Senaste kommentarerna i forumet

@Kameleont
Har tänkt på dig under dagen och undrar hur din dag varit?
Förlåt för mitt tidigare svar, känner mig ibland som en dålig lyssnare och ska komma med massa råd hela tiden.
Kram

@Himmelellerhelvette En väldigt fin lägesrapport ❤️ Varmt grattis till snart 15 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Jag brukar också säga att jag är mer grundglad, grundnöjd. ”Golvet” har liksom höjts. Och jag är öppen för roligheter, tar ofta själv initiativet - och jag njuter 🥰

Vid några tillfällen, då jag träffat roligt folk och pratat och skrattat mycket, så kan jag bli studsigt euforiskt, så jag har nästan undrar om jag råkat få i mig alkohol av misstag.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Kram ❤️

@Flarran Tack för härlig delning! Blev glad, njut av livets alla vägar du kan välja och vila så mycket du känner för. Finns inga måsten, ibland borden men dom går ofta att skjuta på❤️

Snart 15 månader nykter!

Jag finner mig själv mer och mer. Börjat ta mig ut mer bland vänner och känner hur mycket livet har att erbjuda.

Tänker på hur konstigt det var att jag var nöjd med livet men alkohol som den viktigaste ingrediensen. Behövde inte folk eller sysselsättning nått särskilt. Behövde mest vara ifred så jag kunde dricka.

Livet öppnar sig mer och mer och jag kan inte förstå att jag inte kunde se hur mycket det finns i livet. Blev ett tunnelseende.

Kan njuta lika mycket av en lugn promenad i skogen som en lugn kväll i soffan. Jag kan njuta mer generellt av det mesta.

Min kropp är i balans, jag äter när jag är hungrig, vilar när jag behöver vila, aktiverar mig när jag behöver aktivera mig, tränar, sover så bra och sömnen läker mig på alla sätt. Kroppen ger de rätta signalerna så som den är skapt att göra.

Jag har arbetat mig igenom många trauman och känner att det hjälpt mig lära känna mig själv.

Jag känner mig grundad och älskad.
Jag tycker om mig själv och är fascinerad över hur mycket näringsrik kost, träning och mindfullnes läker mig.

Tänk vad konstigt allt kan bli...

Förresten @vår2022, kul att du skrev några ord, det uppskattades.

Hur som helst, tänk vad konstigt allt kan bli liksom när man har börjar att tänka på ett nytt sätt och lyssnar på sin kropps signaler och inte bara rusar rakt fram som man ofta väl har gjort bara för att man trott att det är så man ska göra för att vara någorlunda normal liksom.

Hade som det skrevs lite tidigare idag en tanke på att gå utanför dörren för att handla lite mjölk och andra nyttigheter i en butik lite längre bort för att få mig lite nyttig motion som jag logiskt sett vet behövs för att komma in i bättre levnadsmönster. Men efter att jag hade skrivit av mig lite tankar kände jag mig lite allmänt kroppsligt trött och gick och vilade mig och somnade en stund.

Sov faktiskt tre timmar på eftermiddagen tills det blev mörkt ute och drömde en lite konstig dröm som jag tänkte skriva om på detta forum som jag har börjat att betrakta som en slags vän, eller åtminstone som en öppen dagbok där alla som så vill kan läsa mina inre tankar kring resan jag har påbörjat som en ny och lite mer tänkande människa när det gäller att förstå mig själv och i vilka situationer som jag tagit till och ännu känner för att dricka alkohol för att därmed liksom bemästra jobbiga känslor.

Har förstått att de flesta som skriver här på forumet har betungande arbeten, familjeliv, vänner och kanske även träningskompisar inom olika områden som upptar rätt så mycket tid av dygnets tjugofyra timmar. Men isolerad som singel vilket jag är - eller isolerad i någon egentlig mening är jag ju inte, för jag är ju faktiskt som arbetsbefriad helt fri att gå åt vilket håll jag vill, men många fattar nog tanken ändå.

Men vad var det som jag skulle skriva och berätta om då, jo jag vaknade just upp ur en märklig dröm där jag liksom var en osynlig åskådare och följeslagare till en yngre medelålders kvinna som gick och talade högt i en mobiltelefon sådär som många gör nuförtiden. Hon hade i min dröm en slags märklig och djupsinnig konversation med någon som föreföll att till henne kanske vara någon äldre släkting, bekant, kanske även studiehandledare eller nåt sånt.

