Senaste kommentarerna i forumet

Nu är samtliga biljetter inköpta...ongar, barnflickor och rivjärn. Mellan 22 december och 3 januari...blir jag helt solokvist. Så skönt. Samtidigt har jag pratat med svåger och J...kollat nätet. Vad är jag för slags far som skickar iväg mina barn till detta som just nu tycks vara ett av helvetena på jorden vädermässigt?

Egoist? Yepvisst! /R

Efter alla dessa rapporter från familj (och andra) i Sverige idag...så hoppas jag att du fortfarande var sjuk idag. Verkar riktigt otäckt att vara ute :-). Kram/R

Gå in på nätet och kolla så ska du nog se att snölängtan går över :-)! /R

Var precis inne (ute?) på nätet och kollade. Som vanligt verkar det vara värst i Gävletrakten där jag i min stora enfald lyckades bosätta mig. Tänker på dig och PP...undrar om han också fortfarande åker tåg. Men fy fan... Jag tycker ni vänder och åker hem igen...om nu det går? Jag stannade hemma idag och jobbade för att det regnade lite och jag inte kunde ta motorcykeln till jobbet (Kunde ju ha tagit bilen), känns lite som ett lyxproblem just nu.
Försök att inte frysa ihjäl! Värmekram! /R

PS: Jag fattar att du skriver om ett forumfordon när du skriver tåg. Men själv ser jag bara en massa tågkaos just nu...då menar jag fysiskt. men jag hoppas fortfarande du inte fryser...din del av Sverige är väl inte så berörd? DS

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men... alltid nåt, kanske?...
Hursomhaver, vanlig onsdag på jobbet. Livet fortsätter och jag sitter kvar på tåget. Alltid nåt, som sagt. Hälsar till alla snöskottare och alla ni andra som inte har den stora ynnesten att få skyffla snö (älskade din saga trollis, fniss...) och hoppas att vi alla kan behålla vettet en dag till! Det är ju snart jul.../NM

Länge sedan jag skrev. Går på stödsamtal en gång/vecka som fungerar bra, skönt att bara få prata med någon annan än mannen. Har fått medicin som ska minska suget, men har inte märkt någon skillnad efter en vecka. Jobbar väldigt mycket och hinner inte med så mycket annat just nu. Om allt går som jag vill kommer jag få gå ner i tid och vara ledig en dag i veckan efter jul. Det ser jag fram emot. Det ända jag vill och längtar till just nu är när jag får vara själv! Är trött efter höstens resa och behöver få lugn och ro att se tillbaks och reflektera över hösten och tid till att tänka framåt.

eller villaområde i någon utkant för den delen också. Kul, Kul. Där jag sitter är det +25 på dagen och +18 på natten, men jag längtar ändå hem till snö och julfirande. Skottade som attan de sista åren innan jag sålde huset och känner väl igen plogbilen. Det var nog samma. :-)

VV

såhär: http://www.metro.se/kolumner/hej-kompis-du-dricker-for-mycket/EVHlld!NG…

kram trollis

Hej på er alla hittade denna sida som jag tycker verkar jättebra..både jag och min sambo dricker på tok för mycket..i stort sätt varje dag i veckan..och jag är nog värre än han.då jag jobbar mindre. Nu den senaste tiden har jag haft sådan ågest och abstinens så jag knappt vet hur man ska klara dagen.. I går kväll efter både öl och vin så kännde jag att nu får det vara nog..orkar helt inte mer..allt blir ju lidande, av att vi dricker så mycket som vi gör. Kan vara hemma och inte få något gjort bara för att jag mår så dåligt eller är full..och det är även så att ringer vi tilll varandra under dagen så säger vi vad ska vi handla idag? ungefär som vi talar om mjölk..och då är det ju systemet vi talar om helt sjukt..ha det fint och en bra dag..

jag högaktar och beundrar : http://www.metro.se/kolumner/hej-kompis-du-dricker-for-mycket/

Alltsåva ! Jag får inte länken att fungera ?? Klicka på kolumner och sen Hillevi Wahl så kommer ni till krönikan jag menar...."Hej, kompis..."
Märkligt ???

