Senaste kommentarerna i forumet

@Lechaim Jag drabbades av social fobi som ung. Och det har följt mig genom livet. Jag har dock blivit bättre och bättre på att hantera sociala kontakter.
Jag har kommit fram till att det ENDA som hjälper är övning. Att ta små steg, delta i en förening vars verksamhet man finner intressant, som Kennie skriver är kör en sådan verksamhet om du gillar att sjunga. Men det kan ju vara ngn lagsport eller vad so egentligen. Att isolera sig är inget som hjälper iaf.
Jag tror att den viktigaste anledningen till att jag drack var min sociala fobi. Men nu behöver jag inte den längre.
Har blivit av med den genom att utsätta mig lagom. Prata med en person, två, fem och inför fler.
För varje gång blir det mindre läskigt…
Jag tror du också kan göra det. För mig vände det som pensionär…

@Flarran Hej , vad fint att du fått uppleva fördelarna med träning och även hur hörligt det är att känna de där helt normala lyckokickarna. För många tar det lång tid innan de kommer tillbaka då hjärnan lagt av tillverkningen… Det tar tid innan den kommer igång igen och tillvaron kan kännas grå.
Men det kommer oftare och oftare. Och nu har du redan känt av det.
Fortsätt med promenader, kanske utan ryggsäck. Det är oerhört kraftfullt sätt att träna om man knatar på med lite fart då och då.
Jag var med om en kontroll av hälsan och konditionen på alla anställda på min arbetsplats en gång i tiden. Där fanns dom som tränade på gym, spelade korpfotboll, joggade och allt möjligt. Men till allas förvåning var det ett gift par som var i bäst form. De brukade ta långa promenader flera gånger i veckan…
Jag brukar tänka på det ibland.😀❤️

Hej @asdffg!

Så jobbigt det låter 😔

Jag har precis nyligen börjat förstå att min man är beroende och inte ”bara” dricker för mycket.

Det har väckt en massa tankar och känslor! När jag läser ditt inlägg står meningen ”Han har slutat smygdricka nu, vad jag vet” ut.

Det är så svårt att förstå att man gradvis vänjer sig vid så konstiga saker att i alla fall jag själv märker att jag ofta, i tanken och till mina nära vänner lägger till ”vad jag vet”.

Trygghet, ärlighet och öppenhet har alltid varit viktiga värden i relationer för mig. Och nu befinner jag mig i ”vad jag vet” landet som är allt annat än tryggt, ärligt och öppet.

Det låter som även dina gränser har smygflyttats och att du hamnat på en plats du inte tänkt dig vara på alls.

Vet någon i din omgivning om hur ni har det? För mig har det känts lite som en livboj att jag vet att andra vet, eftersom jag blir lite rädd för mig själv och min önskan att allt vore annorlunda (och nästan försöker lura mig själv att det inte är så farligt).

Håller med @bella70 om att det viktigaste nu är att du ser till dig och barnens bästa. Sök hjälp, även om det just nu känns omöjligt att göra något annat än att stanna kvar❤️

@Ursus Alkohol är en dålig medicin som bara ökar på ångest och dålig sömn mm.
Men det går absolut att bryta den onda cirkeln.
Självklart kan det finnas andra saker som också måste förändras, man kan ha haft problem under uppväxten, dålig självkänsla mm. Men för att komma tillrätta med det måste man först sluta bedöva si med alkohol.
Det kan vara jobbigt de första veckorna, men kommer du igenom det så blir det snart lättare.
För att klara sig nykter över tid är det också viktigt att bygga upp nya, goda vanor. Träning är alltid bra, men kan också vara något annat som man gillar att göra.
Att bryra gamla vanor kan också hjälpa en att må bättre i största allmänhet. Alltså göra det lättare att lösa de bakomliggande problemen.
Böcker hjälpte mig i början, Skål tamejfan och Annie Grace bok Tänka klart.
Det är lättare att hålla fast vid nykterheten när man förstår hur beroendet fungerar och varför man gör och tänker på ett visst sätt.
Jag hade stor hjälp av det i början.
Nu efter snart tio månader är nykterheten en del av mitt nya, lugna och närvarande liv.
Ingen kamp längre då suget och tankarna på alkohol är borta. Saknas ej!🥳

Nu jäklar är det kris. Söndag, mörkt ute, trist inne. Trött och uppvarvad samtidigt. Fan om man hade haft något att dricka. Öl, vin, sprit, mäsk, va' fan som helst. Tur att bolaget är stängt. Borde handla mjölk, denna känsla ligger på. Men kommer då bara att handla minst två sexpack med öl. Vill inte detta, vill vara nykter, vill må kroppsligt bra som jag gör förutom att det är psykiskt kaos nu. Har liksom lovat Herren och mig själv att vara nykter för evigt om jag får vara kroppsligt frisk till sista andetaget.

