Senaste kommentarerna i forumet

att jag inte heller ska kunna dricka normalt. Visst är det också för mig så att jag är ute efter berusningen. Kan man verkligen gå tillbaks till att njutningsdricka när man kommit så här långt i sitt beroende?

...och försöker sända lite av den styrka som du behöver i denna svåra stund. Vad skönt att du inte dricker i alla fall, du är värd och i behov av ett klart sinne nu.

Var rädd om dig!

Själv hade jag rödvin i bilen för att kunna ta några klunkar direkt ur flaskan i skydd av mörkret... Fast just då reflekterade jag inte över att det var lite udda. Snacka om att mörka för sig själv...
Nynykter

Ja, det var en riktig rysare !!! Hehe...
Starkt jobbat Anneli att du stod emot igår. Underbart att höra! Skönt att kompisen Maria var här och stöttade dig.

Jag har under flera års tid fört en debatt med mig själv om att kunna dricka lite lagom. Att avstå helt har känts väldigt hotande och så TRÅKIGT. Problemet har varit att lagom inte ÄR lagom för mig. Att dricka lite var alltid en självövervinnelse. Jag klarade det, men ville egentligen något annat. Om jag drack bara ett par glas vin på en fest kände jag mig jätteduktig. Så duktig att jag vid första bästa tillfälle "belönade" mig själv med att i min ensamhet dricka mig berusad. Jag har kommit till insikt om att det inte är det sociala drickandetjag jag vill åt eller att dricka bara för att det är så gott. Jag vill bli berusad. Punkt. Slut.

Därför vill jag inte utsätta mig för några risker. Men det har tagit tid att komma till den insikten. Nu är jag där. Jag rannsakar mig själv och funderar på vid vilka tillfällen det är så himla "gott" att dricka. Jag har bara kommit fram till en enda typ av tillfälle då jag druckit för att det är gott och inte för att bli berusad och det är efter en hård seglats när man har klarat av någon tuff situation och är alldeles genomfrusen. Då är det faktiskt gott med också bara en liten whisky. Men hur ofta inträffar en sådan situation? Högst några gånger om året för min del, så då borde jag kunna nöja mig med lite varm choklad eller något.

Det sociala är knepigare. Jag har ingen lust att framstå som avvikare eller torris eller alkis. Så jag går långsamt fram. Hittar på ursäkter för att inte dricka och så. Men så småningom kommer jag troligen att vara helt öppen med att jag inte dricker. Jag vill bara låta den saken ta tid och "komma ut" med det i min egen takt och i första hand till människor som jag har fullständigt förtroende för.

Kram till er alla kämpar!

av dagen idag Annelie 60 !! Ursäkta om jag frågar : kan du äta pizza idag ? :-))) Jag får själv rysningar av din berättelse :-))

Ha det bra idag !

Sov hela sex timmar i sträck och det utan alkoholens hjälp, somnade om och sov två timmar till. Idag är en ny dag och allt är möjligt. Börjar se ljuset någonstans där borta. Vilken skillnad att vakna med de här känslorna i stället för ångesten.

Fy vad rädd jag blir för mig själv när jag tänker på hur jag var så desperat igår. Och det bara för en löjlig läkare som inte har en aning om vad han snackar om. Vilken jädra tur att att jag inte var ensam. Måste, måste, måste på något sätt bli av med flaskorna där uppe.

Jag ska göra som ni andra och börja spela upp min egen förnedringsfilm i huvudet nästa gång. Jag har många att välja på men den jag först kommer att tänka på är när jag mitt i natten ragglar fram till komposthinken för att plocka upp en halväten pizza,borstar bort det värsta och sätter i mig den med god aptit. Vaknar framåt småtimmarna, matförgiftad och spyr som en kalv. Det var faktiskt enda gången jag fick sjukskriva mig på grund av A. Just det *ryyys*!

Ha en riktigt härlig dag alla kämpar!

men det hör till årstiden. Det goda är att jag så tydligt ser att min inre process rör sig mot att sätta punkt. Kanske ett år till medan jag tar ut innestående ledigheter och trappar ner? Så resonerar jag inom mig - "Inte ett år till som detta". Det finns dagar, eller snarare situationer, när jag känner oro (och då värnar jag om min fulla lön), när jag ser att Mm har det jobbigt - det har varit kanske tre såna tillfällen den senaste månaden - men det har varit kortvarigt, det har gått förbi och vi har kunnat prata om det. Vid de tillfällena föreställer jag mig att jag kunnat "se" vad det handlar om och även förstå. Jag kan föreställa mig att det är just så som jag läser om här på "andra sidan" - man (han) möter små och stora livsproblem som tidigare dämpats med alkohol och nu ska fejsas i medvetenhet och utan flyktvägar. Även jag möter livet, det gör ju alla, men jag har inte flytt in i alkohol - jag flyr in i annat (syrligt leende åt mig själv). I viss mån har ju alkoholen varit en gemensam flyktväg - god mat, gott vin... fina glas - som nån skrev så bra om här på forumet. Även jag måste lära mig att stanna upp, finnas kvar, inte fly in i mitt.

