skrev pelle i Jobbiga tankar

Det otroliga i sammanhanget är att jag mådde bra. Från början till slut och det är samma den här gången. Mår bra från början. Slutet vill jag inte tänka på :)


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Det tar tid att få meditation att funka bra. Daglig träning i några månader. Först då gör den stor nytta när man som bäst behöver den.

Kram 🐘


skrev Snödroppen i Det finns hopp

Istället för dejtpromenaden blev det Zumba, handla lite smink och en fika på stan.
Allt är så nytt i stan fortfarande så det til och med lite spännande att bara gå ut och fika själv.
Vet faktiskt vad jag hade gjort utan forumet här, så skönt att känna igenkänning, gemenskap och få support...i alla delar av livet.
Kram på er


skrev Flarran i Promillebikt

Hej!

@Andrahalvlek,

Kul att du skriver lite, sånt lättar alltid upp lite.
Har testat att meditera och försökt hålla fokus på nuet i stunden genom att lyssna på lugn bakgrundsmusik, och även då väl är nån lättare form av hypnos, eller suggestion där någon läst in nyckelord som väl ska fungera som ett sorts mantra, men då produceras bara mest lite mer av sömnhormon hos mig, så då somnar jag mest till en liten stund. Sådant fungerar lite svagt om jag vill somna och är i rätt stämningsläge för att kunna fokusera, vilket jag sällan kan. Det är lite som att hjärnan arbetar på hela tiden och jag får åka med liksom.

När man som jag är uppvuxen i en familj med en person som min gamla mor vilken hade manodepressiv sjukdom och ibland åkte in på psykiatriskt låst mottagning helt frivilligt då hon så gärna ville bli frisk och få ordning på sitt känsloliv som hon väl aldrig psykologiskt egentligen fick.

Jag har nog lärt mig det mesta om vad olika antidepressiva mediciner har för slags funktioner så att säga liksom. För min mor så hittade dom en enda medicinsort som fungerade skapligt för henne i den bemärkelsen att hon inte hamnade i psykos där hon inte var kontaktbar, den medicin hon hade den klippte av toppar och dalar i hennes känsloregister, men hon var väl i mycket rätt avstängd och levde väl mest utan att kunna göra så värst mycket.

Minns när man var grabb och kom hem från skolan och hon utan synbar anledning som så ofta mest brukade ligga i sin säng och gråta, det var inte kul att leva i en sådan miljö. Jag försökte alltid redan som liten vara den som höll henne glad och i mycket väl var den som höll ihop familjen på något sätt, det var kanske det som var min livsuppgift kände jag då.

För det var inte mycket som hon orkade att göra och jag fick tidigt lära mig det mesta själv.
Jag mådde då precis som jag gör idag, men jag sade aldrig något, för då hade hon bara blivit än mer deprimerad och det ville jag inte vara med om då jag tyckte mycket om min mor och ville att hon skulle vara någorlunda glad och balanserad.

Den medicin hon gick på var rätt tung, och om hon inte tog den så hamnade hon efter runt tre dar i samma slags psykos som hon fick första gången. Psykläkarna testade under åren olika mediciner och ibland kom hon hem lite smått hög, andra gånger låg, kall och likgiltigt frånvarande. Det var som att det kom hem en helt annan människa var gång hon kom hem med en ny medicinering. Så nog vet jag vad antidepressiv medicin är för något.

Min farsa var den som stod för ordning och reda, medans min mor mer var den som stod för värmen i familjekonstellationen. Minns i tidiga tonår när jag brukade komma hem efter att ha varit ute och druckit en del, och inom mig kände mig rätt skamsen för mitt sätt att vara då jag ju visste hur illa mina föräldrar tyckte om mitt då folkölsdrickande, fast de sällan sade det rätt ut. För de visste väl nånstans att jag hade det mycket svårt liksom.

Tänk vad jag i alla år från att jag var kring tioårsåldern hade att kämpa mot min inre längtan till att bara gå och hänga mig, eller att hoppa ned från en hög byggnad i närheten där jag ofta satt och drack folköl i min ensamhet till sent på natten. Det var många gånger som jag kände en stark drivkraft att bara hoppa ned. Men det ville jag inte göra, för jag ville inte skämma ut, eller göra mina föräldrar ledsna. Men jag har berättat för psykvården när det gäller mig själv att jag större delen av mitt liv väl mest kände mig som en hund eller ett husdjur på något sätt.

