Senaste kommentarerna i forumet

Är det du har tagit nu, ett steg på vägen mot ditt nya liv. Må inte dåligt av det utan se det som en lärdom. Nu har du provat, nu vet du. Har du något mer kvar hemma så kasta ut det nu, du behöver inte dricka! För allvarligt talat: 3 flaskor och en bib? Skulle ni ha en massa folk hemma eller? Hur friskt är det att köpa så mycket? Nej, det var din lille alkoholdjävul som styrde dig där, redan på torsdagen var det planerat att du skulle dricka så mycket du visste bara inte om det, eller hur?

Någon har sagt något i stil med att den sämsta dagen jag har nu är 1000 ggr bättre än de dagar jag hade när jag drack.

Upp igen, skickar styrkekramar!

Ett-noll till dig!

Har du förresten provat "sugsurfning"? Läs här: https://www.alkoholhjalpen.se/ovningar/hur-gor-man-med-suget

Funkar ibland bättre än att bara bita ihop och kämpa emot! Faaast, städa frenetiskt är ju väldigt bra också, så blir det fint hemma!

...har kollat på hemsidan. Om vi kan kommer vi, jag och maken.

En Alla Hjärtans kram på dig

Min lilla kisse brukade alltid följa mig till sängs. Ibland låg de där båda två. Nu är det tomt utan henne och de senaste dagarna har jag lyft in min stora kisse dit. Ibland sitter han på en pall som jag har i köket. Han kan sitta där länge och så blir man helt paff när man reser sig ur TV-soffan, går in i mörka köket och han mjauar högt, hoppar ned och talar om vad han vill: antingen springer han till matskålen eller dörren. Igår när jag kom upp och skulle gå till sängs sitter han där och precis när jag ska till att säga "det finns torrfoder därnere och det är för sent och kallt att gå ut nu" så hoppar han ned, springer in i sovrummet upp i sängen och jamar uppfordrande. Glad blev jag.

Tack Adde för orden "det är för vår egen skull vi gör stegen". Det vet jag ju men behövde nog en påminnelse. När vi pratat om gottgörelser sponsorn och jag, har maken på något sätt självklart, hamnat på första plats. Inte för att jag har gjort någonting särskilt mot honom men för att han väl helt säkert har drabbats av mitt drickande. Fast riktigt hur vet jag inte (annat än att "han inte kunnat slappna av dricka så mycket som han velat eftersom han behövt hålla koll på mig", vilket jag eftersom jag är helt säker på att han har en del i mitt drickande (ja, jag vet att det är jag som väljer att lyfta glaset, men ni fattar). Sponsorn som är en troende kvinna, har sagt åt mig att be för villighet och det har jag gjort och fått, såtillvida att jag känner att NU vill jag ha det gjort men det handlar ju mer om att bli av med pressen av att jag "ska" göra en gottgörelse snarare än att bli av med det jag gjort. Vet inte om det blir begripligt detta men jag vill i alla fall få ned det här i skrift. Nu tänker jag "en sak i taget" och "det viktigaste först". Jag har i alla fall bestämt mig för att jag vill leva själv och då får det bli det första att ordna. Eventuella gottgörelser som inbegriper maken har jag resten av livet på mig att ordna. Sponsorn som också är sympatiskt pragmatisk menar för övrigt att gottgörelser mot barnen består i att jag numera är en närvarande mamma och mot arbetsgivaren att jag försöker verka för mindre sprit på jobbet. Då kanske min gottgörelse mot maken kan bli att jag ger honom hans liv tillbaka, tror han mår bättre av att vara utan mig också faktiskt.

En sak till Adde, om du läser detta, eller någon annan som vet: finns det något forum där man diskuterar teologiska frågor som ni kan rekommendera? Med detta menar jag verkligen basala frågor av typen: jag försöker känna mig tacksam för saker, tacka den högre makten osv men hamnar i resonemang av typen "har gud verkligen tid att se till att jag får den sista parkeringsrutan före de fem som kom bakom mig?". Vet inte om detta forum är rätt för dessa funderingar - jisses vilken knasboll jag känner mig som nu :-O

Mt jag älskar mitt nya liv även om allt inte går som planerat. Men jag är stolt över mig själv och vet att jag nu gör rätt val för mig själv.
Mifforadion borde sändas oftare för det är ett underbart program :D

I dag kramar jag livet och hoppas ni andra gör det samma/ kämpa på där ute, kramar Kalla ♥♥♥

