skrev Sisyfos i Första dagen

Tråkigt att läsa om att din dotter inte mår bra @Charlie70. Kan inte hon logga in? Minns inte hur det var, men behövde man ha ett ”riktigt” BankID för att logga in? Jag vill minnas att nåt av mina barn inte heller kunde logga in och visa mig sina provsvar för att hen inte hade ett riktigt BankID. Idiotiskt! Jag skulle uppleva det otroligt irriterande att inte kunna läsa och följa prover. Det är ju knappast så att hon kan göra det själv.
Jag kan fatta att man som VH inte kanske ska ha tillgång till journalen av vissa anledningar, men när det gäller ett svårt sjukt barn är det en annan sak. Kanske annars också egentligen. Usch vad svårt det är med föräldraskap.
Ja helt fantastiskt att du inte dricker längre Charlie och att samvaron med sonen funkar lite bättre för honom. Funkar bra än så länge med min son, men så har jag heller inte öka pressen ännu 😢. Men det är verkligen dags nu. Måste bara hitta orken.
Orken ja, livet är enormt orättvist. Man måste aldrig bättre än sitt ledsnaste/sjukaste barn är säkert helt sant för många av oss. Förstår att maktlösheten i det också är enorm. Och acceptans? Svårt och jag vet inte. Ibland tycker jag att det kan få vara ok (och till och med skönt) att känna ilska över saker. Det ÄR orättvist. Det är väl när ilskan börjar tära på en som det inte är nyttigt, men jag tror ärligt att det jag läser in i acceptans skulle vara svårare… ungefär som att man inte kan få vara arg och ledsen. Acceptera och köra utifrån det läge man har nu, ja! Men acceptera och svälja, nej! Jag vet att det kanske inte hjälper att vara arg, men ilska för mig kan ändå vara rätt befriande och drivande. Utan alkohol då förstås. Annars blir det kaos.
Hoppas det blir bättre! Vi hörs!


skrev Påvägmothälsa i Nu är det dags

@vår2022 Jag hälsade på i din tråd och såg att du också hade skapat plats för dig själv i livet genom att boka av saker. Jag är övertygad om att det är viktigt ibland, har likväl svårt att göra det. Bör träna på detta.
Denna veckan är full med åtaganden och jag känner mig stressad, och det är ytterligare att bra skäl att hålla en strikt alkoholregim. Annars påverkas sömn, energinivåer och tid försvinner. Detta förstås i tillägg till alla andra negativa effekter. Sedan söndag tar jag bestämda steg på min utstakade väg och lägger sakta mer och mer avstånd mellan mig och bakslaget. En dag i taget.


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

Godmorgon runt frukostbordet i kaffeklubben. Jag börjar med att säga lycka till idag Natalia. Jag är så glad för din skull och hoppas att du får en bra första dag!
Jag har så fruktansvärt mycket att göra denna veckan så jag har fullt sjå med att hålla huvudet kallt och vara konstruktiv. Det gör mig extra nöjd att säga att jag inte ångrar att jag inte drack igår.
Önskar alla en fin tisdag, här är det minusgrader, hu!


skrev Natalia i Kaffestugan

Godmorgon!

Har morgonstund i friska luften på balkongen med andra koppen kaffe och tända lyktor. Mysigt och rofyllt. Har inte sovit många timmar inför dagens långpass men tar det med ro. Jag har förstås lite svårt att greppa hur arbetsdagarna kommer se ut såhär på förhand men jag förlitar mig iaf på en sak - och det är att när jag kliver upp ur sängen på morgnarna ser jag till att skapa en ny bra dag.

