Senaste kommentarerna i forumet

@Kameleont
Så bra tips 🙏 tacksam.
Fina träningskläder och vårens kraft kan faktiskt få det att gå 😀 eller jogga 🤣
Kramar

@Självomhändertagande
Ja, hans poesi öppnade dörrar inom mig, gav förtröstan och en slags trygghet.
Snart ska jag gå ut en promenad och det tar emot, helst vill jag bara ligga under täcket. Där är tryggheten och lugnet.
Tråkmåns som jag blivit 😄.
Varm kram tillbaka kära du.

@Kameleont
Kära @Kameleont, det vrider till i hjärtat av att läsa om din förtvivlan.
Du lägger omänskligt mycket ansvar på dina axlar, andras ansvar också.
När jag växte upp var det ingen som gjorde det för mig, det har gjort att jag tar ganska bra ansvar för mig själv.
Jag tror det behövs en balans där, att se och prata om, att ha en dialog men det kanske inte är sunt att hålla ihop något osunt mer?
Vad skulle hända om du släppte kontrollen? Om du satte ord på det som faktiskt sker och det som faktiskt pågår inom dig och i din familj kanske ni hade kunnat börja leva ärligt mot er själva och varandra, det låter inte som ni gör det idag. Elefanten lever sitt liv där i centrum men ingen vågar prata om det.
Det är smärtsamt att leva så och droger bedövar.
Jag skulle så gärna vilja finnas där, din historia och du berör så. Kanske för att du beskriver precis det jag upplevde i min barndom, allt som sker i tystanden och den ensamhet och avstånd till allt i livet som det skapar.
Du är en person som verkar ha så mycket empati och omsorg, ibland är kärleken också gränssättning och sanningar som kanske är tuffa men som behövs sägas. Det är kärlek också speciellt i såna här lägen.
Ingen blir hjälpt av att ni går runt och låtsas...
Du är så värdefull och så värd det bästa.
Jag hoppas och önskar dig och dina barn hälsa och öppna samtal. Pysa ut allt som ligger där i botten som pyser och behöver sättas ord på.
Kanske ser jag situationen helt fel och då ber jag om ursäkt på förhand.
Du kan inte fixa allt och alla men du kan börja vara ärlig mot dig själv och din omgivning, börja gå vägen själv det kanske hjälpa de runt dig att göra samma.
All kärlek och värme till dig, fantastiska du ❤️

@prinsessa Tack, detsamma 🍁 Önskar dig en fin dag 🙂

@Snödroppen
Tranströmer skrev otroligt bra. Tack för påminnelsen. Jag ska läsa Gläntan igen!
Önskar dig en fin dag!
Varm kram.

@Ny dag Under dessa två år jag varit med på detta forum inser jag att det verkligen kan vara olika svårt att bryta ett alkoholberoende. Att ett beroende har så många olika ansikten och grundorsaker. Att det kan krävas så olika insatser för att komma i bukt med beroendet. Att ett beroende kan snirkla in sig och uttrycka sig på så olika sätt tex spelberoende, alkoholberoende, olika fixeringar som shoppa, mat mm. Den gemensamma nämnaren är att dämpa ångest och ”må bra” ett tag. Jag tror precis som du att skavet finns inom dig. Att den gemensamma nämnaren till olika typer av uttryck av beroenden finns där djupt inom en. Det är där motorn till impulserna att döva finns. Att det finns ett inlärt beteende i hjärnan hur man kan döva smärta/ångest snabbt och det är svårt att bara genom tankar verkligen komma åt denna inlärning i hjärnan på djupet.

Tänker tex på punkt 3 - identifiera dig som en en person som inte dricker alkohol. Jag tror att det kan funka om beroendet inte är komplext på det sättet att den yttrar sig i många olika skepnader som tex ätstörningar, shopping mm. Jag tror även att man kan nå punkt 3 trots att det är komplext, men att man först måste finna och identifiera motorn som sänder impulserna som vill döva, och förstå hur den mekanismen fungerar och hur den är sammansatt.

Identitet och självbild sitter ihop. Andra kan se dig som en som inte dricker, men det viktigaste är att du själv gör det också. Det handlar om din självbild, hur du ser på dig själv, vad du tycker är viktigt, vad du gillar och vad du står för. Hur du ser på dig själv. Det är det som bygger upp din identitet. Identitet är något som byggs upp sedan barnsben och förändras med ålder och olika erfarenheter. Identitet handlar om vem du är och hur du vill uppfattas av andra, det ger en tydligare självbild och bygger din identitet. Du vill uppfattas av andra att du är en som inte dricker, men det går inte ihop med att du gör det i smyg. En slags identitetskris.

