Senaste kommentarerna i forumet

Dock är det förstås också så att ser man tillbaka på mitt liv så är de enda perioder där jag haft en hälsosam relation till alkohol de perioder där jag inte druckit alls. Med ett fåtal undantag där jag haft någon månad där jag kunnat konsumera normalt. Så det kan förstås innebära att jag i slutändan måste välja den vägen. Jag vet ju att jag klarar av att vara utan alkohol. Det är att inte gå loss som en dammsugare tills alkoholen är slut efter det första glaset jag har problem med. Så jag vet inte. Det får vara lite ologiskt och förvirrande just nu, jag behöver nog tid att landa i detta och håller fast vid min målsättning att dricka mindre och dricka färre gånger. Så får man se hur det artar sig.

@Se klart Du har helt rätt i att det blir som två parallella verkligheter. Roligt att du kunde fortsätta efter dessa 3 månader och känna att det var värt det. För mig tror jag en del av problematiken med motivation är att jag levt som nykter i långa perioder emellanåt. Som jag förstår är det rätt vanligt att man antingen dricker varje dag eller är periodare (veckor eller månader emellan). Men jag har i princip haft åratal där jag druckit väldigt lite eller inget alls. Jag kan inte påstå att de nödvändigtvis varit så mycket bättre än de perioder då jag druckit mer. Bortsett från sista året då för som sagt nu har det dragit iväg med fetma, haft ont några gånger åt lever/njurar, känner att mitt humör och mående är betydligt mer ostabilt. Vilket förstås är kopplat till högre alkoholkonsumtion än jag nånsin tidigare haft i mitt liv.

Men jag försöker koppla ihop detta sistnämnda med att jag säkert kan må betydligt bättre än vad jag gör just nu. Dricker jag mindre behöver jag inte oroa mig lika mycket för mina organ och jag går ner i vikt, jag slipper halsbränna och sura uppstöttningar, jag kan sova bättre, jag kan prestera bättre i sängen, ångesten blir nog bättre. Ja det finns helt enkelt mycket att vinna här och nu iallafall.

Jag vill verkligen förtydliga att det är jättebra att du skriver här, att du inser att det finns ett problem- och det du beskriver som konstigt är helt normalt för de flesta av oss här. Vi blir bra på att nästan leva i två parallella verkligheter.
När jag började skriva här tänkte jag 100% som du. Jag ger detta 100 dagar (en i taget då) för att slippa det värsta scenariot - att tvingas sluta.
Det finns ju gott om människor som lyckas med lagom, och alla vägar för att dricka mindre är bra!
När man landar lite- hjärnan börjar återhämta sig- kroppen får vila på riktigt. Då adderar nykterheten så oväntade saker till våra liv. Ibland blir rädslan för ”aldrig mer” så stor att man glömmer- det som alla nyktra upplever- alla fördelar, glädjeämnen, utveckling, framåtrörelser.
Man stirrar blint på saknaden av sitt ”fredagsglas” (som i själva verket var en halv box) Apropå hur vi är, vi människor.
Bra kämpat av dig!

@vår2022 Jag tror du har rätt i att den kroppsegna reaktionen aldrig når upp i samma nivå som alkohol eller tabletter kan skapa. Vilket också är vad som gör dem så beroendeframkallande om man vill känna det lugnet. Däremot har jag också upplevt en jämnhet i humör och mående de år jag varit nykter som inte finns när man befinner sig i en period av drickande. I slutändan så är naturligtvis det att föredra då man kan känna det jämt och utan att stoppa i sig saker som inte är bra för kroppen eller slösa massa pengar på substanser.

@Se klart Tack för ditt inlägg och perspektiv från någon som lagt drickandet bakom sig. Starkt gjort av dig. Du har förstås rätt i att milda förändringar inte heller har fungerat tidigare. Och jag inser att min hjärna helst vill resonera sig fram till att det går att dricka under kontrollerade former. Vilket jag sällan har lyckats med under åren.

