Senaste kommentarerna i forumet

@finalina läste detta och kändes som du skriver om mitt liv. Jag är idag 23 och är rädd för framtiden. Har tagit beslut att söka vård, för att prata om det med någon och reda ut om mitt liv ska ha alkohol i sig alls eller om jag kan lära mig dricka på ”rätt sätt”. Känner mig inte redo att lämna alkoholen för gott. Men jag vill inte skämmas mer.
Fantastiskt fint skrivet!

Har nog alltid varit lite diplomatiskt lagd. För just nu kom det in en tanke på när jag var riktigt liten och väl av min mor fick höra att mitt allra första ord inte var vare sig mamma eller pappa som man kanske kunde tro, nej det lär visst ha varit – mappa. Tänk så barnsligt man kan fundera...

Just nu i denna stund så är det balans och harmoni. Har fått återhämta mig efter gårdagens träningspass, eller utflykt i staden. Har även för nån minut sen följt min egen positiva morgonrutin med en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar, två med mjukost och en med kaviar på. Sitter nu förnöjt och bara pustar ut.
Vem behöver alkohol och såna där konstgjorda grejer...

Lite senare idag är min målsättning att gå och träna i form av praktisk nytta förenat med en gnutta nöje och lite stillsam social kbt vid butikskassan om man så känner för, och tillfälle ges för något ord om väder och vind liksom. Det handlar alltså om att gå och handla mer mjölk, så att jag kan följa min nyktra ny-gamla frukostrutin i morgon måndag så att säga. Förresten, kul att du skrev några ord @Andrahalvlek och ett varmt tack till dig @vår2022 för kloka ord som jag ska försöka att nöta in. Orden jag tänker på är: ”Äta bra, röra sig, aktivera sig, sova och fokusera på positiva tankar som ger positiva känslor”, samt så klart även att vara nykter.

Ha det gott!

Allt verkar ordna sig. Men det är så mycket konflikter kring mig. Jag är så arg hela tiden. Och trött. Och ledsen. För allt. Känns som jag inte har något skal, alla känslor ligger i huden och jag klarar inte av att hålla något ifrån mig. Antagligen är det lite för många jobbiga saker på en gång, där varje sak egentligen inte är något som jag inte klarar av men när det ackumuleras blir det för jobbigt. Jag gråter för minsta lilla.

Egentligen är ju allt bra, har två underbara barn, ett bra hus, god ekonomi, fina vänner och en man som jag älskar och som älskar mig. Jag känner inte att något saknas, men ändå är jag såhär ledsen och bär på så mycket sorg. Känns bra att jag i alla fall går i terapi, har gjort det några gånger tidigare i livet och då mått otroligt bra efter ett tag.

Nåja, nya tag! Idag lämnar jag mina barn till deras pappa. Vi har haft en jättefin vecka och jag njuter av att hänga med dem. <3 Livet ändå!

Jo trivs med internetkontakter. Men inte många som orkar skriva så mycket. Brukar fort avslutas med att den andra skriver att hen har viktigare saker att göra just då. Min sociala fobi gör också att jag har lite svårt att ta mig ut på t.ex. föreningsliv. Och jag är sån att jag helst umgås på tumanhand. I större sällskap känner jag mig lite obekväm.

Hej och välkommen hit! Vi är många här som förstått att vi måste ändra våra vanor fastän det inte handlat om dagligt drickande. Och upptäckt hur mycket bättre man mår och hur mycket mer nyfikenhet och energi man går. Att hitta sammanhang man trivs i är inte så lätt, men det går! Har du testat körsång? Där blir man en del av en grupp som inte tar slut på samma sätt som en kurs. Föreningar och ideellt arbete kan också ge mer kontinuerlig gemenskap. Och att vara aktiv och läsa och skriva här är också en gemenskap, fastän vi är anonyma.

