Senaste kommentarerna i forumet

@bumblebee
Jag minns näs jag var i din situation och fick anhörigstöd.
Hon sa till mig att jag skulle fundera över vart min gräns går. Hur länge orkar jag, hur många återfall och utgå ifrån det för min egen skull. Jag behövde inte förmedla det till honom för den gränsen är något för mig och det hjälper sällan med ultimatum.
Det blir bara gränser som man åter går över och över och över.
Jag vet inte om det är en hjälp för dig men vart går din gräns?
Han har en allvarlig problematik med barn inblandade. Vart i allt är dina behov och gränser?
Det är inte alls lätt men det kan vara värt att fundera på det, för i slutändan handlar det här om ditt liv, dina behov och vad du behöver göra för att må bra igen.

@bumblebee
Jag minns näs jag var i din situation och fick anhörigstöd.
Hon sa till mig att jag skulle fundera över vart min gräns går. Hur länge orkar jag, hur många återfall och utgå ifrån det för min egen skull. Jag behövde inte förmedla det till honom för den gränsen är något för mig och det hjälper sällan med ultimatum.
Det blir bara gränser som man åter går över och över och över.
Jag vet inte om det är en hjälp för dig men vart går din gräns?
Han har en allvarlig problematik med barn inblandade. Vart i allt är dina behov och gränser?
Det är inte alls lätt men det kan vara värt att fundera på det, för i slutändan handlar det här om ditt liv, dina behov och vad du behöver göra för att må bra igen.

Tack för svar Kristoffer , då kan ni bortse från min ”fråga till rådgivarna” som jag just skickade .
Mvh Majaella

@bumblebee det låter som att du har kloka tankar kring vad du behöver, jättebra att du har stöd i samtal och din vän.

Jag förstår också din rädsla för hans reaktion eftersom jag känner lite lika.

Jag tänker: ett litet steg i taget💗

Måste skriva ner min frustration…..nu har jag väntat sedan kl 8 igår morse. Ringde vc fick prata med en sköterska och berättade…fanns ingen akuttid…och visst är jag ledig julhelgen? Ja..jag är ledig de tre juldagarna MEN…Hursomhelst sköterskan skulle prata m den läkare som sjukskrev mig två veckor heltid och två veckor halvtid i september/oktober. Inget svar under hela dagen. Ringer igen 16.40 och faktum är att då ringer en sköterska upp mig. Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag berättar. Jag säger att det är ju inte så att jag kastar mig på telefon och vill bli sjukskriven men att jag är rädd för att braka. Jag vill ju kunna fortsätta arbeta. Sköterskan är förstående och säger att jag behöver ett intyg from imorgon. Nu är kl 11.30 och jag har fortfarande inget hört….
Jag förstår att man har fullt upp på vc eftersom allt ska gå den vägen först men det här är slitigt 😳

Skriver mer senare och svarar på inläggen jag fått❤️

Kram🌺

Jag har en samtalskontakt via företagshälsan. Jag ska dit imorgon igen. Även min bästa vän vet vad som händer och jag kan prata med henne om det. Det känns alltid lite bättre när jag fått prata med någon av dom och fått ventilera.

Jag skulle nog helst vilja ha lite tid isär, för att ställa ett mindre ultimatum. Typ "bli nykter/dricka mindre annars sover jag någon annanstans". Men jag känner mig konflikträdd. Det känns jobbigt att säga så, jag är nog lite rädd för hans reaktion, men också rädd för att han ska tolka det som och agera som om det är ett uppbrott. Jag kommer gärna tillbaka om han kan dra ned på drickandet/sluta helt. Vi har det ju bra i övrigt. Men jag vill inte gå runt i mitt eget hem och vara orolig och på helspänn.

Bra med boktips! Jag tror jag bär med mig medberoendet redan sedan barnsben då mamma är alkoholist, men numera nykter.

