skrev Andrahalvlek i Nykter livet ut
skrev Andrahalvlek i Nykter livet ut
@Se klart Kryakram ❤️ Och varmt lycka till med jobbintervjun - hoppas du blir snabbt frisk så att den blir av!
Kram 🐘
skrev Se klart i Nykter livet ut
skrev Se klart i Nykter livet ut
Igår blev jag förkyld som liksom i ett trollslag. Näsan rann, och i morse vaknade jag med vad som känns som influensa. Sovit mest hela dagen, ätit skumtomtar och druckit cola. Det var oerhört länge sen jag var sjuk och jag hoppas inte att detta är början på serie-infektionerna jag hade i våras.
Stannar på landet, smörjer nariga läppar!
Fin kväll alla 🦋
skrev Se klart i Nykter livet ut
skrev Se klart i Nykter livet ut
@himmelochhelvete, ja det blir en formell intervju i veckan. Det känns lite läskigt och ”våga hoppa” att ens överväga- har ju inte fått detta jobb än.
@vår2022 ja vi är några superfixare här, som behöver öva på att lätta på krav och inte härbärgera alla andras känslor?
@sattva, nej men visst är det så, men tänker att livet aldrig liksom står stilla- utan är i ständig rörelse?
Tack för fina kommentarer och omsorg 💕💕🙏
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hej @ Blenda!
Jag har tänkt att skriva till dig länge, men haft så många tankar snurrande i skallen att det inte blivit av liksom. Det är inte för att man varit oartig, men det kändes nyss liksom att det kunnat tolkas så. Men kom till skott nu så här efter att jag nyss kom in efter att kört igång med tvätten som jag berättat om för andra här på forumet om nyss.
Hur står det till förresten? Du som ju har varit här på forumet i över 9 år, helt otroligt egentligen att du har sån ork, energi och uthållighet, det känner man då inte själv att man har egentligen. Det är nog faktiskt endast vetskapen om att kroppen inte fungerar optimalt, eller ens alls tillsamman med gamla ”kompisen” flaskan. Det är verkligen en jobbig kamp det här.
Det känns tomt och ensamt att inte ha denna ”vän” med sig hela tiden. Hade det inte varit för vetskapen och erfarenheten om att kroppen inte fungerar som den ska med alkohol, så hade jag lagt ner det här projektet med att försöka vara helnykterist för längesen. I morgon så är det en helt ny vecka och då blir det för första gången på väl en tjugo år utan en enda droppe öl eller nåt.
Har nu skrivit av mig en hel del, men det är massor med tankar och känslor att bearbeta och det känns inte lätt, men forumet har i alla fall gett mig möjligheten att tala ut lite om mina tankar. Terapeuter av olika slag kan jag säkert få om jag orkar sitta öga mot öga med någon psykiatriker eller psykolog och tala rakt fram med någon som kanske mest lyssnar, tittar på klockan, suger på en penna och kanske lite förstrött gör någon anteckning och säger något intetsägande känns det som.
Men nu ska jag inte bli trist och långrandig, det är ju dags att gå ned i källaren och lägga in tvätten i torktumlaren nu, så nåt lite kul... har man ju i alla fall för sig. Vet i stunden faktiskt inte varför man bryr sig om detta, men det får väl rulla på ett tag till, men nog hade man tagit sig ett järn eller lite till om man kunnat liksom. I morgon är en annan dag säger en sångtitel, och visst är det väl så. Den inre kraften som du skrev om att du tror att jag har.
Den kraften känns så här i stunden inte vara så värst stor, mest bara kanske en liten gnista av ett svagt hopp.
Men det känns kanske lite bättre i morgon, vem vet. Men ska väl inte sitta här och klaga, för det gör ju ingen glad. Hur som helst, du gör ett fint jobb som orkar att skriva till en så som mig i alla fall ska du veta. Önskar dig en fin kommande vecka och fortsätter väl ett tag till.
Kämpa på!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hallå!
@vår2022,
Har promenerat en liten bit till närmsta matbutik tidigare idag, inte direkt av lust till att gå ut och gå. Men ibland måste man ju införskaffa mat och sånt. Berättade nyss ovan om hur svårt det var att stå emot längtan att köpa öl.
