Senaste kommentarerna i forumet

Har kinesitejp. Ska kolla skadekompassen. Gått upp 7kg under våren/sommaren så nu är det kostmedvetenhet igen. Är ju som att sluta dricka fast i annan tappning. Vilja, beslutsamhet och en våg att väga det mesta med. Ska hämta ut mina formgjutna inlägg idag 1800kr det är sex Jägerflaskor :) Skillnaden är att det går till något bra och livsnödvändigt istället för till skit. Skulle springa skoljoggen idag sprang 3km igår med riktig värk i foten idag som belöning. Ha en bra dag.

@prinsessa God morgon 😊 Jag ångrar mig inte heller. Det bidrog nog till att jag sov så gott!

Jag har inte haft någon omstart men rätt många dikeskörningar, dock inte sedan den 6 januari 2020.
Om du har för avsikt att hålla dig nykter en längre tid (3-6 månader brukar man rekommendera, som en start.) Då behöver man- inte allt på samma gång- jobba med flera lager i livet, om sug, behov och att vela fram och tillbaka. Men lika mycket- elller mer så småningom- med de underliggande skälen till varför man blivit en sån som inte kan dricka ”normalt” (inom citationstecken pga att dricka är inte det normala) Vad finns där Inger i akvariets nedre environger, vad göms i skuggorna? Vad fattas dig? Lugnare vardag, andra relationer, egna gränser eller kanske byta ett jobb som skaver. Ge dig tid att fundera? Och under tiden: drick inte.
En dag i taget! Heja dig!

Visst är det ett medberoende, tänker jag. Absolut.
(om jag utgår från mig själv)
Med förnuftet vet man nog vad som eg händer o sker o vad som vore mest logiskt/praktiskt/vettigt att göra som anhörig. Tex lämna eller ta avstånd.
Men så finns känslorna där. Kärlek, empati o omsorg mm. De grumlar förnuftet. Eller kompletterar, beroende på hur man ser det.
Det är en konstant blandning av logik o känslor i livet. I relationer. Inget är helt svart eller vitt.
Om så vore, så skulle ingen vara kvar i ett medberoende. Eller?

Ja, det kan funderas mycket på och nyttigt att höra olika infallsvinklar o synsätt.
Vi lär o stöttar varandra.
Det är det fina.

@zamira
Hur går det för dig?
Tänker på dig.
❤️

@Odågan wrote:"måste jag lära mig att hantera dem utan". Jag tror det är så för typ alla som dricker. Man är lite underutvecklad. Mycket tid går till att grubbla i början. När man sedan hittar spakarna går allt så mycket bättre. Otroligt inspirerande. När man börjar fatta hur man ska hantera sig. Kick! Jag tror det finns gott hopp om att bli bättre än snittet. Man brukar ju bli rätt bra om man tränar mycket. Här tvingas man träna från dag 1.

Jag kan ibland se tillbaka och då inser man vilken fantastisk utvecklingsresa man är på. Så otroligt häftigt.

Var snäll mot dig, välkomna alla sidor av dig själv. Låt alla delar få en plats. Låt alla sidor få komma till tals. Ledsaga dig själv utan att dömma. Idag är du på en plats men imorgon en annan. Utveckling kommer inte gratis. Det svider lite innan man tagit sig till nästa nivå. Man blir ödmjuk inför sig själv med tiden. Får ett öppnare sinne.

Du ska se att det snart vänder. Att du blir stolt över dig istället.

@Faith
Nu sätter du stopp!

Annars får du låta barnen bo hos någon annan.

Kontakta polis, social och förskola imorgon.
Anmäl.

Det får inte gå en dag till.

Orkar/vågar du inte så låt den ta över.
Kvinnojour är också ett alternativ.

Gör det direkt utan vidare funderingar. NU

Spara bevis, inspelningar om det finns.
Berätta för alla - kollegor släkt vänner.

Men diskutera inget alls med mannen ifråga.

Två och ett halvt år har gått och här är jag fortfarande… jag har insett att jag inte kommer kunna lämna. Barnen kommer i så fall behöva bo med deras pappa 50% då jag inte har några bevis för hans drickande eller beteende. Jag kan inte låta det ske! Fy fan vilket helvete detta är. Ikväll har han betett sig riktigt illa, egentligen utan att vara särskilt påverkad. Arg på mig så han slagit näven i dörrar och bord, stått i vägen för mig så jag inte kan gå ut från toaletten och även stått extremt nära mig samtidigt som han väste fram vilken idiot jag var. Jag är patetisk och självisk som pga mitt nya jobb förstört vår familj. Jag har valt ett jobb framför familjen och detta ska jag stå till svars för. Sällan som jag har haft sådant pulspåslag och faktiskt blivit rädd som ikväll. Jag önskar mig en fin relation som mina barn kan lära av och skäms över allt jag väljer att stå ut med. Jag vill bort men inte utan mina barn på heltid, de ska inte behöva vara ensamma med en instabil pappa.