Skadeglädje...är det väl inte direkt...men ngt väldigt likt. Pratade med svågern nyss och enligt honom så är precis så det ser ut just nu i Byhåla med omnejd. Så glad att jag kom därifrån. Tack Trollis! (Här hos mig regnar det, så jag stannar hemma och "jobbar"). /R

Finaste kvittot fick du! Lilla "frk Persson" är både trygg och klok. Det kan man kosta på sig när man aldrig behöver undra vilken pappa som kommer att dyka upp! Förstår att du är nöjd...det ska du vara! Jävlar! (Har ju en tendens att svära lite för mkt när jag reagerar starkt :-)). /R

Som tur är så ska vi inte sova hos dem den här helgen så jag kan skylla på att jag ska köra. :)

NyMan, Jag förstår precis vad du menar med "sorg och saknad". Har alltid tyckt att det har varit mysigt att sitta och prata med honom och dricka lite öl. Kommer att kännas konstigt att inte göra det den här gången.

En snöskottares dagbok!

6:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.

Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!

Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.
20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.
29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

---------------------- För alla som inte kom ut i morse :-D -----------------KRAM /ht

Jag lämnar en liten "vintersaga" i min egen tråd (hoppas den inte är för lång...
För alla er som sitter insnöade idag.. (ett gott skratt förlänger käften)
kram /trollis

Fick ett skönt bevis på att man valt rätt väg här i livet. Jag och min 6-åriga dotter pratade om något vi såg på nyheterna. Minns inte vad det var, men det handlade om någon som slagit ner någon, och vi resonerade om ifall det var någon som kanske var full eller hade tagit knark. Min dotter förklarade för mig vad som händer med folk som dricker sprit eller tar knark, hur de blir förändrade. Men så tystnade hon och funderade en liten stund innan hon sade:
"Men du blir aldrig full pappa, för du dricker inte vin och sprit!"
Och så fick jag en kram.

Några dagar till ettårsdagen.

Dompa, jag räknar inte mitt glöggsmuttande som ett "återfall", eller att jag inte skulle räkna mig som nykter. Men jag är osäker på om det ändå är något jag tänker dricka. Men, jag tänker nog inte vara så fundamentalistisk på den punkten. Att dricka glögg och äta pepparkakor med familjen har jag aldrig sett som ett tillfälle att fyllna till. Det triggar ingenting hos mig. Men jag kommer att begränsa antalet muggar till två. Och barnen får bara en liten rackare.

Det som skrivs ger mig hopp och jag blir stark när jag varit hos min terapeut. Jag ska gå på min magkänsla och tillåta mig känna. Jag ska försöka....vara stark och även låta mig falla ibland. Det är svårt men allt stöd ger mig värme och hopp.

Jag har tänkt ganska mycket på det där med pappahumöret de sista dagarna...så hade jag det under uppväxten också. I våran familj hette det att han hade temprament...han var ju sydlänning!
Sanningen var att mannen saknade impulskontroll. Ena sekunden var han helt normal för att i nästa börja gapa, skrika, kasta saker och komma med riktigt elaka onödiga påhopp. Det var vidrigt...även när han var go- och glad (och mkt charmig) så levde vi resten i familjen hela tiden på helspänn. Man visste ju inte när det skulle förändrats.

Jag vet inte om det var hönan eller ägget. Om han hade druckit sig till denna bristande kontroll...eller om det var pga. bristen som han började dricka. Men som barn eller medberoende så är det ganska ointressant...det där varför. Iaf. är detta en av anledningarna till att jag vill sluta dricka. Jag vill inte bli denne man.

Så där ja...nu blev det lite trådkapning här. Handlar inte alls om det som Stigsdotter skrev om. När kärleken tar slut...av andra anledningar. Sorry :(.

