Senaste kommentarerna i forumet

Att vara helvit en dag är inga problem. Men att dricka en eller två max tre öl funkar inte. Det blir minst 6 öl varje gång jag dricker. Innan jag blev pensionär i våras var jag överkonsument av alkohol. Men sen jag gick i pension har det successivt ökat till ett missbruk. På den soliga försommaren njöt jag som pensionär av kalla öl i solen. Men under tråksommaren(regnperioden efter midsommar) och hösten har ölen mer känns som en stor belastning. Dagarna efter är hemska eftersom min mage blir överaktiv(ej diarré) och jag tvingas gå på toa ibland 4-5 gånger på kort tid.
Jag har absolut inget sug när jag vaknar på morgonen/förmiddagen men ofta framemot 18-tiden bubblar suget fram och jag får kämpa som ett djur om jag ska lyckas stå emot. Ibland går det ibland inte.
Problemet är att jag är en person som lätt blir uttråkad. Framförallt sena eftermiddagar och kvällar är stentrista när man är ensam hemma. Jag tror att personer som har lätt för att ha tråkigt och nästan trivs med detta nästan aldrig får alkoholproblem!

@orolig_fru
Vi är många som beskriver likt dig.. alla dessa tankar som kommer. Överdriver jag? Har han problem? Vad har jag missat? Om jag bara hade gjort.. osv osv för inte tala om att man börjar söka bevis, bekräftelse på sina misstankar och liknande.

Saker som fastnat hos mig är att 1.lita på din magkänsla 2. Om du upplever det som ett problem bör han vid en sund relation och vid sunt tänkande kunna agera och respektera din oro.

Angående dina själviska tankar som du själv beskriver det.. så tänker jag personligen. Är det värt det just nu? Ger de verkligen den trevliga och mysiga känslan nu när oron gnager där? Bara en tanke..

Tack @himmelelleehelvete och @andrahalvlek för fina inlägg 🙏 När jag satte punkt för föregående post, tänkte jag ”nu är jag en sån där riktig nykter tråkmåns som man inte orkar läsa hos, allt rullar på”.
Och det är ju som det ska ❣️
Idag kikar jag in för att påminna mig då morgonen gått i ett sånt jäkla tempo med jobbstart kl 07.
Sitta ner en stund och andas.
Aldrig glömma det, landa i kroppen och i andetaget.
Och vad de uteblivna andetagen gör med oss- på sikt. Riskbeteende.
Ska nu traska till jobbet, sen ska jag sjunga i kören på lunchen. Det blir bra.
Mycket som snurrar i huvudet som inte har med viktiga saker i världen att göra, så jag tänker på Dagerman:
(Ur minnet)
Jorden kan du inte göra om
Stilla din häftiga själ
En enda sak kan du göra
En annan människa väl.
Njut av torsdagen, alla kämpar ❣️

@vår2022 grattis! Och tack! Du har varit den enskilt allra viktigaste för mig här på forumet, kanske delvis för att jag kom in strax efter dig och vi har följts åt genom så mycket. Många saker som du har sagt har blivit livsregler för mig. Din förklaring att det är alkoholdjävulen som bor i glittret i ett vitvinsglas i solen har för alltid tillintetgjort den lockelsen. Du har med otroligt tålamod och påhittighet väglett den ständiga strömmen av nykomlingar. Kram!

Grattis lite sent- till två härliga, ibland kämpiga år! Och tack för att du finns här på forumet som en så engagerad och klok forumvän. Du betyder mycket! Kram 🥰

Hej - Se klart,

Tack för dina ord, det behövdes verkligen idag att man fick lite pepp så att säga. Trots att man väl vet det mesta om hur man ska tänka och göra för att må kroppsligt bra, så blir det lätt att man ändå hamnar i ett feltänk, och börjar tänka så som, att vad spelar det för roll liksom. Lite ”frihet” och något glas eller ett par burkar kan man väl kosta på sig...

Det känns så konstigt och ovant att inte bara efter att man vaknat till efter att kanske fått sova en tre, fyra timmar att som vanligt korka upp en flaska vin och ta sig något glas eller smutta lite på en söt likör för att sen kanske som så ofta lite senare gå lös på pilsnern. Har nog aldrig haft mycket till matvanor, utan i princip rätt ofta levt på öl, vin och chips, pizza och sånt där som varit lättast att tugga i sig liksom.

