Senaste kommentarerna i forumet

Det händer grejer i kroppen när man har varit helt nykter i nästan snart två månader som man har varit och är här på forumet. Har märkt att mina tidigare heltorra ögon börjat vakna så smått. De klarade ju inte ens av att pressa fram några tårar när mina föräldrar som man gillade, fast man väl sällan sade det rakt ut, gick bort en efter, och man som enda sörjande var på plats och tog hand om det hela rent praktiskt liksom.

Hade väl velat att rejält kunna gråta ut då, fast det fanns inga tårar till hands. Nu alldeles nyss kände jag att det helt spontant kom lite fukt i ögonen för en stund sen - en rätt så intressant känsla faktiskt. Har i så många år väl mest gått runt på endast kall logik.

Nu har man väl sedan några år sen sörjt klart, fast nog tänker man på sina gamla föräldrar då och då. Man har väl även kanske vuxit lite som inre tänkande människa kan jag tro. Det jag är mest stolt över i skrivande stund är att jag inte druckit ens nån folköl på närmare två månader som medlem på detta forum. Den första nyktra tiden två veckor innan skrivandet här minns jag inte så mycket av. Hjärnan hade nog mycket ny-inställningar att pyssla med kan jag tro liksom.

Skulle nog idag fått en kram av morsan om hon hade varit kvar i denna värld. Nu hade jag nog kunnat klara av såna känslosamma grejer som att våga vara lite familjär och känslosam. Vilket jag slutade att helt vara nån gång i tidiga tonåren då det hela med kramar plötsligt bara kändes helt obekvämt liksom. Varför kan jag inte liksom förstå, vilket väl inte ens gamla mormor kunde begripa.

Minns att morsan nån gång den sista tiden av sin livstid 2012 i något sammanhang väl sa ord som att nu skulle jag nästan velat att ge dig en kram, men hon visste väl hur avstängd känslomässigt jag var just då. Faktiskt lite trist att alkoholen tog bort något av det viktigaste här i livet, vilket är att kunna känna, visa och uppskatta lite helt vanlig mänsklig kärlek och värme.

Den barnsliga glädje man en gång innan alkoholdrickandet tog fart i början av tonåren kunde känna för små enkla saker, det verkar nu återvända så sakteliga, vilket är en känsla som får en att tänka på vad alkohol egentligen kan göra med en människa. Tror att jag denna jul och nyår ska hedra min mor och fars minne genom att vara helt nykter och skita helt i tidigare års långvariga sjöslag.

Har fortfarande inget inget alkoholsug alls fast jag inte kan somna fast man försökt. Tackar denna söndag min skapare för denna gåva. Det märks dock att man börjar bli så smått frustrerad och nu kör samma låt runt på repeat, idag är det upptempo-låten - Fine Fine Fine med RockPile som dränker lite så smått nedstämda tankar. Vill inte låta stämningsläget falla allt för lågt, för då blir det väl bara skit med allting igen. Kämpar på fast man väl egentligen inte fattar vad det hela ska vara bra för...

Ha en fin dag!

@Himmelellerhelvette Ja jag kan uppskatta vardagarna så mycket mer nu! Var på julfest med jobbet i veckan. Bävade lite inför den men jag är fortfarande så bestämt så det gick bra! Gick hem tidigare än de flesta och jag såg hur bakis vissa var dagen efter. Så underbart att slippa det!
Nu har det varit många social aktiviteter den senaste tiden men känner mig just nu dränerad på energi! Söndagen ska jag iaf nu tillbringa hemma. Har tänkt göra köttbullar men kanske somnar jag på soffan istället ☺️ Saknaden efter mamma har varit mycket närvarande den senaste tiden men det kanske är för att mina tankar är klarare?!
Kram

Tänka sig...
Såg just att bokstaven - J - föll bort.
Men det är sånt som händer.
Ha det gott mina vänner!

ag var berusad igår. Men inte av några konstgjorda kemikalier så som alkohol eller andra psykoaktiva substanser. Det kändes som att jag borde skriva några ord om detta trots att man väl egentligen borde sovit vid den här tiden. Detta eminenta forum har så mycket samlad visdom kring beroenden och problematik från olika håll knutet till inte minst alkoholbruk i olika former. Så det jag har att komma med är väl inte mycket att hänga i julgranen, men ändå...

