Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Åh, vad jag är glad för din skull ❤️ Jag hoppas innerligt att mina hormonstormar stillats också. Jag tror att jag har påverkats massor av klimakteriet. Nu är det två år sedan jag hade mens senast, så nu är jag förhoppningvis snart helt ute på andra sidan. Kan nästan längta efter att frysa lite 🤣 Jag ska till psykiatrikern den 31/10 och då kan jag säga att jag känner mig i balans psykiskt. Jag har en bit kvar fysiskt, där artrosknäna försvårar arbetet, men jag kämpar på så gott jag kan.

Kram 🐘

Det var verkligen skönt att få skriva av mig igår. Jag kände sån frid efteråt och somnade så gott. Tack för era responser. Det är viktigt att påminna sig ibland om hur det var för det är lätt att jämföra sig med andra och tänka att det inte var så farligt. Det är det farligaste. Men när man granskar sig själv vet man. Bara jag vet hur det var för mig. När man lever i det är det som @geggan skriver att man tar inte helheten utan mindre bitar av helheten för att klara av situationen, ett självförsvar som gör att man kan fortsätta.
Jag tänker nu på dig som fortfarande inte tagit in helheten om hur ditt drickande ser ut. Dig som tänker att nu får det räcka men som efter några dagars nykterhet tänker att det inte var så farligt. Jag lurade mig själv på det viset under flera år. När jag inte druckit på fyra dagar hade ångesten försvunnit och jag tänkte att det bara var bakfylleångest och att jag hade inbillat mig att jag hade problem. När jag alla de gånger jag hade kört en vit månad hade övertygat mig om att jag inte hade problem kunde jag dricka ikapp, då drack jag varje dag veckan efter, tog igen! När man är mitt i det är det beroendedelen av hjärnan som är den starkaste delen och den är mäktig, den lyckas lura en gång på gång under år efter år men om man får en lucka på tre månader, då hinner hjärnan läka såpass mycket att man får perspektiv, förhoppningsvis förstår man då att man vill läka sig ännu mer för att få ett ännu bredare perspektiv och tillslut kan man komma dit där man ser helheten och förstår hur fruktansvärt beroende man varit.

Nu blickar jag framåt igen, det var viktigt för mig att minnas och skriva ner, både för mig själv och för er som går efter mig.

Tack underbara @Andrahalvlek @Geggan och @vår2022 för er respons. Det är så skönt att inte känna sig ensam när känslan kommer. Jag är inte ensam i detta. Vi är inte ensamma. Vi är många som blivit beroende och vi kan komma ifrån det❤️

Godmorgon vännerna 🙂

Idag ska jag in på möte fram till lunchtid ungefär. Det är ett fint väder och jag får gott om tid att avnjuta friska luften och solen. Det får bli en promenad sen. Imorgon långpass och det ger inget utrymme för mig att gå in i nåt eventuellt övervägande av enheter ikväll. Återgången i arbete är positiv för mig på alla sätt, kommer inte utlova en total nolltolerans just nu men då fokus ligger på arbete och god energi finns inte utrymme att ge efter för spontana impulser i tid och otid. Det får isf ske utifrån ett mer planerat tillfälle som inte stör energin inför arbetsdagen eller andra trevliga saker jag vill ägna min ledighet åt. Jag har ju haft svårt att planera mina enhetstillfällen i hemmavarandet när jag egentligen inte haft några krav på tider men med ändrade omständigheter har möjligheterna och besluten förändrats. Och det känns skönt att det har kunnat förändras på ett naturligt sätt utifrån nya vardsgsmönster.

