Senaste kommentarerna i forumet

@Nor.Li

Så fint att höra 🙏, blev så glad när jag läste detta.
Hoppas du fortsätter skriva här.
Kram

@Natalia Hur gick resten av dagen? Jag har tänkt på dig idag! Hoppas att du är nöjd.
Jag har haft en hektisk dag som gått okej under omständigheterna. Min partner var med om något påfrestande på arbetet så jag fokuserade mycket på att stötta och vara närvarande där också. Nu lite kvällslugn, skall samla tankarna från dagen och till morgondagen och kolla vad som behöver göras ikväll. Dricker te och har tända ljus, njuter av tystnaden.

Nu ligger jag på sjukhuset/psykakuten. Måste ha något att göra så jag läser igenom många trådar här. Min fru körde in mig. Jag har inte druckit men jag är som ett vrak som hon sa. Jag får ha min mobil och mina böcker om min surfplatta. Jag ligger i sängen och tittar upp i taket. Hela mitt liv passerar i revy. Allt det goda och allt det dåliga. Anmäld till soc också. Man gör alltid en orosanmälan till soc för jag är kanske oförmögen att ta hand om mitt barn. Rutin men så är det i Sverige. Söker man hjälp blir man lite straffad.

Funderar lite på vad jag kunde gjort annorlunda? Ingen har hört av sig mer än frugan och min son. Det är ingen ide med självömnkan. Blir utskriven imorgon fått lite lugnande så jag kan sova. Har sovit piss den senaste veckan.

@Snödroppen @Kristoffer tack för tips och hjälp! Vi har fått samtalstid 18/10. Börjar där och ser om det blir hjälpsamt (i annat fall har jag via er fått fler vägar att gå).

@Amanda L Såg inte ditt inlägg förrän jag hade skickat iväg mitt. Tack för dina värmande ord❤️Jo, men visst är det så när det gäller övertron.. ..jag känner allt som oftast att Varafrisk behöver verkligen få ta mer plats i sitt egna liv🙏🏻❤️

@vår2022 Tack för värmande ord❤️Grejen med hennes sjukdom är att så mycket fallerar. Hon har inga pengar, tar inte sin medicin, har gått upp 10 kg. Är med människor som inte verkar så sunda. Ska till Tingsrätten. Har en mobil som inte fungerar. Tar inte emot boendestöd. Så allt liksom faller……😰

@Smillans Tack snälla för värmande ord❤️

Är så tacksam för att ni skriver t mig🙏🏻Det ger mig kraft och styrka❤️

Idag tog min dotter även bort mig fr Instagram😢 Jag är ett hot för henne eftersom jag ställer krav…och det triggar henne. Om hon bara tog min hand el boendestödet el ngn annan hand så skulle det kunna bli ngt bättre iaf. Har gråtit mycket idag😢 Men ska snart äta stekt falukorv och stuvade makaroner med vitkålssallad. Äter nästan aldrig det därför ska det bli riktigt gott😋Ev ta ett varmt badz

Kram❤️

@Varafrisk Jag förstår att det är mycket svårare när ens barn har en diagnos, vuxen eller ej. Men samtidigt så tror jag att många barn (Även som vuxna) har en övertro på föräldrarna, och ställer mer krav och förståelse än de ställer på andra.
Ibland kan det kännas som ett privilegium att vara just den där viktigaste människan. Men det finns ju en gräns, så har jag känt ibland. I synnerhet som min mamma var så behövande. Jag har ibland känt mig som den starka stolpen i mitten som aldrig får vackla. Men ibland är man inte stark och måste få vara det. Även som mamma. Kramar och hoppas du kan vila någonstans..❤️🙏🏻

Fint att det går åt rätt håll! Själv njuter jag av att leva nyktert. Det tog några år, men det är värt att kämpa för! Tro på din egen väg, ha tålamod och var ärlig mot dig själv så når du dit du vill!

Skulle vara kul att höra från er andra som hittat hit!

Det är nog osannolikt att din frus drickande och ångest inte drabbar barnen - allti en familj påverkar barnen. Vad säger de när ni pratar om mammas mående?

Hej,
Börja med en alkoholdagbok där du kartlägger hur mycket du dricker varje vecka.
Det blir då väldigt tydligt hur mycket man faktiskt dricker, men du måste vara ärlig mot dig själv när du gör detta dvs. om du vill göra en förändring!