Har läst så pass mycket under olika kategorier att jag förstår att jag nog behöver fortsätta att läsa ord av dess olika skribenter för att lära mig mer. För att vid ett kanske knasigt och plötsligt påkommet alkoholsug kunna hålla fast vid den här nyktra känslan som säger åt mig att det inte ska drickas någon form av alkohol längre även om saker kan kännas betungande ibland. Detta inte för att min kropp har råkat att ta lite skada av drickandet.

Nej, helt enkelt för att jag har insett att det finns mycket bättre saker än sånt som någon konstgjord snabb genväg till en tillfällig sinnesförändring som bara som oftast ger olika former av problem. Nej, jag var faktiskt för första gången på många år helt enkelt naturligt berusad av livet självt.

Jag kände en äkta spontan glädje över att fritt kunna ta mig fram till fots från punkt A till punkt B här i staden, och detta helt för egen maskin och kunna vara helt medveten i stunden och därmed kunna uppskatta det enkla och det naturliga. Visst var det jobbigt fysiskt, men psykiskt var det stimulerande och positivt. Tog även några foton längs vägen, bara för att jag kände för det.

Träning är ett ord som jag nog inte förens igår och nu har förstått att uppskatta. Det naturliga endorfinrus som jag fick av att anstränga mig något oerhört för att kunna göra något kul som verkligen inspirerade mig till att gå emot min lite slöa natur, var verkligen en ögonöppnare till ett för mig faktiskt lite nytt tänkande. Ja, ett tänkande som jag önskar att jag liksom hade snubblat över och fått insikt om redan som tonåring, men som ordspråket väl lyder - bättre sent än aldrig.

Minns en sommar då jag ensam satt halvsovande och rejält berusad på en parkbänk vid en sjö och funderade över livet och såg en snigel bredvid min högra sko och då tänkte, där går det då inte fort. Men minns att jag även tänkte att varför ska allt gå så himla fort egentligen. För även en snigel kommer väl fram, fast det kanske tar sin tid...

Nu märks det allt att endorfinruset håller på att klinga av, men det gör inget, för jag har inte det minsta alkoholsug alls. Tvärtom så är jag glad och nöjd över att jag är en nykterkvist här i köket och kan uppskatta en enkel grej som en kopp med varmt te och några rostade mackor med smör på. Tror faktiskt att jag är så oförskämd att jag slår mig lös och frossar på en kopp till...

Ha en fin söndag!

Hej igen,

Nu har ännu en höst gått och mycket som har hänt. Att inte dricka alkohol är inget jag själv bryr mig om längre och inget jag riktigt reflekterar över direkt. Var på återträff med mina gamla studiepolare för några veckor sen där en kille som jag inte sett på över fyra år var med. Han började säga att "men den där ölen är ju alkoholfri, ska du inte ha en riktig öl?"

Mina polare svarade bara: "Han dricker inte längre". Och så var det faktiskt inte mer med det.
Ger fortfarande lika mycket till min omgivning i alla möjliga sammanhang, har svårt att hålla mig från att säga stökiga kommentarer och garvar på. Är det någon som folk inte tror är den nyktra snubben på festen så är det ju absolut jag. Är det någon som kan bli LOB-ad av snuten utan en enda substans i kroppen så är det undertecknad...Haha och det är ju bara förjävla gott. Jag är mer mig själv än någonsin tidigare i mitt liv och det gör mig väldigt stolt.

