Senaste kommentarerna i forumet

Önskar dig och alla andra kämpar på forumet en riktigt start på veckan som är en kort vecka. Själv har jag startat med vårsolen och koltrasten till frukost.

Styrkekramar Märta

konsten att få mentala superkrafter
av henrik fexeus
hjärnan är plastisk och elastisk
det finns hopp för oss alla

jag och Mm har också haft det bra! / mt

och tack för en fin helg! Jag läste nyss ditt första inlägg och tänker att vi har haft en fin månad sen dess. Igår delade vi en annan berättelse. Tack för att du ville dela den med mig. Kram / mt

Ha det bra, även ida´/ mt

Tja...läget?

Ett söndags-läge helt enkelt, jag sitter och summerar helgen..
Väger för och emot, vad som blev bra, och vad som inte blev så bra...
Det ena alternativet väger starkt över det andra, och jag känner mig inte så objektiv...

Är det ett problem, nä!, det positiva väger över allt annat känns det som...

Vi har haft en helg med ett STORT kalas, dottern fyllde år..
Vi har slitit hela veckan med bak och matlagning, möblerar om för att få plats med över 30 gäster etc..

Man jagar in i det sista, tjackar en halv sopsäck med is på driv-in'en på en hamburgerrestaurang,
lägger öl, läsk och cider i en stor badbalja av zink och öser på massor av is så att de blir så där immigt goda...
Vallar runt dammsugaren så att allt är så där "perfekt" när första gästen äntrar dörrtröskeln,
man har prelexis dragit på sig en nystruken skjorta och ett par rena finbyxor och hunnit stänka på sig lite rakvatten..
Och så ska man se så där avslappnad och cool ut (med nytillkomna svettfläckar på ryggen!)...

Det trycker på med folk så att rutorna bågnar på huset, och det är trångt och mycket ljudligt...
Och mer och mer ökar volymen vartefter det tunnas ut ur BIB'ar och zinkbaljan...
Men det blir inget fyllkalas, det är bara glatt och trångt...
Det blir inte sååå sent, och vi hinner röja undan det värsta i sista timmen, diskmaskinen har gått i skift sedan lördagsförmiddagen..
Vi hittar fortfarande skitiga grytor och plåtar gömda i garaget för att hålla det hyggligt rent i köket...

Skillnaden nu mot ett par år tidigare är att det hinner aldrig bli sunkigt eftersom jag är med och sköter markservicen också.
Förr om åren så var jag aldrig till någon hjälp för min fru då jag hade koncentrerat mig på att dricka alkohol, och så var det endast det som gällde.
Nu ber hon mig att komma och sätta mig med sällskapet istället för att flänga runt med disk, mat och servera kaffe och dricka....

Och jag känner mig ganska så nöjd idag under dagen...
Ena grannkärringen sade.."ni hade ju ingen fest!" och menar på att det varken hördes eller blev speciellt sent...
Nu behåller jag svenskens sätt att försvara fyllslaget och menar på att vi har börjat bli gamla allihopa och inte håller fyllkondiset längre...
Egentligen så är jag bara så innerligt tacksam att det inte blev sent, och inget fyllslag, det blev precis lagomt alltihopa...

Idag har jag visslande kunnat suga upp chipsresterna ur vardagsrumsmattan med dammsugaren, och våttorkat bort vin/läsk/öl-fläckarna från
köksgolvet UTAN att må dåligt av ånger och bitterhet, för jag gjorde det enda rätta för mig igår, jag höll mig nykter....
Inte för någon annans skull, än för min egen...

Jag har kunnat jobba hårt i trädgården i det fina vårvädret och tagit mig igenom en söndag med gott mod,
alla är nöjda och mår förvånansvärt förträffligt, huset luktar fräscht och nystädat och jag kan inget annat, än att känna mig HELT nöjd med den här helgen...