Tack för er styrka, det värmer. ❣️

@Surkärring Du har rätt att vara kaxig!!! Jag är bara på dag 3. Jag skulle vilja ha en vit jul. Så tänker jag ena stunden, nästa tänker jag på glögg, julöl, snaps och allt man brukar ha till jul. Men det är som du skriver , det slår bara tillbaka efteråt. Trött, pengarna sinar mm. Jag tänker vad skönt att bara se på tv/filmer, gå långa promenader med hunden helt fräsch. Jag siktar på alkoholfritt o julmust men det är nu det sen vet jag att jag blir sugen på fredag eller lördag till uppesittarkvällen. Det är inte lätt. Ha det gött❤️❤️

@bumblebee du överreagerar inte! Du har rätt att känna som du gör, och hans drickande är sjukligt. Eftersom det blir bråk när ni pratar om det, kan du prata med någon själv om det? Kan du prata med hans chef eller socialtjänsten om din oro? Eller med någon vän? Det viktiga är att inte normalisera missbruket och att inte trilla i fällan att man accepterar det. Du mår dåligt av det, och för din egen skull behöver du fundera på vad du behöver för att må bra.

Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittar in så här på morgonen. Jag lyckades faktiskt sova fram till klockan åtta idag.
Fem timmar – helt otroligt! Har även följt min ny-gamla rutin att dricka morgonchoklad och att äta limpsmörgåsar. . Ska diska kastrullen om en stund. Har idag dragit upp persiennerna för en gångs skull innan klockan nio faktiskt. Minus sju grader kallt visade termometern när morgonljuset hade kommit igång så smått.

Utredningar kring psykiatriska diagnoser det känner man då till vetenskapen och det rent praktiska runt så att säga. Det är ju enkelt och praktiskt när man kanske kan diagnosticeras med en pryl så att säga. Men precis som hos min mor som till största del klassade in som Bipolär så befann hon sig enligt läkare även inom fler angränsande psykiatriska problemområden.

Precis som du säger så anser jag själv utifrån min uppväxttid och nuvarande förhållanden att jag till kanske 40 procent kan klassa in under ADD, sedan är det väl kanske 40 procent Dystymi och och även lättare form av bipolär samt generell ångest inblandat. Har ju även social ångest att kämpa med och är väldigt stresskänslig. Det är en blandad kompott av funktionsnedsättning. Det har jag förstått då psykiatrins läkare har varit inne på de mesta och testat i princip allt och även så klart alla mediciner som de sett kunna vara adekvata i sammanhanget.

Har faktiskt även provat på att ha boendestödjare ett kort tag, men då jag kan sköta ekonomi och få det vardagliga liksom att gå runt. Har egen lägenhet, handlar själv och gör det jag måste för att överleva rent tekniskt så att säga. Då tyckte de väl att det inte krävdes någon igångsättare så att säga. Det har väl även lite att göra med min ålder att också kan jag tänka. Då jag ju i skrivande stund faktiskt trots allt har lyckats att bli så gammal som 56 år, hur det nu har gått till liksom...

Jag har fått instruktioner om det mesta kring hur man strukturerar sin vardag med att lägga upp schema för planering av sitt dygn, hur man använder sig av rätt andningsteknik vid panikångest som jag ofta kan drabbas av i butiksmiljö, restaurangbesök, bussresor och liknande situationer. Den enda medicin jag har mot sömnbesvär att ta vid behov är Zolpidem och mot oro tabletten Oxascand. Tabletterna de hjälper mycket lite och dessutom så är jag inte mycket för tabletter, då jag oftast får diverse biverkningar av sådana. Men ibland så tar jag ju ändå vid starkt behov av utskrivna mediciner. Blodtryckstabletter är jag ju även tvungen att ta för att inte riskera stroke liksom.