I dag kramar vi livet :-)

alla en fin Alla Hjärtans dag ♥♥♥

förening på Gården har vårmöte den 4e maj, gäst är bestämd och sol och fisk är beställt :-)) Bara ett litet tips :-))

att du är sjukskriven och helt rätt tänker du om att använda tiden för att bli starkare. Återhämta dig. Det kan bli en jobbig period att leva under samma tak tills du får en egen bostad - hoppas det ordnar sig med det snabbt. Fortsätt skriva här och berätta hur det går. Du har gjort en stor resa inom dig - och det är den viktigaste. Nu följer du din egen väg.
Styrkekramar / mt

Läser om det som händer dig och vill sända en hälsning!
Vill bara skriva lite till dig och hoppas att du inte tar illa upp. Säg till i så fall.

Inget löser sig på en gång, även om man hade velat det.
Låt det ta lite tid men ändra inte det du har bestämt dig för att göra.

Du gör så gott du kan och låt det få kännas jobbigt, för det är en stor förändring som du håller på att göra. Fokusera på ditt mående och barnens. bättre med en mamma som mår bra än en som mår dåligt.
Låt tiden visa hur ni löser det med barnen, se till att finnas där när de behöver det.

Har själv gått igenom en skilsmässa med barn inblandade och vet hur jobbigt det är.
Pappan ville så mycket men fanns inte där så det var alltid jag som fick ordna allt och det är till mig de vänder sig när det är något som de behöver hjälp med. De har bra kontakt med honom också men på ett helt annat plan.

Gör det bästa av det som händer och ta en dag i taget.
Man orkar det man behöver.

Stor kram till dej
tekla.

...i flycerts tråd om mitt nuvarande mående...spinner lite vidare på det.

Klumpen i magen krymper och mycket känns lättare. Tar inte ut något i förskott, men vändningen är så tydlig och den nuvarande riktningen kommer jag behålla och styra så rakt jag orkar och förmår.
Jag är gladare, rakare i ryggen, öppnare i sinnet, blandar mig mer i diskussioner på jobbet...smälter in i grupper på ett naturligare sätt.
Livet börjar få tillbaka sina färger och dofter.

Längtar nu efter djup sömn, sen de kommande dagarnas jobb men
störst längtan har jag till helgen, då får jag se, känna närhet, lyssna och prata igen.

Kram på er alla som läser!

...smärta, låt det värka, det blir bättre. Du har tagit ett stort kliv ut på otrampad mark, det är modigt.
Oavsett vad som väntar så är du på väg mot något nytt, bort från det som gör dig orkeslös, skrämd och ledsen.
Det är ledsamt att inte få sin relation att fungera, oavsett vad som skett eller om det stått stiltje.
Jag tänker på dig och barnen och hoppas av hela mitt hjärta att inget oväntat/obehagligt händer er.

Tack som frågar, jag mår bra. Skilsmässan är ju över sen länge och barnen är vuxna med egna boenden. Smärtan och skulden jag känner över att barnen behövde gå igenom allt lämnar mig aldrig men jag gjorde så gott jag kunde. Mina barn är vidsynta och har mycket tålamod, positiva egenskaper. Även ont för gott med sig.

I min nuvarande situation känner jag mig befriad. Så länge maken är under daglig behandling finns ju inga frestelser. Jag vet att han tar till sig och är klok och jag hoppas han har styrka stå emot frestelserna när han står inför dem i framtiden.

Var rädd om dig!

Hej. Väldigt länge sedan sist. Har gått bra i perioder
men ohållbart ändå. Nu är det förknippat med ngt dåligt
att dricka. Jag måste ta tag i det här nu. Och lyssna på
det jag vet är sant: Jag måste köra planen fullt ut. Jag lurar
bara mig själv gång på gång. Detta skrivs i nyktert tillstånd
förresten. Jag blev väldigt rädd idag när jag pratade med min
sambo. Det har påverkat henne mer än jag velat tro. Där ska
jag hämta inspirationen. Imorgon möte sen beroende kliniken.
Går inte att försöka längre. Jag ger upp ! Ni hade rätt hela tiden.
Tack för pepp kommentarer ;)

.. det är helt värdelöst faktiskt. Ikväll gick det vägen. Jag började googla på öppettider på olika Systembolag för att se om jag kunde hinna. Väntade ut tiden, men sedan kom jag på att jag kunde ta en taxi till någon krog istället. Tvingade ut mig själv på en promenad utan plånbok och kreditkort.. Efter promenaden hade det värsta suget gått över och jag städade frenetiskt här hemma, så nu är det både rent och fint OCH jag kommer att vara nykter när jag vaknar imorgon. Puh!

