Senaste kommentarerna i forumet

Hej Nell,
Tack för ditt svar. Ja, det är inget lätt beslut. Jag känner mig helt låst för att jag inte hittar en lösning som känns bra hur jag än vänder och vrider på situationen. Bara pest eller kolera att välja på och hur jag än gör så kommer barnen ta skada. Nu vill jag bara fokusera på vad som blir minst dåligt för dem. Men vet inte vad det är.

Hej Sara111!
Vilket svårt beslut som du står inför, där du brottas med vad som blir bäst både för dig själv och för barnen. Vad klokt att du söker stöd i det!

Jag tror att det är många här som har erfarenhet av det du beskriver. Jag passar på att puffa lite, eftersom det ibland kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill bolla ditt beslut med en rådgivare är du också välkommen att skriva till oss i frågelådan: https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej Tvillingmamman! Hur har det gått för dig?

Har funderat en del kring drömmar också, häromnatten drömde jag att jag drack vin. Inte sådär härligt och festligt utan väldigt ångestfullt. Jag var ganska nykter men känslan av oro och ångest över att jag skulle spåra ur fanns där. Min kille var med också. Vaknade kallsvettig och insåg att det bara var en dröm. Var så otroligt lättad över att det bara var en dröm och att det där ligger bakom mig. Vill aldrig någonsin känna den alkoholrelaterade ångesten igen. Jag tror att jag kommer känna ångest igen i livet, men inte på grund av alkohol.

@Prinsessan1 Förlåt, men jag såg inte ditt inlägg förrän idag! Jag förstår din vånda och lider med dig. Jag ser också att du har ett barn att ta ansvar för.
Att du gör rätt tvivlar jag inte ett dugg på och du kan nog med största säkerhet betrakta dig själv som den klokare just nu. DU behöver få en plats för vila och din man behöver ta hand om sitt problem på egen hand, det kan jag med säkerhet säja. Han måste sluta för sin egen skull och jag har lärt mig den hårda vägen att inga samtal och andra "hjälpaktioner" har någon som helst inverkan på en missbrukare så länge som hen inte är på det klara med att det handlar om liv eller död och att insikten kommer inifrån, inte från påtryckningar utifrån. Jag hade sån tur att jag fick möjlighet att köpa en liten lägenhet till ett bra pris, behövde inte ta något lån och har en väldigt låg hyra. Huset vi äger gemensamt är avbetalat och vi är inte skilda. Vi har fortfarande gemensam ekonomi på det sättet att vi hjälps åt med utgifterna för de två boendena, det får vara så på obestämd tid. Min man jobbar på sin nykterhet på sitt håll och jag med mitt medberoende på mitt håll. Vi träffas ett par gånger i veckan, lagar mat tillsammans och kanske gör någon utflykt. Det känns ok, men jag har nog långt kvar till att må bra. Jag är fortfarande medberoende i allra högsta grad och funderar mycket över vad min roll är nu. Har jag något ansvar för min mans nykterhet?
Mina känslor är nu vänskapliga och det kommer nog inte att ändras, alltför lång tid i medberoende har tagit död på de riktiga kärlekskänslorna och kanske är det en fördel i mitt tillfrisknande, jag vet inte. Kanske har ni chansen än att rädda er relation i en framtid där din man kommit till insikt, det är inte omöjligt. Men jag är säker på att ni har mycket större chans på detta sätt. Ni behöver som sagt jobba med er själva, var och en på sitt håll. Du gör rätt, jag lovar och du har ingenting att förlora. Bara möjligheter att vinna. Kramar 🧡

Ja, klokt att gå långsamt fram. Och visst upptäcker man nya sidor hos sig själv när hjärnan slipper vara upptagen av beroende. Beroendet skapar ju stress och ångest. Allt försvinner inte, men det är som att psyket har kapacitet att hantera mående när det inte också behöver jobba med alkoholen. En promenad runt huset är inte det sämsta. Bara att ställa sig i solen i ett öppet fönster är gott så här års. Men ny ska jag ge mig ut på en liten lunchpromenad i alla fall!