Nog vet man att man ska ha fasta rutiner, lägga sig vid en viss tid, för att sedan äta en vettig frukost och sedan helst ta sig en nyttig liten promenad i morgontid för att sedan få sig lite dagsljus. Sedan hålla resten av de fasta rutinerna för näringsriktiga måltider och en massa annat sånt där enligt klockan normala vardagsbestyr. Minns att farmor väl sade att vanan drar halva lasset...

Har nu försökt att tänka tillbaka på tidiga år och försökt att fokusera på de få trevliga minnen som trots allt har stannat kvar inom en som kanske en liten ljuspunkt här och där. Minns att mor faktiskt under skoltiden nästan varje morgon serverade en kopp varm choklad och några limpmackor. Minns att man ibland sade åt henne att man säkert under sin skoltid nog hade druckit ur en mindre tankbil med varm choklad genom åren.

Visst är det så att suget efter en rejäl fylla kan minska en del när man känner sig mätt och glad på varm choklad – tänk nu rimmar man också. Borde väl egentligen gå ut och gå en promenad, men har aldrig egentligen sett någon vits med att bara gå omkring utan att ha ett specifikt mål liksom. Har ofta efter vandring till bolaget när man suttit på en bänk med en 7.5:a pilsner filosoferat över tillvaron och då sett så många som kutat förbi i träningskläder och då stilla undrat vad folk försöker springa ifrån...

Men allt som kan hålla en i fysisk form och psykisk balans på ett normalt och hälsosamt sätt är väl bra liksom. Kanske är det även därför som så många numera har hund, för att väl kanske få en anledning att gå utanför dörren några gånger om dagen kan man tänka. Klockan har nu med råge passerat frukost, och choklad blev det, vilket faktiskt värmer bättre än en söt likör – tro't eller ej. Fick nu märkligt nog plötsligt en ingivelse att packa ned en flaska kolsyrat vatten och äppeljuice, i ryggsäcken för att, hör och häpna gå en promenad i de närmaste omgivningarna.

Minns att doktorn sagt sånt som att minst en halvtimme med rask promenad rekommenderas, men det här med raskt, kan då glömmas när man inte gått mer än kanske några hundra meter i stöten de senaste åren. Endast mest åkt cykel och en hel del taxi. Hur som helst, hittade stegräknaren och kanske blir det ett par kilometer i snigelfart... Det känns lite som att öppna dörren till en ny värld, får nog dock skynda långsamt för att hinna med mig själv och inte falla för gamla tankesätt och vanor...

Ha det fint!

Kan tillägga att han hela tiden säger att det inte är så farligt som jag tror…men var drar man den gränsen?? Inte vet jag men det jag reagerar på mest är att han gömmer och dricker i smyg, såklart inte så mycket så han blir berusad för det hade jag ju märkt direkt för jag känner honom så väl men det måste ju ändå finnas ett begär när man klunkar ur en whiskeyflaska i smyg eller?

@Himmelellerhelvette Så otroligt fint och klokt skrivet❤️ Tack🙏🏻 Jag tar det till mig. Jag behöver släppa lite mer annars brister jag själv. Det som är lite skavigt är allt det här m Tingsrätt, räkningar osv som behöver fixas.

