Senaste kommentarerna i forumet

@Zandra_N Starkt gjort! Många är så oroliga för att tacka nej. Jag var också det. "Vad ska folk tro???"
Jag hade många tankar kring detta i början, men upptäckte att de flesta faktiskt inte undrar något alls.
Så din erfarenhet är nog lite ovanlig, men säkert bra att du fick träna på att det kan bli så.
Jag tycker att det känns bra att vara öppen och ärlig med att jag inte dricker alkohol. Känns bättre än att hitta på olika tillfälliga anledningar. Men alla gör såklart det som de behöver och mår bra av.
jag känner igen den där kampen i hjärnan också, du kan läsa mer om det i Annie Grace bok "Tänka klart".
Den förklarar mycket. Men jag kan lova dig att det blir lugnare med tiden.
Ju längre tid du är nykter, ju bättre kommer du att må. Alkohol skapar oro och ångest.
Så lita på processen. Ta det lugnt och gör saker du blir glad av. Det kommer att bli bra. Träning, promenader eller dans är också jättebra.
Lycka till! :)

@Ny dag Ju längre tiden går, ju mindre viktig blir alkoholen. Tills slut kommer du att undra vad som var så märkvärdigt med den drycken. Då har ditt beroende somnat in och hörs av väldigt sällan.
Jag slutade dricka för åtta månader sedan och nu är det inget jag tänker på, oroar mig för eller ens planerar kring.
Jag känner mig fri. Och livet är bara bättre. Det är så värt att kämpa, det tar några månader, men det är ju ingen jättelång tid av ett liv.
Heja dig! Och kämpa på. Du gör det bra! :)

Pingar mig själv för att inte mitt inlägg ska försvinna

@NyavanorNyttliv Hej, jag tänker också att det kan vara alkoholen som gör att du känner dig låg och orkeslös.
Alkohol ger ångest och det kan vara svårt att skilja vad som är vad. Dessutom blir man ju extremt trött av att dricka, du märker det när du slutar. De flesta verkar bli jättetrötta och väldigt länge. Det är så mycket återhämtning som krävs.
Det bästa är att du slutar helt med alkoholen. Jag gissar att en hel del av ångesten lättar efter någon vecka.
Såklart bra att ta itu med det allmänna måendet senare på alla sätt, men börja med att bli alkoholfri, det är nog viktigast just nu. Och då ser du som sagt vad som beror på just alkoholen.
Många tips finns ju här i trådarna om hur du kan göra. Lycka till! :)

@Crusade Välkommen tillbaka. Din tråd har nog bara halkat långt ner. Det blir ju så när man inte är så aktiv.
Skönt att du tar tag i nykterheten igen. Säkert har du en massa erfarenheter som du kan få hjälp av.
Alla kan inte sluta på en gång, utan det kan vara en krokig väg. Men till slut går det. :)

@Surkärring Så roligt och sant! Tänkte på det senast igår då vi såg en föreställning och jag tog en äppeljuice i pausen.
Jag var törstig och den var så jäkla god, kall och lagom söt. Tänkte just då att vilken tur att jag inte dricker alkohol, då hade jag missat den....! (Tänk om mitt förra jag hade hört den tanken :) :)
Föreställningen var fantastiskt bra och vi hade alla ett leende på läpparna när vi gick därifrån.
Vin hade bara blurrat till hela upplevelsen. Förr hade jag lätt druckit två glas innan och en i paus...för det skulle ju vara så "festligt". Men då blir det inte alls samma närvaro. Så glad att jag kan ha roligt utan alkohol.
Så fint att du också upplevt det. Kan ju vara svårare eller lättare, men när man väl kommer dit så blir allting bara bättre! :)

@hgk Tack ! Jag har inte druckit, men det är tungt alltså. Kanske som för dig? Vad händer hos dig? Jag fick idag en sån där känsla "vad larvigt, klart jag kan dricka ett glas om jag är sliten" den kommer hela tiden den där som försöker säga att det inte är nån fara och litegrann dricker alla. Men jag har prövat vara "måttlig" det drar iväg. Jag vet innerst inne att det inte går. Jag tackade ja till aw om nån vecka och tänkte att jag får dricka ett glas då. Men jag vet åter igen att jag inte borde. Allt känns meningslöst och jävligt grått. Men som någon sa, jag har så många tillfällen att förstöra mitt liv, så det kommer nya chanser! Vad skönt hgk att du höll dig borta! Nu är det snart en vecka för oss ! Är den första veckan kanske värst ? Eller är det andra ? Återstår att se.. @zandra_n Det är bra tack för att du skriver. Kändes som att jag kanske skulle gå på nåt möte ikväll. Jag känner mig rätt ensam. Först ensam i att dölja allt drickande för alla och nu ensam i att kämpa mig igenom nykterhet i det dolda. Är det ett nytt smygande ? Hur är det för dig Zandra ? Är du öppen med missbruket?