Vad jag försöker säga är att du behöver komma åt skavet inom dig, motorn, den som lätt kan starta fast du inte vill det. Jag tror att det bästa sättet är psykologiska samtal för att få hjälp att närma dig motorn, beroendet och hitta den nyckeln som startar den mot din vilja. Jag tror verkligen att du vill bli fri från beroendedjävulen och att det är en djävulsk kamp. Men jag tror också att du är starkare, du är jävligt stark och du kommer att vinna! Det är oerhört slitigt att både ha styrkan att hålla emot och samtidigt jobba med att hitta motorn. Men du gör det bra! Du orkar och du kommer att vinna! Du kommer att få ihop en identitet och självbild till en som inte dricker och att det inte går stick i stäv med hur andra uppfattar dig. Så tro på dig själv och ge aldrig upp!💪❤️

Fint skrivet VaraFrisk! Och fint reflekterat. Jag tror att nykterheten möjliggör den där typen av reflektioner. Se sig själv utifrån och i sitt sammanhang och kanske inte känna sig så hotad i det. Jag läser din tråd med bävan. Den situation du befinner dig i är så oerhört svår, tänker jag. Ett barn som mår dåligt och skadar sig själv är nog bland det svåraste man kan uppleva som förälder.
Det är inte lätt att vara förälder, inte alls, och jag tror att det är lätt att upprepa föräldrars misstag, för det är ett inlärt beteende. Sen tänkte jag på det där du skrev om att hon skämdes… när min pappa dog skrev hans kollegor en dödsruna, där de betonade hur tolerant han var mot andra som var annorlunda. Hmmmm jag blev faktiskt rätt arg av att läsa det. Jag och mitt syskon förväntades befinna oss inom vissa ramar, jag är rätt säker på att han kanske skämdes ibland, men det handlade ju mer om honom och att han inte hade separerat oss från honom själv. Vi var en förlängning av honom och då var han inte särskilt tolerant mot olikheter. Jag tror att det bottnade i hans bristande självkänsla. Jag jobbar en del med det själv nu i förhållande till mina barn, för jag fattar ju att jag har vissa sådana tendenser jag med. Jag försöker agera annorlunda.
De där reflektionerna som har kunnat göras eftersom jag är nykter har tagit mig längre. Jag förstår mitt sammanhang mer och mina känslor och ageranden. Jag tänker att du kanske har funnits för andra så väldigt mycket VaraFrisk, först för mamma, säkert något som inte hon heller önskade riktigt, men att ringa/höras dagligen är ett stort ansvar och omöjliggör att koppla bort på riktigt.
Jag tänker att du faktiskt kan fylla ditt tomrum med VaraFrisk och att du har börjat redan. Titta inte utåt och se vad du saknar. Du räcker till som du är, både som dotter och som mamma. Du är i början av en spännande resa. Lycka till!

@Andrahalvlek Verkligen!
men nej snusandet har jag inte fått bukt med, håller på med plåster och så, och snus omväxlande. Det kommer jag att lösa så småningom, men det beteendet påverkar ju inte lika mycket, förutom plånboken och tandköttet...

32 veckor +1 dag = 225 dagar :)

Godmorgon! Kom inte heller in igår, men nu är jag inne. Dricker gott kaffe framför lite morgontv och vänner som går på trean. Blir lite serier på dagen, kanske några telefonsamtal till någon vän eventuellt besöka någon kyrkogård, ska på middag i kväll, men det fina i detta är att jag tar bilen, så det blir det enhetsfritt för mig.

Önskar er en fin allahelgon!

@Natalia God morgon! Hoppas att det går bra på jobbet trots att det blivit för lite sömn ❤️ Här skall det regna hela dagen, jag tror att jag skall hålla mig inne. Kanske hämta ett paket. Ta hand om mig. Har sovit inatt men kan inte somna utan tabletter just nu.

Godmorgon

Jag kom inte heller in igårmorse @Påvägmothälsa. Det kändes lite bakvänt när den morgonrutinen blir rubbad. Inatt har jag inte fått mycket sömn och det känns lite sisådär då det är långpass idag. Hoppas få lite bättre sömn inatt sen.

