Senaste kommentarerna i forumet

Halloj!

..så var den helgen över, ja i stort sett, bara en natt, och sedan en arbetsvecka till...

Är jag nöjd med helgen då?
Beror nog på vad man har för sorts förväntningar, jag satte mina "lågt"...

Inget Rockn'Roll i helgen, utan bara ta det lugnt, och hinna med mig själv...
Inte tillåta mig stressas upp av något annat, utan låta tiden få ta sin tid...
Inte tänka på allt som "kunde" hända, utan låta det få hända...som händer...

Låter det snurrigt?
Kanske för en oinvigd, men inte sätta förväntningar för högt, i grova drag...
Jag har bara ett enda stort mål, inte låta mig må dåligt..

Jag sätter spärrarna hårt, och håller kontrollen på mig själv..
Jag låter mig njuta av det jag har, istället för det jag kunde få...

Mitt stora intresse är faktiskt familjen, det kan låta tråkigt,
men jag "betalar tillbaka" till mitt största stöd här i livet, min familj...

Jag jagar runt med ungarna på träningar och matcher, ställer upp osv...
Vi lagar god mat, och har myskvällar framför TV'n, vi umgås mycket tillsammans..
Men aldrig "kväver" vi varandra, alla har sin frihet att få göra vad de vill..
Vi är en kärnfamilj i mångt och mycket, och tillsammans är vi starka...
Jag identifierar mig mycket med min familj, min stora stöttepelare...

Därför trivs jag oerhört mycket med helgerna, då vi får vara tillsammans hela dygnet.
Det stärker mig mycket...

Idag t.ex drog frugan in till stan hela da'n med sin kompis, på bio och fikade...

Själv bjöd jag in min kompis, vi kollade på gamla videos'ar där vi tävlade tillsammans för 19 (!!) år sedan, det som jag trodde skulle bli en kvart med lite fika...
Blev till 6 timmar med middag och hela fadderittan...
Umgänget blev varmt och mycket uppskattad, och vi är väldigt förväntasfulla på den showen vi båda ska gå på om snart en månad...
Vi har känt varandra i dryga 32 år nu, och hur visste vi då hur våra liv skulle se ut nu, knappast!
Men, jag har lärt mig att sina vänner måste man vårda, det varar oftast livet ut...

Sådant är saker jag har lärt mig att omvärdera, sedan jag gjorde slut
med (vad jag trodde..) min bästa polare alkoholen...
Umgänget med polaren alkohol varar också livet ut, men det tar f*n så mycket snabbare slut!

Därför har jag valt att "leva" idag, imorgon kan det vara försent...

/Berra

Mitt i helgen...

Näsan och öronen är kalla efter att ha vait ute och kollat matchen idag...
Ansiktet däremot är varmt och solbränd..
Lite hurvna så väntar vi på att perkulatorn ska tuffa klart, och det vankas nybryggt kaffe...
Livet har sina ljuspunkter, och det behövs ingen alkohol för att förvärra den...

Frugan meckar till lite flygande jakob som vi ska frossa i om ett par timmar...
Ikväll vankas det melodifestivalen, och en citron ska få fräscha upp bubbelvattnet...

Att se fram emot och njuta av det enkla livet, stanna upp och bara vara...

Som sagt, livet har sina ljusa sidor, och inget med alkohol ska få förstöra den...

Därför lever jag här och nu, och tillåter mig att må bra...
Inget, absolut inget ska få förstöra min helg...

Kramar Berra

Hej Berra

Jag blir alltid så glad när jag läser dina tankar. Visst handlar det om att älska sig själv och framför allt att inte vilja göra sig själv illa. Ibland önskar jag att vi aldrig läst om Luther och Jante. Där jag kommer från är dessa herrar välkända och och väl integrerade i strukturen. "Tro inte att du är något" är ju en känd devis. Men alla människor har ett stort värde och det är först när man älskar sig själv och kan stå för den man är som man också låter sig bli älskad på riktigt och innerligt. Och den känslan vill man aldrig mer förlora, eller hur? Ha en fin helg, njut och du... du glömmer väl inte bort att önska dig själv en god natt :-)

Kram Märta

Hej Biz!