Började med concerta i september efter ADHD-diagnosen och är HELT JÄVLA PAFF över vad fan som hände. Kan likna min hjärna med en massa hundralappar som blåser runt i en vindtunnel och det är jäkligt svårt att greppa tag i dem. Precis så funkar min hjärna normalt sett med mina tankar, det bara rör runt sig i skallen och det är i princip omöjligt att hålla en tanke i huvudet i taget, allt bara spinner i 180.

Medicinen har gett mig samma typ av lugn som den första ölen alltid gjort tidigare. Det är så jävla ogreppbart att det är exakt samma känsla som när jag äntligen fick den första ölen. Att det slutat spinna i skallen och jag bara kunnat få vara för ett tag. Resonerar som så att jag alltid vetat om att jag inte kunnat hantera alkohol och är otroligt glad för mina föräldrar som alltid stöttat mig. Hade det inte varit för dem är jag helt övertygad om att jag inte levt idag, hade absolut torskat på droger och haft även det som en 0 eller 100-aktivitet, där det bara funnits två möjliga vägar. Antingen att finna sin egen botten och bli nykter för sin egen skull, eller kapitulera för drogerna (alkohol inräknat) och avsluta mitt liv.

Kommer ju alltid leva med att alkoholen finns tillgänglig i samhället runt om mig, och jag ser mig själv som botad, just för att till sist blev nykter för min egen skull.

Att ha fått en ADHD-diagnos har verkligen hjälpt mig på alla möjliga sätt. För det första så har jag otroligt mycket mindre prestationsångest. Jag är inte min prestation, jag duger bra precis som jag är. Det är helt okej att inte kunna allt i alla sammanhang och jag måste inte alltid prestera.

Jag har mycket mer ordning och reda i mitt liv, framförallt på jobbet. Inser nu att jag haft otroligt många strategier för att kunna hantera min vardag. Skrivit listor i all oändlighet för att över huvud taget kunna ha koll på vad jag har på gång, att jag väntar på svar från någon kollega, att jag ska uppdatera bla bla bla. Nu mer använder jag knappt några listor, kommer ihåg vad jag ska göra ändå.

Upplever också ett otroligt skiftat fokus. Jag kan ta tag i arbetsuppgifter direkt istället för att skjuta upp dem tills dess att det närmar sig deadline. Startsträckan är alltså betydligt kortare. Är otroligt produktiv i det jag gör och har samtidigt ett större lugn i att det är helt okej att inte vara produktiv HELA TIDEN! Som sagt, jag är inte min prestation.

Upplever också att jag har lättare att säga ifrån när det börjar bli för mycket att göra och stressnivån går upp. Går då till min arbetsgivare och säger hur det är och sätter krav på min chef i att ändra på situationen. Har bara märkt positiva saker från att säga ifrån, från arbetsgivarens sida är det ju också bättre än att jag ska gå och bli sjukskriven med utmattningssyndrom igen.

En sista och ack så viktig del i mitt liv är att jag märker att jag är bättre på att hantera (upplevda) oförrätter. Agerar inte lika impulsivt utan kan för det mesta se den andra personens perspektiv, släppa det för stunden och ta upp det senare i lugn och ro. Det gör att mitt liv blir ännu mindre konfliktfyllt även jämfört med de senaste nyktra åren.

Att kunna fokusera när jag och min sambo ska prata om vår gemensamma framtid är också helt sjukt. Har varit öppen och ärlig med henne och sagt att det i princip är omöjligt för mig att komma ihåg vad vi pratat om när vi har lite svårare samtal/diskussioner så som hur/när man vill bilda familj, var man vill slå sig ner, hur man vill leva sitt liv osv. Har kunnat vara så pass öppen att jag sagt att jag behöver papper och penna för såna samtal om jag ska kunna få ut något av det...Och det funkar faktiskt.

Haha blir jävligt långt det här men så får det bli. Skriver ju för min egen skull lite som en dagbok och då är det bara skönt att låta texten komma till en.

