Senaste kommentarerna i forumet

Kanske låter klyschigt eller rent oförstående...
En som har varit full och gjort bort sig vill ha all världens förlåtelse,
För vad den har sagt och gjort...

En vän förstår sammanhanget, och vet att denne skäms...
Inga bortförklaringar behövs, endast den som känner sig osäker eller hotad kan missbedöma situationen.

Jag behöver inga ombedda förlåtelser av mina vänner, det ingår i kit'et vänner att man förstår...

Däremot känner jag mig hotad på min arbetsplats och jag förstår inte vad som händer...

Oups måste dra!, hörs

Berra

Råkade snubbla in här och hittade en kapad tråd - är det här du håller till ;-) Läste de sista inläggen och var sedan tvungen att läsa från början.

Vilken resa du har gjort - på nästan ingen tid alls!!! Alla de insikter du fått och de tankar du tänkt är guld värda på din väg mot ett bättre liv. Insikten är det allra första steget och detta är otroligt svårt, jag förstår att din fru inte kommit dit ännu.

Jag tycker du verkar vara en bra man som, trots att du bor på liten ort, inte bara erkänner dina egna problem utan dessutom tar kontakt med myndigheter osv. för att få hjälp. Var rädd om din svåger och svägerska också, de verkar vara väldigt bra människor.

Blir ledsen när jag läser om de dumheter din fru hittar på, så ovärdigt! Oavsett hur ovänner man blir ska man aldrig aldrig ALDRIG dra in barnen på det där sättet. Att sända SMS osv och prata skit om den andra föräldern gör man bara inte! Min pappa var alkoholist och mina föräldrar skiljdes. Hur mycket jag än försöker är det enda jag minns min mamma säga om pappa var att han var den finaste mannen i världen när han var nykter (och då VET jag att han både slog och skrek när han inte var det).

Jag hoppas du finner styrka att använda dig av alla verktyg du får här och från kommun osv så att du kan ta dig ur detta med familjen och förståndet i behåll! Har du haft någon kontakt med barnens lärare så att det vet vad som händer?

Kram från mig.

du kopiera räkneramsamodellen. Så gärna. Varsågod! För mig har den givit en bra bild över processen. Kul att du är inne här på den nya sidan och hälsar på. Allt gott till dig, jag ska följa med din ramsa när den växer till sig:) / mt

Att bli förlåten är en gåva. Jag ska ta med mig det idag när jag snubblar in på mitt första AA-möte./R

De sista dygnen har jag lyckats med att såra både mariamagdalena och Mr Pianoman. Allt utan alkohol...kanske är en del av oss bara födda elaka? Jag har inte glömt, jag minns den mörka blicken och jag minns min frus reaktion. Nu ska jag snart iväg på mitt första AA-möte. Och jag är rädd. Rädd att någon ska se mig men framför allt rädd att det kanske inte hjälper mig. Då är inläggning det enda som gäller. Men jag har inte råd. Just nu är jag ensam med tre ungar. Ursäkt!! Mina barn klarar sig bra hos svågern. Jag har ju dumpat av dem där idag, för att jag är rädd för min reaktion efter mötet. Feg som satan, men även detta ska genomföras. Ibland slår det mig att jag går ut för hårt. Jag sitter här utan fru, sjukskriven och det enda jag åstadkommer är olämpliga kommentarer till andra forumdeltagare. Och det ända jag längtar efter är en pytteliten whisky med is...men jag vet ju att det inte slutar där. Fuck, fuck, fuck. Dumt o infantilt men med lillablås tillåtelse är detta min dagbok just nu. Och idag tycks jag vara ful./Dompa

Jag förstår dig så väl! Jag har som sagt själv varit i det svartaste. Inte på samma sätt som du, men ändå på samma sätt.
Jag vet hur man är, hur humöret svänger snabbare än vad man själv hinner med.

Jag klarar mig! Och jag läser allt du skriver, och hoppas och tror att du kommer få rätsida på det hela även om det verkar dystert och otänkbart just nu.

All kärlek till dig Dompa!

Än en gång tycks en ursäkta vara på plats. Jag menar förlåt, massor med skit i mig just nu. Ingen ursäkt men en förklaring. Självklart tävlade du inte och jag hoppas att jag inte har sårat dig!!! Så förlåt. /R

Det var väl mest ett konstaterande, inte nått tävlingsmoment. Dom som känner mig vet hur kass det är att tävla mot mig eftersom jag försöker hitta ett sätt att åka ut fortast möjligt för att slippa fortsätta tävla.

Nåväl, jag såg Det blir bättre på trean igår. Emma Igelström berättade om sitt missbruk på ett sätt som gick rakt in. Kunde varit mina egna ord. Och vi går parallellt hon och jag. Vi kämpade som mest vid ungefär samma tid. In på behandligshem i princip samtidigt. Samma ålder skulle jag tro.
Vi hade kunnat träffa på varandra.