Varm innerlig kram🥰

Hej.
Tack så mycket. Jag fick en smärre chock när jag såg honom stå o halsa ut en burk ute vid soptunnan en kväll när jag bara av en slump tittade ut. Kunde sen knappt sova på natten för jag ville ut till soptunnan och kolla vad det var han druckit. Såg då att där låg en 50cl ölburk😔har sen dess börjat smygkolla honom och soptunnan och då upptäckt fler burkar. Har sen tittat i hans mobil på kortköp och sett att han är på Systembolaget var och varenda dag. Droppen blev sen när jag märkte att han ”skulle hämta ett paket på posten” 10 min innan Systemet stängde, en måndag…och att jag såg att han handlat för nästan 300:-!! Då förstod jag att det inte bara var 1-3 öl som han brukar handla…har sen inlett en intensiv jakt på att hitta hans gömma och hittade den till sist och där stod en 70cl whiskey 😔
Jag känner en orolig skam och besvikelse. Framförallt för att jag smyger på honom och att han försöker gömma allt för mig, häller även vatten i en whiskey som vi har framme så det ser ut som den är orörd men jag har haft stenkoll på den så jag vet att där är mindre ibland och sen plötsligt är där lika mycket igen…
Jag bröt dock ihop i förrgår så jag har sagt att jag märkt att han dricker när jag inte ser, dock har jag inte kunnat konfrontera honom med exakt allt vad jag sett och vet så han säger (erkänner) bara att han ska sluta dricka på torsdagarna till hockeyn på tvn och mindre i övrigt…erkände dock inte att han dricker typ varje dag och det är det som är det jobbiga, jag klarar inte av att säga att jag vet det heller😔 Han lova mig dyrt och heligt att han tar en HELT vit månad direkt, han har gjort det förr, fast nu vet jag ju inte om den var HELT vit då heller…och ändå upptäckte jag ändå nyss att han druckit av sin gömma i garaget😔jag klarar inte av att konfrontera han med det och det är det som tynger mig, jag gör ju inget annat än funderar o funderar o funderar. Till saken hör att vi är i 50 års åldern, har varit tillsammans sen vi gick på högstadiet, har fyra barn och fyra barnbarn.

@Varafrisk Visst är det så att vi inte kan prata öppet om psykisk ohälsa såsom det så fint heter, människor orkar inte höra, många vill fokusera på det positiva och låtsas att det negativa inte finns. Många vet inte hur de ska bete sig när man pratar om dessa känsliga ämnen och ytterligare många vågar fortfarande inte prata om det. Fasaden utåt är så viktigt för somliga.
Vi får acceptera detta och vända oss till de som orkar och vill prata som detta forum och NA t.ex. Vi har alla fall turen att ha hittat detta forum.
Vi kan lära av varann, strategier för att ta oss vidare i livet trots påfrestningar som andra ger oss. Jag har lärt mig ta avstånd från familj som bokstavligen äter upp mig psykiskt utan att få en överväldigande ångest. Jag har förstått att jag måste leva mitt liv och ha deras missbruk vid sidan av. En distans emellan. Inte gå in i deras lidande med hela min själ utan ge dom det lilla av mig som jag kan ge utan att gå under själv. Det är en balansgång som ibland väger över åt fel håll men jag övar mig på att inte låta det hända för ofta och uppmärksamma när det händer och ta några steg tillbaka.
Det är extra svårt när det gäller ens barn men även där behöver vi öva oss för det hjälper inte när vi sjunker med dom. När de är vuxna har vi inte längre samma chanser att påverka dom som när de var barn, det är en acceptans som är svår att ta in men det går. Precis som det gått för oss att sluta dricka alkohol så går det att få upp en distans mellan smärtan och sorgen för barnets lidande och vårt eget liv. Stor kram❤️

@gustav3490 Hej! Läser ditt inlägg och ang dina föräldrar så skulle jag bara vilja säga att som förälder själv , till barn i din ålder , så vill man veta om sina barn mår dåligt oavsett anledning ❤️ Jag skulle därför vilja uppmuntra dig att berätta ❤️ All lycka till och jag tycker du är modig och stark som vågar be om hjälp🙏

Jag fick en så lång morgonstund här @prinsessa att jag hann kolla på serie och blev sovtrött igen 💤 men nu ska ordna upp mig och snart gå.

@Berra Det är alltid intressant att läsa dina inlägg. Min dotter har efter ett långt skov hamnat i en djup depression. Hon ligger inte på hispan….hon ligger på psykosavdelningen. Jag brukar som oftast inte skriva h dig därför kan det kanske verka lite snorkigt av mig att kommentera detta, jag tänker även att du har endast goda avsikter. Men…för oss är det en djup sorg att hon är så sjuk och vi är många som lider m henne.

Ha det fint🍁

Gratis till två år Vår2022💐🎉🌺!
Instämmer med VaraFrisk, dina inlägg här på forumet är oerhört viktiga. Peppande, inkännande och ödmjuka, men ändå rätt tydliga. En sann inspiration. Tänker på det du skriver om att det är en så häftig resa och instämmer. Att verkligen ”jobba” med nykterhet, har för mig också handlat om att se beteendemönster, se på livet, på relationer, på ork, glädje och sorg. Borta är Quickfix och då får man jobba förebyggande på ett annat sätt. Självsnäll och medveten.
Hur som helst återigen tack för att du delat med dig av din resa och tack för att du är så aktiv på forumet. Det är så betydelsefullt!

