Senaste kommentarerna i forumet

@erivan grattis och hurra❤️ det är ju så härligt att få vakna pigg och nyfiken till en ny dag. Och suget kommer avta mer och mer.
Hoppas du haft en fin dag med vovven i skogen🌲

@Ängans heja heja!❤️ visst är det magiskt att vakna på morgonen och man kommer ihåg allt från kvällen före.
Och nej det var inget misslyckande, du är fortfarande nykter och knyter näven.
Kan skönja lite jävlar anamma?
Önskar dig en fin söndag!❄️

Jag beklagar också men det låter som det ”ska” anspänning och omsorg, ledsnad och lättnad.
Min pappa dog i sviterna av covid för 2,5 år sedan. Om inte innan så blev jag så oerhört medveten om vikten att gå nykter genom sorgen och känslorna. Då blir man ”klar”- eller snarare- kommer vidare.
Önskar dig en vilsam söndag. 💕

Hej @flarran
Du bestämmer ju såklart själv hur du vill ertikettera dig men personligen tycker jag inte att ”svag i karaktären” passar så bra in på någon här - av alla jag lärt känna under åren. Och det lilla jag känner till om dig 😊
Tvärtom är det människor med pannben och beslutsamhet- som tar tag i problem som många andra sopar under mattan eller blundar för.
Beroendet- vare sig vi vill kalla det sjukdom eller inte- har en jäkla stark och envis röst, och den får man överlista varje dag till en början.
Det blir bättre med tiden men jag bara påminner om vilken karaktär som krävs för detta projekt, och du är en verklig kämpe- inget annat! 🙏

@Kevlarsjäl62
Tack underbara du! ❤️
Kommer en tår bara av att någon bryr sig o undrar hur jag mår.
En tår av lättnad att 'höra din röst' igen, läsa dina kloka ord. Det lugnar min oro. Ger tröst att jag gör något rätt.
Har inte orkat skriva.
Är så mycket som rumlar runt i våra liv, i mig. Tidvis 'kaos', tidvis lugnare, blandat med vardagen.
Kan skriva mer framöver...
Känner så stor tacksamhet att få det fina stödet här!
Funderar över hur du har det i livet nu. Hur det gått för din man o dig själv?
Ta hand om dig, se det vackra i dig själv!
Tack o stor kram ❤️

@vår2022 Jag tycker att det är fint med begravningar ❤️ Man samlas från olika håll i den dödes liv, och minns tillsammans. Jag uppskattar lite mat eller fika efteråt, så att man kan fortsätta prata minnen. Kanske till och med skratta ihop innan man skiljs åt.

Senaste begravningen jag var på var en kollega, och jag hade aldrig innan ens träffat hennes familj. Tre fina bildspel med vacker musik hade hennes barn gjort till henne, som vi tittade på efter akten. Hennes man höll ett tal som var helt magiskt. Tjänstgörande präst var dessutom vän till henne, och höll en predikan med mycket personligt tilltal. Hennes man uppskattade verkligen att vi kollegor tog oss tiden. För mig var det självklart.

På väg från bilen till kyrkan fick jag och min kollega sällskap. En domherre skuttade bara några meter bredvid oss, precis som den ville oss något. Följde med oss hela vägen. Det var första gången någonsin som jag har sett en domherre IRL, med sitt iögonfallande vackra röda bröst. Jag tror inte på Gud, men där och då vete sjutton om jag inte trodde på att min kollega välkomnade oss i en ny skepnad.

Jag blir så ledsen när jag hör att samtiden inte ens ger folk tiden att just sörja. Inte bara hemma på kammaren, utan tillsammans med andra på en begravning. Begravningsbyråer har uttryckt att många barn till döda föräldrar inte tar sig tiden att ens ordna en begravning. De har inte tid/lust att ta ledigt från sina jobb och resa från Stockholm till glesbygden de kommer ifrån. De ringer begravningsbyrån och ber dem fixa något snabbt och lätt, helt utan deltagare. En så otroligt sorglig utveckling 😢

En sak som jag har upplevt starkt i sorgen är dåligt samvete. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man gjort eller inte gjort, just där och då har jag ändå sjukt dåligt samvete för att jag inte gjort mer för vb. Och det beror nog på att jag kunde ha gjort mer för alla dem som jag följt till graven. Att det liksom ingår i paketet. Sen är sorgen berg- och dalbanig. Ungefär som förälskelse. Först är man uppslukad 24/7, sen kan man faktiskt tänka på annat en stund då och då, och efter ett tag kan man börja fungera normalt men påminns då och då osv. Starka känslor helt enkelt.

