Senaste kommentarerna i forumet

@Hundälskare ja hur vet man när det är dags?

Min främsta oro i det här är nog hälsoskäl. Jag är ju medveten om att kroppen tar stryk, sjukdomsrisker ökar, vikten likaså. Själv känner jag av att jag sover dåligt, somnar snabbt men vaknar på natten och har svårt att somna om. Jag dricker inte för att döva ångest, och jag beter mig inte illa när jag dricker, det skadar bara mig själv liksom. Men visst, skulle jag i längden fortsätta som jag gör idag skulle det troligen tillslut gå utför. Det som stör mig mest är minnesluckor. Jag pratar med mina barn ofta i telefon, men emellanåt kan jag vakna dagen efter och undra om vissa delar av det vi pratat om, för jag minns inte, och kan inte fråga igen förstås. Så vill jag inte ha det.

@Himmelellerhelvette Ja, processen har pågått under många år. Det har varit ett mönster att relationen ”kraschar”, efter ett tag återgår det till det ”vanliga” men inget har förändrats. Den senaste gången det ”kraschade” var ett år innan jag blev helt nykter och det var droppen. Nykterheten gjorde att jag kunde börja bearbeta ordentligt och inte stampa på samma ställe hela tiden, vilket alkoholen fick mig att göra. Jag har under åren i olika faser i mitt liv bearbetat och träffat psykologer som fört mig framåt. Gått igenom en skilsmässa från barnens pappa, träffade min nuvarande man och nya familjekonstellationer. När jag ser tillbaka 20 år i tiden kan jag se hur jag hela tiden har försökt att hitta hem till mig själv, till mina behov, min självständighet och vem jag är i grund och botten. Jag har kommit framåt i processen, men alkoholen har varit ett stort hinder att nå ända fram till mig själv. Så när jag slutade dricka för snart två år sedan skedde det ett stort genombrott. Så arbetet med den senaste psykologen hjälpte mig framåt i detta genombrott. Jag hade då en kontakt med mig själv och mina känslor, men jag kunde inte sortera i känslorna och tydligt se mitt medberoende till min mamma och jag kunde inte få fatt på skammen jag bar på. Det var det som var mitt genombrott, jag kunde börja sortera i mina tankar och känslor och få fatt på skammen, och med ett nyktert sinne. Inte blanda ihop allt. Jag har fått verktyg och kan fortsätta processa med mig själv framåt.

Jag förstår att du sitter i en väldigt svårt och tuff situation med din mamma. Ett pågående missbruk och då är det näst intill omöjligt att kunna kommunicera och hitta vägar framåt tillsammans. En ständig oro om din mamma så att hon inte hamnar på gatan. Så tufft! Jag förstår att du bara vill skrika att det räcker nu, jag orkar inte! Så mycket energi som det tar ifrån dig. Finns det inte stöd att få från kommunen, socialtjänsten?

Tänker också att för din egen skull, för att få avlastning i dina tankar och känslor så skulle det kunna vara skönt för dig att få prata med någon. Få ur dig allt du känner och ha en mottagare att bolla med. Sätta ord på allt med en mottagare, som kan stötta dig, som förstår din situation. Någon som kan se det utifrån och i ett annat perspektiv. Kanske kan det hjälpa dig i hur du ska kunna hantera din situation och allt det du känner på ett bättre sätt. Att ta hjälp så att du inte står ensam i detta.

Du finns i mina tankar, du har det verkligen kämpigt. Kram❤️

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, detta kommer säkert bli långt.

Har läst så mycket här från andra och jag känner verkligen igen mig i så många många historier här.

Min sambo och jag har varit tm i 10+ år. Vi har 2 små barn tillsammans.
Tidigare har han missbrukat cannabis i många år, säkert i 20 år. Det var vårat största problem så länge. Innan barn var jag inte lika brydd i hur han höll på men när barnen kom förändrades min världsbild och vad för miljö man vill skapa för barnen runt om sig. Det tog kanske 2 år av tjat, ultimatum och många bråk för att han skulle tillslut förstå mig. Han hade alltid bortförklaringar, utlåtande om att "det är naturligt", bättre än alkohol bla bla. Det var oändliga utlägg.

