskar må så dåligt, och dessutom inte vilja få hjälp.

I vårt fall blev det ju så till slut att jag lämnade honom, med ett ultimatum om att inte flytta hem igen förrän han hade varit på behandlingshem. Han höll sin del av dealen, och jag flyttade hem. Han har varit nykter en lång period nu, och jag mår så ofattbart bra av att vi lever tillsammans.

Nittionio procent av dygnets sekunder tänker jag inte på att det har varit så jobbigt, utan istället på att vi har det bra nu. Jag är tacksam för varje dag som går, när vi har fått ha en helt vanlig dag ihop. Idag, till exempel, har vi klippt häcken runt tomten. Tänk att något sådant kan vara så stort...

Jag läker. Jag märker att jag kan tänka tillbaka på de jobbiga minnena utan att de liksom rubbar mig. Även om jag blir ledsen av det (och som nu, tänker mycket på Alexandra och känner hennes smärta) så raserar det inte min värld och min bild av att livet just nu är väldigt bra.

Och, så tänker jag att precis som alkoholisten hela tiden måste påminna sig själv om varför h*n är nykter (eller hur, Lisamari?), så måste också jag som medberoende påminna mig om vilka situationer det är som jag inte vill uppleva igen. Jag måste också göra vad jag kan för att vi inte skall hamna där igen. Så, minnena fyller en viktig funktion.

Hur som haver.... sov gott, vänner, denna näst ljusaste av årets nätter.
/H.

Dag 171, snart 6 månader utan en droppe.

"lyckoruset" från de tre första månaderna har lagt sig, och istället upptar inte alkohol så stor del av mina tankar mera. Har fortfarande drömmarna kanske varannan vecka där jag vaknar och tror att jag druckit kvällen innan...

Imorgon far vi iväg på midsommarfirande och allt, jag har med mig ett flak mineralvatten. :) Många barn med i sällskapet, ska bli kul att busa med dom en helg.

Vi ska iväg till samma ställe som vi varit på i många år, och många "minnen" från alla sorters fyllor sitter i väggarna där. Allt från nattstöket, bakrus och stadiga nubbar till den tidiga lunchen...

Tack detsamma, Vana! <3
/H.

Adde o Lelas.........det blir en nykter sådan även för Vana

Adde, du är på god väg att bli en sån när du blir stor. ;)
/H.

med en AA vän igår som har en låååååång nykterhet ! Jag tycker mycket bra om honom, han är en sån där liten godmodig gubbe som plirar på mig och kommer med kvicka kommentarer, både förnuftiga och rent skämtsamma. Han har valt att leva ensammen men har jättefin kontakt med sina barn och barnbarn och har dessutom även en son i gemenskapen. Han har en väldig livserfarenhet från ett långt liv i missbruket bla som uteliggare i Stockholm och är en sån som druckit det som går att dricka ex vis T-röd. Han är verkligen värd att lyssnas på och lära av, jag är glad att han finns där och kan lära mig det jag inte fattar.

Han har ett riktigt bra liv idag, sån vill jag bli när jag blir stor !!

Nåväl, av någon anledning har jag sett honom som "enbart" AA människa men ju mer vi pratar och ju mer han ser att jag har ett liv utan att vara AA-taliban så kryper det fram att vi har så lika syn på det här med en bra nykterhet och vad som ingår i det. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas, inte minst för min egen skull:

1) Att prata om det som tynger, få ur mig mina spöken och troll.
2) Ärlighet. Där finns inget mellanting.
3) Förändring. Jag måste förändra mig själv i från grunden, det går inte att fuska.
4) Att våga gå emot mina rädslor, göra det som är ovant men bra för mig.
5) Att ständigt vara nyfiken och verkligen leva livet, inte bara kolla läget !

Lätt att skriva men inte fullt så lätt att leva efter. Min vän och jag är ense om att AA inte har någon ensamrätt på "måbra grejen" men han som kom direkt från gatan och in på ett möte har ju mer pondus att tycka till än jag som blev inskolad genom ett behandlingshem. Våra möten betydde allt i början av vår nykterhet men allteftersom har det blivit en stunds påminnelse och att visa att det fungerar för de nya. Alkoholen kommer för alltid att vara en del i vårt liv men idag är vi båda så medvetna om att vi faktiskt har ett val om hur vi vill leva det. Det valet fanns inte när vi var aktiva.

Det konstiga med det där valet är att det var min hustru och dotter som fick mig att verkligen förstå det !! De gick på en helt frivillig föreläsningsserie på ett lokalt behandlingshem och kom sen hem och diskuterade vad de hade hört, och jisses, där kom en av poletterna nerdimpande i plåthjärnan !! Efter den händelsen gick även jag på den där föreläsningsserien och där började min nyfikenhet inom alkoholismens vetenskap.

Att med ett öppet sinnelag kunna ta in vad andra säger utan förutfattade meningar är en upplevelse ! Helst för mig som tidigare skulle styra allt själv och var knökfull av fördomar.

Nu nalkas vi amatörernas afton, när det ska krökas och ätas in absurdum. Jag kan förmedla ett litet tips från min gamle vän om att se till att äta mycket rödbetssallad innan ni går loss på spriten !! Varför ?? Jo, spyorna blir så vackert rödstrimmiga sen !!

Ha en trevlig helg !!

Jag tar inte sommarlov härifrån. Nykterheten behöver ständigt uppdateras har jag förstått. Ungefär som en PC moahaha!

Var och pratade med min skyddsängel igår. En terapeut jag haft sen jag jobbade för mycket och kroppen inte klarade mer av stress och krav. Vi musiker har en förmåga att ständigt sträva efter det perfekta, men det är orimligt och jag har jobbat på det i några år. Tycker jag klarar det lite bättre nu. Det var längesedan vi sågs nu, men nu var det alltså dags igen.

Terapeuten H är fantastisk. Duktig på att få mig att säga rätt saker. Att själv sätta ord på känslor och tankar. Hon får mig alltid på så gott humör efter samtalet. Hon var glad över att se och höra att jag mår så bra, och att jag resonerar klokt kring min något röriga arbetssituation.
Men jag tar en dag i taget. Det är nog.
Idag ska jag vara nykter. Kan rekommendera det Prova ni också :)

"Skillnaden är att idag så ser och upptäcker jag mycket mer än tidigare, och jag tar idag helt andra beslut än vad jag gjorde förr..."

På forumet finns ofta små och stora klokheter att läsa och ibland träffar saker rakt i hjärtat (hjärnan). Tack Berra för att du påminner mig om varför jag ska fortsätta vara nykter. Jag vill aldrig mer fatta den sorts dåliga, ofta destruktiva, beslut som jag gjorde under mina år som alkoholberoende.

/Sandra

Ha ett riktigt härligt sommarlov, nu kan du få vara bara du ett tag, utan sociala krav på ett "jag måste vara trevlig och prestera bra" krav, utan bara vara.

Tycker om att läsa dina rader, så hoppas på att sommarlovet inte även innefattar forumet.

Sköt om dig - Kram
Lisamari

Berra for president! Du inspirerar: