Senaste kommentarerna i forumet

Igen. Det har ju gått så bra. Men igår var jag på krogen med några av mina hetsigaste vänner. Avskyr att skylla på andra. Jag skuldbelägger mig själv för det här. Men... Jag höll mig först till bara öl. Sedan beställdes en person drinkar till alla vid bordet. Starka drinkar. Därefter beställde en annan person shots. Tätt inpå. För tätt inpå. Jag minns inget mer.

Varför drack jag det där? Varför sa jag inte nej? Varför försätter jag ens mig själv i den här situationen när jag är medveten vilken risk det innebär? Hur dålig jag är på att stå emot? Dålig på att hålla kontrollen.

Det spårade ur totalt. Typ 4 timmars minneslucka. Jag glömde min väska på stället. Tog mig hem i minusgrader men kom inte in i min lägenhet. Fick inte tag på någon för saknade mobilen. Tur för mig att min granne som jag är bekant med också kom hem typ samma tid, fick sova på soffan. Nu på förmiddagen fick jag tag på min extranyckel men krogen har stängt så har inte fått tag på mina saker. Kommer jag få det? Vet inte.

Ångesten är stor. Hemsk.

Pratat med en som var med. Dom "fattade inte att jag var så full, alltså nivå minneslucka".

Det här är farligt nu. Jag känner mig rädd. För mig själv. Jag borde bryta helt med alkoholen. Jag gillar den inte ens. Jag hatar den typ.

Inser att jag hade tur igår. Som fick hjälp. Hur hade det gått annars?

Hej! Natalia, hoppas att du har fått sovit gott i natt kompis. Hade tur att få sova skapligt själv faktiskt. Ofta blir det bara en tre timmar per natt. Har ju diverse sömnpiller att tillgå, men använder sådana ytterst sällan då jag upplever mer ångest och nedstämdhet efter användning av sådana. Men den här natten sov jag fyra timmar och vaknade som så ofta mitt i natten, dock utan jobbig ångest som så ofta. Då var jag upp en sväng och gick runt ett varv i lägenheten och lade mig sen igen och lyckades faktiskt sova i två timmar till.

Har inget sug efter några enheter som du väl kallar onyttigt drickande av alkohol för. Det är lite av en ny känsla att inte behöva känna att man ständigt måste rusa iväg till bolaget som har varit en tvångskänsla som legat på för det mesta i så många år tidigare. Jag skulle nu aldrig våga mig på att ens smaka en slurk av någon enhet alls för då skulle det gå åt skogen direkt det vet jag alltför väl.

Kommer ihåg när jag var med i en intresseförening för vänner av äldre fordon och vi hade varit på en tågresa. Just vid den tiden för en tjugo år sedan hade jag lyckats vara helt nykter i en hel månad för andra gången i mitt vuxna liv och blev bjuden på en till synes oskyldig öl med endast fem procent. Sedan så var det kört, för så fort bolaget dagen därpå öppnade så stod man där och köpte ett gäng av denna pilsnersort man bjudits på.

Tror att det då tillsammans med två tjugoprocentiga vinpavor blev en åtta eller tio stora burkar som man rätt snabbt hävde i sig för att känna en stunds lugn. Sedan så tyckte man snabbt att denna ölsort var lite mesig och sen blev det som så att man nästkommande gång inhandlade sprit för att boosta upp denna öl med. Sedan rullade allt bara på i samma stil. Säger nu alltså nej till allt vad enheter är. Tycker att det är det säkraste sättet för att inte hamna i alkoholträsket igen.

Ha en fin lördag!

Men det är inte slut ännu;
Jag och apan kliver ur vattnet, inte för att vi gett upp och inte orkar mer. Vi har simmat klart för den här gången. Vad som händer härnäst är lite oklart.

Vid kanten av bassängen står de där formalinfyllda glasburkarna där Beroendehjärnorna sakta guppar upp och ned i sitt konserverade tillstånd. Man kan ju undra varför de ska stå här och inte vara utanför med jönsarna?
En av hjärnorna talar till mig med svag stämma; - Tjena! Det är jag. Såg att du klarade både simningen och höjdhoppet. Bra, tjejen! Känner igen det där. Lyfter blicken och lite i skymundan i vid en av simhallens väggar ligger en gestalt på golvet. Han är död. Det är farsan.

Han försökte komma in i värmen på slutet, men har var i för dåligt skick för att klara simningen. Han låg och självdog på kaklet, alldeles ensam. Det är hans och de andra döda alkoholisternas hjärnor som flyter i formalin nu. Beroendehjärnorna.