Bara tanken på A, som sagt...

...som är så jävla jobbigt om du ursäktar språket! Att bara tanken på att FÅ dricka sätter igång saker i en. Vore väl en sak om du kunde dricka i helgen och så är det bra med det. Men nej då, istället ägnar du en massa tid åt dåligt humör flera dagar i förväg, det går åt tid till funderingar och du måste ägna tid under resten av veckan till att "förbereda" inför lördagen för att inte tala om all bakistid och missade träningar.

ÄR DET VÄRT ALLT DETTA? För min egen del svarar jag med ett stort rungande NEJ! Då får det fasen vara!

Kram på dig, hoppas du väljer att göra det som är bäst för dig. Sköt om dig!

Alla vi som kommer efter behöver läsa om de som gått före. Tänk om det bara var en massa ångestridna "nyslutare" här på forumet - hu... ;-)

Kram från mig med!

Ja, så blev det. Alla tårar, olycklghet, sorg och allt, samt allt jobb tog ut sin rätt... Gick till läkare idag och frågade vad jag ska göra... och fick beskriva läget lite och så och det blev sjukskrivning. Skäms, eftersom jag är kvar i tankemönstret "jag kanske överdriver, jag borde ju kunna jobba"... Men samtidigt infann sig ett litet lugn: jag ska försöka använda tiden till att fortsätta stå på mig, vila och ta hand om mig (= promenera, basta och ha det så gott jag kan). Det känns i vilket fall välbehövligt eftersom jag är så helt färdig, hjärnan går på högvarv hela tiden!

Ja, idag har jag sagt att jag vill att vi separerar. Det blev en del hot och skäll, men förvånansvärt lugnt... Men sedan åkte han iväg direkt efter det och vi pratade ju inte om hur vi ska göra eller barn eller så, så jag är kvar, utan bostad och allt. Men jag närmar mig!!! Känner mig ändå lite nöjd, även om jag önskar att vi hade kunnat reda ut mer om framtiden. Men det är en bit på väg... Jag backade inte, mitt i alla elakheter om att det är mitt fel allt som hänt. Men emellanåt tvekar jag, vill bara hålla om honom och visa att jag bryr mig, men jag försöker påminna mig om alla elakheter, alla hårda ord, allt som hänt osv osv så att jag inte ska falla tillbaka, för det går ju inte så här!!!

Det gör ont, såå ont. KÄnner mig så osäker på om jag gör rätt, osäker på hur jag ska få det att fungera.
Och samtidigt så säker på att jag inte kommer kunna leva så här. Om jag backar nu så tror jag att jag kommer stanna kvar i osäkerhetskänslan, olycklighet och missnöje och må dåligt och återkomma till samma punkt om ett tag igen, att jag måste lämna. För jag kan inte acceptera det som hänt.

Men sorg, stor stor sorg... Osäkerhet. Blir så rörd av din berättelse Sorgsen. Hur går det för dig nu?
Lelas, är så glad att du och din man löst det, att ni är lyckliga!
Mt, tack för allt.

Galet vinsug ikväll. Arg, irriterad, uttråkad, rastlös. Jag känner igen mönstret. Ska nämligen ut i helgen och har halvt om halvt lovat mig själv att det är tillåtet att dricka då. Därmed sätter det igång en massa redan nu. Vet inte om jag klarar att sluta helt någonsin men samtidigt är det nästan svårare att få dricka någon gång ibland, då finns alltid en öppning till att göra det.

Jag vet att om jag dricker idag kommer det inte bara att bli lite vin till middagen på lördag såsom jag hade föreställt mig. Då kommer jag att dricka onsdag, torsdag, fredag, lördag. Vilket kommer att förstöra resterande veckas träning och halva kommande vecka också eftersom jag kommer att må pyton. Nu är det riktigt jobbigt :(

Åh, flygcert!

Jag tänker på dig och hoppas av hela mitt hjärta att det har gått bra idag!

Och med det menar jag: jag hoppas att du har tagit plånbok och barn och lämnat, men jag hoppas att det inte behövde innebära en flykt i panik.

Kram, hjärtat!
/H.