Förlåt, jag kan vara lite framfusig och burdus, men jag är sådan...
Vill ibland gå över gränsen och stötta, push'a lite för mycket..
Hoppas på att det finns fler som får den lilla extrakicken att vilja/våga göra något bra för sig själva.

Idag är det Fredag, och det är nog den bästa dagen i en arbetsvecka..
Jag ser fram emot helgen och ledigheten, och att få styra min egna tid...
Tidigare längtade man till den för då "fick" man ju dricka...

Skillnaden är att det får jag fortfarande, men jag VILL inte...
Och det är en viktig mental bit att vilja ändra hos sig själv...
Från att inte få till att inte vilja...

Att inte få, gör en obstinat och vilja bryta mot förbudet...
Att inte vilja är en frivillig tanke, och det ligger bara hos mig själv..

Fortfarande är det inte enkelt att sluta, men om viljan finns hos en själv,
så har man kommit en lång väg framåt...
Vanan, situationen, självkänslan ja mycket spelar in, och spelar spratt...

Att orka ta sig igenom ett sug, det stärker självkänslan om att ha kontroll...
Och ju längre tiden går, desto mindre slår vanan in i styrsystemet...
Situationen kan man styra själv, genom att avstå situationer som innehåller alkohol,
om man känner sig "mör" och inte orkar argumentera mot både sig själv och andra...

Mornar som inte innehåller bakfylla och ångest är fantastiska mornar.
Men även där kommer vanans makt in, och kanske vill man utmana tristessen igen..

Att stå upp för sig själv, att våga skydda min egen imunitet, gå i klinch, ta en strid...
Bli arg och förbannad, lägg skulden på andra, försvara mitt eget välmående...
Ställ traditioner mot väggen och läxa upp dem som inte våga bryta mönstret...
Våga utmana, och ställa sig i spetsen för det man tror på...
Våga ta en strid, och visa att du är bestämd, aldrig tveka på det som gör en ont...

Jag gör så här, därför att...
En stor packe självförtroende (inbillad eller inte..) och visa vem som är stark och våga utmana..
Sådant skapar avund och tillförlit..

Jag älskar mig själv, och jag vill inte göra mig illa...
Att vara självgod är inget fel, om ingen annan bryr sig om en..
Om inte du tar hand om dig själv, vem ska annars göra det??

Berra älskar sig själv, och idag har jag bestämt mig för att inte göra mig själv illa...
Gammalt ordspråk säger, den man älskar, den agar man...
Allt förr i tiden var inte bra, därför är förändringar bra...

Se mig..
Ge mig..
Ta mig..

Berra

Hej Berra,

Tack för dina tankar. Skall memorisera "Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare..."

Nu kanske mitt inlägg lät mörkare än vad det är, att jag fick ett återfall är inte det värsta utan det som stör mig är att jag inte kunde förutspå det, inte fick någon chans att liksom blocka det. det var som en magisk kraft förde mig och jag låg i dvala :-)

Men jag är på det igen och precis som du säger så skall jag inte låta mina tidigare nyktra dagar överskuggas utav detta. Ditt inlägg ger mig ytterligare bränsle till att inte dricka, tack för dina uppmuntrande ord.

Din vän i kampen!

/Biz

Hej Biz'an!

Hörrödu, ta det inte SÅ allvarligt, du är inte tillbaka på ruta ett...

Bara för att man halkar dit lite en gång, så är det inte förgjort...
Alla dina nyktra dagar är inte förgäves, se dem som bra dagar!
Det är ingen tävling, varje dag utan alkohol, ÄR en BRA dag, så också dagen efter...

Du har inte "förlorat" något, kanske lite av förtroendet för dig själv...
Men ingen dömer dig här, du är fortfarande Biz och lika uppskattad...
Du sätter kraven för hårda på dig själv,
VAD var det som gjorde mest ont...

Att du blev full?, inte?, ja men då så, du kunde ändå ha kontrollen...

Att du överhuvudtaget drack, du tappade lite av ditt eget förtroende...
men tänk, hur smakade det?, var det lika gott som du tänkte innan..

Eller var det verkan av ruset du ville åt? blev det så som du hade tänkt dig,
kändes det så "härligt" som du hade förutsatt dig...

Eller var det ångern som tog udden av all njutning, du gjorde det,
men kunde ändå inte njuta full ut av det...