Nu har vi båda varit nyktra i över ett år och hennes berättelse blev väldigt stark då jag vet precis hur det var. Jag har också varit i det där svarta. Att tro att man kan dricka sig ur det svarta, men veta att mörkret bara blir tätare och tätare ju mer man dricker. Hon hade 4.2 promille när hon var som sämst. Jag hade tre.
Man ska inte jämföra sig med andra, men otäckt att inse att berättelserna är så lika.

Har haft lite svårt att sova inatt och det berodde nog på programmet. Men, jag försöker se det positiva i det hela. Jag lyckades faktiskt vända trenden. Jag är nykter idag och tänkte fortsätta vara det tills jag somnar. Och i morgon är en ny dag. Planerna är att vara nykter även då, men det tar jag då.

att du påminner mig om att min resa varit skakig och upp och ned. Har känts så bra länge nu, att det var dags för en rekyl. Har senaste veckan varit riktigt låg, trillat av det rosa molnet. Det kommer väl en tid när man inte längre bara kan leva bra på att man inte dricker. Det krävs mer än så. Går regelbundet på AA och det är bra, ska dit ikväll. Men främst måste jag inse och acceptera att en del av mig är missbrukare och dessa mönster träder fram när man minst vill det och önskar det. Det kommer sådana tankar som jag inte vill ha typ Äh, nu skiter jag i alltihop och börja dricka igen, vad spelar det för roll. MEN, som du säger lillablå, jag är frustrerad men målmedveten och att börja dricka igen finns ju egentligen inte min värld längre. Så jag är väl som alla andra, uppåt ibland och nedåt ibland.
Kram,
/Fenix

♥
Mulletants räkneramsa:

"24+53+15+173+60+77 blir 402 nyktra dagar och 6 med någon alkohol. Senast 4.9 och 3.10. Kan skrivas 402/408, strax under 1%. [...] Idag den 1 februari alltså 24+53+15+173+60+91 dagar"

...den skall uppdateras med mina egna siffror!

29+33+16+2 (5 m.A) t.o.m. 1/2: 80/85

Nu känner jag att det går alldeles alldeles ALLDELES för mycket tid åt att dividera fram och tillbaka med mig själv, dricka eller inte dricka, ångesten och ångern efteråt. Nä, nu får det faktiskt vara nog!

Till min tråd, den var mycket bra tycker jag. Känns så bittert att först räkna en massa dagar och sedan börja om från noll igen när man tar ett återfall, bättre då att skriva ett x antal dagar av Y.

Tack MT, hoppas du inte misstycker!

<3<3 märkligt att hjärtat inte funkar här på jobbtangenten...

Efter mitt senaste stunt, med att attackera en annan forummedlem så har jag insett att jag inte klarar detta själv. Det blir nog ingen inläggning för mig men kanske ett AA möte. Men i byhåla finns ju ingen anonymitet. Får ta mig till närmsta stad. En halvtimmes bilfärd, men jag klarade ju det under arbetsveckorna. Såg att det fanns ett möte ikväll. Nu tror jag (oj vad jag tror mycket) inte att min längtan efter flaskan är det värsta just nu. Nu ska vi bara klara vardagen. Men sjukt nog längtar jag hela tiden...att bara få hälla upp en whisky. Kanske lite is, kanske lite öl, kanske lite glömska? Styrt upp har jag gjort, den alltid kontrollerade alkisen. Barnen ska vara hos svågern inatt. Ensam med hunden ska demonerna mötas. Jag har lovat att det inte blir någon whisky förrän efter AA, kanske inte ens då. Men ska sanningen fram så orkar jag inte just nu. Allt mal i huvudet. Jag ser glädjen i ungarna men jag längtar fortfarande efter min vackraste fru. Fula tankar? Yep men jag ska försöka, /R

Så ska vi inte färlåta de som var deltagande i judeutrotningen. Men de flesta är döda nu. Vi som finns kvar måste försöka hitta vårat sätt att överleva. Mitt i lunchentankar från Dompa som säkert behöver en elstöt själv:(

Berra jag ser hur du trasslar och för mig är du en slags förebild. Jag fattar inte allt, har tex, svårt för räknandet av views. Men jag läser och jag imponeras/Dompa

Flera timmar senare går jag in här för att redigera, att göra det gjorda ogjort men nu slår det mig att jag måste skörda den skit jag sått. Så den nasty felstavade kommentaren om judeutrotningen får bli kvar. Spydigheten om att räkna views också. Men jag vill poängtera att jag är medveten om att hissen inte går hela vägen upp hos mig. Och jag vill be om ursäkt; Räkna på Berra, bara du mår ok så är det ju oförargeligt. /R