Jag anpassade mig hela tiden efter hans missbruk, skyddade barnen, kompromissade! Först försökte jag få han att sluta röka hemma på balkongen, samt sluta när barnen var vakna. Han kunde hålla det ett tag, men en dag kom han hem en fredag när vi alla skulle äta middag. Jag såg direkt att han hade rökt och frågade på engelska så inte barnen skulle förstå "you have smoked?!" Och hans svar bara "jag har varit så duktig nu, det är ju fredag!"

Men där hände iaf förändringen: vår äldsta son sa vid matbordet: "pappa varför har du så röda ögon?"
Jag blev själv så förstörd för jag har sagt oändligt många ggr att barnen kommer märka en vacker dag, och där kom dagen..

När barnen somnat behövde jag lämna hemmet en stund, för jag höll på brinna av inombords. När jag kom tillbaka låg han och tokgrät på soffan, som han aldrig gjort förr. Kanske då förstod han äntligen.

Med det sagt så rökte han aldrig mer hemma, jag förbjöd det och han ville själv "aldrig mer röka". Det här är snart ett år sen.

Under alla dessa år av missbruk har han alltså växlat mellan cannabis och alkohol, men nu då?

Han dricker varje dag. Exakt varje dag. Det behöver inte vara mycket, 3 öl i genomsnitt. Men ändå.

Min sambo är mycket omtyckt person. Han har talets förmåga och är den "bästa" på jobbet och den roligaste personen enligt många. Han ses även som en sån bra förälder utåt sett då han jobbar mindre för att barnen ska ha kortare dagar osv.

I alla prat vi haft är han väldigt insiktsfull, respektfull och lovar guld och gröna skogar. Jag känner mig så oerhört dum som ständigt ständigt tror på orden och på förändring.

Han ljuger inte eller döljer sitt drickande som jag förstått många gör. Han gör det helt öppet och barnen är vana av att se pappa med en öl i handen. "Nu gör han iaf nåt som är lagligt". Men är det bättre? Det är samma grundproblematik som ligger bakom beteendet. Han går på antidepressiva och han säger att det hjälper mycket sen han börjat med det för några år sedan. Jag kan bara inte förstå hur man kan behöva dricka jämt om man nu mår bra.

Jag däremot mår inte bra. Jag tar sånt stort ansvar för att familjen ska fungera. Får sällan sovmorgon och litar mindre och mindre på han helt enkelt. Jag hade kunnat skriva hur långt som helst.

Senaste veckorna däremot märker jag att jag faller in mer i skyddandet i hans missbruk. Jag har börjat ljuga, eller "underdriva" till mina vänner som jag alltid berättar allting till om min situation. Jag tror det är för att jag skäms. Det han gjorde förra helgen (hade gärna berättat om händelsen, men det blir för långt) pga sitt missbruk är fortfarande traumatiskt i mig att jag vågar inte berätta det för dom, då gör jag det mer verkligt och jag vet att dom bara kommer skrika att nu är det nog, nu lämnar du! (Dom säger det ofta nog ändå, men lite mer ödmjukt i en förstående dialog)

Min mamma vet också vad som hände och hon, och resten av min familj tar alltid hans parti och dom älskar han så mycket. "Säg åt han att han måste lova att aldrig mer göra så igen". Tack mamma, har prövat det i 10 år. Jag orkar inte ens prata med min familj, dom är inte förstående.

Mina kompisar har inte barn. Dom är kloka och förstående, men samtidigt inte lika förstående i barnsituationen.

Ska jag lämna dom till han varannan vecka?? Och inte se dom hälften av deras liv?? Sätter punkt där för jag börjar bara gråta nu.