Kram 💕


skrev Självomhändertagande i Man med bekymmer och psykisk utpressning

@Europa
Välkommen hit! Jag läser och ser hela ditt förlopp framför mig.
Nu har jag inga barn, men jag hade önskat barn med mitt ex, tills jag insåg vilket alkoholmissbruk han levde i.
Jag har själv levt med psykisk ohälsa och min "räddning" var dels att jag upplevde ett medberoende. I hela 10 år.
Jag använde en tid då jag var sjukskriven att bara "fly" och pröva hjälpa andra med hälsosamma aktiviteter, då jag själv behövde hälsosamma aktiviteter.
Så jag skapade mig det som jag önskade och inte fick av vården eller samhället. Jag tränade fysiskt med andra som också ville det och som behövde det. Det hjälpte mig att bli starkare och att komma ut i naturen, få dagsljus och frisk luft och ett socialt nätverk.
Jag levde då i en misär. Jag försörjde mitt ex, som var ekonomiskt oberoende när vi träffades. Jag hade aktier och ett sparkonto. Jag hade kunnat köpa mig ett torp. Han kunde köpa fastigheter. Men han söp upp sin förmögenhet. Idag vill jag inte ha någon kontakt med honom.
Han hörde av sig i somras, om att han var allvarligt sjuk och troligtvis så skulle han inte återhämta sig. Jag vet inte i vad. Jag frågade inte. Han tackade mig för den tiden som vi hade. För allt jag gjort. För allt vi gjort. Det var som flertalet tack inför döden.
Jag har övat i så många år på att hålla dörren till honom stängd. Och jag svarade honom att jag önskade att hans hälsa blir bättre och att han också har varit en viktig människa i mitt liv.
Och det livet som jag hade har varit dramatiskt. Han har varit affärsman och det innebär många kontakter där en del inte har varit bra. En del med kriminell bakgrund har varit i kontakt med honom under vår tid tillsammans. En hotade med HA och en annan hotade med något värre.
Jag levde i skräck under en tid, men jag släppte taget om att jag inte kunde påverka alla sjuka människor han hade haft att göra med.
Jag började skriva texter om hur jag ville leva mitt liv.
Och jag började se vad jag skrev.
Jag började lyssna på mig själv.
Jag mediterade.
Och investerade.
I yoga och mindfulness.
Utbildade mig.
Och förstod.
Att allt ansvar var mitt.
Att det är jag som kör.
Min bil.
Mitt liv.
Och jag har alltid.
Varit sund.
Och klok.
Innerst inne.
Så meditationen.
Gav mig guidning.
Tillbaka.
Till mig själv.
Och jag började lyssna.
Och bara lyssna.
På mig själv.
Det tog mig.
Flera år.
Då jag även blev.
Fattig.
På att ge honom allt.
Precis allt.
Med hjälp av föräldrar.
Kunde jag återvända.
Till livet.
Då samhället.
Visade total.
Error.
Error.
Och ERROR.
Som kvinna.
Som stöttat.
Lyssnat.
Och försörjt.
Var totalt slut.
Slut på energi.
Och slut på medel.
Stod jag kvar.
Ensam.
Totalt ensam.
Jag är så tacksam att jag inte fick barn med honom.
Men om jag hade barn.
Så skulle jag göra allt jag kunde.
För att skydda dem.
Mina varningslampor lyser.
När jag läser din text.
Men jag vet inte vart du är.
I din process.
Hur mycket som landat.
Hos dig.
Och jag vet inte.
Var du befinner dig.
Du vet.
Vad du behöver göra.
Om inte.
Ta hjälp.
Av vården.
En kurator.
Psykolog.
Läkare.
Eller präst.
Prata.
Skriv.
Och ta hand om dig.
Lyssna till dig själv.
Och ta ett steg.
I taget.
Du kan få precis.
Det liv som du önskar.
Men du måste.
Göra jobbet.
Själv.
Och i bästa fall.
Med hjälp.
Av nära.
Och kära.
Kämpa på!
Och upprepa.
Ett mantra.
Som passar dig.
Jag blev fri.
Från medberoende.
Och jag har lärt mig.
Sätta gränser.
Vi lär oss det vi behöver.
I livet.
Det viktiga.
Är att du tar reda på.
Vad DU behöver.
Och ser till att du får just det.
Det viktigaste.
Just nu.
Hela tiden.
Just nu.