Det fick bli alkoholfri cider istället och chips. Det fick duga, för en månad vill man ju åtminstone klara av att vara nykter, fast nog är det svårt det här. Kom just på att jag har en tvättid och då har man som oftast svept några burkar som ”belöning” för ens hårda arbete liksom. Men köpte faktiskt en hel del med blandat lösgodis i butiken idag, så det får väl bli lite sånt senare som belöning i stället. Klockan är snart 19:00 och då är det dags för tvätt, sicket nöje...
Ha det gott!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hejsan,
@Himmelellerhelvevtte.
Det går lite upp och ner här med energin och sånt. Kul att du gillade ett av mina inlägg. Skriver väl kanske lite för mycket om allt kändes det som för en stund sen. Men det är väl bättre än att dricka en massa pilsner i alla fall kanske. Tänkte först slöa och göra ingenting alls idag, fick sen för mig att gå och handla. Behövde ju köpa yoghurt och mjölk med mera. Men en sån utmaning det var att stå emot lusten att köpa öl när man passerade hyllan med läsk och sånt. Fick verkligen bita ihop rejält och kämpa mot den gamla vanan man har. Lyckades i alla fall låta bli att köpa ett sexpack med favoritölen trots lurigt extrapris och allt. Hur som helst, ha en fin kväll.
Kämpa på!
skrev Amanda L i Andra halvlek har inletts
skrev Amanda L i Andra halvlek har inletts
@Andrahalvlek Jag fortsätter att hålla tummarna. Bra att facket gör något, är man enig kan mycket göras. Jag tror som de andra att du kommer att gå vidare med rak rygg. Även om man förlorar så är det viktigaste att ta strid. Att inte cheferna tog med facket på det första mötet är ju så mysko!!!
❤️👍
skrev Amanda L i Div åsikter eller...?
skrev Amanda L i Div åsikter eller...?
@Adde Å, ska snarast lyssna! 👍❤️
skrev Kennie i Hur börjar man?
skrev Kennie i Hur börjar man?
Grattis till dag fem! Håll ut och ta hand om dig. Råden från AH om HALT är jättebra. Lite vila eller ett mellanmål kan ta bort sug. Motion är också bevisat bra, inte minst yoga. Finns massa gratis på nätet, tex Yoga with Adriene.
skrev Tröttiz i Vägen framåt
skrev Tröttiz i Vägen framåt
@Självomhändertagande
Och ta hand om dig, självomhändertagande. :-) Ja, hit har jag kommit. Vet inte om jag är dömande? Jag observerar människor nu mer än tidigare i miljöer där alkohol finns, t ex observerar ljud av burkar som öppnas, noterar klatschiga bilder på champagne på fredagar i sociala medier (den där alkoholglorifieringen jag avskyr) samt håller lite koll på hur fort vänner dricker det där glaset vin. Undviker vissa situationer då jag helt enkelt inte orkar med fulla människor. Men, är det att vara dömande eller att göra vad man mår bra av? Jag ser mig dock inte som en dömande person, kanske jag ändå framstår som detta. Jag noterar ju dock en massa ... Efter mitt förflutna känner jag mig mera medveten.
Allmänt är jag - och har varit länge frustrerad över att alkohol är så normaliserat. Det är mera normalt att dricka än att inte göra det. Igår gjorde jag det inte och fick frågan om jag skulle jobba idag, det behöver liksom alltid eller åtminstone ofta finnas ett rimligt skäl att inte dricka som kan driva mig till vansinne ...
Jag festar ibland, men bara för att det är vissa helger behöver man inte.
Jag har blivit mer observant på mig själv, hur jag funkar, hur jag önskar ha det om man jämför med tidigare.
Men, jösses, sådan process det har varit med att släppa .... Har nog mycket med tanken om mindfulness att göra, att vara här och nu?
Haha, dejtande ja. Jag har träffat några - och ja, det finns vad det verkar åtminstone kloka och bra män. Men, mera har det inte blivit. Det ska finnas det rätta pirret där. Annars blir det ju inget! Det är också för mig, och för många andra i liknande situation tror jag ett steg framåt till att våga sig in i dejtingvärlden igen efter att ha levt i en tornado av allt möjligt. Mycket som man kanske i efterhand inte fattar att man fann sig i. Gällande dejting känner jag mig väldigt rädd, men jag vågar mig på det.
Sköt om dig.