Nu skapar vi en fin torsdag och ta hand om er 🥰

@Himmelellerhelvette Skulle kunnat vara jag som skrev detta, känner ingen allt och massor av mer därtill. En gång drog jag i mig vin på toaletten innan ett viktigt möte jag skulle hålla och mina händer skakade av både baksmälla och nervositet, fy fan! Jag har plågat mig med dessa tankar många gånger för att jag inte ska försköna eller släta över hur det var och aldrig glömma. Men, nu stoppar jag mig själv när dessa tankar kommer om hur jag betett mig och undran
över alla som kanske anat. Jag kommer inte att glömma och jag kan bara påverka nuet. Det ger mig inget att tänka på detta mer. Nu tänker jag mest att det är så tydligt hur alkoholdjävulen kunde ta över mitt liv, att det är så han jobbar. Jag minns hur mina tankar var då och hur fast jag var i alkoholträsket, alkoholdjävulens tankar. Skammen och skulden där på toaletten svepandes vin, men ville bara döda tankarna och känslorna inombords och sluta skaka. Hur jag ändå genomförde mötet bra, men jag var inte närvarande och där utan bara i ett skal. Men, nu har jag lämnat detta, förlåtit mig själv, jag satt fast i alkoholdjävulens klor men nu är jag fri! Nu gör jag om och jag gör bättre. Vet inte heller vilka som eventuellt misstänkte alkoholism men det är inget jag kan göra något åt nu. En person på mitt förra jobb sade att du verkar må så bra och är så positiv och då sade jag att, ja, jag mådde inte så bra under en tid. Jag tror som du att när man har erfarenhet så kan man lättare sniffa till sig eller se om en person har alkoholproblem. Jag såg flera som jag misstänkte hade problem precis som jag, en som tydligt tom var full på jobbet och en som jag kunde se det på i det yttre.

Jag är också så oerhört tacksam för att jag slutade dricka innan det skedde en katastrof, vi klarade oss! Jag tänker mest framåt, positiva tankar om mitt liv framåt och det som jag kan påverka. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt och det ger positiva känslor. Jag vet hur det var och vad som skedde, jag försöker inte trycka undan det, försköna eller inte låtsas om det. Jag tar ansvar för att det var så och det var verkligen inte bra, jag var besatt av alkoholdjävulen. Jag har ingen speciell person utanför familjen som jag känner att jag behöver be om ursäkt. Det är inget som plågar mig. Barnen har jag bett om ursäkt, i samband med att jag slutade. Skulle någon komma fram och säga något, skulle jag nog säga att jag inte mådde så psykiskt bra under en tid, men nu är det mycket bättre.

Nu ser vi framåt, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden❤️

Jag känner idag en så stor stor tacksamhet. För att jag lever, i denna hemska men också underbara värld. För att jag mår bättre än jag gjort under hela livet. Något har äntligen stabiliserat sig. Nykterheten först o främst, men inte bara det, jag har varit nykter förr i flera år och ändå mått svajigt. Kanske ålder bidrar, att alla hormonstormar nu är helt lugnade. Att mina mediciner fungerar optimalt o stabilt. Jag har diagnos bipolär typ 2, hade ofta migränliknande skov och har medicinerat i många år. Men nu är det som att allt bara fungerar. Också maten, och för första gången går jag inte upp i vikt utan håller den minus 17kg som jag nådde för ungefär ett år sedan. Idag blir det sorgegrupp igen. På många sätt hjälpte han mig att hitta denna stabilitet och för det är jag evigt tacksam. Han är fortfarande med mig hela tiden. Jag pratar och berättar. Mycket sjå nu med bouppteckning och annat. Ikväll iväg på skrivkurs över helgen. Ja, jag är mitt i allt mycket lycklig.

@Himmelellerhelvette jag känner igen mig totalt. Försöker minnas hur fan man tänkte. Med det var alltid liksom bara den här gången. Jag orkade sällan tänka på hela bilden. Det kändes som ett självförsvar, nödvärn, varje gång. För att klara dagen. För att hållas på benen. Eller föralldel hopp om njutning, och ibland också ren njutning, några klunkar. Sen bara tvång. Jag tittar ibland på lyxfällan och känner igen det där- kicken i att ta ännu ett sms- lån med 25% ränta. Samma känsla att ta ännu ett glas. Ett äh- vad sjutton.

@Påvägmothälsa Så bra att du höll din budget! Mysigt med tända ljus, det är fördelen med hösten och mörkret. Jo, det blir hemmajobb idag med. Man sparar väldigt mycket tid när man slipper åka iväg på morgonen. Jag ska följa toverättegången live, kanske inte riktigt står i mina arbetsuppgifter, men när katten är borta dansar råttan på bordet så att säga :-)

Godmorgon alla ni andra! Nu skapar vi en bra torsdag som Natalia säger!

