Senaste kommentarerna i forumet

Trust the process... Ibland är den känslan så stark och Ibland så svag! Som idag tex går hjärnkriget i 200, har gått ganska bra hittills. Tills idag.. Vaknade, tog det lugnt hela fm, hade planer med en väninna (gjorde mig klar) men som sen totalt ghostade.. Och inte första gången heller, arg och besviken. Och var går tankarna? Till min vuxen napp- jag går till systemet och köper lite vin tanken. Att bli svag när man har känt sig stark. Livet är en berg och dalbana..

@has
Ja, kanske det är så att jag är extra sårbar fastän jag tycker att jag känner i övrigt att jag har det bra.

Har tagit avstånd nu jag, känns som att kontakt just i dagsläget inte gynnar vare sig honom eller mig. Känns trist men nödvändigt.
🌺

@Sattva ☺️😉

Hej i kaffestugan!

Idag ska jag unna mig en dag utan enheter! Kommer inte ångra mig i morgon. Häng på vettja!

Hej! @Kristoffer, Jag skriver väl lite för mycket kanske, men har känt att det väl har behövts att släppas ut en massa tankar som jag gått runt och burit på så himla länge. Hos sjukvården och öppenpsykiatrin har det väl inte funnits tid riktigt för få att bearbeta en massa som jag har haft instängt inom mig i en massa år. Besök hos sjukvården har jag också känt varit mycket krävande och tagit bra mycket mer energi än vad det har givit.

Känner att jag väl har fått lära mig allt själv, via böcker och nätsidor jag hittat undan för undan och ibland känt att jag nog varit mera psykologiskt kunnig än de som jag först trodde skulle kunnat ge mig något vettigt verktyg för att kanske få må en aning bättre. Men nu vet jag ju hur det ligger till med den saken alltså. Det är som det är bara.

Innan jag beviljades sjukersättning så hade jag ju lite kontakt sporadiskt, med alltid olika läkare vid sånt som när det var dags för receptförnyelse av sömnmedicin och de svaga lugnande tabletter mot oro som skrevs ut av psykiatrins läkare. Men det var aldrig någon riktig psykoterapi utan det var jag som själv höll låda så att säga och pratade en massa så mycket jag han med på den tid som ibland fanns att göra det på. Berättade väl till och med om min trista tillvaro för såna som kanske bara satt i en reception liksom. Har väl sträckt mig efter halmstrån så att säga.

Men jag hann då innan jag enligt expert blev ansedd som färdigbehandlad. Då berätta att jag mest lever på och försöker att stå ut med tillvaron så länge som jag är någorlunda kroppsligt frisk. För det jobbiga psykiska måendet det är jag ju så van vid. Så någon förhoppning om ett bättre mående på den punkten finns väl egentligen inte. Jag är för det mesta alltid allmänt tom, lätt ofokuserad, stresskänslig och nedstämd i mer eller mindre grad. Kan väl glimra till en kort stund nån timme nån gång i veckan. Det har fått mig att försöka orka kämpa vidare.

När jag sökte mig till psykiatrin hade jag väl hoppats att det fanns någon medicin som kunde hjälpa, men det gjorde det ju inte. Jag fick bara diverse biverkningar och lite eller ingen positiv effekt alls. Känner mig väl ungefär psykiskt sett i samma tillstånd som när jag var rätt ung och innan jag ens hade smakat en pilsner.

Kroppsligt har alkoholfriheten givit mig en bra och fungerande mage i alla fall. När jag drack diverse alkohol hade jag mer energi stundtals. Orkade göra musik som varit ett intresse i många år. Men samtidigt så blev jag ju så mörk i sinnet av starka drycker att jag väl för det mesta var på gränsen att göra slut på skiten så att säga. Några sådana akuta känslor finns sällan som helt nykter och det är väl medicinskt sett något som är bra.

Hade jag varit mer jämn i humöret och haft mer energi hade jag väl kunnat traska runt och tröska på något intetsägande konstruerat arbete eller nån terapiform på daglig basis. För att väl då sluppit att tänka dessa timmar som man då varit upptagen med något tomt och ointressant tänker jag väl realistiskt sett. Men som sagt har jag inte ork till att göra så värst mycket någon längre stund.