När jag som nykter faller djupt ner i nedstämdhet, då orkar jag inte knappt stå ut med att existera utan då står det för det mesta och väger mellan flaskan eller repet så att säga. Har även under tiden jag gick hos det psykiatriska haft ett sånt pass djupt depressivt tillstånd att jag försökte hänga mig i badrummet. Jag berättade det för sjukvården dagen efter och tvingades med hot om hämtning av polis om jag inte självmant besökte mottagningens specialistläkare, vilket jag då uppbringade alla min krafter till att göra, och visade upp min lätt såriga hals.

Men de tyckte ändå att jag endast behövde fortsätta med mina rätt beskedliga piller. För hade de skrivit ut exempelvis dopaminhöjande, så hade förmodligen min ångest bara ökat. Det är en svår balansgång det här med mediciner mot depression och liknande psykiatriska funktionsvariationer. Det är väldig individuellt hur sådant fungerar. Jag vet att jag så klart skulle må bäst av att hålla fasta mattider och en fast återkommande tid för läggdags. Har även fått information om hur man bäst uppnår ett gott sömnmönster. En överläkare som jag talade med för något år sedan sade att: Ja, du är ju inte dum, snarare tvärt om, och det kan man ju tolka lite som man vill...

Min livsresa den är nog inte direkt precis som alla andras, för någon stabil trygghet och rutiner fick jag då inte med mig under min uppväxttid i ett hem där mor var bipolär och ofta satt tyst i ett hörn och grät med en cigarett i handen som tröstnapp. Men ingen skugga ska falla på mina föräldrar, för de gjorde allt de kunde efter sina förutsättningar. Min far var väl inte heller lugnet personifierat om man så säger. Men ett helnyktert hem har man då vuxit upp i så att säga. Jag har inte mycket energi och livslust, men kämpar ändå just nu nyktert vidare utan att väl känna nån större mening med nåt alls egentligen. Det får väl knata på länge det går.

Ha en fin dag kompis!

@bumblebee Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Och det är underligt hur mycket lättare det är att se på någon annans situation och se att det absolut inte är du som överdriver eller överreagerar! Detta är inte normalt!

Precis som du känner jag av stress i kroppen då min man dricker för mycket och tycker att jag inte har med det att göra (och att jag tjatar).

Han har lovat att dra ner, och blir sedan arg på mig när jag påpekar att det inte blivit som han lovat.

Det borde vara VI som blir arga!

Jag vet inte vad ditt nästa steg bör vara. Själv har jag fått tid hos kurator på vårdcentralen för att reda upp mina tankar och känslor. Kanske kan en samtalskontakt vara bra för dig med?

Vill också tipsa om boken ”Fri från medberoende” av Melody Beattie

Du har flera personer runt dig (arbetsplats, ex partners) som också reagerar på din sambos drickande. Din känsla är helt korrekt!

Styrkekram från en annan som också kämpar❣️

Någon annan än jag som "kommit ut" som introvert den senaste tiden? Det är en medfödd egenskap, inget konstigt. Man behöver inte nödvändigtvis ha social fobi också. Förr ansåg både en del andra och jag själv att jag var lite udda. Men numera då det skrivits mera om det, har jag förstått att jag är en helt normal introvert, och kan göra det bästa av mina egenskaper.
Exempel på några introverta kännetecken:

Trivs bra i eget sällskap (bara det inte blir snudd på permanent).
Vill hellre träffa folk på tumanhand och i små grupper än i större sammanhang.
Måste ladda batterierna/återhämta sig i ensamhet efter mycket socialt umgänge.
Bra på att observera omgivningen/folk.
Föredrar djupare samtal, än small talk.
Har få men nära vänner.
Tänker först innan man talar.
Jobbar effektivare ensam än i grupp.

Egenskaperna varierar säkert från person till person. Har man sen lättare att bli alkoholberoende? Kanske inte. Det beror nog på mycket annat i livet.
Om någon vill fördjupa sig mer i ämnet finns bra böcker, t.ex
Introvert : den tysta revolutionen. Av Linus Jonkman.

Kommentera gärna.

Hallå i stugan!