KRAM.
skrev Smillans i Axianne lever vidare
skrev Smillans i Axianne lever vidare
Det här behövde jag läsa, tack🥰 jag går snart in i fyra nyktra månader och det har gått såå lätt? Jag slås ibland av förvåning att jag inte känt sug eller saknat alkoholen ett dugg. Nästan som om allt är på låtsas för att jag haft det så lätt. (Huva, bara jag inte jinxar nåt nu😬)
Det känns väldigt bra efter att ha läst ditt inlägg.
Allt gott❤️
skrev vår2022 i Tillsvidare
skrev vår2022 i Tillsvidare
@Ny dag Men vad varm och glad jag blir av ditt inlägg❤️. Att det jag skriver är till hjälp för dig. När jag skriver inlägg utgår jag ofta från mina erfarenheter och processer som jag själv gått igenom. Vad gäller identitet och självbild har jag jobbat väldigt mycket med för att hitta nyckeln till min inre motor och hitta förhållningssätt till mitt liv, min värderade riktning. Jag brukar också känna ett slags inre lugn när poletten trillar ned, som att komma åt en undangömd skatt något sätt.
Tack för ditt deltagande i min sorg❤️ Det är fortfarande så färskt och svårt att riktigt förstå. Planerande av begravning mm håller mitt fokus där, men jag ska ge mig tillåtelse att sörja när sorgen knackar på hos mig. Den har knackat på flera gånger och då har jag stannat upp. När begravning och bouppteckning är klar hoppas jag få mer tid och ro för min sorg. Skav har verkligen funnits, men vi hann försonas för flera år sedan innan han gick bort och det är jag så tacksam för.
Ha en fin söndag och ta hand om dig❤️
skrev vår2022 i Nu är det dags
skrev vår2022 i Nu är det dags
@Påvägmothälsa Ha, ha! Ja, tänkte att jag nog kan upplevas vara rätt jobbig och hann tänka vilka emojis du hade på lut😂. Sedan läste jag att det var glada och kluriga emojis😁. Snyggt jobbat!💕
skrev Ny dag i Tillsvidare
skrev Ny dag i Tillsvidare
På väg hem efter en trots mitt grundmående väldigt bra långhelg. Gårdagens middag innefattade mycket bubbel och vin. Maken o gästerna drack helt klart mer än alla rekommendationerna, blev dock inte berusade då det var en låååång middag. Saknade inte vinet, där och då kändes att jag inte dricker som en icke-fråga. Däremot gav ett samtal från gårdagen ett skav i mig. När jag städade av huset kom tankarna på att få döva, dvs ett starkt sug. Innan avfärd tog maken o jag en promenad och jag berättade för honom om skavet, han tyckte äsch bry dig inte. Jag stod på mig och förklarade att för mig är det inte så lätt, jag behöver lösa ut skavet dvs bemöta en person om hur jag upplever vår relation och att jag behöver hans stöttning (personen i fråga var inte närvarande igår). Jag behöver i mitt liv bara ärliga relationer som jag kan känna mig trygg i för annars kommer jag vare sig orka eller kunna bli nykter långsiktigt. Han lovade stötta och det kändes så skönt. Suget är nu borta.
@Himmelellerhelvette Jag skriver ni här. Förstår vad du menar och jag ska följa ditt råd. Skriva eller prata, inte bara tänka och älta för mig själv. Jag har inköpt en liten bok för detta ändamål och mycket finns nedtecknat. ❤️
@vår2022 🙏🙏🙏🙏 för ditt fina inlägg. Har läst det flera gånger. Kommer ta dina ord till psykologen. Lyssnat på boken av Craig Nakken 2 ggr denna vecka, en viktig pusselbit till vilka steg jag måste ta för att verkligen bli fri. Dvs, grundorsaken måste hittas och bearbetas. Sedan är det upp till mig att hitta ett sunt hållbart förhållningssätt till det. Jag ska hitta min motor och ta reda på hur den är konstruerad så att jag kan undvika att den går sönder. Dina ord är som alltid spot on. Omgivningen identifierar mig som en som inte dricker, jag själv önskar jag på riktigt också gör det och det mitt officiella jag. Men i smyg fördärvar jag och därav identitetskrisen! Så klockrent kring identitet och självbild! Känner nu ett slags inre lugn. Jag vet nu att min uppväxt inte var trygg trots att mina föräldrar verkligen älskade mig över allt annat, hade det bra ekonomiskt, de älskade varandra osv men min mamma var och är psykiskt instabil och i min barndom var hon inlagd ett flertal ggr. Min pappa (dog för tio år sedan) var arbetsnarkoman. Där skapades min ”grundotrygghet”. Det var inte deras fel, de gjorde så gott de kunde och vände ut och in på sig själva när jag som mycket ung drabbades av ätstörningar. Har skrivit om detta förr men tror inte hela poletten trillat ned än, kanske har den gjort det nu tack vare dig i kombination med boken beroendepersonligheten. Känner mig lugn i mig själv när jag skriver detta, tårarna brinner förvisso i ögonlocken men det är inte av självömkan utan av 🙏❤️❤️❤️❤️. Imorgon påbörjar jag min andra nyktra vecka igen men tar en dag i taget. Idag är jag nykter.
