Senaste kommentarerna i forumet

@Stora Loppan Härligt! Brr kallt! Här är det bara -22😁. Bland det skönaste jag vet är morgonträning, en så bra start på dagen. Här blir det promenad i full mundering idag och hundarna får bara en kortis så de inte förfryser sina tassar, till deras förtret, de älskar att få vara ute länge oavsett väder. Så idag är en bra dag för att veckostäda. Men imorgon är det redan varmare här, endast någon minusgrad, då ska det få en lång löptur med mig. Sen ska jag elda, krypa upp under en filt och mysa.

Ju längre du är nykter, desto mer kommer du att få skörda. Ha en riktigt fin lördag❤️

@Andrahalvlek @vår2022 @marshmallow11 tack för fin pepp❤️ Naken inför livet är så sant sagt. Man möter händelser rakt upp och ned, utan fabricerade tankar av alkoholen.
Har gjort yoga för 100 år sedan men då var det poweryoga och fokus låg på mer explosiv yoga. Denna nu är väldigt långsam och mycket kling-klong. Varit där 1 gång och jag gillade det! Avslappning och återhämtning med fokus på bara mig.

Lördag och jag ligger och drar mig i sängen. Kallt som tusan ute. Har en behaglig mjuk känsla i kroppen, jag mår.
Har dragit mig undan lite denna vecka, inte varit aktiv i gruppchatt jag och några kollegor har, inte pratat så mycket vare sig i telefon eller med maken. Jag behöver tystnad och lite lugn och ro, sånt gör mig gott. När jag är inne i mig själv försöker jag koppla bort allt utanför mitt område. Jag läser, lagar mat, målar naglar i en härlig färg, tittar på serie, plockar i hemmet, kelar med hundarna, går igenom fotoalbum i mobilen, promenerar, stannar till och andas i solen, googlar saker jag blir nyfiken på, eldar i spisen, längtar till vår och sommar, läser nyheter, funderar på om jag ska köpa Ice-bugs eller trä på piggar, läser på forumet här - nickar igenkännande, dricker cola-zero, köper krispiga tulpaner, storhandlar, städar ur kyl (tillfredsställelsen jag känner med städad full kyl😍).
Livet❤️

Önskar er en fin lördag!

@prinsessa så bra att du kunde hålla måttfullheten 😊 Jag skall också träffa vänner idag, vi skall gå på en utställning och sen äta middag. Jag höll mig ifrån enheter igår så det finns några i min budget för idag. Njuter av att det är helg och att jag är ledig. Nu skapar vi en bra lördag, jag håller med !

@vår2022 God morgon!😀
Nu börjar jag på riktigt skörda hälsa och sömnen är nog nyckeln. Känner mig stark och vet att det går att bryta negativa mönster. Du och många andra här på forumet visar det!❤️
Snart ska jag till gymmet för lite styrketräning. Har bilen på värmning, det är 30 grader kallt!
Elda lite, kryp upp under en filt och ha en mysig lördag!❤️

Godmorgon i kaffestugan denna lördag!
Det blir måttliga enheter igår, vilket jag är glad för idag, alltså att det var måttliga och inte mer än så. Ska dricka upp kaffet och sen gå på en långpromenad och sen blir det vännträff. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin lördag som vi skapar!

Jag levde över 23 år med en misshandlare. Man blev gaslightad att tro att hans vansinnesutbrott var ens eget fel. Jag fick ångest och drack själv för ofta, för mycket. Jag slutade dricka för 4 år sen.
Jag går hos psykolog för att bearbeta trauma, hos kvinnojouren på stödsamtal, tränar, pratar med alla stackare som orkar, skriver av mig. Tiden läker.