Hon talade om sitt liv och något som verkade vara studierelaterat, kanske psykologiska studier och praktiska frågor i hur vardagstankar om känslor kunde bemötas och bearbetas på olika logiska sätt. Det var intressant att höra hur tankegångarna gick och det kändes så levande att ha denna dröm. Kanske var det egentligen mitt undermedvetna som ville säga mig något, vem vet...

Samtidigt så minns jag i drömmen att jag hade en misstanke om att det just var i en dröm som jag nog befann mig i. Men det struntade jag helt i och följde försynt och tyst efter hon som gick och talade i sin mobil, för jag var så nyfiken på vad det hela skulle mynna ut i, och just då så vaknade jag till och upptäckte att klockan var nästan 17:00 och att jag inte hade kommit mig för att komma utanför dörren i dagsljus i dag heller. Det kändes snopet att ha somnat så där utan att ha planerat det.

Men nu idag har jag bestämt mig för att för en gångs skull gå emot mina inre känslor om att vara liksom plikttroget ”duktig” på något sätt och inte lyssna på mina påträngande känslor om att bara gå rakt fram utan att tänka på hur jag verkligen mår och känner. Vilket faktiskt tyvärr är något som jag nog gjort i alla de år som jag druckit vin och öl. Ja, nästan som väl en törstande ensam vandrare i öknen eller nåt.

Något jag tror kan ha bidragit till att jag ofta druckit alkohol av de mest skilda slag och inte minst en massa folköl. Det är nog att jag har gjort så utan att tänka efter över huvud taget. För ofta när jag nog egentligen kanske varit trött, hungrig, törstig, ledsen, arg, frustrerad och väl det mesta av hela känsloregistret som kan spela in. Det har helt enkelt blivit som så att jag då öppnat en pilsner eller svept ett glas för att känna lugn, hur knasigt det än kan låta.

Jag har helt enkelt låtit mig jagas av en inre alkoholdemon utan att fatta ett enda smack.
Så nu gör jag tvärt emot min duktighetskänsla som säger att jag ska gå ut trött som jag ännu trots allt är i mörkret, för att handla mjölk och andra nyttigheter och genom detta väl även bevisa för mig själv att jag kan motstå frestelsen att handla ett sexpack eller två med folköl som nu finns i sinnet.

För nu är det ju snart en hel månad som har gått som hundraprocentigt alkoholfri. Då måste jag ju självklart kunna motstå en liten känsla av frestelse att köpa pilsner som ännu knepigt nog finns. För man är väl ingen korkad slav under lasten heller...

Den känslan går jag inte på idag, utan tar och slår upp ett glas med äppeljuice i stället.
Smuttar lite på den och går sen och vilar mig en stund, lyssnar kanske på lite lugn musik eller nåt. Har faktisk en massa mat i skåpet, mikropopcorn samt glasstrutar i frysen. Kanske ska man se på nån kul film eller nåt.

För jag är faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, om jag känner för att vila istället för att slita ut mig med sånt som man kanske på något sätt försöker att inbilla sig själv är klokt och helt normalt att göra, bara för att det liksom väl bara av en märklig nästan tvångsmässig vana ska vara så.

Då tänker man inte själv, det är mest ren automatik som råder då, och jag är då ingen slags robot eller maskin liksom. Det ska ingen onyttig känsla inom mig någonsin mer få mig att tro. Har nu när klockan just passerat 19:00 skrivit ner mina senaste tankar och går som fortsatt spiknykter och rätt nöjd äppeljuice-drinkare därmed vidare ännu en dag som helt klar i knoppen, och kanske vilar mig en stund till, eller som sagt bara gör nåt kul som jag känner för.

Ha det gott!

@Se klart Spännande! Kul med något nytt som kan engagera! Kram

@Ny dag Prova att skriva, ta penna och papper och skriv, skriv, skriv. Det kan hjälpa dig att komma till insikt med tankar, med skav. Efteråt kan det gått timmar och det kan ge en skön känsla. Du behöver inte spara det om du är orolig att det ska komma i fel händer, riv och släng eller bränn.

Kram❤️

@marshmallow11 Bra jobbat! Ja livet kan verkligen utmana och efter varje utmaning utan att ta till alkohol blir vi starkare, det är min tro.

