Senaste kommentarerna i forumet

Låter precis som jag! Snusar också, och äter massa onyttigt nu, kanske som ersättning för vinet? Måste lägga av! Känns Dock känns det svårt att skuta med allt nu? Jag fokuserar på alkoholen, sen att äta bra och snuset får jag tag tag i senare, när det andra känns lite mer självklart.

Kram Anli

Gå ned i vikt.. Det vill jag också göra. Nu har jag varit nykter i en vecka och jag tänker mycket på vad jag gjort med min kropp gällande alkohol. Nu funderar jag oxå på allt annat som slinker ned i mitt svalg. Jag snusar oxå. Just nu känns det som om jag vill göra en helrenovering, men det kanske inte är så klokt? Har någon några erfarenheter av att sluta dricka, gå ned i vikt och sluta snusa samtidigt? .... Jaha, nu skrattar jag när jag läser mina egna ord. Här kommer "sup"erkvinnan och ska göra allt samtidigt!! Men i alla fall, är det verkligen en dålig ide? Skriver bara vad jag tänker på. Ha en fin dag alla fina!

stilla och vackert i solljuset. / mt

är också Ringen, Härskarringen. Såg en del av Sagan om konungens återkomst igår (i den dåliga stämningen) och tänkte direkt att kokosnöten = ringens kraft och makt över människan. De stora symbolerna i livet genomsyrar allt och finns överallt...

Har inte sett Fanny och Alexander på ett par år och känner att det måste bli repris - nästa jul kanske:) hur livet ser ut då månntro? Tänker ofta på det kloka fru Ekdahl (Gunn Wållgren) säger: Det man inte blandar sig i behöver man inte dra sig ur. Så är det - och en skön konst att avväga när man ska handla och när man ska låta vara.

Nu ska jag njuta av sol, blå himmel, lätt hjärta och förväntan inför en trevlig eftermiddag med nära vän till oss båda. / mt

Lisa Ekdahl, Ebba & Didrik och Kärlekens lov...

http://www.youtube.com/watch?v=XGJVPzHkBp8

Didrik är 12 och lillsyster Ebba är 9...

Ebba kastar en hastig blick på sin storebror.
- Mm, svara Didrik
Hon är tyst ett ögonblick. Hon samlar sig.
- Didrik... säger hon. Jag skulle vilja fråga dig om en sak...
- Mm, svara Didrik.
- Vad är kärlek?
Didrik slutar spela. Han ser sin spegelbild i det blankpolerade pianot.
- Hur känns det? Kärlek? frågar Ebba allvarligt. Är det liksom varmt och ljust?
- Mm, svara Didrik.
- Och så vill man vara med den man tycker om precis hela tiden?
- Mm, svara Didrik.
- Och drömmer om den på nätterna också kanske?
- Mm...
- Och så vill man ge bort allt man har.
- Mm, svar Didrik och ett ljus far över hans ögon.
- Då vet jag vad kärlek är.
(Herrström, Christina: Didrik. 1989)

På mina ord nu, vill få det att bli rätt, inte! Dumt och stötande på ngt sätt.
Vet liksom inte, återigen får jag höra att jag är som ett barn, inte som den vuxna karl som jag "borde" vara.
Okej, kanske jag inte passar in i forumet (är det en offerkofta som åker på?), jag spelar kanske i fel liga.......
Skitsamma viltet som, jag trivs här, gillar några mer och några inte alls, och en del lär jag mig tycka mer och mer om.
Inte för att jag tror på Blomstreande kärlek, men det finns så otroligt myckret gott här.

Jag är stundom överallt och ingenstans....... Men jag är här.
Känslan av att inte spela u samma liga bygger på(tror jag) vilken livserfarenhet man har.
Vad man har i sin ryggsäck, vad man har med sig från livets resa.

Min har varit fartfylld, snabb, explosiv och även kantad med träning gym osv.
Men även utav våld, uppgörelser och drabbningar.
Men den röda tråden (om jag själv får tycka det) har varit att jag är snäll och schysst.
Jag har försökt att passa in, velat passa in.
Men gång efter annan trampar jag snett. Svårt att passa in i mallen. Första är när jag koommenterade den upprätttade hiarkin och forumet. Fel, fel fel ljöd
En samstämmig kör.
Jag går på reträtt och hukar mig. Jag har gjort fel.

Tiden går och jag passar inte riktigt in i mallen.
Ser jag inte hur jag beter mig, postar jag allt utan eftertanke? Ja, ibland eller ofta hör jag det. Skriver från hjärtat och det som dyker upp i huvudet.

Vissa gillar när man gläds och pushar.
Men är det korrekt? Vet inte...............
Men är det fel?

Mig kan man visst inte säga det minsta till, för då kan man få en verbal kulspruta i ansiktet.