Det är så mycket som gör att jag inte fungerar riktigt som man väl önskar. Plötsligt påkommen panikångest utan egentlig anledning ute bland folk är också något som är jobbigt. Det är även stressande för mig att passa tider och hålla koll på sånt vid resor med mera, därför får jag vid behov åka färdtjänst eller sjukresa. Men vill helst när jag är i någorlunda balans och när jag så kan, åka cykel vid handling och sånt där.

Har inte varit helt nykter och alkoholfri när man går in i en höst som vi nu håller på att göra på en massa år. Så får väl vara extra försiktig när jag då väl blir extra nere som jag alltid har blivit när sommaren bara liksom dör och hösten färgar hela världen i grått efter att alla gröna vackra blad på träden har fallit till marken. Något som de ju gör vid den här tiden på året.

Jag har då idag varit duktig och värmt på, samt ätit en fiskgratäng som jag skrev om tidigare och inget direkt alkoholsug har jag väl heller. Jag är mest bara trött nu och känner att jag behöver vila, men är samtidigt småstressad och vill göra nåt roligt fast jag inte orkar. Försöker väl ändå att köra vidare som alkoholfri så länge som det bara går.

Ha det gott!

Grattis till 50 dagar @B.Å 🥳 Älskar din inställning och är oerhört glad för din skull att du mår så bra❤️ Jag minns att jag började tvivla på om jag verkligen var beroende när det gick så lätt för mig men insåg sedan att det var alkoholdjävulens manipulativa viskande, vi får alltid vara på vår vakt när han viskar. Kram

Heja dig! Och tack för att du sprider härlig energi och positivitet!

@finalina Skönt för det är aldrig min intention att trycka till nån. Text ger ju små, få eller inget utrymme för nyanser ... emojis kan ju förstås ge en hint om man har samma emojispråk 😉

Du får väl undersöka vad du vill åstadkomma och på vilket sätt du ska nå dit? Spåna öppet om du vill ha lite feedback?
🩵

@B.Å 🥳🥳🥳 Stort med 50! Halvvägs till 100 och med nyvunna insikter. Härligt! Jag hänger på resan, fortfarande 22 dagar efter dig men det procentuella avståndet minskar 👍🤣❤️

Håller med tidigare talare, du skriver så himla drabbande och öppet och ärligt om ditt liv. Särskilt drabbande att läsa om ditt suicidförsök, det kräver mod att våga titta på och berätta om sådana svåra stunder i livet. Fint att läsa att du upplevde att du, nu när du inte dricker, snabbare kunde hitta motargument och tankar som hjälpte till att ge perspektiv på tillvaron, för att inte falla ännu längre ned och omsätta de mörka tankarna till handling. Kommer den här uppgivenheten lika frekvent nu när du inte dricker, eller har det blivit någon skillnad? Vet inte om du skrivit om det tidigare, det kan vara jag som missat också. Blir nyfiken oavsett!

Tack för att du skriver här.

@Kirskål Jag har inte bestämt mig, men jag tror jag kommer lägga pengarna på en resa som jag drömmer om att få göra. Sen är ju även ett allternativ att spara en del till att ha för att tidigare kunna gå i pension.

@B.Å Härligt! Jag är bara ynka 5 dagar före dig med 55 dagar idag.
Jag vill också ta tag i kost och motion men har liten svacka nu jobbmässigt så försöker vara snäll mot mig själv och inte ställa för höga krav. Men kravet att vara alkoholfri håller jag!
Heja oss, idag tar vi inte ett första glas!
Kram på dig! 🥰

@Alice82 tack Alice! ❤️

@Carisie jag förstår och jag tolkade det inte så 💕 men gillar att du pushar mig att jag rannsakar mig själv!

För det är precis det. Jag vet inte riktigt vad jag vill, samt vad min motivation kommer räcka till för. Ena sekunden vill jag sluta helt. Nästa vill jag hitta ett sätt som funkar. Sen helt plötsligt flippar jag, dricker för mycket, och spårar.

Så vad vill jag egentligen? Jag har inte rett ut det själv än.

Ny dag & nya tag i... vad?! 🤔 Jag gör ju ingenting längre. Eller inte aktivt eller uttalat för att hålla mig nykter. Inte mer än att jag skriver här ✍️ och fyller i alkoholkalendern - det enda fyllande jag har nuförtiden ☺️
Trots framgången känns det lite tomt på nåt sätt. Lite ensamt att vara "den enda på min plan" eller hur man nu ska säga.

