Senaste kommentarerna i forumet

Underbart! Nu är det DU som inspirerar oss andra! Som min psykolog så klokt sa till mig: du har fortfarande rätt att älska honom/ha känslor för honom på avstånd.

Jag tror man lätt hamnar i mönstret "men jag älskar ju honom". Med tiden inser man den dystra sanningen: att kärlek inte är allt. Det mest basala måste finnas först: snällhet, respekt, omtanke och ärlighet.

Fantastiskt med egen lägenhet, you go!

Jag har på ett sätt lämnat en relation som tillochfrån har haft mkt problem med psykisk ohälsa orsakat av hälsofaktorer, uppväxt trauman osv.

(Lite backstory för den som orkar...frågan är längst ner annars)
Han har flyttat ut till sin egna lägenhet och detta var för drygt 2 månader sedan. Vilket jävla svart hål man gick igenom. Men när man kom ut på andra sidan av panik stadiet kände jag, men shit? Är det inte värre? Jag trodde hela min livsgnista skulle försvinna. Istället möttes jag av ett lugn, en tystnad - som delvis var läskig. Men tillslut insåg jag att det var alla tankar om honom som försvunnit, jag tänkte inte längre på, undrar om det går på jobbet, vad ska vi laga ikväll så han blir på extra bra humör? (Ska tilläggas att jag inte gick på tårna att han var direkt elak mot mig, men snarare indirekt då han haft en knepig jobbsituation där han blivit utnyttjad ekonomiskt och det har triggat igång han att gå ut och festa för att sen inte höra av sig).

Otroligt läskig tystnad, men sen insåg jag hur mycket tid jag faktiskt har att fylla detta tomrum med. Jag kände mig helt ärligt väldigt tillfreds även om vissa dagar va tunga, eftersom man saknar ju umgänget, humorn i vardagen och någon att umgås med.

Dock så kom det nu en ny serie som vi båda har väntat på i snart ett halvår. Jag vet att det inte var ett dugg klokt - men jag frågade om han kunde komma över och se den med mig som kompis. Det gjorde han. Allt var fantastiskt och precis som vanligt. Men när han efter några timmar går - FY FAN vad ont det gör. Det är som att ett hål skapats på nytt i hjärtat. Men jag tänker att det på något sett är straffet för att jag va så dum o bjöd hem han? Det kommer ju alltid finnas känslor där...

Men ni som har tagit er ur detta - hur lång tid tog det? Jag inser själv att 2 månader är otroligt kort. Jag har köpt självhjälpsböcker om min ambivalenta anknytning och har fått en vårdkontakt via VC för att få hjälp kommande tid. Böckerna säger i princip - meditera, thats it. Men vad mer konkret? Medberoendet yttrar sig ju inte bara i den här relationen, det har jag varit till kompisar sen jag var väldigt liten...

Ibland kan det hjälpa att läsa igenom sin egen tråd. Det påminner en om att man valt bort alkoholen av en anledning. Och att det är man själv dom valt, ingen tvingar en. För dig liksom för mig höll helgdrickandet på att gå över i något annat. Jag tror din instinkt varnade dig, tro på den och inte på beroendet som försöker svartmåla nykterheten. Det är nog viktigt att ge nykterheten en ärlig chans också, att liksom satsa på den. Läs på mycket om alkoholberoende. Lyssna på Alkispodden, till exempel. Eller läs Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Det tycker jag ger motivation. Finns ett instagramkonto också som heter Sober celebrities, lite peptalk från nyktra kändisar. Och gör annat du tycker är kul! Den närvaro jag kan ge mina barn som nykter är en stor motivation för mig, fastän de är tonåringar nu.

Godkväll! Vad fint det låter med lite rörelse för kroppen! Under pandemin då brukade jag köra hemmagympa med Sofia. Det kändes nästan som att ha henne hemma i vardagsrummet. Tips om att kanske testa? Det är ett trevligt sällskap och kortare träningspass som lätt går att anpassa efter egen förmåga.
Det är rejält kyligt men då behagligt att kunna befinna sig inne i värmen. Bara det är något jag just nu ikväll känner. Ha en fin kväll 🌸

@Denlillamännisksn nu gör jag besök hos dig och har läst denna trådstart. Jag kan verkligen känna igen mig då jag också lever ensam. Nu har jag goda vänner men just att jag ibland kan få tankarna att för tusan varför ska jag sitta här själv och bara vara nykter. Ingen far illa - men jo vi själva far ju illa. Men jag tänker att vi ju är många här som söker kickar, det ska hända något! Vad finner du njutning i? Vad ger dig en kick?
Jag försöker slänga in en del sådant i livet.
Önskar dig en fin helg ❤️