Nä, så skall det inte vara, var kommer det beteendet ifrån?

Om jag säger så här, det är inget jag lärt mig bakom ett skrivbord.

Jag vet att jag varit med om en del, gjort massor.
Försöker inte ge sken av att vara en bättre person
Ingen offerkofta, aldrig. Ta den afv mig

.har gärna vardagliga reflektioner om ditten och datten. Det som slår mig nu är att jag med min hjärnskade agerar på ett visst sätt.

Jag sabbade höger hjärnhalva, samt en kraftig sträckning på hjärnstammen.
Ni kloka kan ta reda på vilket försämras vid dessa skador.

Jag vill INTE älta, vara en grinig gubbe.
Det finns själv utnämnda griniga gubbar här endå.
.
Men det vill jag inte säga gör få är jag kränkt osv.

-Nä, inte alls jag bryr mig inte.
Jag vet vad jag har, jag vet vad en del har och vad en del vill ha.
Men svårt att passa in i "mallen".
Men som ofta efter livets hårda..........
Ensam ÄR stark.
Ni som orkat läsa, fyra gånger redigerade jag bort de felstavningar jag såg.
Chipp chipp!
/A

I

och så rätt. Från början till slut. Pussar och kramar också dagligen och sover numera helst tätt intill - det sista har kommit helt av sig själv - var bara en trevlig och oväntad upptäckt:)
Söndagshälsningar med sol! / A

"passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå" Lisa E

det är nog kärlek. (Känner du till Ebba och Didrik? Böcker och TV-serie från 80-talet nånting...?)
Att få uppleva djup kärlek är nåd.

Tack Dompa - du har så rätt och jag känner alltid - ja! - att du menar väl.

Relationskonfrontationer är oundvikliga när man lever nära, visst är det så, och i bästa fall för de framåt. Jag tror att vårt trassel handlar om vardagsfrågor (speciellt en) som vi måste klargöra) i skuggan av medberoende och missbruk och att konfrontationen är ett steg på vägen till befrielse och frihet. Vardagsfrågor... typ som att viktorias man inte förstår att man kan hänga en ny tavla där det råkar finnas en spik:) Strukturella frågor och dess djupare betydelse och konsekvenser.

Det finns ingen Al-anongrupp i min närhet och igår saknade jag den som jag inte har tillgång till. En plats med människor som upplevt detsamma, att dela med. Därför är forumet livsviktigt för mig för att öka min medvetenhet om medberoendets ansikte och uttryck. Tack alla som med era olika berättelser bidrar till mitt tillfrisknande.
Samtal pågår... för framåt och läker det som varit trasigt, gått sönder. / mt

Vad ska jag fylla resten av mitt liv med? Det är tankar som rör sig i mitt huvud sedan en liten tid. Nu, väl förankrad i nykterheten och något läkt efter en traumatisk tid och stor sorg, finns utrymme att börja så smått och försiktigt tänka framtid. Hur vill jag ha det, hur ska jag/vi välja för att må så bra i livet som möjligt, ha roligt, minska oro och stress över sådant vi faktiskt kan påverka. Har börjat se vilka tillkortakomanden jag har som är hinder för harmoni i livet och kärleksfulla relationer (något av det viktigaste) börjar också göra något åt det. För just det, det hjälper ju inte att bara vara medveten om de egna bristerna, självinsikt är gott men handling krävs ändå för förändring. Precis som i beroendeproblematiken och du-och-jagproblematiken, förändrar jag något av det jag gör ger det svallvågor. Nu ska jag pussa och krama min man minst en gång om dan, vilket väll kan anses som en av de lättare "åtgärdena". Och trevligare. Måste också vara vaksam på varför jag gör vissa val, för att det gör mig gott eller för att det ingår i bilden av att ha det gott? Lycklig eller lyckad...
Klyschigt kanske men det hjälper mig mycket i arbetet med att inte bara vara livsduglig utan faktiskt kunna leva ett liv där innehållet är av bestående värde (blusar och soffor har tex sällan bestående känslomässigt värde) att tänka "vad skulle syrran ha valt att göra i den här specifika situationen om hon fått leva". Jag är tacksam för den lärdomen, trots att den naturligtvis kändes onödigt dyrköpt.