Godmorgon godmorgon! Lite dålig sömn för mig med, men jag häller i mig gott kaffe så ska jag snart vakna till liv :-)
Nu skapar vi en bra torsdag!

@vår2022 Varmt innerligt Grattis till två år🥳💪🏻❤️Det är helt fantastiskt! Jag har varit nykter i nio månader och landar mer och mer i mitt nyktra liv, och då kan jag föreställa mig hur det är med två år! I ditt tillfrisknande har du verkligen gjort allt för att lära dig att förstå hur du fungerar men generellt hur hjärnan fungerar, Den kunskapen har du spridit vidare t oss andra på forumet. Du visar empati och ger pepp här på forumet🙏🏻❤️

Kramar ❤️❤️

En stund i taget @Påvägmothälsa och jag hoppas att du kan få börja med att avnjuta gott morgonkaffe i lugn och ro ❤

Fick för lite sömn inatt, eller egentligen många nätter. Har iaf gott om tid för morgonstund när det vaknas så tidigt. Ska bara in på behandlingskonferens på förmiddagen och ska försöka vila lite efter det. I eftermiddag träning.

Tar lite av en dag i taget vad gäller enheterna och ikväll blir det inga. Planerade tillfällen skulle inte funka för mig. Jag gör klokast i att ta en dag i taget och lägga mitt fokus på välmående, god energi och åt sånt jag vill och behöver göra. Med rullande schema ser ledigheten så varierande ut och jag har inte ännu kommit in i rutiner för de lediga dagarna än. Har valt att avvakta med att strukturera upp de lediga dagarna för mycket innan jag vet hur långpassen påverkar energin men jag tycker det känns bra. När jag haft några långpass i följd och inte sovit tillräckligt är energin kanske inte helt på top den första lediga dagen efter det. Då vill jag inte lägga på för många måsten och göromål. Men känner att det är viktigt att jag håller mig ifrån enheter så gott jag kan så jag inte sabbar återhämtning och energi till att göra det jag vill de lediga dagarna.

Godmorgon förresten!
Avnjut kaffet ordentligt ☕️

Jag tycker du kämpar på otroligt bra! Och vet du, att många av oss här på forumet blir sina egna eller varandras coacher. Man slipper reklamen. Och här finns kompetens utan motstycke. Läs allt du kan här.
Du skrev att din tid kanske inte var så mycket att vara stolt över- men där har du fel. Du kan vara superstolt över alla insikter och att du klarar att hålla nollan. Heja dig!

Onsdagskväll i det förlovande/förlorade landet Sverige!

Ja det blev en konstig rubrik på dagens inlägg, hur ska jag kunna försvara det?
Vet inte, funderar inte heller, utan jag kör på bara, det lät ballt i alla fall.
Man kan bedöma situationen ifrån olika infallsvinklar, det som låter underbart för en del, kan låta som världens förfall för andra, beroende på hur man ser på det.

Det är en helt vanlig vardagskväll för mig och frugan, vi har ätit hämtmat för att vi var för lata att laga egen.
Thaimaten från den lokala matvagnen gick ner med en väldans fart, nedsköljd med ett glas bubbel.
Ja bubbelvatten alltså, det är vardagsdrycken för oss båda, jag låtsasöl (eller fjollöl som en del säger) på helgen, och frugan max ett glas vin, mer än så blir det sällan, hon brukar få tömma BIB'en i slasken för att den har blivit för gammal.
Vi dricker bara det vi behöver, inte mer, finns ingen anledning till att dricka mer för att känna något buzz i huvudet.
Vi får omedelbart paltkoma och ryggläge i soffan hägrar, eller en av oss ser på TV'n i sovrummet.
Vi brukar tävla om vem som somnar in först, våra jobb tar verkligen musten ur oss båda.
Kanske är det åldern, men mest skyller vi på det höga arbetstempot som vuxit sig starkare senaste decenniumet.
Klarar jag mig förbi tjugo över åtta klarar jag oftast resten av kvällen, men det är många teveprogram som jag har missat slutet på, så för att komma ikapp så blir det till att streama resten på play.
Det händer inte så mycket annars på vardagarna, helgerna däremot är alltid fulltecknade.

