Senaste kommentarerna i forumet

Ni som hängt med ett tag minns kanske hur förbannat tråkigt jag hade det på personalfesten för två år sedan. Varje minut kändes som en minut för mycket. Utan alkohol såg och upplevde jag hur vidrigt det var att se sina kollegor som lallande idioter. Aldrig mer personalfest sa jag då. Två månader senare blev jag sjukskriven och i fjol blev det av naturliga skäl ingen personalfest.

Idag var sista anmälningsdag för årets personalfest. Jag har inte anmält mig. Jag vet vilka som blir fullast och jag lär inte ens orka lyssna på skvallret efteråt. Been there done that. Livet är för kort för att göra saker som man tror att det förväntas av en.

Kram 🐘

@LadyBering Skönt att du var stark att hålla emot 💪 Bra jobbat.

@Himmelellerhelvette det är högst individuellt om man känner så. Ibland, väldigt sällan, vill jag "släppa loss" på det sätt som alkohol kan bidra till (detta kommer inte hända). Sedan, i mitt fall, har nykterhet inneburit arbete med mig själv, det kan vara utmanande.

Ojj så länge sen jag skrev.
Får nu av olika anledningar känna om mitt nya jag står pall.
Håller på gränser och bejakar det jag behöver.

Jag minns när jag för 9 år sedan tittade i min spegel och såg en mycket trött och konturlös person.
Hon visste inte alls vem hon var och vilken lång resa hon hade framför sig.

Tur var ju det..
Nu sitter ryggraden och skinnet på plats på ett helt annat sätt,så skönt.

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är en livssorg att ha en missbrukande förälder, som man aldrig slipper. Då och då gör den sig påmind. Man får klappa och krama lite, vyssja lugnande. Låta tiden gå. Göra något man brukar må bra av. Nu är inte alltid. Alla känslor går alltid över.

Vad det gäller att göra eller inte göra så är det ett svinsvårt dilemma. Jag tänker att både du och jag är människor med mycket empati och kärlek. Det strider egentligen mot vårt DNA att ”blockera” och ta avstånd, inte hjälpa. Och det gör ont att göra tvärtemot vad hjärtat säger, trots att det är det enda som funkar i längden.

Jag tänker att man kan hjälpa lite, helt på sina villkor. Betala en räkning, ringa ett samtal, köra hem med en kasse mat etc. Samtidigt som man tydligt visar/säger att det inte innebär att man tänker gå all in igen. Det sista man ska hjälpa med är pengar, det går bara till alkohol.

Sen tänker jag att du behöver sova på saken, kanske flera nätter. Ibland kommer övertygelsen till en som en gåva på natten. ”Så ska jag göra.”

Fortsätta skriva om det, klara blir vi aldrig.

Kram 🐘

Ursäkta flera felstavningar mm. Tror du fattar ändå. 😌

@Lådis Välkommen hit.! Många här som blivit nyktra säger stt 80 procent handlar om stt skapa bra, roliga, nyktra vanor. Att dricka ju på något sätt ett enkelt sätt att förändra verkligheten. Man öppnar en flaska och dricker. Men det finns ju så mycket annat man kan göra som är mer givande i längden…
Gå en kurs i att dansa bugg eller skriva. Gymma och spela gåfotboll eller vad du nu inte hunnit med tidigare. Det är också ett bra sätt att avleda suget. Ta en promenad istället.
För att tag i själva alkoholen så är det mycket bra att hålla upp ett längre tag så att suget försvinner. Det kan vara kämpigt en eller ett par veckor men för många blir det lättare sen. Tänk på att suget bara varar en kort stund. Se till att göra något annat en stund så brkar det försvinna. Se till också att inte ha ngn alkohol hemma. Du kan få många fler tips i trådarna här!
Lycka till ❤️👍

@Helahea Bra jobbat och skönt vara utvilad efter semester?🥰

@Ölandstok Heja!❤️🙏🏻
Det blir oftast jättebra, fast en har svårt att tro det i början…

Hej där igen!

Det är inte klokt hur man kan få kickar av att göra sånt som man inte trodde att man någonsin väl skulle göra, som att börja fundera på att ta upp träning igen inom cykling. Något som man väl faktiskt höll på med dagligen för det mesta som ung utan att man förstod att det var träning man höll på med, då det kändes så himla naturligt och dessutom fasligt roligt då man nästan flög fram längs vägarna på sin treväxlade hoj.