Vår, beklagar verkligen sorgen med din pappa och hoppas du har det så bra som du bara kan nu. Fina du som ändå skriver här och hjälper. Sorgen efter en älskad förälder bleknar med tiden. När min pappa gick bort var det som en stor del av den lilla trygghet från barndomen försvann och jag hann aldrig sörja riktigt för det var så mkt annat i livet som skulle flyta på. Min mamma klarade sig tex inte själv (visste exvis inte hur man betalade räkningar, tar hand om ett hus osv så det är jag som fixat mycket trots att jag inte bor i närheten av min födelsestad. Mitt syskon är också hon psykiskt sjuk och vi har ingen kontakt och vare sig kunde eller ville hjälpa till. Vad jag vill säga till dig, glöm inte att tid för att verkligen sörja och bearbeta ev skav som funnits i er relation. Mina tankar finns med hos dig❤️). Måste bara tillägga att det var efter pappas bortgång som mitt beroende verkligen ”tog fart” nu när jag tittar tillbaka. Finaste du ❤️!
skrev marshmallow11 i Urspårad igen
skrev marshmallow11 i Urspårad igen
@finalina Ångesten dagen efter är inte att leka med. Du är värd så mycket mer än att behöva må så. Jag är inne på mitt andra försök nu med ett alkoholfritt liv. Jag höll uppe många månader förra gången.
Jag känner igen mig angående dejtandet. Jag brukar föreslå en fika eller promenad. Det kanske låter trist men efter en längre tids nykterhet så tycker jag faktiskt att det är trevligt! Jag säger bara att jag inte dricker och mår bra av det. Jag tycker det är skönt att vara ärlig kring att jag inte dricker. Då är det uttalat och inget velande behövs. Jag kan inte påstå att det har varit lätt men att väl komma dit är så jäkla skönt! Det har gett mer tyngd i nykterheten.
Du är värd att må bra 🌸
skrev Andrahalvlek i Hur börjar man?
skrev Andrahalvlek i Hur börjar man?
@Toogoodformy o… Tänk HALT = Hungrig, arg, ledsen/lonely, trött/törstig. Något av de behoven väcker ofta sug hos oss. Vi är dessutom programmerade att bli sugna på vin i tid och otid. Och det tar tid att omprogrammera sig. Kämpa på, en dag i taget!
Kram 🐘
skrev Toogoodformy own good i Hur börjar man?
skrev Toogoodformy own good i Hur börjar man?
@marshmallow11 @Andrahalvlek @Kennie @TappadIgen Ville bara säga tack för alla råd, tips och era historier! Jag har läst så många av era inlägg och det är så fint hur ni välkomnar och tar emot nya medlemmar, hur ni peppar varandra och ibland nästan fångar upp när tvivel sätter in....glad för att vara här! Jag har hittills skrivit både här men för också dagbok över mina första nyktra dagar, känns viktigt för att verkligen komma ihåg vad som förde mig till beslutet. Det är tydligt att dag 5 kommer att vara en svårare dag för mig..flera ggr i timmen dyker tanken om att ta ett glas vin upp....jag försöker att distrahera mig själv, tittar på min lista med reasons why...men det får vara så. Det tog inte 5 dagar att komma till punkten att varje vecka dricka vin kontinuerligt....så det tar inte 5 dagar att normalisera sitt tankemönster och beteende. Nu får det vara såhär tills det är något annat. Kram!
skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags
skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags
@vår2022 Glada och kluriga emojis, vill jag tillägga...
skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags
skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags
@vår2022 Det är verkligen fantastiskt hjälpsamt (och jobbigt!!) att ha dig som rådgivare. Tisdagens evenemang är avbokat nu. Skriver på datorn utan tillgång till emojis, annars hade jag flera på lut...
skrev Veriz i Hjälpa min pensionerade pappa
skrev Veriz i Hjälpa min pensionerade pappa
Hej. Ny här och skapade precis en användare.