Men till min fråga..jag är som i förnekelse. Om att han är alkoholist. Jag är medveten om det men ändå kan jag inte riktigt tro det. Låter konstigt men har nog att göra med att jag tidigt som barn lärde mig att förneka och dölja föräldrars alkoholmissbruk.
Är det någon som känner igen sig i förnekelsen? Jag tänker tankar som att han säkert slutar när hans depression gått över..han rasade ihop för 3 månader sen efter några år med starköl o lite whisky varje kväll. Han bara grät och hade självmordstankar, sa att det var fel på vår relation (skyllde på mig trots hans ilska som förstört). Så flyttade han ut. Sen dess har han ändå kontaktat mig, berättar att han dricker öl och sprit varje kväll. Mår ”skit” men säger inte mer än så. Har aldrig kunnat prata känslor och definitivt inte nu. Däremot gråter han nu. Säger förlåt för att det blev såhär, för att i nästa stund vara arg och taskig.
Jag har erbjudit hjälp, ringt beroendevård men de sa att det är fall för psykiatrin. Psykiatrin sa att han måste söka frivilligt.

Han lever ”som vanligt”, alltså han jobbar. Han kan prata normalt om försäljningen av huset etc.
Men han har knapp kontakt med sina barn. Jag upplever att han kraschade och stack. Som att han undviker våra stora barn som är nästan vuxna.

Jag och barnen lämnades i chock. Nu ska vi sälja vårt hus och börja leva nytt liv.

Många säger att jag hade tur som blev av med en man med den problematiken. Men jag har så svårt att gå vidare utan svar. Vad händer nu med honom? Kan han sluta dricka själv? Hur? Han är trots allt barnens pappa.

@bumblebee
Jag säger som @Sisyfos.
Det är aldrig ditt fel.
Ta hand om dig!

@has så underbart! Heja dig! Jag tror på det där att skapa fysisk distans till situationen. Jag kände att det nästan brann i huvudet på mig av irritation när mitt ex skulle fyllesvamla. Att slippa höra det är guld värt.

Befinner mig åter i simhallen Nykterhetens Paradis

Det är en stillsam morgon. Vid simhallens ingång, Pärleporten, står den lilla damen från frälsningsarmen. Hon väntar på att få ingjuta mod hos medmänniskorna och säga "Gud Välsigne Dig" till dem som går in.

Jönsarna Alkoholdjävulen och hans vapendragare the Evil Clown syns inte till utanför glaspartiet på långsidan av bassängen. De är inte där ännu, för de är ruskigt morgontrötta. Sen tar det en bra stund för Clownen att få på sig sminket för att dölja glåmigheten i den gropiga huden och sätta konturer runt sina fisklika ögon med flackande blick. Ja, de har sina bekymmer dem med. Fast de försöker hålla en fasad av glädje och spänst. Skönt att slippa se dem och skönt att de lämnar dem som inte riktigt mäktar med ifred en stund.

De som blivit utmattade och alltför modstulna sitter kvar vid kanten. En del har till och med lagt sig och vilat en stund. Det är de tappra som inte tänker gå ut till jönsarna igen, utan vill glida ned i vattnet för att fortsätta simma sina längder. Bara de får hämta sig först. Personalen har ett extra öga på just dem. De bär fram varma filtar och vitamindryck, för snabbare återhämtning. Det är det bästa med personalen här i simhallen. Jag ser det nu. De går inte bara fram och tillbaka och ropar stärkande och drivande ord till simmarna, utan de månar lika mycket om dem som behöver tröst och stöd för att orka vidare. Personalen gör en stor insats för dem vid kanten, så att det inte ska lockas att gå ut till jönsarna för att finna lite glädje och tröst i alkoholen som jönsarna alltid har med sig. Det känns fint.

Jag simmar i min fålla avgränsad med plastbollar på ett rep i vattnet. Jag möter några av de andra simmarnas blick mellan simtagen. Vi ser med värme på varandra och jag dröjer till lite extra med blicken, när jag kan spegla mig i beslutsamhet och mod hos medmänniskan i fållan bredvid.