@Natalia God morgon. Tack för frågan, jag mådde okej igår under dagen och även nu på morgonen efter alvedon/ipren och halstablett. Hostar på natten. Ingen feber. Det hjälpte att vila genom att arbeta hemma och jag tar mig bit för bit genom en vecka som jag inte alls planerat bra. ALLDELES för mycket att göra. Nå, två av sakerna går av stapeln idag idag i alla fall. Vi har besök av en vän och tog chansen att göra en bjudning igår för att fira detta. Det blev jättetrevligt. Jag hade gett mig själv en budget på två enheter, enligt rutinen som jag återtagit, och den höll jag med råge. Drack långsamt och drack mycket vatten. Fint att höra att du är så nöjd Natalia, kloka reflektioner. Blir det arbete idag? @prinsessa får du bli hemma idag också? Jag skall strax cykla iväg,sitter med kaffekopp och macka och tända ljus. En fin start på dagen.

@Smillans Tänk på det så klarar du att säga ”Nej, tack” ! Jag tar ibland med mig nåt alkoholfritt bubbel så blir det nåt gott ifall värden inte tänkt på det. Min erfarenhet är att det oftast inte blir några frågor alls…Bara man är bestämd och har gjort en plan….❤️🥰

@Surkärring Grattis!
Du tänker så bra. På sätt och vis är det ett slags arbete att vara nykter. Man måste fundera på varför man känner som man känner och sedan vad man ska göra åt det. Och sedan göra något. När man dricker så är det ett slags smitande hela tiden, så fort man känner något så ska det genast bedövas med alkohol…
Inte särskilt utvecklande…😳

@nossma Hej, eftersom du behöver svar så tror jag det bästa är att du mejlar direkt till rådgivarna under Stöd . De vet ju mer säkert.
Vad jag läst här är att Antabus inte hjälper mot suget, men det ska finnas någon annan tablett som gör det, vad jag minns…
Lycka till! ❤️🙏🏻

@Himmelellerhelvette Så himla plågsamt för dig att tänka tillbaka och sen skriva ner allt. Men så nyttigt! För dig och oss andra gamlingar som en påminnelse. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Tänker på hur hemskt det kunde ha blivit för mig. Har tänkt en del det senaste. Har fastnat i ångest ett tag och katastroftankar. Nästan trott att det hänt massa hemskt. Tänkt på alla år jag druckit. För mig är det vansinnigt, hur kunde jag göra så? Men nu när ångesten börjar lägga sig börjar jag få perspektiv. Jag är så tacksam över att jag på något sätt hade någorlunda förstånd, jag var så rädd att skada någon med mitt drickande därför drack jag tyst. Jag räknade oftast ut när jag kunde dricka mycket utan att bli påkommen. Jag har ändå ångest över att jag druckit när mina barn sett även om jag höll mig mest till mig själv har det inneburit att jag varit en frånvarande förälder. Jag har tänkt på att vara dämpad, det är jag tacksam över men det har såklart märks något ändå. Jag skäms för att jag svepte ett glas vin utan att någon såg men jag behövde det för att vara i samma stämning som de andra blev på ett glas. Jag behövde mer. Vid ett tillfälle blev jag ordentligt packad på en fest. Det har jag fortfarande sån ångest över och undrar vad alla tänkte om mig då. Jag brukade aldrig tappa kontrollen på fester eftersom jag var en ensamdrickare. Kunde hålla mig lagom i sammanhang med andra och dricka desto mer dagen efter i min ensamhet eller efter jag kom hem. Jag vet fortfarande inte om eller vilka som insåg att jag drack för mycket och det är jobbigt eftersom jag skäms. Vilka vet? Det är en skam som jag fortfarande är så rädd att någon ska veta om. Jag vet att jag borde svara att jag var medveten om att jag drack för mycket och att jag därför slutade men det är så svårt att erkänna att jag kunde bli en sån. En sån jag verkligen inte kunde förstå att folk blev. En som är kontrollerad av alkohol. Att jag drack trots att jag skulle jobba dagen efter. Jag har kommit till jobbet som ett ras men fattade inte på den tiden att det borde luktat om mig. Jag duschade så jag luktade massa gott och använde halstabletter. Nuförtiden har jag världens luktsinne för sånt men jag tror att folk som inte har erfarenhet inte fattar sånt. Och jag som hade en så fin fasad utåt var nog inte den man misstänker i första taget. Men nu undrar jag? Hur många kan ha känt det på min andedräkt? Hur många har misstänkt det och tänker att det är bra att hon inte dricker mer för hon är ju alkoholist?