Att jag för hänga här betyder allt. Verkligen inte redo för min tråd. Tack Lelas. Ni båda ger mig för mkt kredit. Jag är ingen bra man. För en dryg halvtimme sedan skrev jag ett olämligt inlägg till en annan forumdeltagare. Varför kunde jag inte stå över det? Fan vet. Jag kunde även ha redigerat bort det. Nej inte då, här skulle obekväma observationer fram.Men jag inser att min rädsla för att ge mig ut på egen hand, utan lillablås tråd beror mycket på att jag inte orkar med risken att bli häcklad just nu. Ifrågasatt, absolut, jag tar era frågor på fullaste allvar men att bli hånad klarar jag inte just nu. För mig skulle det leda till flaskan, en lyx, skrev jag verkligen lyx, jag inte har råd med just nu. Sömn; har läst i andra trådar att tillnyktrade fyllon ska sova mycket. Jag sover ingenting. Fick tre timmar mellan 22-01 igår. Sedan var det kört. Flaskan lockade men tog med hunden ut och gick i timmar. Att lämna tre ungar hemma sovandes ensamna är väl inte ok men hade jag stannat hemma så hade det likt förannat blivit tre ensamna sovandes ungar för pappa hade varit full. Nu blev iaf hunden glad och jag hittade till slut någonslags lugn. Frugan messar friskt både till familj och ungar. Ingenting till mig. Efter samråd med ungarna i går kväll kom vi fram till att de ska byta nummer. Tufft beslut. Jag vill inte hindra mina barn från kontakt med mamma. Men nu får det bli så, dessutom fattar jag ju att de nya nummren kommer att vara ute inom en vecka:) kan låta tokigt men J skriver om allt. Bla. om mina potensproblem till storkillen. Kanske inte vad en nästan tonåring vill veta om sin pappa? Idag bor det mycket hat i mig. Mot J, mot vissa forumdeltagare, mot livet och innerst inne inser jag att det mesta hatet är riktat mot mig själv. Vad bryr jag mig om vad andra tokar hittar på? Jag kan ju ändå inte påverka? Konstigt nog saknar jag mitt jobb. Där var jag "bara" Dompa. En glad skit att äta lunch med. Inte missbrukaren, socialfallet, den dumpade, den inte tillräkliga fadersfiguren. Som ni ser så simmar jag i självömkan idag. Jag får bjuda på det för just nu är det det enda jag har att ge. Ska försöka sova lite, krama min hund i soffan. Sen kanske jag tillbaka på banan. Ful och äcklig. Missbrukare och offer. Men vet ni vad. Jag är, trots att det gör skitont, fortfarande nykter. /R

Har lånat denna dikten, vet inte vem som skrivit den men tycker så mycket om den.

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit.

känsla av lycka har mkt lite
samband med utbildningsnivå
och karriär,

Dock finns ett samband mellan utnildningsnivå
och upplevd lyckonivå o hälsa,

människors själsliv är komplext, Visste du t.ex.
att deprimerade folk på tester
visat sig vara mer illusionslösa

De stackarna bedömer egen insats mer realistiskt,

Me andra ord klokt att leva
i viss dimma

frågan är hur man skapar sig rätt
form av dimma?

Satt o undra om du skulle pröva
meditation, Berra`?
Munkar som mediterar dagligen har ju
bevisligen via hjärnröntgen större områden
i hjärnan som styr känslor av lycka

du känner säkert till serotonin
ges till deprimerade via anti-depressiva
ämnet som finns i kroppen
men är lägre hos deprímerade o styr
mkt av allmänna välbefinnandet,,

jaja, ibland får man ta till
vad som helst,
när ångest o bitterhet
inte står i relation
till vad vanligt folk hämtar
vardagsnöjje från,,

Ångest o bitterhet kan låta klokt
o du är klok som få,

Vem kan via logik förklara känslan
av att vara förnöjd
o varför man bör känna detta?

tänker på dig inatt Berra, du är
min o mångas favoritpoet,

du bringar stadga åt drömmar
o sätter ord på liv o livlöshet,,, mm

Mmagdalena

Gör vad då!

Gör vad som helst,, då kan vi supa o bete oss
för då gör vi ngt.

Det är kanske inte filosofens tankar som
brister utan annat,

det finns msk med biokemiska brister

Stora journalister vars lilla lya
växt till sophög
pga djupa depressioner

Det var inget fel på huvet där inte
men lyckan gick inte att lura fram

fanns ingen jädrans terapi i världen
som hjälper den stackarn

Ibland finns inga svar i pratet
ibland behöver tid gå, o ibland
behövs elstötar,

Ibland kan inte relationer läka
precis som det finns medberoende
som av skadan som skett inte kan förlåta

Kanske finns det handlingar som inte ska
förlåtas hur mkt än AA lär få sina anhängare
att tro att man inte kan leva om man inte kan
förlåta

judeutrotningen, kan den förlåtas pga
färnekandet hos de som utrota?