Men det måste väl ändå vara lite skönt att veta...hur du känner. Kanske därför du kände dig harmonisk trots allt? Önskar oss alla harmoni. /R

Min styvfar, som kunde vara på riktigt bra humör om han hade lagom med sprit tillgängligt, men om han hade för mycket så gick det alltid överstyr och slutade med att min mor och han grälade och jag fick ge mig ut ett tag tills det lugnat sig. Hade han inget att dricka var det ännu värre för då var han förbannad på allt och alla. Jag gillade t.ex att sitta i vardagsrummet och läsa men om jag suttit tillräckligt länge så började han undra om jag inte kunde ta mig för något vettigare. Vid ett par tillfällen så lade jag då ner boken och satt bara och tittade framför mig, (som någon sorts protest), men då blev han ännu mer förbannad och då kunde jag också riskera att åka på stryk, så oftast gick jag bara ut några timmar.

Med tiden så blev jag både äldre och tuffare och efter ett tag så tog jag ingen skit längre och talade om för honom att om han rörde mig en gång till så skulle han få en omgång som han aldrig skulle glömma. Vi levde därefter i ett slags vapenstillestånd tills jag flyttade hemifrån kort därefter.

Jag önskar inga barn en sådan uppväxt och det är ju i alla fall skönt att dom har dig Maria.

VV

fr 4.12 till vill.sluta
Godmorgon vill.sluta

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

...och kan i mångt och mycket sakna det som det har varit...
..men måste ju också stå på mig att det utvecklas också hela tiden, och att jag också står för att utveckling ÄR bra, jag har ju sagt det...

Att jag och många med mig har funnits här länge betyder inte per automatik attvi har på något sätt en högre rang eller heriaki, jag kanske skulle dumförklaras för att jag har stannat här längre än vad som behövdes ( men anser ju också att ett alkoholberonde inte bara är en sjukdom utan en felaktig livsstil som inte är så lätt att bota utan kräver en livstilsändring också)..

Jag behöver inte hunsa någon med att så här behandlar vi varandra på forumet,
Utan att det mera kanske har med helt vanlig artighet att göra...
Visst får man bli förbannade på andra, men också välja sina ordval, kan jag stå för det här även i morgon?
Jag minns än idag vad jag skrev i mailen till kommunen på fyllan, vill aldrig uppleva det igen..

Som en berondetyp jag är vet jag numera att jag balanserar en dynamitlast med känslor, för jag responderar inte alltid med hjärnan, utan med mina känslor allra först, en nackdel..
Mitt pokerfejs är lika med noll, och alla kan i stort sett se om jag ljuger....
Så istället försöker jag sluta fara med osanning så svarar mina kroppsintryck bättre med vad munnen säger...
Och jag över lag ett bättre och mer förtrondeingivande intryck, en sak jag lärde mig på nykterhetens smala stig...
Idag håller jag mig för det mesta i min egna tråd, men gör mina små utflykter då och då och gärna till dem som jag har ett extra bra förtroende för...( som mullan t.ex)

Ibland känns det som om jag redan sagt saker till alla flera hundra gåmger om, och jag är evigt tacksam för den den hjälp forumet har givit mig under dessa år...
Men idag skriver jag mest om vad som har blivit viktigare för mig än vad alkoholen betydde för mig då.
Och allt kanske inte är lika solklart för någon som är ny på forumet, Berra är snubben där nere i hörnan som mest sitter och flummar över någon form av beskrivande dagbok.
Och mera exakt VAD är mer viktigt än alkohol för en nybliven nykterist...

Jo det är det där livet och det där man uppskattade innan alkoholen tog över bestämmanderätten i ens liv, det försöker jag återberätta hos mig...

Och till sist, jag är nog den som inte tillräckligt ofta visar min uppskattning för inlägg av andra i min egna tråd, men jag älskar er alla på ett forumplatoniskt sätt..
Ni är en del av min låtsasvärld i cyberspace, som tar alltför ofta en för stor tid av min riktiga värld där ute i verkligheten...

Men vem orkar med verkligheten hela tiden, jag flydde den tidigare med alkoholen,
Det gör jag inte längre...