Min tanke kring vad som är annorlunda den här gången är väl att jag på allvar insett att jag har ett problem. Jag har förr i tiden ofta tänkt den klassiska tanken att jag kan sluta när jag vill, det är jag som väljer att dricka på det här sättet och jag skiter i om andra skulle se mig som en alkoholist för det. Men jag inser på allvar nu att jag går mot medelåldern och fortsätter jag så här år in och år ut så kanske jag får cancer, hjärt/kärlsjukdom, tidig demens eller något annat.

För ett år sedan skulle jag aldrig ha läst eller skrivit på den här sidan. För när jag drack var det ju bara tillfälliga svackor, det fanns goda anledningar, det var egentligen inte mer än vad många andra dricker under kontrollerade former, det fanns många som dricker mycket mer än vad jag gör. Jag hade egentligen inget större problem tyckte jag. Fast jag samtidigt var medveten om att det inte alls är normalt att gömma starköl i förrådet innan helgen och sen göra sig ursäkter för att gå ner dit och dricka när sambon inte såg. Eller redan så tidigt som när jag började i 17-års åldern så fattade jag förstås att det var skevt att gå runt berusad på lektioner och var rädd för att bli utslängd från skolan. Det är svårt att förklara hur man både kan vara så medveten och omedveten samtidigt men det är väl en del av beroendepersonligheten.

Jag vill helst inte bli totalnykterist och jag har väldiga svårigheter med att följa detaljerade planeringar då det leder till att jag inte kan sluta tänka på det jag inte borde göra. Den här veckan t ex har jag tänkt mycket mer på alkohol än vad jag normalt skulle göra bara för att jag vet att jag skrivit den här tråden och att jag ska försöka skära ner. Därför försöker jag att inte göra en för stor sak av det i mitt huvud och är anledningen till om jag framstår som både väldigt bekymrad och som att jag samtidigt tar lite för lättsinnigt på det hela. Det kan vara helt fel approach och kanske inte alls leder till en förändring. Men jag vill ge det ett försök och se om jag med nyfunnen medvetenhet kan minska på drickandet. Annars är jag som sagt öppen för att jag kan ha lurat mig själv och att det här bara är ännu en av mina perioder av drickande.

@Kennie Spot on. Point taken!

Hej och välkommen till forumet,
Du skriver att du lärt dig med åren att ”tvära förändringar inte fungerar för dig” men faktum är ju att de milda förändringarna inte heller varit så verksamma sett till att ditt alkoholbruk och smygande startade väldigt tidigt- redan i skolan.
Jag vet av egen erfarenhet att konceptet sluta dricka är mer skrämmande än något annat- grundskälet till det är oftast alkoholism. Alkoholism är progressiv och inte sällan dödlig. Den skadar organ, hjärna, lever, och ökar risken för cancer av flera slag. Då nämner jag inga av de sociala konsekvenserna kring relationer, ekonomi, förspillda dagar och liv.
Det kanske tycker jag låter hård- men om man ska komma till rätta med ett missbruk, riskbruk eller beroende- oavsett genom att dra ner eller sluta för alltid. Så behöver man se sanningen i vitögat. Vi som dricker för mycket har oftast inte övat särskilt mycket på det. Vi räknar slarvigt (enheter).
Alkoholhjälpen har ett bra program, där man loggar sug och förstår lite mer om de egna drivkrafterna- vilket du ju redan har väldigt bra koll på.
Ett annat tips är att läsa och skriva mycket här. Massor av klokskap, en snäll kontext, stöd och råd.
En dag i taget fungerar för många. Bestämma sig på morgonen att ”idag dricker jag inte- allt annat tar jag sen”.
Jag har varit nykter i dryga fyra åt så om det är en enda sak jag faktiskt har lite koll på så är det nykterhet kontra ångest, stress, och mörker som alltid kommer av för mycket alkohol.
Du säger att du gillar dig själv mer när du dricker- men tänk vad mycket du har att upptäcka om dig själv- som nykter.
Heja dig! 😊

Klokt att du funderar över ditt drickande. Jag skulle säga att minnesluckor och förlorad impulskontroll är ganska starka varningstecken. Har märkt på mig själv att det endast händer när jag druckit alldeles för mycket - dvs inte enbart något glas för mycket. Om du kör hårt 3 ggr/veckan så blir det rätt stora mängder alkohol som inte är bra för kroppen. Tror det finns bra hjälp att få, önskar dig all lycka.