Önskar en fin alla helgons helg ❤

God morgon!! Hoppas allt är bra med er. Har snart klarat 1 vecka efter nystarten. Har fått en bonushelg kan man säga, är på besök hos folk som inte dricker. Det går ju alldeles utmärkt att umgås utan alkohol. Känner mig jättemotiverad igen. Men har gjort ju gjort det förut, så känns lite larvigt att säga det igen. Men nu ska jag också läsa böckerna jag beställt. Ska verkligen jobba med positiva tankar och göra ett seriöst försök den här gången och verkligen försöka. Ska även tala om för vänner och familj att jag inte mår bra av alkohol och vill sluta. Ha en skön lördag kram❤️

Ja, både att sluta dricka och att sluta med medberoendetendenser kräver jobb. Jag hade lite både och som jag har jobbat med. Tycker att det låter positivt att du hittat din egen kontur och prioriterar dig och dina behov, eller framförallt ser dessa. Det gäller att vara på sin vakt och inte halka tillbaka.
Önskar dig all lycka till!

Tråkigt att läsa, men positivt att facket är berett att ta strid. Vilket hemskt sätt som de hanterade det på också. Möte med två chefer och ett sånt besked. Är det ok att göra så?
Som du skriver så kommer du på ett eller annat sätt att överleva detta. Tycker att du visar så många gånger att du sopar ihop dig och gör det bästa av situationen. Det är jobbigt med ovisshet. Det är lite intressant att du blir sugen på mjöl och socker, balansen ska återställas på nåt sätt. Bra att du ser igenom det också. Önskar dig all lycka till!

@Ung angörig
Kära du! Välkommen hit! Så bra att du skriver av dig här. Och frågar om hjälp. Du skriver att du ser en framtid med honom. Jag ser mig själv i 30 års åldern. Jag valde att fortsätta träffa en man som jag tydligt såg hade en alkoholproblematik, så jag gjorde slut efter 6 månader.

Men jag gick med honom till en middag med hans affärsbekanta, fast jag inte ville. Det skulle jag inte ha gjort. Jag blev övertalad. Och jag blev drogad. Och utsattes för ett brott. Hela min tillvaro frös till is. Jag kunde inte fortsätta mitt liv som det var. Jag vill inte skriva mer om brottet här.

Mitt ex prövade "hjälpa" mig efteråt, då han inte visste vad som hade hänt eftersom han lämnade platsen. Trots att jag hade kommit fram till att jag inte ville leva med honom för att han var alkoholberoende, blev det så att vi fortsatte. Den där middagen fick mitt liv att pausa och istället hantera ett trauma, som kom att ta många år, fler än 10 år innan jag fick rätt hjälp. Sveriges rättsystem var ett skämt och jag lämnade landet.

Ett år senare flyttade jag hem igen. Mitt ex flyttade med. På den tiden drack vi båda. Jag för att döva traumat. Men så hände något, där jag fick en aha upplevelse. Att jag ville välja livet. Så jag slutade dricka helt. Och jag skrev av mig om vad som hänt.

Jag kämpade i många år med att få mitt ex att flytta ut, han drack upp allt. Han gick i personlig konkurs och så valde jag att betala hans kostnader, för att jag kunde. Och för att jag tänkte att han "räddade" livet på mig. Men det gjorde han ju egentligen inte. Vi fastnade i ett mellanrum i livet.

Idag är jag mindfulnessinstruktör. Jag förstod att jag behövde investera tid och allt jag kunde för att ta hand om mig. Idag gör jag medvetna val i varje ögonblick. Jag har lärt mig att gå ifrån sällskap och situationer som jag inte vill vara i, när min mage säger "gå!".

Idag skulle jag råda dig att lyssna till hur du har det just nu. Vill du ha det så? Men det är också det jag önskar att någon skulle ha sagt till mig långt tidigare. Men väldigt få känner orsaken till att jag fastnade. Jag behövde traumaberarbetning och leva ensam, men jag fick ingen traumaberabetning.

Till sist lärde jag mig att sätta gränser så att han flyttade ut. Då kunde jag börja med min traumabehandling. Och så skrev jag om allt, för att bearbeta och få syn på mina drömmar.

Och nu lever jag mitt drömliv. Fast utan barn. Det var priset. Men jag har sörjt klart. Att jag inte blev en mamma. Jag kanske kan bli det ändå, då jag träffat en man som är bra för mig. Och jag är bra för han. Men jag har inte den ekonomi som jag tycker att jag borde ha, för att bli en mamma.

Så jag tänker att tåget har gått. Och det är ok. Jag har aldrig mått bättre än nu. Men då har jag arbetat med mig själv i väldigt många år. I flera år innan jag träffade mitt ex. Jag trodde att jag valde rätt man, när jag höll på att dejta just för att träffa en man att bilda familj med. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle bli medberoende.