Har idag en gammal 26” DBS som har fått fungera som transportmedel mest ned till bolaget vareviga vecka. Cykeln är tyvärr sliten som bara den och däcken är så blankslitna att det väl var trettio år sedan de var nya. Borde kanske satsa på att köpa en ny hoj framöver och börja att varva runt den sjö som man åkt runt så många gånger förr.

Hur som helst gjorde för en stund sedan som jag sade och cyklade 15 minuter med hög rockmusik dunkande i hörlurarna. Den gamla gnissliga, rassliga och osmorda motionscykeln som bara mest stått och dammat i stora rummet sedan den dag då jag tog upp den efter min fars bortgång för att ha något att göra då tomheten i lägenheten efter honom var så skrikande hemsk.

Borde kanske alltså köpa en ny träningscykel då den man har för ett förfärligt ljud av sig som väl inte lär glädja någon granne om man tar den som sin nya drog och kör hårt varje dag för att bygga upp konditionen tills våren kommer. För redan nu känns som att man vill börja hoja runt igen fast då endast med kallt vatten och apelsinjuice i packningen som man en gång i tiden alltid hade med sig i stället för som att helt i så många långa år helt enkelt bara cykla av ren slöhet till staden för att slippa att gå när vin och sprit skulle inhandlas liksom.

Hade det varit för lite drygt två veckor sedan hade det här på köksbordet inte stått en flaska med kolsyrat vatten på bordet utan väl mäsk eller kanske portvin och tanken och energin hade då väl varit så låg att man väl nästan kunnat se sig krypa runt i en seg deg eller grötig gyttja. Har tydligen fått en ny chans så man får väl vara tacksam för att kroppen inte tycks vara i så dåligt skick som man intalat sig för att väl ge sig tillstånd att bara sitta och deppa och dricka en massa jävla skit.

Får nog ge sjutton i att skriva så här mycket så att ni inte drunknar i en massa ord av denne nyvakne skribent som jag ju faktiskt är. Vet att man borde gå ut och börja promenera, men det känns så himla trist och jobbigt att bara gå runt i omgivningarna, har som det sagts tidigare aldrig varit road av att promenera omkring planlöst. Men borde väl kanske även göra det då och då, för att få upp den usla konditionen några snäpp. Får väl ladda mp3-spelaren med lite Rock N Roll och vandra taktfast till rytmen liksom. Förstår nu varför folk tränar, det är ju en kickfaktor inblandad i det hela liksom.

Ha det gott!

Tredje dagen av nedstämdhet och irritation. Jag vet inte riktigt vad det är, känns som det ligger en sorg bakom någonstans som inte vill träda fram. Jag vet att det hände något med mig i onsdags efter jag sovit dåligt och min mamma hörde av sig trots att jag sagt klart och tydligt att jag inte orkar med henne med sitt missbruk just nu. Trodde hon skulle lämna mig ifred och kände sådan lättnad i det men så kom det över mig igen: Hjälpa, göra det hon ber om, ta ansvar för hennes mående, ta in hennes mående i mitt.
Jag tror det är sånt jag så flitigt lärt mig skjuta undan, det måendet hon påverkar mig till. Jag försöker ta in det, känna att jag är ledsen, besviken, den enorma sorgen. Men jag tror jag har så svårt att lära mig ta in den för att jag lärt mig så grundligt att blockera den. Istället är jag arg, irriterad på allt och alla. Tycker inte om mig själv när jag är sån, då klankar jag ner på mig själv. ”Bete dig förfan, folk har det värre!” Så som jag vet att jag inte ska tänka till mig själv. Kan inte heller prata om det. Ingen som förstår mig. -Det är väl bara att skita i det, säger min man. Jag har alltid klarat mig själv ur alla måenden, inte kunnat visa mig svag inför andra. Det vet jag att jag också borde träna mig på men det sitter så långt inne, under tusen lager. Sånt kom bara ur mig någon enstaka gång på fyllan. Jag trodde jag hade kommit i kontakt med mina känslor efter allt övande men märker att jag knappt fått bort det yttersta lagret. Jag fick lära mig att vara stark och klara mina känslor på egen hand sedan så länge att jag inte vet hur man gör. Jag önskar min man kunde krama om mig och undra hur jag mår men hur ska han kunna veta att jag behöver det… Jag vill alltid anpassa efter ett läge som känns passande och hittar jag ett sånt läge så känner jag inte för att prata om det just då.
Jag har lagt mig tidigt två kvällar i rad för jag tänkt att det kanske bara är trötthet, går över imorgon. Men det går ju inte över. Jag har önskar att hon kan dö. För att slippa men så får man inte önska. Men jag orkar inte att hon dyker upp i mitt liv gång på gång. Lättaste utvägen är att hon skulle dö i sitt missbruk men det finns kanske en mening med detta? Är meningen att jag ska lära mig att inte dras ned av henne? Jag orkar inte lära mig det mer. Tycker det räcker med hela mitt liv men tydligen har jag mer att öva på. Blir så arg över hur lätt det är för mig att säga till andra hur de kan tänka men kan inte förmå mig själv att göra det som jag vet borde hjälpa. Varför hjälper det inte. Tycker jag jobbat så mycket med just detta, när ska nog vara nog? Ikväll kände jag till och med: -Fan va skönt det hade varit att bara svepa en flaska vin! Där har jag alla fall jobbat tillräckligt för att veta att det inte löser någonting! Det är väl bra att jag kunnat lösa den ekvationen alla fall. Vill svära, skrika, gråta, slå! Men det gör bara ont i bröstet! Jävla beroendesjukdommar! Jävla droger som tog min mamma ifrån mig! Jag har aldrig ens kunnat fantisera om hur det skulle vara att ha en normal familj. Tänk om jag hade haft normala föräldrar som jag kunde ringa till när jag mår så här och kunde få vara deras lilla flicka som de kunde trösta. Jag har aldrig haft en mamma, jag kanske börjar ta in det nu?