@NyavanorNyttliv Hej! Och välkommen tillbaka. Läste ditt inlägg och och ojojoj vad jag kände igen mig. Sitta framför datorn och allt bara låser sig. Även på pricken det du skriver,
” Känner mig låg och har ingen energi, känner mig korkad börjar nästan tro att jag förutom mina dåliga alkoholvanor även kanske kan ha drabbats av utbrändhet”

Måste bara skriva till dig att det är precis den effekten alkohol har. Inte minst vad gäller utbrändhet. Man får utmattningssyndrom av för hög alkoholkonsumtion. (Lärde jag mig dock alldeles för sent). Googla på utbrändhet och alkohol. Finns mycket skrivet om det. Sjukskriv dig gärna, men du måste ta bort alkoholen för att komma på banan igen. Ursäkta om jag är för rättfram, men jag var där du är för dryga 10 år sedan, förstod då inte då hur farlig alkoholen var i sammanhanget, när jag kämpade med utbrändhet. Kram

@Zandra_N Bra kämpat 💪

Igår bestämde jag mig. Nu räcker det. Jag dricker för mycket. I tisdags köpte jag en bag in box. I lördags tog jag sista slurken plus att jag köpt en flaska i fredags. Nästan fyra liter vin har jag alltså lyckat få i mig på 5 dagar....
Mitt drickande har eskalerat. Skilde mig för snart 2 år sedan. Det har tärt på mig och jag har försökt hitta ett lugn och då har alkoholen varit en hjälp men jag mår så dåligt dagen efter och får fruktansvärd ångest. Har försökt dricka med måtta men efter första glaset så är den tanken helt borta. Jag vill kunna ta ett glas och vara nöjd med det men det funkar ju inte. Jag måste hålla upp helt och hållet ett tag nu. Det kan gå flera dagar utan att jag känner sug men sen helt plötsligt slår det till och då tänker jag men ett glas kan jag väl ta. Slutar ändå med att flaskan är tom när kvällen kommer. Och morgonen efter har jag sån ångest igen, trött, deppig och apatisk. Jag vill ju vara hälsosam. Läser vad alkoholen gör mot kroppen och tänker HUR kan jag göra såhär mot mig själv. Sen nån dag senare så har jag liksom förträngt det och så står jag där på systemet med en eller två flaskor i handen igen. Jag har inte riktigt hittat vad det är som triggar. Känslor tror jag men och "jag är värd" tänket. Nu sitter jag här med ett glas citronvatten istället och tänker ge min kropp näring och återhämtning. Men det är idag det. Jag är livrädd för hur det kommer bli till helgen. Jag vill inte få den tanken igen att jag nog ska klara av att ta bara ett glas...jag litar inte på mig själv längre.

@Mormor2023 hur är det idag?

@Kennie Tackar för uppmuntran, gäller att vara på sin vakt det kommer så lätt ett snedsteg och så får man börja om från början. Ha en bra kväll

Fortsätter obrutet och är så stolt.
Var på middag hos nya bekanta i helgen och det första som händer är att jag tackar nej till champagne och säger att jag har en paus från alkohol och har dryck med mig. VA?! VARFÖR DÅ?! blev många frågor.
Är ju egentligen sjukt märkligt att man ska behöva "försvara" sig. Nu är jag trygg i det och van vid att vara annorlunda och ifrågasatt men ändå, låt mig göra mitt val. Intressant också att fler än en person kommenterade med att "det borde jag nog också ha" "oj, det låter svårt, skulle jag aldrig klara" senare under kvällen.
Så otroligt skönt att vakna utvilad och med energi. Framförallt att alla samtal finns kvar.

@Mormor2023 Hur har det gott för dig, var riktigt nära att sluta dåligt för mig idag men lyckades vända om tankarna så gick bra tillslut. Hoppas det gott bra för dig med.

