Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Imponerad av din resa och viljestyrka. Jag är säker på att du fixar detta! Du analyserar suget och har insikt. Önskar jag var på månad 5 nu men en dag i taget .

Nu hälsade alkoholdjävulen på och flinade lite illmarigt liksom. Hade legat och försökt att sova en bra stund utan framgång och gick ut här i köket och tog mig en ostmacka. Slog sedan på datorn och funderade på att man kanske skulle ta sig en sväng i taxi till nån stormarknad och handla lite senare. Behövde ju egentligen ingen mat då jag handlade häromdan, men att komma ut kunde ju vara kul.

Kollade in veckans reklamblad på matbutikens hemsida och tänkte på lite ostkrokar och nån läsk. Kanske en stor flaska med Grape Tonic och lite mer alkoholfri äppelcider. Då såg jag uppkäftigt nog bilden på ett sex-pack med 50 cl folköl 3,5:or som var favorit fram tills i höstas då jag liksom bestämde mig för att bli helt alkoholfri. Det var extrapris och 15 kronor mindre än vanligt per öl-paket.

Då började tankarna snurra igång och vandra runt på ett sätt som inte kändes direkt bekvämt alltså. Hade inte minsta alkoholsug men började så smått inom mig måla upp bilden om att nog kan man väl köpa två paket öl och ha till påsk liksom. Det kan väl inte skada. Nog borde man väl kunna prova på det här med att vara måttlig som man läst att en del klarar av efter ett tags avhållsamhet från överdrivet drickande av alkohol.

Tänkte tillbaka på dagar då jag suttit och haft det lugnt och skönt samt rätt så trevligt vid någon strand och tittat ut över en sjö här i staden och sett vårens återkomst. Den tid som lovar löftet om sommarens snara återkomst. Tänkte på sjöfåglar flygandes fritt under den blå himlen i vårsolens strålar och hur trevligt det skulle kunna vara med bara en burk eller två. Men sedan vaknade jag till från drömmeriet och tänkte logiskt en stund om att då är man väl snart tillbaks in på bolaget igen.

Här kunde jag känna sorg och saknad över att inte vara som vanligt folk och bara helt enkelt i morgon gå och handla de vin och ölflaskor som jag ju gjort tidigare år utan att bry mig om att vara duktig och alkoholfri. Började känna ett slags trots inom mig, att jag gör väl vad sjutton jag vill och ingen i hela världen får ju reda på om jag skulle supa till en dag under påsk. Man kan väl inte vara som nån jäkla skolunge och bara sitta och dricka läskeblask.

Det var som sagt många tankar som snurrade igång efter att jag hade sett en bild på ett paket med folköl på matbutikens hemsida. Nu sitter jag här vid köksbordet och dricker ett glas med kallt kranvatten och suger på en portionssnus och tänker att jag nog lär fortsätta ett tag till med att liksom programmera min hjärna med nya nyktra tankar och erfarenheter. För som det verkar är man då inte helt säker från återfall och risken att ramla ned i alkoholträsket igen.

Men har som sagt inget alkoholsug i skrivande stund utan tror nog till och med att det går bra att vara nykter även denna dag. Nog är jag stolt över att ha varit nykter i över fem månader. Men när jag tänker på hur många år det mesta har kretsat kring tänkande på alkohol och berusning så är det inte utan att man känner en viss oro inför sommartiden som börjar snart. Törs då inte alls gå i närheten av bolaget än på ett bra tag. För jag känner att man inte i onödan ska utmana ödet liksom.

Det är ju så många gånger som man kommit ut ur den butiken med ryggsäcken full med flaskor och burkar av alla slag. Fast man först tänkt att inte handla nåt alls. Sedan har man snart suttit på nån parkbänk med en öppnad starköl i handen och väl funderat lite på om det inte vore dags för lite starkare grejer liksom. Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta är ett ordspråk man känner till. Men nu så vill jag bevisa för mig själv att jag kan hålla löftet om total nykterhet som jag i en svag stund andligt gav till den högsta andemakten i höstas.

