Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022
Jag fick för mig att gå in här och letade upp mina kära vänner sen förr, som Du är.
Jag beklagar verkligen sorgen, så ledsen för din skull! Jag har båda mina föräldrar kvar och fasar för dagen när de går bort. Men det är ändå fint att ni hann återförenas, du och din pappa. Att ni hann få kontakt igen och att du tog emot honom med öppna armar trots allt. ❤️
Tänker på dig! Stor kram 🤗

@Såless
Hej.
Bra att du talade med chefen.
För jag tänker så här, att om du inte skulle ha gjort något och något hade hänt ... 😳 Då avser jag inte bara honom utan också andra. Du vet ju hans svårigheter.
Det kan ju hända saker ändå, men då tänker jag att du nu gjort vad du kunnat.
Kram. 💜

@Kameleont Hur är det med dig? Undrar så 💛

@ChangedMe Jag går i samtal hos kommunens beroendeenhet och jag tycker att det är bra att tala med någon som inte känner oss och som har stor erfarenhet av både missbrukare och medberoende.
Än så länge har det fungerat att träffa min man ett par gånger i veckan. Vi brukar äta tillsammans och titta på någon serie. Ibland gör vi någon utflykt. Min man råkade ut för en olycka när han varit nykter nån månad, vilket innebar att jag bodde hos honom i några veckor. DET var inte lätt, men gjorde mig ännu mer säker på att vi gör oss bäst på varsitt håll. Vi har kommit allt för långt ifrån varandra.
Visst är det som du säjer att vårt liv styrts och styrs väldigt mycket av vårt medberoende och våra partners känslor. Jag har slutat att se tillbaka och fundera över alla "förlorade" år, det slukar bara energi och allt har inte varit dåligt, mycket har varit fint också.
Jag har precis passerat sextiostrecket, till min glädje ser jag att du är betydligt yngre. Du har mycket kvar av ditt liv. Jag önskar att jag lämnat tidigare, men de tankarna är det heller ingen idé att ägna någon tid.
Jag tror att du har väldigt mycket fint framför dig, men kanske inte i tvåsamhet med din man. Och det är ok. Det är helt ok.

@Åsa M Ja! Jag orkar inte köra detta ensam längre. Men tror också luften gick ur mig efter detta....är totalt dränerad.

Jag mår ganska bra faktiskt. Gör det när det är lugnt. Förstår inte vad alkohol kan göra med en människa, total personlighetsförändring. Men resten av helgen blir lugn.

Mitt ex chef såg till att han fick hjälp. Sen har det inte gått jättebra för honom ändå. Men jag tänker ändå att eftersom jag larmade så tog nån hand om det. Förstår helt hur du känner. Det är skönt att dela bördan med någon.

Hej!

@Såless, Kul att du skrev lite.
För att få bukt med korkat drickande som jag haft i så många år utan att egentligen fattat något alls. Så verkar det som att när hjärnan har fått vila sig ett tag från mer eller mindre ständig förgiftning så börjar en del klarna. På något sätt kan man väl säga att man psykiskt sakta börjar läka och även på ett djupare känsloplan börjar nyktra till liksom.

När det går att se det stora i det lilla, och stundtals även få en lite humoristisk känsla i händelser som man har varit med om. Ja, när man liksom tänker ur ett lite annat perspektiv och ljus än då man bara satt som fastklistrad och instängd i ett slags tomt meningslöst mörker. Den här resan till alkoholfrihet är mycket mer än att bara ställa ifrån sig en flaska eller nåt sånt. Ingen i världen mer än jag kan ju lösa upp de knutar som jag har i mitt undermedvetna och sånt. Det är jag själv som måste se över situationen och se till att jag mår bra på riktigt liksom.

Det handlar om att jag måste hitta mig själv och kunna definiera vem jag är. Har aldrig tänkt så tidigare.
När jag ständigt försökte lösa allt med lösningsmedel så att säga, då löste jag ju faktiskt inget alls, tvärtom.
Det är först när man är medveten om hur man tänkt och tänker, som saker kan förändras till det bättre kan jag tro.

Ha det gott!