Nu när jag skriver den här texten så snurrar samma rocklåt i lurarna som den gjort i ett par timmar, för blir det helt tyst då blir jag orolig och då får jag ångest och kan inte fokusera mina tankar riktigt, då har jag alltid tidigare bara öppnat en burk eller druckit nån flaska med alkoholhaltig skit bara för att få tankero. För en liten mängd på en cirka 0.5 dl ren alkohol gör mig mer allmänt balanserad.

Men har jag inte haft någon tid eller annat viktigt att passa så har jag så klart bara druckit helt fritt tills alla flaskor och burkar jag haft har varit slut. Blir inte bråkig av alkohol utan mest avslappnad och somnar till sist, De senaste åren hade jag alltid en dunk med 10 procentig mäsk som medicin eller husmanskost och det fungerade riktigt bra inte minst kostnadsmässigt den tid i sju år som jag gick på det sociala för då är varje krona i princip räknad.
Sen så ville man ju inte heller att nån snokande socialarbetare skulle sitta och läsa på ens kontoutdrag om hur ofta man hade besökt bolaget, så då handlade man ju alltid med kontanter.

När folk talar om att man ska njuta av livet, så säger det mig inte mycket för det är det sällan som jag har gjort, utan allmän oroskänsla och nedstämdhet är väl vad jag har upplev för det mesta. Jag har en otrolig överlevnadsförmåga, men vad det hela tjänar till det har jag rätt svårt att förstå. Men det är kanske skaparen Gud som vill ha det så så. Klagar inte för har jag alltid känt att han ändå har varit med mig. Sedan så finns det så många människor i denna värld som säkert skulle vara lyckliga om de fick byta kropp med mig kan jag tro. Just nu är jag nykter och har inget alkoholsug heller, så har inget att klaga på rent generellt om det undras.

Ha en fin dag!


skrev User37399 i JAG kommer att lämna...

Fantastiskt. Starkt och vilken bra insats som mamma ❤️❤️❤️


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Jag tycker att du ska utforska meditation. Där tror jag att du har mycket att hämta faktiskt. Kan tipsa om Närvaropodden också. Många otroligt intressanta avsnitt!

Och sen tycker jag att det ska bli spännande att se hur mycket av din dystymi och ångest som kommer att lätta när du har mer nykter tid i ryggsäcken. Min pappa var deprimerad hela sitt vuxna liv och han drack sig till döds. Kan inte räkna antalet gånger han slutade dricka - och började igen.

Jag har själv ärvt hans sårbarhet för depression - och risken att bli beroende. Jag behöver antidepressiva, då slipper jag rastlösheten och den ständigt gnagande oron för allt och ingenting. Slutar jag ta antidepp blir jag deprimerad inom några månader igen. Jag har upplevt det så många gånger att jag inte tänker testa igen.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Pigg och trött samtidigt, frustrerad och funderande och allmänt stillasittande vid datorn och ändå jagad inifrån på något sätt och förstår att man borde göra annat än att bara sitta still och skriva en massa ord som bara kommer flygande från ingenstans, ungefär som tankarna hela tiden kommer och går. Men har ingen ork att fokusera och ta mig för att göra något vettigt alls. Hade det varit för nån månad sen hade jag bara åkt ner till bolaget utan att egentligen tyckt att det heller var någon större mening i det heller liksom. Men nu sitter jag still och skriver lite om ingenting alls och låter tiden bara gå liksom och ser vad jag hittar på att göra. Kan inte fokusera alls, kör samma rocklåt på 150 BPM runt, runt i en evig slinga som ger en slags inre tankero i stunden alla fall. Det är väl den jämna basgången, rytmen, ljudfrekvenserna och tempot som får hjärnan in i nån sorts rytmisk balans och väl lite mer dopaminproducerande kan jag tro. Blev just lite uttråkad av låten, så drog nu upp volymen en aning så nu känns den ny och fräsch igen. Det är konstigt att man är som man är, men det är som alltid ju inget att göra nåt åt, finns ju inga piller som har hjälpt som de pillertrillande läkarna tidigare testat. Har ju flera deldiagnoser samtidigt så får bara de mest underliga biverkningar. Kanske skulle man nu ta och köra ett litet pass på motionscykeln, men samtidigt känner man sig rätt så slö, men inga deppiga tankar drar ändå ner mig i mörkret just nu. Skulle väl kanske promenera bara för att, ja vad vet jag. Känner en aning för att lägga mig och vila men vet nu inte om jag faktiskt har någon ro för att ens ligga still, men vi får väl se. Tog just ett djupt andetag och andadessakta ut, lite av spänningarna i kroppen verkade just släppa. Knepig balansgång det här. Men helt nykter är man i alla fall.
Kämpa på vänner!