@Hundälskare jag håller med om att det känns tufft att helt sluta! Det ser inte jag som min målbild riktigt

Haft fruktansvärd huvudvärk under några dagar, kroppen spänd och jag känner mig så trött och orkeslös utan aptit. Har låtit mig vara låg i två dagar. Har flexat från jobbet och känner att livsandarna så sakteliga kommer tillbaka. Viktigast är att den nyktra resan fortsätter och det gör den. Dag 19 idag och jag förstår att huvudvärk etc har med utrensning av kroppen att göra. Orkar inte skriva i andra trådar nu, jag behöver ff så mycket stöttning själv. Allt är skört i början. Stolt över att kunnat leverera presentation, stolt över att motat bort megaangrepp från 👿 i förra veckan, stolt över att dåliga måendet denna vecka inte innebar att jag tog till a igen. Till helgen har jag planerat bilkörning på kvällarna så det borgar för att helgen blir nykter såsom planerat. I övrigt ska helgen vara lugn, jag behöver återhämtning.

@Delfinen80 Känn ingen stress i att vara delaktig i andras trådar. Allt har sin tid och kan gå upp och ner. Det viktigaste är att lyssna på dig själv, vad du orkar. Jag har i många perioder inte orkat stötta i andras trådar och fått landa i att det är okej. När jag orkar gör jag det och mår då väldigt bra av att kunna göra det och när jag inte orkar så behövs mig energi till annat, så får det vara❤️
Igår förstod jag varför det är så lätt för mig att inte tänka på att jag är den enda av alla jag känner som inte dricker alkohol och det är på grund av forumet. Jag känner mig inte ensam för jag har er. Det är underbart❤️

@Ny dag Helt fantastiskt bra strategi! Att bli medveten om att det är beroendedelen som försöker förhandla! Så otroligt bra jobbat! Du är så bra och grattis till presentationen!❤️

@vår2022 Jag är så glad för din skull att din mamma kunnat anpassa sig efter den relationen du vill ha. Tänker att det säkert varit en process på några år? Kanske kommer jag dit någon gång med min pappa? Min mamma däremot känner jag mig totalt maktlös inför, jag tycker ändå jag gjort stora framsteg men sugs tillbaka in i medberoendet ibland. Denna veckan har säkert 80% av mina tankar gått till henne och det gör mig så förbannad! Jag vet inte om det är arg jag är egentligen men jag tror att det är en försvarsmekanism jag automatiskt lägger upp för att skydda mig själv, att jag egentligen känner andra känslor, jag vet faktiskt inte. Jag vill skrika att det räcker nu, du får klara dig själv, jag orkar inte mer. Men så får jag dåligt samvete och tänker att hon blir bostadslös om jag inte hjälper henne och hur ska det gå då? Ska hon komma hit och försöka få bo här då? Alltså jag förstår inte hur jag ska ta mig ur detta? Jag har varit förälder åt henne så länge att jag tror jag måste hjälpa henne eller är min värsta rädsla att hon blir bostadslös och kommer hit? Att säga nej, du kan inte sova här och låta henne vandra vidare i kylan? Tanken tar knäcken på mig därför känns det som jag måste hjälpa henne men jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp. Tänker på allt bra jag har i mitt liv så ska min energi slösas på henne istället för på allt bra.

Kram❤️

Längesedan jag skrev i min tråd, går lite upp och ner, tänker mycket på alkohol. Har fått några återfall där jag mer eller mindre på autopilot har druckit i källaren, senast igår. Var så urlakad av en hård arbetsdag mentalt, ryggen värkte och jag hade en del runt omkring mej. Var vägen om bolaget för att köpa en flaska fint vin till en som fyller år, men det slank med en flaska Whisky också, kan vara bra att ha hemma övertala alkoholdjävulen mej.
Väl hemma så for korken av och jag tog en klunk. Sen en folköl som blev 2 samt ytterligare 3 klunkar ur flaskan. Så onödigt och dumt. Men idag, fredag har jag lovat att hämta en kompis i natt, så det blir tack och lov inget idag 🙏
Jag kämpar på 💪