Det går lätt överstyr även om man sagt, jag ska "bara" ta 2-3 glas (och då standardglas, som åtminstone för mig är väldigt små...). Om du känner att du har problem med att säga "nej", försök att inte hamna i sådana situationer, för du kommer förmodligen säga nej första gången någon frågar en kväll, men klarar du det andra gången någon frågar? Eller tänker du då, jag kan ta bara ett glas till?

När du väl blivit beroende så är alkoholen hemsk, den gör din hjärna/kropp sjuk, och det enda din tillvaro till sist kretsar kring är just alkohol - suget, när kan jag dricka, hur får jag tag i det osv. Du börjar helt enkelt planera ditt drickande...

Jag själv har nu tagit hjälp, men det är ett helvete om jag ska vara ärlig! Du är så ung och har framtiden framför dig, så om du kan så skulle jag följa @Kennie ´s exempel, dvs. försök istället att vara helt utan alkohol under en period...
Och om du upplever att du har problem, var inte rädd för att ta hjälp!

Dag 16 utan alkohol, känner inget sug alls. Har läst trådar här på forumet och lyssnat på Rebecka Åhlund och Torbjörn Åbergs böcker. För 2v sedan nådde jag min personliga botten. Jag inser nu att jag gjort många dumma saker när jag varit berusad. Tagit bilen till affären 5min bort för att köpa snus med ursäkten att det är så kort sträcka, inget kan hända. Har bara haft tur att jag inte blivit tagen av polisen eller ännu värre skadat någon. Ett riktigt lågvattenmärke. Får ångest när jag tänker på det nu och skrämmande att jag blir så korkad när jag dricker.

Hej @Jagorkarinte9 ouff så jag känner igen mig. Ångesten som nästan kväver en. Jag bestämde mig för 12 veckor sen att nu räcker det! Började skriva här och framförallt läsa många trådar. Det gav mig hopp, jag insåg att jag är inte ensam.
Ge inte alkoholen det enda jag själv kan bestämma över, mitt liv. Försök att vara bestämd med ditt mål om tre månaders nykterhet till att börja med. Du fixar det, jag vet det. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv❤️

Tack @Loppan, det går bra här.
Är just ute på en liten kort paus. Många timmar kvar och jag har svårt för när det är så ohyggligt lugnt. I bästa fall sker mer action till kvällen. Jag får lov att vänja mig vid det lugna tror jag 🙂🙃

Hej, ser att jag varit registrerad i flera år men det har varit glest mellan gångerna. Ska nu försöka ta ett krafttag mot mina urusla alkoholvanor. Igår drack jag ensam, boxvin, nästan två liter. Idag ångest, skam, mår fysiskt illa och är så besviken på mig själv, att jag är så svag och värdelös. Har ringt alkoholhjälpen idag och bara grät och grät. Hjälpte, väldigt bra samtal. Ska kanske försöka mig på tre månaders alkoholfrihet.

Du kan absolut söka ensam vårdnad, barnens bästa är det viktiga och inget barn ska behöva växa upp en en missbrukare. Prata med socialtjänsten. Familjerätten är van vid att hantera sådana här fall.
Se till att dokumentera problemen också så du kan styrka det du begär (enskild vårdnad). Jag tror inte det är sannolikt att du kan få honom att förstå eller få insikt, baserat på det du skriver verkar det ha varit svårt hittills och det krävs nog rätt mycket mer för att han plötsligt ska ändra uppfattning. Han måste komma dit på egen hand. Lägg din energi på dig och barnen. Stor kram!

@Natalia Idag håller jag tummarna stenhårt för dig och hoppas att det går bra för dig på jobbet! 🤗

Hej @Varafrisk jag har följt dig länge här. Inte kommenterat el skrivit för jag alltid har lite svårt att veta vad eller hur jag ska skriva☺️
Men vill du ska veta att jag verkligen hoppas det lättar för dig snart. Och att dottern får den hjälp och vård hon behöver.
Du verkar helt otroligt stark och jag hoppas du snart får lite andrum och bara får måna om dig själv. Stor varm kram🧡

Egentligen var jag inställd på att börja jobba igen mån 16/10. Sen avstod jag från en av tre veckor i somras för att de skulle få ihop schemat, och då fick jag den veckan nu i höst istället och börjar jobba först 23/10. Jag har snart varit ledig i åtta veckor, nästa vecka räknar jag som en bonus.