Kram❤️

@erivan Det är inte alls larvigt att skriva det igen. Det krävs olika många återfall för oss alla innan vi kommer vidare. Jag tror på dig❤️

@Varafrisk Jag tror att känslorna sköljer över dig nu lite för att du slappnat av en aning i allt kaos?

Jag tror du kommer finna dig själv, dina intressen och vad livet har att erbjuda dig när du börjar känna efter vad DU vill, inte anpassa dig till någon annan. Det finns bokcirklar, yoga i grupp, kanske syjuntor?

Bra att du låter dig sörja, det är en viktig del i läkningen.

En stor varm kram❤️

@Andrahalvlek Det låter vettigt❤️

@Ung angörig
Hej.
Detta forum har hjälpt mig mycket, både under min relation med en alkoholist. Välkommen hit, uttrycket känns lite tragikomiskt men hoppas du blir hjälpt här.

Som jag upplever det har han grava problem, bland annat att lova, gömma, brutna ord m.m. Han kan helt enkelt inte kontrollera det.

De med beroende skäms ju också över den situation man är i. Någon stans vet man, och man är inte stolt. Beroende är en jättekraft - tyvärr. 😔

Jag tänker på din rubrik för ditt inlägg, det där med att vad kan du göra? Det är att sätta gränser, att få ett svar vad man kan göra är svårt då jag tänker att vill någon sluta dricka och är man motiverad ska det komma från den med ett beroende.

Fortsätt gärna skriva här, och sköt om dig. 🌹💜

Och du, är det någon situation som inte känns bra i magen, försök att ta dig ur den situationen. Kram.

På tåget igen- denna gång för en kortis hem och fira kusin som fyller år. Åter landet ikväll alltså. Jag hade ju kunnat köra hem men är inte så sugen på att köra tillbaka så många mil i mörkret. Och tåget går snabbare.
Haft två dygn med fullt hus och mycket aktiviteter där jag främst sysselsätter mig i köket. Förr om åren var ju detta mitt stressigaste moment - fixa förbereda, laga. Nu är det fortfarande mycket att stå i och planera men det går liksom inte ”in” i mig så som förr. Det är stress som ligger utanpå. Den känns som att den är för alla att dela på. Inte bara min. Jag är inte föredömlig när det kommer till att delegera, och det är inte lätt att dyka in i mitt rätt så fastslagna schema. Men jag är rätt okej med det, och sen har jag lätt numera att lämna över disk och plock till andra. Vi har nu en barnbarns-bebis som närmar sig året och hon är den gladaste lilla unge jag sett. Vilken fröjd! Katterna håller sig på vinden, men kommer ner och ”pratar” när barnen gått och lagt sig. I helgen har vi varit 12 vuxna, och en handfull småbarn- med olika tider och som alla dras till samma ytor för att det är mysigast så. Ni vet ju hur det är med små kök på stora fester?
Idag var vi på kyrkogården och tände ljus. Saknar min pappa men utan någon ilska. Jag bara längtar lite efter att höra hans röst. Jag var ju med honom när han flaxade upp i himlen, släppte iväg honom och sa att han skulle flyga, passa på när näktergalen sjöng. Det var fint.
Kram på er alla kämpar 💕

Vad fint du skriver @sattva och så himla modigt att orka och vilja omvärdera, ta till sig nya insikter.
Det är inte lätt detta med döttrar, jag har tre, och vi har våra olika relationer och utmaningar. Senast i helgen berättadw en av mina döttrar om minnen från barndomen som hon upplevt som så negativa/dåliga. Det var inte specifikt riktat mot mig men jag är/var ju då, ansvarig för hennes väl. Jag har funderat kring det och om jag ska ta upp detta vidare med henne. Det var skönt att hon inte konfronterade mig just nu, men tänker att det är en tråd som behöver nystas i.
Din dotter är ju så ung. Det du visar framförallt är att du står på hennes sida- bokstavligen, och det är nog det viktigaste av allt. Kram 🤗

@Sattva Tack för att du tror på mina förmågor ❤️

Kram 🐘

Tack Onkel F !!!
Jovisst är det som 12e steget online men jag följer det inte helt slaviskt :-) Kul att jag kan dela nåt till dig <3

Just nu svallar mina känslor över när jag lyssnar på The Beatles senaste singel "Now and Then" !! Att höra John Lennons röst igen efter att den tystnade för 43 år sen ger mig rysningar ! Och tårar i ögonen <3 Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den idag !!
Finns på Youtube.... Att kunna njuta av alla mina känslor fullt ut är också en del av min nykterhet !!