@Onkel F ja har ju varje gång ja testat va nykter att ta de lugnt med förändringarna och de har inte funkat på 5 år. så testa detta för ej rejäl cleanse var väldigt länge sen ja gjorde. men när ja gjorde de förr pushade de mig mer . testar de som ja ej testat på länge liksom. men ja du kanske har rätt. men får testa lite olika vägar. så den här vägen kan vara något då min besatthet i hjärnan kan va rätt stark. den kanske kan driva mig igenom en längre nykter period. vi får se!

Två månader och fyra veckor som helt nykter medlem på detta eminenta forum såg jag just liksom. Nu är det fredag och jag sitter och dricker lite kolsyrat vatten här i köket. Termometern sade att det är minus nitton grader kallt vilket jag är beredd att hålla med om med tanke på att morgonluften kändes ovanligt uppfriskande. Det var inte så värst länge man ville stå tunnklädd och smekas av vinden direkt. Nu knorrar magen lite och säger att det är dags för en kopp varm choklad och några limpsmörgåsar. Tycker inte om rutiner, kan inte förstå dom som lyckas gå upp varje dag och göra samma sak. Nej, nu har jag inte tid att skriva på en stund då jag måste göra ordning min frukost i rimlig tid då det har blivit en riktigt trevlig grej faktiskt. Hoppar man över frukosten är det även rätt så lätt att börja tänka på pilsner, godis och skräpmat och det vill man ju inte.
Kämpa på mina vänner!

Har inte druckit något sen jag skapade tråden i söndags. Trots att jag har både oöppnad vinbox och öl i kylen. Det är iofs ingen större bedrift i sig då jag sällan brukar dricka på veckorna men sista tiden har det ibland varit frestande även efter jobbet. Det som är en skillnad är att ikväll kommer jag inte vara full trots att det är fredag. Jag har gjort upp andra planer och behöver vara nykter för dem. Mycket roligare och meningsfulla planer än att sitta och halsa i sig vin i soffan. Imorgon är en annan dag och kanske blir det några glas - vem vet. Om det är något jag lärt mig med tiden så är det att alltför tvära förändringar sällan fungerar för mig. Då finns risken att jag tappar orken, blir less och bara lägger ner. Jag tror överlag att livsstilsmönster ofta förändras över tid och inte under en natt.

Har tänkt vidare en del på varför jag dricker också under veckan som gått. Jag tror en faktor är att det blivit min trygghet. Det har hänt en del under den tid jag bott här som har skapat viss oro och ångest som lätt sätter igång. Bland annat har jag varit utsatt för inbrottsförsök, det har sprungit missbrukare och hemlösa i trapporna, min granne som var alkoholist hade täta besök av polisen, en annan granne fick jag ringa ambulans åt flera gånger osv. Så varje gång det händer något nu i vår trappuppgång blir jag skakig som ett asplöv. Och måste veta att det finns starksprit eller vin jag kan hälla i mig om det skullle bli nån slags kris eller att jag måste agera på något sätt. För när jag druckit så finns inga bekymmer och jag är världens modigaste. Skulle kunna slita upp dörren och se vem som helst i vitögat utan att backa. Tyvärr leder det här både till att jag gärna har alkohol hemma (vilket i sig är en risk för ökad konsumtion) samt till att jag dricker även fast inget har hänt. För att det är så skönt att kunna slappna av och inte bry sig i något. Jag tror att det skulle vara bra för mig att kunna flytta härifrån och jag och min sambos plan är att så småningom köpa ett hus på landet. Där tror jag att jag skulle må betydligt bättre. Kanske behöver jag också söka hjälp för om jag har någon slags posttraumatisk stressreaktion.