Lite tankar i natten/mariamagdalena

Intressant med ditt filosoferande över livet, Berra. Här kommer ett av min favoritcitat på sistone:
"Nästan allt du gör, kommer att visa sig vara meningslöst,men det är ändå väldigt viktigt att du gör det."
Mahatma Gandhi

Blir förtvivlad när jag hör att du tänker lämna forumet. Klart att du ska göra det om det känns rätt för dej, men för min del läser jag varje dag, kommenterar sällan. Men när namnet Berra dyker upp läser jag två gånger. När jag skrev mitt första inlägg i mars, skrev du ett svar som jag tagit till mej, läst om och om igen. Har sedan sett hur det du skrev fallit in, som om du kunde se in i framtiden. Det va precis vad jag behövde. Du kanske inte behöver skriva för din egen skull, men ger så mycket till andra.
Orkar du lite till så blir jag glad.....

Den handlade om Emma Igelströms karriär och fall...

Denna vackra och till synes lyckade personen som hade all sin framtid framför sig,
föll på sin egna prestationsångest och beroendepersonlighet...
Men hon var också en känslomänniska och lät mycket av sina känslor styra sitt liv

För ett år sedan hade hon dämpat sin ångest tillräckligt mycket med alkoholen,
för att nästan lyckas med ett självmord...

Jag känner igen vartenda ord hon beskrev sitt liv med, bortsett från att jag aldrig har lyckats med någonting stort i hela mitt liv...

Jag fattar inte, men förstår ändå...

Har alltid varit lite smått förälskad i henne, och nu verkar hon ha samma historia som jag...
Att aldrig räcka till och inte duga inför sig själv, prestationsångest!

Det verkar vara en helt normal inkörsport till ett alkoholberoende...

Hade jag vetat..hade jag försökt hjälpa henne med hela mitt hjärta, men en person som tävlar i världsklass kan väl ändå inte inte vara svag, eller?

Blir förvånad om hur pass vanligt min situation verkar vara,
man eller kvinna, högpresterande eller inte, vi är alla lika inför ett beroende...

Berra

Jag håller med Lelas, det du skriver andas mer och mer insikt och perspektiv, och fy tusan vad du kämpar!!! starkt!!! fick lite tårar när jag läste om dig och flickan... det är kärlek det...
häng kvar hos mig så länge du vill, för det är en ära för mig att du känner dig trygg här...
och fortsätt kämpa!!!
kramkram!!
/k

hjärtat ♥ som jag kopierat från vana och min räkneramsa som jag senast uppdaterade 18 januari:

24+53+15+173+60+77 blir 402 nyktra dagar och 6 med någon alkohol. Senast 4.9 och 3.10. Kan skrivas 402/408, strax under 1%. Siffrorna ger mig ett mått. Långt viktigare KÄNNS ändå den förändring som skett och som den senaste tiden varit så påtaglig.

Idag den 1 februari alltså 24+53+15+173+60+91 dagar.

Har varit på barnbarns födelsedagskalas. Har stillsam vanlig kväll. Nöjd med tillvaron. / mt

Till dina 4 veckor, bra gjort! Gör samma resa som du, 1 månad idag, det går en dag i taget!!

och det känns faktiskt som ett nytt steg att börja en ny tråd. Min första tråd heter Att vara medberoende och finns i kategorin Att hjälpa någon som står nära. I den finns min berättelse från det år som följde efter att jag satte ner foten och gjorde ett uppbrott 6.12.2010. Mannen, Mm, vände väg då. Efter två gånger av "socialt vin till maten" vilket ledde till att han drack igen följande dag ställde jag vad jag idag kan säga var ett ultimatum - även om jag inte använt det ordet. Han slutade dricka alkohol och blev nykter. Ett år med olika skeden och med några återfall, kortvariga och sparsamma men dock. Jag har följt med processen genom att räkna dagar, ska klistra i min räkneramsa hit. Ska också klistra över mina inlägg till en wordfil och spara. Skrivandet har betytt så mycket för mig och mitt tillfrisknande. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva här, men den här tråden får, som den förra, finna sin egen väg, bli vad den blir. / mt

Fyra veckor utan alkohol.
Klarade även lördagen när vi hade gäster och det serverades vin, ingen som kommenterade att jag inte drack.
Känns så skönt utan alkohol, veta att jag vaknar varje morgon utan bakfylla.

Men, måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Annars sitter jag där snart igen.