Stoltheten man känt fick sig till sist en knäpp för sju år sedan när ekonomin kraschade och det inte fungerade ekonomiskt för mig längre och man i ett väl självbevarelsens bleka och svaga ögonblick då spontant under blodtryckskoll berättade för en allmänläkare om hur man även mådde psykiskt och väl även berättade att man kände att det upplevdes som att satt och slog sig i huvudet med en planka dagligen för ”att må bra” en liten stund med vin och grejer. Detta ända sen man som riktigt ung först upplevde en stunds tankefrid av alkohol och mest sen bara längtade efter mer berusning.

Har sedan jag var liten vetat och känt att det inte är normalt att alltid mer eller mindre vara osäker, nervös, deprimerad och känna ett utanförskap även i de grupper som man egentligen känt sig rätt hemma i. Snackar här om om min psykiska erfarenhet av dystymi som väl inte så värst många som begrepp känner till, vilket har gjort att jag inte har ork att stressa för att passa tider för att ingå i någon gruppaktivitet någon längre tid.

Tröttnar så himla snabbt, ger alltid först allt och lite till så där i början, och sen bara falnar och slocknar intresset och jag känner tristess och enformighet i det mesta. Har provat på föreningsliv inom intresseområden jag har, men det har alltid varit så mycket av sidoverksamhet som jag inte känt det minsta för.

När någon sade, tänk att få hålla på med det här jämt. Dessa ord och tanken på att låsa fast sig i något som inte kändes helt rätt fick mig att lämna en förening som väl jag egentligen delvis gillade, men socialt utanförskap gjorde att det som oftast bara blev att allt till sist kändes som ett tomt och meningslöst tvång, drack inte mer än ett par flaskor portvin till helgen under det året.

Men det kändes jobbigt att inte vara fri och kunna vara sig själv riktigt, tröttnade snabbt på alla tvång och förväntningar om att alltid förväntas vara den som med glädje ständigt skulle ge utan att väl få så värst mycket av värde tillbaka. Socialt sett har jag aldrig klaffat fullt ut och kunnat skaffa mig nära vänner och sånt där, då det väl faktiskt krävs mer än att bara ge och inte få något tillbaks.

Det krävs så mycket jobb och ger mig mest social ångest tycker jag att ingå i någon grupp. Som oftast får jag rätt snart en känsla av att bara vara den som ska utnyttjas för andras bästa, vilket sällan eller aldrig så klart har givit mig någon stimulans och motivation att hålla i och hålla ut.

Då har jag lämnat och gått vidare till något nytt som bara efter ett kort tag gett mig samma känsla av att vilja gå vidare till något nytt. Har heller aldrig orkat eller kunnat att hålla fokus länge på annat än sånt som jag verkligen brunnit för, vilket är sånt som intresserar mig till den grad att jag kan kämpa på tills jag går rätt in i kaklet.

Från att ha varit någorlunda ekonomiskt oberoende till att bikta mig inför läkare och psykolog samt det sociala för att sen länge gå som tiggare på socialen med mössan i hand för små korvören liksom, bygger då verkligen inte upp en redan rätt låg självkänsla liksom. Men har provat på den biten och fått alla möjliga tips och råd av de hade. Har ett tag till och med från det kommunala haft en form av stödjare för att väl komma ut - och in i samhället igen. Men den grejen var inget för mig.

Har alltid för det mesta sen barndomen upplevt mig att fått ha klarat mig mer eller mindre helt själv, och väl inte heller velat att vara beroende av någon. Då jag förutom alkoholkonsumtionen som jag försöker lägga bakom mig har min psykiatriska problematik med social ångest och sånt, ville någon en gång att jag skulle pröva på att försöka ingå i en grupp med individer med kanske lite likartade problem. Men ville inte cementera fast mig i ett tänk som jag inte helt kunde identifiera mig med, orkar inte med att ha deprimerat folk inpå mig alltså, har gjort den resan liksom.

Dessutom när det gäller människor med psykiatriska funktionsvariationer som jag känner till en del om blir jag trött av att bara tänka på att passa tider för att kanske få stå och koka kaffe, som jag inte ens gillar, och kanske även laga mat enligt andras önskemål, och då spela teater som nöjd och glad som en underdånig typ inför andra för att därmed liksom platsa i konstellationen som sådan.

Stoltheten man kände innan man helt fastnade för djupt i alkoholträsket, och sen fick lära sig att krypa för att resa sig igen har förändrat synen på mycket. Skulle väl så klart tidigt ha sagt ifrån och frigjort mig från att vara fastlåst på samma plats och att därmed behöva att utstå en situation som kändes helt fel så otroligt länge, men det är ju rätt så lätt att vara efterklok.