Går fram till farsans kropp. Känner stort medlidande och tänker på hur lika vi är (fast han var fetare). Vi har samma hårfäste, liknande ansiktsdrag. Vi är både roliga, musikaliska och har sinne för matlagning. Av honom har jag också ärvt känsligheten och tendensen till alkoholmissbruk. Men han grejade det inte. Klarade varken livet eller alkoholmissbruket. Men jag gör det. För oss båda.

Jag växte aldrig upp med min far. Han försvann ut ur mitt liv när jag var ett år gammal. Min mor höll honom sedan på totalt avstånd. Klippte bort honom ur fotografier. Men ibland gick det inte, när min syster eller jag var med på bilden. På en bild står han och blickar lugnt och stadigt in i kameran bredvid julgranen. Han röker pipa. Det är den bilden som jag har i minnet.

Hallå i stugan!
Känner att jag har sällskap av er, och läser allt, även om jag inte skrivit så mycket själv :-)
Det har varit snöoväder och massor av skottande, bilar som inte startar m.m. Dagar och veckor går så fort! Jag är noga med att skriva upp de enheter jag intar, och överskrider inte min nya budget. Det hjälper väldigt bra att skjuta upp tidpunkten för den första enheten, samt att varva med alkoholfria alternativ. I natt sov jag 9 timmar!! vilket inte hänt på väldigt länge. Ända sen jag blev vuxen (fick barn) har jag sovit väldigt lite, ca 5 timmar / natt. På den tiden, när barnen var små och jag tränade mycket (och innan jag blev förälskad i vin) var det inga problem att sova så lite.
Nu vet jag inte om det är alkohol eller klimakteriet som sabbar sömnen mest. Snitt är 5 timmar. Men självklart sover jag bättre med färre eller inga enheter. Jag har också förmågan att säga till mig själv när det är dags att sluta, vilket är lyckosamt.
Önskar er alla en härlig helg <3 <3 <3

Hej! @Andrahalvlek, kände bara för att titta in på din sida. Tycker att du brukar skriva rätt så trevligt och faktiskt även lite inspirerande. Har så sakteliga försökt att börja med lite rutiner hur det nu går. Rutinen med att fokusera på nykterhet fungerar då ännu klockrent vilket man är tacksam för. Går ännu inte direkt efter klockan generellt, utan försöker mer att gå efter känslan i stunden och den säger väl i stort samma sak som experter på livsstil brukar säga. Ja, att en någorlunda fast tid för sömn och naturliga tider för intag av vettig kost är bra. Siktar nu närmast på att göra mig lite varm choklad nu när det är så kallt ute. Sitter och dricker ett glas med kosttillskott med en massa diverse vitaminer av alla slag. Hoppas att du får en fin lördag kompis.
Ha det gott!

Ja knäppskallar ftw @Dennillamänniskan. Knäppskalle-katt har värmt mina fötter inatt då det var friska 11 grader här när vi kom fram igår. Idag skiner solen över ett snölandskap som ser ut som fjällen. Lång kaffemorgon. Ska laga apelsinmarmelad för året som kommer och ungefär ingenting mer från listan av saker jag har att göra. Listfri lördag! Njut av dagen alla 😍

@Man på 28 år Jättebra att du tar kontakt med vården!!! Hoppas du får träffa någon bra.
Och tänk på att vara helt ärlig även om det känns jätteskämmigt så att du verkligen får hjälp. (De har tystnadsplikt.)
Alkoholen i sig skapar ju problem som flera skrivit här. Även skam. Och skammen kan ofta förhindra att man tar hjälp.
Skönt att veta då kan vara att den där skammen brukar vara det första som försvinner efter alkoholstopp.
(Visst kan man känna skam för saker man gjort, men inte den fruktansvärda skam som alkoholen skapar.)
Bara att slippa den gör ju att man känner sig starkare och kan ta itu med allt annat.
Säger som flera andra: Du är ung och tydligen även klok, som förstått att ett beroendeliv inte är något bra liv.
Du kan vända på det. Glöm inte skriva här bara. :)

Åter en lite glimt av vad som händer i simhallen;

Apan klänger runt mitt ben och jag blir en stund osäker på hur jag ska hantera hennes oro. Badmästaren har ingen brådska med situationen. Han står bara lugnt och ser på oss.