Kram 🐘

@JoYo Det är ju svårt för oss att spekulera men uppenbart mår han inte bra och kanske vill göra förändringar i sitt liv och ser en separation och flytta till eget boende som en nystart för honom att ta tag i alkoholen såsom du gjort. Eller så vill han bo själv för att kunna supa utan att någon lägger sig i och ifrågasätter.

Tack Tröttis!
Jag känner ju så att hans jobb är riskfyllt som det är, och detta körande i bilen utan att veta....

Men det var jobbigt och jag byggde upp så mycket runt detta att nu skulle saker hända, och inte ett skit hände han sa inte ens något till mig. Det enda jag märker att två 6pack folköl på vardagarna är bytt mot 1, och massa noll procentig öl.

Kram

God förmiddag

Så skönt det är att vakna en söndag utan ångest och magproblem.

Har haft ett dilemma, som sagt denna veckan bjöd på utmaningar, event och alkohol hela veckan. I fredags var jag på en stor fest där det bjöds på drinkar och vin. Jag tog bilen ”tvungen pga *en liten lögn*”.

När klockan var ganska sent på kvällen skulle det skålas, plötsligt stod jag där med ett vinglas i handen (som någon i ilfart fixade till mig - utan att jag bett om det och fast jag druckit läsk hela kvällen). Jag skålade och tog tre klunkar av det där vinet. Fan! Jag var inte alls sugen och det konstiga är att jag inte gillade det heller. Tog bilen hem sedan, var ju spiknykter men kände mig misslyckad :(

När jag vaknade igår så tänkte jag: nej du, det där var inget misslyckande, du är fortfarande nykter.

I dag (söndag) är min 12:e nyktra dag. För tre veckor sedan valde jag att ta bilen till Willys….efter en och en halv flaska vin. Fy fan vad jag skäms för det, klunkarna i fredags var ingenting jämfört med hur jag levt de senaste åren. Nu forsätter jag mitt nyktra liv! Det blir bara bättre, ser framemot en ny vecka och fler krispiga vardagsmorgnar.

Önskar alla er en fin söndag ❤️

God morgon!! 3 veckor idag, det går framåt. Och jag har inte haft några större problem hittills. Jag fick ett naturligt sug igår, jag var och handlade på systemet åt min sambo. Men jag lyckades stå emot och köpte bara ett par alkoholfria ipa, goda för övrigt. Sen kan det ju dyka upp tankar som att ska du aldrig unna dig mer, aldrig ha roligt med vänner. Men jag har ju läst så mycket på forumet att jag vet att dom tankarna blir mer sällsynta ju längre tid som går och att man dessutom kan ha roligt utan alkohol. Gäller bara att få bort/vänta ut beroenderösten. Men alla fall underbart att vakna nykter och utvilad!! Nu blir det skogen med hunden. Ha en skön söndag❤️

@Ny dag Varje gång suget kommer kan man försöka stanna upp och känna hur det känns och känna hur det stiger i känsla och sedan sjunker inom någon/några minuter. När man testat att vara i suget och verkligen känna efter hur det stiger och sjunker i känsla några gånger blir man tillslut rätt van vid att tänka -Jaha, här kommer du suget, dig känner jag mycket väl, då ska jag lyssna på dig och känna in dig!
Inte ignorera eller ta till en godisbit eller nått utan bara känna och sedan går det över och därefter kan fortsätta med det man höll på med.
Ibland kommer känslan gång på gång under någon kvart eller så och då kan man bli irriterad men man kan tänka det som en tjatig treåring som man behöver ta tålamod med och lyssna på.