Men det är inte lätt att bryta gamla vanor det ska då min skapare veta. Men här och nu har jag ju även kommit att tänka lite annorlunda kring det här med drickande av alkohol jämfört med förra året vid den här tiden. Vill nu tävla mot mig själv och dagligen var minut försöka att slå personligt världsrekord detta årtusende genom att vara nykter så länge det bara år. Det var förresten kul att du tittade in här en sväng igår @Fjärilen81, sånt uppskattas.

Ha en fin onsdag!

Tack detsamma. Tacksam över peppat. Puh måste hålla I.

Det är tungt att bära någon annans missbruk och ännu tyngre att man inte kan älska dem friska. Ta hand om DIG. Kram!

Hej
Jag förstår att du inte riktigt ville ha dessa svar.. men som du själv sa så är det välment o i syfte att bespara dig o din dotter smärta
Lycka till!

@Vinägermamman Jag tar inte illa upp. Grejen är att jag har i princip inget att göra….🥰

@Varafrisk OK, jag förstår. Kan det kanske ändå vara en fördel för dig att hellre ha för lite än för mycket just nu? Lätt för mig att säga, men försöka acceptera hur det är just nu? Oj, vad jag svamlar. Hoppas du inte tar illa upp. Stor kram 🥰

@Uppgiven74
Hej igen.
Det var en jobbig helg du hade, fint dock med en ursäkt av sambons kompis i allt det jobbiga.

I nuläget ger du inte upp, jag hoppas att du hittar sätt att leva tillsammans för det är ju energikrävande att leva tillsammans med en med beroende.
Att inte dras med helt i det jobbiga.
Och att komma ihåg att beroende sitter djupt och där bakom finns ju den man blivit kär i. 💜

Jag funderar lite på hur mycket du känner till om beroende, hur det funkar? Ger lite så att säga kött på benen hur man som anhörig kan tänka och agera också i vissa situationer. Ett tips är Lerins avsnitt som åtminstone finns på SVT play, om du känner för och vill kolla upp.
🌺

@Vinägermamman Tack för din omtanke❤️

Jag är sjukskriven 50%. Problemet är inte att arbetsbelastningen är för hög problemet är att jag har i princip inget göra. Chefen gör mig totalt beroende av henne dessutom är hon väldigt sällan på jobbet. Så hela min yrkesidentitet tas ifrån mig och jag är väldigt ensam.

Jag tittade in här snabbt i morse och skäms för att säga att många av kommentarerna gjorde mig arg och ledsen men när de har fått mogna över dagen inser jag (och det gjorde jag egentligen redan i morse) att ni bara vill mitt bästa och att ni skriver ur egna erfarenheter. Men även om jag innerst inne inte tror att det kommer att ske en förändring denna gången heller är jag inte redo att ge upp på varken honom eller vårt liv tillsammans. Trots att jag varken är lycklig eller mår så bra för tillfället. Och trots att jag hade gett någon i min situation rådet att lämna och det omgående.
Men det ligger ett frö och gror och det är så konstigt att ena sekunden leta efter en ny bostad på internet och fundera på vart jag och dottern kan ta vägen "så länge" om det behövs för att i nästa stund falla i gråt vid blotta tanken att inte leva med honom längre.

Han har i vilket fall inte druckit något sen katastrofen i lördags och för en stund sedan fick jag ett meddelande av hans kompis som bad tusen gånger om ursäkt för sitt beteende. Min sambo hade kontaktat honom och berättat vad som hänt men inte heller han (kompisen alltså) hade direkt några minnen från i lördags. Han konstaterade att han hade druckit alldeles för mycket men att det inte var någon ursäkt för hur han behandlat mig. Jag har ingen aning om vad jag ska svara honom eller om jag ens ska svara.....