Vid tidigare längre ”ledigheter” har jag varit sjukskriven. Vanlig semester brukar jag ha max fyra veckor i sträck. Ett år tog jag fem veckor och den sista veckan kändes bara dryg. Varför? Sannolikt för att jag hade tröttnat på att sola, bada och grilla, sysselsätta barn och allt hushållsarbete det medför om man är på hemmaplan allihop. Jag längtade efter jobbet och efter mina rutiner - och att sysselsätta hjärnan med något mer än att planera dagens måltider.

Nu känner jag inte riktigt samma känsla av dryghet, mycket eftersom jag har skapat oss tydliga rutiner under dessa veckor och sen har jag hittat på olika saker som sysselsatt även min hjärna, som hundkurser tex. Nu när det gått åtta veckor så känner jag dock lite sug efter att anpassa våra rutiner efter mitt jobb också. Det är liksom inte meningen att jag ska dra runt och skrota hela dagarna. Att jobba är en viktig del av mitt liv. För mycket och för lite skämmer allt.

Jag är verkligen på riktigt tacksam över att ha lämnat personalansvaret bakom mig. Det är så oerhört skönt att slippa helhetsansvaret, att hela tiden tänka på alla andra och deras mående. Sannolikt har vi ett nytt sparpaket i pipe-line, och jag ska bara sitta på läktaren och beskåda spektaklet. Med 31 år på min arbetsplats, och med otroligt mycket olika kunskaper i ryggan, sitter jag väldigt stabilt.

Jag gör mitt jobb och jag vet att det är fullt tillräckligt. På något sätt kommer min erfarenhet att behövas. Även om mina nya arbetsgrupp på 19 personer delvis ska slaktas så tillhör jag inte dem som får gå. Jag är för ung för att vara ifråga för avgångsvederlag. Jag är dessutom för självgående för att de ens skulle komma på tanken. Jag är samtidigt inte personligt bekant med mina 19 kollegor i arbetsgruppen, så jag tror inte att jag blir smittad av deras stress och oro heller.

Jag är just nu attraktiv som sjutton på min arbetsplats. Inga barn, dvs inget vabbande. Ingen korttidsfrånvaro (senaste året har jag haft typ tre sjukdagar). Det krävs ingen mer upplärning, jag kan allt jag behöver kunna. Man behöver inte heller ta viss hänsyn till mig pga min ålder, det där med teknik och nya arbetssätt är fortfarande enkelt för mig att ta till mig. Jag har en positiv grundsyn på det mesta, och vågar yttra mig - vilket är en välkommen motvikt till gnällspikarna. Jag har inget revirtänkande alls, delar gärna med mig av mina kunskaper och gillar att lära upp nykomlingar. Kort sagt - jag är en bra tillgång på min arbetsplats.

Precis som när man var föräldraledig, och var upptagen med små vardagliga ting hela dagarna, så längtar jag litegrann efter att vara en del i ett större sammanhang igen. Jag saknar mina kollegor och jag saknar jobbdiskussioner och gött tjöt. Jag ska planera in att jobba på plats tre eftermiddagar per vecka redan från början. Lillprinsen behöver lära sig att vara ensam hemma några timmar. Vi behöver paus från varandra. Återseendet blir desto hjärtligare ❤️

Den 21/10 blir lillprinsen 6 månader. Vår första tid ihop ska jag spara i mitt hjärta för evigt. Det har varit så mysigt 90 procent av tiden. De sista jobbiga 10 procenten kommer att blekna efterhand och bli minnen som man kan skratta gott åt. Pratade med en kompis häromdagen som mindes sin första tid med valp. Han hade på fullt allvar sagt till sin fru: ”Jag vet att man kan lämna tillbaka valpen”. Haha 🤣 Jag skrattade gott av igenkänning.

Ett tag kände jag varje kväll att jag nog tagit mig vatten över huvudet. Att jag inte skulle reda ut det. På allvar. Sen kom jag ihåg att precis den känslan hade jag ofta när barnen var små. När yngsta dottern fick sina ilskna utbrott, som hördes milsvida omkring, tänkte jag ibland ”Jag fixar inte detta”. Sen tänkte jag i nästa stund ”Vem fan ska då fixa det? Klart jag måste fixa det!”

Med henne hade jag en taktik som gick ut på att försiktigt liksom ”valla” henne inomhus och sen låta henne bröta runt med några meters avstånd mellan oss, tills hon började gråta och ville bli tröstad i mammas famn. Med Emil har jag lite samma taktik, jag föser in honom i sovrummet och släpper ut honom en stund senare när han har lugnat ner sig.