@Sattva Så himla sorgligt 😢 Men försök att andas ut och samla kraft när dottern är ute och reser, så får det bli som det blir efter det.

Kram 🐘

@vår2022 Ja, att leva i bonusfamilj har visat sig vara en enorm utmaning. Jag hade aldrig kunnat förutse att det skulle bli såhär. Inte min man heller såklart.
Jag känner ett stort misslyckande. Jag lyckades inte hålla ihop familjen. Skulle ju göra om, göra rätt denna gången...

Maken o jag har pratat nu på fm, även han känner att det är ohållbart. Men är inte villig att sträcka ut en hand till dottern. Vi har iaf landat i att avvakta ev separation o se hur det fungerar när dottern kommer hem från sin resa.

Jag har jobbiga dagar nu. Igår föll jag. Trots 2 rejäla promenader, mat, och en shoppingtur hade jag en gnagande odefinierbar oro. Det kröp i kroppen. Hjärnan snurrade på högvarv så jag inte kunde fånga mina tankar. Jag tror inte att det är A som spökar, utan en eller flera av mängden orsaker som har gjort att jag valde A som snuttefilt. Vet dock inte var det var nu. Möjligen anar jag att det är några djupt liggande, väl dolda skav sen många år tillbaka som börjar pocka på. Hursomhelst. Så vid 17 valde jag att dricka ett glas i samband med matlagningen. Inte i smyg, och inte mer än så. Men jag var alltså inte starkare än så. Idag känner jag lite likadant, dock snurrar inte hjärnan lika ohämmat. Så här jobbigt var det INTE i mars 2022. Det får inte finnas på kartan att jag ska behöva ”stärka” mig inför vissa sysslor. Jul och nyår ska vi bort. Jag har redan flaggat att jag är chaufför. Det känt tryggt. Ska nog sätta på en fantastik ljudbok nu!

@StrongerNow Så stark du är! Jag känner igen mig I din historia, en sån där duktig som ska klara allt själv. Skillnaden är att jag inte vågar söka vård. Jag är livrädd för att barnen ska bli indragna i någon form. De förstår inte vad jag gör, för det får bara inte hända. Har läst mardrömshistoriet där barnen utsätts för socalutredningar och psykologsamtal fast de inte lidit, utan dessa utredningar skapar en otrygghet och trauma istället. Mår inte mina barn bra spelar det ingen roll vad som händer med mig.

Att genomgå trauma är ju extremt tufft. Man blir utsatt för något och sedan kämpar man med att förstå allt, landa. Man är väl även mycket osäker på sig själv och klandrar sig själv. Helt enkelt elak mot sig själv.
När man är sådär vilse är det inte ens enkelt att veta vad man behöver. Det är även lätt att andra misstolkar eller springer iväg för de är rädda att göra fel.

Det jag gjorde var att googla hur man bearbetar trauma inom det man varit med om. På så sätt fick jag verktyg och ökad förståelse. Lättare att bena ut allt och försöka förstå vad man behöver göra för att bena ut allt. Kan du börja där? Läsa in dig lite på vad man kan göra för att komma tillrätta med just din form av trauma?

Det finns hjälp. Kanske är psykolog inte fel för dig? Inom psykologins spektra finns olika inriktningar. Om du läser på om behandlingsformer för just din form av trauma så kan du säkert även få hjälp med vilken typ av psykolog som kan fungera för dig.
Googla på olika inriktningar inom psykologi så du kan läsa in dig på olika former.
Ex, kognitiva terapi. Där tittar man mer framåt med jobbar tankar. Gräver inte så mycket bakåt. Psykodynamisk terapi är istället mer historiskt. Man går tillbaka och hittar samband. Att förstå lite där kan hjälpa att hitta rätt. Sedan är det bara att googla efter kliniker, ringa psykolog och boka tid. I vissa fall har Universiteten sista året på sin utbildning 1 års praktik. Om man hittar en psykolog i sluttampen på sin utbildning så kan man få terapi under ca 1 år mycket billigare. De är generellt väldigt motiverade. De ska ju snart ut i arbetslivet och har ju även vägledning från sin utbildning. Du är absolut inte meningslös. Så tråkigt att du ska behöva känna så🤗

