Senaste kommentarerna i forumet

Hej där allihopa!

Kul även att du Kennie, skrev några ord. Jag är dålig på att komma ihåg att säga tack rent generellt så är det någon på forumet som tycker att jag är stel och knepig och kanske glömt att hälsa eller så, får ni säga till.

Hur som helst, måste bara blåsa i tutor och trumpeter och banka rejält på på nån trumma liksom.
Så kändes det i stunden när jag upptäckte att det har gått precis en vecka sedan jag klev in här på forumet och började gå igång och snacka ut om mina inre känslor och tankeproblem som jag alltid använt öl, vin och sprit för att glömma och slippa känna av för en liten stund. Hurra för hur bra jag är - det måste man ibland kosta på sig att känna när man upptäckt att man klarat av något som man inte har lyckats med på flera år.

Tidigt imorgon, eller när tiden 23:59 i normaltid som vi nu befinner oss i passeras, då börjar min fjärde vecka som helt alkoholfri. Tre veckor alltså, det hade man aldrig trott att man skulle kunna klara av. För en månad sedan satt man ju och drack sin egen hemgjorda mäsk på socker och bakjäst för söta degar och funderade på varför man inte hade ork och ”vett” att någon gång komma ihåg att sätta igång en 25 liters dunk extra varannan vecka så att man ibland även hade en skvätt över att köra i hembrännaren också.

Har idag efter att jag till sist vid femtiden i morse somnade och sedan vid sen lunchtid vaknade, i alla fall ätit en någorlunda vettig frukost istället för att som så ofta i många år släpa mig ned till butiken och köpa min ”hälsokost” som chips, jordnötter och ett sexpack eller två med 3,5 % pilsner. Har denna söndag återigen till frukost kört med varm choklad och smörgåsar med mjukost och konsums kaviar. Lite positiv nostalgi ligger det i denna kost för mig. Minns ju att morsan alltid serverade sådan frukost – ack ja, vad man saknar sina gamla föräldrar trots allt.

Nej, nu får jag inte börja att tänka för djupt, för då kommer jag bara att sakta åka hiss ned i mitt redan trötta och låga stämningsläge och då kanske det blir inhandling av öl, och så är karusellen igång som vanligt tills kroppen strejkar eller jag väl som en gång tidigare när farsan av ålder dött på hösten 2018 och jag då testade ett rep i badrummet och väl liksom kikade in det rum som de lärde väl kallar för dörren till dödsriket eller slutet på detta, ens kända livsresa. Tänk vad man kan tänka, när man bara sitter och tänker och låter tankarna vandra fritt...

Kom just på att det som jag nu gör, faktiskt är att något som man som ung tyckte var töntigt. Nämligen att sitta och skriva dagbok över sina i stunden upplevda känslor och tankar. Minns att farsan tyckte att farfar var lite märklig som alltid visst skrev dagbok om hur han tycke att de närmaste behandlade honom, om han någonsin reflekterade över hur han själv agerat mot farmor, far och faster som ung då han periodvis var tungt alkoholiserad tills magen hans inte klarade av spriten framgick väl inte så tydligt av hans dagböcker, som mest avhandlade vädrets växlingar.

Morsans dagbok och hennes anteckningar mellan åren 1981 – 1986 då hon var i fyrtioårsåldern har givit mig bra mycket mer insikt, tröst, förståelse och numera även så smått kanske lite begynnande ödmjukhet för att man inte ska döma andra i onödan. Morsan var kristen men tyvärr även drabbad av bipolär sjukdom som då hade beteckningen: Manodepressiv sjukdom. Morsan hade inte mycket ork och energi under ens uppväxt och så.

Minns vad jag ofta brukade säga till henne, och även gjorde sista året 2012 i juni dagar innan hon skulle ha fyllt 69 och av en längre tids sjukdom gick bort av åldersskäl och en lunginflammation. - Hör Du morsan, du gör inte mycket, men du gör det bra! Vet att hon tänkte på mig jämt och även bad till Gud om att han skulle beskydda mig, vilket jag tror och känner att han gör. Men det funkar ju inte i längden att ständigt själv medvetet i fara.