Frisk, det är jag ju. Bra blodtryck, ingen förkylning eller feber, varför mår man så här. Inte ens nån träningsvärk efter promenaden igår. Den endorfinkick som jag fick av ren kroppslig utmattning var faktiskt ett utan tvekan riktigt beroendeframkallande och ett naturligt rus som förändrade tidsuppfattningen till och med i flera timmar.
Slog cykling med hästlängder.

Tiden kändes nästan stå still i flera timmar, det var lugnt i skallen. Man hann med på ett annat sätt. Kände mig både glad, trött och speedad och pigg samtidigt, allt på ett positivt sätt. Men har ingen ork till att promenera nåt idag.

Kan tänka mig att det är för endorfinkicken en del tar uppåttjack, men gillar inte såna grejer. Har aldrig testat sånt där och kommer inte göra det heller, det räcker så bra med alkoholproblemet. Gillar inte lugnande piller mot oro och sömnbesvär heller, vill inte vara beroende av kemikalier.

Fan, kanske man bara är hungrig fast det inte känns så direkt liksom. Vill inte överäta i onödan, vill ju gå ned nåt kilo i vikt. Orkar inte laga mat, kanske man skulle ta sig lite chips en burk cola, tonfisk och så. Men blir väl bara fet av det hela. Men varför bryr man sig om att tänka alls över huvud taget. Får väl ta ett glas yogurt, då jag har sånt hemma i kylen. Jäklar vad jobbigt det är. Kanske ändå dags för en pizza, sallad och en cola.

Bara gnäll och gny producerar jag på detta forum som stackars läsare kanske drabbas av. Det är så att man skäms för att vara en sån gnällspik, borde nog bita ihop och vara tyst som jag alltid har gjort innan jag började skriva av mig. Nu känns det en aning lugnare. Får nog faktiskt bli en pizza och en cola tror jag.

Dag 2. 48 timmar ish. Kör

På det här forumet tycker jag att många skapar varaktiga konversationer. De som hänger kvar längst verkar vara de som både är aktiva i sin egen tråd och läser och stöttar i andras trådar. Om det är svårt med sociala sammanhang är det ju bra med aktiviteter som leds av någon, som tex körsång. Erfarna ledare är ofta bra på att få med nya i gruppen.

@LindaB23 Numera (och inte på flera månader) någon kamp alls.
Så numera är jag inte så duktig, bara fri från alkoholen. Någon gång kommer ett sug, som ett minne eller en doft för en kort stund.
Men inget besvärligt alls. Kanske som en före detta rökare känner av rök?😌

@Inombords ! Vad duktiga vi är, hoppas du snart oxå slipper alla symtom och att vi snart är av med allt gift vi förgiftat våran kropp med!
Kram ♥️

@Amanda L ! Tack för dina fina ord, har tänkt att jag ska boka en tid för lite prover på onsdag när jag ska till läkaren för en genomgång efter min helg på psyk, har tänkt att ta tag i träningen igen men har varit så omotiverad pga alla symptom , men det kanske vore en idé att testa ! Bra kämpat till 10 månader, längtar så tills jag oxå har nått så långt!
Stor kram. ♥️

Humöret svänger fort som bara faen och hade det stått en burk med öl på bänken hade den svepts direkt i detta nu. Detta trots avsaknad av reellt panikartat sug. Tanken finns dock. Men mest trött och ändå ivrig på att göra nåt kul men orkar inte ett smack. Good Golly Miss Molly med den klassiska rockikonen Little Richard har nu i ännu en stund av helnyktert trist och tomt tillstånd snurrat på i hörlurarna ett bra tag. Borde väl egentligen ut och promenera för att skaffa lite mjölk, men går nog och vilar i stället, för man ska väl inte utmana ödet och råka köpa nån skit...
Det tar vi oss en slurk kallt kranvatten på!

@finalina läste detta och kändes som du skriver om mitt liv. Jag är idag 23 och är rädd för framtiden. Har tagit beslut att söka vård, för att prata om det med någon och reda ut om mitt liv ska ha alkohol i sig alls eller om jag kan lära mig dricka på ”rätt sätt”. Känner mig inte redo att lämna alkoholen för gott. Men jag vill inte skämmas mer.
Fantastiskt fint skrivet!

Har nog alltid varit lite diplomatiskt lagd. För just nu kom det in en tanke på när jag var riktigt liten och väl av min mor fick höra att mitt allra första ord inte var vare sig mamma eller pappa som man kanske kunde tro, nej det lär visst ha varit – mappa. Tänk så barnsligt man kan fundera...