skrev hgk i Nykter dag 6

@lillan29 Jag tänkte satsa mera på mina hobbyer och intressen som jag har och fortfarande utövar trots att dom blivit lidande av mitt drickande, en liten strategisk miss blev att jag började min nyktra bana nu på hösten när dom flesta av mina fritidssysselsättningar ligger på is, Nu är det här förståss bara min andra helg nykter och det har blivit jobbet som jag har pysslat med och hållit mig sysselsatt, men det spelar väl egentligen ingen roll vad man hittar på men tror det är lättare om man har något att göra så tankarna inte bara landar på A. Ha en trevlig lördag


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Kevlarsjäl62
Vad glad jag blir att höra från dig, har saknat dig här!
Tack, vad hade jag gjort utan det här forumet och alla fina stöttande kvinnor här.
Det känns inte intakt, mer ur takt 🤣 men jag provar mig fram.
Jag känner igen i mig i det du skriver om att låsen är låsta men försöker använda fantasin till att öppna låsen. Istället för alla minnen som gör ont.
Jag har föreställt mig hur det skulle kännas att träffa någon, känna kärlek för en attraktiv man och att det är besvarat.
Det vore rätt trevligt 🙄 och sen pang bom skriker kroppen när den minns.
Allt i sin tid, gud nåde den som pressar mig.
Jag tycker din energi är så härlig, det blixtrar lite, du är så rakt på sak och ärlig! Jag tvivlar inte alls på att rätt man som kan uppskatta dig och är i balans i sitt liv finns därute om du vill!
Tack själv, det är så ömsesidigt 🫶


skrev Se klart i Nykter livet ut

Igår gjorde jag entré utanför hemmet på en liten middag med nära kompisar. Det var varmt, gott och fint att ses. Och jag körde hem! Något svettig pga fest-stämning på stan och människor mitt i gatorna.
I morse vaknade jag i lagom tid. Promenerade ut och köpte det godaste kaffet och croissanter.
Det är utflykt så det räcker för dagen!
Jah tycker fortfarande att det känns som vinter i luften. Mysigt. Hoppas alla njuter av dagen. Igår var det en kompis som frågade vad den ”största skillnaden” var med att vara nykter så länge. Hade svårt att ge ett enkelt svar men i morse när jag strosade på gatorna så tänkte jag att det är en ynnest att veta att jag aldrig mer behöver vara bakis. ✅


skrev Se klart i Att välja livet …mitt liv!

Fantastiskt med 10 månader @varafrisk
Heja dig att klara att hålla i nykterheten med allt du går igenom.
Vad gäller jobba mycket eller lite- så tycker jag ser svänger över generationer. Mina vuxna barn vill på något vis både göra karriär- och hämta tidigt på förskolan. Jag känner mig gammeldags. Att rafsa ihop till en bra pension och villkor, kostar på.
Ibland tycker jag att vi är generation ställer upp- alltid på plats, medan generation yngre kanske gör kloka livsval- genom att vara hemma mycket, gå med på alla simskolor mm. Men det kanske inte genererar samma löneutveckling.
Jag ska inte jobba så himla länge till, och har min ”karriär” bakom mig. Men jag ångrar inte att jag jobbat mycket, jag har ofta haft så roliga jobb. Många av mina vänner är tidigare kollegor. Jag har fått reda och uppleva mycket.
Men nu, nej nu är jag inte sugen på att jobba så mycket, vill ha tid till annat.
Allt har sin tid. Och ju äldre jag blir ju mer lever jag med min ”biologi”. Nu är tid för mer långsamhet och eftertanke. Där tycker jag vi befinner oss, många av oss här?
Kram 🤗


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Självomhändertagande
Åh vad skönt att höra. Jag känner mig så löjlig men här är ni och bara ändrar perspektivet för mig vad hade jag gjort utan er!
Vi har bara pratat på nätet än och det gick för fort för mig.
Du har rätt, jag kände efter och gjorde det för min skull. Jag vill ta det lugnt och veta att han tar hänsyn till mig.
Ledsen för att stötte på en sån man först men det verkar ha gått bra till slut ändå 😃🫶.


skrev Se klart i Andra halvlek har inletts

Det låter precis som det ska. Vila i nuet, tillförsikt. Avgångsvederlag är ju ett alternativ men du har å andra sidan många år kvar att jobba. Tiden får utvisa! Kram 🌸


skrev Tröttiz i Alkoholist

@fyfarao
Hej. 💜
Vad händer?
🌹


skrev Adde i Div åsikter eller...?