En annan anledning är nog dessvärre att jag har lite svårt att släppa loss nykter och både pratar mindre samt upplever mig själv som betydligt mindre kreativ. Ofta när man tittar på dokumentärer om folk som missbrukar så berättar deras familj och vänner hur underbara, roliga och fantastiska de är när de är nyktra. Medan de blir något helt annat när de dricker eller tar droger. Men för mig så är det nästan tvärtom. Jag har till och med haft vänner som sagt att de gillar de sidorna som kommer fram när jag druckit. Då kan jag vara charmig, fyndig och vågar ta för mig mer samt att kreativiten sprudlar. Medan allt det sitter mycket hårdare inne när jag är nykter.

Man förstår att det är en komplex bild och finns många skäl till att man väljer att pimpla i sig. Men jag inbillar mig att det är bra att känna till dem och förstå varför man reagerar och agerar som man gör. Kanske blir det lättare att med tankens vilja kunna förändra mönster och hitta andra sätt att hantera saker på. Jag känner väl också att för mig som inte är fysiskt beroende av alkohol och som redan begränsar mitt intag till någon dag i veckan så är det största målet att skära ner i antal enheter. Jag skulle säkert kunna dricka hälften av vad jag gör eller ännu mindre och ändå få de positiva effekterna jag kan uppleva av alkohol. Så det behöver inte handla om att helt ge upp den men jag måste lära mig att hantera den och kan inte fortsätta att dricka så här kopiösa mängder. Det är bara dumt och kommer att skada min kropp i längden. Och kan jag inte lära mig detta, ja då kanske jag får landa i att jag inte ska dricka alls. Jag utesluter inte den möjligheten heller.

@Surkärring Funderar på det du skriver om, att ta ett glas och få den där känslan att man slappnar av helt efter en lång arbetsdag. Har ju varit nykter i snart 2 år och 3 månader och att få just den känslan tror jag inte att jag riktigt fått. Häromdagen fick jag iof en slags känsla av det, efter att ha lämnat in en tuff arbetsuppgift vid deadline. Kände ett slags rus, avdomnad där jag satt i soffan. Helt avslappnad och lite borta fast jag var helt här. Som en slags bedövning. Tänkte att det kanske var mitt naturliga dopamin som slog till. Var fascinerad av känslan, men kände också att det var så likt som att ta ett glas vin och domna bort. Det var både skönt men också lite oskönt och obehagligt. Som liksom, here we go again mot en fylla eller om jag kanske håller på att bli sjuk. Hann inte vara kvar i det så länge för skulle iväg. Det jag funderar på är att den konstgjorda känslan vi får efter ett glas kanske aldrig riktigt uppstår med naturligt dopamin. Att det är en inlärd känsla av ”njutning” som bara kan uppnås av alkohol. Att den naturliga nyktra njutningen inte ger det påslaget och inte kan framkallas på kommando. Jag upplever den naturliga njutningen som mer ”jämn” inte på samma sätt förhöjd och sensationell som med alkohol. Mer som ett jämnt fördelat lugn och balans i vardagen. Sedan kan det komma känslor av tacksamhet och glädje av att känna detta lugn. Tacksamhet för en tex en promenad i skogen och se alla färger så klart och se konturer. Förmodligen har hjärnan efter dessa nykterhetsår lärt om efter uttorkan av alkohol😂. Det har påverkat min längtan, förväntan och upplevelser av njutningseffekter. Åren som nykter har gjort mig allt mer avslappnad och ruset jag kände häromdagen, som liknade alkoholrus, är inget jag längtar efter, det påminde om en kommande fylla. Intressant att fundera vidare på😁.

Ha en fin dag och grattis till 170 dagar!🥳🥳🥳

@Kennie Tack för dina kloka ord. Jag har haft den känslan du beskriver att man aldrig hinner återhämta sig till jobbet för efter helgerna är man inte direkt pigg och utvilad. Kanske är det så att mitt arbete blivit tyngre än vad det från början var pga alkoholen.