@Påvägmothälsa jag hinner in på ett möte imorgon och har ett långpass på fredag men sen är jag också ledig 4 dagar. Idag hade jag varit ledig oavsett och det känns bra med en mjukstart efter influensan 🙂
Ska strax iväg och besikta bilen och resten av dagen beror lite på ork och lust. Passar kanske på att pyssla lite här hemma eller kika efter julklappar. Ska iallafall köpa en matkasse och skänka till en bättre behövande person och ge bort mina påsar med pant. Lät bli enheter igårkväll och det känns bra att dagen slipper präglas av nån sorts
dagenefter-känslor.

Nu skapar vi en ny bra dag 🥰

@Majaella Fått svar nu! Det var något som gått snett från deras sida och du var inte ensam om att inte ha fått dina sms. Tack vare att du uppmärksammade det är det nu löst och alla (inklusive du) borde få sms inom någon timme. Om det fortsätter strula så kommer de att höra av sig. Forskarna hälsar och tackar för hjälpen!

Min sambo sedan ca 1 år tillbaka dricker i stort sett varje dag. Mellan 5-7 dagar i veckan. Han gjorde inte det när vi började träffas eller när jag flyttade in, men nån gång under våren började det eskalera. Tidigare drack han bara några öl på helgen, men nu är det helst 2-4 starköl varje vardag och 6-8 starköl på helgen, och gärna starka groggar eller whisky också.

I början reagerade jag väl inte så mycket på det då jag också kunde ta nån cider till maten mitt i veckan och 2-3 på helgen. För ca en månad sedan fick han blåsa på jobbet, och blåste 0,26. Han fick en skriftlig varning samt slumpmässiga blåskontroller som följd. Sedan fick mamman till hans äldsta son reda på detta och bestämde att sonen inte fick komma till oss mer, han bor i vanliga fall varannan vecka. Det hanterade han genom att dricka hela veckan och hela helgen. Men efter att ha varit påverkad hela helgen så lessnade jag och vi kunde prata om det. Jag berättade hur jag upplevde det. Vi bråkar mer och om obetydliga saker, han blir spydig och smådryg och sedan irriterad på mig för att jag blir sur, vi kan inte hitta på spontana saker, vi får inte samma kvalitétstid och jag sitter ofta uppe på nätterna för att han druckit tills han somnar. Jag oroar mig för att han ska förlora jobbet eller köra påverkad när han ska träffa sina barn. Han har två stycken barn från två tidigare relationer.

Vi pratade om det och han berättade hur han kände sig som en usel pojkvän och förälder. Jag bet mig i tungan för att inte be om ursäkt för att jag tog det på tal och ta ansvar för hans känslor.

Sedan fortsatte han dricka varenda dag, om än något mindre. Det kommer på tal minst en gång i veckan och han tycker jag är tjatig. Ofta är det för att jag är spänd och orolig, och när han frågar så säger jag som det är att jag oroar mig för drickandet.

Han känner sig fruktansvärt stolt och mallig när han varit nykter ett par dagar, och då tycker han jag ska sluta oroa mig. Det är ju inget problem. Jag har sagt att oro inte går över på en natt bara för att han varit nykter två, tre dagar en vecka.

Jag tycker inte jag når fram och det börjar kännas jobbigt. Oron sätter sig liksom i kroppen. Det kan kännas som om jag bär runt på en sten i bröstet, jag är trött och vimsig och kan få svårt att tänka klart. Ömma och stela muskler och nacke och axlar och spänningshuvudvärk som följd.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill sätta gränser och visa att det inte är okej, men jag vet inte hur. Det har kommit på tal tidigare att jag funderat på att lämna om inget ändras, men jag har inte ställt något ultimatum. Jag oroar mig för att jag överreagerar, jag kanske inte har rätt att ställa något ultimatum. Det kanske är normalt och inte ett så stort problem trots allt.

Jag vill nog bra ventilera lite och kanske kunna få stöd och råd.