Morsan, precis som farsan smakade aldrig en enda droppe alkohol, så det var inget som först ens fanns med i hennes tankevärld. Men visst var hon upprörd och starkt missnöjd över min livsstil, liksom även farsan var. Då jag väl rätt tidigt allt som oftast vid veckosluten var ute om nätterna fram till morgonkvisten och drack mina starka drycker. Fick även ofta höra av farsan - Kom hem medans vi känner igen dig...

Det är så mycket jag inte bearbetat inom mig, utan bara tryckt ned och lagt in i något hörn och försökt bortse eller inte bry mig om. Sedan har väl öl, vin och sprit om man så säger fått fylla ut tomrummen och luckorna i själens längtan liksom Men så har jag ju även missat rätt mycket av det verkliga känslolivet, som närhet, mänsklig värme, nära kompisar, och liknade som väl är det som kanske är det verkliga värdet i det mänskliga livet om man bortser från det andliga tänkandet. Det har aldrig funnits ork och uthållighet för några nära längre mänskliga kontakter.

Har sedan jag var kanske en tre år känt mig orolig och haft svårt för att hänge mig åt sånt som väl kanske ger andra lycka och livsglädje, trodde länge att jag var blyg och osocial, men det är något annat som fattas inom mig. Minns även att utåtriktade mormor redan tidigt sade - du måste lära dig att kramas lite mer. När jag tänker tillbaka på min uppväxttid, så var det inte mycket kramande i familjen egentligen, det var även något jag kom att känna mig rätt kluven till, och obekväm med.

Tänker ibland på hur det ser ut hos många människor, där bilder på deras familjemedlemmar är något centralt som bevisas genom att de gärna visar upp bilder på nära och kära. Något sådant fanns inte alls i vårt hem, nog tyckte vi väl om varann och så, och visst hade vi fotoalbum och tog bilder som andra, men det var väl kanske mest som en kul liten dokumentation över våra lokala utflykter och även semesterresor runt omkring i landet.

Morsan var uppvuxen i ett kanske lite stelt hem som enda barnet där mormor strikt skötte hushållet samt även arbetade på kontor. Morfar han var förman på ett industrilager. Han var på grund en av svår diabetes i princip nykterist, utom väl då han tog sig någon hutt då det var fest bland deras ytligt bekanta vänner. Mormor gillade dock inte alls detta då hon strikt skött morfars diet, där inget socker i princip fick ingå alls. Minns att morsan berättade att hennes största förtjusning som liten var de få gånger hon fick några småslantar till att köpa maränger för i ett närbeläget konditori.

Farsan var uppvuxen på landet tillsammans med farmor, farfar, faster, samt väl även en katt, en hund och lite jordbruk och med höns, getter, häst en ko, lite skogsbruk och så vidare. Farfar var som ung och stark en rätt händig man som var stor och stark, och hade en jävla pondus och även visst ordentliga röstresurser om så krävdes.
Han var som farsan, alltså ändå en som aldrig fysiskt misshandlade sin familj.

Det skulle inte fungerat då farfar var allt för jävla stor och stark. Yrkesmässigt var han självlärd byggjobbare och kunde bygga hus, helt från grunden upp till skorstenen om han fick beställning på såna jobb. Han tjänade periodvis rätt bra med pengar, men söp väl upp det mesta tillsamman med sina suparkompisar vid de sjöslag som farsan väl berättade lite kort om ibland.

Tänk vad mycket tankar som far omkring i skallen och plockas fram så här en söndagseftermiddag. Har helt glömt bort varför jag satte mig ned vid datorn för att skriva. Ja visst, det har ju nu gått en vecka som skribent på detta forum. Tack till er som har tålamod med att läsa mina knepiga alster.