@vår2022 Visst är det trist när man måste hoppa över träningen men det är bara att fortsätta när förkylningen är över. Trevlig helg❤️

@erivan Låter toppen ❤️

@Delfinen80 Underbart! Tre månader! Du gör det så bra! Du ska vara enormt stolt! Kram❤️

@Adde Fint att du verkar må bra i alla fall. Dock tror jag inte så mycket på ödet. Tror det bästa är stt skapa det själv, haha.
Allt gott!
Kram.❤️🥰

Nu börjar utmaningen på riktigt.

Fredag så här precis inför en helg och allt, så öppnade jag under en känsla av mycket blandade känslor, en efter en med 50 cl högklassig 3,5% öl i burk och hällde dessa i en gammal skitig skurhink i plast. Luktade på ölen en liten stund och precis klockan 15:00 höll jag i en denna skurhink fylld med 3 liter öl, andades in lite frisk eftermiddagsluft och sedan så hällde jag ut ölen bakom en buske vid husknuten. Stod sedan ett par minuter och funderade lite över det hela och kände mig faktiskt lite befriad på något märkligt sätt. Gick sedan och diskade hinken så att det inte skulle stinka av öl i förrådet. Nu ska här trampas på motionscykeln för att skingra lite tankar.

Kämpa på vänner!

Grattis @delfinen!
När man är nykter får man vänja sig vid att klappa sig på axeln och känna sig NÖJD med sig själv. Ovant för oss vinpimplare… nytt mindset helt enkelt- och det blir inte tråkigare med tiden! Kram och heja dig 🤗

Nej det är sannerligen inte konstigt! Hade också en SÅ flängig dag igår- hit och dit- tusen färdmedel och tusen kilo allt möjligt i väskan. Helt slut.
Vi tar en dag i taget @andrahalvlek, det är vi sannerligen proffs på! Kram 🤗

Wow! Håll i och HÄLL UT! Kram 🥰

Sommarminne...

Den här sommaren var inte mycket till sommar då man efter att ha druckit ungefär 1.5 liter hemgjord 10 procentig mäsk var dag och någon folköl då och då i flera veckor i sträck och inte känt sig ens speciellt berusad utan mest som lite allmänt ”normal” på något sätt och sedan av någon märklig anledning fick nästan stopp på pinkeriet och ett besvärligt urindroppande eller inkontinens, så att man fick använda handdukar hopvikta för att det inte skulle synas att man ständigt så smått pissade ner sig.

Fick en dag i juli sedan problem med ont åt njurarna bak på ryggen och så som ett långsamt ihållande knivhugg åt ryggen så att man fick stå still fem minuter minst på samma plats en kväll när man var ute och gick en sväng runt kvarteret, och då tvingades att alltså stå still på samma plats och andas sakta i förhoppning över att anfallet skulle gå över, vilket det som tur var gjorde.

Kunde i flera dagar sedan knappt ens pissa normalt utan fick besöka vårdcentralen och de sade då att jag skulle behöva kateterpåse för att blåsan inte skulle riskera att spricka. Men något sådant som en kateterpåse ville jag ju inte vara med om ,så i flera dagar i rad så var sjuksköterskor tvungna att tömma blåsan manuellt åt mig då den var fylld till ungefär en liter när det var som värst.