Har läst en del på sistone, bland annat "Skål, ta mig fan!". Mycket igenkänning kring hur tankeprocesserna funkar.
Har funderat väldigt mycket på framför allt två saker. Dels på det som jag varit inne på tidigare och även @vår2022 skrev ang den stora press jag lägger på mig själv att vara "perfekt", vad det kommer ifrån. Inser att det är en del av min barndom som spökar. Önskemålet att duga och bli älskad. Jag har inte fått lära mig att jag kan bli älskad för den jag är, jag har fått lära mig att mina prestationer gör att jag eventuellt kan få kärlek. Så det är så inrutat i mig att jag måste prestera, kan inte vara obekväm, inte sticka ut om det inte är genom att vara roligare, trevligare, smartare och bättre än alla andra. Det är ju förstås omänskligt och det blir en himla hård press på mig. Att jag sedan har varit i relationer med killar som försökt förändra mig för att passa in i den mall de har och deras förväntningar på den perfekta flickvännen har inte gjort det bättre. Min vilja att höra till och vara den andra förväntar sig har satt en otrolig press på mig själv, från mig själv. Jag inser det, ändå är det inte så enkelt att ändra. Detta tänker jag kommer vara tvunget att vara en del av det som jag behöver jobba med mig själv kring. Dels för att jag ska må bättre och dels för att skapa bästa förutsättningar för mig själv att hålla min nykterhet.

En annan sak jag tänkt på, i relation till att det är så enkelt för mig att hålla mina nyktra perioder när jag väl bestämt mig. Det står i flera böcker att det inte är svårt att vara nykter ett tag men att de flesta har svårt att lova och hålla "resten av livet" och att man därför ska lova en dag i taget. Jag har svårt att se varför detta skulle vara rätt. För mig skulle det bli som en situation där man lämnar öppet för förhandling, varje dag. Det verkar otroligt mycket jobbigare än att bara landa in i insikten att det inte kommer gå att dricka mer - någonsin.

Alkoholen blir lätt både en gas & broms. Alla nätter folk sitter uppe och dricker där de skulle somna utan. Glaset när man kommer hem efter arbetsdag. Alla som såg Dallas vet ju vad JR gjorde när han kom hem...

Även jag var rädd för vad en personlighetsförändring skulle innebära. Att jag inte skulle orka allt som förr och att man skulle bli lite grå. Tråkig.

Faktum är att jag håller med Flarran. När man förstår sig på sig själv bättre och inte behöver bedöva sig så kan man ju plötsligt styra sitt liv dit man vill. Gasen kvarstår, man blir coolare och man slipper ångest. Vi är så lurade in i alkoholträsket. Håll ut i minst 3 månader och känn skillnaden. Jag blev själv lite lyrisk när man insåg hur mycket bättre man mådde. Sedan såg man snabbt typ 10 år yngre ut. Hyn, hållningen typ allt ser mer friskt ut.

Hej Kennie, kul att du tittade in här. Kunde inte somna, vilket väl var helt rätt då dagsljuset börjat att komma igång så smått och väl ville få mig att åtminstone gå ett varv runt huset kan jag tänka. Men fy vad slö och orkeslös man är. Men så har jag ju alltid varit, åtminstone de senaste tjugo åren. Ska väl försöka att bättra mig lite på den punkten är en vilja som så sakteliga börjat att ta form.

Känner dock nu att det viktigaste av allt för mig är att jag inte går för fort fram och tröttnar på alltihop och då faller för nån frestelse att bara gå och köpa nån skit med alkohol i för då funkar ju ingenting. Upptäckte igår när jag åkte taxi att jag inte hade det minsta svårt för att snacka lite spontant med en människa åt gången som nykterkvist. Övade mig spontant även på att gå emot social ångest och satt och åt ett par korvar med bröd i närheten av folk.

Den värsta sociala ångesten verkar att ha minskat något. Kanske man till och med egentligen är en rätt så social typ när allt kommer kring om man tänker efter. För det känns som att man om man väl inte överdriver det hela och psykiskt tröttar ut sig med för långa pass med kommunikation i realtid med folk i verkliga livet, kan vara något som är rätt så stimulerande för sinnet har jag märkt. Har ju i många år i mörker isolerat mig något enormt.