Nu händer det något!! Badmästaren går lugnt och rakryggat fram mot kortsidan av bassängen. Står tyst och blickar ut mot oss som simmar. Han andas djupt och stilla. Sen hör jag; han tilltalar mig!! Men han säger inte det jag väntat på. Att jag är klar och får vila. Han säger;

-"Du är klar nu, lilla vän. Nu tänkte jag att att vi går mot högsta trampolinen du och jag. Jag behöver se om du kan fokusera och uppvisa mod nog att hoppa. Att du är uthållig har jag redan bedömt". Apan blir lite ängslig i det ögonblicket. Klänger fast runt mitt ena ben och söker min uppmärksamhet. Blicken är ångestfylld. Hon är rädd.

Där stannar vi upp. Jag är inte klar med hur det fortsätter ännu.

@Såjävlatrött
Kära du,
Döm inte dig själv för att du bjöd över honom. Känner igen känslan, av att se en serie tillsammans, då mitt ex och jag såg mycket serier.
Det tar tid. Jag ville få mitt ex att flytta länge, så för mig var det en lättnad på alla sätt. Då jag även försörjde honom och mina besparingar var i stort sett slut efter att ha använt dem under alla år med honom.
Jag var i chock hur jag hade kunnat tro på honom. På hans business som jag investerat i. Och vår deal. Att jag betala allt som hyra, mat och nödvändiga artiklar och han skulle betala sen. Efter att jag firade hans födelsedag på restaurang med ett löfte om ingen alkohol så blev det besöket droppen. Han beställde förstås alkohol. Och vad skulle jag göra. Ställa till en scen på hans födelsedag?
Han hade inte en krona kvar. Sedan länge. Jag gav honom veckopeng och pengar till luncher en tid. För affärsluncher, som aldrig ledde till något bra. Det visade sig att flera av han entreprenörvänner levde på sina kvinnor.
Nu låter det illa, att prata om pengar. Men för mig är det bra. Jag föll ordentligt. Hade inget kvar. Jag hade sålt mina dyrgripar av väskor, kläder och annat som gick att sälja för att leva.
Jag hade gjort en bra karriär innan jag träffade honom. Men så blev jag sjuk och sa upp mig i ett hypomaniskt skov. Och hade fått en bra balans när jag träffade honom.
Jag dejtade ett par innan honom under ett par år, men ingen var intressant. Och en gammal skolkamrat som jag träffade på en öl var polis. Något jag ville bli som ungdom. Han visste det och vi hade ett trevligt snack. Tills jag berättade om min story om min diagnos att jag blivit sjuk i en bipolaritet.
Då skruvade han på sig.
Vi avslutade kvällen och hördes aldrig mer. Sen såg jag honom nära mina föräldrars barndomshem i en lekpark. Det var intressant. Vi sa inget om vårt möte 18 år tidigare. Jag vet att han var intresserad av mig i högstadiet. Inte jag. Nåväl.
Mitt ex accepterade min diagnos. Därför var han viktig. Extremt viktig.
Jag var med om ett trauma med honom. Och jag gick utbildningar och kurser för att utforska livet. Jag blev frisk. Behövde leva på ett annat sätt. Slutade med medicin i samråd med min.psykiater. Följde upp varje år.
Jag är frisk, men diagnosen finns kvar, än så länge.
Mitt liv med honom var en oerhörd viktig del. Jag är så tacksam.
Men jag ville mer av livet. Jag ville ha barn och det blev inga.
Min nya pojkvän sedan snart 3 år och jag pratar om barn, men vår ålder är inte till vår fördel.
Och jag är rädd för att sömnen blir dålig i flera år och jag vågar inte utsätta mig för det.
Mitt sparande var till ett barn. Jag behövde anlita någon att hjälpa mig på natten, så att jag skulle få sova