Jag tänker att livet är här och nu. Om du inte mår bra med din pojkvän, så ska du nog se vad du behöver göra åt det. Det är bara du som kan se till att du får det liv som du vill och behöver ha.

Ett liv med en alkoholist kan skapa så mycket problem som man behöver ta hand om löpande, så man kan missa att leva livet. Det gjorde jag. Men om jag inte hade varit med om min resa, så hade jag inte haft det så bra som jag har det idag heller.

Jag tvingades till att lära mig, att göra medvetna val hela tiden. Så att jag inte råkar släppa in fel människor i mitt liv.
Jag släpper in många nya människor i mitt liv idag, för att jag känner direkt vem som är god. Och vem som inte är det.

Sen kan jag ha fel. Och då gör jag nya medvetna val. Hela tiden. Medvetna beslut här och nu är en färskvara. Livet är nu. Du är ung. Och du har erfarenhet av beroende sedan tidigare. Min räddning blev till sist, att min älskade mamma sa att mitt ex inte var välkommen till familjens julfirande.

Då visste jag vilket jobb jag hade framför mig. Att sätta de gränser som gjorde att han flyttade ut - till slut.

Nu är det jobbigt, är så tungt.
Trycket över bröstet blir allt tyngre. Dras åt. Hur ska jag orka eg?
Måste orka för barnen, för familjen. Vem tar annars hand om dem, om oss? Finns ingen annan. Det hänger på mig.

Min fina ungdom, slinter i livet, vet inte vart hen är på väg. Fel väg vald o vi hamnade på akuten för några veckor sen. Droger.
En ganska fin skör tråd efter det akuta, efter att chocken lagt sig men inget är säkert, inget litar jag på.
Hen mår inte bra o jag vet inte vad jag ska göra, hur jag kan hjälpa.

Känner mig maktlös o ensam. Rädd. Särskilt nu när jag borde sova, allt blir större o värre i natten. Mörka tankar.
Mannen sover sin rusiga sömn.
Inte helt ovetande o inte lycklig men han kan i alla fall sova.
Just nu skiter jag faktiskt i hans problem o hur många öl han fått i sig.
Allt som betyder något nu är mitt (vårt!) barn.
Stora, lilla, älskade barn kom tillbaka o fortsätt på ditt påbörjade spår i livet! Där du mådde bra ❤️
Fysiskt är hen här men jag når inte fram i tankarna o jag står inte ut med känslan av vanmakt att inte kunna hjälpa mitt barn på riktigt.
Är fruktansvärt!

Jag är så trött men kan inte sova.

Skönt att du mått bättre idag! Jag tänker att vi ibland behöver förmå oss själva att göra saker som vi vet är bra för oss. När jag är på dåligt humör är motion det sista jag vill ägna mig åt, men jag vet att en promenad ger mig endorfiner och jag kommer må bättre om jag går en sväng. Att styra sig själv och sina tankar behöver inte vara negativt. Till exempel tror jag att det är klokt att ge så lite utrymme som möjligt åt tankar som handlar om att det vore härligt att dricka. Klipp av dem om det går, se dem för vad de är -beroendet som vill få dig tillbaks. Det jag skrev om kyrkan handlar om att där är man välkommen vare sig man tror eller inte, det finns inga krav. Man behöver inte ha en kristen tro för att delta i aktiviteter där. Det kan vara positivt med sammanhang som är strukturerade och har en person som leder dem. Behöver absolut inte vara just kyrkan, finns ju alla möjliga organisationer. Att prata med vården om suicidtankarna tror jag också vore bra för dig, det är farligt att umgås med såna tankar för mycket... Angående Soundcloud så är jag rädd om min anonymitet, inte för att jag tror att du skulle kolla upp vem som besökt sidan där, men jag föredrar ändå att bara umgås med folk här på forumet, hoppas du förstår..

@PlingPlong Hej! Hur har det gått för dig?

@TappadIgen Så glad för din skull ❤️ Tänk att vi trodde att livet skulle bli tråkigt utan alkohol - och sen blev det tvärtom! Minns hur du satt på din balkong och hinkade öl, minns du?

Kram 🐘

Hej @Toogoodformy o… och välkommen till forumet. Det är ju både som du säger att alkoholen kan lindra depression/ångest och som Kenny säger, förvärra det. Det beror ju på vilken tidsskala du tänker på. Kortsiktigt hjälper alkoholen, men långsiktigt får det en motsatt effekt. Jag har tidigare beskrivit det som att när man bedövar ångesten är det som att ta ut ett stort lån för att lösa kortsiktiga pengabekymmer. Det hjälper såklart för stunden, men man får betala tillbaka med ränta senare.