Kram❤️

@Rehacer Hej vännen❤️. Så roligt att du kikade in i min tråd. Det gjorde mig glad😁. Tänker på dig då och då och funderar på hur du mår och har det. Hur mår du och hur har du det?

Kram❤️

@Rehacer Hej och tack❤️ Åh vad roligt att du kikar in😁. Tänker på dig lite då och då om hur du mår och hur livet rullar på. Det var begravning i fredags, det var mycket känslosamt och vackert, mycket tårar och en fin minnesstund efteråt. Har känt en annan slags anspänning och sorg senaste veckan, nedstämd, trött och sliten. Känslorna har gungat och blandats med både ilska, ledsen, saknad, förlust, både jobbiga och fina minnen och tacksamhet. Det är väl det som är sorg. Anspänningen släppte efter ceremonin och jag förstår bättre nu hur viktigt det är att ta ett sista farväl, tillsammans med familj och vänner. En slags lättnad och en vila, det har tagit enormt mycket krafter att ordna inför begravningen. Det blev en fin ceremoni och det blev så vackert som jag önskade. Nu kommer en ny fas i sorgearbetet och det får ta den tid det tar. När sorgen knackar på, ska jag öppna och ta emot. Det kommer att hjälpa mig framåt. Nu har min pappa fått ro och gått till vila. Även jag har fått ro och en stunds vila❤️

@Flarran 🤗 Tack, det värmer. Det som skiljer min historia från vissa här är att jag gjort resan på egen hand via Google. Jag vill förstå, försöka hitta det positiva och blocka mörker. Hitta sätt att uppgradera mig för att sedan gå vidare bättre rustad. Har jäkligt svårt med trycka till stilen och den där när man bara ska trycka in sitt budskap i folk. Få dem att fatta och abdikera som om de vore mindre vetande. Nä, jag tror på människan. Jag börjar även se att just de tilltryckningarna sällan handlar om personen i fråga utan snarare den som trycker till. Frustration ligger hos den. Just den frustrationen ska man vara försiktig med för fel uttryckt kan den snarare skada än hjälpa. Man ska vara observant med var den kommer ifrån och inte bara lasta över den.

Jag har inte kört någon speciell metod utan plockat där jag hittat stöd jag för stunden vill förstå mer. Det behöver inte ha direkt koppling till alkohol utan kan vara lite vadsomhelst. Internet är ju som en stor uppslagsbok. Fantastiskt på många sätt.

Sedan är det väl en sak till. Det är ingen stor grej att man trillat dit. Jag tycker den beroende får alldeles för mycket skit vilket leder till att många gömmer sig. Det finns en anledning till att skammen är en så stor del hos många. Dags att justera tillbaka en hel del av problemet till komplexiteten i det hela. Samhället i stort har en stor del i det, även systemet vi lever under. Sedan vet de tusan varför allt ska hanteras så anonymt. Det bidrar ju till skam. En sak är väl säker. Dagens metoder kan ifrågasättas. De har ju visat sig inte ha så där alldeles god styrka. För få blir fria. Dags att kritiskt våga syna alla sömmar och system. Denna blockering i att våga granska kritiskt leder ju inte framåt precis.

Det går lite upp och ner här liksom, märkte att man inte är helt frisk än då jag inte kunde sova och då tänkte städa lite i köksskåpet när man ändå var vaken. Såg en flaska rödsprit i ett hörn och jäklar vad konstiga tankar man fick. Inte för att man fick lust att ta sig en slurk direkt då man ju vet att det är totalt livsfarligt och hälsovådligt utan tvekan alltså. Men nog är det som så att man inte ska ropa hej på något sätt så här i början när man vill bli helt fri från alkoholen. Minns ju gubbarna på stan förr i tiden som till och med snattade hårvatten och drack det om det fanns sprit i liksom. Tyckte dom var totalt flängda i roten vilket de ju faktiskt var, men förstår dessa gubbar lite bättre numera så att säga. Känner att det inte över huvud taget får finnas någon sorts form av sprit i närheten av mig just nu. Det var allt tur att man hällde ut den sista ölen man hade för några veckor sen. Kommer inte ens att att gå in närmsta matbutik om minsta känsla för ölinköp skulle finnas. Tänk att man kan vara förskräckligt svag i karaktären. Men nu är det helt okej och kämpar vidare.
Ha en fin dag vänner!