@PA Känner igen mig i det du beskriver ! Det där med måtta … som jag skrivit om tidigare så har jag ju ett år bakom mig där jag kämpat med precis det . Att ha begränsad tillgång hemma , dricka långsamt , dela upp drickandet under kvällen varvat med aktiviteter osv. Men jag misslyckades rätt rejält med det . Fick också till slut erkänna för mig själv att dricka alkohol för mig har aldrig handlat främst om smak utan om rus. Därför har jag inget ut av att dricka ett glas , eller två under en kväll 🤷🏼‍♀️ Då kan jag lika gärna avstå. Det har varit betydligt mer enkelt för mig att helt avstå än hur jag kämpade med det måttfulla. Men , det krävdes ju att jag helt kapitulerade så att säga mot alkoholen och hur illa den gjort mig .
Och , jag är ju också i nån slags svävande romantiserad vision ibland av att jag kanske i en framtid kan dricka måttfullt . Men helt uppriktigt så handlar det om att jag längtar efter mer än ett glas - efter ruset - och det handlar ju inte om det måttfulla .

Samtidigt så mår jag bättre än nånsin av att avstå🙏 Jag tar det månad för månad 😊 Nu idag fredag inleder jag , tror jag , elfte helgen som alkoholfri 🙏🥰

Kram på dig 🥰

Fredag! Veckorna går fort när man arbetar 80% och är ledig på onsdagar. Jag betar av alla patienter/föräldrar som står på väntelista gm boka in tider i min kalender vilket känns bra.

Ska försöka planera in min helg på ett sätt som gör att jag inte fastnar i tankar kring min dotter. En dag kommer det bli bra men det är inte nu. Inte heller fokusera på den obefintliga kontakt jag inte har m vissa vänner el m min bror.

Eftersom jag vill göra nästan varje dag t en fest genom att tröstäta god mat och snacks så blir det svårt att längta el se fram t ngn viss maträtt. Ska försöka fundera ut ngn fredagsmat iaf.
Ser fram emot lördagens Kvinnofrukost i Missionskyrkan som kommer handla om medberoende. En god vän som också är adoptivförälder kommer m mig. Och på söndagskväll blir det konsert m Ola Salo och hans pianist Dompan. Dessa två begivenheter ser jag verkligen fram emot!!

Jag ska verkligen försöka göra allt vad jag kan för att inte fastna i ett sinnestillstånd av vemod och ledsenhet. Jag har ju iaf varit nykter 259 dagar idag! Så jag jobbar på bra med min nykterhet ni alla vet ju hur himla bra vi känner oss och hur långt vi har kommit när vi räknar nyktra dagar. Å jag har valt att vara nykter trots att de senaste tre månaderna har varit extremt svåra och tunga!

Så…till dig som kämpar…ge inte upp ….stanna kvar och skriv på forumet…en dag kommer dagen då du blir nykter…och till oss som befinner sig där jag själv är ja, vi fortsätter vår nyktra resa…och till er som har nått flera år av nykterhet…även om du känner att du inte behöver skriva för din egen skull så titta gärna in och skriv ändå för det är värdefullt…och jag tänker skriv om lätta dagar om svåra dagar..alla är värdefulla och tillsammans är vi en exklusiv klubb!!!

Kram🍁🍂❤️🥰🐬🙏🏻

@Kameleont
🙏 åh kära du. Tack så jättemycket.
Skrattar lite för du är så blygsam och säger att du inte är en superatlet, när jag läser allt du gjort så tycker jag verkligen att du är det.
Nu känns det lite "heligare" att starta med jogging när jag fått så bra råd, vad roligt det hade varit att kunna träna tillsammans ibland 🥰.
Tack igen och jag lovar att berätta hur det går 🩷❤️💚, supertydlig och bra, inte alls rörigt!
Kram och god natt!