Nåväl - ha en fin tisdag.
🩵

@Hjärnklar heja dig!! 🎉

@Ny dag Bra jobbat! En dag i taget! Tack för att du kikade in till mig igår med några vänliga ord
🩵

@B.Å Woop-woop! Grattis 🥳 Resan kommer att gå toppen säkert!
🩵

@finalina Det var väl din slutkläm jag fiskade lite efter. Vill du verkligen? Jag har ingen intention att "trycka dit dig" eller motsvarande utan det är en vänlig undran. Jag tror att alla beslut man fattar beträffande livsstilsförändringar måste förankras inifrån sig själv. Jag har svårt att de mig lyckas med nåt jag inte vill eller är motiverad till men tänker också att allt har sin tid. Alla beslut rotas någon gång. Jag är tom förvånad över hur jag gått till att dricka för ofta och ibland för mycket till att inte vilja dricka nu. Enstaka glas enstaka tillfälle ... men nä det känns knappt som att jag vill det heller. Sex månader och plötsligt ett nytt mindset. Men det var en ögonöppnare i början hur ofta jag drack? Jag är säker på att du når någon form av konsensus framledes
🩵

@Victor99 Hej Victor! Du och jag är nog olika i hur vi hanterar alkoholen, jag dricker ingenting i perioder, sen får jag ”kontrollförlust”, inte alla gånger jag dricker men många, vilket resulterar i att jag inte kan sluta dricka och blir redlös.

Men jag känner igen mig i att inte må så bra, depressionstillstånd i olika grad som kommer och går, med livskriser, förändringar, osäkerheter/otryggheter. Risk för redlöshet ökar när jag har svackor. Då borde jag inte dricka, för ofta går det utför och sen mår man kemiskt dåligt efteråt, och ångest ökar. Alkoholen spär på så att jag mår mer dåligt.

Du är 24 år och det är all cred till dig att du inser att det finns en problematik. Ju förr desto bättre. Så kan man jobba med det och hitta lösningar som passar en själv.

Jag har absolut inte lyckats hitta en lösning åt mig själv. Men just nu, när jag mår dåligt, kommer jag skippa / dra ner på alkohol ett tag. Det brukar kännas bättre då.

Har du testat att avstå från alkohol några dagar? Klarar du det / hur skulle det kännas?

Har du någon du kan prata med? Det kanske skulle kännas skönt?

Har du övervägt att vända dig till vården för att få hjälp? Eller göra alkoholprogrammet här på sidan?

Jag är dum jag. Så sade min mormor om sig själv ibland. Morfar var visst rätt så krävande och inför varje arbetsdag på det stora företaget i staden fick sina kläder framplockade och upphängda framför sig med nystrykt skjorta, slips och allt. Detta fast även mormor hade ett arbete utanför hemmet för att få ekonomin att gå runt. Mina morföräldrar kom ju från en annan generation, med ett lite annat tankesätt. Men lite modern var ändå mormor som rätt så sällan hade kjol utan var rätt så tidig med långbyxor.

Minns att farsan tyckte att morfar var lite stroppig och onödigt sträng och berättade om en bjudning där mormor hade haft otur och spillt ut en kanna med kaffe. Fummel som ju kan hända vem som helst fast hon var nykterist i princip hon med precis som morfar. Men han hade ju sin svåra diabetes att dras med, så något annat skulle ju inte ha fungerat heller. Men farsan tyckte väl att det lät lite illa när morfar bland folk hade sagt att mormor var så dum att hon borde gå och lägga sig. Sånt säger man väl inte liksom.

Morfar hade väl även en lite tom livsfilosofi som gick ut på att man endast levde vidare till viss del genom sina barn. Där fanns det inte många tankar om någon Gud, vad man vet. Mer väl en andlighet på nivå noll skulle man kanske kunna säga. Då är det väl kanske lätt att bli lite retlig, träig, eller onödigt rationell så att säga. Det var välstädat, tyst och tomt och ingen musik alls hos min mormor och morfar.

Minns att jag som riktigt liten skulle sova över där en helg så att mina föräldrar skulle få vara lite barnlediga ett tag. Men jag hade visst känt mig så förskräckligt orolig i den tryckta och trista stämningen, att mina föräldrar snart fick komma och hämta hem mig då jag visst bara hade skrikit och haft mig.