God morgon!

@Mormor2023,

Det är inget konstigt om man är självcentrerad när det gäller en så stor livsstilsförändring som det innebär att sluta med en sedan länge ingrodd vana att i tid och otid liksom automatiskt dricka alkohol som stämningsförändrare, och kanske tröst och avkoppling med mera. Det här med stående ovationer kan man kanske ibland önska sig, men det skulle i längden nog bara bli att kännas rätt så pinsamt tror jag. Men från mig så får du i alla fall denna tidiga söndagsmorgon ett extra litet - Hurra va' bra Du är!

Kämpa på!

Hej Adde!

Tittar bara in så här denna söndagsmorgon för att hälsa. Du har mycket intressanta tankar kring inte minst alkoholbiten. Ser att du har varit med om en hel del liksom.
Önskar dig en trevlig dag.

Ha det gott!

God morgon Lora!

Har läst lite på din sida igen och känner igen en hel del av ditt tänkande.

Det här med beteckningar på saker och ting kan man ha olika infallsvinklar på.

Men det är ju så det ska vara på ett forum som detta, alla måste få kunna komma till tals.

Ha en fin dag!

Hej där pelle!

Såg att jag glömt bort att säga – God morgon!

Det är nu gjort, ha en trevlig och nykter söndag.

Kämpa på!

God morgon Nor.Li!

Har läst lite på din sida och känner igen en hel del tankar och även familjebiten kring en jobbig och kontrollerande farsa med psykologiskt tungt inflytande över en, och detta trots att han var helnykterist. Men min bakgrund är ju annars lite annorlunda om man så säger.

Ha en fin dag!

God morgon Lora!

Bra skrivet håller helt med dig.

Kämpa på!

Ny dag och söndag heter den. Sitter just nu vid datorn och filosoferar och äter potatissallad och dricker cola.
Tänk hur det kan bli. För inte så värst längesen skulle jag med all säkerhet druckit allt annat än alkoholfri läsk.
För då hade man nog varit lite av en urlakad sill just nu och velat ha annat.

Det skulle nog en tidig söndagsmorgon som denna, med säkerhet varit starköl, vodka, whiskey, portvin, ett litet glas gräddlikör eller vad sjutton som helst man haft till hands efter lördagen före. Inte otroligt i brist på köpedricka att man försökt få i sig lite simmig, hemgjord inte helt färdigjäst mäsk i så hög procent som man haft tålamod att vänta ut efter en som oftast upplevd tillsynes oändligt lång tids bubblande i jäsrör.

Försökte oftast hålla mig och låta bakjästen och sockret göra sitt jobb i drygt tio dagar när man inte fick tag på turbojäst av något slag. Kommer ihåg en sommar då man körde en riktigt snabbverkande sort som gjorde sitt grundjobb i världens rekordfart, men dock med ett så uselt odrickbart resultat i övrigt, med en vedervärdig stank av ruttna ägg, som till och med fick en gammal alkis som denne att få avsmak och hälla ur skiten och sen släpa sig ner till bolaget och skaffa andra grejer.

Som sagt är det söndag, men har inga planer på att gå i kyrkan eller höra på nån krystad och tråkig högmässa, för så religiös trots att jag känner guds närvaro för det mesta, så religiös lär jag då aldrig nånsin bli. Men lite kollande på julotta av tradition, det kanske det blir när den tiden väl kommer. Men man får väl se vad man är på för humör när det blir jul liksom.

Har funderat på julmust i stället för det gamla vanliga karusellvattnet. Men det går nog lika bra med cola som man dricker just nu. Får se vad man hittar på idag. Utanför fönstret visar termometern att det är tio grader kallt. Någon rask långpromenad i vintermorgons tidiga timma, ja det känns då inte direkt lockande i nuläget, men som sagt, får vi väl se vad vi hittar på.

@pelle Detta med återfall. Jag är dubbel. Å ena sidan har jag en stor respekt för att trilla dit och å andra sidan vill jag inte leva ett helt liv där just den rädslan driver mig. Att den ska styra mitt liv. Jag vill istället hitta sätt att parkera rädslan & risken för återfall fullständigt. Komma till ett behagligt normaltillstånd där alkoholfri är det som råder utan att jag ens reflekterar över det. Att bara älska just det.