Jag är en vuxen kvinna på 45 år, min pappa snart 70 år och han behöver hjälp med sitt alkoholmissbruk. Hur går jag tillväga?
Han har själv medgett att han behöver hjälp. Åt antabus nu i sommar och höst men "han tål dem inte" så nu tar han dem inte längre och såklart dricker han.
Har kollat upp nu vad min kommun erbjuder för hjälp men tänker att jag skriver hör för att kolla med er som kanske varit i liknande situation hur ni gjort.
Vad bör mitt första steg vara? Han har fru men som är medberoende och har egen problematik dock ej av alkohol lr droger lr dyl men mer psykiskt.Men nu är det min pappa jag vill fokusera på och hjälpa i första hand.
Mvh Veriz
skrev Toogoodformy own good i Hur börjar man?
skrev Toogoodformy own good i Hur börjar man?
Dag 5 och måndag. Fungerade långt över förväntan att inte dricka alkohol under helgen men min förkylning (som förmodligen är covid) gör ju att jag är otroligt trött och bara har umgåtts med familjen och tagit det väldigt lugnt. Idag har jag mer stress i kroppen och skulle verkligen behöva komma ut på en promenad, brukar gå runt 8-10km per dag när jag inte är sjuk.
Känslan är att min hjärna och kropp säger "men du, nu var det länge sen vi drack vin, vad säger du?" och medans jag gjorde frukost kom tanken från ingenstans "ett glas vin". Från ingenstans och inte alls i sammanhang. Bara sådär, från ingenstans. Så min hjärna har alltså börjat "slåss" nu för sitt beroende....förstod ju att det skulle komma, men blev förvånad över hur glasklar och skarp tanken var helt utan kontext.
Bestämde mig tidigare för att jag ville bygga på mina fria dagar innan jag berättade för min man att jag praktiserar ett uppehåll....så den enda som vet vad jag gör just nu är jag (och några som ev läser mina inlägg här ..). Känns på nåt sätt så fint att ha min speciella hemlighet för mig själv en stund till. Som att jag håller den nära och vårdar den.
Tittade på min lista med fördelar/nackdelar med att dricka alkohol, listan med nackdelar är så sjukt lååång. Känner mig inte ruckad i min målsättning att genomföra 30 fria dagar...men önskar verkligen att min jädra "förkylning" ville ge med sig...får så mkt sinnesro av att få röra på mig....min senaste promenad var innan helg i lugnt tempo...men fick feber efteråt så försöker att inte jinxa mer innan jag blir frisk
skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!
skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!
Jag fick åter igen höra om 2 människor, en mamma och hennes son som dog till följd av alkohol. Dom dog med någon veckas mellanrum. För dom ville( eller hade inte ork och motivation) nog för att sluta dricka. Runtomkring finns uppgivna och sorgsna anhöriga. Det är väldigt tragiskt att så många blir sjuka och dör av alkohol, men samhället gör för lite, och alkoholföretag fortsätter att glorifiera och tjäna stora pengar på eländet. Jag är väldigt nöjd och tacksam för att jag slutade innan alkoholrelaterade sjukdomar blev bestående. ❤️🌟🌟🌟
skrev Charlie70 i Urspårad igen
skrev Charlie70 i Urspårad igen
@finalina du sammanfattar effekten av för mycket alkohol väldigt bra ovan. Har själv varit där - alldeles för många gånger. Läser att du gjort programmet och funderar på att göra om det. Noterar också att du skriver under måttligt. Har du funderat på att börja med tre månader helnyktert som rekommenderas här även om man har måttligt som mål på sikt? Mångas erfarenhet här (och forskningen visar) är att på tre månader hinner ens mind set ändras så att man hinner tänka klart innan man sätter nya mål. En månad är helt enkelt för lite för det. Jag själv var bestämd på "aldrig mer" när jag gick in här första gången, men då var jag betydligt äldre än du och hade förmodligen hunnit skaffa fler dåliga erfarenheter med åren. Andra sätter delmål som en dag i taget med t.ex. tre månader som mål. Därefter kan nya beslut tas om hur man vill ha det. Jag har snart varit nykter i 4 år. Ångrar bara att jag inte blev nykter tidigare. Livet har blivit så mycket lugnare, mer harmoniskt, äkta och jag har gett mig själv och mina barn så mycket större utrymme för goda och sunda relationer. Historiskt kan jag nämligen också se att min alkoholkonsumtion har gått ut över relationer precis som du är orolig för. Tro mig, det är inte värt det!