@Kevlarsjäl62 Tack för det du har skrivit här <3 Har varit inne i din tråd nu och läst lite och så mycket likt min situation, och vad du har fått och får kämpa! Men ni är riktiga kämpar här inne har jag sett och jag känner att jag hittat stöd här trots att jag varken skrivit eller svarat, bara genom att se att här finns (tyvärr) fler som har det som jag. Det ger en konstigt nog både tröst och styrka i att finna andra som kämpar mot samma slags monster. Min man kunde inte hålla sig ifrån drickat den här gången heller och inte har han sökt hjälp, för "han kan själv".... Han har inte druckit varje dag och inte lika mycket men druckit har han, erkände det också för en gångs skull. Detta trots att han i samma andetag håller med om att han måste ge upp alkoholen helt om det ska gå att bli frisk och helt nykter. Jag tror inte han vill faktiskt, han vill inte sluta dricka helt. Han tycker att eftersom jag ändå vill lämna så kan det kvitta. Har försökt förmedla att han har tre barn att tänka på som inte vill annat än att deras pappa ska sluta dricka. Jag vill inte leva i detta längre men vill ju precis som du beskriver här ovan kunna ha en vänskapsrelation om det är möjligt, det är ju 30 år som inte bara går att radera ut, vill inte det heller. Vissa dagar mår jag så dåligt, bara gråter och har sån ångest, för att nästa dag känna mig fridfull och stark. Upp och ner hela tiden. Har varit hos psykolog en gång och ska dit igen om en vecka. Kände att jag behöver opartisk hjälp med mitt medberoende, men kanske skulle behöva gå till någon som är inriktad på just det egentligen. Jag har så motstridiga känslor, på ett sätt vill jag att han ska falla dit för att det ger mig legitimitet att lämna typ (konstig tanke jag vet) samtidigt som jag blir så besviken varje gång för att det känns som att jag och barnen inte betyder någonting eftersom han väljer monstret över oss. Alla gånger jag har fått höra att "nu" minsann ska det ske en förändring. Känns som jag lever i limbo, känner ingen större glädje inför jul. Försöker mest ta mig igenom varje dag. Vet inte hur vi ska göra med huset, nu har han fått för sig att han vill plugga till nytt yrke och då kommer han behöva flytta istället på grund av utbildning på annan ort, men ska typ hjälpa mig så jag kan bo kvar tills han antingen tar över eller vi säljer. Känns väldigt snurrigt just nu, vet inte om det bara är ett sätt att hålla mig kvar. Men jag kommer ändå titta på fler lägenheter för lämna detta så kallade äktenskap ska jag. Det måste jag för min egen skull.

Har du tagit någon hjälp med ditt medberoende? Förstår av det du skriver ovan att du nog precis som jag styrs känslomässigt av hur din man beter sig, att det påverkar oss mer än vad vi borde tillåta egentligen. Det är ju inte vårt ansvar, det behövde jag höra från någon annan även fast jag vet det egentligen. Kram till dig och tack igen för att du svarade <3

Stort TACK!!!😊

@fyfarao
Skönt att höra.
Hur mår du?
Kram

Tack! Verkligen tack!
Jag har mått så dåligt över detta och till ingen nytta alls , mer än att han så klart kommer vara mer kontrollerad nu. Det ger iallafall lugnare kvällar

Jag har gjort samma. Gratulerar dig till modet!

@flarran har läst din tråd och måste skriva! Du är helt makalöst bra som fixar detta!
Livet är fan tufft och du är värd att få in lite mer positivt!

Hej @Kennie!

Mina tankar de flyger omkring för det mesta, men gjorde som Andrahalvlek skrev och lyssnade på Närvaropodden, de snackade så mycket där i senaste avsnittet, så att jag höll på och somna först, men höll mig vaken och verkligen koncentrerade mig på deras samtal, och tänkte på min gamla far som var för rastlös för att klara av att lyssna på några debatt eller pratprogram och att min mor var tvärtom och psykologiskt intresserad. Då blev jag lite full i skratt plötsligt. Så sitter faktiskt och är rätt nöjd och glad just nu. Det behövs inte alltid så mycket för att förändra tanke och känsloläge i bland. Kanske berodde det helt enkelt även på att mina snurrande tankar inte hade något större utrymme att breda ut sig på när jag försökte fokusera på orden i poddsamtalet, lite som när jag kör amerikansk rockmusik, en och samma låt i tempo kring 150 BPM på repetition som väl mera trycker undan tankarna och väl höjer dopaminet som jag känner det. Skriver just nu när jag mår bra helt utan minsta musik alltså, har inte ens hörlurar på mig nu och det hade jag inte trott.