Grattis till nykter tid och tappade kilon. Kroppen mår så mycket bättre av att inte vara för tung!

katt kollade i över ett år efter kompisen när det var dags att gå ut på morgonen. Vi var tvungna att ta bort den äldsta pga sjukdom och han skulle alltid gå först genom dörren så när han inte kom tordes inte den kvarvarande riktigt ta steget ut genom dörren utan att kolla ordentligt.Hon gick också och la sig på platser som hon normalt inte fick ligga på för det var hans. Sorgligt.

Att gottgöra är alltid ett känsligt kapitel. I steg 9 står det såhär "....så långt det var oss möjligt,utan att skada dem eller andra." Så långt det var oss möjligt.....alltså inget krav. Ett sätt är att dela det du gjort med din sponsor (eller nån annan) för att på det viset få ur dig det som du behöver få ut. För det är för vår egen skull vi gör stegen, inte för nån annans skull.

Kram !!

Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)

Skulle vi alla må bra av tror jag. Detta är något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Ibland har jag suttit på tunnelbanan och tänkt något snällt och så tänker jag sedan att varför ska jag bara sitta här och tycka det - säg det istället. Sagt och gjort, minns inte vad det var, en kappa, en väska, någonting i alla fall som jag tyckte var fint så då sa jag det och kvinnan ifråga sken upp och blev jätteglad och jag i min tur blev alldeles varm och glad. Det räckte nästan hela dagen! Och det kräver ju så lite egentligen, som sagt, om man nu ändå sitter där och tycker något så kan man ju lika gärna dela med sig! (under förutsättning att man tycker något snällt då'rå ;-)

Usch vad jag känner mig bläh. Har "skolkat" från jobbet i två dagar, behövde vila efter förkylningar och annat. Nu är det mest hosta kvar. Nog hade jag kunnat jobba men jag iddes bara inte. Tänker att det är bra att ungarna får komma hem så mycket tidigare också.

Idag är jag på jobbet och lider. Vi har blivit av med en kund som jag jobbar mest med. Behöver ju inte vara bara på grund av mig, det finns många faktorer som spelar in bla. pris som vi verkligen inte konkurerar med. Men ändå. Hade de varit toppennöjda med mig hade de ju varit kvar. Känns sådär faktiskt.

Har klappat mycket på andra kisse ♥, han som är ett år äldre än hon som inte finns kvar mer. Hade trott att han skulle gå först, han som är ute och slåss och äter råttor på gamla dagar. Undrar så om djur kan tänka? Jag märker att han lystnar och letar lite.

Usch, vardagskvällar är inga bra pratarkvällar. Jag som ju försöker följa de där 12 stegen inom AA hade velat göra en s.k. gottgörelse med maken innan jag tar upp att jag vill separera. Men om jag ska ta upp skilsmässa innan sportlovet då de åker bort måste jag göra det till helgen. Varför tvekar jag? Det finns väl inget rätt tillfälle för varken det ena eller det andra? Hade varit enklare om han varit sitt otrevliga jag hela tiden. Jag är feg. Och kanske trött och ledsen också i och för sig.

Nu skriver jag min räkneramsa: 60+13+142+38 med den sista klunken (ur decilitermåttet) den 9/2-13. Det gör 253 nyktra dagar av 258 - det känns ju ganska bra och är en stor skillnad från "ganska packad mest varje dag" :-)

skrivit det förr om hur härligt det känns inombords när jag idag kan skänka ett leende eller ett vänligt ord till någon bara sådär i förbifarten. Jag njuter verkligen när jag själv går emot min rädsla att såra nån eller kanske rentav skrämma nån men jag tycker mig se nu att oväntade uppmuntrande ord alltid överraskar positivt och när folk inser att det faktiskt är allvarligt menat faktiskt blir glada för vänligheten.

Jag hade ett sånt tillfälle idag. Jag hamnade bredvid en kvinna som, utan att direkt prata med nån, gör intryck med hjälp av sin energi och sitt vänliga och positiva sätt i en samling annars fokuserade och trista människor. Jag tog sats och talade om att jag gillade energin och hennes positiva sätt och fick en lätt förskrämd men forskande blick och ett litet leende till svar. Efter att ha funderat en sekund över att jag inte hade några baktankar (antar jag) så kom där ett stort leende till svar och ett tack :-)) Hennes min avslöjade att hon blev riktigt glad och jag kände mig i min tur riktigt glad att jag tordes säga vad jag kände.

Varför är vi inte mer vänliga mot varandra ? Och vi som bor i ett rätt så dystert, mörkt, klimat behöver ju alla uppmuntran vi kan tänkas behöva.