@Adde skrev:" jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig""
Så sant, så sant. Jag känner igen mig helt och hållet. Varför kan inte beroendemottagningen/AA/Gud bara "fixa mig"? Allt är upp till mig själv, andra kan hjälpa och stötta men inte mer.

Jag uppskattar dina inlägg. Reflektioner från en med lång erfarenhet hjälper även mig i mina försök att leva nyktert. Tolfte steget online så att säga.

Tack!
Onkel F

@Flarran Hej! Fint att läsa om att du efter en månads nykterhet skriver ”genom en månads nykterhet snart, så jag har lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på”. Det är verkligen så och ingen annan kan göra det jobbet. Jag tänker också hur viktigt det är att ha tilltro till den egna förmågan att man klarar av det. Du skriver vidare att du insett att det endast finns en väg att gå och det är att inte dricka alls. Så är det för mig också, för att jag ska må bra så finns det bara denna väg. Jag blev tidigt övertygad om att sluta dricka för gott, dels för att effekterna av att inte dricka var så positiva som minskad ångest, bättre självkänsla, fräschare kropp, ljusare syn på framtiden och hopp. Det som också gav mig motivation att inte dricka var att läsa, googla och se på youtube om hur alkohol och beroende påverkar hjärnan och belöningssystemet. Det fick mig verkligen att inse vilket gift alkohol är och hur det lätt tar över hela ens liv. Och som jag tidigare nämnt är mitt positiva tänkande om hur jag vill att mitt liv ska se ut, vad det ska innehålla, mina värderingar och hur bra jag mår utan alkohol, det som gör det lätt för mig att vara nykter. Jag säger som du, Nej tack! Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt!

Ha en fin lördag!🍂

@Varafrisk starkt av dig att vara nykter när livet runt om är hårdare än vanligt 😊

@ Surkärring bra att du lyssnar på vad kroppen behöver 🌸 För min del när jag känner hopplöshet brukar jag zooma in på vad jag uppskattar i livet. Att ständigt tänka på världsläget är överväldigande 🌸

Hejsan allihopa!

God morgon @Kennie, du och alla fina skribenter här på forumet gör ett kanonjobb, kunde sitta och rabbla nicknames man läst många kloka ord av länge, men vill bara tacka er alla för att ni allihopa finns. För den som skriver och stöttar i kampen mot drogen alkohol är faktiskt värd en rejäl applåd, det tycker i alla fall jag. Hur som helst, mår jag just nu rätt bra efter att ha sovit som en klubbad säl i drygt sju timmar, gjort skäl på ett positivt sätt för uttrycket sjusovare alltså, genom att ha mer eller mindre frivilligt varit vaken i över ett dygn i sträck för att komma in i bättre sovrutiner. Något jag tror är viktigt för att starta om som nykterist för att må bättre och komma mer i psykisk balans. Varje sekund är början på ett hälsosammare och bättre liv är även något man bör tänka på.

Kunde inte följa min nya morgonrutin med chockad och mackor på morgonen då mjölken tråkigt nog var slut. Det fick bli äppeljuice och någon ostmacka i stället, det går bra det med, mjukost är fina grejer. Promenader för bättre välbefinnande som alla rekommenderar för att skingra tankar på vin och öl, vet jag är nyttigt och bra på alla sätt. Men det är inget som lockar just nu rent generellt, men ska försöka att promenera till matbutiken och kanske den som ligger lite längre bort än den närmaste och då naturligt få mig en promenad lite senare och där handla lite bättre grejer än bara pilsner, jordnötter och chips senare idag.

Det är lördag och bolaget är stängt, tack vare alla helgons dag. Det kändes nästan som en skaparens gåva eller skänk från ovan när jag i morse drog på almanacksbladet och såg att det inte skulle kunna inhandlas några starka drycker, åtminstone inte idag. Upptäckte på systemets senaste kassakvitto som låg och skräpade i en kökslåda här, att jag har inte har gynnat detta bolag sedan den femte oktober. Det är faktiskt ett personligt världsrekord. Har inte druckit något hemkört eller folköl heller.

Minns första flaskan med billigt 14 procentigt rödvin som inhandlades över disk en gång i tiden på förra århundradet ett femtontal år före år 2000. Det vinet var inte speciellt gott och inte blev man så full som man hade trott och hoppats på heller, men en negativ inkörsport till destruktivt drickande av skadligt slag var det i alla fall. Minns även varför flaskan över huvud taget inhandlades.