Tänker tillbaka - för ett år sen fanns många saker vi aldrig gjort utan öl och vin, sånt som stod framför och som jag försökte låta bli att oroa mig för. Nu har vi gjort det; påskmiddag, valborgsbrasa, fiske och fiskrökning, midsommar, kräftor, konsertbesök utan vinglas i foajén... även jul och nyår som då var långt borta men oprövade nyktra festtillfällen. Idag är det nyktra livet oftast helt naturligt. Gud så skönt! / mt

Nu sitter jag här och tittar på skillsmässopappren.. Ska skriva på snart.
Jag har varje kväll läst era inlägg. Fått massor med styrka och vilja.
Tack alla ni som jag lite fegt anonymt följt. Jag gör dettta nyktert mycket tack vare er.

Det är sjukt sorgligt nu, men vaket.

Kram till er kämpar!

Stigsdotter, jag har gjort exakt samma som du. Det var också när jag började dricka direkt ur vodkaflaskan medan maken gjorde sig i ordning för sängen som jag började fatta att detta är inte normalt. Jag gillar inte sprit ens, förutom GT en varm sommardag. N
Jag ska också bära med mig filmer Lilja-12, mina liknar dina. Fy för allt man gjort på fyllan.

Att det gick över. Kram på dig och sov gott!

efter bara en kort stunds läsning här så har suget försvunnit och jag känner mig mycket bättre. Ni är underbara, allihop!

så hoppas jag innerligt att du ska komma ut oskadd. Det är du sannerligen värd!

jag ska inte göra det. Mest för att mellangrabben vägrar att gå och lägga sig och inte sitter han vid sin dator med hörlurar på heller. Tack och lov kommer jag säga i morgon men det hade varit en välsignelse att få dränka besvikelsen och frustrationen. Och så oron för remissen till hud ovanpå allt. Den andra medicinen, det är visserligen ett halmstrå jag griper efter men jag hade hoppats så på den. För mitt inre såg jag mig själv vakna upp som en helt ny människa, stark och pigg och energisk.

Fast någonstans långt där inne är det någon som viskar så tyst att jag inte vill höra det, tänk om det i själva verket är mitt drickande som orsakat alla symptom? Orkar inte tänka på det just nu...

Tack Stigsdotter, Nynykter och Maria! Jag känner mig stärkt av er närvaro.

Till dina 5 veckor !!! Vad bra gjort, för jag har på känn att du klarade även denna dag.
Kalla: du är fantastisk tycker jag, du är min förebild, så glad att det går bra för dig med.
Annelie: Skrev nyss i din tråd, kämpa på, det går
Stigsdotter: Precis så var mitt liv tidigare innan nykterheten, skrämmande likt. Usch, vill inte ha det tillbaka
Vilka tjejer vi är !!

Igen mig i din berättelse, jag var också oerhört trött i början av min nykterhet, hade en bild av att jag skulle vara pigg och alert när jag blev nykter och så blev jag ett trött vrak. Men det gick över, förmodligen kroppen som behöver återhämta sig, dina tankar om att kunna dricka " normalt" känner jag igen, de kommer också en liten bit in i nykterheten när man börjat glömma hur det var och tänker att det gick ju rel lätt att bli nykter så det var nog inte så illa. Har provat och det tog inte länge så var jag tillbaka på ruta ett igen. Det är inte spec svårt att sluta dricka men det är svårare att inte ta första glaset. Det blir dock lättare och lättare, tänker på dem som hunnit mkt längre än oss, läser ofta i trådarna om det vidare livet. Känns bra att se att de alla tycker livet blivit så mkt bättre och det har det även för mig so
Inte hunnit lika långt och så blir det även för dig. Jag tror på dig Anneli. Kram

Det är det sista du behöver just nu. Du klarar det fint utan, du vet ju att det bara känns värre om du dricker nu

Jag är i desperat behov att ett glas med något. Om jag väntar tills alla somnat kan jag nog smyga mig upp till sonens flaskor och låna lite. Jag behöver verkligen det, känns som om jag håller på att gå sönder.