Tänk om någon kommit och knackat på någon av alla gånger jag hade druckit en vardag? Tänk om det skulle hänt mina barn något på natten när jag var totalt avdäckad. Tänk om jag då fått en anmälan på mig? Tänk vilken fullständig katastrof det kunde ha blivit! Tänk att jag till och med drack innan barnen kom hem från skolan. Tänk om skolan hade ringt och något hade hänt och jag hade behövt ta mig dit! Jag försökte verkligen hålla mig tills dom kom hem men många gånger klarade jag det inte. Jag har varit så bakis att jag varit tvungen att gå till affären och köpa folköl som jag inte kunnat vänta med att dricka tills jag kom hem så jag svepte en eller två i skogen på hemvägen. Jag har packat ner alkohol i handväskan på morgonen för jag ska klara mig. Svept den på någon toalett. Jag har svept öl så fort jag vaknat för att inte hinna få ångesten, sedan en till på toaletten. Jag har gömt alkohol vid sängen kvällen innan för jag vetat att jag kommer behöva den på morgonen. Jag har hällt över vin i petflaskor för att kunna dricka mellan varven så min man inte skulle veta hur mycket jag drack. Jag har köpt hem en extra BIB till mig själv så min man inte ska veta att jag inte klarar mig på det han köpt hem så har jag varvat med att dricka på vårt gemensamma och mitt eget.
Vilket starkt behov jag hade av att skriva av mig ser jag nu. Det är hemskt att hålla det inom sig när det maler i huvudet.

Jag är så tacksam över att jag lyckats ta mig ur detta utan katastrofer. Hade jag inte slutat när jag gjorde det hade nog katastroferna inte varit långt bort. Jag har klarat mig ur detta med körkort i behåll, familj, jobb, vänner och ekonomi. Jag har haft en sån enorm tur och jag är evigt tacksam över det.

Ingen?

@Anki65

Jag känner igen det här med skuldbeläggandet och rädslan för skuldkänslor. Man lever med så många gråzoner och gränser suddas ut. Men du har gått med på att vara din sambos partner och inte hens personliga assistent. Och det verkar ju som att du redan gått above and beyond. Behandla din partner som en vuxen människa och låt han själv ta ansvar för beslut som han tar. Det är hans beslut, inte dina. Ta hand om dig.

@Skogen__ Motivationen är livet för mig. Jag har valt livet. Många behöver hjälp genom medicin i början. Vill du vara ärlig med din vårdcentral kan det vara första steget.
Jag har klarat mig genom forumet och som @andrahalvlek skriver hjärntvättat mig med nyktra fakta. Sedan har jag också som hon skrev fått jobba med anledningarna till att jag drack och det jobbet fortsätter alltid. Men det är bra. Det är på många sätt härligt att lära känna sig själv. Kan vara tufft men det är så värt. Inget är värre än att fortsätta dricka. Kram

@brödsmulan

Ifall han har slutat måste det ju ge utsättningssymptom vilket borde påverka hans humör. Jag slutade med snus i somras och jag kan verkligen inte varit rolig att vara runt under de tre första veckorna. Inte för att snus är på något sätt samma sak men du förstår liknelsen.
Du skriver att du är rädd för att vara ensam med honom. I en broschyr jag fick från min psykolog om medberoende stod det att det kan vara bra att ha en plan vart man ska ta vägen och hur man ska söka hjälp om ens partner skulle bli våldsam. Har du en sån plan? Det gäller ju att verkligen ta hand om sig själv.
Jag känner också igen det här pendlandet. På måndagen kan det vara “Jag älskar dig och vill inte att min drickande ska påverka dig negativt” och på tisdagen kan det vara “Jag vill inte du ska komma hem från jobbet för du hindrar mig att vara den jag egentligen vill vara (underförstått: en alkis). Jag har, eller iallafall försöker, sluta lyssna. Det är alkoholen som pratar. Och jag blev kär i min partner, inte i alkoholen.
Jag förstår inte heller hur han kan tänka att det inte är en kärleksfull handling att hjälpa honom med en läkartid? Det är väl precis vad det är? Hade du varit hämndlysten skulle du väl bara sagt “Sköt dig själv, jag vet det kommer gå åt helvete”.
Du verkar iallafall ha en otroligt tuff och jobbig situation. Tänk på att ta hand om dig själv så gott du kan. Du verkar vara snäll och förstående. Och jag hejar iallafall på dig!