Än en gång TACK för alla era klokheter (även om det gör ont att läsa dem) och för att ni tar er tiden att dela med er av dem 💗
KRAM

@Andrahalvlek @Lonely Man @S.Franzen @Denlillamänniskan

Tack för era kloka ord. Jag blir så trött på mig själv som överanalyserar och och planerar när jag så väl vet att jag ska ta en dag i taget. Idag är det superlätt att vara nykter! Dag 11 och jag upplever faktiskt ett annat lugn nu jämfört med den första veckan om än suget knackar på dagligen fortfarande. Jag promenerade förbi Systembolaget idag men jag tittade åt ett annat håll, jag kör utfrysningsmetoden mot min förrädiska ”vän” 😝 i övrigt har jag deltagit i AA-möten båda söndag och måndag men ikväll bestämde jag mig för att stanna hemma istället. Jag lyssnar mycket på poddar och böcker om alkoholism och beroende. Jag börjar närma mig att acceptera att jag är alkoholist. Men det är ett bittert smakande ord.

@Snödroppen 💗

@Flarran Uppskattar verkligen att läsa dina texter! Du imponerar inte bara i nykterhet 👏🏻

@Uppgiven74
Sådan jobbig situation du är i. Han är ju ordentligt beroende av alkoholen. Och som jag också har erfarenhet av så är det den andra som har alla "fel" och är grälsjuk med mera. Så mycket bättre att fokusera på andra än på sig själv.

Det funkar inte att säga vad den andra ska göra, säger jag själv som varit i den situation som sagt till killen hur jag känner och vad den ska göra - flera gånger. Till sist kom jag på att det funkar ju inte, utan jag får gå till mig själv och fundera ut hur jag önskar ha det. I mitt förra inlägg till dig, skrev jag en kort "tanketext" och det var en sak som gjorde att jag kom ur. Det hela blev för destruktivt, jag ville ju själv må bra, men det fungerar ju inte med alkoholen.
Du verkar ju inte må bra i relationen, och då får du fundera på hur du önskar ha den. Hur mycket kan du till exempel anpassa dig till. Jag upplever att vill inte någon ta ett aktivt beslut med drickande, så gör den personen inte det då en anhörig säger vad den ska göra.

Att försöka tala någon till rätta, att vädja till förnuftet har jag erfarenhet av att inte fungerar och något som verkligen inte fungerar utan gör saken värre är att tala "förstånd" med en berusad person. Been there done that liksom - funkade inte. Det kan ju också vara så att personen dagen efter inte minns ett dugg av vad som diskuterades dagen innan, och i och med detta är också samtalet bortkastat.

Jag har lyssnat en hel del på poddar och minns så bra en programledare som nämnde i podden "2 fyllon och 1 sanning" att man har ansvar över sitt eget mående. Detta gäller ju både för anhöriga och dem med beroende. Som anhörig kan man ju vara ett stöd, men man kan inte leva någon annans liv att den börjar må bra. Det jobbet får den andra göra tänker jag.
Sedan började jag inse att jag försökte vårda och hjälp (nuvarande ex och kompis) men det blev ju galet. Jag tänker som så att en partner ska inte agera vårdgivare, utan det ska professionella sköta. Det blir ju en obalans i parrelationen då ser jag det som. Som sagt kan man vara ett stöd då personen söker hjälp, om personen kommer till det stadiet.

Ett beroende är så otroligt starkt, och jag har förstått att den beroende slåss för den med näbbar och klor. Med tanke på detta är det nära till hands att beroende så att säga ger sig på anhöriga med tuffa ord, då anhöriga försöker sätta käppar i hjulet för beroendet med vårt" tjat och gnäll" om att det dricks för mycket/du sade ju att du bara skulle ta en ... Vi blir ju ett hot mot det de önskar bibehålla.

Jag har varit väldigt arg på mitt ex, numera kompis pga mängden alkohol och till exempel det som det hela ledde till. Nu förstår jag ju bättre, att jag hade och har att göra med en person med ett kraftigt beroende som tyvärr har svårt att kontrollera det. Satt och sitter så djupt. Det enda jag - och du kan göra är att vara tydlig och klar. Både för dig själv och honom.