Den konstlade bedövande frihetskänslan som jag väl upplevde och kände att alkoholen gav, den stal mest bara en massa dagar ifrån mig och gjorde mig illa på så många fysiska och psykiska sätt där jag ofta satt i min dimmiga ensamhet och deppade och väl mest tyckte synd om mig själv.

Kanske är det inte så konstigt att det blev som det blev när jag tittar tillbaka på min uppväxttid som väl rätt nedtryckt av farsans domderande och ”klasskompisars” mobbande samt min rädsla för att inte min psykiskt sjuka morsa skulle vara allt för deprimerad och bli inlagd var inte uppbygglig. Ständig negativ stress i åratal kan knäcka vem som helst. Detta var bara några nyktra tankar här i stunden.

Kämpa på!

Bra gjort! Det är så man etablerar nya vanor, ett bra beslut i taget. Unna dig vila eller något gott att äta istället!

Dag 7 snart avklarad men idag blev det nog en riktig prövning, riktig stressig skitdag på jobbet med massor av problem och hade jag haft en öl i handen när jag åkte hem hade den nog slunkit ner direkt, men lyckades fundera om och lugna ner mig och kom som tur var fram till det rätta att det blir bara värre. Så imorgon börjar vecka 2 och den skall bli nykter den med. Ha en bra måndag kväll allihopa

@cawe123 tack, ja jag ska försöka ta tag i det nu. Vet bara inte vart jag ska börja förutom att skippa alkoholen så klart. Men jag tror att för att lyckas och för att känna mig glad igen så behöver jag nog hjälp att kravla mig ur vad jag tror är ”utbrändhet” har nog varit på väg in i den sk. väggen under många år och ett glas lite nu och då har väl varit min belöning för att jag jag fixat jobb och vardag. Inser nu att istället för att fokusera på mig själv och mitt mående så har jag tagit till alkoholen.

Jag känner igen mig på mycket av det du beskriver. Man biter ihop och är duktig men man är ju inte alls snäll mot sig själv. Jag har själv kommit ner i botten nu och igår fick jag nog. Nu söker jag hjälp för min egna skull, jag gör det av välmening mot mig själv. Jag är alltid så snäll mot alla andra. Nu ska jag fokusera på mig själv. Att söka hjälp är inte att visa sig svag. Det är att ta hand om sig själv , tillåta sig att någon annan tar hand om en. Vågar jag så vågar du🌺

Hej @Tarantella och välkommen hit till anhörigforumet!
Du började skriva någonting här om att bli personlighetsförändrad. Det kanske handlar om en person som står dig nära? Berätta gärna mer!

Hej @lillan29 och välkommen till Alkoholhjälpen!
Vilket stort steg du och din sambo tog att vara nykter de här dagarna! Det låter som att du drabbades av stora och kanske lite jobbiga tankar om hur livet ska bli när du nu har bestämt dig för en förändring. Hur känns det nu efter den här helgen? Vad gjorde ni och hur gick det? Berätta gärna!

Har inte skrivit något på över ett år, gick ju sådär att försöka vara måttlig. Att bara ta något glas en fredag eller lördag har inte funkat alls. Kan bli 2 men max 4 helt alkoholfria dagar i veckan. Förutom att jag inser att jag skulle behöva sluta helt med alkoholen så vantrivs jag så himla mycket på mitt arbete. Känner mig låg och har ingen energi, känner mig korkad börjar nästan tro att jag förutom mina dåliga alkoholvanor även kanske kan ha drabbats av utbrändhet. Har alltid haft höga krav på mig själv och alltid velat prestera på topp, har aldrig sagt ifrån och alltid tagit mig an uppgifter som egentligen borde hamnat på någon annans bord. Vill så gärna alltid göra ett superbra jobb. Men sen någon månad tillbaka så finns ingen energi alls, kan bli sittandes framför datorn och bara stirra, vet vad jag borde göra men det låser sig på något vis. Vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig, borde kanske sjukskriva mig men det tar emot. Har alltid bitit ihop och försökt att hålla fasaden uppe, har egentligen aldrig tillåtit mig själv att känna efter. Stänger av och kör på. Börjar inse att det inte håller längre - jag behöver hjälp, men att söka hjälp känns som att erkänna för sig själv och hela världen att man är totalt värdelös.

