Senaste kommentarerna i forumet

oberoende om nån av oss finns i Stockholm 2 februari vill jag ha kvar kontakten till dig i det vidare livet. Mitt personliga fokus finns här även om jag har nära relationer utspritt i forumet som helhet. Forumvärlden verkar röra sig i olika faser och tidvis domineras av olika energier. För länge sen tänkte jag mig den som en väv och att varpen, trådarna som höll samman inslagen, var så viktiga. Men alla vi är delar i samma väv... olika personer är olika viktiga för varandra.

Visst avgör man själv sin grad av delaktighet och involvment... och forumets främsta syfte är ju att bidra till att vi kan leva ett gott liv irl... Visst var det du som skrev om balans i tillvaron? Jag tror så.

Nu ska jag jobba och du ska ha ännu en dag med livsgåvan R♥
Vi finns i varandras tankar och när jag vill ha dig lite närmare så spelar jag Lisa Ekdahl.

Morgonkram♥ / A

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

du har ro Sorgsen! Så bra att du känner att du ser klart. Hoppas du har sovit gott och att dagen för med sig sånt som för till genuin hjälp för dig och man! / mt

Skickar en hälsning och hoppas att du har det bra. Kram / mt

för du är smart och kan också läsa mellan raderna ibland. Men man, (jag), måste nog lägga mer tid på att skriva så att alla fattar andemeningen i det man skriver för alla är ju inte tankeläsare. När jag tittar tillbaka till när jag började skriva här för ca 9 månader sedan så ser jag att jag var mer på och högg lite till höger och vänster eftersom jag då var i mer obalans efter att ha haft ett högt alkohol under perioden innan. Jag måste då säga att de svar man då fick var väldigt överseende och det gjorde att jag dämpade mig en smula och efterhand som tiden på forumet har gått så tycker jag mig nu ha funnit en balans i vad jag tycker att jag bör kommentera och inte. Jag känner t.ex att jag inte är rätt man att tala om för andra hur dom ska göra för att sluta dricka eftersom jag fortfarande tar ett glas någon gång ibland, och jag kan då följaktligen inte vara en av dem som talar om hur duktiga andra är som har lyckats sluta för en kortare eller längre period. (Rätta mig om ni tycker annorlunda)

Jag tror det är så för dom flesta här inne, att när man börjar skriva så är man oftast i affekt, antingen på grund av för mycket supande eller också för att man är anhörig till någon som super och bär sig illa åt och det gör att inläggen inledningsvis blir väldigt känslosamma. Jag upplever det heller inte som att det skulle finnas någon hierarki här inne för jag tycker att dom flesta som skriver här blir bemötta med respekt.

Forumet har gett mig mycket, och då speciellt ni som har skrivit på anhörig sidan för det har hjälpt mig att dra ner på min konsumtion och visa mer respekt för min omgivning.

Ha det Gött

VV

....sover han sin djupaste sömn, jag ser att den vackra själen fått mer och mer ro sen jag kom hem. Sannerligen min också!! Han var näst intill skygg när jag öppnade ytterdörren. Stod på avstånd och skämdes! Vuxna karln, full av glitter i ögonen, självsäker och alltid i fokus har förvandlats till en skrämd hund. En sån som tar till skallandet för att hålla folk och fä på avstånd...jag tror jag representerar båda i hans värld.

Han har varit nykter idag! :) tror, utan att veta, men han måste ha varit lugnare med intaget sista veckan, kändes så, men om han kört ett underhåll eller helt avstått får jag aldrig veta. Behöver jag nte veta heller. Just det känns så jäkla skönt känna, riktar ett stort varmt tack till Er. TACK för att Ni finns. Adde, lelas, markatta, mulletant, vill.sluta och alla som läst och läser...tack...