Och jag använde pengarna till att leva med mitt ex. Till vardagen. Inte resor. Jag gjorde min senaste resa 2014. Jag har rest mycket i mitt liv. Och jag behöver inte resa mer.
Jag skriver om min resor. Jag älskar mitt hem som inte har några spår av mitt ex.
Jag har byggt upp ett nytt liv. Och det tack vare min pojkvän, som jag kände sedan länge. Långt före mitt ex. Vi umgicks med ett gäng en tid och jag vågade aldrig tro att jag var intressant för honom.
Jag har fikat med honom under åren som jag levde med mitt ex. Och jag brukade tänka på att jag fantiserade om ett liv med en man som han.
När mitt tomrum fanns då mitt ex flyttade ut skrev jag. Jag gick på gymmet. Och jag gick in på kaffebarer där de har bra kaffe. Jag har lätt att prata med människor. Har bott utomlands och rest mycket själv. Träffade en man som ville träffa mig och jag sa nej. Såg honom igen några månader senare. Då fick han mitt nummer. Vi dejtade och hade ul, men det var bara kul och jag ville ha något riktigt.
Jag hade en utbildning i sikte och fokuserade på det. En vision. Något jag fortfarande vill.
Däremellan pågick livet.
Bearbetade traumat.
Sökte jobb länge.
Fick jobb.
Och jag älskar livet idag.
Det är sunt och nyktert. Och friskt.
Det hade aldrig kunnat vara så bra. Om det inte hade varit för att det var misär med missbruket, "fattigdom efter att ha varit rik på pengar" och hela jävla resan, som ändå är livets stora erfarenhet.
Idag säger jag nej och stopp.
Och jag närmar mig min dröm utbildning.
Men jag jobbar verkligen för det.
Och jag är mycket snäll med mig själv.
Tomrummet kan vara fyllas med nya intryck. Jag har bjudit in grannar och vänner till mitt hem regelbundet. Det kunde jag aldrig göra när mitt ex bodde där.
Och jag har upptäckt att varje människa är med om utmaningar.
I mitt hem berättas historier som skulle kunna få plats på teaterscen.
Men jag vill bara lyssna på dem. Och berätta mina scener. Som också skulle kunna spelas där.
För mig var skrivandet något som jag höll på med sedan tonårstiden. Och som har funnits där som en livlina hela tiden.
Jag tänker, gör något som du tycker om. Och priva något nytt, som du velat, men inte haft tid med. Gå en kurs genom studiecirklar eller komvux som intresserar dig. Eller gå en kurs inom mindfulness.
Det kan du hitta i kyrkan, kanske på vårdcentral eller dyrt i en studio.
Jag utbildade mig inom mindfulness för några år sedan. Och det var min räddning. Att lyssna på mina behov. Och att lösa upp knutar med professionella då mycket kom upp till ytan.
Att våga se sig själv. Vem man är. Att våga möta sig själv och vara snäll.
Att förhålla sig till allt i livet.
Hur gjorde jag?
Jag andades, mediterade och lyssnade inåt. Och det har jag fortsatt med.
Jag vet min riktning.
Och förstås så har jag fått mycket hjälp genom psykiatrin. Men under min karriär då var personlig utveckling mitt största intresse.
Nu blev det långt.
Och så vill jag säga, att jag var allas bästis som liten, men ingen vet min.
Och idag, är jag min egen bästis. Min familj står mig nära och några vänner är nära.
Men en bästis vill jag inte ha.
Jag vill inte ha den förpliktelsen.
Jag bryr mig om alla människor och jag värderar bemötanden.
Oavsett vem människan är.
Hoppas att du provar något nytt. Och berättar om det här, ifall du gör det.
Ha en fin dag.
Och var snäll med dig själv.