Jag hade pratat med hans anhöriga och chef, så att han kan få hjälp om han är mottaglig. Jag hade också planerat att flytta ut. Barn ska inte behöva växa upp med en missbrukare.

@Jerri Jag vet att det låter otroligt ( det tyckte jag iaf), men en dag är den där kampen över, de där tankarna har försvunnit och du tänker inte alls på alkohol längre.
Din hjärna som blivit tillvand vid alkoholens dopaminkickar vill just nu ha tillbaka sin drog.
Och hittar på alla möjliga skäl.
Men med tiden somnar beroendet in. Och din hjärna kommer att tillverka helt normala lyckokickar igen. Då kan du uppskatta stort och smått i livet igen. På riktigt vara närvarande.
Tyvärr tar det lite tid, men för varje dag kommer du närmare målet.
Under tiden är det bra att hitta på nya vanor, även om de från början inte kan mäta sig med drogen. Men de hjälper. Kanske finns det något du verkligen velat göra som du kan unna dig?
Danskurs, språkkurs, eller annat.?
Jag hoppas du fortsätter kämpa för det är så värt att slippa vara beroende.
Kram! ❤️❤️❤️

Nog olika inte bog etc… mobilskrift…😊

@Jonas_M Det ör bog olika det dör. En del startar om många ggr tills de inser att det ör jobbigare att hålla på så, andra tycker det blir jobbigare för varje gång eftersom det krävs ett visst kraftsamlande innan. Det ör ju jobbigast i början och då vill de flesta skjuta på det.
Jag höll på och velade hit och dit i pratal och skulle ”minska ner”. Någon gång skulle jag ha en vit månad som blev 20 dagar…. När jag tillslut bestämde mig så hade jag verkligen bestämt mig. Det är 1,6 år sedan och sedan dess har jag inte druckit någon alkohol.
Visst fanns det gupp och svårigheter i början, men när jag väl kommit loss från alkoholen fanns det ingen anledning alls att börja dricka igen. I synnerhet som jag vet att det eskalerar och jag snart skulle vara tillbaka på ruta ett.
Det orkar jag inte och har ingen lust med.
Du kan säkert sluta, men jag tror du måste bestämma dig riktigt grundligt.
Och skaffa andra vanor som du kan fylla livet med.🪴👍

Dag 5.

Rätt deppig dag. Har gråtit en skvätt. Har ju alltid dövat mina känslor med alkohol eller annat och nu måste jag lära mig att hantera dem utan.

Har alltid varit lite melankolisk av mig. Eller var egentligen glad som barn men sen hände en del jobbiga saker i min uppväxt och hade inga trygga vuxna runt omkring så fick klara mig på egen hand. Detta har gjort att jag har svårt i nära relationer som vuxen, och det känns rätt deppigt.

Men hoppas det blir bra någon gång och att jag ska få uppleva lycka.

@Carisie Det är verkligen skönt och avkopplande. Rekommenderar verkligen hot yoga. Länge sedan jag testade nu men minns att det var skönt med värmen, kroppen blir mjukare då. Fint att du får med maken med! 😊

Jag har en app som heter Mindfulness. Jag kör gratisversionen, de har en del meditationer som är gratis, bland annat av Björn Natthiko Lindeblad. Många av hans meditationer finns på youtube med.

Varit tillsammans med en man några år, när vi träffades var han helt nykter från alkohol då han går på Sub behandling och slutat med narkotika för många år sen.
Sedan vi fick vårat barn har han börjat dricka allt mer.. Han dricker ensam i sängen hemma och sällan ute.
På några dagar kan det bli flera dunkar vin.. jag letar efter flaskor och kollar soprummet då jag vet vad han dricker så kan se om han slängt ngt..
Tar jag upp det blir han så fruktansvärt arg så det har jag slutat göra. Han sover mest hela dagarna och är irriterad och trött när han är nykter.
Visst har han väl ett problem? Vill höra någon säga det till mig!
Oroar mig för vårat barn som bara är 2 år, kan aldrig känna mig lugn när han är ensam med barnet då jag är orolig för han ska somna ifrån barnet vilket har hänt. Dessutom är jag rädd för att behöva lämna barnet varannan vecka med en person som lever så destruktivt och som inte går att prata med! Vad hade ni gjort?