skrev aeromagnus i Återfall

Nej jag värdesätter nog livet mer än att inte ha det. Nästa vecka har jag tid. Allt är som ett vakuum.


skrev vår2022 i Tillsvidare

@Ny dag Bra gjort!👏. Precis så! Just räkningar kan jag också dra på, men de försvinner ju liksom inte för det. Nu bara gör jag så att jag blir av med det, istället för att dra ut och slösa energi på det. Riktigt bra metod❤️


skrev Varafrisk i Tillsvidare

@Ny dag Vad glad jag blir om jag kan vara en förebild för dig🙏🏻 Det är också att du följer fyra olika trådar vars nykterhetsresa ser lite olika ut plus längden på den. Lite som att ta godbitars fr varje tråd och det som passar dig bäst.

Sov så gott😴Kram❣️


skrev PA i En bättre relation till alkoholen och därmed mig själv

Skapade en tråd i forumet som handlar om ett helt alkoholfritt liv men har tänkt om.

Jag vågar tro att jag inte befinner mig i det läget att jag helt behöver avstå alkohol men använder detta forum för att se hur det egentligen ligger till. Kommer skriva helt öppet och ärligt om mina alkoholvanor och vad jag dricker på en vanlig vecka.

Anledningen denna gång till att jag tar tar i detta är för att det har tagit upp mycket tankekraft och gett mig ångest sen jag var ca 22 år gammal och ständigt ett sug efter alkohol men svårt att säga nej. Jag vill och hoppas att jag kan ändra på detta och därmed lära mig dricka med måtta och framförallt under rätt tillfällen.

Ett starkt mål är att inte dricka mer än en enhet när jag är ensam. Nu ville jag direkt skriva två för att ge mig själv lite ”wiggle room”, ja direkt börjar man argumentera med sig själv. 😅

- aldrig mer än ett glas själv
- helt undvika vardagsdrickande.
- Max 2 dagar i veckan
- max 3 enheter per tillfälle

Jag tycker att detta är rimliga mål (ni som vet att detta är för mycket, säg gärna till om ni läser detta)

Jag känner redan att det kommer bli tufft att hålla igen, men vill verkligen klara det.

Jag ska försöka registrera så mycket jag kan här och tar en vecka i taget så får vi se hur det går!


skrev Ny dag i Tillsvidare

@vår2022 🙏❤️! Vad inspirerande och hoppfullt för mig det är läsa att du provat och lärt dig att bara göra, från a till ö dvs göra rätt, istället för att fortsätta grubbla och på så sätt öka ångesten. Idag nu på kvällen har jag öppnat fönsterkuvert, lagt in alla räkningar för betalning. Jag får ångest av att betala räkningarna. Nu är i princip nästa månads räkningar gjorda och jag har koll på de som ännu inte kommit. Känns befriande. Små, små myrsteg i rätt riktning OCH inga tankar/sug på att jag vill dricka a på hela dagen. Fokus har istället varit på att ta det lugnt med mig själv ❤️


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Amanda L Tack för dina tankar🙏🏻
Jag tänker att hon är i ett sjukdomstillstånd just nu och mår dåligt. Och det dåliga måendet går ut över mig och då vet hon precis hur hon ska sätta in stöten. Fast jag tror att hon bär på en del dels utifrån att hon är adopterad..skulle nog inte skada att få prata m ngn professionell❣️

@Surkärring Tack🙏🏻 Jag blir så otroligt varm inombords över dina ord❣️Eftersom jag har skrivit här så länge innan jag blev nykter så tänker jag inte alltid att vad jag skriver kan vara så värdefullt. Jag kan dock förstå det i teorin.