Berra

Tiden går, sakta, sakta. Jag har precis fått besked om att han tänker gå igenom en 2veckors behandling utomlands. Jag börjar så smått hoppas igen. Sista tiden har jag känt mig ganska neutral och gjort en massa saker som behövs göras. Tiden måste ju fyllas med något. Kanske varannan dag får jag plötsligt bara lust att gråta, och gör det. Ska unna mig en massage senare i veckan.

Som sagt, jag kan se 2-3 veckor framåt, men sen är det blankt. Vad jag vet har han inte börjat planera för boendet. Han vill komma tillbaks till mig, men har nog förstått att det får vänta lite. Om han nu går igenom de 2 veckorna och tycker han är botad då, vågar jag verkligen låta honom bo här då? Om jag sätter krav på absolut nykterhet kanske han pressas att skaffa lägenhet. Allt hade varit lättare om han hade det. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, veligare människa får man leta efter. Känner att jag är feg och borde vara mer rak.
OK, vi är inte där ännu, men måste nog planera.

Var hos psykolog igår, men det gav inte så mycket. Jag är ingen kandidat för KBT, så då är jag inte så intressant, verkar det som. Ska kanske ändå få någon form av samtalsstöd där.
Ska nu ta mig igenom december (min hatmånad) och julen med familjens viljor som ska samsas. Kan ändå glädjas åt att jag inte är alkoholist, verkar vara en svår tid att hålla sig nykter.

Miss K

Jättemysigt, visst är det skönt att vara ensam, jag har ju också varit hemma igår och idag men igår var äldsta hemma och idag var båda hemma så ngn egentid blev det inte. Men det var mysigt vi drack te och kollade på Sagan om ringen idag i soffan med täcken. Igår blev det en långpromenad med äldsta tjejen, det var också mysigt.

Maken for ut i en massa elaka påhopp mot barnen ikväll, de hade absolut inte gjort något utan vi satt allihopa och tittade på tv, tror det var frustration över att de var där, han önskade nog att vi var ensamma. Det slutade med att båda försvann till sina rum gråtandes, jag fick ägna kvällen åt att trösta samtidigt som jag känner mig helt tom inför maken. Skrev i annan tråd att han istort sett slutat med sånt men icke.

Detta tar död på min kärlek känns det som, nu vill han bli sams men jag känner bara motvilja.
Fy, önskar just nu också efter knappen du beskrev.
Kram!

Hej!

Ja.... du behöver låta honom falla. Du behöver ta honom på allvar när han blir irriterad på att du vill vara nära. Han behöver få en ärlig chans att visa att han klarar av det här själv, och om han inte gör det så behöver han få ta konsekvenserna själv.

Det är vår största utmaning som medberoende, men det är den enda framgångsrika vägen.

Var rädd om dig - och släpp taget om maken. Det är er bästa chans till en gemensam framtid.
/H.

PS. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. ;-)

...vad jag är dålig på att vistas i tystnad!!!!
Maken orkar inte prata...jag förstår och vet ju varför men det passar inte min personlighet alls...

Imorgon tar jag mig till mitt hus, en oas jag ägt sen långt innan jag och maken träffades. Det ska bli så skönt få andas och ha människor runt i ett samfund där alla känner alla.

Mannen vill inte följa med. Normalt skulle han ha jobbat långa dagar från imorgon och jag får levererat några möbler från ikea på torsdag. Nu är ju allt upp-o-nervänt. Jag tycker inte om att lämna honom när han har möte m arbetsgivaren. Han blev irriterad när jag frågade om han vill jag ska vara i närheten...

En fråga: när han nu mår kass och behöver hjälp men samtidigt väser och fräser...bör jag bara släppa allt då??? Är hjärnan blockerad pga alkoholsuget?
Att han mår dåligt är jufullständigt självklart. Men nu behöver han ju de där kuddarna för att få det lite bonat om och under sig... Han vill ha hjälp men hänger i ingenmansland och dinglar.
Ska tilläggas att soc fortfarande inte hört av sig med den där kallelsen! Oförskämt! Igår var det 10 arbetsdagar sen de sa så, imorgon är det i allt 13 dygn sen. Är det normalt?

Kram på Er!