Sköt om dig.
Var klar och tydlig, vårda dig själv i allt det destruktiva.
KRAM.

Måttlighet och alkohol är för många en svår balansakt och konst att bemästra. Det har det idag funderats en del på. Detta efter att på nätet ha läst rätt intressanta tankegångar kring ett mer socialt drickande när sådant är under norm för riskbruk enligt experter på området beroendeproblematik.

Drickande av alkohol i sociala sammanhang finns det rätt mycket att läsa om på nätet. Det som de kunniga väl ändå är överens om är att överkonsumtion som leder till berusning, eller att någon blir full då inte är rekommenderat. Sedan finns det ju även medicinska aspekter och fler risker med att konsumera alkohol på ett sätt som inte är sunt.

Känner att dricka alkohol måttligt är för den med ett tidigare känt mönster av riskdrickande med konsumtion över rekommenderade standardglas en mycket vår konst. Finns det även problem bakåt i släkten med skadlig överkonsumtion. Då är ett socialt drickande nog än mer svårt och riskabelt.

Den som oroar sig för sitt drickande och vet med sig själv att ett glas lätt leder till mer än måttligt och kontrollerat drickande och kanske tidigare ofta blivit ordentligt överförfriskad, eller rent ut sagt rätt så packad eller full. Den bör nog tänka till rätt så rejält innan det efter kanske en längre tids uppehåll från alkohol i olika former kanske börjar att experimenteras med ett socialt drickande.

Sådant tänkande är nog extra viktigt speciellt för den som av erfarenhet vet eller känner med sig att ett drickande, ofta hamnar på en högre nivå än vad experter inom ämnet alkohol rekommenderar. Generellt bör tydligen den som oroar sig för en kanske hög alkoholkonsumtion avstå helt. Hade jag följt dessa experters råd om standardglas och intag enligt deras vedertagna mall hade jag nog inte behövt fundera på alkohol över huvuddraget känner jag liksom. Det finns bättre drycker.

För när man som jag ofta druckit i rent berusningssyfte, då har man ju redan vid första glaset eller burken när man kört igång med onyttigheter bevisat sig vara bortom måttlighetens gräns så att säga. När det gäller återfall in i en skadligt hög konsumtion så kan det räcka med ett enda glas för att karusellen med skadligt drickande kan komma igång har man ju förstått.

Så väljer därför nu medvetet och frivilligt utan saknad att köra alkoholfritt vidare även om det skulle bjudas på starka drycker vid någon fest. Tänk, hur man kan förändras i sitt tänkande kring alkohol på bara drygt fem månader som helt nykter. Man behöver inte göra som man tror att alla andra gör när det gäller alkohol, för man kan faktiskt nyktert gå sin egen väg.

Ha det fint!

@Varafrisk Fy sjutton så tufft du har det😖 och vad jag skulle vilja hjälpa dig. Jobbar du 100% nu? Galet isåfall.
Vad kan facket göra för dig? Tänk inte tanken att vara duktig flicka eller känna skam när du pratar med läkaren nästa vecka. Såvida du inte tycker att det skulle vara hjälpsamt för dig. Låt henne/honom förstå att du inte orkat. Nu blir det i alla fall några dagars extra ledighet för dig över påsken. Hoppas och önskar att du får möjlighet att återhämta dig lite. Tänker igen på arbetsbelastningen. Om du inte kan bli sjukskriven igen, finns det möjlighet för dig, och har du isåfall övervägt, att för en tid arbeta deltid, så du får möjlighet att läka? Vill att du är rädd om dig💝

@has
Så bra du formulerar dig. "Bottna i sin egna problematik". Man lär sig något nytt varje dag.

@Kameleont så fint att ni fick ett bra samtal! Oavsett vad det resulterar i så blir det ju ytterligare en pusselbit med information för dig.

Förhoppningsvis ett steg mot förbättring, om inte så är det ändå information (även om det kanske inte är den information du önskar dig och vill ha).