Det kanske blev en "tvångstest", ett prov som inte blev lyckat för att du visste redan innan
i ditt inre att du inte skulle kunna få njuta av alkoholen...

Tänk tillbaka, och upplev din "uppdatering" en gång till i ditt sinne...
Ta lärdom av den, se det som något positivt, som du kan ta fram vid nästa "sug-tillfälle"

Vi finns, vi lever, vi gör ständigt nya upptäckter, vi snubblar ibland,
men måste vilja resa oss igen utan att vara rädda för att snubbla ytterligare en gång..

Hur skulle det annars se ut om en ettåring ramlade för 38:e gången, och tänker..
Äh va' f*n, det här med att kunna gå, det är nog j*vligt överskattat, jag kryper istället...

På'n igen Biz, räkna ALLA nyktra dagar sammanlagt, och inte enbart de i en följd...

Vad jag menar är, Shit happens!
Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare...
Stå inte kvar och ojja dig, det bara luktar och svider efter ett tag...

Mors Berra

hahaha.... lycka till med marsvinet. Kan inte låta bli att ömma för den lilla...

Kram Märta

Tjena Berra,

Du och jag började nog skriva här på forumet samtidigt och jag vill bara säga att jag glädjes över din framgång. Själv valde jag utav någon anledning att dricka igen , ett "återfall" som det så fint kallas. Så nu är det back to basics igen, göra om göra rätt helt enkelt :-)

Lycka till Berra!

Du är inte ensam!

/Biz

..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra tillrop då och då, TACK!

Har ju faktiskt glömt bort med lite reality dokumentären Berra's Liv...
Allt tugg är ju bara att missionera om alkoholen och dess djävulstyg..
Jag har ju ett liv också, man kanske har svårt för att tro det, dessemellanåt...

Jo igår ringde granngrabben, hans "mamma ville att jag skulle komma över"...
Nu kan ni ju tro vad ni vill, men till saken hör att vi har ett väldigt god samvaro med några av våra grannar, vi umgås och hjälper varandra i vårrt och torrt...
Och nu var ju inte hennes gubbe hemma, så det är ju klart att man "ställer upp"...höhö..
Märker ni hur jag försöker sätta små frön i era tankar, usch dej!
Jag hade ju inte riktigt "tid" för detta, så jag frågade vad saken gällde...

Mamma tror att Kristinas (en annan granne) marsvin håller på och dö!
Nu blev det ju fart på gamla Berra, är det något som berör honom så är det just djur...
Människor kan vara dumma, men djur drivs av sina instinkter, och dom förstår jag...
(Till saken var att detta marsvin skulle vi ta hand om, hade Kristina kommit överens med oss om, men glömt att fråga, ..hmmm)
Så Kristina drog till Thailand i 3 veckor, och förväntade sig att vi skulle hämta buren,
men hade inte tänkt på det där med nycklar och annat sånt där oviktigt...

Så den andra grannen (han/hon som ringde) skulle vattna blommorna efter några dagar, och hörde hur det prasslade och pep i ett av rummen, vad sjutton är du kvar här hemma alldeles ensam???
Så hon bar över buren till oss, min fruga nekade detta, vi hade "odjuret" under julen, och den förde oväsen på nätterna och buren luktade illa, tyckte hon...
Och ingen av mina ungar ville ha stinkburen i sitt rum, så hon fick vackert bära hem buren till sig.

Nu hade ju den däringa marsvinet fått mer kärlek och mat än någonsin, och nytt kutterspån i buren, så den stackarn var dåsig, andades kort och häftigt och var inte alls speciellt glad...
Hungrig var den inte, men gick emellanåt att få lite nyfiken, men allmänt hängig...
Vad kan man göra, bara låta se tiden an, veterinären är det ju inte frågan om,
det är ju billigare att skaffa sig en ny...

Skulle djuret kola så känner man ju sig lite skyldig, det var ju vi som skulle ta hand om det...
Så nu går vi i "väntans tider", och låter se om det fixar sig på natrlig väg..
kanske är förkyld, eller har förstoppning (men skiter gör han i alla fall)..jaja...

Jag försökte trösta grannhustrun med en historia jag hade hört...