Bilden av Badmästaren har varit lite oklar (och läsaren får själv välja hur han kan gestaltas).
Men nu känner jag igen honom mycket bra. Det är Thic Naht Hahn. Zenmästaren i sin munkkåpa. Vilken tur! Det ingjuter hopp och mod hos mig och apan.

Jag känner efter på djupet. Sen vet jag vem jag är och vad jag ska göra.
Jag är den magra, åldrande Valkyrian med långt grått hår. Jag tar upp apan på armen och hon håller sig fast runt min hals. Vi går efter Badmästaren fram till trapporna som leder upp till högsta trampolinen. Personalen ser att det är dags för en av simmarna att ta språnget. Men de ropar inga HEJA eller STARKT VÅGAT! För de vet att nästan vad som helst kan hända nu. Man kan backa och kliva ned igen. Man kan få magplask och tappa andan. Ja, ni som stått där tio meter över bassängen vet ju allt det där.

Kliver jag ned nu finns det stor risk att apan kanske hellre går ut till jönsarna igen. Då får hon på sig vippkjolen och hårbandet. Clownen kommer att smeta rött läppstift på hennes lilla apmun, för att hon ska se mer betagande ut. Med det är slut med det nu.

Jag uppbådar allt mitt gamla stridsmod. Ingen jävel slår mig!! Jag tar mig upp för trapporna till trampolinen, tvekar aldrig. Går bara rätt ut med apan i ett ömt grepp. Sen hoppar jag. Vi sjunker långt ned i bassängen. Men vi kommer upp till ytan och tar ett djupt andetag. Vi lever!

Är inne o läser oftare än jag skriver. Ska för min egen skull om inte annat, uppdatera iaf en gång i veckan.
Med nykterheten är det stabilt. Det är ju drygt 3 år nu, så det är sedan länge inget problem.
Livet är faktiskt rätt tufft. Läget hemma blir inte bättre mellan min man o min dotter. Snarare mer låst än nånsin. Jag trodde länge att allt skulle ordna sig. Att jag inte skulle behöva välja sida. Men av olika anledningar inser jag att detta är ohållbart. Även om min dotter är 19 och såklart inte kommer bo hemma i all framtid, sätter jag henne främst. Och om jag eller min man trodde att detta inte skulle påverka vårt förhållande, så är det inte så. Det är väldigt påverkat på ett känslomässigt plan. Vi har inga bråk etc, men jag känner att något är väldigt förändrat. Förstört. Jag älskar honom, men tycker inte om honom. Jag fattar liksom inte hur man kan tycka så illa om sin frus dotter. Och hur jag kan ha låtit detta pågå så länge. Jag tycker inte om den fega delen av mig.
Allt detta tar enormt mycket energi.
Min plan är att avvakta tills dottern åkt iväg på sin långresa, det är inte långt kvar. Sedan måste jag prata med honom om att när hon kommer hem igen kan vi inte fortsätta såhär. Om det blir särbos eller skilsmässa vet jag inte. Men nuläget är ohållbart. Och sannolikheten att deras aversion för varandra förändras bara för att hon är borta tre månader är väldigt låg. Jag har egentligen redan bestämt mig. Jag bara hamnar i avgrundssorg o rädsla när jag går från tanke till att jag måste handla. Skjuter det framför mig. Och är samtidigt arg över att han lämpar över beslutet på mig. Det är han som sagt flera flera gånger det senaste året att han inte kan bo här pga henne. Men han gör inget mer.
Oroar mig för ekonomin dessutom. Men jag har ju ett fast jobb, jobbar heltid. Det får ju bara gå.

@Grävling Något som också bevisats vara en stor framgång i att göra en förändring, är att man har tilltro till den egna förmågan att klara av det. Tilltro till att man klarar av att vara nykter. Att man tror på sig själv och att man är den som styr sitt liv. Att känna egenmakt, ger styrka och ett kraftfullt handlande. Ha det gott!❄️

Hemkommen från en stärkande morgonpromenad.

Det är flyt idag. Lyckades vända uppkommande irritation genom att min tillflykt till buddistisk andningsövning.
På kortare än en minut, vände det till att jag först log men sedan skrattade varmt och hjärtligt. Låter kanske som nån hallelujahistoria, så jag påminner läsaren av jag har övat rätt länge med stor självdisciplin.

Thic Naht Hahn säger " When you know how to suffer, You suffer much less". Visst är det så! The Art of Suffering är möjlig för alla att lära sig. Först händer det inte så där extremt mycket, men med övning så blir man skickligare.