@Kennie hoppas du har rätt.
Ikväll har jag suttit med alkoholfri öl igen när vi var på en tillställning för ett par bekanta, fri bar såklart. Jag har väldigt svårt för stunden att se exakt vad det är jag vinner på det här…… går inte ner i vikt, känns inte bättre i kroppen. Inte heller vaknar jag morgonen efter och tänker att jag är tacksam för att slippa vara bakfull. Jag har alltid tyckt att det på nått märkligt vis kan vara rätt skönt att vara bakis och bara dega runt i mjukisbrallor hela helgen. ………
(Jo jag förstår också att det här är rent trams, klart jag inte saknar att vara bakis, jag försöker bara ge mig själv tillräckligt med anledning att dricka igen) men just idag blir det inget av med det. Just idag blir det ingen alkohol. Får se hur det blir en annan dag.

Jag kan knappt tro att det är sant. Jag skrev här för första gången i början av december. Hade då varit på ett vårdbesök för egen del och fått frågan hur det var hemma.

Det var precis en sån dag då allt bara rann ur mig. Jag som hela tiden tänkt att mannens drickande var ”riskdrickande” fick ett rak och tydlig budskap att det istället klassades som beroende utifrån mängden han faktiskt dricker.

Det var nära jul, jag brukar älska julen, men första veckorna var jag som i chock. Jag tyckte det var illa, men inte SÅ illa väl?!

Det blev besvärliga veckor, dålig stämning hemma och nånting i mig gick sönder där.

Imorse sa jag till min man att jag inte orkade ha det så här. Fick snäsigt svar tillbaka och så var diskussionen på väg att börja på nytt.

Jag vet inte riktigt varifrån kraften plötsligt kom men inom ett par timmar hade jag lyckats få en riktigt mysig lägenhet och stod med nycklarna i handen och inflytt idag.

Jag har som sagt bara skrivit ett tidigare inlägg, men har läst massor och era beskrivningar om upplevelser, hoppet att det ska bli bättre men situationen som bara blir värre och hur ni tagit steget ur relationen har hjälpt mig MASSOR!

Så tack för att ni delat med er❤️

Så nu sitter jag här i min egna lägenhet. Viss oro för hur efterspelet kommer att bli. En liten rädd röst som viskar tänkt om du gick för tidigt, tänk om du kommer ångra dig, och så ensam du kommer bli.

Men också ett lugn! Ingen som plötsligt sluddrar bredvid mig i soffan när jag kommer tillbaka efter ett telefonsamtal på 20 minuter, ingen som ändrar åsikt så plötsligt och tvärt att man inte har en chans att hänga med. Ingen som skriker och härjar.

Det kommer bli tufft ett tag. Men det kommer bli bra längre fram.

@marshmallow11 ❤️

@Rustning Ursäkta stavfelen. Jag är ruskigt trött och ska lägga mig nu. Jag är ju morgonmänniska!!

@Rustning Om du skäms så är det här ju rätt ställe för det temat. Är att göra en livvstilsförändring är lättare om man inte behöver skämmas över sig själv samtidigt.
Alkoholberoende har många grader och överkonsumtionen kan se väldigt olika ut. Men det är ju ändå man själv som måste bedöma om alkoholen börjar göra livet sämre. Jag tänker att det är väldigt klokt att ta ta i det innan "förlusternas tid" har kommit. Att man drar i handbromsen medan man fortfarande har ett bra liv.
Ta hand om dig, vännen!

@Man på 28 år Skammen att inte ha grepp längre över sitt drickande är inte bra att vara ensam i. Därför uppmuntrar jag dig att fortsätta skriva på forum, för jag tror att det kan ge lättnad för dig. Det är svårare att sluta dricka alkohol om man dessutom ska hantera skam. Du är så välkommen!

Nykter kvällsrapport.

Vad har då denna dag givit mig i insikt om livet i stort liksom. Det var tanken som poppade upp inom mig när klockan just hade har passerat 20:00 och jag som vanligt satt ensam vid datorn precis som i skrivande sund.
Tänkte kortfattat summera min dag innan jag glömmer bort vad jag tänker och känner denna fredagskväll.

Först så känner jag mig väl lite trött men rätt så nöjd i det stora hela. Det har väl inte skett några stora omvälvande händelser om man nu inte bortser från det faktum att jag nog har börjat förstå det högst andliga perspektivet lite bättre så att säga. Dock inte genom att djupläsa någon historisk helig skrift eller så.

Nej, det handlar väl mer om att jag har läst lite djupare i olika texter här och där samt i meningar av rätt olika art och mellan rader i texter där jag nu funnit en andemening så tydlig att nog skribenterna själva nog inte ens kan se hur givande deras texter är för den som av skaparen fått gåvan att i ljusa stunder kanske kunna se det som nog mycket få har möjlighet att se ens med de mest nyktra och logiska ögon.