Ska nu ta och pyssla lite med datorn och se om jag får igång prylen för Bluetooth-funktion som jag köpte igår, gillar ju faktiskt att som hobby pyssla med tekniska prylar. Har nog alltid varit lite av en teknikfreak liksom på nåt sätt.

Köpte ju i helgen även en sån där burk med Bluetooth-högtalare som jag vill använda till min kontorsdator för lite schyst ljud då man ibland kan bli lite trött i öronen med att bara köra med hörlurar. Har även skaffat en ny extern DVD-brännare för att kunna flytta filer, rensa upp och defragmentera lite på min hårddisk och frigöra lite mer minne som väl slöat ned datorns prestanda en hel del.

Det får alltså bli lite tankegymnastik i dag tror jag. Har som helnykter märkt att man kanske inte är en så stor idiot rent allmänt som man väl dagligen i många år har gått omkring inbillat sig liksom. Hjärnan har väl återhämtat sig något kan jag tro. När det gäller en enkel frukost tror jag att man ibland även kan köra med lite flingor och fil också. Gillar ju spontant varm mjölkchoklad och mackor, men det går ju att variera lite. Ska nu käka en röd grapefrukt.

Ha en fin tisdag kompis!

God morgon mormor, ville bara titta förbi dig och önska dig en fin tisdag 🥰. Hoppas du har det bra 🎄

@Sattva Ja, usch vilken situation du hamnat i. Jag har både egna barn och bonusbarn och det är verkligen minerad mark man går på om det blir konflikt mellan en bonusförälder och ett bonusbarn. Det är oerhört känsligt att gå in för hårt i en sådan situation. Man riskerar oerhört mycket i relationen till såväl sin partner som till bonusbarnet och man kan inte vinna den kampen, såvida det inte gäller en livshotande eller farlig situation där en person ska räddas till livet. Det går inte att gå in och vara fostrande om man inte fått mandatet, tilliten och tryggheten från barnet. Går man in där ändå riskerar man att bara förvärra och skada situationen än mer. Man måste backa hur stark känslan eller ilskan än kan vara och reda ut det på annat sätt, med sig själv. Det starka bandet och lojaliteten som finns mellan en förälder och sitt barn, kan ingen utomstående komma och peta på eller försöka styra, inte ens en ny maka. Det är något som ingår i ”köpet” och något man bara måste acceptera. Den relationen är en bunden livsrelation som är för evigt och livsviktig. Den relationen är helig. Om man inte kan backa, respektera och acceptera det bandet fullt ut, kan det ligga primitiva känslor som svartsjuka bakom som slår ut i blom som gör att man inte känner sig sedd och älskad. Men det handlar förmodligen om egna ouppklarade känslor i bagaget som tillhör någon annan i det egna livet och som projiceras ut. Det är en utmaning att vara bonusförälder och man måste självrannsaka sig själv, ha koll på sig själv och sina egna känslor och veta vad som hör hemma var. Få en uppfattning och självkännedom om sina egna skav i ryggsäcken som kan triggas och projiceras på andra. Ett sätt för att få hjälp och stöd i detta är att din man går i egen terapi och reda ut varför det blivit som det blivit.

Jag har backat många gånger, det är utmanande, det har triggat min ryggsäck, men det enda sättet och det har givit bra resultat och bra relationer. Jag har också lärt mig mycket om mig själv och mina triggers. Massor av kramar❤️

@Sisyfos Jag håller helt med dig. Vi går på familjerådgivning fortfarande, och där har allt detta tagits upp så gott det går. Jag har dock inte varit tydlig med att står det mellan honom och dottern, måste vi gå isär. Hittills har det mest handlat om hans känslor o beteende. Och terapeuten har försökt förmedla ungefär det du säger, att det är bara han själv som kan bestämma sig för vem han vill vara i detta. Och att hans o dotterns relation inte är mitt ansvar. Det är här det liksom står still. Han vill/ kan inte hantera det på något annat sätt. Jag tror inte han har förmågan att reflektera ovanifrån situationen.
Nu var det ett par månader sedan vi var på rådgivning, ska dit snart igen. Det är nog bara den senaste tiden som mina känslor blivit mer tydliga för mig själv. Jag har till varje pris försökt rädda situationen hittills. Men ja, det kanske behöver uttalas hur jag ser på framtiden, och det omöjliga om deras relation ska fortsätta såhär.
Jag har föreslagit massor av gånger att han går o pratar med någon professionell. Han tycker inte det är en bra ide, eftersom problemet inte är han utan min dotter....