Det berodde på att man ville döva jobbiga känslor och inte för någon ville berätta om hur uselt man psykiskt mådde inombords, samt väl även kanske på den i mitt fall medfödda ständiga lågintensiva nedstämdheten, sociala ångest och krypande oro i kroppen som alltid mer eller mindre funnits med i bilden och som man ville slippa ifrån en stund. Men då farsan var helnykterist, så kändes det även rätt så skamligt och fel att ens gå in på bolaget. Tänk om man hade följt denna känsla och lyckats att motstå frestelsen att gå in och köpa den där första flaskan, men då hade man kanske hamnat i andra problem och vem vet, kanske i ett än värre svårt missbruk av tyngre slag.

Tänker ibland på hur man skulle ha gjort om internet hade funnits då och man hade kunnat läst om riskbruk, psykisk ohälsa och fått reda på allmänna saker om sånt som depression, dystymi, generell ångest och den i dess spår vanligt förekommande beroendeproblematiken kring det rent psykologiska spektrat alltså. Då hade kanske allt sett lite annorlunda ut. Men om inte men vore, så vore väl inget omöjligt liksom. Men förstår numera ändå att det gäller att tänka gott om sig själv.

Det är många tusenlappar i frivillig, skadlig och korkad extra skatteinbetalning man har gjort genom spritinköp genom åren när man först suttit och deppat och sedan supit för sig själv på någon ödslig plats för att slippa att tänka dystra och mörka tankar en liten stund, och sedan dagen därpå mått som, ja inte direkt någon liten lycklig liten prins i alla fall. Lärpengar kan man väl kalla det hela för.

Tänk vad många knep man använt sig av för att slippa synas så mycket som överkonsument och handlat på olika platser och även i andra städer. Har exempelvis aldrig handlat med kontokort, utan alltid med kontanter med tanke på att man alltid värnat sin anonymitet och inte velat att ens banken skulle kunna få en vetskap om köpmönstret. Det är väl även ens stolthetskänsla som gjort att man så sent i livet öppnade upp sig till sist och talade ut inför sjukvårdsfolk om ens problematiska tillvaro. Det var väl även i viss mån den berömda botten som det talas om ibland som man kanske då hade nått.

För den nye läsare som på något sätt känner igen dig lite grann här och där i min livshistoria kring onyttigt och skadligt bruk av alkohol och vill minska ner, ska veta att det är din kropps signal att du bör upphöra med att dricka alkohol över huvud taget. Det finns så mycket annat här i världen som ger så mycket mer än att bara gå omkring mer eller mindre berusad alltså. Jag personligen har sökt mig till det konstnärliga uttrycket som ligger naturligt för mig, där musik är min personliga terapi.

Har berättat om mitt musikprojekt Flarran Stuff som finns på Soundcloud som inte det minsta handlar om att jag vill skaffa vänner där eller synas något speciellt sätt, har inte för avsikt att kontakta någon där och liksom outa mig själv eller någon annan om nu någon trott så. Lägger kanske spontant ut någon till låt framöver om jag känner för det, för jag har väl alltid egentligen varit lite av en en konstnärssjäl tror jag.

Har för övrigt i verkliga världen provat på föreningslivet på olika sätt men inte känt mig hemma i sådana sammanhang. Det är så mycket olika intriger och baktaleri även hos intresseföreningar och församlingar av olika slag. Så även det mer organiserade kyrkolivet är inte heller det något som tilltalar mig det minsta just nu. Men min personliga andliga tro den är faktiskt starkare än någonsin.

Genom en månads nykterhet snart, så har jag lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på. Lever man i en miljö eller situation som man inte trivs med måste man värna sig själv och inte stanna kvar i kanske en dålig och nedbrytande tillvaro liksom. Meningen med livet är kanske så enkel som att bara vara ett med det naturliga, andas lite frisk luft i naturen och inte fundera så djupt på allt så att man till sist kanske går vilse i egna knepiga tankar.