@Nallemaja Jag tror vi är många som druckit för att slippa känslor. Jag viste inte om att jag gjorde det men har förstått det med tiden i nykterhet.
Känslor kan vara svåra att hantera men man kan öva på det. Jag har försökt tänka att känslorna inte är farliga även om det känns så. I början hanterade jag dom genom att träna, läsa böcker, titta på serier. Då kunde jag hantera lite känslor i taget och sedan ta en paus, med tiden som gått kan jag nu lägga mig och lyssna på lugnande musik och bara låta känslorna storma, de mest överväldigande kan kännas som jag inte får luft men jag vet att jag får luft och sedan lugnar dom ner sig efter ett tag. Blir det för jobbigt får jag sysselsätta mig med något, städa, promenader eller något. Kram

Hej @Jagorkarinte9! Vad bra att du skriver. När jag slutade dricka för 14 månader sedan testade jag tre månader. Det var det bästa jag gjort. Under de första månaderna fick jag många upplevelser om hur bra livet var utan ångesten, dimman i huvudet, planerandet av när jag skulle kunna dricka nästa gång och hur mycket med mera. Jag ökade min tremånaders period med ytterligare tre månader, det fanns inte en chans att jag var redo att prova dricka igen, var livrädd för att må så dåligt som jag gjorde när jag slutade dricka. Med tiden som gick fortsatte jag känna hur mycket jag slapp genom att inte dricka. Tänkte ändå att jag skulle ta något glas till sommaren men tiden läkte den tanken och jag kom till insikt med att jag aldrig mer vågar riskera att må så dåligt igen. Jag ser filmen framför mig om hur jag tror det skulle gå och den filmen är en mardröm.

Jag önskar dig verkligen känslan av att ha druckit färdigt. Den infinner sig inte för alla i början men den kan växa fram om man tror på processen. Kram

@Adde :)

In och ut ur dimman flera gånger om senaste åren. Har svårt att se var det gick snett.

La korten på borden ordentligt för nära och kära för någon vecka sen och trodde det skulle vara det avgörande till sist.
Och nu ligger man och skakar i sängen efter en vecka race i samband med tjänsteresa. Man vill dricka för att inte känna, men hatar spriten idag för jag mår så jävla dåligt.

Jag måste hitta en lösning snart innan det går riktigt åt helvete.
Alkohollinjen är inget för mig. Efter någon vecka utan sprit så kan jag trilla tillbaka bara pga bråk med ex eller stressig dag på jobbet.

Är det antabus som är den bästa lösningen för en sådan som för utan självdisciplin.
Hjälper det även mot själva suget?

Hjälp ;(

Hur känner du dig ikväll @Påvägmothälsa?

@Jagorkarinte9 Vad bra att du skriver här! Det är ett första steg och mycket hjälp och pepp finns att få. Ta en dag i taget, lova dig själv varje morgon att idag är jag nykter! Detta hindrar inte att som målsättning ha tre månader utan alkohol, det rekommenderas eftersom både kropp och knopp behöver komma i balans. Efter tre månader kommer du förhoppningsvis må så mycket bättre av att slippa dricka att du tar ytterligare tre månader. För mig funkar det tankesättet bättre än att nu säga jag ska aldrig mer dricka en droppe. Det blir så oöverstigligt på något vis. Jag vill bli hon som inte dricker för att jag mår så mycket bättre. Jag har varit medlem här länge och gjort flera försök. Jag kommer dock aldrig att ge upp och har kommit till en gräns där jag är sjukt trött på alkoholens effekter. Både före, under och efter. Jag är värd ett bättre liv än så! Fortsätt skriv så hjälps vi åt. Kram

@Varafrisk @vår2022 🙏🙏❤️

Idag har jag haft flyt på jobbet, känner att efter drygt tre veckors nykterhet är hjärnan med på banan igen. Jag försöker i detta nu att lägga en plan för perioden fram till julledigheten för att se när det blir intensivt så att jag redan nu kan boka upp egentid så att jag inte kommer upp i varv alltför mycket. Har planerat in lediga dagar och semester. Har uppdaterat kalendern med träning så att jag verkligen avsätter tiden, friskvårdstimmen synkad med pass på gymmet. Känner mig lugn och har inget sug efter alkohol alls. Drömde inatt att jag planerade att dricka, fick typ ångest i drömmen. Tacksam när jag vaknade att det bara var en mardröm.

Tror jag dricker för att slippa känna känslor