Nej, min väg är inte att ge igen med samma mynt gällande julklappar.

Tack för ditt inlägg🙏

Ja, det gäller att jobba mot vanor som gör en gott. Ett tips är att snabbt när du vaknar äta något nyttigt och mättande. Som clementiner, och varför inte en skål havregryn med mjölk och russin? Och tänka att om du sen vill så tar du chips och läsk. Men när du är mätt är suget efter onyttigheter mindre. Och den där dagliga promenaden..Dagsljus och motion gör mycket för den psykiska balansen. Önskar dig en fin dag!

Dricker cola och äter chips till frukost. Vänta nu, skrev jag verkligen det där...
Men så ska väl inte en frukost se ut? För nog ska väl dagens första mål med mat vara lite mer genomtänkt alltså, och ge lite nyttiga vitaminer och näringsämnen som finns i sånt där som havregrynsgröt och mjölk med kanske lingonsylt eller nåt. Tar mig nu ännu en slurk cola och funderar i denna tidiga morgontimme helt nyktert på min tillvaro så här den 5 december.

Jag inser att jag har rätt mycket att lära om livets mysterier och känslostyrda saker, och även då om konsten att rätt kryssa genom ett minfält av luriga frestelser av beroendekaraktär som kan leda mig in på en stig till starkaste risk för ett snabbt återfall ned i ett nedbrytande alkoholmissbruk.

För om kroppen inte är nöjd och glad då hamnar man snart i ett sänkt stämningsläge med oro och ångest, och tar man då kanske det där första glaset, burken eller slurken, då är karusellen snart igång igen, det känner man ju till... Har märkt att tidigare ”kompisen” Alkohol har en ”god” vän vid namn Nikotin vilket väl de flesta här känner till då nämnda namn eller substanser ofta synts närvarande på fest tillsammans då och då.

Får nog rädda upp situationen här med ett glas mjölk och en klementin tror jag. Det är rätt många tankar och intryck att sortera från gårdagens kvällsresa i taxi för att inhandla lite prylar och mat som jag skrev om tidigare. Nämnde nog inte att det kom lite alkoholsug vid läskhyllan, men det parerades och klarades av fint och dessa tankar försvann rätt så snabbt vid chipshyllan.

Beroendehjärnan som det talas om ibland, den arbetar på de mest skilda och kreativa sätt för att få en att åter ta till flaskan. Detta har man förstått. Sitter nu medvetet utan nån törst och dricker mjölk, bara för att det är nyttigt och inget annat, är nu inne på klementin nummer två, de var faktiskt riktigt goda dessa - tur man köpte några liksom. Men att jag vid snusinköp även köpte en ask cigaretter, jag som inte ens tycker om att röka, det är då lite av ett mysterium. Cigarrettasken är dock oöppnad men ligger och hånflinar åt mig redo till att förgifta mitt blodomlopp, vilket är en hemsk tanke.

Har ju skrivit om att jag försökte att lära mig röka i våras då jag inte tyckte att jag blev så berusad av folköl och mäsk som jag väl i den stunden hade önskat att bli och då korkat testade att röka sådana där giftpinnar. Kommer ihåg hur illa jag mådde av röken som fyllde mina lungor, och ändå så går man och köper sån där skit igen liksom.

Nog är det sant som de lärde säger att beroendehjärnan har fula knep och trix för sig. Har nu lagt in en stark portionssnus och känner hur snusens rätt vedervärdiga smak börjar ge lite av en nikotinkick som jag egentligen inte alls behöver eller ens vill ha längre.