Hej och god förmiddag i kaffestugan! Håller med dig Källarmannen att det är skönt att snön försvinner, även om den är vacker. Jag hänger på en enhetsfridag! Ska unna mig det :-)

God tredje advent på Er alla. 6 plusgrader och regn, så nu försvinner snön. Inte mej emot, men det blir onekligen mörkt ute nu. Men den 22 så vänder det sakteliga mot ljusare tider. Just klarat av en kopp gott kaffe, köttgrytan skall strax få börja puttra, blir gott de 🥰 Ha nu en riktigt fin söndag vänner. Här blir det fritt från enheter idag 💪

Glad söndagsmorgon och tredje advent. Vi hade en härlig eftermiddag/ kväll igår med middag och teater, inte bio som jag av misstag skrev igår. Höll min budget om max tre enheter vid ett tillfälle och drack mycket vatten till. Skönt att du mår bättre Natalia, och att du halverat din konsumtion Solana. Det är ju fantastiskt! Helnyktra dagar är bra tycker jag också prinsessa 😍 Önskar er alla en skön och fridfull söndag.

Hej jag är ny här. Jag har problem med alkohol, även om jag bara dricker över helgerna. För att bryta ensamheten och min sociala fobi dricker jag lite här hemma, så vågar jag ut på pub och träffa folk. Har nästan inga vänner annars att umgås med.
Har nu druckit mest varje helg några år. Som mest varit nykter upp till 3 veckor emellanåt. Inser att mina dryckesvanor är helt på tok. Dricker så jag har minnesluckor, gjort bort mig m.m. Kan hålla mig från alkoholen när jag t.ex är på resa, så det är nog bara den sociala biten som gör att jag tar till spriten.
Drack en hel del som ung, var sen nykter i 30+ år innan jag började igen. Gick i pension för ett par år sen, trivs med det, men det blir för mycket ensamhet. Trivs eg att vara för mig själv, men skulle behöva omväxling ibland, utan alkohol.
Det jag borde göra är att hitta någon intressant sysselsättning i stället för att festa. Har provat på olika kurser. Det har varit bra för stunden, men inte gett mig några nya vänner att umgås med i vardagen. Resor gillar jag också, men blir inte så ofta, de är ju inte gratis precis.
Jag vet att det är bara jag själv som kan förändra mitt liv. Ville bara skriva av mig lite.

@Flarran Fint ändå att du börjar få kontakt med ditt inre och dina känslor. Har man supit bort massor av år och stängt av sina känslor så kan det bli lite som ett sorgearbete att ”vakna” upp från alkoholbubblan. Det finns många saker som man gömt undan. Man kanske tror att man kommer undan dem genom alkohol, men de finns ju kvar där och staplas på varandra. Så det är ett litet sorgearbete men det är bra och nödvändigt, även om det kan kännas tungt och nedstämt. Det är en bearbetning och det behövs för att komma vidare och till slut känna en slags ro och en försoning med sig själv. Ibland är det svårt att fatta vad det hela ska vara bra för, vad som är meningen med livet, när man är i sorg eller när livet känns svårt. Jag brukar tänka att det vi genomgår är processer och de sker parallellt med varandra. Nykterhetsprocessen, lära känna sig själv processen, sorgeprocessen, vad ska jag göra med mitt liv processen…ja, många olika processer samtidigt och så individuellt beroende på vad vi genomgått i våra liv. Skitjobbigt men nödvändigt. I de olika processerna kan man ta stöd och hjälp tex av en psykolog för att reda ut och sortera. Även här måste det vara för att man själv vill för att det ska ge något, inte tvång för då låser man sig. För det är för sig själv man jobbar och som är huvudpersonen i det egna livet. Den som gör själva jobbet. Psykologen är bara ett bollplank och som på ett annat sätt kan se saker utifrån.

A och O är ändå att vara nykter för att processerna och livet ska gå framåt. Att skapa förutsättningar för att läka i processerna. Äta bra, röra sig, aktivera sig, sova och fokusera på positiva tankar som ger positiva känslor och följa med i processerna. Då får hjärnan en möjlighet till återhämtning och att få balans i systemen och det påverkar hela oss, våra tankar och känslor, det är vår motor. När man fått rejäl återhämtning och balans igen så kommer man även att kunna se på livet från ett annat perspektiv. Så har det skett för mig och det blir bara bättre och bättre drygt 2 år senare som nykter. Det finns en mening med livet och det kommer att komma till dig.