Imorgon blir ännu en nykter dag!
Ska mjukt inleda samtal om läget imorgon förmiddag..måste få koll på om han är sjukanmäld eller inte.... Han mår pest! Tacka sjutton för det, kroppen måste ju skrika efter alkoholgiftet samtidigt som ingen, absolut ingen från hans arbetsplats har hört av sig sen de slängde ut honom. Med allt rätt utslängd! Men med orden att vi kommer kolla så du har det ok! Vilka ynkliga människor! Har lust namnge dem! Om mötet senare i veckan kör över min man så smörjer jag käkarna och ger mig in i leken...inte med skällsord men väl med advokat och vass blick! Den sistnämnda kan döda, så sa mor min när jag var liten...;) takterna sitter i men har omvandlats till taktik och slösas inte med, sparsam så hela artilleriet är utvilat vid behov.

Jag försvarar inte på något sätt att maken druckit eller kommit bakfull till jobbet. Jag har förvånats över att de dröjt men kör raka puckar! De 2 cheferna bär båda ryggrader likt amöbors!

Till markatta:
Tack för omtanken! Jag reser mycket och tror det är både på gott och ont!

Gott:
Att jag kommer ifrån och måste koncentrera mig på mitt!
Att maken måste kravla sig hem själv i vått och torrt!

Ont:
Att jag inte är hemma när jag som mest behövs!
Att maken kunnat dölja sin sjukdom och allt den drar med sig!

Frågar mig ofta hur länge han dolt, jag vet innerst inne att svaret är under hela vår gemensamma tid! Det skrämmer mig mest av allt! Tänk om allt är fejk! Total saga där huvudpersonerna går skilda vägar, tomma och utmattade, var och en med varsin egen historia skriven i samma bok men på två olika språk...Usch, hemska tanke..

Al-anon blev det inget med. Prioriterade om när makens son kom och det blev gemensam middag istället.
Ser fram emot nästa tillfälle! Känner dock att mycket har lossnat för mig sista månaden!

Att skriva här är också ett litet underverk i sig...kanske en uppmaning till de som tvekar...gör det, skriv några rader eller ord..oket lättar av att skriva av sig...problemen kvarstår men du får formulerat känslan, kalaskänsla!

Nu blir det sömn...härligt krypa ner intill en varm, nykter kropp!

Kram på Er!
Idag har jag önskat människor God Jul för första gången i år! Älskar julen!

Du skrev i Nanas tråd att du precis som jag gjorde går och letar efter ett legitimt skäl att lämna. När jag ser mig själv i backspegeln så fanns det ju hur många legitima skäl att lämna; alkoholen, våldet, de hårda orden osv så jag hoppades nästan att han skulle vara otrogen för det var jag säker på att jag inte skulle stå ut med, och därmed lämna honom.

Nu i efterhand så är jag inte säker på att jag skulle lämnat då heller. För några år sedan så var jag ju säker på att jag skulle lämna en man som kallade mig könskränkande saker, men det gjorde jag inte när det väl hände. Jag var också övertygad om att jag skulle lämna en man som slog mig. Det gjorde jag inte heller när det hände. Ser du vart jag vill komma? Gränserna förkjuts hela tiden. Vänta inte på att något hemskt ska hända, det hemska är nu. Jag kan ju läsa att du mår jättedåligt av det här, nu. Där har du ett legitimt skäl att lämna.

Om du bestämmer dig för att lämna så kommer du säkert ändå må skitdåligt ett tag, känna saknad, sorg, ilska osv. Uppbrott är jobbiga men det går över. Stannar du så kommer det inte gå över om inte både du och han är villiga till drastiska förändringar i hur ni bemöter varandra. Det räcker inte bara med att en har vilja till förändring. Jag tror verkligen att båda måste ha en vilja till att mötas i något nytt och tyvärr så räcker det ju inte bara med att alkisen slutar att dricka när relationen är så infekterad. Därmed menar jag inte att man bara ska "stryka ett streck" över det som har varit men för mig så behövdes, för att jag överhuvudtaget skulle kunna prata med mitt ex om det förflutna som smärtar idag, att jag kan se honom just för den han är idag. Det har alltså krävts stora förändringar från oss båda och jag vet inte om det kommer att bli "vi" igen men vi har åtminstone börjat att kunna prata om sådant som varit svårt. Det var också nödvändigt att vi var ifrån varandra ett tag. Och att han slutade att dricka och fortsätter att gå till mansjouren.