@Snödroppen
Har inte glömt bort din längtan att jogga - underbart att få inspirera!
😘
Vill bara säga först att jag är ingen superatlet. Jag springer för min långsiktiga fysiska hälsa o mitt psykiska välmående här o nu.
Har sprungit några halvmaraton i fjällmiljö tidigare år, men inte brytt mig om tiden så mycket. Naturen var målet! Är ändå superpeppande med alla glada som deltar o gemenskapen väl i mål. Annars blir jag eg övertaggad av lopp o har svårt att ta det lugnt, pressar mig för hårt av ren envishet o 'vara duktig'.
Det fina med löpningen är att komma ut i naturen, röra kroppen i varierande terräng o miljö. Få upp lite flås o svettas.
Blev en lång inledning... 😅

Nu till tipsen:
* Bra start att skaffa skor (bra skor!) o kläder som passar för löpning o som du tycker om. Bonus om de är snygga, för alltid kul att känna sig fin.
* Börja lugnt o bygg upp din ork o flås över tid. Om det är lite motigt så tänk dig att du ska ta en promenad men sen springer du några kortare sträckor där det känns bra. Sen gå igen. Kommer kännas mer o mer naturligt med tiden o du kan öka löpsträckorna.
* Vanligaste misstaget (jag med) är nog att börja för hårt o är lätt då att överanstränga ovana muskler o senor.
* För mig är det ofta motigt att komma iväg. Innan steget ut ur dörren. Tar ändå på mig löparkläderna o går ut, 'lurar mig' med att jag går bara en liten sväng idag om jag är trött. När jag sen kommit iväg o väl ute i skogen så vill jag nästan alltid bra fortsätta - magiskt!
* Börjar oftast med att gå första km, bra med uppvärmning o sen skönt för kroppen att varva ned på samma vis i slutet av turen. Är det mycket backar går jag oftast uppför men det beror alldeles på hur hårt man vill träna o öka konditionen.
Med tanke på din utbrändhet är det viktigt att inte pressa kroppen för hårt.
* Har en app som ger mig sträckan (o tiden om man vill) samt en karta som jag tycker är kul att se i efterhand. Särskilt då jag ibland tar stigar på måfå. Bra för att skapa o hitta tillbaka till nya rundor o kombinationer.
* Om det känns lite enformigt eller ensamt har jag någon podd i örat att lyssna på eller ringer upp en vän. Då glömmer man vad man gör o tiden o kilometrarna rinner iväg under fötterna.
* Googla på lite bra stretchövningar. Är skönt efteråt tycker jag.
Och lägg gärna till några styrkeövningar för löpare. Bål, rygg o rumpa är viktiga muskler.
* Glöm sen inte belöningen efteråt...
En extra kopp te o macka!
Extra gott om man varit ut på morgonen, vilket jag föredrar.

Detta blev lite rörigt kanske men hoppas du får ut något av det.
Ta till dig av det som passar dig.
Lycka till o berätta gärna hur det går!
🙏💪🤗
Kram

@arbetarn Hej och välkommen hit! Vad bra att du lyckats med att vara nykter 1,5 år, trots två återfall och att du ber om hjälp. Det är modigt. Du undra hur du ska kunna finna hjälp att stå emot alkohol i outhärdliga situationer, då det känns som svårast för dig att klara av att vara nykter. Ofta finns det något underliggande som skaver och som man inte tagit itu med som gör att man dricker för att orka stå ut. Ett sätt är att tex prata med en psykolog om det som kan kännas outhärdligt, om vad det är som händer inom dig. Vilka tankar och känslor som uppstår då. Att du får hjälp med att hitta verktyg som du kan använda dig av när tuffa situationer uppstår och när du vill dricka för att tex lindra ångest och oro. Det kan vara svårt att själv tydligt se det som skaver och hitta sätt för att kunna hantera svåra situationer och då är det bra att bolla med en psykolog. Tillsammans kan man då komma fram till vad som skaver och hitta verktyg du kan använda dig av för att kunna hantera situationer utan att ta till alkohol. Det förvärrar bara tillståndet och man löser inga problem, det cementeras bara. Att sätta ord på sina tankar och känslor är hjälpsamt och kan förlösa det som trycker under ytan. Det gör att du kommer att må så mycket bättre och få kontroll över tuffa situationer och ditt liv.