@Självomhändertagande
Tack ❤️

@Majaella Vad tråkigt att programmet inte startat upp som det var sagt, förstår att det blev en besvikelse för dig när du laddat för att dra igång. Jag har meddelat forskargruppen och de ska kika på vad som kan ha hänt, återkommer så snart vi vet något mer.

Hej @bumblebee! Kan du berätta lite mer?

@Andrahalvlek @Amanda L @Sisyfos jag är själv förvånad över att jag står på benen. Men just i processen med den "nya sjukdomen" så får flickan bättre perioder efter behandling. Då passar jag på att njuta fullskaligt av miraklet. Då får jag ork att träna och ta hand om mig själv på alla sätt. Sedan hamnar hon i utförsbacke igen och jag faller, ingen träning och ingen ork till något annat heller. Det är gas - och broms. Så ser mitt liv ut nu helt enkelt. Och den där förmågan att resa sig och njuta när det är bra, den är något jag måste hålla i. Kan jag inte det är det rakt ned i djup utmattning igen - och det vill jag INTE vara med om en gång till.

@Sisyfos det där baden var inte ett dugg sköna för mig förrän jag fann min poäng med dem. Poängen sitter i huvudet och är liksom nyckeln, och då blir de sköna också. OBS OBS man ska aldrig tycka det är oskönt i form av starkt hutter efteråt, illamående eller yrsel, då har man gått för långt med sig själv.

Kram!

God morgon allihopa!
Håller med om att det är mycket halt, åkte bakom en långtradare som fick jättesladd igår, det var läskigt, men gick bra för honom. Så mycket jobb nu som ska vara klart innan jul. Igår höll jag min budget och gick och lade mig 20:30. Vaknade kl 6 idag, och känner mig riktigt utvilad. Ledig fram till jul från och med imorgon, så härligt! :-)
Önskar er en fin onsdag <3

@Amanda L Tack för tipset. Kanske jag skulle starta en grupp själv :) Men då skulle det vara med några som jag känner riktigt bra och är van att samtala med. Vi var några få väninnor som träffades en tid, men nu har de alla flyttat långt bort, tyvärr.

@Geggan Varmt Grattis t dina två år som nykter❤️Så stort! Och ännu större med tanke på allt vad du gått igenom det sista året, att inte ha tagit återfall!
Önskar dig en riktigt fin jul med dina nära och kära🙏🏻Kram❤️

@Flarran Har du utretts för ADD? Det är som ADHD fast utan hyper. Jag vet många med just den diagnosen som fastnat i olika missbruk, med med hjälp av beroendevården och boendestödjare kan de få rätsida på sitt liv. En boendestödjare kommer hem till dig och hjälper dig att komma igång med vissa saker. Allt praktiskt hushållsarbete tex.

Just personer med ADD är väldigt luststyrda. De kan nästan enbart göra saker som de har lust med. Passa tider och sköta skolan går fetbort. De är ofta väldigt intelligenta, men de är oerhört svåra att jobba med eftersom de nästan inte alls går att manipulera, distrahera eller motivera. Ofta blir de bara sittande. Stänger ute dagsljuset, blir sittande framför ett onlinespel. Då får de lust-kickar som de behöver.

Kram 🐘

@Surkärring Precis så är det. Med tiden framträder även de ”fina” stunder i all sin lort. Vi har stått i klunga längst fram på livets scen och gastat och skrålat. När vi har blivit nyktra dras ett draperi i taget åt sidan på scenen och vi upptäcker både oss själva och andra, och nya och nygamla intressen, mer på djupet. Mer genuint. Allt är inte nice i scenmörkrets vrår, men man kan agera aktivt på det man upptäcker när man har alla sina sinnen i behåll.

Om ytterligare några månader kommer du att se på dina festande vänner med sorg i blicken. Det är som att ta på sig helt nya glasögon. Och har man väl sett hur trolleritricket går till egentligen, så går det inte att göra osett.