Tänker på en sak ena svågern frågande mig igår natt, "..hörrö Berra?, saknar du aldrig drickat längre?
Jag blev tyst en lång stund...funderandes...
Jo sa jag, jag saknar ruset....men smaken har jag nog glömt...
Och det var nog det ärligaste svaret jag kunde komma på i just detta nu...

Den här helgen kände jag...att jag levde....och det gjorde jag jävligt bra, hurra!

Mors Berra!

är att bara få vara..........

... att få sova ut ordentligt och sedan vakna till doften av makens nybakade frukostbröd.
... att äta frukost långsamt vid samma köksbord, med varsin del av tidningen.
... att gå en promenad i solen och sitta tillsammans en stund på en parkbänk vid sjön som glittrar.
... att planera dagens middag tillsammans.
... att röja i trädgården och klippa i samma forsythia-buske från varsitt håll, med katten lekandes runt fötterna.
... att åka iväg till domkyrkan för att gå på konsert tillsammans.

Idag har verkligen varit en fin dag! :-)
/H.

Ja, så är det absolut, Mt, att träffarna liksom triggar igång det jobbiga igen. Men, så måste det nog få vara och det är ändå värt att vara där.

Och naturligtvis är det så att jag fortfarande bär på mycket oro och rädsla, men det är absolut inget som dominerar längre - tack och lov!

/H.

läget? Söndagskram! / mt

nu inlagd i mina Favoriter. Söndagsfrid! / mt

bra! Och första tanken är naturligtvis att skaffa fram ett piller så mamman kan fortsätta dricka !!! Hur dj-la ointelligent får man bli ?!

http://www.accentmagasin.se/2011/03/studie-gen-okar-risken-for-fetalt-a…

en god verkligeht! Kanske att oron finns nånstans och kommer till uttryck i drömmar? Jag antar att även smärtsamma saker aktiveras under träffarna?
Kram och allt gott / mt

Ska skaffa boken du talar om, mt. Tack

ha nytta av att läsa och lära sig och på det sättet veta att det är helt "normalt" och i sin ordning att känna som man känner. Du har ju klarat dig fint med dig själv och forumet hittills! / mt

För dina fina ord och jag är tacksam för att jag lever det liv jag lever idag. En ljuvlig morgon!!

Kram

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.

liksom nykterhet är numera helt integrerade i mitt liv. Faktum är att det är JAG, min personlighet ser ut så och är helt avgörande för hur jag hanterar dessa 2 saker.

Av olika orsaker har jag kommit i kontakt med några yngre personer med samma intresse som jag och vi har kommit varandra nära på flera sätt. Det märkliga är att den ena personen och jag hittade varandra direkt, vi pratade samma språk, och mycket riktigt visade det sig att hon är Vuxet Barn. De andra i gänget har sina olika historier men ändå gemensamma beröringspunkter. Vi fann varandra och lade upp planer för framtiden och det underbara i "kråksången" är att inte någon funderar i banor över hur-vad-varför utan ser framåt och hittar gemensamma lösningar.

Mycket tror jag beror på att jag via AA och arbetet med mig själv lärt mig att lyssna på andra människor, jag är inte på långa vägar fullärd i det sammanhanget men skillnaden är radikal mot tidigare. Jag kan känna att flera av de unga har ett enorm självförtroende men väldigt dålig självkänsla. Vad detta beror på finns nog miljoner med olika förklaringar till men en sak är nog att det lyssnas alldeles för lite till de unga idag. Liksom vi aktiva alkisar så försöker vi sprida våra hjälpsökningar väl inlindade i ord som är svåra för oinvigda att förstå. Många är de gånger jag önskat att någon skulle fråga hur jag mådde och hjälpa mig att ta mig ur den vilda cirkusen som fanns i mitt inre och jag tror att det är lika för många yngre idag.