Fick sedan remiss till urolog som kollade att urinvägar och blåsan såg ut som det skulle, vilket det som tur var gjorde, det vill säga inget sjukligt eller blåsstenar som kunde konstateras. Var även på röntgenundersökning för att kolla att det inte var något fel åt njurar eller så, vilket det inte heller var. Urinen i sig var inte heller helt okej utan det var som ett vitt grums på botten i urinflaskan som man använde hemma. Var väl även därför som man i våras liksom pissade ut en stor ärta som gjorde skitont i våras.

Fick även utskrivet en medicin som skulle sänka blodtrycket en aning och göra det lättare att som de sa kasta vatten normalt. Men den tabletten gav ett ständigt smått urinerande som kom som ett brev på posten så snart man lade sig för att sova. Så då fick man även urinvägsinfektion, vilket inte direkt var kul om man så säger. Men hann i alla fall med att som helt nykter en dag simma några hundra meter en dag mitt i juli. Minns att morsan alltid varnade mig för att simma om jag druckit något - fy fan vad korkad man varit i så många år.

Simturen i juli tidigt en morgon då det var folktomt var faktiskt trots allt årets för mig den finaste dagen i naturen som gav mig en lyckokänsla som jag lever på än. Får nu använda inkontinensskydd, men pissar lite mer normalt nu då jag inte druckit sprit eller öl på på snart tre veckor. Så nog är man allt motiverad att sluta med alkoholen.

Kände att detta nog var värt att berätta för de som kanske ännu tror att det är ofarligt att dricka alkohol och därför siktar på "lagom" konsumtion. Måste nu idag gå och hälla ur ölen som ännu finns i källaren vilket känns rätt motigt och konstigt, men det måste ju ske då det inte går att förgifta sig själv längre som man gjort så länge bara för att få må bra några få timmar en liten stund.

Klockan är nu snart två och hade tänkt att cykla lite på motionscykeln, men tror att det är viktigare att hälla ut ölen och kasta bort burkarna. Sent ska syndaren vakna heter det väl. Detta är en kamp, men de vet ju de flesta på detta forum. Ha det gott allihopa och ge fan i spriten - det var allt för stunden.

Kämpa på allihopa!

@Delfinen80 Bra, du ska vara stolt för det är verkligen en bragd du har genomfört. Jag trodde heller aldrig att jag skulle klara det. Jag minns att jag vid tre månader tänkte ”det känns bra, jag kör på en månad till” och sen gjorde jag en utvärdering i princip varje månad första halvåret. Sakta förflyttades mitt tänk från ”får inte”, till ”vill inte” och slutligen ”jag slipper”. Processen måste ha sin gång. Tror jag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Haha , det känns som att jag ”tjatat ” så mycket om både med och motgångar hittills så det finns risk för upprepningar 😅 Stort tack 😍🙏

Jag har svårt i allmänhet att klappa mig själv på axeln och säga att det här har du gjort riktigt bra men nu kommer det ;
Det känns för jäkla bra att kunna säga att jag - trots motgångar och stunder av mer eller mindre starka sug , känslostormar osv - inte vid ett enda tillfälle ens smuttat på en droppe alkohol på TRE månader 💪 Det trodde jag faktiskt aldrig, för tre månader sen ! Jag känner mig stark och stolt så är det faktiskt 🙏❤️

Hejsan Andrahalvlek,

Tänkte just på några ord från en dagbok...

Har ljugit så många gånger för mig själv och förnekat den känsla av en högre högsta kraft som faktiskt alltid funnits med mig i var stund och även nu finns starkt närvarande. Har gått in sådana tankegångar som man väl vetat varit en i det bästa fallet bara en återvändsgränd. Hur kan man ha blivit till den som man är var så länge det som det tänktes över. Det är sådant som jag tänker på här då klockan i stunden just passerat 08:22 i denna skrivandets sekund då man väl kanske borde sova för att få mer energi för att kunna städa bort allt som man ser omkring sig och vet måste bort för att man ska kunna befria sig från felaktiga och deprimerande tankesätt.

Har genom åren läst så mycket att man knappt kan tro att det är sant. Bläddrat lite i bibeln, läst lite om Pytagoras filosofi och mycket annat av andlig karaktär av världshistoriens olika sorts guruer. Farsan var en rätt enkel arbetande man med barnatro och som inte orkade höra på när man ville tala om djupa svåra känslor som man hade och då väl ville veta lite mer om sådant som - hur och varför liksom, då stängde han bara av och ute en från sin närvaro genom att fly in i någon gammal film som han hade kört kanske hundratals gånger tidigare. Men det är väl som så att ingen kan lära ut sådant som en inte kanske vet så mycket själv om.