Att sluta med alkoholen är dock såklart inget magiskt piller som botar depression och tar bort alla motgångar i livet. Mycket talar dock för att det ändå är en stor hjälp för de flesta. Jag är ett anekdotiskt exempel på det.

Sen blir det ju ofta värre innan det blir bättre förvisso. Som jag har dokumenterat i min egen tråd så kulminerade ångesten 50 dagar efter stopp. Men idag har jag nått en topp åt andra hållet istället.

Tiden går verkligen fort nuförtiden. Jag har fått det beskrivet för mig att det går att ha tråkigt och inte veta vad man ska göra. Jag tycker att det inte finns tillräckligt med tid för att göra alla saker jag vill göra och lära mig alla saker jag vill lära mig om. Något annat jag har noterat är att jag minns ett självtest för depression som jag gjorde någon gång för länge sedan och att det känns som att jag hade hamnat väldigt långt ifrån det om jag tog testet idag. När jag åker hem från jobbet så kan jag känna att jag längtar till nästa dag för att det jag ska göra är så roligt, men jag hinner inte längta särskilt mycket förrän jag är hemma och får fokusera på det jag gör då. Det mesta känns positivt. Att vintern är på väg känns bara härligt. Det spelar nästan ingen roll vad som ligger framför mig. Jag ser främst det positiva i det.

Riktigt allt är inte positivt, såklart, men jag slås av hur mycket som är det. Sen tar jag väl nog an mig lite för mycket t.ex. och jag behöver bättra mig med sömn och kost bland annat. Men jag är ändå tacksam för att jag är där jag är idag. Ibland känns det nästan lite overkligt.

Hej igen @ Flarran. Jag tror och hoppas att att jag fattar vad du menar, att jag hör dig och förstår dig rätt. Men AA är så ofattbart inkluderande. Jag har själv valt att lämna gemenskapen just nu, pga att jag inte fullt ut köper 12-stegsmetoden i dess mest dogmatisk form. Men den öppna famnen som erbjuds inom AA. Ge det en chans. Vad har du att förlora? Noll. Jämför det med vad du har att vinna. Våga.

@Ung angörig
Hej, välkommen till forumet. Det var och är en jättefin hjälp för mig som levt som anhörig.
Jag tycker du verkar se klart och tänker klokt kring hela situationen.
Det är bara du som kan ta beslut om hur du vill ha det och var dina gränser går, ha är fortfarande ung och låter redan som att han är ganska fast.
Du har redan varit igenom det här tidigare i ditt liv skriver du, det är inte ovanligt att man åter hamnar i relationer med samma mönster om man inte bearbetar sig själv.
Jag tänker att du blir besviken över lögnerna och det är inte konstigt, kärleken är inte alltid starkare än kraften i beroendet, den kör över allt.
Framför allt så tror jag det är viktigt att du ställer dig frågan om du vill fortsätta relationen.
Det står väldigt mkt på spel för dig och du har redan erfarenheter av hur mkt skada det gör att leva som anhörig.
Dina behov kan det inte finnas någon plats för om hans alkoholberoende är så starkt.
Jag hoppas du fortsätter skriva här, att du finner svar och stöd och hjälp.
Allt gott! Var rädd om dig och ditt liv.

Dag 3 avklarad (snart) och det går faktiskt väldigt bra. Var lite orolig imorse, fredag är förknippad med ett glas vin i badet och massor av tända ljus och mys med familjen....och många fler glas vin. Känns lite konstigt att plocka bort vinet och jag har druckit ish en liter te (lite förkyld också)....men måste säga att det just nu känns helt ok....om än främmande och lite konstigt. Läste någonstans att det tar 5 dagar för den kemiska effekten av alkohol att gå ur kroppen dvs att jag fortfarande bär kemin från det senaste alkoholintaget. Rimmar väl med att jag brukar kunna hålla upp 4 dagar om jag absolut måste..men sedan måste jag dricka igen. En hel del huvudvärk och återkommande stress i kroppen och oro....men vill bara vara glad för dessa 3 dagar just nu, en "fri" fredag och att jag känner mig hyfsat ok. Inser att de kommande 27 dagarna inte kommer vara lika enkla...gillar "en dag i taget".
Trevlig helg!

@Milady Det är svårt men vi har så mycket att vinna. Jag har beslutat mig för två vita månader i november och december. Skall vi hjälpas åt?