Ha det fint!

Enbart för jag gjorde något riktigt förbjudet. Jag pratade med alkoholistens chef.
Den dag han fick blåsa hade han tur och blåste grönt. Dom erbjöd hjälp men han har ju inga problem.

Här är allt lugnt idag tack och lov. Han somnade igår och mått dåligt idag. Ingen mer sprit i helgen då bolaget har stängt , skönt.

Hej @Vinägermamman!
Förkylning är trist, men du gör rätt i att du tar det lugnt med en kopp te. Kom just på att det var länge sen man själv drack te. Brukar ha lite mjölk i och lite socker. Gott med rostat bröd med smör på till tycker jag faktiskt. Sug förvinner ofta när man är mätt och glad. Krya på dig och ha en fin kväll, trots snuvan, den ger snart med sig.
Kämpa på!

Jag tycker också att det är svårt med meditation, men jag tänker att vi som har svårt att stänga av tankarna nog verkligen behöver träna på just det. Om man tänker sig att man lär sig något nytt som man inte måste klara på en gång så går det lättare tycker jag. Att liksom tillåts det hela att ta tid. Vissa dagar flyger tankarna omkring, andra dagar funkar det bättre. Jag ska också ta och ge det en ny chans, säg till om du hittar något bra!

Jaha, då var man plötsligt dunderförkyld. Och jag som hade tänkt göra både det ena och det andra idag. Det har istället blivit te och soffhäng. Trots förkylning har jag i eftermiddag haft ganska starkt sug, som kommer och går. Igår eftermiddag kom en oförklarlig oro. Men den försvann. Känns med andra ord inte helt stabilt. Men änsålänge håller jag i💪🏻
Önskar alla forumvänner en trevlig lördagkväll! 🍁🍂🕯️☕️

@Adrahalvlek, Meditation är säkert bra för de som har förmåga att kunna fokusera, men det har jag inte i någon längre utsträckning. Men jag är glad att du kommer med tips som fungerar för dig. Bara för att du skrev, så ska jag kolla runt lite på nätet och se om jag hittar något som passar mig. Har förresten kanske någonstans i högarna av alla CD:ar redan nån inspelning som jag hämtade på nätet för ett tag sen som jag ska testa att lyssna på igen. För ibland så finns det inspelningar som fungerar lite bättre än andra, om den som har läst in någon text till bakgrundsmusik har rätt tonläge, fraseringar och röst som tilltalar mig. Ha en fin kväll kompis!

Det otroliga i sammanhanget är att jag mådde bra. Från början till slut och det är samma den här gången. Mår bra från början. Slutet vill jag inte tänka på :)

@Flarran Det tar tid att få meditation att funka bra. Daglig träning i några månader. Först då gör den stor nytta när man som bäst behöver den.

Kram 🐘

Istället för dejtpromenaden blev det Zumba, handla lite smink och en fika på stan.
Allt är så nytt i stan fortfarande så det til och med lite spännande att bara gå ut och fika själv.
Vet faktiskt vad jag hade gjort utan forumet här, så skönt att känna igenkänning, gemenskap och få support...i alla delar av livet.
Kram på er

Hej!

@Andrahalvlek,

Kul att du skriver lite, sånt lättar alltid upp lite.
Har testat att meditera och försökt hålla fokus på nuet i stunden genom att lyssna på lugn bakgrundsmusik, och även då väl är nån lättare form av hypnos, eller suggestion där någon läst in nyckelord som väl ska fungera som ett sorts mantra, men då produceras bara mest lite mer av sömnhormon hos mig, så då somnar jag mest till en liten stund. Sådant fungerar lite svagt om jag vill somna och är i rätt stämningsläge för att kunna fokusera, vilket jag sällan kan. Det är lite som att hjärnan arbetar på hela tiden och jag får åka med liksom.

När man som jag är uppvuxen i en familj med en person som min gamla mor vilken hade manodepressiv sjukdom och ibland åkte in på psykiatriskt låst mottagning helt frivilligt då hon så gärna ville bli frisk och få ordning på sitt känsloliv som hon väl aldrig psykologiskt egentligen fick.