"Jag är en introvert jävel..." skrattar jag åt för den frasen/stämpeln skriver jag under på !!
Jag kan vara/är ? väldigt social i rätt sammanhang men jag håller hårt på min personliga skyddsmur som jag nog skaffade tidigt i min alkiskarriär. Typ : Hit men inte längre.

Min relation med min barn kan nog sysselsätta massor av hjärnskrynklare i massor av år. Jag har nog aldrig gillat barn speciellt mycket men jag har engagerat mig i mina barns intressen tidigt. Jag var den som alltid skjutsade, byggde lektorn med extra allt, såg till att vi kom iväg på tältsemestrar och senare utlandssemestrar trots våra låga inkomster. När barnen var små drack jag knappast alls men det ändrades när de började skolan. Jag startade med klassiska whiskeyn på fredagskvällen, vinet på lördagen, starkölen till bastun på söndagen osv. Sen ökade mitt supande markant och de sista 10 åren spårade det ur totalt.

I en beroendefamilj cirkulerar allt runt den beroende vare sig man vill eller inte. Allt i familjen är i jämvikt så länge allt knallar på med en aktiv alkis och en familj som snurrar runt denne.
Om nu alkisen slutar kröka och förändrar sig själv så blir det obalans i den mobil som familjen utgör. Gamla konflikter, åsikter om andra, nya vägar att lösa konflikter (helt plötsligt funkar det inte att skylla allt på alkisen) osv blossar upp och söker sin plats i den nya läge som uppstått. Jag hade anledning att surna till åtskilliga gånger för skit jag helt oförskyllt blev beskylld för.
Din historia om dina barn är också en kopia över mina barn. Andra helgen på behandlingen var familjen på besök och det var stort för mig. Jag fick visa dem runt och bla visa Sinnesrobönen (och för femtioelfte gången : jag är inte religiös) som har kommit att betyda så mycket för mig med det viktiga budskap den i all sin enkelhet betyder för mig. Sonen kommenterade då : Nu kommer du att tjata om det här varje dag. Han var ju inte kapabel att sätta sig in i hur gigantiskt min förändring var. Det var oändligt med insikter och känslor som rusade genom huvudet den månaden jag var där. Jag lyckades att flytta en av mina efterbehandlingsdagar till den dag som dottern slutade sin ungdomsvecka och det blev ett lyckokast ! Hon hade lärt sig så mycket och hade så mycket att prata om så hon var inte tyst nån under den 3 timmar långa hemfärden :-) Det var verkligen en lyckad vecka för henne. Jag fick ju också förmånen att få vara med under några dagar på en Familjevecka och det var nog minst lika bra för min utveckling att få vara med där som det var för henne på sin vecka. Det är så många som skulle behöva gå en sån vecka !!

Idag lever jag mitt liv och jag sköter mig själv utan ungarna. Men ibland vore det så kul om de kunde höra om jag behöver hjälp med nåt som nu framöver när jag ska opereras i en annan stad och jag förmodligen är drogad dagen efter och därför inte en bra bilförare. Paybacktime så att säga....

Ta hand om dig i första hand nu ! Du vet att du är den viktigaste personen i ditt liv !!


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon!

@Se klart, @Kennie,

Fortfarande spiknykter, vilket jag fortsätter att försöka att vara. Men igår kväll var det alltså kris en stund och hade det funnits nån alkohol hemma eller butik öppen så hade man väl riskerat att köra ner i diket och sen (fy-usch-blä) hade man väl bara kört på och då hade kunnat gå hur som helst.
Men sånt ska man inte bry sig om att tänka på för nu är det okej.

Har ju berättat att jag fick lov att käka piller mot oro, inte så att jag blev borta i skallen eller så, men det var väl några fler (3 st) än vad jag får ta mot oro, så det kändes lite fel eller fusk på nåt sätt, men jag har ju förutom beroende till alkohol att brottas med, även en ständigt pågående lågintensiv grund-depression (dystymi) och ångest som stjäl mycket av min energi och harmoni.

Försöker alltid att klara mig på så lite lugnande medicin och sömnpiller som det bara går.
Har ju lätt att fastna i beroenden som kan förändra mitt sinne från allmänt nedstämd till att jag inte inte känner och tänker så mycket en stund, för det är drygt med tankar som lever sitt eget liv liksom, speciellt om de blir ovanligt intensiva och nedstämt färgade, och sen så svänger snabbt känsloläget, från glad och positiv ena stunden, till grubblande och lätt nedstämd och orkeslös igen. Har även svårt att fokusera liksom.
Men just nu så känns det helt okej.