Ha en fin tredje advent🤎

@Bullret Det är så himla fint att läsa dina inlägg ❤️ Hur du i relativt ung ålder hittat hem. Det är så mycket misär som du har stängt dörren till, som du slipper uppleva. Jag tror att du skullle göra stor skillnad för många ungdomar som föreläsare och jag hoppar innerligt att du kommer till skott med det! Nu när du fått lite lugn i din skalle.

Jag hoppas också att du snart bildar familj och får uppleva det finaste man kan uppleva: Se en liten kopia av dig själv och din sambo ta sig an livet. Och du vet ju att din diagnos är ärftlig, så ni får hålla ögonen öppna för eventuella symtom framöver.

Fler och fler får din diagnos tidigt och förhoppningsvis får de adekvat hjälp. På våra fängelser kan man nog räkna in 90 procent med diagnoser, samma siffra inom missbruk sannolikt. Med fastställd diagnos kan jag tänka mig att det är en lättnad att få veta varför man har betett sig som man har gjort.

Kram 🐘

@Flarran Det är så himla fint att få följa din resa ❤️ Min husgud Annie Grace har många bra säg, ett av dem är detta: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Och som nykter får vi den förmågan tillbaka efter ett tag. Jag kan rekommendera Craig Beck och Annie Grace på youtube!

Kram 🐘

SÅ roligt att läsa Bullret! Jag minns dig från dina första inlägg. Jag tror inte att jag riktigt förväntar mig att det skulle gå så bra. Du beskrev en av de svåraste situationer som finns med många kompisar som drack mycket. Din historia är egentligen så viktig och blir inte mindre viktig nu när du har fått en ADHD medicin. Det finns så många som självmedicinerar för att få tyst i huvudet.
Supergrattis och var stolt över de förändringar som du gjort. Önskar dig all lycka till.

Det händer grejer i kroppen när man har varit helt nykter i nästan snart två månader som man har varit och är här på forumet. Har märkt att mina tidigare heltorra ögon börjat vakna så smått. De klarade ju inte ens av att pressa fram några tårar när mina föräldrar som man gillade, fast man väl sällan sade det rakt ut, gick bort en efter, och man som enda sörjande var på plats och tog hand om det hela rent praktiskt liksom.

Hade väl velat att rejält kunna gråta ut då, fast det fanns inga tårar till hands. Nu alldeles nyss kände jag att det helt spontant kom lite fukt i ögonen för en stund sen - en rätt så intressant känsla faktiskt. Har i så många år väl mest gått runt på endast kall logik.

Nu har man väl sedan några år sen sörjt klart, fast nog tänker man på sina gamla föräldrar då och då. Man har väl även kanske vuxit lite som inre tänkande människa kan jag tro. Det jag är mest stolt över i skrivande stund är att jag inte druckit ens nån folköl på närmare två månader som medlem på detta forum. Den första nyktra tiden två veckor innan skrivandet här minns jag inte så mycket av. Hjärnan hade nog mycket ny-inställningar att pyssla med kan jag tro liksom.

Skulle nog idag fått en kram av morsan om hon hade varit kvar i denna värld. Nu hade jag nog kunnat klara av såna känslosamma grejer som att våga vara lite familjär och känslosam. Vilket jag slutade att helt vara nån gång i tidiga tonåren då det hela med kramar plötsligt bara kändes helt obekvämt liksom. Varför kan jag inte liksom förstå, vilket väl inte ens gamla mormor kunde begripa.

Minns att morsan nån gång den sista tiden av sin livstid 2012 i något sammanhang väl sa ord som att nu skulle jag nästan velat att ge dig en kram, men hon visste väl hur avstängd känslomässigt jag var just då. Faktiskt lite trist att alkoholen tog bort något av det viktigaste här i livet, vilket är att kunna känna, visa och uppskatta lite helt vanlig mänsklig kärlek och värme.

Den barnsliga glädje man en gång innan alkoholdrickandet tog fart i början av tonåren kunde känna för små enkla saker, det verkar nu återvända så sakteliga, vilket är en känsla som får en att tänka på vad alkohol egentligen kan göra med en människa. Tror att jag denna jul och nyår ska hedra min mor och fars minne genom att vara helt nykter och skita helt i tidigare års långvariga sjöslag.