Vi har stängt stugan inför säsongen, klappat igen och bommat, alltid lite sorligt men samtidigt skönt att slippa den stressen av att behöva åka ut, det har varit kolsvart varje gång vi kommit ut på fredagskvällen.
Släpa på en massa väskor och matkassar med en ficklampa i munnen är inte alltid det mest önskvärda, råkallt i stugan med många stearinljus tända, iskalla täcken i sängen, jo lite mysigt har det ju varit i alla fall.
Men det är över nu, nu går vi in för vinteride igen, vinterdäcken satte jag på i Söndags, utemöblerna har plockats ihop under en presenning, jag håller på och justerar upp termostaterna på alla element i ett alldeles för kallt hus.
Förra helgen var vi några stycken som gick på globen och såg 4,5 h standup, det var skönt att få motionera smilbanden, det lättade ett tungt och höstdämpat hjärta, jag var glad i flera dagar efteråt.
Jag har också fått pris i en stor fototävling, det tog bara 35 år att få komma på prispallen, äntligen en belöning.
Jag har också införskaffat en ny bärbar dator som jag skriver på just nu, istället för de där billiga datorerna som blir utrangerade på bara något år eller två.
Så visst har det hänt grejer, men prylar en en sak, samvaro är något helt annat.
Försöker umgås med barnen och barnbarnen så mycket det ges tillfällen till, och vänner för all del.
Får lyssna på många olika livsöden varje, en vän som hamnat i en djup depression och hamnat på hispan.
En hantverkare på jobbet som fick en hjärtinfarkt men nu är tillbaka, en annan som har ett trasigt knä men kan inte sjukskriva sig förrän jobbet är klart, han är egenföretagare, en kollega har opererats för en ofarlig tumör i hjärnan (för andra gången...), min mamma blev bedragen på en massa pengar, osv osv.
Det känns som om livet svischar förbi, och jag hinner inte riktigt hänga med i farten.
Ibland orkar jag inte ta del av allt elände, utan sluter in mig i min egna kokong och känner mig egensinnig.
Det krigas i världen, oljekatastrof i blekinge skärgård, det är mest bara trista nyheter på teven.
Jag försöker tvinga mig själv att bara koncentrera mig på saker som känns positiva och gör mig glad, en sorts självrespekt för sådant som annars skulle kunna göra mig deppig.
Att varje dag känna tacksamhet att vi har mat på bordet, tak över huvudet, ett arbete att kunna gå till, att vi håller oss friska och har lyckats med vår avkomma, en varm säng att krypa ner i, och kanske den mest elementära känslan av att imorgon vakna upp utan kvalfylld bakfylleångest.
Vi har en planerad julfest på jobbet, och jag känner inga problem att ta bilen dit och hem, det har blivit en självklarhet, har heller inga problem att välja sådan dryck som inte gör mig påverkad.
Jag ser och vet hur den påverkar andra och känner ingen dragningskraft till den längre.
Jag gläds av den när andra blir glada och uppspelta, men lika äcklad av den när jag ser dess baksidor.
Jag har varit en del av den, men inte längre, det känns som om jag har kommit lite längre i utvecklingen.

Snart är det en vanlig torsdagsmorgon, jag kommer att vakna som vanligt till en ilsk väcknington på mobilen, snoozar några gånger tills det är alldeles för sent.
Borsta mina tänder till en fasansfull spegelbild och undra hur i helsefyr kunde jag komma att se ut så här?
Jag känner mig inte gammal, men min kropp säger att jag har mycket livserfarenhet.
Blöter mina händer och rufsar runt i håret som har mycket kuddanarki, när de kalla vattendropparna når hårbotten så känns det som om hjärnan vrider på tändningnyckeln igen.
Tar min medicin klär på mig mina byxor och lite halvskrynkliga skjorta, för idag ska jag vara sådär "trevlig" när vi får utländskt besök som jag ska vara värd åt resten av veckan, inte min favoritapproach när jag helst vill bara vara som vanliga jag, naturlig och förnöjsam på mitt sätt.
I bilen lyssnar jag på morgonnyheterna över hur många som blivit skjutna eller hur många sprängningar det varit under natten, man blir nästan förvånad när det inte har hänt något förfärligt längre.
Jag gäspar mig ut på motorvägen och hamnar snart i köerna, och tänker...denna dag, ett liv..
Och ja, man ska nog vara tacksam för att jag just har ett liv, inte alla förunnat
Ännu en dag i det förlovade eller förlorade landet Sverige...