Nu var det egentligen inte det jag tänkte uppehålla mig över, men det är en reflektion som jag vill ska vara skriven här, som jag kan återvända till om jag behöver påminna mig senare av någon anledning.

Ni ska få en liten fotnot till sagan om Simhallen;
Inget av er har nämnt någonting om att jag kallar den Nykterhetens Paradis. Det var inte alls genomtänkt, men det föll mig in och gav en bra ram till sagan.

Det finns inget raljant över namnet. Det finns inte något inslag av att suckande rikta blicken mot himlen och falla i trans i tungomålstal. Det är bara rätt och slätt ett namn på simhallen. Vilka associationer eller känslor det väcker hos er är oväsentligt.

@Såjävlatrött

Hej. 🌹
Att bli av med medberoendet ja ...

Jag har jättesvårt att uppskatta tid, men det är ju trots allt en process att komma genom.

Det jag gjorde var mycket att ta dagen som den kom och att inte planera så mycket, för jag var totalt slut mentalt. Som många av oss varit och är ... 🌸

Mindfulness-övningar gjorde jag, hade före förhållandet med exet köpt en sådan. Gick på massage.

När det gäller mig så fick jag fundera på vad jag behövde och inte.
Jag tänkte tillbaka om det fanns något jag slutat göra, men som jag gjort tidigare och uppskattade.
Ibland orkade jag dock inte utan var bara hemma, ibland så liksom tvingade jag mig iväg på saker det var länge sedan jag gjort - och det blev ofta hur bra som helst.
Det var bland annat en känsla av att ha kontroll över läget som gjorde att jag började känna ett lugn. För annars har man ju gått efter annans dagsform och inte alltid haft fokus på det man själv har planerat och inte haft kontroll.

Därtill har jag tänkt på motion, jag har haft stort behov av att röra på mig. Det har till exempel blivit promenader.

Och så har jag hållit på med växter, har också med kontroll att göra tror jag samt möjlighet till skapa vad man önskar.
Att planera vad köpa och vart placera växterna t ex under våren och sommaren.

Jag har också målat en del.

Avslutningsvis har jag också haft kontakt med anhöriga till människor med beroende samt även med nyktra alkoholister.

Av nyktra alkoholisterna har jag fått ökad förståelse och av det och min vardag så växte det fram en acceptans och någon slags mer inre lugn och ödmjukhet.

Man är maktlös, men att den känslan kom att alltmer bli hanterbar. Och därav en väg att komma bort från medberoendet, eller åtminstone känna ett litet lugn inombords. Och inte bara oro, sorg och frustration.

Då jag läser dessa två sista stycken känns det flummigt och märkligt, men så har jag fungerat. 🤔

Att ta tillvara sitt eget mående, man kan inte ta hand om andras dito.
Ett stöd kan man vara, men ingen hjälp. Det finns andra för det, den dagen en person söker hjälp.

Kram, sköt om dig.
Hoppas att Du hittar sätt att komma vidare. Att andra också skriver här, att du får tips och kanske kan "plocka" och hitta de sätt som passar dig på din väg bort från medberoendet.
Varma tankar till Dig.
🌹💜

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

@Kennie bra tips, det var ett enkelt sätt att känna tillbaka tilll bara för någon vecka sedan och påminna mig VARFÖR. Och precis som du skriver så är det faktiskt självvalt. Ingen tvingar mig. Jag har alla möjligheter i världen att dricka om jag väljer det. Jag har mycket gott om alkohol av alla sorter hemma och ingen skulle stoppa mig om jag valde att gå loss på den med liv och lust. Men jag väljer ju att inte göra det. En nog så viktig insikt. För väljer jag själv är det jag som styr och då har jag ingen anledning att vara bitter. Det är ju mitt val. Jag måste bara aktivt fortsätta att göra det valet. Idag gör jag det. Idag , just idag ska jag inte dricka. Trots att jag kan. Och såklart även delvis vill.