Jag har nog lärt mig det mesta om vad olika antidepressiva mediciner har för slags funktioner så att säga liksom. För min mor så hittade dom en enda medicinsort som fungerade skapligt för henne i den bemärkelsen att hon inte hamnade i psykos där hon inte var kontaktbar, den medicin hon hade den klippte av toppar och dalar i hennes känsloregister, men hon var väl i mycket rätt avstängd och levde väl mest utan att kunna göra så värst mycket.

Minns när man var grabb och kom hem från skolan och hon utan synbar anledning som så ofta mest brukade ligga i sin säng och gråta, det var inte kul att leva i en sådan miljö. Jag försökte alltid redan som liten vara den som höll henne glad och i mycket väl var den som höll ihop familjen på något sätt, det var kanske det som var min livsuppgift kände jag då.

För det var inte mycket som hon orkade att göra och jag fick tidigt lära mig det mesta själv.
Jag mådde då precis som jag gör idag, men jag sade aldrig något, för då hade hon bara blivit än mer deprimerad och det ville jag inte vara med om då jag tyckte mycket om min mor och ville att hon skulle vara någorlunda glad och balanserad.

Den medicin hon gick på var rätt tung, och om hon inte tog den så hamnade hon efter runt tre dar i samma slags psykos som hon fick första gången. Psykläkarna testade under åren olika mediciner och ibland kom hon hem lite smått hög, andra gånger låg, kall och likgiltigt frånvarande. Det var som att det kom hem en helt annan människa var gång hon kom hem med en ny medicinering. Så nog vet jag vad antidepressiv medicin är för något.

Min farsa var den som stod för ordning och reda, medans min mor mer var den som stod för värmen i familjekonstellationen. Minns i tidiga tonår när jag brukade komma hem efter att ha varit ute och druckit en del, och inom mig kände mig rätt skamsen för mitt sätt att vara då jag ju visste hur illa mina föräldrar tyckte om mitt då folkölsdrickande, fast de sällan sade det rätt ut. För de visste väl nånstans att jag hade det mycket svårt liksom.

Tänk vad jag i alla år från att jag var kring tioårsåldern hade att kämpa mot min inre längtan till att bara gå och hänga mig, eller att hoppa ned från en hög byggnad i närheten där jag ofta satt och drack folköl i min ensamhet till sent på natten. Det var många gånger som jag kände en stark drivkraft att bara hoppa ned. Men det ville jag inte göra, för jag ville inte skämma ut, eller göra mina föräldrar ledsna. Men jag har berättat för psykvården när det gäller mig själv att jag större delen av mitt liv väl mest kände mig som en hund eller ett husdjur på något sätt.

Nu när jag skriver den här texten så snurrar samma rocklåt i lurarna som den gjort i ett par timmar, för blir det helt tyst då blir jag orolig och då får jag ångest och kan inte fokusera mina tankar riktigt, då har jag alltid tidigare bara öppnat en burk eller druckit nån flaska med alkoholhaltig skit bara för att få tankero. För en liten mängd på en cirka 0.5 dl ren alkohol gör mig mer allmänt balanserad.

Men har jag inte haft någon tid eller annat viktigt att passa så har jag så klart bara druckit helt fritt tills alla flaskor och burkar jag haft har varit slut. Blir inte bråkig av alkohol utan mest avslappnad och somnar till sist, De senaste åren hade jag alltid en dunk med 10 procentig mäsk som medicin eller husmanskost och det fungerade riktigt bra inte minst kostnadsmässigt den tid i sju år som jag gick på det sociala för då är varje krona i princip räknad.
Sen så ville man ju inte heller att nån snokande socialarbetare skulle sitta och läsa på ens kontoutdrag om hur ofta man hade besökt bolaget, så då handlade man ju alltid med kontanter.

När folk talar om att man ska njuta av livet, så säger det mig inte mycket för det är det sällan som jag har gjort, utan allmän oroskänsla och nedstämdhet är väl vad jag har upplev för det mesta. Jag har en otrolig överlevnadsförmåga, men vad det hela tjänar till det har jag rätt svårt att förstå. Men det är kanske skaparen Gud som vill ha det så så. Klagar inte för har jag alltid känt att han ändå har varit med mig. Sedan så finns det så många människor i denna värld som säkert skulle vara lyckliga om de fick byta kropp med mig kan jag tro. Just nu är jag nykter och har inget alkoholsug heller, så har inget att klaga på rent generellt om det undras.

Ha en fin dag!