Var en snabb sväng h vår dotter. Killen som var där igår var där idag. Hon hade en bag-in-box på diskbänken. Satt och drack rödvin i sängen. Det gör mig så ont😢När jag var ensam hällde jag ut vin i diskhon…Hon borde märka det men eftersom hon har blockerat mig så varken ringer el skriver t mig. Min socialsekreterare säger att jag måste sätta gränser t min dotter. Hon säger att risken är annars att jag börjar dricka. Jag försöker tänka att jag är väldigt skör i denna situation. Jag är väldigt ledsen och känner en stor sorg😢

Kram och godnatt😴❣️


skrev brödsmulan i Får panik

Åh .. vilken tråkig start på veckan @letlive så tufft för dig. Hm funderar lite om din sambo skulle vara öppen för att söka hjälp för ert förhållande skull. Tror du hon skulle kunna tänka så ? Om ni skulle följas till en läkare tex för rådgivning?
Angående din sekundär ångest.. lätt att säga men glöm inte att hon är sin person och du din. Bär inte hennes skam. Det är trots allt en vuxen människa med ansvar för sig själv och sitt liv.
Låter som ett mönster de där med kvällstiden kanske läge för dig att hitta annat att göra den tiden, om möjligt? En promenad, ringa vänner, gå på gym eller ngt annat som ger dig mening och kan hjälpa dig skingra tankarna.
Min har äntligen besökt läkare ,tagit prover.. mer fick jag inte veta. Ett litet steg I rätt riktning iaf. Själv pendlar man väl mellan hopp och förtvivlan. En dag I taget tänker jag.


skrev Ny dag i Tillsvidare

@Andrahalvlek Har hittat boken på Storytel, delade synpunkter kring själva uppläsaren men jag tänker ju att jag kan läsa denna bok på iPad. Har fått jättebra recensioner i övrigt. 🙏❤️ Boken känns klockren för mig! Precis som med kroppen behöver träna behöver hjärnan träna för ökat välmående… vilket ju inte är så konstigt i sig. Kul att den hjälpt dig som är en förebild för mig och många andra! Tack för att du stöttar och finns på forumet ❤️


skrev erivan i Försöka vara nykter

@Himmelellerhelvette tack❤️jag jobbar verkligen på det. Ihelgen var jag jättesugen men lyckades stå emot. Jag ska kämpa tills suget försvinner💪


skrev PA i Vill inte dricka mer

@Källarmannen hoppas att du snart kan kasta ut allt alkoholhaltigt gift ur källaren och övriga hemmet och ta dig ur detta🙏


skrev Letlive i Samhällets tolerans för alkohol

Har något som gnagt i mig länge och som blivit värre efter några år i relation med en sambo som har alkoholproblem. Det är att jag känner totalt oförstående för samhällets tolerans för alkohol. Jag förstår att det finns kulturhistoriska perspektiv och yada yada men det känns som att bara man tittar runt sitt eget liv hittar man hur mycket lidande som helst kopplat till alkohol. Min moster gifte sig med en alkoholist med diabetes. Han söp ihjäl sig och lämnade tre unga barn efter sig tillsammans med min moster. Talade vi någonsin om det? Nej. Reflekterade vi i vår familj över hur alkoholen påverkat oss? Nej. Några av mina värsta barndomsminnen är när pappa kommer hem och är full när mamma sover. Jag minns hur otrygg jag kände mig och hur jag hatade när pappa skulle träffa sina kompisar. Talar vi någonsin om det? Nej. Inget får nämnas.
I vuxen ålder började jag jobba med projektledare inom kulturindustrin och hade väl ett jobb där jag i teorin hade kunnat vara full på jobbet 80 % av tiden utan att någon hade anmärkt på det. Jag tror de flesta förstår vilket otroligt dålig idé fri tillgång till alkohol på jobbet är. Jag har sett vuxna män med framgångsrika företag, LinkedIn-profiler, familjer och villor nedbajsade med trasiga glasögon. Jag har sett gifta män supa sig fulla och vara otrogna gång på gång. Om det här någon gång talats om? Nej.
Det är också det jag tycker är värst. Viskandet. Hela den här en svensk tiger-mentaliteten. Att man pratar inte så mycket och sköter det lite snyggt under bordet. Nu tycker jag att vår alkoholkultur känns som en blött unken filt som lägger sig över varje socialt sammanhang. Jag vill bara ut med det. Lyft upp skiten till bordet. Låt det vara obekvämt. Låt det vara jobbigt. Det kan väl inte vara värre än vad det redan är? Någon som känner igen sig? Eller jag kanske bara är världens bittraste människa?