Nu ska jag gå runt i lägenheten och kolla att alla klockor går rätt. Det är ju normaltid igen och det mörknar en timme tidigare om kvällen. Tänker nu än en gång på sångtiteln: I morgon är en annan dag, dessa ord är då så sanna som det bara kan bli. Får väl hoppas att man nykter tar sig igenom även den kommande veckan. Men man får väl ta ett steg i taget som det heter...

Ha det gott!

Hej!

Jag har självmedicinerat med alkohol flera gånger i veckan under något år för att dämpa ångest.
( Dessförrinnan 2-3 ggr per vecka under ett par år.)
Har aldrig blivit så berusad att jag på något sätt tappat kontrollen, men ångesten har dämpats för stunden.
Jag har terapeut och har mörkat hur mycket och ofta jag självmedicinerat. Känner stor skam!
Har gått igenom trauman.
Efter att jag druckit kommer skammen med stor kraft.
Likaså är jag orolig över att skada min kropp och lever.
( Druckit 50 cl vin ELLER 3-4 snapsar om 4 cl vardera.)
Ringde Alkohollinjen och förhörde mig om det är möjligt sluta på egen hand.
Talade med en vänlig kvinna som sa att hon hörde min starka motivation sluta.
Hon räknade upp ett antal abstinens-symtom som jag kunde känna av.
Jag har inte känt av något annat än en markant ökad ångest.
Är nu inne på dag 6 utan alkohol och känner kraftig ångest. Den har liksom ökat sedan dag 3.
Brukar motionera ned ångesttoppar, men har en knäskada som förhindrar mig att motionera just nu.
Har en god vän som stöttar.
Mina vuxna barn och andra vänner vet ingenting, och så vill jag ha det!
Känner någon igen sig i den ökade ångesten?
Hur länge håller den i sig?
Jag kämpar järnet och tänker inte ge mig.

Har aldrig druckit annat än måttligt fram tills 58 års ålder. Är nu 63.

Socialförvaltningen i kommunen ansvarar för missbruksvården vänd dig dit. Finns även hjälp för dig som anhörig. Svår situation du befinner dig i. Hoppas ni får rätt hjälp.♥️

@Qwer1 Var snäll mot dig själv, jag drack massa a-fria öl första månaderna sedan har det mattats av mer och mer. Efter ett år behövde jag dom inte längre. Kan ta någon eller några någon gång i månaden nuförtiden. Kram

Tänk om fler företag kunde köra noll tolerans med alkohol🙏

@Smillans Grattis till 100dagar 🥳 Så otroligt härlig beskrivningen låter i det du skriver❤️

@Se klart Tack snälla för dina fina rader❤️Jag kan nog ha bråttom ifrån dåligt mående, tycker väldigt illa om när det håller i sig i flera dagar. Att låta allt ha sin tid kan vara lite svårt att förhålla sig till när man varit en som alltid kört på Quick fix men jag övar. Kram

@vår2022 Idag kom det faktiskt några tårar när jag lyssnade på musik högt i bilen, sen fick jag såklart skärpa mig eftersom jag skulle in i affären, haha, typiskt.
Idag mår jag bra, tränat och träffat vänner.

Kram och tack för ert stöd AH, seKlart och Vår❤️

@Valkyria_@ Det finns väldigt många som inte kan dricka ” måttligt som alla andra”. Jag var en av dem. Har inte druckir varje dag, men när jag drack fanns ingen botten… detta eskalerade och jag förstod till slut att jag blivit beroende. Men så länge jag inte dricker det första glaset så är det inga problem.
Jag dricker dock precis som Qwery gärna alkoholfri öl och tycker att jag kan dricka så många jag vill… Har även en drink som är god: Sweppes Indian zero (utan socker). Tilldet lite apelsin eller grapefruktjuice plus is. Mycket gott!
Mitt tios är att hålla upp tre månader så hinner du återhämta knopp och kropp och bli av med det mesta suget.
Det finns mer i livet än alkohol…❤️🙏🏻