Har på mitt eget sätt liksom talat med min skapare som jag väl gör och alltid har gjort för det mesta sen jag var riktigt liten. Har som andligt kännande varelse väl dock aldrig varit kristen på det mer traditionella sätt som jag sett andra vara. Så som att man med egna ögon väl en gång såg någon rusa in i en lokalt belägen kyrka och lade sig på knä och väl kanske traditionellt sett bad till Gud fader liksom.

Fast vem vet, kanske skulle man göra så om ens själ eller inre ande så skulle mana en till att direkt göra.
Men direktkontakten till den högste har jag ju alltid med mig vart än på denna planet jag befunnit mig är känslan. Förutom min lite smått andliga träning så har jag idag faktiskt använt armstärkaren och kört med den 25 gånger till det kändes lite grann i armarna. Även handstärkarna använde jag i en minut cirka per hand till den gräns där jag kände att muskelbristning skulle kunna uppkomma.

Har väl annars mest helt nyktert brottats med min idag ovanligt djupa och lite mörkt kyliga ångest som jag tidigare inte klarade av att bemästra utan stödhjul i form av alkohol till jag bara slocknade. Sammanfattningsvis har det här varit en rätt så givande dag som helt ensam vandrare i världen. Tacksam för andlig närhet till skaparen och nyvunnen nykterhet det är jag dock utan tvekan.

Ha en fin kväll!

Tack för era svar.
Visst har jag alkoholproblem. Definitivt. Samtidigt förstår jag när jag läser vissa inlägg på detta utmärkta forum att det är skillnad på alkoholproblem och alkoholproblem. Mina problem är inte så extrema. Jag dricker inte heller några extrema mängder när jag dricker och sen tål jag ju ganska mycket också. Det märks väl att jag har druckit men jag är ändå ganska kontrollerad. Vissa här inne har ju druckit sådana mängder så det är för mig obegripligt hur de ens lyckats rent fysiskt. Och administrativt och ekonomiskt att få ihop det.
Jag vill sköta det här med alkoholen själv. Vet inte riktigt varför men jag tror jag skäms lite. Tycker det är pinsamt. Vi har inte prata om detta. Hon märker såklart att jag inte dricker något men har faktiskt inte kommenterat det konstigt nog. Ikväll undrade hon lite och jag mumlade något om vit januari och att jag ville gå ned i vikt. När vi i dag var utanför bolaget ville hon kanske ha lite vin och så men ville int ego in där själv. Orkade inte. För henne är det uppenbart att det inte spelar någon roll om hon dricker eller inte. Så långt ifrån hur jag har det.

@Amanda L Så fint skrivet jag måste göra något åt detta så blir kontakt med vården på måndag

@Amanda L Tack va fint skrivit ska ta kontakt med vården på måndag

@Denlillamänniskan Va, fint för svar och som du skriver är det dags att bli nykter och känna efter vad som är det största problemet. Jag kan tänka mig att det finns många fina här inne som kan stötta mig.
På din Fråga tillbaka är det väll att folk ska få veta att jag är alkoholist för jag tycker det är så skämmigt att vara beroende. Ingen i min Familj, vänner vet hur det står till.

Det är inte konstigt att du mår dåligt om du druckit varenda dag i flera år. En vecka med benso kan inte kompensera för att dina receptorer blivit nedreglerade och att signalsubstanser i hjärnan hamnat i olag. Det kommer ta tid och även om jag också rekommenderar att kolla med läkare så tror jag det är sannolikare att du bara lider av abstinens.

Kan berätta att en gång fick jag en horribel abstinens efter bara 4 dagar där jag varit konstant berusad hela tiden. Blev paranoid, såg obehagliga saker när jag blundade, huvudvärk som vägrade ge sig och kunde inte tänka klart. Rysningar i hela kroppen. Det höll på i säkert 3 dagar innan det släppte. Och det var efter att ha krökat i några dagar bara.

Bra att du stod emot. Det är ofta så att partners inte märker, eller inte vill erkänna för sig själva, hur illa det är ställt. Många av oss med alkoholproblem gör ju allt för att hålla stilen och inte visa hur vi egentligen mår. Men gå på din magkänsla, du har inte överdrivit dina problem, och du är klok som tar tag i dem.