skrev Letlive i Får panik

@Prinsessan1 Tack för dina fina ord. Du har rätt, det känns verkligen skönt att skriva av sig och känna att man inte är ensam. Tack för dina tips. Jag ska kolla med min psykolog när jag träffar honom.


skrev Letlive i Får panik

@brödsmulan Tack för frågan. Det har gått överlag ok. Men idag kommer jag hem och märker att min sambo sjukskrivit sig från jobbet och är full, även fast jag är hemma kl. 14:40. Sen går hon runt hemma full och ringer alla och skämmer ut sig. Jag får sån ångest att jag bara lägger mig i sängen och vill dö av sekundärskam. Sen kommer den vanliga ångesten mellan kl. 18:15 och 19:00 där jag är rädd att hon ska gå iväg till systemet vid oss och köpa mer. Ofta blir hon ju nekad men det hindrar inte henne från att försöka. För hundrade gången. Har på riktigt alltid ångest mellan 18:30-19:00. Lyckligtvis ska jag träffa en psykolog på torsdag. Tänkte ta upp min tjejs alkoholism då. Hur har din vecka varit?


skrev vår2022 i Tillsvidare

@Ny dag Vad fint att livsandarna vaknat till, det märks😁. Låter som du fått fatt på massor av saker och känslor och att du ser samband. Min man låter väldigt lik din man och bara gör. Han brukar säga att han vill ”göra rätt saker” alltså ta tag i saker och göra dem på rätt sätt. Att inte köra genvägar och fuska. Att det får honom fokuserad och att han då bara gör och kan släppa andra tankar som trycker på. Jag förstod inte riktigt hur han kunde tänka så förr, det lät för enkelt på något sätt. Idag förstår jag det bättre och jag har testat. När jag håller på och gruvar mig, känner lite ångest så tänker jag att nu ska jag göra detta rätt. Tar tag i en sak, från A till Ö, så det blir rätt och det funkar! Tankarna fokuseras på det och sinnet lättar. Det är mycket som jag nu bara gör, i lugn takt, metodiskt och det blir bra.

Sköt om dig och kram❤️


skrev Blenda i Blenda går vidare i livet

Finaste AH-vänner,
Long time, no see.
Jag läser här varje morgon.
Jag mår dåligt i min nykterhet.
Måste ge mig själv lov att berätta det.
Nu finns det inget längre som dämpar min ångest.
I min värld är SSRI och alla liknande preparat likställda med andra substanser som ”rättar till hjärnkemin”.
Tänker inte bli beroende av läkemedel istället.
Eller mat.
Eller träning.
Eller shopping.
Eller sex.
Jag har betalat hundratusen från egen ficka för en behandling som - inser jag nu - ”bara” bygger på 12-stegsmetoden. Och AA är gratis. Det känns SÅ sjukt…
Jag dricker inte längre.
Men alla löften om att allt blir bättre om en bara slutar dricka.
Så är det inte för mig.
Jag har suttit i psykoterapisoffan.
Jag vet vad som skaver. Men det betyder inte att jag kan göra något åt det.
Jag vet att alkoholen gör det värre på längre sikt, men jag vet också att den i stunden hjälper.
Jag är nykter.
Men det hjälper mig inte.


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Natalia Åhhh så spännande! Önskar dig ett stort lycka till!


skrev Andrahalvlek i Tillsvidare

@Ny dag Jag vill rekommendera boken ”Compassioneffekten : att utveckla självtillit och inre trygghet” av Christina Andersson. Den har hjälpt mig mycket.

Kram 🐘