Minns hur djupt tänkande morsan tyckte att farsan nog var lite jobbig ibland med sina ständiga ytliga och väl kanske rätt tomma filmer om någon deckare eller sånt där tomt tidsfördriv som inte ger någon större djupare andlig eller psykologisk insikt eller väl för ens tanke framåt liksom. Mor blev rätt så tidigt sjukpensionär på grund av en tungt medicinerad bipolär sjukdom, hon var dessutom personligt rätt kristen på ett sätt som man nog först riktigt förstod då man efter hennes bortgång sommaren 2012 hittade en av hennes dagböcker från den tid då hon var omkring fyrtio år. Hon tyckte tydligen att man själv var lite väl pengafixerad, vilket man nu släppt helt. Kunde till och med sälja bort föräldrarnas guldringar när det krävdes för att överleva i en rätt svår tid efter farsans bortgång år 2020 en dag på hösten.

Tänkte just på att morsan i sin dagbok skrev om sina känslor och tankar kring vardagen och om vår lilla familj som väl mest bara kanske existerade i ett vakuum utan några riktiga nära vänner, då farsan som helnykterist aldrig ville släppa in någon i hemmet som inte var helnykterist. Kommer ihåg en av hans arbetskamrater som en gång bad om ursäkt för att han hade druckit två pilsner innan ett besök i vårt hem. Hans arbetskompis blev för övrigt endast 24 år då väl alkoholen förmörkade hans sinne på det sätt att han väl egentligen drunknade i det hela kan man nog säga lite försynt. Det är inte lätt att vara människa är då något som är sant.

Morsan brukade säga att det nog trots allt var tur att farsan var så militant hatisk mot allt vad alkohol hette, för annars hade hon nog fastnat i dryckenskap på samma sätt som hon fastnade i tobaksträsket med ständigt rökande tills hon knappt kunde andas och blev tvungen att sluta, vilket även farsan gjorde efter hans allra första hjärtinfarkt som 52-åring, Det blev den dag då han bara från den punkten totalt helt klippte bandet till ett mångårigt rökande som alltid fyllde var rum med gulnande rök och stinkande askkoppar. Alla har väl sin egen prövning att gå igenom. När man så här en bra bit in i vecka tre av nykterhet har fått kontakt med hjärnans olika hörn tänker man en hel del.

Har bläddrat lite i ett av familjens fotoalbum och tittat på en bild av mina föräldrar och tänkt tillbaka över livet som fört en fram till denna tidpunkt. Det känns nu så onödigt att man kastat bort så mycket tid på att bara gå omkring i en dimma av alkoholångor och nästan haft spriten som sin personliga gud eller något sånt. Men är ändå rätt så stolt över att man klarade av att som enda sörjande gå på båda föräldrarnas begravning helt nykter. Man har då åtminstone på den punkten i alla fall hedrat föräldrarna. När man har tänkt så här pass djupt har det alltid funnits ett glas vin i handen som tröst. Men har ju faktiskt kommit överens med min levande gud om att om jag bara får vara fullt frisk tills mitt sista andetag så ska jag aldrig mer smaka en droppe alkohol mer. Kollade nyss tempen och den var precis 37 grader som det ska vara. Så måste väl hålla löftet och idag gå ner i källaren och ta sexpacket med öl och kasta bort detta jävla gift. Kör just nu lite lugna låtar så här på morgonkvisten. Nej men oj, har det redan gått ett par timmar... Nu får det vara bra med sådan här reflektion av tider som gått. Har just slagit upp ett glas med god smultronyoghurt och ska sen vila mig en stund bara. För vid tvåtiden ska det trampas en del på motionscykeln.

Kämpa på!

@Loppan Tack❤️.

@Himmelellerhelvette Tack❤️. Vi inspirerar och utvecklar varandra genom att utbyta tankar, reflektera och prova oss fram med nya tankebanor och handlingssätt. Idag är jag ledig och kände igår em att jag är på gång att bli rejält förkyld. Ont i huvudet, ont i halsen och täppt. Förmodligen för att jag kan slappna av en stund efter senaste veckornas belastning med pappas bortgång, ordna med begravning, jobbet mm. Idag och i helgen ska jag bara vila och ta igen mig. Det tråkigaste är att jag inte kan träna, men det får bli lugna promenader istället. Ha en fin helg!❤️