Så, just i dag mår du verkligen inte bra. Men ta tillfället i akt att inom den närmsta veckan fundera igenom hur du vill att ditt liv ska se ut. Som du själv skriver tycks det finnas både tradition och ärftlighet i släkten. Är det dags att bryta dessa cirklar? Ta en dag i taget, ta hand om dig!
Kram!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Drömrapport på en söndag.
Vaknade nästan prick sju idag tror jag. Har börjat drömma lite mer än tidigare, och kommer rätt så ofta nu ihåg de mer udda drömmarna på morgonen direkt på ett sätt som jag inte har gjort tidigare då jag väl för det mesta i många år oftast gått och lagt mig och sovit mer eller mindre berusad varje gång liksom. Det är kul och intressant det här med hur tydligen hjärnan fritt arbetar när man sover.
Det blandas hej vilt med fantasier, minnesbilder av tider som har gått, filmklipp med gamla amerikanska filmstjärnor som snackar på ren svenska, och släktingar man har haft, som i drömmar blir till nästan skådespelare i helt andra roller och situationer än vad man vet från verkliga världen att de aldrig någonsin skulle ha medverkat i.
Förresten det här snacket om att man inte drömmer i färg är bara nys, har till och med faktiskt bakgrundsmusik i vissa av mina drömmar precis som helnyktre farsan sade att han alltid hade haft - lite futtigt och omodernt och rätt konstigt annars tycker jag...
Men hur som helst, har exempelvis aldrig gått på någon finare sorts restaurang än pizzeria, mjölkbar eller vägkrog och gatukök. Inte gått på finare tillställningar med vinprovningar och sånt där som det så kallat lite finare folket högst upp i ”vackra världen” pysslar med, där en gammal pava med nåt rödtjut från långt tillbaks i förra århundradet kan kosta fantasibelopp, som för en vanlig dödlig faktiskt är lite skrattretande, då man ju faktiskt inte kan mer än att äta och dricka liksom.
Smaken är ju dock så himla olika när det gäller saker och ting, det kommer jag ihåg att man insåg rätt tidigt efter att som ung grabb väl sett något tv-avsnitt för många år sedan om resor i världen och vinprovning i slottsmiljö och sånt. Tror programmet man minns någon sekvens ur handlade om en resa till något vindistrikt som producerade lite finare vita viner eller något liknande.
Det är kul hur olika saker kan upplevas, eller åtminstone kan framställas. När inslagets programvärd först hade beskrivit ett bubbelvin som surt och allmänt eländigt. Då tog den så kallade vinexperten över och grep in för att väl kanske som sponsrad under bordet eller nåt, höja drycken som sådan till skyarna lite försynt, men ändå med myndig stämma, genom följande ord sade: Nej, Inte alls surt! Utan ungt friskt och lovande! Det går att vrida till mycket beroende på ens målsättning.
Kommer ihåg att min helnyktra mor ändå alltid hade en kul fascination för de lite mer fint ordnade eller designade restaurangerna som trots ett vardagligt serverande av typen dagens rätt och även då pizzerior som satsat på en lite finare och mer påkostad inredning för att skapa en trevlig atmosfär för sina matgäster. När man var grabb och det var barnbidrag så gick man rätt ofta efter det nästan obligatoriska klädinköpet på någon restaurang i närheten eller i samma byggnad om det var nu kanske varit en stormarknad som man besökt.
En gång så hamnade man på en pizzeria med barspeglar och vita dukar på borden, och mor blev direkt imponerad av den fina och lite lyxiga miljön och stod först tvekande i dörröppningen och undrade om vi skulle våga gå in på det till utseendet rätt fashionabla stället. Kommer ihåg att hon sade ord som, att här så är det nog dyrt och lyxigt på kvällen.