Har fortfarande inget inget alkoholsug alls fast jag inte kan somna fast man försökt. Tackar denna söndag min skapare för denna gåva. Det märks dock att man börjar bli så smått frustrerad och nu kör samma låt runt på repeat, idag är det upptempo-låten - Fine Fine Fine med RockPile som dränker lite så smått nedstämda tankar. Vill inte låta stämningsläget falla allt för lågt, för då blir det väl bara skit med allting igen. Kämpar på fast man väl egentligen inte fattar vad det hela ska vara bra för...

Ha en fin dag!

@Himmelellerhelvette Ja jag kan uppskatta vardagarna så mycket mer nu! Var på julfest med jobbet i veckan. Bävade lite inför den men jag är fortfarande så bestämt så det gick bra! Gick hem tidigare än de flesta och jag såg hur bakis vissa var dagen efter. Så underbart att slippa det!
Nu har det varit många social aktiviteter den senaste tiden men känner mig just nu dränerad på energi! Söndagen ska jag iaf nu tillbringa hemma. Har tänkt göra köttbullar men kanske somnar jag på soffan istället ☺️ Saknaden efter mamma har varit mycket närvarande den senaste tiden men det kanske är för att mina tankar är klarare?!
Kram

Tänka sig...
Såg just att bokstaven - J - föll bort.
Men det är sånt som händer.
Ha det gott mina vänner!

ag var berusad igår. Men inte av några konstgjorda kemikalier så som alkohol eller andra psykoaktiva substanser. Det kändes som att jag borde skriva några ord om detta trots att man väl egentligen borde sovit vid den här tiden. Detta eminenta forum har så mycket samlad visdom kring beroenden och problematik från olika håll knutet till inte minst alkoholbruk i olika former. Så det jag har att komma med är väl inte mycket att hänga i julgranen, men ändå...

Har läst så pass mycket under olika kategorier att jag förstår att jag nog behöver fortsätta att läsa ord av dess olika skribenter för att lära mig mer. För att vid ett kanske knasigt och plötsligt påkommet alkoholsug kunna hålla fast vid den här nyktra känslan som säger åt mig att det inte ska drickas någon form av alkohol längre även om saker kan kännas betungande ibland. Detta inte för att min kropp har råkat att ta lite skada av drickandet.

Nej, helt enkelt för att jag har insett att det finns mycket bättre saker än sånt som någon konstgjord snabb genväg till en tillfällig sinnesförändring som bara som oftast ger olika former av problem. Nej, jag var faktiskt för första gången på många år helt enkelt naturligt berusad av livet självt.

Jag kände en äkta spontan glädje över att fritt kunna ta mig fram till fots från punkt A till punkt B här i staden, och detta helt för egen maskin och kunna vara helt medveten i stunden och därmed kunna uppskatta det enkla och det naturliga. Visst var det jobbigt fysiskt, men psykiskt var det stimulerande och positivt. Tog även några foton längs vägen, bara för att jag kände för det.

Träning är ett ord som jag nog inte förens igår och nu har förstått att uppskatta. Det naturliga endorfinrus som jag fick av att anstränga mig något oerhört för att kunna göra något kul som verkligen inspirerade mig till att gå emot min lite slöa natur, var verkligen en ögonöppnare till ett för mig faktiskt lite nytt tänkande. Ja, ett tänkande som jag önskar att jag liksom hade snubblat över och fått insikt om redan som tonåring, men som ordspråket väl lyder - bättre sent än aldrig.

Minns en sommar då jag ensam satt halvsovande och rejält berusad på en parkbänk vid en sjö och funderade över livet och såg en snigel bredvid min högra sko och då tänkte, där går det då inte fort. Men minns att jag även tänkte att varför ska allt gå så himla fort egentligen. För även en snigel kommer väl fram, fast det kanske tar sin tid...

Nu märks det allt att endorfinruset håller på att klinga av, men det gör inget, för jag har inte det minsta alkoholsug alls. Tvärtom så är jag glad och nöjd över att jag är en nykterkvist här i köket och kan uppskatta en enkel grej som en kopp med varmt te och några rostade mackor med smör på. Tror faktiskt att jag är så oförskämd att jag slår mig lös och frossar på en kopp till...