Det funkar bättre än alla tillrättavisningar i världen har jag kommit på. Sker hans utbrott utomhus ställer jag mig rakt upp och ner med armar och händer ovanför huvudet. Stirrar i tomma intet. Låter honom hoppa och bita i min jacka. Sen lugnar han sig och vi kan promenera vidare. Ibland krävs det dock några stilla-stunder-som-staty innan han hittar något annat att sysselsätta sig med.

Att kämpa emot, skälla på honom, eller kampleka med kopplet gör bara saken värre. Jag har testat det också. Att själv bli arg är dessutom kontraproduktivt. Jag blev inte arg på min dotter när hon fick sina ilskna utbrott, och lika lönt är det att bli arg på min valp. Det får bara konflikten att eskalera. Så jag tänker på lillprinsen som en övertrött treåring. Avbryta det man håller på med, se till att få vildbasen inomhus, in i stillhet i sovrummet och sen låta honom lugna ner sig själv.

Min äldsta dotter kunde jag skicka till hennes rum när hon var 3-4 år. ”Gå in på ditt rum och kom tillbaka när du är god och glad igen.” Då stampade hon ilsket uppför trappan och slängde igen dörren till sitt rum. Efter en kvart kom hon nedskuttande för trappan och kvittrade ”Nu är jag god och glad igen.” Sötnöt ❤️ Att den lilla lärkan är psykolog idag och hjälper massor med barn med deras psykiska mående är så stort att jag spricker av stolthet.

Kram 🐘

@Påvägmothälsa Nykterheten i sig har skapat mindre stress, mindre oro och att inte hela tiden ha full rulle i energitillförseln. Att vara nykter är absolut det bästa verktyget mot stress, det lugnar ned hela systemet i kroppen. Jag var så otroligt spänd i kroppen när jag drack alkohol, även om den slappnade av just vid intaget och en stund efter, men spänningarna jag kände byggdes på och jag fick ingen naturlig återhämtning i hjärnan. Man blir helt enkelt mer chill som nykter. Nu som nykter har jag lättare för att planera om, boka av saker för att inte köra på för hårt. När jag drack och bokade av, fick jag alltid också dåligt samvete. Inte nu som nykter. För nu behöver jag inte återhämta mig från att vara bakis eller rus och det är en skillnad. Nu handlar det om att lyssna på mig själv och tydligt se att planen inte kommer att hålla och jag måste stuva om, göra en plan som håller och funkar. Det jag skrev om i min tråd bar att jag satte mig ned och bara stirrade ett tag då jag kände mig så stressad. Satt tills kroppen gått ned i varv och ett litet tag till. Då kunde jag tänka klart igen och gjorde om min planering så den blev hållbar och så att jag kände att jag bättre tillgodosedde mina behov. Då fick jag ny energi och kände en lättnad. Man kan ju faktiskt göra om sin plan, det finns alltid fler vägar att gå istället för att stressa och köra på så man blir helt slut. Det är då risken för att ta till alkohol är som störst, man är slut och tankarna är inte klara. De går bara på impuls och gör det vi lärt in vår hjärna att göra i dessa lägen, ta ett glas, eller två eller en hel flaska, för att slippa tänka och känna. Så ett bra sätt är att sitta ned och göra inget, bara stirra tills pulsen och stressen gått ned. Sedan ta nya beslut, för det finns alltid alternativa vägar att gå.

Ha en fin tisdag!❤️

@Varafrisk God morgon! Vad bra att du mentalt kan vara på jobbet när det behövs. På något sätt kan det ge dig lite andrum från din oro över din dotter, även om jag förstår att innehållet i dina besök också kan svåra. Då handlar det i alla fall inte om dig. Det är också bra att du orkar fortsätta gå till jobbet just för att vara på ett annat livsplan en stund. Sen också att du imorgon får vila och ta hand om dig själv. Som du säger du kan inte rädda din dotter, det du kan göra är att finnas tillhands som mamma. Hon måste själv ta initiativet till hjälp. Så tänker jag också om mina barn, jag kan inte leva deras liv, inte styra det, men jag kan finnas där för dem. Nu har de inte någon psykiatrisk diagnos eller alkoholproblem, vilket jag förstår är en helt annan sak och fruktansvärd oro, men livet i sig stöter ofta på patrull på många olika områden. Det är många gånger tufft och ett oerhört svårt jobb att vara mamma, men det bästa vi kan göra för dem och för oss själva är att försöka stå stadigt och finnas där som ett skyddsnät. Och det gör vi bäst genom att vara nyktra och inte ta till alkohol. Du är en fighter och du kämpar på. Vilken fantastisk nykterhetsresa du gör, grattis till alla dina dagar!🥳. Jag hoppas att det på något sätt kommer att ordna sig för din dotter💕