Har alltid haft en ordentlig mängd inre oro som verkligen har släppt sen jag började med medicinen. Det är så otroligt jävla befriande så jag vet inte ens var jag ska börja. Det enda som det ju såklart inte hjälper mot är den där rastlösheten som tar sig uttryck i frågeställningar likt var jag vill bo och jobba med samt att resa iväg och göra annat ett tag etc.

Har kommit till insikt i att normalt kontorsarbete 8 timmar framför datorn varje dag nog inte är för mig så jag sa upp mig för ett tag sen. Börjar på ett nytt jobb om några månader där jag kommer jobba betydligt mer praktiskt. Kommer då att jobba in fredagarna för det mesta och jag ska då försöka förbereda lite material för att kunna föreläsa inom alkohol/utmattning, men får se vad det blir av det.

Innan jag börjar det nya jobbet ska jag iväg på långresa samt prova på att bo i fjällen. Tror att det är precis vad jag behöver, att hitta mig själv ännu lite mer. Helt otroligt stolt över mig själv och var jag är jämfört med början på den här tråden. Jag har verkligen suttit ner och gjort jobbet och jag är så jävla glad över att jag lyckades.

Till nästa gång!
Bullret.

@Empem Om jag var du skulle jag försöka hålla upp med alkoholen helt och hållet ett tag. I det pausade alkoholprogrammet rekommenderades tre månader oavsett om man försöker bli fri från alkohol eller dricka måttligt.
Att fortsätta dricka (dra ner) är mycket svårare eftersom suget återkommer varje gång du dricker ett glas. Det är faktiskt lättare att hålla upp helt. Samtidigt får din kropp och hjärna återhämta sig och du får en chans att värdera vad alkoholen betyder för dig egentligen.
Det kan vara svårt den första tiden, men ju svårare du upplever att det är, ju mer skulle jag tro att du verkligen behöver skippa alkoholen…
Lycka till, det så värt det!❤️🙏🏻❤️

Blev lite otydligt. Menade att du klarar att vara nykter och att det kommer att bli allt lättare för varje erfarenhet du får av det.

@Murre2 Håller med föregående talare. En plan är det allra viktigaste. I början kunde jag till och med öva hemma på de där nej-tack-fraserna. Bara man låter bestämd och inte svajar så brukar det gå bra. Glöm inte att du INTE kan dricka ”bara ett glas”.Då är det kört.
Du kan göra det och med tiden blir det allt lättare och fest kommer med tiden att bli något roligt, utan ångest vare sig före eller efter. Man har verkligen inte roligare med alkohol. ❤️❤️❤️

Ja nu har ni ju barn som du måste skydda från detta direkt .
Har ni sökt hjälp? Har du?
Här på forumets kan du hitta en del vägar.
Kan du och barnen bo hos t ex dina föräldrar medan din man funderar igenom saker o ting?
Låt dem inte växa upp i detta❤️
Kram!!

@Källarmannen Skulle svara dig men skrev visst till en annan!

Vi är inte dumma. Men det var ett väldigt bra citat om första ölen! Det är den jag vill ha för att ta udden på bakfyllan eller på den trista tillvaron men sen kan jag inte sluta… Att hålla dig ifrån A under vardagar kanske är ett bra första mål?

Våra barn märker än så länge inget av det förutom den dåliga stämningen. När han går ut blir han alldeles för full. Förra helgen kom han hem och spydde över badrumsgolvet. Efter det försöker han lägga sig i sängen, vilket han såklart inte får eftersom också barnen ligger där. Helgen innan det blev han kanonbakis. Förutom det här, som innebär att jag ligger vaken och undrar i vilket skick han är och att han blir dålig i ett par dagar så är det mer. Han har smygdruckit. Dolt att han dricker och ibland hällt i starkare saker i ölen för att jag inte ska märka. Vi har känt varandra i en evighet och jag märker d i r e k t när han druckit. Blivit som någon jävla detektiv och blivit gaslightad några gånger. Han har slutat smygdricka nu, vad jag vet.