Bra att du har kontakt med en kvinnojour men du, försök att släppa det där att du ibland tror att du överdriver för att ni ibland haft det fantastiskt. Jag tror att alla kvinnor som besöker en kvinnojour också haft många kärleksfulla och underbara stunder med sina män, inklusive jag själv. Annars hade vi ju inte hamnat i de situationen, eller hur? Om någon skulle slå en eller kalla en könsord eller säga att man var dum i huvudet redan på första dejten så skulle man ju bara gå därifrån och aldrig vilja träffa den snubben igen. Men det är ju mycket svårare när man redan har en känslomässig relation till den mannen. Fortsätt att gå dit för du förtjänar att må bra.

Kramar!

Kikar in...alla tycks ha gått..inklusive den ståtlige Gråpäls med det vackra namnet. Jag läser texten som NyMan lämnade kvar. Så vackert... Att kunna åstadkomma det. Jag hittar några favoritrader och dem spar jag. Nu ska jag sova...fortfarande gitarrlös. Dagen bara rann iväg...men avrió! Sov gott vänner. /R

Först av allt; Skönt att höra av dig PP! Verkligen. Hmmm, glöggen...jag vet inte. En del skriver ju att man ska vara tokärlig. Att nyktra dagar verkligen SKA vara alkoholfria. Jag är inte riktigt så säker...jag anser nog att det är andemeningen som räknas. I mina ögon är du en nykter alkoholist...som har druckit lite glögg. Den blev du väl visare av ;-).

Jag tror tanken räknas...visste du att det var två procent när du drack glöggen? Ja...då gjorde du ett medvetet val. Två procent känns inte "livsfarligt" för mig...inte ens med denna sjukdom.

Tio flaskor glögg hade varit illa. Två små muggar tycker jag är ok. Men vad kände du? Triggade det? Eller kändes det bra? Kan du tänka dig fyra muggar nästa gång?

Däremot var det lite otäckt...att detta ger vi ju för bövelen till barnen? Ska varenda saftflaska granskas i framtiden? Tar barnen skada av två procent? Nu är ju mina större än dina...så de får gärna dricka "vanlig" glögg om de vill. Men var går gränsen? Nej...jag vet inte.

Som skrivet...inte mkt hjälp med tankarna där. Jag vet fan mig inte. Tycker dock att du kan räkna bort det...om du är en "dagäknare". Bli inte en främling här...stay in touch! /R

läsning Berra! Det är helt rätt, frugan och jag gjorde också mysfrukost i lördags med kokta ägg, kaviar, bakade bröd i ugnen, färskpressade apelsinjuice, svart kaffe och ost. Dessförinnan lite värme under täcket för att stänga ute vinterkylan. Sedan Melodikrysset och vi var redo för storstädning av huset. Inte på önskelistan, men nödvändigt.Så kan en dag också se ut, och ingen belöning i form av alkohol och misär, utan god mat och teve man vill se. På onsdag 14 dagar nykter, och vad fort tiden går. Viktigt att hela tiden se de goda effekterna av att stänga ute alkoholen.
Ha en bra vecka, du och alla kämpar
Fenix

Tack för att nu finns, ni NI gör skillnad!
//A

I dag for fantasin iväg..
I en timme och trekvart var jag miljonär.
Mina föräldrar har storhjärtat ställt upp med ett gigantiskt lån och en liten liten kort stund satt pengarna på mitt konto.

Kunde ha dragit då. Lämnat allt mot okänd framtid.
Satt vid datorn, stirrande på sjusiffrig summa och var helt plötsligt på väg..
Italien kanske, ett stopp, vidare mot Zanzibar, Australien.. Eller kryssning??

-Vad blir det för middag?

Snäpp! Tillbaka till verkligheten och ett tryck senare var pengarna där dom skulle.

Allt som vanligt.
(Fast rummet jag smygläser i ibland verkar lite stökigt.. Får skicka dit lite musik ;))

Vilken feg arbetsgivare som valde att hantera problemet så, eller snarare inte hantera.

Vad glad jag blir över att du ger dig själv tid också. Hur var mötet? För mig har det hjälpt oerhört mycket att skriva och läsa här och att gå på al-anon möten. Jag grät också mycket i början här, så fort någon hade kommenterat, nästan oavsett vad det stod. Det var nog först då som jag tänkte att det behöver ju faktiskt inte alltid vara så här, att jag själv kunde påverka min situation.