Börja dagen med lite kolsyrat vatten, det kan då aldrig vara fel. Det måste vara ljusår bättre än vilken alkoholsoppa som helst som man sugit i sig genom åren tänkte jag nyss. Det nya årets tredje lördag och nykter är man ännu, och inget alkoholsug har man. Det är ju egentligen ett underverk som har skett på nåt sätt. Sitter nu och gäspar så här en bra bit efter nio på morgonen. Har sovit rätt skapligt. Först ett pass på fyra timmar, vaknade och sov sedan två timmar till vilket inte är illa för att vara jag alltså. Minus 24 grader kallt är det idag. Inte läge direkt för någon nöjespromenad alltså. Funderat på om man skulle ta en kopp varmt te och rostat bröd nu när det är så kallt. Men vi får väl se vad vi kan hitta på att starta denna lördag med. Förresten, @marsmallow11, trevligt att du skrev lite det uppskattades. Borde väl komma igång med lite enkel träning, har ju redan börjat så smått med enkla prylar. Det där programmet hemmagympa är inte så dumt egentligen, har kollat lite på ett av de tidigaste avsnitten, där kan man ju hitta träningstips som passar. Fokus på nykterhet är dock vad som gäller, och kanske även om en stund faktiskt varm choklad och limpsmörgåsar som vanligt tror jag, då detta har blivit en ny-gammal rutin för mig trots allt.
Ha en fin lördag!

@Asfaltsblomma Välkommen till forumet. Ett bra sätt att ta reda på hur viktig alkoholen är för dig kan vara att testa att vara utan i någon vecka eller månad. Då ser du hur det påverkar dig psykiskt (och fysiskt) när du inte dricker. Särskilt om du haft den här vanan att dricka något dagligen under en lång tid.

@Rustning Tror du gör mycket klokt att ta det en bit i taget. Ha gärna ett långsiktigt mål, men spekulera inte för mycket. Jag är övertygad om att du har kapacitet att hantera ditt liv. Vad som än händer :)

@Denlillamänniskan Ja exakt. Jag tänkte det. Och det är mitt projekt. Skulle jag dricka nu skulle mitt projekt misslyckas redan efter tre veckor. Det vill jag ju inte.
Vi får se hur det går.
Jag kommer hålla upp till midsommar oavsett vad som händer. Det är en jäkla resa och man lär sig mycket om sig själv.
Min tanke är att jag efter så många månader av total nykterhet ska ha vant av mig så mycket att jag kan dricka lite lugnare midsommar till nyår.
Funkar inte det får jag bli helt nykter.

Ah, såg nu att du redan har samtalsstöd. Toppen!

Hej JoYo! Det låter inte det minsta konstigt i mina öron - jag känner igen förnekelsen totalt!❤️

Jag flyttade ifrån min man igår, av många olika skäl och under dagen gick jag igenom alla möjliga konstigheter han sagt och gjort som är mina anledningar att gå. Och så kom jag plötsligt på: jamen han dricker ju också! Hur kunde jag ”glömma” det på min lista (som jag behöver hålla nära just nu för att stärka mig i mitt beslut).

Det händer någon väldigt konstig grej där tror jag. Man ifrågasätter och de har alltid en miljon anledningar till att det blev så här just den här gången. Och de låter så tvärsäkra på sin sak, att de har rätt och en annan har fel.

Vad som händer nu kan bara han själv påverka. Det enda du kan göra är att sätta gränser i kontakten utifrån vad som blir bra för dig (detsamma med era stora barn).

En vän som blivit nykter efter många års missbruk berättade för mig att det absolut enda som hjälpt honom att tillfriskna var att människor tog avstånd. Under väldigt lång tid tyckte han bara att alla var idioter! Men när han höll på att förlora precis allt så lyckades han med rehabiliteringen.

Jag tänker att det förstås också händer något på vår sida under den här processen och tänker att det nog är den du behöver fokusera på just nu. Jag fick en kuratorskontakt på vårdcentralen och känner att det har hjälpt massor redan efter bara ett par samtal. Att läsa trådarna här har också hjälpt mycket av igenkänning och att kunna hämta styrka i andras kraft.

Ta hand om dig och barnen!

Grattis till din nya lägenhet och ditt nya liv med lugn och trygghet. Starkt av dig!
Jag flyttade för en tid sedan. Du nämnde att du är rädd att bli ensam. Jag är mer själv nu är tidigare men jag känner mig inte ensam. Jag lever hellre själv hela livet än lever tillsammans med någon med missbruk för så ensam jag kände mig då vill jag inte uppleva igen. Ta hand om dig!

@JoYo
Bra att du skriver av dig. Och att du får professionell hjälp.
Det låter som han har mycket att arbeta med.
Jag har vänner som blivit chockade över hur deras män visar sig att vara. Men jag också levt med en man vars missbruk stod på första plats.
Genom honom har jag mött en del missbrukare, dolda bakom lyckade fasader.
Om din man vill få rätsida på sitt missbruk , så måste han vilja det själv.
Och söka den hjälpen.
Du kan bara ta ansvar för dig och dina barn.
Ta hand om dig.