Just nu i denna stund så är det balans och harmoni. Har fått återhämta mig efter gårdagens träningspass, eller utflykt i staden. Har även för nån minut sen följt min egen positiva morgonrutin med en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar, två med mjukost och en med kaviar på. Sitter nu förnöjt och bara pustar ut.
Vem behöver alkohol och såna där konstgjorda grejer...

Lite senare idag är min målsättning att gå och träna i form av praktisk nytta förenat med en gnutta nöje och lite stillsam social kbt vid butikskassan om man så känner för, och tillfälle ges för något ord om väder och vind liksom. Det handlar alltså om att gå och handla mer mjölk, så att jag kan följa min nyktra ny-gamla frukostrutin i morgon måndag så att säga. Förresten, kul att du skrev några ord @Andrahalvlek och ett varmt tack till dig @vår2022 för kloka ord som jag ska försöka att nöta in. Orden jag tänker på är: ”Äta bra, röra sig, aktivera sig, sova och fokusera på positiva tankar som ger positiva känslor”, samt så klart även att vara nykter.

Ha det gott!

Allt verkar ordna sig. Men det är så mycket konflikter kring mig. Jag är så arg hela tiden. Och trött. Och ledsen. För allt. Känns som jag inte har något skal, alla känslor ligger i huden och jag klarar inte av att hålla något ifrån mig. Antagligen är det lite för många jobbiga saker på en gång, där varje sak egentligen inte är något som jag inte klarar av men när det ackumuleras blir det för jobbigt. Jag gråter för minsta lilla.

Egentligen är ju allt bra, har två underbara barn, ett bra hus, god ekonomi, fina vänner och en man som jag älskar och som älskar mig. Jag känner inte att något saknas, men ändå är jag såhär ledsen och bär på så mycket sorg. Känns bra att jag i alla fall går i terapi, har gjort det några gånger tidigare i livet och då mått otroligt bra efter ett tag.

Nåja, nya tag! Idag lämnar jag mina barn till deras pappa. Vi har haft en jättefin vecka och jag njuter av att hänga med dem. <3 Livet ändå!

Jo trivs med internetkontakter. Men inte många som orkar skriva så mycket. Brukar fort avslutas med att den andra skriver att hen har viktigare saker att göra just då. Min sociala fobi gör också att jag har lite svårt att ta mig ut på t.ex. föreningsliv. Och jag är sån att jag helst umgås på tumanhand. I större sällskap känner jag mig lite obekväm.

Hej och välkommen hit! Vi är många här som förstått att vi måste ändra våra vanor fastän det inte handlat om dagligt drickande. Och upptäckt hur mycket bättre man mår och hur mycket mer nyfikenhet och energi man går. Att hitta sammanhang man trivs i är inte så lätt, men det går! Har du testat körsång? Där blir man en del av en grupp som inte tar slut på samma sätt som en kurs. Föreningar och ideellt arbete kan också ge mer kontinuerlig gemenskap. Och att vara aktiv och läsa och skriva här är också en gemenskap, fastän vi är anonyma.

Hej och god förmiddag i kaffestugan! Håller med dig Källarmannen att det är skönt att snön försvinner, även om den är vacker. Jag hänger på en enhetsfridag! Ska unna mig det :-)

God tredje advent på Er alla. 6 plusgrader och regn, så nu försvinner snön. Inte mej emot, men det blir onekligen mörkt ute nu. Men den 22 så vänder det sakteliga mot ljusare tider. Just klarat av en kopp gott kaffe, köttgrytan skall strax få börja puttra, blir gott de 🥰 Ha nu en riktigt fin söndag vänner. Här blir det fritt från enheter idag 💪

Glad söndagsmorgon och tredje advent. Vi hade en härlig eftermiddag/ kväll igår med middag och teater, inte bio som jag av misstag skrev igår. Höll min budget om max tre enheter vid ett tillfälle och drack mycket vatten till. Skönt att du mår bättre Natalia, och att du halverat din konsumtion Solana. Det är ju fantastiskt! Helnyktra dagar är bra tycker jag också prinsessa 😍 Önskar er alla en skön och fridfull söndag.