Restaurangen vi besökte hade visst alltså även fullständiga rättigheter till att tillhandahålla även vin och sånt. Det var i alla fall strax innan stängningsdags efter att alla lunchgästerna gått därifrån och personalen smög omkring och städade så smått. Har inte vuxit upp i ett hem där pengar direkt fanns i överflöd. Så morsan tittade i sin portmonnä och undrade om vi båda skulle ha råd att äta på en så fin restaurang. När vi så stod där i dörren och tittade in mot lokalens bord så kom det fram någon ur deras personal som undrade om vi ville komma in och äta något.
Minns att man var sugen på en pizza och sade det, men fick veta att det på restaurangen vid den aktuella tidpunkten endast serverades dagens rätt och att det just då endast fanns pannbiff med lök kvar om vi ville stanna kvar för att äta lite snabbt innan de skulle stänga efter lunchserveringen.
Mor frågade då nästan med lite darrande stämma om det inte var dyrt när det såg så fint ut, men hon fick då veta att det faktiskt bara fanns lite rester kvar som vi kunde få äta till ett extra bra pris då.
Morsan som mest månade om mig sken då upp lite och sade – men vad bra då får ju jag också äta och personalen såg då lite frågande ut men kom snart in med ett par fat och sedan fick vi efter månadens klädinköp ha lite av en mindre vardagsfest med läsk till maten i stället för som man då alltid väl mest var van vid, att det alltid som hemma oftast var mjölk till maten som gällde.
Tänk vad många minnen som börjar komma fram när man nu så här har låtit hjärnan vila sig från alkohol i en hel månad som det blir i morgon och att hjärnan väl så smått har börjat att kanske så sakteliga återhämta sig från den ständiga förgiftning som man har utsatt den för genom att i stort sett endast levt på folköl och skräpmat.
Har inte ätit frukost än och funderar på om man som igår morse ska ta sig ett par ostmackor och ett rejält glas med äppeljuice som igår, men vi får väl se hur det blir, sitter i skrivande stund och dricker rent kolsyrat vatten och har inte bestämt mig riktigt för vad det blir för något. Kanske skulle man slå till med ett par stekta ägg istället för ost, kroppen behöver ju lite mer näring och vitaminer som den väl lidit akut och svår brist på i många år.
Borde kanske lite senare om man så orkar steka på lite av pytt i pannan som man har i en påse i frysen, kanske även ta fram rivjärnet och gå loss på ett par morötter som nog kroppen säger att jag borde göra. Tänk vad enkelt allt egentligen är om man bara har vett att lyssna på kroppens signaler. Förresten, det var ju en dröm som det skulle rapporteras om.
Har som jag berättat om tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem på grund av farsans militanta avsky mot allt vad alkoholhaltiga drycker hette. Och där i drömmen så satt vi på en lyxig restaurang som klippt och skuren ur någon Hollywoodfilm och drack alkoholhaltigt mousserande vin till maten, vad det nu var för något slag liksom.
Men tänka sig - vin till maten...
Något som i verkligheten aldrig någonsin skulle fått förekomma som liten. Men som sagt i drömmar blandas tydligen allt på de mest märkliga sätt. För kommer just nu ihåg att inte ens en 0,7 procentig cider var något man fick dricka som grabb. Kanske var det denna strikta alkoholpolicy som tidigt bidrog till att man fick ett så osunt tankesätt till ett mer normalt bruk av alkoholdrycker.
Man ville väl i tidiga tonåren göra revolt och själv upptäcka vad det var som var så förbjudet i att dricka ens en lättöl. Något som min far inte kunde göra var att på ett tydligt och klart sätt förklara eller förmedla sin känsla kring alkohol så man förstod vad det betydde när han talade om farfars superier under hans uppväxttid som väl etsat sig fast i hans minne med en total avsky till allt som på något sätt hade med starka drycker att göra.
Förstår nu lite bättre hans ståndpunkt i det hela.
Ha en fin dag!
@Amanda L Tack för tumhållande ❤️ Ja, det är verkligen mysko. Lika mysko är att samma dag informera kollektivet med orden ”den som berörs är vidtalad”. Innan man ens haft en enda förhandling. Men de fick bakläxa som sagt, vi får se hur det går på onsdag. Men jag känner nu att jag har gjort vad jag kan göra. Och det är allra viktigast.
Kram 🐘