Ha en fin söndag!

Hej igen,

Nu har ännu en höst gått och mycket som har hänt. Att inte dricka alkohol är inget jag själv bryr mig om längre och inget jag riktigt reflekterar över direkt. Var på återträff med mina gamla studiepolare för några veckor sen där en kille som jag inte sett på över fyra år var med. Han började säga att "men den där ölen är ju alkoholfri, ska du inte ha en riktig öl?"

Mina polare svarade bara: "Han dricker inte längre". Och så var det faktiskt inte mer med det.
Ger fortfarande lika mycket till min omgivning i alla möjliga sammanhang, har svårt att hålla mig från att säga stökiga kommentarer och garvar på. Är det någon som folk inte tror är den nyktra snubben på festen så är det ju absolut jag. Är det någon som kan bli LOB-ad av snuten utan en enda substans i kroppen så är det undertecknad...Haha och det är ju bara förjävla gott. Jag är mer mig själv än någonsin tidigare i mitt liv och det gör mig väldigt stolt.

Började med concerta i september efter ADHD-diagnosen och är HELT JÄVLA PAFF över vad fan som hände. Kan likna min hjärna med en massa hundralappar som blåser runt i en vindtunnel och det är jäkligt svårt att greppa tag i dem. Precis så funkar min hjärna normalt sett med mina tankar, det bara rör runt sig i skallen och det är i princip omöjligt att hålla en tanke i huvudet i taget, allt bara spinner i 180.

Medicinen har gett mig samma typ av lugn som den första ölen alltid gjort tidigare. Det är så jävla ogreppbart att det är exakt samma känsla som när jag äntligen fick den första ölen. Att det slutat spinna i skallen och jag bara kunnat få vara för ett tag. Resonerar som så att jag alltid vetat om att jag inte kunnat hantera alkohol och är otroligt glad för mina föräldrar som alltid stöttat mig. Hade det inte varit för dem är jag helt övertygad om att jag inte levt idag, hade absolut torskat på droger och haft även det som en 0 eller 100-aktivitet, där det bara funnits två möjliga vägar. Antingen att finna sin egen botten och bli nykter för sin egen skull, eller kapitulera för drogerna (alkohol inräknat) och avsluta mitt liv.

Kommer ju alltid leva med att alkoholen finns tillgänglig i samhället runt om mig, och jag ser mig själv som botad, just för att till sist blev nykter för min egen skull.

Att ha fått en ADHD-diagnos har verkligen hjälpt mig på alla möjliga sätt. För det första så har jag otroligt mycket mindre prestationsångest. Jag är inte min prestation, jag duger bra precis som jag är. Det är helt okej att inte kunna allt i alla sammanhang och jag måste inte alltid prestera.

Jag har mycket mer ordning och reda i mitt liv, framförallt på jobbet. Inser nu att jag haft otroligt många strategier för att kunna hantera min vardag. Skrivit listor i all oändlighet för att över huvud taget kunna ha koll på vad jag har på gång, att jag väntar på svar från någon kollega, att jag ska uppdatera bla bla bla. Nu mer använder jag knappt några listor, kommer ihåg vad jag ska göra ändå.

Upplever också ett otroligt skiftat fokus. Jag kan ta tag i arbetsuppgifter direkt istället för att skjuta upp dem tills dess att det närmar sig deadline. Startsträckan är alltså betydligt kortare. Är otroligt produktiv i det jag gör och har samtidigt ett större lugn i att det är helt okej att inte vara produktiv HELA TIDEN! Som sagt, jag är inte min prestation.

Upplever också att jag har lättare att säga ifrån när det börjar bli för mycket att göra och stressnivån går upp. Går då till min arbetsgivare och säger hur det är och sätter krav på min chef i att ändra på situationen. Har bara märkt positiva saker från att säga ifrån, från arbetsgivarens sida är det ju också bättre än att jag ska gå och bli sjukskriven med utmattningssyndrom igen.