Han har insett att han har problem. Men ändå inte. Idag var han iväg med grabbgänget över dagen. Jag skulle hämta honom på eftermiddagen efter att ha varit iväg med barnen. Märker direkt att han är full och förklarar att jag inte kommer hämta honom då jag inte vill att barnen ser det. Han fick åka hem själv och ansträngde sig mycket för att inte verka för full. Som sagt så ser ju jag ändå. Otrevlig och sur för att jag inte hämtade.

Tar bebisen ifrån mig och säger att han kan ta hand om sina barn. Säger dryga saker till mig framför "stora" tjejen och jag biter ihop för att det inte ska bli värre. Han klarar av det han ska men det märks ju.

Läst en del och vet hur man ska bemöta. Hur man "ska" tänka. Samtidigt så går det här ju ut över mig, över barnen. Vi har varit tillsammans i en evighet och har svårt att se en tillvaro utan honom, omöjligt nästan. Vi är ett grymt team annars. Men det här gör mig så trött.

@Samsung50 tack! Den heter något med ”trygg i kärlek”. Den handlar inte så mkt om medberoende (eller jo indirekt) men om ambivalent anknytning och hur man blir trygg i sig själv så man kan attrahera någon med liknande anknytning <3

@szubel04
Det bästa med skrivandet. Oavsett var man skriver. Är att få respons!
Tack för din kommentar! Ta hand om dig! ❤️

Typ 24 timmar. Utan bärs. Segt och tråkigt. Men får mycket mer gjort. Så det får väl glädjas…

Tack, det kanske inte är igång. Jag läste lite om det. Och trodde det var igång.

@erivan jag var också där. Velade fram och tillbaka, ville inte vara full och må dåligt men ville inte heller vara nykter, tpnk om jag skulle missa nåt kul.
2014 skulle jag sluta dricka. Sen skulle jag sluta 2016, sen 2017 osv. För 5 år sedan hade jag bestämt mig, men trillade dit. Nu är jag inne på 4 alkoholfria månader. Det känns annorlunda denna gången men hu vilken knagglig väg det varit att ta mig hit.
Vad jag vill säga är att någon gång landar du i något, och bestämmer dig, och då går det. Det tror jag fullt och fast på. Men då måste man verkligen ha bestämt sig, fullt ut.
Du är mäktigare än den lille fisen som tjoar efter alkohol i ditt huvud, om du bara bestämmer dig för att inte lyssna på den. Hur du gör för att tysta den, det är det jag tror du jobbar på nu, att hitta sättet som funkar för just dig. Ibland behövs stöttning av vården, eller AA, eller bägge, ibland går det med vänner eller självhjälpsböcker. Du söker din väg nu. Du kommer att hitta rätt. Jag hejar på dig 💪❤

@ISE Det är tungt att blrja om, men samtidigt tror jag att du lär dig något för varje bakslag.
I blrjan passade jag på att läsa en del böcker om alkoholberoende. Det gjorde att jag hade lättare att stå emot när suget kom eller när jag tänkte att” ett glas är väl ingen fara”, ” bara en fylla just ikväll, sen ska jag sluta ”…etc.
Efter att ha läst Annie Grace bok Tänka klart, kunde jag se att det inte alls var jag (min kloka pannlob) som tänkte så, utan det var mitt belöningssystem som blivit kapat av alkohol, och som tagit över ledarskapet. När jag förstod det var det lättare att förstå varför jag ena stunden bestämt mig för att sluta dricka , för att nästa stund tycka att jag absolut borde ”unna mig” ”några glas”.
Man känner sig som två olika personer… Men när du vet hur det fungerar blir det mycket lättare att stå fast vid det som faktiskt är du.
Läste även ”Jag som var så rolig att dricka vin med” och Skål tamejfan”. Alla gav mer förståelse och stöttade mig i mina beslut.
Kanske är det mer stöd du behöver för att vinna kampen mot herr Alkohol? You can do it!👍
❤️❤️❤️