"Mina" yngre vänner har alla olika vägar fram till det liv de lever idag, de har genom olika svårigheter hittat sin plats i tillvaron och är förhållandevis nöjda med den. Och jag kan absolut jämföra med en nykter alkoholist som accepterat sin sjukdom och hittat sin sinnesro. Vi kom i vårt arbete fram till en punkt där jag kände att jag måste berätta om min bakgrund och varför jag agerade som jag gjorde. Reaktionen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig ! " Vad bra ! Då har vi en bra kompetens till i gruppen!" Så var det med det ! Så avslappnat bemötande har jag nog aldrig upplevt nångon gång !

Jag har alltså fått en ny upplevelse att lägga till alla andra som jag upplevt som nykter. Att jag, med min bakgrund, kan ses som en "kompetens" !!

Det känns sanslöst bra !!

Och visst fylldes min självkänsla på ! Och det roligaste är att den här situationen har uppstått tack vare att jag tordes ta första steget och kasta mig ut i en för mig helt ovan situation. Jag är glad att jag tordes ta det där steget !

Att kliva ur från spritdimmorna och ta första steget ut i nykterheten var ett väldigt skakigt steg. Jag var skiträdd över vad som skulle möta mig där i det okända. Men genom att lära mig att lita på andra och ha ett öppet sinnelag för det som jag inte gjort förr så lär jag mig att använda mitt liv och leva det fullt ut. Jag älskar idag att utforska nya saker och upplevelser ( Nåja, det finns ju gränser ! Jag sätter mig tex INTE i Lisebergs nya attraktion !!) och jag är väldigt glad att jag tog min chans att få ett nyktert liv.

Och en annan sak : Så många helt otroliga, fina, människor jag fått möta i min nykterhet ! Bakom anonymiteten och bakom utseendet finns de verkliga hjältarna och det är ju ni alla som bygger upp mitt liv och ger det innehåll. Ett par av er här på forumet har jag ju fått äran att få träffa i det verkliga livet och kanske att det blir fler möten om några veckor ? Jag känner mig stolt över att ni vill träffa mig, jag en alkis !!

Tänk så det kan bli bara jag inte tar det första glaset !

Det här med uppföljning och återfallsprevention, i de fall där man inte haft kontakt med behandlingshem eller AA, hur skulle detta kunna ersättas? Då man inte blivit "behandlad" av någon annan än sig själv, med stöd av er här då förstås: )

Nykterheten blev en ersättning för alkoholen, som du skriver mulletant.
Det var ett projekt. Planering för att ha säkerhetslinor på helgerna, utforma strategier för att fixa födelsedagsfester och afterwork, läsa och skriva på forumet, handla hem "ersättning" dvs godis och alkoholfritt, räkna dagar och veckor och månader osv osv. I mitt huvud har jag liknat det vid att vara nyfrälst. Men då projektet är över uppkommer en tomhet. Projektet har ju fyllt tomrummet efter alkoholen så att säga.

Tack för era vänliga ord ang min och andras betydelse för er på forumet. Fenix jag skulle så gärna vilja höra mer från dig. Hur går det, med drickandet alltså? Hur går dina tankar kring detta, har du lagt ner elle är du på G?

Hej!
Jodå, mt, det var värt att åka den här gången också. :)

Inatt har jag drömt en mardröm, och jag tror att den pågick mer eller mindre hela natten. Ibland vaknar man ju, går upp en stund eller nåt, och somnar om utan mardrömmen. Men jag vaknade inte av den här, utan den höll på.

Jag drömde att maken valde bort mig för alkoholen. Han hade kommit fram till att det trots allt var värt mer att dricka än att leva med mig. Och han var så medveten om sitt val. Usch och fy, det var inte roligt.

Men! När jag vaknade för någon timme sedan låg maken bredvid mig och slumrade sött och rofyllt. Och nykter. Och kvar hos mig. Ibland kanske det är värt att drömma jobbigt för att bli påmind om hur bra livet är när man vaknar... :)

Ha en bra dag och helg, vänner!
/H.

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt