Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till månaden! Fint att du kämpar på och ger dig själv en chans till en bättre tillvaro. För det är åtminstone lite lättare att leva om kroppen inte ständigt är förgiftad. Kanske hittar du längre fram din inre glädje och nyfikenhet. Gillar du att läsa? Ett fantastiskt sätt att glömma sig själv en stund och få nya insikter tycker jag. Och bibliotek är både gratis och trevliga. Ett perfekt ställe att vara runt människor en stund utan att ha några krav på sig.

@Liten72 Grattis! till tid. Du har all rätt att vara stolt! Kör vidare på din inslagna bana, det blir bättre ju längre tid man har utan alkohol. Man känner, upplever och ser saker på ett annorlunda sätt när man låter hjärnan vila från alkoholen. Man får tillbaka livet. Precis som du beskrev "Fredagskväll i soffan", lugn och närvaro. Rätt bra känsla, eller hur?

@Liten72 Härligt! Så bra jobbat.

Idag är det 3 månader sedan jag vaknade en söndagmorgon och kände att jag stod vid en avgrund. Jag var ledsen, arg, besviken och sjukt trött på mig själv och mitt beteende. Saknade MIG! Insåg att det var nog. På lördag kväll hade jag varit ensam hemma för att ”ta det lugnt” och lyckats att bli så onykter så att jag nästan inte vaknade när min man knackade på pga att han hade glömt nyckeln. Busted. För inte trodde jag det skulle märkas eftersom jag hade gått och lagt mig innan han kom hem. Jag bestämde mig! Och nu… jag har brutit mönstret, backat från stupet, hurra för mig! Jag är så stolt! Jag tränar, äter bra, sover bra och är så mycket piggare! Mer energi till annat! Och helgerna är långa och sköna! Lycka! Nu tänker jag fortsätta 3 månader till, sedan blir det bokslut igen. Längre än så behöver jag inte tänka. Kämpa på alla därute!

Grattis @flarran till en månad- inte lite- efter så många år av drickande. Jag tror också på dig och din kraft, på din förmåga att skapa ett bättre liv. Du är på riktigt god väg! 🤗

@Ny dag Hej! Vill bara kika in och säga att jag tycker att du är otroligt stark som är på banan igen och klarar av att hantera alla utmaningar och måenden! Heja dig💪🏻😊

@Flarran Hej! Måste bara säga, vilket grymt jobb du gör. Grattis till en månad! Du delar så okonstlat och rakt din resa och din historia. Och du skriver fantastiskt fint. Hänger kanske ihop med din musikalitet?🎶🎹🎵
Önskar dig en fin kväll!

Fortsätter in i andra nyktra veckan, tröttheten är överhängande. Var tvungen att sova en timme mellan möten i eftermiddags. Har aldrig hänt förut. Tur att mitt jobb är väldigt fritt på så sätt. Inget sug idag, har bäddat ner mig med lite te. Hoppas på tidig sömn idag. Imorgon in på jobbet för möten samt träffa kollegor.
Lyssnade på Beroendepersonligheten 2 ggr under förra veckan, nu är jag inne på Kidnappad hjärna (har kommit halvvägs). Rekommenderar verkligen dessa böcker som ett komplement till Annie Graces bok Tänka klart samt Craig Becks I can stop you drinking. I alla fall känns det som det kommer hjälpa mig! Önskar alla en nykter måndag!

Hej @Andrahalvlek!

Tack för att du gratulerat mig till min första helnyktra månad på åratal. Jag var in på din sida och läste om din första tid med kamp och regler samt planering för ett ordnat drickande du försökte dig på med. Det skulle aldrig funka för mig. Har aldrig lämnat en skvätt kvar i någon burk eller flaska. Hur som helst har idag firat månadsjubiléet med alkoholfri cider, ostkrokar och en del godis. Kanske inte det allra nyttigaste, men man måste ju leva också.
Får väl i morgon trampa lite på motionscykeln eller - usch, ut och promenera som alla rekommenderar.

Kämpa på!

Hej!

@vår2022,

Tackar för grattis till min första helnyktra månad på massor av år. Det har inte varit lätt, men jag vet att det här med att dricka som självmedicinering inte funkar längre. Kroppen börjar ju även faktiskt fysiskt sett så smått att återhämta sig lite. Så om jag bara klarar av inte helt deppa till och spåra ur så borde jag kunna må bra mycket bättre med tiden om jag helt fortsätter att avhålla mig från alkohol. Får ta det hela stegvis dag för dag, och inte tänka för långt fram för då blir det nog omöjligt liksom, men just nu funkar det och känns rätt okej.

Har det gott!

@Kennie Tack. Vet att det kommer vara så även för mig. Tänk om man kunde få välja att enbart ha den rationella delen av hjärnan igång en period.

Hej,
Känner igen känslan du beskriver.Det känns läskigt och stort att inte dricka. Och lite obegripligt, man har ofta haft en stor del av sin identitet kopplat till att dricka alkohol. Men det går över. För varje dag känns det lite mindre konstigt. Du behöver inte välja för alltid just nu. Men sätt ett första mål. Tre månader brukar rekommenderas av Alkoholhjälpen för att rensa hjärnan och bli av med beroendet. Sen kan du ta ett nytt beslut hur du vill gå vidare. För egen del har livet blivit så mycket bättre av att sluta dricka, jag är så glad att jag tog steget!

Hej @Anders..
Jag känner igen mig i det du skriver. Har du kollat något på Alkoholhjälpens 10 veckors program? Jag var i samma sits som dig och testade det programmet. Jag tycker att det har hjälpt mig mycket genom att jag har fått upp ögonen för hur, när och varför det kan bli för mycket alkohol för min del. Ofta brukar de rekommendera här att man är helt alkoholfri för att kunna "programmera om hjärnan" och för att sedan ta beslutet om man vill dricka måttligt eller om man faktiskt inte klarar av måttligt drickande. Jag kan även tipsa om Alkispodden som jag kände igen mig mycket i. Finns på t ex Spotify. En bok som handlar om att dricka måttligt heter "För mycket för ofta" av Hammarberg och Romberg. Hoppas du fått något tips :)
Hälsningar Sommarsolen

Fortfarande förkylningstrött och huvudvärk. Inom några dagar ska jag få skrivkursfeedback på de 100 av de 200 sidor jag skrev under förra året, en sida om dagen, de flesta dagar. Väntar förstås ivrigt, efter det börjar en ny skrivperiod beroende på vad jag nu går höra. Känns dystert med det gråa mörka kalla vädret. Mycket tv-soffa. I veckan blir det både egna skrivgruppen, seniorkör som jag ska prova på samt litet jobbmöte på den spillra av jobb jag har kvar- en handledning som har dragit ut på tiden. Fantiserar om södern-resa. Tror inte det blir något, eftersom jag ju har skrivkurs hela året. Följer med stort intresse alla era karriär-moves. Hejar!

Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag är inne på dag tre. Det låter så löjligt att jag vill gråta. Samtidigt som jag vet att det inte går att komma till dag tio, femtio eller hundra utan att passera dag tre.
Det känns också som att jag har fått hybris. Men det är som det har varit tidigare. Tror att ”nu så – nu är det ingen fara, jag kunde ju avstå”. Vet inte om jag skrattar, gråter eller bara skakar på huvudet åt mig själv. Jag känner mig stark och livrädd. Nästan panik och samtidigt lugn. Jag vet att jag måste komma till förändring. Att det bara är jag. Jag själv som kan göra det. Inte dricka alltså. Fast det jag känner är nytt för mig är att jag mer känner att jag väljer nykterhet. Igår valde jag liksom inte ”att inte dricka”. Jag valde att bara vara.
Det är som en pingismatch i huvudet. Ena stunden är jag här och nu och det är skönt. Andra stunden får jag alla kommande situationer och möten ever i huvudet samtidigt och känner mig helt överväldigad.
Jag tror egentligen inte att jag kan dricka ”med måtta” men kan heller inte just nu säga att jag aldrig ska dricka igen. Blir för stort. Vad betyder det ens. Tillbaka till att försöka andas. Dag tre.

Det känns bakvänt att det är måndag idag förresten. Såg att det stog måndag på era inlägg från imorse och blev tvungen att kolla kalendern. Jag hade ju skönasöndag i fredags när jag var ledig kändes det som, jobbat i helgen och enligt min uppfattning borde det vara typ onsdag idag 🤯
Men dag som dag, det spelar egentligen mindre roll.

Hello!

@Påvägmothälsa jobbar kvällspass så jag kan ta det lugnt innan jobbet och det känns skönt. Blir ett kortare pass idag, eller det blir ett pass med "normala" arbetstimmar idag kanske jag ska säga. Inga enheter för mig heller igår och jag känner lite som du @prinsessa 🙂 att arbete blir lite av en krockkudde. Har dock fortfarande en del att jobba med vad gäller impulserna inför vissa lediga dagar. Imorgon är jag ledig tillexempel och det har hänt att jag på ett ganska impulsivt sätt köpt hem vin och druckit en del enheter även om jag slutat sent men vet att jag är ledig dagen efter. Ett sånt enhetstillfälle känns ju extremt onödigt. Det sista jag behöver när jag kommer hem vid 22-23-tiden är enheter.

Nu ska jag åka och handla lite och sen lulla runt lite hemma i lugn och ro innan jobb.

Ha en fin dag 🥰

@Flarran Grattis till första nyktra månaden! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra!

Min pappa självmedicinerade med alkohol i hela sitt liv. Jag tror att han i sin ungdom var lite blyg och med hjälp av alkohol vågade han ta plats. Han hade återkommande depressioner i hela sitt vuxna liv. Slutade dricka så många gånger att både jag och mamma mot slutet mest ryckte på axlarna och tänkte ”du börjar snart igen”. Hela min barndom/ungdom präglades av min pappas drickande och min mammas medberoende. Han dog vid 64 års ålder, med söndertrasad lever. De hade aldrig sett något liknande. På slutet kombinerade han 10% öl med Alvedon. Kass kombo. När han dog kunde jag inte sörja, det enda jag tänkte var ”skönt att han äntligen fått ro”. Det är 22 år sedan i januari.

Jag har ärvt min pappas sårbarhet för att få depressioner, jag har haft det återkommande i hela mitt liv sen tonåren. Jag har också ärvt hans sårbarhet för att bli alkoholist. I februari har jag varit alkoholfri i 4 år. Och jag behöver antidepp för att inte ramla för djupt ner i depressioner. (Livet ut har jag insett. Varje gång jag slutar med antidepp blir jag deprimerad inom några få månader.) Senast var jag sjukskriven för utmattningsdepression för 1,5 år sedan, utan att alkohol var inblandat. Var sjukskriven ett halvår, men sen ett år tillbaka mår jag bra igen och jobbar som vanligt.

För mig är sömnen nyckeln - och fasta rutiner. Gå upp samma tid, frisk luft och dagsljus varje dag, inte äta för mycket socker, lägga mig samma tid. Traggla, nöta, öva, träna på att få rutinerna att funka. Då har jag lagt golvet. Sen har jag lagt mycket energi på att ta reda på vad som gör mig glad. Jag mår bra av naturen i alla former. Jag får energi av att tjöta med folk. Jag har precis skaffat hund som ger mig både sysselsättning och kärlek i vardagen.

Ingen gör jobbet åt dig, och det finns inga magiska lösningar. Du måste fylla ditt liv med roligheter - som musik tex! Kanske vara mer aktiv på olika forum, inklusive detta. Kanske prova att träffa någon IRL osv. Sakta, sakta bygga upp ditt liv till ett liv som ger dig glädje och nöjdhet.

Jag tror på din förmåga att fixa detta!

Kram 🐘

@prinsessa God morgon. En sån klok insikt. Vad var det som fick dig att välja enheter igår?
Sista lugna morgonen för mig på ett tag, hade en fin söndag med lite trädgårdsarbete med min partner och middag med bonusbarn igår. Alkoholfritt rödvin passar ganska bra till pasta med tomatsås och vitlök. Har planerat okej för veckan som kommer, nu gäller bara att inte bli för uppstressad, samt att följa planen. @Natalia är du ledig idag? Nu skapar vi en bra måndag!

@Flarran Grattis till en månad nykter!🥳. Den längsta nykterheten du haft på 20 år! Rekommendation är att vara nykter minst tre månader så att din hjärna hinner återhämta sig och komma i balans igen. De goda effekterna av att vara nykter kommer kommer smygandes under reningsprocessen, så ge det tid. Det kan gå upp och ned men själv upplever jag att det bara har blivit bättre och bättre ju längre tid jag har varit nykter. Det blir mer stabilt och balanserat. Tankar och känslor ändras när alkoholtäcket inte längre finns. Bra jobbat!💪

@Smillans Visst är det sjukt att vi gått på bluffen och obeskrivligt skönt att vi synat den. Tänker på det @andrahalvlek brukar skriva som exempel: Har en trollkarl avslöjat sitt trick kan man aldrig gå på det igen. Så känns det för mig med alkohol.

Jag har också känt en väldig sorg för vissa som lämnat forumet, som det gått så himla bra för, som har helt rätt inställning och gjort enorma framsteg. Det är så fruktansvärt hur starkt beroendet är! Vidrigt! Och efter ett långt uppehåll är det tufft att ta sig tillbaka upp på hästen när man tagit ett återfall har jag förstått.

Jag är livrädd för återfall och jag tror det är bra att mata sin rädsla i just det. Det är det enda jag vill fortsätta vara rädd för.

Kram❤️

@Se klart Krya på dig och ta hand om dig❤️

Godmorgon! Dricker gott kaffe och försöker vakna till här hemma, ska snart iväg på arbete! Det är alltid en krockkudde för mig när det kommer till enheter när jag vet att jag ska iväg tidigt på arbete nästa dag.

Önskar er en finfin måndag!

Firar idag en månad som helt nykter i detta nu genom att skriva några rader då jag ändå inte kan sova trots medicin mot allmän ångest och svåra sömnbesvär. Har som medlem på detta forum tagit del av många olika livsöden kretsande kring alkohol som givit mig inblick i hur olika det kan se ut när det gäller själva överkonsumtionen och missbruk av alkohol. Det finns väl kanske någon som jag läst ord av som verkar att ha lite grann av min psykiska problematik i botten. Förstår att det för en överkonsument av starka drycker utan någon psykiatrisk sjukdom som kanske dystymi kan vara svårt att relatera till mycket av vad jag har delat med mig om angående min livsresa.

Mycket har jag berättat om, så som att min mor redan när jag knappt var sju år drabbades av manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som det heter nu. När det gäller mig själv så har jag sedan barndomen varit nedstämd och haft svårt att passa in i något sammanhang på grund av väl min Dystymi som i grunden är den sjukdom som jag känner stämmer mest in på mig. Har endast gått grundskola med mediokra betyg då jag inte kände något intresse av att studera och dessutom väl mest kände mig rätt mobbad och utanför.
Något riktigt liv har jag aldrig känt att jag har haft.

När det gäller den psykiska biten har jag ingen fastställd diagnos i liksom en enda klarlagd specifik term, då sådan inte har kunnat fastställas av de läkare inom öppenpsykiatrin som jag har gått hos i flera år och där fått all den hjälp och expertis som de kunnat uppbringa i form av mediciner och samtalsstöd. Jag har lyckats att leva långt över femtio år med mitt psykiska ständiga lågintensiva pågående depressiva tillstånd av mer eller mindre stark nedstämdhet. Har idag så låg energinivå att jag får uppbringa alla mina krafter för att bara existera och klara av vardagens mest grundläggande sysslor och är även numera helt förtidspensionär eller som det nu heter, gående på sjukersättning.

Jag började tidigt att självmedicinera med alkohol som har varit det enda som har givit mig andrum och en stunds ro och frihet från att slippa känna mig helt hopplös och värdelös, samtidigt så har jag aldrig känt mig glad och lycklig av berusning utan endast fått vila min hjärna från att dagligen mest ständigt gå omkring och tänka riktigt mörka tankar. Min egen terapi som jag har berättat om handlar om musikskapande vilket läkare har sagt är bra om jag försöker att fortsätta med.

Det är egentligen inte konstigt att alkohol i de kopiösa mängder som jag har intagit i olika former genom åren utan att ens ofta känt mig mer än kanske lite salongsberusad för det mesta, har givit mig de olika kroppsliga hälsoproblem som jag numera har med bland annat högt blodtryck som jag tar mediciner mot, en märklig dimsyn som experter inom ögonsjukvård inte kunnat se den direkta orsaken till, samt självklart dåliga levervärden och annat lite mer diffust som väl beror på just överkonsumtionen av alkohol. Månaden som gått då jag varit helt alkoholfri har minskat de mest akuta problemen med njurar och urinvägsproblem som jag hade i somras, så det är ju positivt.

Men psykiskt sett när det gäller min ständiga nedstämdhet som jag har haft sedan jag var liten, eller faktiskt redan innan ens min mor diagnostiserades med sin sjukdom. Den är för mig lika närvarande som den alltid har varit och nu kan jag inte längre ens självmedicinera med alkohol mot den om jag inte ska riskera att återigen få akuta urinvägsbesvär som jag har talat om tidigare.

Det talas väl om att det ska vara gott att leva och att man ska njuta av sin tillvaro. Det är då inget som jag känner att jag har gjort värst ofta eller gör. Men kunde min mor få avsluta sina dagar av naturliga orsaker, så borde väl även jag kunna vandra några år till i denna jämmerdal tills inom förhoppningsvis inte allt för många år kanske hjärtat slutar slå av sig själv en vacker dag.

Skulle verkligen behövt några starköl eller en flaska vin, känns det som, för har ingen ork eller nån lust att fira denna dag med en rask morgonpromenad eller nåt annat i den vägen som kanske någon hurtfrisk allmänläkare skulle ha föreslagit. Så det får väl i stället bli så att jag nu denna tidiga morgon i stället firar en månad som helnykterist med ett glas alkoholfri cider.

Skål!

Att utvecklas individuellt och som par är inget som kommer automatiskt. Lite som @Självomhändertagande är inne på. Då man ställs inför svåra händelser tvingas man ju tänka till och agera. Att lära känna sig själv och även förstå andra skapar ju massa möjligheter. Att utvecklas är en ynnest och tar man tag i sina tillkortakommanden så frigör man ju massa negativ energi som man istället kan lägga på sådant man mår bra av. Alltför många där ute går runt som levande döda just pga egna rädslor. De fastnar och vågar inte titta på sig själva.

Att dricka för mycket för ofta kan ju leda till ett beroende. Slutar man dricka är man alkoholfri. Skillnaden mellan de två tillstånden har jag funderat över. Vad är den stora skillnaden? Själv har jag kommit fram till att just alkohol gör en till levande död. Man lixom bedövar bort möjligheten att lära känna sig själv och stagnerar i utveckling. Tuffa saker bedövas ju bort så man behöver aldrig riktigt lära känna sig själv. Alkoholen trubbar ju av en. Den största motivationen enligt mig att sluta är när man ser detta. Då inser man att man vaknar till liv igen. En sån gåva. Hoppas din kille kan få se och känna det? Att han ser att det faktiskt är möjligt att bryta och istället börja leva.

Jag tycker det finns något fint och vackert att inte bara ge upp som par. Lite som Beckhams. De fick ju kämpa med en hel del och verkar ha kommit ut starkare. Finns viljan, den genuina kärleken i botten, en lojalitet och att man på riktigt är beredd att lära känna varandra tror jag det finns grogrund för fantastiskt liv ihop. Inga förhållanden går på räls. Alla får problem. Det viktigaste tror jag är att man vågar vara nära och aldrig sluta kommunicera oavsett hur tufft livet är. Tycker mig se detta lugn hos ex Sanna Lundell & Persbrandt. De verkar ha landat som par.

En psykolog sa till mig att de allra flesta relationerna kommer aldrig ens förbi fas 2 (Forming, Storming, Norming and Performing). Har tänkt på det rätt mycket. Det krävs en hel del från båda att bygga och förvalta sund relation.