Jag blir så glad för att du hänger kvar här och lägger dag till dag i din nykterhet. Jag tror du kommer att märka att både självkänsla och kropp mår bra av att slippa alkoholen.
Kram från Nynykter

Tror inte det finns några snygga skillsmässor, tycker att folk lyckas att dela upp det mesta sen håller dom på och bråkar om någon jäkla vas i slutet. Är ju så mycket känslor inblandade när man går skilda vägar. Kan du inte köpa ett smycke eller något för pengarna och förklara för honom att du vill ha det som ditt eget. Äktenskapsförord och testamente brukar röra upp massa känslor på den manliga sidan. Han får behålla farmors skåp och du smycket :-)Kramar Kalla

Att man ska kunna skriva rätt ut precis vad man känner. Att använda sin tråd som en dagbok är en bra idé. Jag har förstått av andra här att det, förutom gemenskapen med andra, även är givande att gå tillbaka och läsa vad man själv skrivit.

...igår att han hade gått omkring och mått "sådär". Ibland bra ibland mindre bra, men på det hela taget var det väl så livet var. Men när han slutade dricka så (åter)upptäckte han hur man egentligen skall må, hur huvudet ska kännas när man vaknar på morgonen, hur man ska ta sig an problem i livet och så vidare. Det var som om han hade glömt bort hur en människas "normalläge" är, alltså det läget där kroppen inte är förgiftad hela tiden, där tankarna upptas av nästa glas, ångest över det sista glaset eller någonting annat onödigt och destruktivt.

Kram på er kämpar! ♥ ♥ ♥

(fnissar alltid för mig själv när jag läser ditt nick, tyvärr blir jag lite vinsugen också, vindåre som jag är ;-)

...och ni andra. Jag vet vad som gäller juridiskt, ville bara ha lite tips på hur man kan presentera det hemma och ditt tips "skräckhistorier i Allers" typ, är bra. Räcker ju så!

Nu när jag ju ändå tagit reda på vad som gäller kan jag ju lika gärna dela med mig: allt, även arv skall delas när man skiljer sig. Om te.x. en förälder vill skriva ett testamente bör det stå att arvet skall vara enskild egendom - då ingår det inte i giftorättsgodset om ni skiljer er.

Vad jag inte visste förut var att man kan skriva ett äktenskapsförord när som helst, jag trodde man var tvungen att göra det innan man gifter sig. I ett äktenskapsförord kan man i olika varianter ange vad som ska vara enskild egendom. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun så att inte t.ex. bilen blir till HANS enskilda egendom. Även om det inte är jättemycket pengar det rör sig om kan det nog som ni säger vara klokt att fundera lite på det innan man står där och är ovänner...

Ja, det j-a barskåpet skulle jag bli av med om vi skiljde oss, för mycket riktigt är det hans. Förutom att det innehåller en massa sprit så är det stort och fult, ett arv efter hans farmor och som har ett högt affektionsvärde = går absolut inte att slänga ut. Eftersom det inte upptar lika stor plats som mitt piano har jag inte så mycket att sätta emot ;-) (och nu har jag ju dessutom druckit upp den mesta spriten!!)

Idag ska jag inte dricka en droppe! När jag kommer hem ska jag laga mat åt mina små, plantera ut lite penséer som jag köpt, sätta lite fler frön och sen ska jag krama mina småttingar. Idag känner jag mig full av tillförsikt, kärlek och glädje. Frid vare med er alla ♥ ♥ ♥

Hej!

Hälften av alla äktenskap spricker. Efter att ha varat i ungefär tio år.

Jag tycker att det borde vara en samnhällsrekommendation att folk ska ha ett äktenskapsförord som stipulerar att det vi äger innan vi gifter oss och det vi får i present eller som arv under äktenskapet ska vara enskild egendom, medan allt vi tjänar, sparar och skapar tillsammans ska vara gemensamt.

Jag tycker att det är skitviktigt att värna om sig själv ekonomiskt. Framförallt som kvinna (föräldraledighet, deltidsarbete, lägre lön, värdelös pension). Det borde inte vara något att skämmas över egentligen. Själv kommer jag ju aldrig att bli gift, som det verkar......:)

Säg att du läst en massa skräckhistorier om stackars kvinnor i tidningen Allers hos frisören och att du faktiskt vill ordna detta.

Han blir säkert sur. För att han fattar att det ligger flera saker bakom dina tankar. Men dessa får du kanske lov att stå för?

KRAM
Vindåren

Vad skönt att allt går bra, nu njuter vi av våren// Kram Kalla

Nu skäms jag nästan, det såg ut som om jag fikade efter beröm vilket inte alls var min mening. Jag skrev precis som jag kände då. Innerst inne vet jag ju att jag kan skriva, jag kan stava hyfsat och bilda meningar, det måste ju vara det som räknas. Fast när jag tänker efter, även om jag stavade som en kratta... det viktigaste är väl att få ur sig alla känslor?

Men tack för dina ord Lilja, de värmde! Kanske jag skulle göra ett nytt försök med psykvården. Jag ska grunna lite på det.

Kram!