Det skedde också mellan grannar, och den ena var bortrest..
Då kom den hemmavarandes grannens hund bärande på den andra grannens döda kanin i munnen, mannen blev förskräckt och kollade i utomhusburen, jojomän helt riktigt, den var tom.
Efter att ha skällt ut hundjäveln efter alla ramsor han kunde, så bar det iväg till vartenda djuraffär inom de närmaste milen för att hitta en exakt likadan färg på kaninen...

Efter mycket letande så fann han en, och stoppade in den i buren hos grannen...
Någon vecka efter så kom grannen hem, och han väntade nyfiken på om någon hade upptäckt hans lilla förändring i kaninburen???
En eftermiddag stod den nyss hemkomna mannen vid kaninburen och kliade sig i skallen...
Han kunde inte låta bli, utan gick fram till mannen och frågade om "allt var som det ska.."?
Mannen tittande frågande på honom och sa...

Nja, jag vet inte vad som har skett..sade han, men..
Dagen innan vi skulle åka iväg så dog kaninjävlen för ungarna, och skönt var väl det.
Och så vi grävde ner den på baksidan.
Men nu sitter den fan här i buren igen...!!!

Det var den lilla historian det, det är inte lätt att vara djurgranne...

Mors Berra

Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där sinnena är stillade och egot är tyst. Ditt liv som bara är och det känns helt självklart och underbart. Typ lycka?! ´Det som Buddha hittade under sitt träd och sedan ägnade resten av sitt liv åt att sprida vidare.

Jag förstår vad du menar med att man vill veta vad det är. Men det vet väl ingen än så länge...

just det Berra livskavalitet

Många kramar till dig Berra. Du förgyller min frukoststund! <3

Tjohopp!

Haha, lill-lördag idag, eller?
Självklart, men inte med alkoholen inräknad, för mig, allt annat räknas...
Begreppet har inte försvunnit bara för att jag har slutat dricka alkohol,
det finns och det har jag accepterat, bara modifierat det lite...
Det är väl så man får göra, ändra saker och ting så att det anpassas till för dagen...

Allt är inte svart, ELLER vitt, utan en ständig gråszon som växlar ifrån mörkgrå till ljusgrå..
Och det är min uppgift att justera och ändra den i den riktning jag så behagar...
Det är alltså JAG som står vid rodret, jag bestämmer vart jag vill...

Är jag i en mörkgrå zon och vill vara kvar där, då ändrar jag ingenting...
Men vill jag till en ljusare, så måste jag själv ändra rodret och styra mig dit...
Man måste sätta mål, för dagen, veckan, året eller hela livet...
Den som ger upp och låter fartyget gå vind för våg kommer att kapsejsa...

Jag har satt mina mål, en del ouppnåeliga (som högsta vinsten på lotto t.ex, men drömmen finns kvar, och jag ger mig en chans, varje vecka)..

Andra lättare, att som t.ex idag ska jag jobba för att må bra, kanske låter ouppnåeligt för vissa, men med små enkla milstolpar och delmål så jobbar jag mig framåt, och SÖKER saker som gör mig glad, vissa dagar går bättre än andra...
Jag vet bara bestämt att alkoholen INTE hjälper mig i det fallet, eller inte alls egentligen...

Sedan utsätter jag mig själv för en del nya saker och prövningar, för att våga öppna mina sinnen..
Som t.ex det här med Yogan, skulle aldrig ha gjort det för 2 år sedan, skitlöjligt!
Idag vet jag att det var en förutfattad mening, som var utan substans...

Jag ger den idag en chans, utan motarbetning...
Och den ger mig "något" som jag har svårt att sätta fingret på, stretchningar och andningsövningar, koncentrationer och vilan, det finns något där som tilltalar mig..
Nu snackar jag inte om att jag är tuppen i hönsgården, utan något annat...

Och det är just det "dära" som jag inte får kläm på, vad är det för något?
Jag mår bra av det, både fysiskt och psykiskt, men jag vill veta VAD..
Typiskt så där att man vill analysera sönder allt, varför inte låta det vara...?

Varje dag är en ny dag, och jag vet aldrig på morgonen vad den ska ge mig...
Jag har bestämt mig för att ge den en "chans", och försöka se fram emot den...
På kvällen försöker jag se kontentan av den, och då bestämma mig för att den var "bra", "duger"
osv, istället för att fokusera på alla skitdetaljer som gav den en dålig klang...