Skrev mitt bludder samtidigt som du postade igen. Skönt att det har rätt upp sig...redan. Det är nog kärlek ;-)/R

Filosofiska rummet viktoria! tar jag mig friheten att säga. En plats dit jag drar mig tillbaka ibland. Här pysslar jag lite, viker ihop filtarna, tar hand om några gröna krukväxter och följer årstiderna i naturens tecken. Har kaffemuggen med mig i handen, sjunker ner och andas en stund.... / mt

Kom ihåg ditt och VV:s valda bibelcitat. Försök trösta dig med det när det skevar i vardagen. Så länge människor möts och skaver på varandra så är nog konfliktbiten oundviklig. Men då får du tvinga tanken till kärleksbudskapet tänker jag. Vad jag har förstått så har ni ju den biten...på riktigt...den enda biten som betyder. Strunta i bilden och i resan...vad som förde er dit vill jag ju skriva...men så fungerar ju inte verkligheten. För visst är det svårt när man krockar. Tänkte försöka pigga upp lite i ledsenheten....blev bara bludder. Låter det stå ändå. Kram vännen/ R

i gemenskap - "det som inte stjälper det stärker" säger Mullegubben. Vi vet inte vad som hände men tror båda att det var mest "min grej". Visst är det så att livet för en medberoende förändras när den andres nykterhet blir hens egen. Jag valde igår att lägga mig i sängen och sova gott för mitt välbefinnandes skull. Tänkte att om han vill dricka så finns det att ta av, om han inte vill har han människor att kontakta, det är hans ansvar. Mitt ansvar är att ta hand om mig. Han berättar nu att han tänkte att nu skulle jag... men att han inte var frestad: "Mig äger alkoholen inte längre". Den psykiska inställningen, säger han... en sån styrka att känna sig fri. / mt

Vi har inte "mötts" du och jag, här på forumet, men läser runt lite och ser att du/ni drabbats av något ohyggligt svårt. Jag ville bara skriva att du/ni finns i mina tankar denna morgon...Victoria

ledsen - det är länge, länge sen senast. Något blev fel igår, i relationen, något vi inte kunde hitta tråden till att lösa upp fast vi båda ville och försökte. En vardaglig bagatell å ena sidan men viktigt för mig, och säkert lika viktig för honom att sätta fingret på, ta på allvar och fånga in. Jag vet inte om vi kan och om det är värt att reda i vad just den situationen handlade om - däremot att försöka förstå själva bilden. Var är vi nu på resan? Var är jag? Vad förde hit? / mt

Självklart är det så mt. Såg det inte förrän du skrev det; Missbrukarens nöt är drogen. Jag såg det också bara ur anhörigperspektiv. Hur trög man är ibland.

Jag har suttit med min kollegas papper - som jag måste läsa in i helgen - halva natten/ sedan två. Nu har jag fått ont i huvudet...inte av hans material utan antagligen av vätske/sömnbrist. Eller stress över extrajobbet? Tänkte genast på dig då M...så här har du ju det ofta. Tagit tablett men verkar inte hjälpa. Fy fan! Sova bort huvudvärk? Ja, ja..lite gubbgnäll ;-). /R

Santorini, så sant det du skriver ovan. Varje ord instämmer jag i. Och jag är otvivelaktigt en lyckligare person idag, även om lyckan inte alltid är den där svindlande sorten, sällan är det så skulle jag vilja påstå. Men den lilla lyckan, vardagslyckan, frånvaro av olycka, den har absolut ökat.

Min hjältinna, tänkte på att det du skrivit ang. dricka......
så igår avstod jag.
Men det kommer fler tåg var sl säker.
Vi är i början på rean.
/A

funderingar som vanligt Berra. Tack för att du fortsätter dela med dig här. / mt

Jag önskar dej allt gott. Du är en person som vill alla väl, det märks. Detsamma till dej.

såg jag först ur ett medberoendeperspektiv, att släppa taget om missbrukaren. Sen insåg jag att för en missbrukare är kokosnöten alkoholen. Vi har alla ett val. / mt

automatiskt lyckligare bara för att man är nykter. Inte i längden men nog kortsiktigt. Min smekmånad pågår ännu, sju månader nykter. Man är i alla fall alltid klar och redo att ta tag i alla vardagens problem när man inte är bedövad. Livet blir inte en dans på rosor men det blir mer ärligt, äkta. Man känner det som ÄR och inte genom ett filter.

Det sköna med alkoholen var ju att man kunde bedöva sej, få en stunds avbrott från verkligheten, sitta i en bubbla. Det konstiga i slutet av min alkoholkarriär var att när jag kunde ha sån ångest och skam för nåt jag gjort eller glömt, då lindrade det att dricka igen! Efter några glas vin kändes det mindre jobbigt. Sen kom det förstås tillbaka med ännu större kraft.

Så det är i sej en lycka att slippa dessa dalar och det räcker långt för mej.

Skrev precis ett lite längre inlägg till dig Paron...och allt försvann ut i (rymden?). Försöker igen. Ville bara kolla av hur det var med dig. Efter en ny helg så tätt inpå december/jul/nyårsmingel. Helvitt är ju en kanske en utopi...men lite gräddvitt kanske vi kan köra? Vill se Atleten igen ;-). Hör av dig när du orkar/vill/kan. /R