@Mormor2023 Hej!
Låt oss följas åt! Jag har gjort hela helgen utan alkohol och det går. Hur har du det idag? Vi gör det här ihop. Värst är att känna sig ensam ❤️

Hej igen!
Vad glad jag blir att du fann det jag skrev som hjälpsamt. Ja det är tufft att älska någon, ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Förstår precis vad du menar med att sånna tydliga gränser ger en risk för att han verkligen gör sitt bästa för att sedan falla tillbaka. Man kan inte lita på en bättre framtid med någon som bryter sitt ord om och om igen. När jag satte det ultimatumet som jag gjorde slutade det tyvärr i ett återfall en tid efter han gjort sitt bästa, men då fick jag chansen att återigen visa att jag verkligen menar allvar med att vår relation står på spel. Jag har fått uppfattningen om att det är mer tydligt för honom nu och det har gjort att han själv reflekterat över det. Sedan tror jag att det är lite lättare i vårt fall då vi båda har starka framtidsvisioner tillsammans med hus och barn medmera. Vet inte om ni hade det innan allt det här men tror det gör det lättare för förändring, då det förstör framtidsvisionen. Stå på dig och uttryck hur ledsen och besviken du blir när han inte håller något han lovat, att han svikit dig och att det gör det svårt för dig att lita på honom i överhuvudtaget även gällande annat. Utöver det finns det inget mer du kan göra i nuläget. Det låter mycket klokt att ge det tid för det behöver tid. Tack detsamma❤️ta hand om dig nu och försök distansera dig från det så gott det går så du mår bättre och kan fokusera på dig själv.

Andrahalvlek : Det är en son och en dotter och dottern bor nära mig men det spelar ingen roll.

Tack för ditt svar Kevlarsjäl62 ! Direkt efter min egna behandling lobbad jag, och lyckades, få in dottern på en ungdomsvecka på mitt behandlingshem. Då, och flera år efter, satt det spår hos henne och hon insåg att jag har en sjukdom som jag inte kunde kontrollera med de verktyg jag då hade. Och hon insåg att hon inte var ansvarig för mitt mående och att hon mådde bra av att själv gå på Al-non och prata av sig. Men med åren kom allt det där i bakgrunden men hon behöll sitt sätt att beskylla mig för allt dåligt som hände i hennes liv fast jag inte ens var i närheten. Men liksom en aktiv alkis så är det ju så skönt att ha nån att skylla på....

Sonen har inte på nåt sätt varit intresserad av att lära sig något om sitt egna medberoende vilket medfört att han själv följer schemat och går in i usla relationer. Det enda han tagit till sig är att alkoholismen är en sjukdom som går i arv och har man dessutom levt i en sån familj så är man nästintill helsäker på att bli alkis själv, arv och miljö, så att inte dricka alls är en väldigt bra idè. Han är också medveten om att sjukdomen kan, så att säga, hoppa över ett led så hans barn är i riskzonen.
Jag försökte de första åren att prata så mycket jag kunde om det jag lärde mig om min sjukdom, försökte ta med dem på möten, både stora och små möten. I början gick det hyfsat men sen klingade det av, de hade väl hört tillräckligt ?? Dottern glömde det hon lärt från sin ungdomsvecka och gick också in i usla relationer. Hon skulle verkligen behöva gå en Familjevecka och jag är beredd att betala för henne men näerå....

Att känna att jag inget betyder skaver hårt ju äldre jag blir. När jag för ca 11 år sen hade tagit mig ur självmordsplanerna pga skilsmässa så skulle jag fylla jämt. 3 dagar före hade ingen hört av sig om hur det skulle tänkas bli på födelsedagen och jag höll tyst. Jag surnade till och tog en Helsingforskryssning utan att säga nåt och åkte iväg dagen före. Kändes ju lite knepigt men jag fick bra stöd av en tjej som då skrev här, Mie, och när jag kom fram fick jag ett kungligt mottagande av en finländsk familj jag känner (som inte visste att jag fyllde förrän jag klev ombord på båten igen :-)) ) . Så på det stora hela blev det en väldigt bra födelsedag ändå <3
Efter det så har jag lärt mig att leva mitt liv på mina villkor och göra bra saker för min egen skull.

Att vara en nykter alkis innebär inte per automatik att livet blir lättare men jag slipper gärna bakfyllan och det usla måendet jag hade då vilket är guld värt.

Kevlarsjäl62....jag fortsätter gärna och pratar om det här , antingen här eller mer privat på den fb-sida som hänger ihop med mitt nick Adde Addesson. Min bild är från stranden utanför Gullbranna när vi alla samlas med Sinnesrobönen (och återigen : Jag är inte religiös !!)

Helt offtopic : Det är minus 25 i norra Norrland :O