@erivan tack för pepp, tror vi är många som längtar efter det där "aaaaahhhh't" när vi kommer hem från jobb. Tips mottages tacksamt på huruvida kan hitta det utan alkohol 🙂
@Ny dag tack för pepp och heja dig som är på't igen med din nykterhet!
Det verkar vara en känsla vi behöver, att få slappna av.. och yoga är inte min grej (om någon skulle få för sig att tipsa om det, bara).
Det finns många inspirerande föregångare här, och om jag får vara bara en liten del av det gänget blir jag väldigt glad ❤ tack för dina ord.

Vi kämpar på, en dag i taget.
💪💗🤓

@Crusade Hoppas du fortfarande läser här även om du inte skriver! Tänker ofta på dig och hoppas du kommer tillbaka och fortsätter skriva! Stor kram 🥰

@prinsessa Jag känner igen mig i det där att det kan vara svårt med motivationen när man är ensam hemma. Försöker hålla disciplinen nu under morgonen och det går ganska bra. Skall dricka lite gott kaffe till. Har inte bestämt mig ännu om det blir en helt enhetsfri dag. Skall fatta något slags beslut så att jag har det att hålla mig till. Önskar fortsatt bra fredag 😊

Oj jäklar…. Inlägg 1200 i min tråd. Ja, det har varit en krokig och brokig resa och ör forfarande. Dag 5 efter skitåterfallet! Glad över att jag börjar hämta mig. Läste i @Surkärrings tråd om att det är svårt tror hitta den totala avkopplingen som ju vin skänkte efter en hård arbetsvecka. Det är en stor akilleshäl för mig tänker jag när jag ser tillbaka på varför jag tog ett återfall. Jag tänker att vi är många som brottas med just det. Under 2023 hade jag långa veckovisa ibland tvåtre månader vita för att sedan ta ett återfall/en återfallsperiod. Jag hade långt mer vita dagar än inte. Men det räcker såklart inte, jag vill ju bli och vara hon som inte dricker för att hon verkligheten inte vill. Och jag ska nå dit! Jag har lyckats lämna bulimi, slutat röka men snusar istället. Bulimin ser jag nu i efterhand att jag bara bytte beroende. Jag har aldrig hanterat orsaken till bulimin och det är väl därför jag tog till alkoholen istället. Det gick inte över en natt men ändå är det nog så. Att ta hand om skavet är nog det absolut viktigaste för en hållbar nykterhet. Jag jobbar på mitt skav nu, parallellt med att hålla mig nykter. Prio i det arbetet är nykterheten först och främst men det liksom räcker inte i längden om man inte vill sitta på vita knogar resten av livet. I helgen är det stor fest med övernattning. Alltså inget skyddsnät med att jag tar bilen. Känns bra och jag kommer inte dricka. Ingen där vet om att jag inte längre dricker men känner mig faktiskt lite nyfiken på reaktionerna…. Maken är förstås med och han stöttar mig genom att själv inte bli slirig för då orkar jag inte med honom. Andra får gärna bli det men inte han får då kommer det kännas jobbigt.

@Himmelellerhelvette Måste verkligen komma igång med det jag avskyr mest…. Träning 🏋️‍♀️ ❤️❤️❤️

@Varafrisk Har inte orkat skriva till dig som jag tänkt göra då jag tycker du är en fantastisk kämpe ❤️❤️❤️! Synd att vi inte är på samma arbetsplats för jag hade skrivit till dig, skickat Sms etc för att höra hur du mår. Även om jag inte umgås med mina kollegor privat tillbringar jag mer tid med dem än mina vänner och jag är av uppfattningen att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad…. Och jag vågar påstå att oavsett vad man blir sjukskriven för så blir man väldigt glad av omtanke. Fick själv missfall för länge sedan och var knäckt, mina kollegor skickade blommor i början men också längre fram i sjukskrivningen lite Sms då och då och jag blev så glad…. Jag orkade förvisso inte svara men de förstod ju. Tycker hursomhelst det är super att du tar hand om just dig nu. Det är du värd! Vila, ta en promenad eller två men först och främst bara vara!!! Stor 🥰 till dig starka kvinna!!