@erivan Har du läst Tänka klart av Annie Grace?
Hon förklarar varför det inte handlar om karaktär på ett bra sätt.
Hennes bok förklarade mycket om hjärnan och beroende. För första gången förstod jag vad som var beroendehjärnans tankar och vilka som faktiskt är mina egna. Boken finns som pappersbok och den gav iaf mig en massa hjälp.
🥰

@Smillans Grattis till hundra dagar och till att du har en trädgård! Saknar verkligen en liten bit mark stt påta i…🤗

@Natalia Men så skönt för dig! För mig blev det enheter med min vän, vilket var planerat. Mår ändå okej idag, lite serietittande står på schemat idag.

Ibland är det bara livet. Vi är ofta så lösningsorienterade att vi har bråttom, medan tiden i sig kan vara nog en så läkande faktor. Att vara vara I det, om du förstår? Alla saker går inte att läsa genom att tänka rätt- eller agera på något speciellt vis, det kan ju också bidra till att man känner sig otillräcklig? ”Jag har gjort si och så men det hjälper inte”. Det betyder ju främst att det är en svårare nöt att knäcka- eller känslor att läka ut.
Med stigande ålder blir man/jag så varse att läkande och växande sker på många olika sätt, inte sällan ser man först efteråt.
Kram fina du 🌸

@Valkyria_@@ tråkigt, 😪 drick alkoholfri dryck. Det kanske funkar? För mig funkar det. Finns även alkoholfri vin bubbel sprit (tror jag) 🌹

Skönasöndag 🙂

Blev en lugn lördag hemmavid vid utan enheter och fick god sömn.
Idag ska jag pyssla hemma och fara runt och handla lite. Har inte riktigt bestämt om jag vill ta en promenad eller passa på att träna men nåt av det vore skönt.

Önskar en fin dag!

Några dagar sent men inte desto mindre hjärtliga gratulationer till dina 2 år🥳
Du är en oerhört omtänksam, vänlig och hjälpsam forumvän. Du stöttar så många på ett väldigt konstruktivt sätt. Du vågar utmana! Heja heja dig. Tack för att du finns här❤️ Önskar dig en riktigt fin söndag! Kram 🥰

Godmorgon @andrahalvlek
Jag tänker på din personalfest. Usch.
På mitt företag råder noll-tolerans mot alkohol och vi har en fest (sommar) på en restaurang med ett fåtal ”drinkkuponger”.
Tyvärr är det å andra sidan mycket tårta när saker ska firas. Men jag tycker det är så skönt att arbetsplats/kollegor inte här ihop med alkohol. Egentligen helt självklart när man tänker efter!

@Himmelellerhelvette Ja, det är svårt att släppa ut gråt om man lärt sig att bita ihop och trycka undan dessa känslor. Och inte kan man gråta på beställning heller. Jag håller med @Andrahalvlek, musik är jättebra till att släppa på känslor och vissa låtar kan få mig att gråta. Björn Skifs ”håll mitt hjärta” får mig lätt att gråta om jag känner mig nere.

Vad bra att det löste upp sig igår och att du pratade i telefon och sedan mådde bra❤️

En del i ditt rikare liv @Amanda L 😍

@Andrahalvlek Tack för idén! Det ska jag prova❤️

@Ture Arbetet med sig själv trodde jag gällde alla som ska hålla sig nyktra? Jag tror det är omöjligt att hålla sig nykter om man inte gör jobbet med sig själv och fortsätter med det livet ut.
Jag mår också dåligt i perioder av det jobbet, grävandet i varför jag agerar som jag gör och känner det jag känner men det känns alltid bättre när jag börjar se resultat av ett jobb efter det andra i min utveckling.