Härliga Morgon!
Stigit upp ännu tidigare än vanligt idag. Klockan var inte mer än 04:15. Mer tid att starta dagen och känna in och komma i balans i vindögat.

Det var en väldigt fin dag igår. Jag ägnade mig åt stillsam och noggrann städning. Lyssnade på Bruce Springsteen. Kände hur värme, kärlek och nyfikenheten bubblade upp som en liten sockerdricka i hjärtat. Jaha. Känslorna finns där. Men nu på ett nytt sätt, med nya perspektiv (TACK NYKTERHETEN!!)

Den sanna kärleken har ingen vektor som pekar eller drar mot något. Den har inga begär eller slug baktanke. Den bara är, och jag kan bara vila i känslan. Det finns ingen riktning. Äntligen ploppar det till! Det som jag sökt genom andlighet och självtröst är här på djupet. Nu är apan lugn. Äntligen!

Hjärtat i kalendern hamnar såklart på sin plats idag med. På ett lätt sätt.

Idag blir det en fin dag. Jag känner det.

Det är inte ditt fel! Det finns inget du kan göra för att det ska lösa sig. Han har dessutom fått en varning på jobbet och borde verkligen tänka efter.
På beroendesidorna rekommenderas 3 månaders total nykterhet som en inledning och många upprepar samma mönster om man försöker isticka igen. Drickandet eskalerar.
Alkoholsanera hemma är ett annat tips. Alkohol kan inte finnas tillgängligt. Risken är för stor att man dricker mer än man tänkt.
Det finns mediciner som fungerar. Någon härinne skrev om sina erfarenheter av Naltrexon tror jag det var och att hen då fick ett lugn i huvudet.
Det finns olika anledningar att dricka och din sambo behöver bli klar över varför han dricker. Utifrån det du har skrivit om honom så tänker jag att han kanske inte fungerar helt optimalt i sin vardag och skulle behöva hjälp med strukturer. Det är ju inte ditt ansvar, det är inte det jag menar, utan det är han som behöver ta tag i saker och ting.
Det finns olika anledningar att dricka. Berusningen i sig är en, andra dricker för att få lugn och fokus, för att sova, för att bli pigga… och mycket annat. Du har skrivit att han är lite negativ ibland. När jag drack var det den absolut sämsta egenskapen som alkoholen tog fram hos mig. Den ältande alkoholisten med offerkofta. Ingen trevlig person och ingen kul människa.
Återigen din uppgift är att ta hand om dig och se till att du mår bra! Jag ville bara skriva lite om beroende också, eftersom han på nåt sätt ändå verkar ha en ambition att ta tag i det. Det finns extremt mycket att vinna för honom genom att sluta helt.
Hoppas det ordnar sig!

@marshmallow11 Kul att du besöker och kan känna igen tankegångarna man kan ha när man lever själv. Jag tror att det är helt riktigt att många här söker det där extra lilla schwunget i livet. Kan vara en drivkraft till att dricka för ofta och för mycket. Sen tror jag också att många av oss är lite extra känsliga, fast på ett bra sätt! Den där värmen och energin man besitter behöver såklart få utlopp. Du ställer bra frågor;

Nu har jag kommit förbi stadiet i nykterheten när allt bara känns jobbigt och man vandrar vilset runt med skämskudden under armen. Jag får mina kickar av fysisk aktivitet och av att borra ned intellektet i svåra och stimulerande grejer. Det fixar jag bra på egen hand.

Sen är det den känsliga biten med närhet och kärlek. Där saknas det lite än så länge. Det är där fokus och introspektion sker nu.

Ha det gott, vännen!

@Rustning Deltidsnykterist.... en ny term för mig! Du skriver att du tänkt göra en "GW Persson". Nykter halva året.
Det är ingen annan än en själv som kan bestämma sig hur man ska förhålla sig till alkohol. Tror man får prova sig fram där på ett ärligt och nyfiket sätt. Tror man lär sig och i synnerhet när man provat längre nykterhet först. Då har man lite mer att jämföra med.

@Friluftstok vad bra du är som är nykter!
Tänkte på det du skrev och att vin på det hade känts väldigt rörigt - det hade i alla fall blivit så för mig, en enda röra i huvudet och ältandetn.
Det borde verkligen inte behöva krigas så mycket för de här barnen. Och det är bra att du funderar över vad du behöver. Jag medicinerade också trötthet med vin. Det är en usel medicin. Jag tror det är en mycket bättre medicin att bryta ihop faktiskt. Låta sig vara så trött och ledsen som man faktiskt är. Få ordning och hitta en ny strategi. Önskar jag kunde sända dig lite styrka. Är övertygad om att du faktiskt är en sån där fantastisk tigermamma. Det är synd att det ska behövas. Ha en fin helg!

@Kennie pratade med alkoholhjälpen och sedan prima maria i stockholm som har öppet dygnet runt❤️men jag föll igen😢Var nykter i 48 timmar😢Så nu sitter jag här igen.