Jag har efter mer än 35 år insett att det bara finns en väg att gå när det gäller nykterhet och det är att inte dricka onödiga drycker, slappa och då tappa fokus på det viktiga som är att inte använda alkohol alls som ett slags bedövningsmedel eller någon form av bevisligen helt nedbrytande självmedicinering. Det kan i stunden kännas svår att avstå, men om någon vill bjuda mig på exempelvis en öl eller vin, så säger jag numera faktiskt vänligt men bestämt orden: Nej Tack! - Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt, kroppen säger ifrån liksom, men en läsk går bra om du har...

Ha en fin dag!

Vad bra att du känner ett lugn i att det som nu sker, det sker. Du kan verkligen inte göra mer än du gjort.
Jobbet är trots allt bara ett jobb. Jag är helt övertygad om att du kommer att landa med fötterna ner och huvudet upp!

Av nån anledning så har mina tankar de senaste dagarna roterat runt mitt beslut att åka på behandling??
Jag försöker reda ut hur röran i min skalle såg ut då men det är ruggigt svårt. Jag kommer ju ihåg att jag var så enormt trött på mig själv och min oförmåga att låta bli alkoholen. Jag jobbade, söp, sov i ett enda tempo. Och blev mer och mer missmodig. Och jag trodde ju att jag var den enda som hade såna grymma problem med mig själv.
När jag började leta efter nån "som kunde fixa mig" så kände jag iaf att jag gjorde nåt för min egen skull. Det tog ca 6 månader innan jag tog beslut att åka på behandling, påhejad av ingen,
och jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig". Som trogen alkis så var jag ju så van vid att lägga skulden på andra så därför höll jag fast vid tanken att jag inte behövde göra nåt själv.
Det tog några dagar i behandlingshemmet att fatta att jag hade så gigantiskt fel !!!
Jag, jag enbart !, har makt nog att ändra mig själv och ingen annan !!!!
Mitt tänk ändrades succesivt med tiden och det tog inte så lång tid för mig att fatta att jag är herre över mina egna tankar och att orsak och verkan hänger intimt ihop med mitt leverne.

Mina tankar om att nån skulle "fixa mig" till att jag insåg att jag själv har makt att förändra mitt liv är hela nyckeln till mitt nyktra liv.

Tänk så enkelt det kan vara med nyckeln i handen !

Igen evigheter sedan jag skrev. Har passerat 2 år 10 mån nykter. Att dricka alkohol känns väldigt avlägset. Finns inget som helst sug kvar sedan länge. Smågodis är fortfarande dock en issue. Borde kolla upp fastevärde på blodsockret, min pappa hade diabetes typ 2 fast han var normalviktig. Han både rökte o drack vin dock, så hans kropp var nog inte i bästa skick. Det är så himla viktigt för mig att leva som jag lär, och det är nog där största skavet kring godiset ligger. Att jag inte tar hand om mig så som jag skulle vilja.

Jag jobbar jättemycket i nuläget med relationen mellan mig och dottern. Mitt fokus har så länge varit att navigera i hennes och min mans kraschade relation. Där har vi nog äntligen hittat hem i något som kanske inte är fred, men iaf vapenvila.
Istället har dotterns och min relation ställts på sin spets. Hon har så mycket ilska, besvikelse och sorg som hon bär på sedan långt bakåt. Som kommer ut i explosioner med så mycket anklagelser om precis allt bakåt. Barndom, skilsmässa, val av ny man, val i nuläget etc etc. Jag har stundtals känt mig som en blöt fläck inte värd vatten ens. Jag sökte upp familjerådgivaren som jag o min man gått hos. Hon känner ju till oss. Fått bra råd, men svåra. Jag kom med frågan "Hur mycket ska man ta av sin 19-åriga dotter?" Typ. Jag vet inte alls hur jag ska hantera henne. Rådet var att förstå att det inte är en 19-åring som skriker mig rakt upp i ansiktet, svart i ögonen. Det är en 2-åring, en 10- åring, en 14- åring etc. Som inte vill ha eller behöver mitt perspektiv/ förklaring till de val jag gjort. Utan som behöver mötas där hon är. Att jag behöver bjuda in till ett samtal i lugn o ro där dottern får säga "allt". När hon sa detta kände jag mig maktlös och oändligt trött. Men nu har det gått några dagar och jag förstår att det är enda sättet till läkning. Så vi ska prata nästa helg.
Jag hade aldrig dessa samtal med min mamma, trots att det nog hade behövts. Jag vill inte vara som hon, med en övertygelse att själv sitta på sanningen och rättfärdiga sina handlingar. Jag kommer göra allt jag kan för att inte föra det arvet vidare.