Berra

Tre dagar med kaloriräknande och jag loggar för fullt i appen. Håller mig på rätt sida. Jobbet går också bra, det är kul och dagarna går snabbt.

Lite jobbigt med lillprinsen dock, han är nog hormonstinn och tonårstrotsig i kombo med för lite sömn, så han utmanar mitt ledarskap. Och jag försöker stå emot det, men lite svajigt känns det.

Lite ledsen blir jag. Rätt så mycket ledsen faktiskt. (Just nu slickade han mig på armen halvt i sömnen och det känns lite bättre.) Nätterna funkar. Det är hans kampande under och efter promenader som är jobbigast. Och jag måste ta fighten, gång på gång på gång.

Nåväl, det är en ny dag imorgon.

Kram 🐘

Tack fina @Andrahalvlek❤️

@vår2022 Grattis till 2 nyktra år! 🥳🥳🥳 Och hjärtinnerligt tack för alla fina inlägg du förgyller forumet med ❤️

Kram 🐘

Så kom då den dagen då jag varit nykter i hela 2 år🤩. 730 dagar!

Vilken resa jag fått vara med om och så mycket som jag lärt mig om mig själv. Tänk att effekterna av att vara nykter verkligen ger maximal utdelning till livet här på jorden. Att varje dag vakna på en stabil, trygg och stadig grund. Att möta livet från denna plattform. Att oftast glädjas och njuta av ännu en ny dag. Att vid dalar känna att det är lugnt, det kommer att gå bra, det kommer att lösa sig. Det har jag verkligen fått erfara med min pappas bortgång. Det är en skön, trygg och stabil grund som jag själv skapat och ordnat för mig. Alkoholkomponenten förstörde alltid mina ekvationer, med den komponenten fanns det aldrig en lösning. Den komponenten skapade oro, ångest och livsleda. När den komponenten togs bort ut ekvationen trädde plötsligt lösningen fram. Jag förstod att alkohol var något som måste bort från mitt liv om jag ville må bra och känna mig levande.

Idag lever jag, idag är jag trygg, idag njuter jag, idag är jag tacksam, idag har jag kontakt med mig själv, idag vet jag vem jag är, idag vet jag mina behov, idag kan jag hantera mitt liv, idag är jag tillgänglig för andra, idag känner jag närhet och kärlek, idag tar jag hand om mig själv och mitt liv.

Jag ser fram emot nya dagar i mitt liv och jag går i min värderade riktning. Allt detta får jag genom att ha valt bort alkohol i mitt liv, det trodde jag inte var möjligt och sant!

Är så tacksam för detta forum och alla fina forumvänner. Det betyder så mycket och har varit ett oerhört fint stöd till att jag är på den plats jag är idag. Jag är så glad att jag hittade hit och jag kunde aldrig tro att det skulle få en så stor del i mitt liv och att jag skulle hänga kvar här två år senare. Tack❤️

@Himmelellerhelvette Jag mår under omständigheterna bra. Mycket att ordna med inför begravningen mm. När sorgen knackar på dörren så låter jag den komma in och håller inte emot. Då behöver jag inte ödsla energi på att hålla den stängd. Samtidigt är det skönt att fokusera på jobbet en stund och tänka på det. På fredag är jag ledig och bara vara❤️

@ppilla Ja vi ska verkligen vara stolta att vi kämpar på 🌸 Starkt av dig att berätta! Jag tycker själv att det är skönt att säga det till vänner och familj. Det där glaset blir ju sällan ett glas. Jag unnar mig att dricka Fanta lemon.
Det är ju helt galet att man blir sugen på att dricka med all denna ångest i bagaget.
Mina strategier är att skriva mycket. Både här och även anteckningar i ett block 😅 Ser till att ha mat hemma då jag druckit middag istället. Tittar på dokumentärer om alkoholmissbruk. Skrivit ner sysselsättningar jag kan göra när suget kommer. Kartlägger mina triggers. Heja oss!