Varje litet steg räknas! Ta hand om dig💗

@Uppgiven74

Det är det som är så sorgligt. Den med ett aktivt beroende vill inte att någon annan ska bestämma över dem (har också fått höra den ett flertal gånger), samtidigt som de faktiskt inte alls bestämmer själva utan styrs av alkoholen. Till sist styr alkoholen precis allt.

Instämmer i vad som sägs ovan: vi är många som har lämnat och uppmuntrar till det.

Jag får känslan av att det till största delen är beroendet och medberoendet som reagerar emot det.

I en frisk relation sker inte det som händer hos er just nu. Så länge inte din partner själv bottnar i sin problematik och aktivt vill göra något åt den så kommer tyvärr inget att ändras. Det är i alla fall min erfarenhet och när man läser i trådarna här verkar den erfarenheten tyvärr vara väldigt vanlig.

Ibland kan man behöva älska på avstånd för att själv kunna fungera. Ibland kan just det göra att den beroende vaknar i sin bubbla. Ibland blir det inte så.

För mig var det hjälpsamt att försöka hålla i minnet hur många gånger vi dansade den dansen: jag lyfte min oro, min man lovade att dra ner, livet verkade lugna sig ett tag, sen ökade drickandet (även i min närvaro), jag lyfte min oro, mannen lovade dra ner (och sa att han hade koll, att jag inte hade med det att göra osv) och så fortsatte det. Om och om igen.

Till sist var jag färdig med den dansen. Jag ville inte delta längre. Orkade inte.

Precis på samma sätt som den beroende behöver landa i sitt eget beslut, behöver vi närstående landa i vårt. Det kan ta tid, men att ha kontakt med andra som varit med om liknande situationer hjälper, så fortsätt skriva här. Läs på om alkoholism (även högfungerande), ring gärna och prata med någon här på Alkoholhjälpen, släpp in nära andra i hur du har det.

Ditt ansvar är att ta hand om dig och din dotter, se till att få den hjälp du behöver för att må bra💗

@Andrahalvlek Tack för info! Ska lägga det på minnet!

Måste bara spy lite grann...Jag har det verkligen inte bra på jobbet. Jag har alltid varit ganska diplomatisk när det gäller chefen. Tänkt att det finns både för- och nackdelar i hennes ledarroll. Under hösten hade jag många korttidssjukskrivningar vid ett av de tillfällena ringde hon till mig. Jag tror att hon kände sig pressad utav mitt team därför ringde hon till mig inte direkt för att fråga hur jag mår utan när jag kommer till jobbet. Så jag kände mig pressad vilket ledde till att jag kom följande dag till jobbet. Jag visade väldigt tydligt min irritation gentemot henne vilket teamet märkte av. Jag upplever att sedan dess är hon inte trevlig mot mig när hon möter på motstånd fr mig.
Igår kom hon in på mitt kontor tillsammans med en av med.sekreterarna trots att jag har bett om att vi ska ha bestämda tider så att jag kan vara förberedd. Vi skulle gå igenom väntelistan. Det blev hur rörigt som helst för mig. Hon gick hela tiden i försvar. Till slut brast det för mig och jag sa "kan du inte bara lyssna på mig utan att gå i försvar hela tiden". Då svarade hon "jo, om du lyssnar på mig". Jag svarade att "du har sagt tre gånger nu att jag inte får plocka patienter från väntelistan". Jag trodde först att anledningen till att jag inte fick plocka från väntelistan var att jag kanske skulle plocka för många patienter och att det skulle bli för mycket för mig. Nu vet jag att det är en annan kurator fr en annan arbetsplats som hjälper till därför får jag inte bestämma. Det är patienter som jag har en planering kring men det är inte min planering som gäller utan hen får gå till mitt team och fråga om hen kan göra som hen har tänkt. Så andra professioner får besluta insatser i en kurators arbete. Jag förstår att jag inte kan börja jobba med alla men jag förstår inte varför hen inte kan gå fem meter bort till mig för att fråga om min planering. Jag som tidigare känt mig väldigt ensam känner mig oerhört ensam på min arbetsplats just nu. Jag bad att få vara med vid teamkonferensen som vi har varje vecka. Sitta med ca 30 minuter utan att vara med i diskussion eller att ta ärenden men att få en känsla av sammanhang men ingen återkoppling. Jag tappar hela min yrkesidentitet. Pratade med facket igår som tyckte att det var rent förfärligt hur jag blir behandlad. Den här situationen påskyndar verkligen inte mitt sjukdomstillstånd till det bättre. Hade jag ekonomi och var yngre så skulle jag säga upp mig för det här kommer inte bli bra. Min chef kommer aldrig få tillbaka mitt förtroende för henne...hon har verkligen visat sig från en mycket dålig sida. Hon vill gärna framhålla att hon har oerhört mycket att göra vilket hon har men det får hon ta med sin chef.
Jag känner mig så ledsen, tom och förtvivlad.