Det är som du beskrev ett krig inom en, att leva med en alkoholist. Jag själv har upplevt samma förvirring men jag märkte att mina tankar blev klarare desto mer tid som jag inte spenderade med "min" alkoholist. Har du möjlighet att ta dig iväg någonstans, för några dagar kanske? Det måste ju ta så mycket energi för dig att hjälpa och oroa dig för honom att det är ju inte konstigt att du inte riktigt vet vart du har dig själv.

Kram på dig!

Värt att tänka på är också att vi alkisar har en låg självkänsla, vi har inget vidare egenvärde. Det ligger i sjukdomsbilden så att säga, att vi har nära till hands att tro att andra vill oss illa, och menar illa, "varför skulle dom inte?". Vi tar mycket så personligt och kan lätt tro att det mesta som sägs/skrivs (det negativa då så klart) handlar om oss. återkommande på forumet genom åren jag hängt här, har gått igenom/går fortfarande ibland i fällan själv. Tuff love, men - sluta slå på dig själv! Kraaam♥

Både kaffe och brasa väntar på dig i Filosofiska, tillsammans med mig och Gråpäls. Har ett ljus tänt i fönstret åt dig så att du hittar tillbaka! Innerlig jättebamsekram från mig!/NM

På forumet som alla andra, det är ingen mobbing som pågår här. Men förstår av dina kommentarer i andra trådar att du känner dig sårad och känner att du inte "hör" hit.
Så är det inte, MEN, (nu är jag ärlig och du vet att jag gillar och stöttar dig) hur är ditt humör egentligen?
Du är oftast glad och stöttande men kan oerhört snabbt växla till väldig ilska och då skriver du inte så trevliga saker.
Har du alltid haft sånt här humör? Eller har det kommit nu när du slutat? Är det något du är medveten om? Har det varit/är besvärligt för dig även i andra sammanhang?

Visst kan man bli arg på vissa inlägg och tänka saker som "vilken idiot", det gör jag ibland, och man svarar ibland i affekt, det är helt ok, för det reder man ut.
Det man reagerar på är när någon går längre än så och använder sig av personliga påhopp i ilskan, då blir det inte ok längre.

Jag känner så väl igen det eftersom min man var sådan när vi träffades, men genom att prata om det och framförallt visa att jag tyckte inte att det var ok så har han slutat med det. (Nja, det kommer ibland, men nu väldigt sällan).

Du kanske tycker jag går för långt nu, det kanske jag gör, men jag gör det av välvilja. Jag tycker du behövs här lika mycket som alla andra.
Kram!

Här var inte mycket folk för tillfället, Gråpäls... Jaja, vi går väl in och tänder en rejäl björkvedsbrasa, tänder pipan och sätter på kokkaffet. Di kommer nog snart tebaka, ska du se. Jag som hade gitarren med mig och allt... Det blir väl till att knåpa på någon ny sång ett tag tills några ramlar in genom dörren... Kanske Dompa har med sig sin nya gura, tror du det Gråpäls? Kunde lära honom lite fuskackord tänkte jag... Jaja, blir nog tid till det med om man blir sittande tillräckligt länge.. Oh, vad det tog sig i veden! Ser du hur det lyser i fönsterglasen, Gråpäls? Kan du kolla om det kommer någon knallande bland granarna därute?! Ser du nån? Ingen?

Well well, tids nog så... Nä, nu är kaffet redo för att värma kalla själar!

Hmm... var var jag? Ja, just det ja:

"Hallå, har jag inte sett dig här?
För ganska längesen?
Kritstrecksränder och yvigt hår,
men visst är det väl du, min vän?

Du var på väg nån annanstans
Bytte grus mot Babylon
För mycket ”vivre” och temperament?
Bränt ditt krut, Pygmalion?