Det är inte lätt att vara människa oavsett ålder när man nyktert tänker efter på saken. Nu är det väl dags att tänka på lunch rent logiskt. Somnade ju till och missade min morgonchoklad. Så det tåget har väl gått och nu borde man väl satsa på att värma på en fiskgratäng sade mig magkänslan. Så tar väl och gör så alltså.

Ha det gott!

@finalina känner igen mej så väl. Det är inte lätt och precis efter ett urspårat festtillfälle när ångesten gnager. Då är man så liten, tappar all respekt för sig själv.
Hoppas de går bättre nästa gång och glöm inte att du inte är ensam. Vi är många som kämpar med måttlighet.

@Carisie sorry låt mig förklara! Det jag menar är att jag känner till risker, att alkohol är dåligt, massa olika strategier för måttlighet, att man bör inleda med en nykter period. Allt jag riskerar pga alkoholen. All påverkan hittills. Men ändå har jag inte lyckats.

Nu har jag inte gjort hela programmet den här gången än. Men trots att jag vill ändra mig, så vet jag att det så oerhört svårt. Min tilltro till mig själv är låg typ.

Och ja, det kan verka som att nykterhet borde vara det enda rimliga just nu. Men ändå känner jag inte det typ. Fast jag vet att jag borde. Och då ifrågasätter jag typ om jag egentligen vill.

Hej! Nu är det 4 veckor sedan jag slutade dricka. Jag trodde aldrig jag skulle kunna hålla så här länge. Eller hålla alls. Det har varit jobbigt i början men sakta lagt sig. Det dyker ofta upp tankar på ett glas vin när jag är stressad, Irriterad mm. Jag har fått många fördelar. Jag är piggare. Klarare i huvudet och på jobbet. Bättre minne. Börjar gå ner i vikt redan. Jag är medveten.
Det som börjar bli jobbigt är det som jag nu står inför och det är att hantera mina svackor. Säkert de som drog ner mig i alkoholen från början. Pmds- hatar... jag lider... är arg,sur,irritera,ångestfylld,stressad... Vill bara bojkotta min partner och annat.
Jag måste lära mig hantera detta utan det som fick hjärnan att släppa. Fy fan... tänker inte dricka men förstår varför jag gjorde det. Säger till mig själv ofta att- inte undra på att du blev alkolist...saker stör mig. Saker jag inte kan ta bort ur mitt liv för det är folk jag bryr mig om. Men orkar inte! Har inte lust att tänka på andra. Orkar inte med andras problem och viljor heller. Aja..fick gnälla lite.
Kramis

Dag FEMTIO utan alkohol och i total nykterhet.

Ja vad ska man säga en dag som denna; kan knappt fatta hur bra det går. Hur bra jag mår. Och hur otroligt tacksam jag är varje morgon jag får vakna upp och inser att ”JUSTE! Jag är inte bakis!”

Kommer man nån gång sluta känna den tacksamheten?

Det rullar på rätt bra. Jag har börjat ta tag i min kost nu, äter LCHF på vardagarna (till och börja med, får se om jag går över helt) och sedan har jag börjat promenera 40-60 min varje dag.

Känns som jag har så mycket jag vill ta tag i nu och eftersom jag gillar att sätta mål och stryka på listor har jag gjort tusen delmål och även långsiktiga mål som jag kommer jobba undan i lagom takt.

50 dagar känns stort men om 10 dagar blir det SEXTIO och det är verkligen en milstolpe jag kommer fira. Känns helt galet detta – jag håller på och blir en helt ny människa. Och jag gillar den nya versionen av mig själv.

Jag ska ut och resa en sväng denna vecka. Har förberett mig på alla möjliga sätt jag kan komma på. Har även lovat mig själv att återfall kommer ALDRIG tas på resande fot. Alltså: bestämmer jag mig för ett återfall under resan får jag skjuta upp det tills jag kommit hem. Hoppas jag slipper såna tankar, jag åker med inställningen att skapa nya och nyktra vanor och minnen. Det kommer gå bra 💁‍♀️

Ha en fin dag och vecka mina vänner, tack ni som läser, stöttar och delar med er. Idag tar vi inget första glas och imorgon vaknar vi nyktra och fortsätter ta kloka beslut ❤️