Efter ytterligare en tid fylls man bara av tacksamhet för att man slipper dricka och bete sig som fjortis. Man skäms enbart för att man har tillhört den där skrålande, tondöva skaran. Alla låter högre än den andre - och ingen av dem lyssnar på någon. Men man ska inte skämmas, man ska klappa sig själv på axeln och tänka ” jag förstod inte bättre då, det gör jag nu”.

Varmt grattis till 140 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

140 dagar fri från alkohol, jodåsåatte....

@erivan stort tack! Vilk fina ord från dig, tänk att jag blir så glad för det du skriver ❤
Det finns så många kloka människor här i forumet, jag hämtar massor av inspiration både från lyckohistorier men även bakslag, det får mig att fundera; vad kan jag göra lika och vad kan jag lära mig att undvika?

Så många gånger det har varit, som jag börjat på ruta ett.. jag har hela tiden trott att "nu går det bra, ett glas eller två kan jag ju unna mig" men det GÅR INTE, jag faller tillbaka i samma mönster varje gång... tänk om jag faktiskt lärt mig det nu..efter vad dom känns sol hundra år?

Jag tänker fortfarande på hur kul det skulle vara med ett glas vin, ert glas krispigt kallt vin.. men tanken glider förbi väldigt snabbt, eftersom jag sedan funderar på vad som följer.. det blir ett glas till och ett glas till, tomt på kontot, ont i huvudet, sur andedräkt och dålig mage, bråk med maken, dålig sömn och ångest. INGET är värt allt det. Det tog bara 25 år (-ish) att inse. Och livet tar inte slut utan alkohol, det blir bättre. Färre kvällar på krogen ned "vänner " men ärligt talat, hur bra/nära vänner är de, när man knappt hälsar om vi ses på stan en vardag? Att i fyllan o villan skråla sånger i baren ihop innebär INTE vänskap.

Jag är rättkaxig för att bara ha 140 vita dagar i bagaget men jag känner mig lugn. Inte stark, lugn. Det är en skön känsla. Jag behöver inte räkna glas, timmar eller promille.
Jag är alkoholfri. Idag, med all säkerhet. Imorgon, med högsta sannolikhet.

@Snödroppen
God morgon. Jag har övat på att sätta mig in i andras situationer. Jag läser det du skriver här. Och jag kan tolka mellan raderna, men det gör jag utifrån mitt eget register. Vad jag själv upplevt och vad jag missat, vad jag var för snabb med osv...
Den enda som vet hur det egentligen är för dig just nu, är du.
Du skriver att han sa "Samtalet avslutas med att han säger att om jag ändrar mig eller vill ha en vän, någon och prata med så kunde jag bara kontakta honom".

Med det vill jag säga, bollen ligger på nog på dig.

Och jag tänker, han vill förstås träffa dig efter ett 6 h långt samtal.

Jag har haft flera såna samtal i mitt liv. Då var jag mellan 25 och 30 och ville träffa en man. Jag var riktigt feg att gå på dejt. Gillar inte dejtandet i sig.
Jag träffade 3 och alla var så fel. En hade jag kontakt med en tid, men det kändes lite konstigt. Vi pratade med varandra för att vi kunde. Inte för att vi klickade som vänner.

Oavsett vad du vill, så känner du när det är dags.

För mig hjälpte det, att skruva till mig själv, vilken relation som jag önskar och behöver. Jag skrev det liv jag ville ha, under ett par månaders tid. Och plötsligt så visste jag vem han var. Jag kände honom redan. Och jag gillade honom förr.
Så jag tog modet till mig och kontaktade honom. Nu vaknar vi tillsammans.
Men allt tar den tid det tar.

Lyssna bara inåt. Och var modig när du är redo för att vara modig.

Det gäller att vara rädd om sig. Och snäll. Och varsam.

Det är en process. Du är redan igång.

Jag tycker att du ska vara stolt över dig. Som är nyfiken. Och vågar möta blickar och ord

Bara det är stort. Efter en erfarenhet som du har.

Kram!