@Denlillamänniskan Som sagt jag har inte tänkt blir helnykterist. Men däremot nykterist på deltid. Jag ska pröva hur det är att vara nykter från nyåret till midsommar och sen dricka resten av året. För hälsans skull. Och för att jag inte ska fastna i det. Jag hoppas att jag ska komma ur mina vanor och dricka lite mer kontrollerat om jag gör så.
Kanske är jag naiv. Jag vet inte. Om det skulle visa sig inte funka så får jag hitta en annan strategi.

Gud vad stark du varit! Inte många som skulle göra allt detta för sina svärmödrar tror jag. Jag tänker också att man måste väll kunna krydda/överdriva (vilket jag i detta fall inte ens tycker ni ska behöva) om hennes situation. Det är en ren shit show låter det som. Jag förstår inte hur man inte kan få in en sån här kvinna på tvångsvård?

Just det här att hon är rädd är något jag reagerar på. Folk dricker ju för en anledning, de flyr något. Kan det vara något om att hennes makes bortgång? Delvis det självklara, att hon kanske inte kan hantera ensamheten? Eller en rädsla för att själv få cancer och därför vara så anti läkaren? Eller ren och skär dödsångest? Min partner som utvecklade missbruk med tiden led av ångest och en ofantlig dödsångest, han vågade inte somna på kvällarna för han kunde få för sig att han inte skulle vakna upp. Jag vet inte, jag bara spekulerar olika alternativ.

Men helt klart behöver alla i familjen hjälp med sitt medberoende, en jävligt tuff sits men tycker det är klokt av dig att ta lite avstånd och låta din man hantera detta. Det låter som att han är lite mindre berörd än dig (klumpigt uttryck men du förstår vad jag menar). Om du nu backar och inte gör alla dessa medberoende beteenden kommer troligen bägaren rinna över för honom också. Du har varit så delaktig och hjälpt till i alla dessa situationer, så det kanske är det han behöver för att våga ställa krav?

Styrkekramar! <3

❤️ känner så med dej. Du är inte ensam. Vi är många. Det som har hållit mej från mitt x är just vetskapen om att jag orkar inte en gång till, bli sviken, satt på andra plats efter alkoholen, bli snäst åt och känna mej fel för att jag älskat och trott på en framtid som bara knuffas framåt hela tiden. Så bra om vi kan stötta varandra och bygga på vår självrespekt. Kram

@Ny dag Tack för dina ord❤️Ja, det är egentligen så lite som krävs. Jag umgås inte heller m ngn av mina kollegor privat men det är ju med dem som jag tillbringar den största delen av min vakna tid iaf under vardagar. När man eller som det blir för mig så tappar jag fotfästet lite grann då är det så viktigt att känna ett sammanhang.

Jag behöver göra ngt imorgon som fyller på m energi ngt enkelt. Jag sa t min man att vi kunde kanske packa ner fikakorgen el ngt annat och åka på en liten utflykt. Jag behöver bygga upp lite filter gentemot min dotters känslor för de går rakt in i mig vilket blir varken bra för henne eller mig. Jag skulle önska henne ett nytt jobb vilket inte är helt enkelt. Är kritisk t psykiatrin.

Ska prata m rehabkoordinatorn ifall jag skulle behöva ta lite prover för att se att allt är ok.

Kram och Godnatt 😍

Underbart! Nu är det DU som inspirerar oss andra! Som min psykolog så klokt sa till mig: du har fortfarande rätt att älska honom/ha känslor för honom på avstånd.

Jag tror man lätt hamnar i mönstret "men jag älskar ju honom". Med tiden inser man den dystra sanningen: att kärlek inte är allt. Det mest basala måste finnas först: snällhet, respekt, omtanke och ärlighet.

Fantastiskt med egen lägenhet, you go!

Jag har på ett sätt lämnat en relation som tillochfrån har haft mkt problem med psykisk ohälsa orsakat av hälsofaktorer, uppväxt trauman osv.