Men kan du se hur det vattnas i munnen på schakalerna runtomkring?
Trots glimmande tänder och följsamma ögon så vågar dom ingenting…

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Hmm, vi provar så och så får vi se vart det hela bär hän... Kan ju bli spännande... Nu tyckte jag det kom några stycken?!
Heeej! Kom in! Kaffet är varmt och det räcker till alla! Säg till Gråpäls att han ska hoppa ner ifrån soffan, han kan ligga på fårskinnsfällen vid brasan istället hos dig, Trollis. Där brukar han ju ändå trivas bäst...

Jag kommer att sakna dig här om du slutar att skriva. Tror du att du mår bättre av att ta det lugnt med forumet ett tag så ska du ju såklart göra det. Hoppas att du inte lämnar i "protest" bara.

Ta hand om dig!

Zippar just nu 3,5:or.
Vart det slutar...... Men ordningen är återställd.....

Jag är en vuxen man och får ta konsekvenserna.
Viva la Spania!
/A

är halvFULLT med alkohol så:-)

att du knallar på ! Och jag håller med dig att när man känner doften när det egentligen inte ska vara nån doft så blir det lite jobbigt. Men vår egen nykterhet går före allt och var sak har sin tid.

Häng på här !

Hemma igen efter första arbetsdagen i veckan. Helgen flöt på bra och jag såg till att hålla mig aktiv hela helgen. När jag inte skruvade skåp, inköpta på IKEA, gick jag långpromenader och hade även ett besök på söndageftermiddag. Lite rastlös var jag stundtals men egentligen aldrig nära att ta det där glaset. Jag känner mig nöjd med helgen och min första arbetsdag även om jag har en kaotisk arbetssituation. Självförtroendet ökar dock, om än i långsam takt, för varje dag som går.

Nu har drygt två veckor passerat sedan senaste fylleäventyret och, som så många gånger förut, börjar hjärnan så sakteliga återhämta sig och jag behöver inte tänka på alkohol hela tiden. Jag har en arbetskamrat som också dricker. Ingen säger något men alla vet. Hon stod bredvid mig imorse och jag kände alkoholstanken. Jag led med henne men jag har inte kraft att hjälpa just nu......

Ha det bra ikväll.

Tjalle

Stör ordningen i hiarkin här, tar jag ett kliv tillbaks och ägnar mig åt.........
Ja vet inte, tungt ja. Ledsamt, nä. Var positiv och se framåt.
Glaset är inte halvtomt.
Mitt glas är halvFULLT!
Adiosos/A

Kanske gör vi alla det...överreagerar...precis som du beskrev Trollis så var det ju inte med exakt tom kappsäck man klev in här på forum. Kanske reaktioner ibland beror på ngt helt annat...än det man knasar över för stunden.

När det gäller mellan oss, Trollis och Dompa; No hard feelings från mitt håll. För mig är du en kraft att räkna med...du ska inte backa och sluta skriva. Du behövs...jag uppskattar den livserfarenhet som du, mt, VV och andra har. Den livserfarenhet som kanske lärt er att se bortom idiotin som yngre förmåger (läs; jag) stundtals ägnar sig åt.

När jag skrev det där om att olika personer tycks bedömas lite olika...ja då var jag nog fortfarande lite i affekt. Lite arg...men inte på dig. Utan på att jag lät mig provoceras...av en kommentar på ett forum. (Det är ju därför olika forum finns - för att kommentera/kommenteras) Med tre ongar så kan jag ärligt säga att jag brukar inte vara så lättprovocerad. Men veckan som gick...den var tuff för mig. Ingen ursäkt...men kanske en förklaring.

Nu ska jag plugga lite spanska. Se om man inte kan få en gammal jycke till att lära sig sittandes konst. Kram på dig syksypeikko! /R

Tack så mycket för dina värmande ord, vill.sluta. Jag behöver all pepp i världen... Ja, du har rätt, jag måste börja tänka på mig själv mer, det är en känsla som börjat pocka på. Annars kommer jag inte att orka detta...tyvärr.

Adde, klart att du är värd det. Du har fört en otrolig kamp så här långt. Men till slut vill vi väl alla ha resultat också? Av något slag, i någon riktning. Du har verkligen gjort allt, och du kan gå rakryggad åt vilket håll du vill. Om det inte blir med din fru så kommer du att finna den där som kan ge dig det du vill ha. Lycka till hur det än blir mellan er!

Tack alla för era inlägg!