Hej jag är ny här. Jag har problem med alkohol, även om jag bara dricker över helgerna. För att bryta ensamheten och min sociala fobi dricker jag lite här hemma, så vågar jag ut på pub och träffa folk. Har nästan inga vänner annars att umgås med.
Har nu druckit mest varje helg några år. Som mest varit nykter upp till 3 veckor emellanåt. Inser att mina dryckesvanor är helt på tok. Dricker så jag har minnesluckor, gjort bort mig m.m. Kan hålla mig från alkoholen när jag t.ex är på resa, så det är nog bara den sociala biten som gör att jag tar till spriten.
Drack en hel del som ung, var sen nykter i 30+ år innan jag började igen. Gick i pension för ett par år sen, trivs med det, men det blir för mycket ensamhet. Trivs eg att vara för mig själv, men skulle behöva omväxling ibland, utan alkohol.
Det jag borde göra är att hitta någon intressant sysselsättning i stället för att festa. Har provat på olika kurser. Det har varit bra för stunden, men inte gett mig några nya vänner att umgås med i vardagen. Resor gillar jag också, men blir inte så ofta, de är ju inte gratis precis.
Jag vet att det är bara jag själv som kan förändra mitt liv. Ville bara skriva av mig lite.

@Flarran Fint ändå att du börjar få kontakt med ditt inre och dina känslor. Har man supit bort massor av år och stängt av sina känslor så kan det bli lite som ett sorgearbete att ”vakna” upp från alkoholbubblan. Det finns många saker som man gömt undan. Man kanske tror att man kommer undan dem genom alkohol, men de finns ju kvar där och staplas på varandra. Så det är ett litet sorgearbete men det är bra och nödvändigt, även om det kan kännas tungt och nedstämt. Det är en bearbetning och det behövs för att komma vidare och till slut känna en slags ro och en försoning med sig själv. Ibland är det svårt att fatta vad det hela ska vara bra för, vad som är meningen med livet, när man är i sorg eller när livet känns svårt. Jag brukar tänka att det vi genomgår är processer och de sker parallellt med varandra. Nykterhetsprocessen, lära känna sig själv processen, sorgeprocessen, vad ska jag göra med mitt liv processen…ja, många olika processer samtidigt och så individuellt beroende på vad vi genomgått i våra liv. Skitjobbigt men nödvändigt. I de olika processerna kan man ta stöd och hjälp tex av en psykolog för att reda ut och sortera. Även här måste det vara för att man själv vill för att det ska ge något, inte tvång för då låser man sig. För det är för sig själv man jobbar och som är huvudpersonen i det egna livet. Den som gör själva jobbet. Psykologen är bara ett bollplank och som på ett annat sätt kan se saker utifrån.

A och O är ändå att vara nykter för att processerna och livet ska gå framåt. Att skapa förutsättningar för att läka i processerna. Äta bra, röra sig, aktivera sig, sova och fokusera på positiva tankar som ger positiva känslor och följa med i processerna. Då får hjärnan en möjlighet till återhämtning och att få balans i systemen och det påverkar hela oss, våra tankar och känslor, det är vår motor. När man fått rejäl återhämtning och balans igen så kommer man även att kunna se på livet från ett annat perspektiv. Så har det skett för mig och det blir bara bättre och bättre drygt 2 år senare som nykter. Det finns en mening med livet och det kommer att komma till dig.

Ha en fin tredje advent🤎

@Bullret Det är så himla fint att läsa dina inlägg ❤️ Hur du i relativt ung ålder hittat hem. Det är så mycket misär som du har stängt dörren till, som du slipper uppleva. Jag tror att du skullle göra stor skillnad för många ungdomar som föreläsare och jag hoppar innerligt att du kommer till skott med det! Nu när du fått lite lugn i din skalle.

Jag hoppas också att du snart bildar familj och får uppleva det finaste man kan uppleva: Se en liten kopia av dig själv och din sambo ta sig an livet. Och du vet ju att din diagnos är ärftlig, så ni får hålla ögonen öppna för eventuella symtom framöver.

Fler och fler får din diagnos tidigt och förhoppningsvis får de adekvat hjälp. På våra fängelser kan man nog räkna in 90 procent med diagnoser, samma siffra inom missbruk sannolikt. Med fastställd diagnos kan jag tänka mig att det är en lättnad att få veta varför man har betett sig som man har gjort.

Kram 🐘

@Flarran Det är så himla fint att få följa din resa ❤️ Min husgud Annie Grace har många bra säg, ett av dem är detta: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Och som nykter får vi den förmågan tillbaka efter ett tag. Jag kan rekommendera Craig Beck och Annie Grace på youtube!

Kram 🐘

SÅ roligt att läsa Bullret! Jag minns dig från dina första inlägg. Jag tror inte att jag riktigt förväntar mig att det skulle gå så bra. Du beskrev en av de svåraste situationer som finns med många kompisar som drack mycket. Din historia är egentligen så viktig och blir inte mindre viktig nu när du har fått en ADHD medicin. Det finns så många som självmedicinerar för att få tyst i huvudet.
Supergrattis och var stolt över de förändringar som du gjort. Önskar dig all lycka till.