(Lite backstory för den som orkar...frågan är längst ner annars)
Han har flyttat ut till sin egna lägenhet och detta var för drygt 2 månader sedan. Vilket jävla svart hål man gick igenom. Men när man kom ut på andra sidan av panik stadiet kände jag, men shit? Är det inte värre? Jag trodde hela min livsgnista skulle försvinna. Istället möttes jag av ett lugn, en tystnad - som delvis var läskig. Men tillslut insåg jag att det var alla tankar om honom som försvunnit, jag tänkte inte längre på, undrar om det går på jobbet, vad ska vi laga ikväll så han blir på extra bra humör? (Ska tilläggas att jag inte gick på tårna att han var direkt elak mot mig, men snarare indirekt då han haft en knepig jobbsituation där han blivit utnyttjad ekonomiskt och det har triggat igång han att gå ut och festa för att sen inte höra av sig).

Otroligt läskig tystnad, men sen insåg jag hur mycket tid jag faktiskt har att fylla detta tomrum med. Jag kände mig helt ärligt väldigt tillfreds även om vissa dagar va tunga, eftersom man saknar ju umgänget, humorn i vardagen och någon att umgås med.

Dock så kom det nu en ny serie som vi båda har väntat på i snart ett halvår. Jag vet att det inte var ett dugg klokt - men jag frågade om han kunde komma över och se den med mig som kompis. Det gjorde han. Allt var fantastiskt och precis som vanligt. Men när han efter några timmar går - FY FAN vad ont det gör. Det är som att ett hål skapats på nytt i hjärtat. Men jag tänker att det på något sett är straffet för att jag va så dum o bjöd hem han? Det kommer ju alltid finnas känslor där...

Men ni som har tagit er ur detta - hur lång tid tog det? Jag inser själv att 2 månader är otroligt kort. Jag har köpt självhjälpsböcker om min ambivalenta anknytning och har fått en vårdkontakt via VC för att få hjälp kommande tid. Böckerna säger i princip - meditera, thats it. Men vad mer konkret? Medberoendet yttrar sig ju inte bara i den här relationen, det har jag varit till kompisar sen jag var väldigt liten...

Ibland kan det hjälpa att läsa igenom sin egen tråd. Det påminner en om att man valt bort alkoholen av en anledning. Och att det är man själv dom valt, ingen tvingar en. För dig liksom för mig höll helgdrickandet på att gå över i något annat. Jag tror din instinkt varnade dig, tro på den och inte på beroendet som försöker svartmåla nykterheten. Det är nog viktigt att ge nykterheten en ärlig chans också, att liksom satsa på den. Läs på mycket om alkoholberoende. Lyssna på Alkispodden, till exempel. Eller läs Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Det tycker jag ger motivation. Finns ett instagramkonto också som heter Sober celebrities, lite peptalk från nyktra kändisar. Och gör annat du tycker är kul! Den närvaro jag kan ge mina barn som nykter är en stor motivation för mig, fastän de är tonåringar nu.

Godkväll! Vad fint det låter med lite rörelse för kroppen! Under pandemin då brukade jag köra hemmagympa med Sofia. Det kändes nästan som att ha henne hemma i vardagsrummet. Tips om att kanske testa? Det är ett trevligt sällskap och kortare träningspass som lätt går att anpassa efter egen förmåga.
Det är rejält kyligt men då behagligt att kunna befinna sig inne i värmen. Bara det är något jag just nu ikväll känner. Ha en fin kväll 🌸

@Denlillamännisksn nu gör jag besök hos dig och har läst denna trådstart. Jag kan verkligen känna igen mig då jag också lever ensam. Nu har jag goda vänner men just att jag ibland kan få tankarna att för tusan varför ska jag sitta här själv och bara vara nykter. Ingen far illa - men jo vi själva far ju illa. Men jag tänker att vi ju är många här som söker kickar, det ska hända något! Vad finner du njutning i? Vad ger dig en kick?
Jag försöker slänga in en del sådant i livet.
Önskar dig en fin helg ❤️