Jag väljer att må så bra som möjligt, och det är utan alkoholen, och då blir det möjligt...

Mors Berra

Hejhej!

..tillbaka till livet i vardagen igen...
Känns det hopplöst?... njaeä, egentligen inte...
Har i mitt inre börja acceptera att detta är mitt liv, det är varken roligare eller tråkigare...

Jag har kontrollen och KAN påverka utgången av dagen, jag bestämmer...
Vill jag bryta mönstret och få mig en obehövd ångest, så vet jag hur jag gör...
Vill jag det då, aldrig i h*lvete!!!, om såren håller på och läker, varför strö salt i dem då?
Jag behöver ingen mer smärta, jag behöver stillhet och värme, ljus och god lokalkännedom i mitt inre, jag vill kunna känna igen mina behov och bejaka dem, och sätta stopp för förlustelser som ligger utanför min egen hälsobudget...

Ja det är lite av det man pysslar med nu, allt har ett pris,
och jag har satt mina egna budgetramar.
En fylla "kostar" för mycket, inte i pengar utan i ångest och annat dåligtmående...
Jag kan kosta på mig annat i flertalet gånger istället, måste hushålla med resurserna...

Samtidigt måste jag öppna mig för andra "inkomster", sådant som ger mig en känsla av välbehag.
Det kan vara i stort sett vad som helst, men jag måste lära mig att ta in det, igen..
För många av alla grejor har man som vuxen lärt sig att förbise, det är inte värt något...

Något som de äldre har lärt sig att ta tillbaka, att bara sitta rakt upp och ner på en parkbänk,
njuta av solen, barnens lek, fåglarnas kvitter, löven som dansar i vinden...
Att komma ner på jorden igen och upptäcka det mest enkla, att det faktiskt spelar roll...
Inte väva in sig i en massa krusiduller, en massa taktiska känslor, hjärnan är en mästare att försvåra saker och ting för en själv, koppla loss tankarna och låt saker och ting vara...

Att våga stanna upp, koppla loss tankarna, dagdrömma sig bort lite...
Det är att "ta in" och ge lite till sig själv...

Vi står dagligen inför tusen olika sortes val...
När ska jag sluta idag, vilken buss ska jag ta, ska jag handla på vägen hem idag, vad ska vi ha för mat idag, om jag ska dricka ikväll, vad ska jag se på TV'n ikväll, ska jag lägga mig tidigt ikväll osv osv

Ett av dem sätter resterande val ur spel, och kanske med tiden så är det inget val...
Utan låter så här, VAD ska jag dricka ikväll...
Eller med förutsättningar, OM jag ska kunna dricka ikväll, så MÅSTE jag förbi bolaget..
Tänk tanken så här, OM jag ska äta idag, så MÅSTE jag handla först, är inget val...
Släpp tankarna fria, och gör dina frivilliga val mycket enklare, utan tvång...

Att "våga leva", är att inte leva under tvång, eller tankar under tvång...
Att ta ut svängarna, prova på något nytt, så länge inte alkoholen är med,
är det kanske minnesvärt också...

Mitt val att inte längre nyttja alkohol är inte längre ett val...
Det är en förutsättning för att jag ska "våga leva"...
och det är ingen begränsning, utan ett livsvillkor...

Mors Berra

Hej Berra

Härligt att det funkade för dig också med att önska dig själv god natt. Man är som lite snällare mot sig själv då. Jag tänker på din fru och hennes reaktioner som du beskriver. Kan det vara så att hon så att hon fortfarande känner stress när du inte är i närheten, fastän på ett omedvetet plan? För några år sedan försökte min dotter att ta livet av sig och vi gick i genom ett helvete hemma. I dag mår hon bra, lever med en pojkvän och fixar livet alldeles utmärkt. Men ibland kan jag höra nyanser i hennes röst, se hennes kroppsspråk etc och då reagerar min kropp direkt och får i full beredskap. Jag tog upp det med min kurator som pratade om kroppens minne. Även om hjärtat och hjärnan vet att allt är över så reagerar kroppen med ett eget minne. Jag har fått lära mig nu att jag funkar så, att acceptera att stressen drar i gång och att det handlar om en djupt rotad rädsla som alltid kommer att finnas där. Nu när jag vet vad det handlar om så har jag mycket lättare att hantera det. Det var en tanke..