Ta hand om dig och var stolt över dig själv. Du gör ett fantastiskt jobb!❤️

Hej,
För mig var det ett otroligt viktigt steg att göra upp med idén om alkohol som något viktigt. Jag gick från att se alkohol som den självklara guldkanten till att känna att det är en dryck som andra. Den har en viss smak som någon enstaka gång är vad jag vill ha till maten. Det tog cirka två år av ytterst sparsamt drickande att komma dit. Jag började med tre nyktra månader- ovärderligt för att rensa hjärnan och bli av med fysiskt beroende (innan drack jag cirka 3 gånger i veckan). Sen fortsatte jag i stort sett helvitt med något enstaka glas vin, typ ett var tredje månad. Och det har blivit mitt nya normalläge, även om det blir några tillfällen extra under vissa perioder. Det som gör att det funkar är att jag ändrat inställning. Jag har lärt mig njuta av annat, och jag har slutat tycka alkohol är viktigt. Jag tror att du skulle ha bättre förutsättningar att dricka måttligt i framtiden om du går till botten med dina föreställningar om alkohol nu. Det att du känner att det är viktigt att fortsätta dricka fast du också upplever att du har problem tror jag visar att alkoholen har för stor makt. Det här resonerande kring att man nog ändå kan dricka lite varje vecka tror jag är mentalt beroende maskerat till förnuft. Hjärnan vill ha sin drog kvar. Så om jag får ge ett råd så tycker jag du ska följa din första tanke och börja med en helnykter period.

Godmorgon alla vid kaffestugan! Ja, nu är det höst. Fick skrapa bilen igår. Varje år glömmer man bort hur kallt det är i Sverige, lite som när man glömmer bort när man intar enheter hur härligt det är att vakna utan enheter dagen innan.
Vi skapar en bra tisdag!

Sovit dåligt inatt. Vaknat och tänkt på min dotter. På bag-in-boxen som stod på diskbänken. På den knepiga videon hon la ut. Tänkt på en och miljoner saker känns det som. Har ätit gröt och druckit te. Fönat hår och sminkat mig. Ska byta morgonrock mot andra kläder. Åka t jobbet. Sätta på det lite glada el iaf försök t ett ansikte som inte är så ledset och trött som det är. Har två besök under em. Då är jag där mentalt, då är jag bra! Känns som om jag inte ska kunna hålla kroppen upprätt. Träffa en fd kollega efter jobbet. Ska bli kul! Imorgon ledig, tack och lov för det! Behöver verkligen fokusera på mig själv. Jag kan inte rädda min dotter. Hon behöver komma t insikt att hon behöver hjälp. Jag finns här som mamma.

Ha en fin tisdag! Kram❣️

@Andrahalvlek @vår2022 @Amanda L tack tack tack för era fina ord och hejarop🥰❤️

Vecka 12. I fredags på ett veckoavslutande möte var det några som började prata om kvällens middag och naturligtvis kom vilket vin man ska ha till på tapeten. Råd frågades om gott vin. Och jag kände ingenting😃det gjorde mig inget att dom pratade om vin och var lite fredagsflamsiga. Det var såå skönt och jag kände att jag blev så glad för min skull. Jag kände ingen saknad av vin. Fasen så go känsla.
Jag tror att det går så pass bra för mig för att jag tidigt bestämde mig för att aldrig mer alkohol, ingen måttlighet eller ett glas (som alltid blir flera). Jag har dock ej behövt tackla situationer där jag måste förklara varför jag inte dricker vilket känns bra. Jag vill vänta ut det så länge som möjligt för att inte vara skör och falla för nåt tryck/tjat. Men det kommer, en närstående fest är på ingång. Men jag börjar bli rejält stark och kommer kunna bita ifrån om tjatet blir för jävligt.
Att vakna på mornarna helt nykter, utvilad och pigg är ett sånt underverk för mig. I helgen låg jag länge och mornade mig, kände ett sånt lugn och välbehag i kropp och själ, obeskrivligt. Tänk att det blev så här bra. Så tacksam att jag börjar få mitt liv tillbaka❤️