Försöker att aldrig ska starta förhandlingen i huvudet. Rökning eskalerar om jag börjar, snus likaså. Varför skulle alkohol vara annorlunda? Fattar att det lätt går från 0 till 100. Att bibehålla 0an och aldrig ifrågasätta den är enklast för mig.

Jag pumpar dessutom hjärnan med härliga känslor kring att sova hela nätter, veta vad jag säger, inget magont, mer energi etc etc. Sedan har jag en stillbild nu om hur det går om man tar återfall. En som nyligen drabbats som jag sprang på. Dit vill man inte...

Jag försöker hitta sätt att lita på mig själv. Höja mig själv. Jag tror mer på positiv förstärkning än negativ. Jag vill hellre bygga in att jag tror på min egen förmåga än att bygga in förmaningar och hot för mig själv. Detta så jag kommer till ett tillstånd där alkoholfri är en dygd och det självklara & härliga valet. En där jag är som alla andra med enda skillnaden att jag är 100% alkoholfri. I övrigt gör jag vad alla andra gör. Ingen skillnad

@Flarran Tack, jag uppskattar att du gör det. Känns skönt att veta att någon bryr sig lite om jag dricker eller ej. jag kämpar på. Andra helgen utan nu. Men faktiskt är den här helgen lättare. Jag blir lite besviken att mina närmaste inte är mer "glada" att jag inte dricker. Inte som stående ovationer, men mer sådär " Hejja, fan vad bra" men jag möts av tystnad. Är det fel att tänka så? Kanske de är mer oroliga att jag ska dricka igen? Jag vet inte, kanske är jag för självcentrerad i mitt "icke drickande".

@Se klart Tack! ❤️Näe, när dagen kommer får jag se. Som du säger kommer det fler chanser. Om det är så tufft att se ett systembolag kanske det tar för mycket energi med faktiskt alkohol framför mig.

@postitlappen Ja, då är det ju liksom bestämt i förväg, att beslutet ligger inte i dina händer längre. Jag hoppas det funkar bra för dig! Vad blev det för glass ? :p Vet inte vart du bor, mer här uppe i norr just nu så är det INTE glassväder. Kämpar för att få upp värmen inomhus över 17 just nu.. :/

@Grelod jag känner igen det där också. Misstänksamheten och svårigheter att lita på att andra vill en väl. Svårt att lita på att andra skulle tycka om mig om jag visade hela mig. Inte be om hjälp eller vara till besvär. Behöva vara till hjälp och nytta för andra för att känna något slags existensberättigande.

Att till exempel söka jobb, träffa nya människor eller prata inför publik är oerhört laddat och utmattade. Rädsla för att bli bedömd och någon skrämmande känsla av att bli genomskådad som trasig eller fel på nåt vis. Får ofta höra att jag framstår som väldigt lugn och trygg (helst när jag är som mest otrygg på insidan). Någon försvarsmekanism antar jag.

Jobbar med att testa att dela med mig av (mindre smickrande/smärtsamma?) delar av mig själv eller min bakgrund för några utvalda trots att det är obehagligt, det hjälper mig att stärka tilliten till andra om jag tar det i babysteps.

Trots det vi varit med om så finns det människor som vill väl och är kapabla till att ge genuin omtanke och kärlek. Det vore ju synd att gå miste om den kontakten. Jag önskar att vi båda vågar testa att släppa på garden lite mer, i lagom takt. Det måste ju ändå ses som fullständigt naturligt att vakta på sig lite extra efter att ha farit så illa. Någon som tidigare brutit benet sig inte ut och springer maraton det första den gör utan testar att stödja försiktigt i början. Rimliga förväntningar och små vinster här och där gör stor skillnad i längden.

Det är jättelätt att ramla tillbaka som du säger och det går fram och tillbaka hela tiden. Ska försöka påminna mig om att komma tillbaka på rätt kurs igen och låta den inre rösten bli starkare.

Ta hand om dig!