I dag lyser solen och koltrasten sjunger. Kan det bli bättre?

Kram Märta

Hej Märta!

...vet du vad?, jag testade att säga go'natt till mig själv igår kväll...
Fick lite "barndomskänslor" när mamma sade sådant till mig när jag var liten...
Vilken minnesflash, snacka om att man kan hjälpa hjärnan att styra sina tankar...

Idag mår jag oförskämt bra, trots att det är en Måndag och allting..
Har haft en hektiskt helg med mycket åkande med bilen hit och dit...
MEN...inte låtit mig stressas upp av det, allt får ta sin tid...

Tog mig på Söndagen en liten tur bort och fönstershoppade alldeles ensam...
Det sög i leksakstarmen, men det är tunnsått på kontot...
Såg massor av "bra-att-ha-prylar", men inga "måste-ha-prylar"...
Kom hem med.....ingenting!, härligt!
Jag har lite kontroll över mitt ha-begär, det finns inte tröst i allt jag handlar...
90% kolla, jämföra, dregla, men bara 10% göra slag i saken...
Tiden för mig själv blev det viktiga, jag hade lite "egentid"...

Hemma satt frugan och var i upplösningstillstånd..!
Hon hade "slarvat" bort en hel dag, ingenting var planerat och hon bara satt rätt upp&ner...
Stackars henne, hon blir stressad av att göra ingenting, hon har en bit kvar i sitt tänk...
Jag hade frågat henne om hon ville följa med, men icke!

Bitsk var hon, och jag bara tittade på henne, och då blev det MITT fel...
Vad surar du om? fick jag frågan...
Jag svarade inte på den, utan gav henne blicken, ..."lägg av, vad håller du på med"-blicken..
Hon fattade inte vinken, utan gick muttrande därifrån, upp på övervåningen och skällde på ungarna
Hon låter sitt o-välmående gå ut över oss andra, hon borde se och höra sig själv...
Jag mår bra, och låter mig inte dras med i hennes utbrott, det kan hon ha för sig själv...
Då är jag en "oförstående" man, haha!

Jag har min "skyddszon" och där kommer inte ens min älskade in i...
Där kan hon inte styra mig, mitt tänk, mitt välmående...
Jag känner mig stark i mitt nya tänk, inget negativt får tillstånd att förändra mig...
Jag har egna strikta regler för hur jag ska behandla mig själv, inte tillåta mig förfalla..

Ett av dem är att inte falla för frestelsen med att alkoholen skall lösa något åt mig...
Nu har jag prövat denna i så många år, och har lärt mig att den bara förvärrar saker och ting..
Det kanske inte känns så i början, men man måste tillåta sig att se helheten...
Ska jag lura mig själv i fortsättningen, så kommer inte alkoholen att vara den som hjälper till...

Mina tankar är starka, och diciplinen stenhård, för att jag vet att jag ska må bättre...
Ibland får man vara sin egen förmyndare, och sätta emot hårt...

Genom små nyttiga tänk, så förändrar jag verkligheten till något bättre...
För att livet ska bli positivt, så måste jag plocka bort alla.....minus..

Mors Berra

Hej Berra

Tittade in i natten, skulle sova men har varit på "ensemblefest", jag spelar amatörteater och sjunger och vi hade hade en präktig fest i kväll. Älskar dina inlägg, reflekterar och tänker en massa. Att ge sig själv gåvor är underbart och vackert. En gång köpte jag en så vacker ring till mig själv, bara för att säga till mig själv att jag har ett värde. Jag ler varje gång jag trär den över mitt finger, det är sant!!!! Just nu strör jag tulpaner omkring mig, älskar dessa vackra blommor samt att jag njuter av koltrasten. Sen fick jag lära mig att det bästa sättet att somna in är att säga godnatt till sig själv :-). Värt ett försök, det funkar för mig/ sov gott alla vackra och värdefulla människor därute...

God morgon, Helgen!