Jag tror man kan lära sig att släppa loss när man byggt upp sin självkänsla tillräckligt. Tänk den känslan av att kunna släppa loss nykter! Det är en framtidsvision för mig, att vara såpass självsäker och ha tron till mig själv och inte bry sig om vad andra tycker. Bara vara sig själv och älska sig själv.
Kram

@aeromagnus Suget är ju ett resultat av den vanmakt och ilska du känner. Men att tillfredsställa suget genom att dricka hjälper ju ingenting.

Det finns saker på ditt jobb som du inte kan påverka. Och det finns saker som du kan påverka. Det du kan påverka är att ingen får gå över dina gränser. Om det innebär att du går ut ur klassrummet, eller går till rektorn och incidentanmäler varje gång det sker, kan bara du svara på.

Men det är inte okej att bli behandlad illa. Av någon. Du måste stå upp för dig själv. Visa var dina gränser går, och bevaka dem som en hök.

Men vad du än gör - drick inte! Det hjälper inte, och det vet du.

Kram 🐘

@Varafrisk Så härligt att Konas lyckades ändra ditt humör❤️ Gud vad pinsamt med det äldre paret!
Önskar dig en mysig söndag. Kram

@Himmelellerhelvette Prova musik, det brukar hjälpa mig. När jag separerade från barnens pappa för tio år sedan så grät jag inte en tår förrän ett halvår efter flytten. Då grät jag floder ett dygn eller två till den låt som vi hade som ”vår låt” när vi träffades 1989: ”Its must have been love” med Roxette.

För mig går liksom musiken in i kropp och hjärna på en egen frekvens - rakt in. Jag spelar viss musik när jag är arg, ledsen, glad och har behov av att verkligen känna det jag känner. När en vidrig dejt betedde sig som ett svin spelade jag Timbuktus ”Resten av ditt liv” på repeat säkert 20 gånger - och grät av ilska, skam och vanmakt.

Kram 🐘

Suget har börjat komma igen. Hur underbart det skulle vara att bara gå in i dimman en dag eller två. Bara glömma allt skit som händer. Bara vara för sig själv ett par dagar. Funkar ju inte och är ingen lösning. Så mycket skit man fått ta denna veckan v.43 är helt otroligt.

Att dieta är lite som att sluta dricka faktiskt.

1) Man måste skapa ny hållbara rutiner vad det gäller kost och motion. Lägga till snarare än tvinga bort, förekomma istället för att förekommas. Det krävs tid för planering och eftertanke dagligen. Och man måste laga god mat som mättar även själen ❤️

2) Man måste ha tålamod med sockersuget som likt en övertrött treåring sitter i baksätet och gråter och skriker efter choklad eller glass. Man måste vara den vuxne i bilen. ”Jag förstår att du vill ha choklad/glass nu, men du är egentligen bara trött - och snart är vi hemma och då får du vila/sova.” (Eller bada som i mitt fall, mina varma kvällsbad är ljuvligt vilsamma 🥰 )

3) Tålamod krävs också - och framgång föder framgång. Men även när man hamnar i uppförsbackar måste pannbenet streta på. ”Lite till, snart är det nedför igen.” Målet behövs brytas ner i hanterbara bitar - en vecka i taget känns okej för mig just nu.

Första veckans dietande har gått över förväntan bra - även buljongdagarna (tis, tor) faktiskt. Jag vet att vågen visar minus imorgon, eftersom det känns i kroppen. Första delmålet uppnått och det känns bra så jag kör på en vecka till! Och på den här resan är @Geggan min ledstjärna 🤩

Kram 🐘

PS. Jag väljer medvetet att inte använda ordet banta. Jag har bantat i hela mitt liv, sen 14 års ålder. Hade jag fått en tusenlapp för varje kilo jag gått ner hade jag varit miljonär. Det svåra är inte att gå ner i vikt, det svåra är att inte gå upp igen. Känns det igen? Inte så konstigt, det är samma belöningscentrum i hjärnan som kickar på både alkohol och socker.