@Surkärring Grattis till 170 starka dagar🥳 och till både viktnedgång samt ökad muskelmassa. Tänker att eftersom muskler sägs väga mer än fett så är den totala kroppsförändringen större än om du ”bara” gått ner 4 kg. Sen det där med återhämtning…. Det kunde vara jag som skrivit detta. Exakt så känner jag oxå. Har ju precis tagit återfall och det var som mitt i prick när jag läste din text. Jag ville bara få döva aka känna lugnet i kroppen. Är på banan igen dock (tack o lov). Ska kopiera din text och ta med till min läkare nästa gång. Den känslan behöver jag bearbeta till återfallspreventionsverktyg i mitt fall. Vad bra att du skriver om detta, tror att vi är många som känner mer eller mindre liknande! Än en gång… Starkt jobbat! Jag följer i dina fotspår, du är en inspiration! Och jag tycker ditt nick är fel 😑…. Du verkar väldigt trevlig, glad o rolig ❤️❤️❤️

@Denlillamänniskan Nja, jag menar att beroendet liksom försöker hävda monopol på vissa företeelser och använda dem som argument till varför vi behöver alkohol. Men det finns ju andra och sannare sätt att vara rebell och leva med full närvaro än genom att dricka. Och det vet vi ju, men det är lätt att svepas med i den där virvelvinden vi river upp i oss ibland.

@Surkärring Grattis till 170 dagar. Starkt jobbat❤️👍Ja det är en stor fördel med att inte dricka, att man går ned i vikt. Jag är bara på dag 24 och har tappat några kilo jag med.Skönt att rehaben går bra!!! Ja jag kan sakna den där känslan på fredagen när man kommer hem från jobbet efter en jobbig vecka och öppna en kall öl. Men än går det bra , har inget direkt sug än och siktar på en ny nykter helg!! Kram

Godmorgon godmorgon! Jobbar hemifrån idag med, ganska skönt, även om det bli lite ensamt här hemma och motivationen inte alltid är på topp. Idag blir det en enhetsfridag, lika bra att säga det reda nu.

Nu skapar vi en bra fredag!

@Surkärring hahha betjäning med vikter.. 🤣🤣 skulle ju vara benträning..
Jävla autocorrect...

170 vita dagar 🥳🤸‍♀️💪

Jodådåatteee..
Det knallar på.
Jag tränar regelbundet, min rehab efter senaste op har gett resultat, och jag har igår påbörjat betjäning med vikter på skivstången. Bara lätta, men ändå..
Har lyckats hålla lite över 4 kg nere, sedan jag började gå ner i juli och jag tror en stor del av den framgången är att jag slutade med alkohol.
Jag har ökat muskelmassa och minskat i fettprocent och jag är väldigt glad över det, även om det inte är några stora skillnader (hade inte jättemycket som behövde förändras).
Dessutom sover jag i princip hela nätter nu, och DET är nog det bästa.

Tankar på alkohol och att dricka måttligt finns kvar, plus en och annan blixt med "åh en rejäl fylla nu till helgen" poppar fortfarande upp ibland, men försvinner ganska snabbt igen. Jag vill INTE byta mitt välmående mot en kort stund av.. vad vet jag.. sinnesförvirring och lögn. Vad jag dämäremot gärna skulle vilja återskapa, återfå är den där känslan, den djupa lättase sucken som jag kunde känna efter en tuff arbetsdag, när jag äntligen fick landa i soffan, lägga upp fötterna och ta första klunken vin.. känna axlarna komma ner från positionen jämte öronen, och bara slappna av, helt och fullt..
Jag hittar inte den känslan. Jag är alltid spänd, lite grand. Att komma hem efter jobb, eller träning, eller vad som.. hela tiden finns en spänning inombords som inte vill släppa.
Jag njuter av goda tesorter på kvällarna, men det ger inte samma feeling...
Den känslan saknar jag. Men jag vet det är ohållbart med vin. Så jag låter ju bli det. För jag hade inte stannat vid första klunken, jag vill alltid ha mer. Och mer. Så nej, ingen alkohol för mig.
Jag är alkoholfri. 👍👍

Igår var inte svårt att hålla ifrån enheter. Jag var helt enkelt för trött 🙂