Det är ett fantastiskt väder ute, solen formligen vräker ner sitt ljus över den kristallvita snön, inte ett moln på himlen, det droppar överallt ifrån takåsarna...
Inte utan att man får lite vårkänslor, och precis som solcellslampan på framsidan så kan även jag ladda mina battrier, och lysa upp lite till kvällen..

Alla borde gå ut och insupa lite livsglädje, det är det här det handlar om, ta in!
Låta ljuset få skina in ända in i själen, värma dig och få livskraft, vilja växa...

I morse så lekte jag med tanken, att jag skulle ge mig själv i present, till mig själv...
Inte slå in mig i en massa papper och snören,utan ge mig själv till mig själv, i gåva...
Och för att den ska vara fin och uppskattad så, visst nyduschad och välkammad...
Men inte allra minst att jag skulle vara "ren" i själen, fri från alla problem...
Jag måste skärpa mig så att jag (å andra sidan) uppskattar presenten...
Inga tunga jobbiga tankar, utan glatt och festligt...

Här har jag, grattis hörrödujag, Vad fint!, Tack!
Den ska jag ta hand om och vara försiktig med, så att han håller länge...

Tokigt va?
Men en kittlande tanke...

Nu ska jag åka och titta på dottern, som är inlånad till damernas U-lagsmatch, ute!
Jag kommer att vara så stolt så jag kommer vara minst 3 meter lång...
Det här är min dotter, det är jag som har skapat henne, hon bär på mina gener och värderingar...
Ingenting är vackrare, än att få se en bit av mig gå i en ny generation...

Ibland FÅR man vara lycklig, allra helst en vacker dag som denna...

Mors Berra

O du.. tänd lampan när du ska ta dina kapsar! :) Inte bra att blanda ihop sånt. Sjuksköterskan i mig ryser.

Hej, ja jag är ingen mästare på att meditera jag heller... jag brukar efter en stund komma på mig själv med att vara i full gång med att dagdrömma eller tänka på praktiska saker. Men som du säger, jag är ändå lugnare efteråt. :)

På tal om din dröm så var den väl bara urgullig! Du är trygg med och älskar din fru (verkar så i alla fall när man läser dina tankar här :) ) och då kan du väl bara njuta av en sån dröm? Man slutar inte att attraheras av andra människor bara för att man älskar sin partner... Biologiskt är det helt naturligt. Som din kloka shrink säger... en enda liten impuls som du knappt tar notis om bearbetas under drömmen och din hjärna passade på att njuta fullt ut. :) Se det som ett friskhetsteckan!

I vilket fall som helst så ler jag ofta när jag läser dina inlägg, tom skrattar högt. Du har en humoristisk självdistans när du skriver av dig här, det är uppfriskande.

Kram

Hej Pavan, och alla andra...

Idag känns det lite bättre...

Dels för att det är Fredag, och dels för att jag föll för min frestelse igår och åkte till en elektronikfirma och köpte mig lite kort glädjerus...

Jag vet!, dumt...men härligt, det var inte roligt att se saldot på kvittot ur bankomaten sedan...
Men vad sjutton, jag var ledsen och behövde en kick...

Jag har "tvångstankar" nu...
Jag tvingar mig att tänka på mig själv, tvingar mig att tänka på allt som känns bra...
"Förminskar" tankar som inte känns lika bra...

Ja det är lite jobbigt, känns lite löjligt och falskt...
tvingar mig att må bra, men jag vet själva innebörden...
Inte tillåta mig gå ner i någon negativ spiral, tänk positivt, tänk på mig själv...

Har svårt att få tid att vända tankarna inåt, den där lilla "meditationsstunden" som man behöver ibland, inte för att jag kan meditera, men "sluta tänka" och tänka på...ingenting...

Det är svårt, har ni testat någon gång....
Sitt som en skräddare med rak rygg, slut ögonen och tänk på det "tredje ögat"..
Det sitter som i en triangel i pannan mellan dina riktiga ögon.
Dra djupa långsamma andetag, och låt händerna vila på knäna...
Och nu bara sitt, tänk ingenting, försök se innanför pannbenet, lyssna kanske på bakgrundsljud.
och tänk på absolut ingenting, det är skitsvårt, och till slut går all energi åt till att just tänka på
att tänka på ingenting...