@bishop HUr det än är, kan det ju vara bra att träffa en läkare och be dem ta lite blodprover så att du vet om något fattas dig eller om du behöver något. Blir ångesten för svår kanske du också kan få några tabletter att ta till när det blir för svårt. Det finns ju ingen anledning att lida i onödan. Det enda du absolut inte ska ta in är alkohol, för du kommer bara må sämre av det. Lycka till med allt, bra kämpat :)

Tänker att det där med att dricka två glas bara kommer att öppna nåt sorts spjäll i hjärnan och sen silar begären fram ännu starkare. Det avhåller mig från att dricka.

Strongt av dig att bara gå hem och strunta i bolaget.

Ja, det måste vara skönt att din sambo inte lidit av att du druckit mer än du själv mår bra av. Svårigheten kanske ligger i att hon inte riktigt verkar förstå att du själv lider. Jag bara undrar.... har ni pratat med varandra ordentligt om det här? eller vill du helst ta det här med alkoholen själv?

Jobbig eftermiddag mentalt. Hjärnan försöker lura mig att dricka. Snart tre veckor in i nykterheten tänker jag att jag nog kan unna mig ett par öl ikväll. Ska jag inte gå förbi bolaget ändå. ”Det gör väl inget. Unna dig det nu. Slappna av0 osv osv säger rösterna.
Jag tänker på hur besviken jag skulle bli på mig själv om jag drack nu. Jag lyckades motstå impulsen men det var svårt. Riktigt svårt. Jag vacklar nu i mitt beslut att hålla upp fram till midsommar. Jag måste verkligen stålsätta mig.
Min sambo förstår inte alls. Hon tycker jag kan dricka på helgen. Hon dricker själv väldigt lite. Kan gå och smutta på ett glas vin hela kvällen. Lätt för henne att säga. Om jag dricker kommer jag halsa i mig fyra stora öl på nolltid. Det gör det tuffare att att hon inte förstå men samtidigt är det ett tecken på att hon inte lider av mitt drickande. Kanske har hon inte noterat hur mycket jag druckit.

@Grävling Konstigt att mina inlägg bara försvinner i din tråd?
Så jag skriver igen, att jag är imponerad av att du klarade det! Och att jag inte vet vad du saknade, men visst var det väl skönt att vakna nykter och utan ångest eller minnesluckor??? Och kanske du istället kom ihåg något trevligt snack med någon. Just att minnas och vara närvarande tycker jag känns så bra...
I alla fall, bra gjort och med tiden blir det lättare och det nya normala. Rätt som det är har du till och med riktigt kul!

@Självomhändertagande
Tack för ditt svar.
Du skriver att du tagit professionell hjälp. Vill du berätta vad den består i?
Deltog för ett par år sedan i ett möte för anhöriga, men jag kände inte det var min grej. Att lyssna på andras tråkiga historier lyfter mig inte,då jag ju redan vet att jag inte är ensam om mitt problem på ett sätt, på ett annat sätt är jag ju ändå ensam med mitt problem.
Hoppas det inte låter förmätet att säga så.
Trots att jag ju inte bor med min dotter, som du ju gjorde med din man, så äter hennes problem upp mig.
Jag vet intellektuellt att jag måste bry mig om mitt eget liv. Delvis har jag ju ett sådant, men med barn så infinner sig även skuldkänslor av att vara orsaken till ens barns lidande, suck. Trots att jag vet att jag inte är ansvarig för en vuxen människas val.
Jag vet just nu inte hur man får ihop teoretiskt resonemang med praktisk handling.

@Grävling Se på fan! Vet inte vad du missade, men nog var det väl liiite skönt att vakna nykter och utan ångest dagen efter??? Och kanske du faktiskt minns nåt snack med någon? Det tycker jag är ett plus idag. Jag är NÄRVARANDE.
Men i alla fall, jag tycker det var strongt att göra som du gjorde! För varje gång blir det lättare och mer det normala... Heja :)

Välkommen! I det här forumet kan man möta andra som har gedigen erfarenhet av hur det är att hålla sig nykter och som därför kan ge dig bra stöd.

Ja, det verkar tyvärr ha spårat ur. Jag förstår att du mår psykiskt dåligt i den situation du befinner dig i. Jag tror att det är bäst att du är helt nykter ett tag för att sen känna och förstå om det bara är alkoholen som ställer till det för dig eller om det gör ont i själen av andra orsaker också. Så länge man dricker kan det vara väldigt svårt att få rätsida på sig själv. Så har det varit för mig i alla fall.

Jag har också ägnat mig åt en del ensamdrickande, och jag har insett att det inte kommer något gott ur detta. Trots att det vissa dagar varit jobbigt att vara nykter så mår jag överlag mycket bättre av att vara nykter.

Du skriver att du är rädd för at folk ska komma på vem du egentligen är. En intressant fråga. Menar du att du är rädd för att någon ska förstå hur det är fatt med din alkoholkonsumtion?