Förresten, har ju som målsättning att göra varm mjölkchoklad och limpmackor till frukost.
Men när jag satte mig ner och funderade på vad jag skulle kunna variera med som omväxling.
Då började jag längta efter äppeljuice och faktiskt tre rårivna morötter hur knasigt det än kan låta. Tog även tre hårda mackor med bredbar leverpastej på. Det var faktiskt riktigt gott, jag har som sagt svårt att följa rutiner.
Men rutinen att inte förgifta mig med alkohol är livsviktig. Nu ska jag vila en stund för nu känns det rätt bra.

Ha en fin lördag!


skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags

@vår2022 🥰 Dag 18 utan alkohol. Känns bra. Konferensen fortsatte att gå vägen, för att jag hade bestämt mig. Nu hemma, ledig helg och sen vecka. Sjukstuga med min partner som har Covid dock.


skrev Påvägmothälsa i Jag vill vara måttlig och leva sunt

Tittar in och önskar en glad lördag. Hur gick träffen med väninnan? Jag lyckades hålla mig borta från vinet på konferensen, men det var tidvis "vita knogar". Nu är det ledig helg vilket känns underbart bortsett från att min partner fått Covid....


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

@Natalia @prinsessa God förmiddag bästa kaffekompisarna. Hoppas att du får en bra dag på jobbet Natalia. Bra gjort med en fredagskväll utan enheter av oss alla tre. Jag jobbade ända in i kaklet på konferensen och kom hem till min partner som insjuknat i Covid. Så det blev inget besök hos mamma som planerat, utan hosta och febernedsättande. Så nu är det andningsskydd och skilda sovrum. Skall reorientera mig och göra det bästa av helgen. Har lite ont i huvudet men ingen feber. Hoppas att jag klarar mig. Önskar en fin lördag ❤️🤧


skrev ptc i Vill inte mer, jag behöver hjälp

@postitlappen jag förstår helt. Det är en period man får smyga sig igenom. Om jag inte har fel kan sköterska på vårdcentral övervaka intag så får man lite lättare svara om ngn skulle se en


skrev lillan29 i Nykter dag 6

@hgk Hej!
Åh vad bra du är! Och mycket bra tankar kring hur man kan förhålla sig till vad man vill dela med sig av till andra. Så skönt att du sover bättre nu också, sömnen är ju så himla viktig för livskvalitén generellt. Vad gör du på helgerna för att få dom att gå? Dag 14 här för oss nu, ligger i soffan och funderar på vad man kan göra av dagen. Det kommer tankar kring A och att man kanske kan fuska lite, men hittills slår jag bort dom iallafall. Ja nu kämpar vi på!!


skrev Kevlarsjäl62 i Det finns hopp

@Snödroppen Häftigt att höra att ditt känsloliv är intakt på alla sätt. Jag beundrar ditt sätt att ta det försiktigt och jag tror nog att du tänker rätt. Vilken svår balansgång att inte förhasta sig och samtidigt inte stänga alltför många dörrar, men jag tycker du hittat en bra väg genom att lämna dörren på glänt.
Min dörr är stängd och låst med dubbla lås, jag känner inget som helst intresse för män. Jag tycker inte gubbar är attraktiva eller intressanta på något sätt, men jag känner mig inte attraktiv själv heller. Jag känner mig noll kvinnlig och när jag ser på mig själv i spegeln blir jag mest ledsen och känner inte igen den som stirrar tillbaka. Om man inte är attraherad av sig själv, är det svårt att känna attraktion för någon annan. Frågan är väl om jag kommer att hitta mig själv igen i detta liv. Det är nog tveksamt.
Under tiden gläds jag med dig och alla andra som fortfarande lyser och sprakar. Det går ingen nöd på mig, jag har så mycket kärlek i mitt liv på andra sätt. Njut av livet Snödroppen, det känns som att våren närmar sig för dig 🧡 och tack för att du finns här för mig och alla andra.


skrev Kevlarsjäl62 i Vägen framåt

@Tröttiz Kloka, kloka Tröttiz 🧡 Du känns så trygg och jordad. Många gånger har jag vilat i dina tankar. Tack min vän för att du finns här.


skrev Kennie i Promillebikt

God morgon. Tufft med ångesten. Jag tänker att om en läkare skrivit ut tabletterna just mot ångest så ska du väl kunna använda dem så utan att känna skuld för det. Bara du inte överdoserar dem. Fysisk rörelse är annars effektiv mot ångest och stress. Bara stretcha eller sätta dig på motionscykeln en stund när ångesten slår till? Idag ska det vara soligt, att få dagsljus och frisk luft hjälper mig att må bra. Önskar dig en fin lördag!