@Smillans Det är så himla skönt när det vänder från mörker till ljus❤️ Det häftiga är att det också sker bra saker under denna process. Man visar sig själv att man klarar av att gå igenom och hantera det, något man kan lägga till i sin erfarenhetsbank när man stöter på patrull nästa gång. Man har gjort det förr och kan göra det igen och man kan hantera det ännu bättre.

Vad bra att du kunnat ta hand om dig på så bra sätt, att du gett dig själv tid, rum, pysslat och tagit hand om dig själv. Jag har också städat ur kylen, det är som att göra en helrenovering😂.

Ha en riktigt fin lördag!❤️

@Man på 28 år Välkommen hit! vad bra att du skriver! Alkohol är nog den bästa medicinen som snabbt dämpar ångest mm. Fast baksidan är att alkohol är lömsk för först när den har dämpat ångesten så kommer ångesten tillbaka med råge pga alkoholen. Å skammen…den var ett stort hinder för mig.
Min resa liknar inte många andras resor här på forumet men imorgon har jag varit nykter ett år! Och det är en sådan frihet!! Så skriv här. Sök vård. Du är ung och har hela livet framför dig!

Kram🤗

Tack snälla ni för pepp❣️🙏🏼

Hade så svårt att somna igår, kände mig rätt lugn men huvudet var som ett getingbo. Mannen (som jag vet inte alls tänkte att vi skulle skiljas igår) berättade att han sagt till hela sin familj att vi är så olika och att det inte märktes förrän vi flyttade ihop och därför ville han skiljas.

Andas djupa andetag. De har förstås ingen aning om att han periodvis dricker 3-4 stora öl varje dag i flera månader. Att han därutöver dricker fler dagar i veckan än när han är nykter nästan alla andra veckor på året. Att en lucka på 4-5 dagar i sträck utan alkohol känns lite som att vinna på lotteri (har bara hänt en handfull gånger de senaste åren).

Så ja, på så sätt är vi ju väldigt olika 😉

En av de sakerna jag vet om medberoende är att vi inte vill bli missförstådda och misstrodda.

Försöker göra plats för orättvisan i detta, att han betett sig som ett riktigt praktarsle emellanåt men att vi skiljer oss ”för att vi är för olika”.

Min tröst är att det nu är över för mig. Han sitter fast i sitt beroendemönster och är fortsatt i förnekelse. Vilket bara kan betyda att det kommer bli värre innan det eventuellt kan bli bättre, och jag slipper nu följa med ner i den spiralen. Spydigheterna och elakheterna ökade de sista månaderna vilket kanske var ett tecken på det.

Han hade alltid en plan för sitt drickande när man ifrågasatte. Förbannad och sa att man inte skulle lägga sig i - för han hade en plan.

Jag kan inte tänka mig att en person med ett sunt förhållande till alkohol behöver ha en plan?!

När jag kom till den vårdgivare jag fått tid hos som pekade ut beroendet sa hon också: du kan ju aldrig någonsin slappna av!

Och precis så är det ju när man hela tiden går på helspänn och väntar på nästa pys från ölburken. Väntar på att man säger fel sak, gör fel sak, känner fel sak och får en utskällning med den efterföljande tysta leken.

Som jag ironiskt nog gång på gång tog ansvar för eftersom mitt medberoende gör mig känslomässigt allergisk mot dålig stämning.

Jag känner mig nästan äcklad när jag tänker på det. Att jag nästan alltid tog första steget. Den sista tiden visade han att han också visste att det var så, nästan hånskrattade när jag gjorde sista försöket att ”göra det bra”.

Det kändes som ett slag i ansiktet. Han visste och gjorde inte ett skit för att göra sin del.

Min terapeut lyfte begreppet rupture and repair som beskriver alla de ”hack” som uppstår i relationer och hur viktigt det är att de hacken repareras eftersom det är så tillit byggs upp i en relation. I hans spegling sa han också att det lät som att jag aldrig fick uppleva några repairs, vilket ju är helt sant eftersom inget blev reparerat när jag ”gjorde det bra”.

Vet inte varför jag skriver allt det här, men jag tror jag behöver ha en ventil. Och eftersom jag blivit så hjälpt av alla andras berättelser tänker jag att det kanske kan vara någon som blir hjälpt av min❤️