Roligt att höra om din utflykt, och så bra att inte ge upp utan hitta nya lösningar. Ge dig själv en klapp på axeln och känn dig riktigt nöjd! Kul med loppisfynd också! Själv har jag varit på julmarknad och köpt godsaker till jul, olika sorters sill och lax från de lokala fiskarna. Till julmat tycker jag att välkyld julmust är det absolut godaste!

@baloobruden Jag kan bara instämma, din beskrivning hade kunnat vara jag. Allt det där har jag gjort. Att gå till jobbet på måndagen som om ingenting hänt, kanske skratta lite, suger. Ångest.

Ganska sjukt egentligen, för ingen säger riktigt något och om det dessutom går några dagar/nån vecka innan man träffar kollegorna så verkar det typ helt glömt. Förmodligen är väl ingen som stannar hela kvällen helt knivskarp, även om det inte gör vårt problem bättre.

Har du testat strategier för att inte spåra ur under fester?

@marshmallow11 @Charlie70

Tack för era meddelanden under min deppiga dag! Det var skönt att läsa dem!

Jag har knappt druckit något sedan dess. En kväll med middag som slutade på dansgolvet men det var lugnt alkoholmässigt och bara roligt! Jag måste verkligen fundera på det där med helnykter period. Jag är nog inte redo för det än. Men så länge jag dricker mindre, gör medvetna val om nyktra tillfällen så klappar jag mig själv på axeln.

Årets längsta promenad på 25 år minst har genomförts. Drygt 6,5 kilometer alltså. Skulle ju ut och fynda på loppis en kilometer drygt från bostaden. Med tom ryggsäck och god motivation kom jag iväg klockan 12:15 cirka. Men väl framme så verkade det som att den tilltänkta loppisen hade slagit igen sedan i somras liksom. Jäklar vad besviken man blev, hade det varit för bara drygt två månader sen, så hade man utan tvekan gått raka vägen till bolaget.

Men tänkte, inte faen ska man ge sig så himla lätt. Så tänkte till om det fanns något annat loppis i närheten, och det gjorde det ungefär en ytterligare promenadväg på en drygt 1.5 kilometer. Det var inget nöje direkt att tvingas att gå ännu längre än vad man tänkt sig. Men gick på ren jävla envishet. Den loppisen hade öppet och där blev det handlande av. Köpte en del CD, DVD och lite böcker för endast 1 krona styck. 40 spänn kostade kalaset. Men man hade ju inte vilat alls och var faktiskt helt enkelt totalt slut, och hade det då inte varit för att man väl är lite snål och så, då hade nog dagens promenad slutat där.

Men tänkte plötsligt, att varför ska man kasta bort en massa pengar på taxi liksom. Sagt och gjort så begav jag mig iväg mot en matbutik i närheten för att kunna få sitta och vila en stund, vilket även gjordes. Tittade på klockan och upptäckte att den bara var 14:25 och en tanke kom flygande att kanske skulle man i alla fall gå ned till bolaget och fira att man fick tag på en massa kul prylar för nästan ingenting så att säga. Men då kom jag att tänka på att då skulle ju promenaden varit helt meningslös och till och med rent utav bedrövligt skadlig.

Så då satt jag där och väntade ut klockslaget då jag visste att systemet garanterat kulle ha hunnit att stänga för dagen. När så klockan visade 15:05 så kom andra tankar in i bilden som sade, varför inte kanske köpa ett sexpack med öl här istället när du ändå är här... Fick verkligen ha inre överläggning med mig själv och tänka djupt och logiskt ur många olika synvinklar. Varför kasta bort dina pengar i onödan... Vill du dessutom ha en massa kilo till att släpa på när du ska fortsätta vägen hem... Slöheten inom mig sade: – Skit i att vara så jävla duktig - ta en taxi bara, för vad ska det tjäna till att slita och släpa...