Grattis till 3 veckor🥳 va stark du är! Snart ny dag, inte värt att förstöra. Håll ut! Du klarar de. Tänk på varför du gör de här. Du är inte ensam med att kämpa.

Hjälp mig med pepp! Snart 3 veckor utan A men vart en stressig och intensiv dag och ska snart sätta mig på ett kvällståg. Behöver pepp så att jag inte hamnar i bistron som så många gånger förr!

Hejsan! @Andrahalvlek, Hösten står för en nystart skriver du, och kanske har du rätt i det fast det för mig som en sommarmänniska väl är lite svårt att direkt känna så. Men den förra hösten när jag halkade in i nykterhet var ju faktiskt en nystart. Så kanske borde jag inte deppa över att den mer lättsamma sommarkänslan fasas ut. Har väl kanske rätt så mycket att lära mig om en hel del. Morsan var väl en gång även inne på det utan att hon sa så himla mycket. Men ordet feltänk, det fastnade då till sist i alla fall. Så kör då hur som helst alkoholfritt vidare. För det gav då inte så värst mycket positivt att så som jag gjorde i så himla många år och bara satt och slog mig själv i huvudet med en flaska liksom. Får väl försöka att gå ut lite mer när jag orkar och ta lite fina höstbilder med färgglada höstlöv tänkte jag just nu. Men det är inte så lätt att som dystymiker vara en muntergök alla gånger. Men får väl försöka att bli bättre på ett mer positivt tänkande, kanske nåt att be till skaparen och hans son om hjälp till att lyckas med.

Ha en fin kväll kompis!

Kikar in här och vill bara säga att jag ångrade mig inte i morse!

@litentass
Bryt kontakten helt ett tag o fokusera på DIG

Detta leder ingenstans mer än till dåligt mående för dig

@B.Å ❤️

@Flarran Om jag tänker att hösten är grå och trist och regnig blir jag inte så upppåt. Om jag istället tänker att naturen får vila efter en gynnsam tillväxtperiod, att färgerna på löven är otroligt vackra och att regnsmattret mot regnhuvan är lika mysigt som när man tältade som barn, ja då känner jag mig betydligt mer uppåt. Hösten är vilsam för mig. Lugnet efter sommarens ståhej. Samtidigt står hösten för nystart, det är dags att dra igång en ny termin. Fast det var länge sedan jag gick i skolan.

Kram 🐘

Upp som en som, ner som en Ursus.

Jag hade ganska lång nykterhet men förra helgen gick jag på rejäla motgångar och pang, återfallet jag tog var ett faktum. Vad kan man då lära sig av detta jo att jag inte än har angripit det som får mig att dricka. Ensamhet och känslan av att vara övergiven. Jag har ingen familj, ingen partner, inga syskon och bor i en stad där jag knappt känner någon. Just nu jobbar jag inte heller för att komma över mitt drickande.

Ändå gick det år skogen. Eller, den nyktra tiden var en vinst men också ett bevis på att då verkligheten rämnar, i alla fall för stunden, så är det väldigt lätt att trilla dit.

Det positiva var att jag är hälsokontrollerad nu och hade helt perfekta levervärden och värden över lag. Alltid nått att glädjas över :)

Konsten att känna förnöjsamhet och i ett grådaskigt regnväder trycka bort nedstämda tunga tankar. Detta har man nu här i köket i stilla visuell meditation pysslat med en stund. Tänk, det behövdes inte mer än att jag plockade fram en positivt vacker sommarbild jag själv tidigare i år under en trevlig cykeltur tagit med mobilkameran. Denna bild som motiv att fästa blicken på en stund, vid samtidigt intag av en slät kopp kaffe och lite god glass i lugn och ro. Det var allt som faktiskt krävdes för att ändra en deppig känsla av den typ som rätt så ofta tidigare år, under regniga dagar fick mig att rusa iväg efter alkohol för att snabbt uppnå en berusning. Det verkar som att hjärnan har börjat ställa in sig på att nöja sig med lite enklare prylar alltså. Så som att signalera tacksamhet över sånt som i stort saknade betydelse då man dagligen var tanklös överkonsument av starka drycker.

Ha en fortsatt fin dag!

Jag läser vad jag själv skrivit. Herregud. Jag har ju tagit ett återfall utan att faktiskt dricka. De dagar jag bestämt mig för att dricka, är det den tanken som fått mig genom dagen. Sjukt.

Alkohol är inte min kompis som löser saker.

Jag måste hitta en annan strategi som tar mig genom svåra passager.

Var tog glädjen och styrkan vägen som infann sig när jag valde bort alkoholen? Jag hade som första mål att vara nykter augusti ut. Är det uppfyllandet av det målet och brist på ett nytt klart mål som orsakat detta?