Kramar!

Hej Svärdfisken!

Ditt inlägg låter som något jag hade kunnat skriva själv. Jag är själv student och har under de senaste åren praktiskt taget "supit skallen av mig". Det fanns en tid då jag såg fram emot att få festa, vara ung och ha roligt på universitetet. Men jag har en vana av att vara "fullast på festen". Alltid den som spårar ur, spyr och gör saker som jag aldrig hade gjort nykter vilket under de senaste månaderna har fått mig att verkligen tänka efter.

Det värsta är hur jag ofta får höra från folk hur jag förändras drastiskt från att vara en lugn person till att bli extremt utåtriktad och ibland säga saker som jag aldrig ens hade tänkt göra när jag är påverkad. En del pratar om att jag har ett alter-ego.

Jag har med tiden insett att livet är så mycket mer än studentlivet, och livet är så mycket mer än alkoholen. Min räddning har varit att umgås med personer som har idrottsbakgrund eller har intressen som inte bara innefattar fest och där nykterhet prioriteras över fylla. Lättare sagt än gjort men att omringa sig av personer som värderar välmående över fest, popularitet och fylla så har jag börjat kontrollera mina vanor och dricker nu endast alkoholfri öl vid lättare tillställningar. Har inte "krökat" på snart 3 månader och avser att fortsätta såhär för resten av mitt liv. Den förhärligade alkoholkulturen på universitetet har varit norm för mig, men jag har nått min gräns och jag hoppas innerligt att du Svärdfisken också kan skapa en bättre förhållning till det.

Jag har pratat med personer från AA på deras jourtelefon och överväger också att gå på deras möten - detta är något jag verkligen mått bättre av genom att förstå att jag inte är ensam och att det finns personer som genomgår samma saker.

Ta hand om dig!

@peace tack för att du delar med dig. Jag vill som du avstå A resten av mitt liv. Jag är inne på v.5 utan A o vill så fortsätta. Njuter av alla dagar utan A.

@peace tack! Så fint att läsa, och så inspirerande! Jag är precis i början av vandringen 🫶

@Ekorren Intressant tanke! Punktåterfall.... Ja, hur det går beror väl mycket på hur pass beroende av alkohol man är.

Jag tänker såhär;
Om man tänkt sig ha en längre nykter period av någon anledning, och sen dricker man en kväll, så vet jag inte om man kan kalla det återfall. Det kanske är att sätta punkt för en nykter månad, tre nyktra månader eller hur långt tidsspann det nu handlar om.

Sen har vi ju återfall som bryter en lång nykterhet och kan spåra ur rejält. Det kan ju bli ett helvetessug som väcks efter "punktåterfallet" som leder till ett kopiöst supande tills man inte förmår dricka mer. Eller att ens närmaste får nog.

Jag undrar hur du själv tänker på termen "återfall"? Skriv gärna och utveckla!!

@TessanTuss jättebra gjort att stoppa vid två glas, är så lätt att bara fortsätta. Och sen sitter man där med ångest morgonen efter, inte värt det.
Vi kämpar vidare och hjälps åt, ha en fin vecka du med❤️