Då vaknade mitt logiska tänkande till och påminde mig om att min kropp inte fixar att hålla på och dricka alkohol som jag gjort i så många år. För levern är ju inte direkt glad och njurar och urinvägar pajar ju ihop om du inte sköter dig. Tänkte även på ögonläkaren som nyligen hade sagt att jag nog höll på att få näthinneavlossning och riskerade att bli blind på ena ögat förra året. Som genom ett mirakel tydligen hade det mesta verkat att gå tillbaka utan att han väl kunde förklara varför.

Han sade att om han hade gjort ett kirurgiskt ingrepp med ett så pass gott resultat som han och en kollega hade bedömt det hela, så skulle han ha varit mer än nöjd. Så tog mig då en rejäl slurk med rent klart kranvatten jag hade tagit med mig i en plastflaska som fanns min ryggsäck och lät mitt logiska tänkande få fortsätta att påminna mig om fördelarna med att inte bara supa sönder kroppen. För när allt kom omkring så var det ju inte bara det fysiska som det handlade om. Ville jag verkligen in i samma gamla dimmiga och deprimerande mörka känsla som hållit mig fånge i så många år....

Bestämde mig då för att ta steg efter steg med mina nu rätt så möra ben, för att i kvällsmörkret ta mig hem till fots för egen maskin, detta då jag inte ville slösa pengar på taxi. Många stopp efter vägen blev det och både ryggsäcken och kassen med prylar kändes bara mer och mer tung...

Fick hela tiden fokusera tanken på – att nu är det inte många meter kvar. Det här är en barnlek!
Detta klarar du! Körde lite rejäl energigivande rock i hörlurarna. Var väl till sist hemma omkring klockan 16:35
När jag vägde jag lasset med prylar landade vikten på drygt 10 kilo. Sitter nu som rätt nöjd, men trött nykterkvist och dricker ur resten av halvlitern med vatten och tänker, att nog är det rätt så underligt vad man kan om man bara ger sig sjutton på nåt alltså...

Ha en fin kväll!

@LindaB23 Hej, jag är imponerad över hur stark du varit och är.
Det kan ju vara din kropp som återhämtar sig, men kanske bra att höra med vårdcentralen om de åtminstone kan ta blodprover och se om något saknas? Även om de inte hittar nåt så kan ju även det vara lugnande.
Vet inte om du provat lättare träning också? Det skapar endorfiner och jag blir alltid lugnare och tröttare (på ett bra sätt) när jag gymmat eller varit på promenad. Det vet jag hjälper mycket, både psykiskt och fysiskt…
Och glöm inte att prova tt dricka mer vatten, läsk etc
Jag har ingen abstinens men får jag nån gång huvudvärk eller kramp i benen så har jag oftast druckit för lite.
Detta kanske inte alls gäller dig, men ifall att…
Hur som helst, fortsätt kämpa. En dag mår du bra och är fri från giftet!❤️❤️❤️
Jag har inte druckit på snart tio? Månader och vill absolut aldrig tillbaka till det eländet. 😱
Hoppas du också kommer dit!❤️🙏🏻❤️

@viol Är nog många som gjort det. Visste inte att det var igång igen, skulle uppdateras och vara klart efter nyår. Hursomhelst, det ger en hel del stöd och tips!

Soffan med julmust och ostbollar idag. Ute är det väderomslag och har blåst rätt kraftigt.

Såg en film om den finske sångaren Kari Tapio och hans liv igår. Väldigt stark film där alkoholens negativa konsekvenser i hans liv har en stor plats. Man blir inte direkt törstig av att se den.

”Mitt hjärta är finskt” heter den på svenska, finns att hyra på sf anytime.

Dag 7 räknar jag idag.