Man lossar sladdarna till hjärnan, och trots att man har jobbat med att tänka på just ingenting,
så blir den lilla stunden (så länge man orkar) en stund av avkoppling...
Men som sagt, det är fasiken inte lätt, mina tankar går åt till att lyssna och känna på kroppen..
Det knorrar i magen, kliar i hårbotten, röven, mellan tårna, ja överallt...

Men jag jobbar på det, och vill kunna komma ner i varv...

Mors Berra

Berra!

Tack för att du fortsatt skriver. Du går före i din nykterhet, jag följer efter dig.

Min fru sa en bra grej till mig, när jag ringde och klagade på att livet blivit grått och trist efter att jag lagt ner spriten. Hon sa ... "men livet kan vara ganska bra i alla fall". Ganska bra? Har jag aldrig gillat förut. Men då ... kunde jag känna ett sånt lugn när jag accepterade läget. Jag förstår att du går i terapi, vilket jag också provat. Min shrink var mycket inne på att just ställa sig utanför sig själv och titta och se att ja ... ibland är du glad Pavan, ibland ledsen. Och ja ... det är så livet är (och det kan vara ganska bra i alla fall). Ungefär så.

Mors Pavan.

Hua!

Idag är den ingen bra dag, vet inte varför...

Kanske för att jag under några dagar tagit fel antidepp-mediciner...
Frugan hade rotat runt i kökskåpet där jag har mina piller, råkat ut för att kartorna ramlat ur
och lagt tillbaka dem, men i fel ordning...
Så i mörkret innan jag går och lägger mig så har jag inte sett skillnaden...
De gamla var gul/blå, de nya röda, och de gamla funkade inte...
Jag ville ha dem kvar som reservare för det brukar ta tid innan läkaren hinner skriva ut nya..

Så det finns risk för att jag "går ner mig" om jag inte har fått upp produktionen av egna
seratoniner/nanodopaminer, men hur lång tid det tar har jag ingen aning om...

Jag försöker se framåt, tänka goda tankar, och ställa enkla och självklara krav på mig själv...
Som att inte alkoholen är någon lösning på lång sikt, tex.

..men jag känner mig bara ledsen, så där tröstlöst, och utan anledning...
Ingenting är kul, men har för tillfället inget problem att "fokusera" på...
Det händer en massa saker runtomkring mig, både bra och dåliga,
men inget som jag inte kan hantera..

Just nu så skulle jag bara vilja åka iväg till någon elektronikfirma och trösthandla något...
Men jag vet att det inte funkar i längden, en kort euforisk romans, och sedan så känner man sig bara fattig, och man hatar prylen för den inte gav mig mera lyckorus än vad jag hade hoppas på..

Ja jag vet att jag måste "ta tag i mig själv", jag brukar vara bra att tala om det för andra...
Men jag glömmer ofta bort mig själv, jag tömmer det på annat,
och sedan har jag inget kvar för mig själv, det är liksom tomt...

För många tankar som upptar min energi, som gör mig orkeslös...

Jag måste vända tankarna inåt, och se framåt, och glädjas åt något...

...jag har glömt det viktigaste, mig själv....igen....

Mors Berra

Hej Berra

Läste ditt inlägg till lillablå och oss andra och tyckte att det var bra, gillar att du är rättfram. Det tror jag de flesta gör. Alla sanningar är inte behagliga med dock viktiga. Jag tror som du att man som kvinna har ett helhetsperspektiv, framförallt för att medberoendet ofta kopplat till fler faktorer. Och vi lär ju oss tidigt att sätta oss själva i sista rummet. För mig är de här sidorna min räddning just nu, när jag läser påminns jag om och om igen vad det är som jag har lämnat. För vet du, hjärnan och känslorna påverkar tankarna, glömmer bort tråkigheterna (90%) när de fina minnena (10%) tränger fram. Men som du skriver, är det värt detta när det fina tar mer och mer stryk av allt drickande?

Stå på dig Berra/Kram Märta

Usch!

Gjort en massa inlägg idag, och det verkar vara det som tog död på dem...
Känner att jag sabbar den fortlöpande kontinuiteten på trådarna...
Dead end?
Känns inget vidare..

Måste skärpa mig, kanske är lite vass i tonen...
Vad tror ni?

Berra