Varför gör man så här mot kroppen egentligen fast man vet bättre liksom. Får nog ta och spotta ut snusen och fokusera ännu hårdare på att bli en renlevnadsmänniska om det här inte bara ska skita sig liksom. Tittar på en liten tavla föreställande min mors idol Jesus Kristus och kan känna att min skapare nog undrar hur det står till med mitt tänkande egentligen. Får nog gå och lägga mig en stund och sova på det här och kanske vakna lite klokare.

Ha en fin dag!

@Påvägmothälsa Härligt att vakna utan enheter i kroppen! Inte så härligt med minus 17 grader! Det går frmåt för mig med!

Ska iväg på jobb nu, så ska ut och skrapa bilen, mindre kul. Så jobb på fältet idag.

Nu skapar vi en bra tisdag!

Godmorgon! Hur har du det i kylan? Vill hunden mest bara gå in igen? Jag gjorde ett planerat avsteg i lördags men är nu tillbaka min december utan enheter. Önskar dig en fin tisdag!

Godmorgon från köksbordet med gott kaffe i koppen. Minus 17 grader ute, idag blir det täckbyxor på cykeln! Inga enheter igår gav en god sömn och bra energi nu på morgonen. Julledigheten hägrar också för mig men det är en hel del kvar att göra. Önskar er en fin tisdag inomhus (?) @prinsessa Det är ju lite trevligt att tänka på våra framsteg under tiden häe. När jag började drack jag i princip alkohol varje dag.

@Ny dag Jag tycker också det kan vara svårt att härleda alla känslor, ibland undrar jag om jag letar för mycket? Kanske det räcker att stanna upp, fundera på vad suget kan komma ifrån, vad som kan ha triggat och kommer man inte på det så kanske det får vara okej att man inte vet denna gången, kanske kommer det till en lite senare? Jag har kommit på sug som kommit för att jag gått förbi en gammal ölburk i solen som påminner om njutningen en solig varm härlig dag, det har väl inget med underliggande känslor att göra? Så alla sug har nog inte med underliggande känslor att göra eller vad tror du? Att sedan lära hjärnan att man inte behöver det där extra utan att dagen är lika solig och härlig utan ölen och att dessutom veta om att det inte är bara den ölen man vill ha och sedan spela fram filmen till hur man mår dagen efter. Jag har fastnat i många sug den senaste tiden och det är så överjävligt frustrerande! Att jag behöver gå igenom allt det här igen bara för jag slutar röka! Jag kan fortfarande inte riktigt tro på att det är detta jag brottas med men det måste vara att beroendehjärnan inte bryr sig om vad för substans?

Idag är du på dag 36, du kämpar på så enormt bra! Du verkligen matar dig själv med att detta ska gå, du visar på alla sätt att du verkligen vill bli den som inte dricker. Du är stark och jag följer dig på din väg❤️

@allatiders Heja dig! Ikväll ska jag träna, sedan ska jag dricka julmust och titta på julkalender med mina barn. Har köpt en bok där vi läser ett kapitel varje kväll till julafton. Det är viktigt för dem,och mig,så det kan jag inte förstöra.

Usch Sattva, lider med dig.
Vad säger din man om framtiden? Nån måste ta första steget och det rimliga är väl att det är han eftersom han ändå ska föreställa vuxen. Det är oerhört jobbigt och tärande att hata någon och att hämnas genom att inte ge julklappar, vad är det för något? Egentligen är inget av det här ditt ansvar, Sattva. Skit i att ge din man en julklapp om han inte kan bete sig som folk.
Egentligen kanske du ska vara väldigt ärlig med din man - du funderar på att lämna honom om han inte kan ha en relation till din dotter. Nån måste ta ett första steg och för din skull borde det göras nu. Han borde kunna få vägledning av någon professionell om hur han ska agera för det kräver nog lite tid och tålamod. Men att bara släppa det? Det är inte en fungerande situation för dig eller för din dotter som håller på att växa upp. Han behöver visa hur vuxna beter sig.
All styrka till dig som ändå tycks hantera situationen på ett vuxet sätt. 💜