En sista och ack så viktig del i mitt liv är att jag märker att jag är bättre på att hantera (upplevda) oförrätter. Agerar inte lika impulsivt utan kan för det mesta se den andra personens perspektiv, släppa det för stunden och ta upp det senare i lugn och ro. Det gör att mitt liv blir ännu mindre konfliktfyllt även jämfört med de senaste nyktra åren.

Att kunna fokusera när jag och min sambo ska prata om vår gemensamma framtid är också helt sjukt. Har varit öppen och ärlig med henne och sagt att det i princip är omöjligt för mig att komma ihåg vad vi pratat om när vi har lite svårare samtal/diskussioner så som hur/när man vill bilda familj, var man vill slå sig ner, hur man vill leva sitt liv osv. Har kunnat vara så pass öppen att jag sagt att jag behöver papper och penna för såna samtal om jag ska kunna få ut något av det...Och det funkar faktiskt.

Haha blir jävligt långt det här men så får det bli. Skriver ju för min egen skull lite som en dagbok och då är det bara skönt att låta texten komma till en.

Har alltid haft en ordentlig mängd inre oro som verkligen har släppt sen jag började med medicinen. Det är så otroligt jävla befriande så jag vet inte ens var jag ska börja. Det enda som det ju såklart inte hjälper mot är den där rastlösheten som tar sig uttryck i frågeställningar likt var jag vill bo och jobba med samt att resa iväg och göra annat ett tag etc.

Har kommit till insikt i att normalt kontorsarbete 8 timmar framför datorn varje dag nog inte är för mig så jag sa upp mig för ett tag sen. Börjar på ett nytt jobb om några månader där jag kommer jobba betydligt mer praktiskt. Kommer då att jobba in fredagarna för det mesta och jag ska då försöka förbereda lite material för att kunna föreläsa inom alkohol/utmattning, men får se vad det blir av det.

Innan jag börjar det nya jobbet ska jag iväg på långresa samt prova på att bo i fjällen. Tror att det är precis vad jag behöver, att hitta mig själv ännu lite mer. Helt otroligt stolt över mig själv och var jag är jämfört med början på den här tråden. Jag har verkligen suttit ner och gjort jobbet och jag är så jävla glad över att jag lyckades.

Till nästa gång!
Bullret.

@Empem Om jag var du skulle jag försöka hålla upp med alkoholen helt och hållet ett tag. I det pausade alkoholprogrammet rekommenderades tre månader oavsett om man försöker bli fri från alkohol eller dricka måttligt.
Att fortsätta dricka (dra ner) är mycket svårare eftersom suget återkommer varje gång du dricker ett glas. Det är faktiskt lättare att hålla upp helt. Samtidigt får din kropp och hjärna återhämta sig och du får en chans att värdera vad alkoholen betyder för dig egentligen.
Det kan vara svårt den första tiden, men ju svårare du upplever att det är, ju mer skulle jag tro att du verkligen behöver skippa alkoholen…
Lycka till, det så värt det!❤️🙏🏻❤️

Blev lite otydligt. Menade att du klarar att vara nykter och att det kommer att bli allt lättare för varje erfarenhet du får av det.

@Murre2 Håller med föregående talare. En plan är det allra viktigaste. I början kunde jag till och med öva hemma på de där nej-tack-fraserna. Bara man låter bestämd och inte svajar så brukar det gå bra. Glöm inte att du INTE kan dricka ”bara ett glas”.Då är det kört.
Du kan göra det och med tiden blir det allt lättare och fest kommer med tiden att bli något roligt, utan ångest vare sig före eller efter. Man har verkligen inte roligare med alkohol. ❤️❤️❤️

Ja nu har ni ju barn som du måste skydda från detta direkt .
Har ni sökt hjälp? Har du?
Här på forumets kan du hitta en del vägar.
Kan du och barnen bo hos t ex dina föräldrar medan din man funderar igenom saker o ting?
Låt dem inte växa upp i detta❤️
Kram!!

@Källarmannen Skulle svara dig men skrev visst till en annan!

Vi är inte dumma. Men det var ett väldigt bra citat om första ölen! Det är den jag vill ha för att ta udden på bakfyllan eller på den trista tillvaron men sen kan jag inte sluta… Att hålla dig ifrån A under vardagar kanske är ett bra första mål?