Vad tänker du om det?

@Delfinen80
Jodå! Jag försöker nog hitta min balans i allt. Jag tror att jag kan klara mig utan ett helt alkoholfritt liv men måste lära mig dricka långsamt och mer sällan. Det är så med allt egentligen, allt som går att äta och dricka går för fort. Det har ställt till det för mig en del, att bli berusad för fort och för ofta. Vill lära mig det där med måtta - om det går. Försöka går ju 😊

Kan samtidigt längta efter ett helnyktert liv och avundas de som har det. Men det går i vågar, ibland vill jag det inte alls. Hjärnan är ju knäpp! Vill iallafall få en bättre relation till alkohol vilket jag kämpat med senaste åren.

Heja! Kram

slutade dricka för ca 1,5 år sedan, tycker egentligen inte det var svårt att sluta dricka eftersom min fru sedan 17 år ställde ett ultimatum och hon är den som alltid har funnits där och fortfarande finns där för mig. jag har under min nyktra tid hunnit med att få 2 st återfall. dvs att jag varit full pga att jag mått dåligt eller har tyckt att något varit jobbigt. var kan man hitta hjälp för att stärka sig i sådana situationer?
har sökt på nätet men hittar bara hjälp att sluta dricka och det har jag ju reda gjort men skulle vilja ha hjälp att stå emot när det är outhärdligt jobbigt och något extremt händer.
vad finns det för hjälp att få?
var söker man den hjälpen?
är inte van vid att be om hjälp men känner att jag behöver hjälp att ta kontroll över mitt liv och mående.

@Kameleont
Åh kära du, sitter och småler när jag läser om hur du svär tyst och pekar finger bakom dörren.
Kanske är skrika och kräva inte alltid det bästa, man blir så duktig av att känna av situationen.
Jag tror man skriker och sätter foten när man börjar få den känslan av att man struntar i konsekvenserna man orkar bara inte fortsätta som det är mer.
Har funderat över om du har joggingtips för en som aldrig joggat men gärna vill komma igång?⭐️💚
Var rädd om dig och stor kram 🤗

@Självomhändertagande
Underbart, skulle vilja höra dina dikter under ekträdet 💃🍀
Tack detsamma kära forumvän.

@Adde ❤️❤️❤️

Kikar in från friska luften på balkongen. Behövde inte besväras av nåt sug eller liknande idag. Haft en skön dag och har i vanlig ordning tagit hand om nuet. Mysigt med mörkret och tända lyktor här ute. Ska avsluta kvällen med mys hemmavid och hoppas få lite bättre sömn the natt.

Hoppas ni sover gott sen 🥰

@äventyrarallto… att erkänna är lite jobbigt, men mest skönt och befriande. När det gäller de allra närmaste så är det ju en chans att få stöd och att vara ärlig (skönt).
Ja, jag har gjort den resan, med gubbe, barn, vänner, bekanta. För dem som man inte känner behöver man ju inte förklara nåt särskilt, bara säga nej tack, men gärna något alkoholfritt. :)
Ganska snart är det inga problem med att tacka nej till alkohol. Och de allra flesta bryr sig faktiskt väldigt lite om vad en dricker.
Tänk på dig själv istället och ditt eget mående :)

@EmLo Hej och välkommen hit. det du skriver om kallas kontrollförlust och det är när man inte kan kontrollera mängden alkohol, utan dricker tills det är slut, oftast följer ångest, skam och minneslucka.
Jag har själv druckit så, och hur mycket man än bestämmer sig för att inte dricka för mycket,. så gör man ändå det.
Kanske inte varje gång, men....Läs här i början på olika trådar så ser du att du inte är ensam!
Du har druckit dig till ett beroende och det bästa du kan göra är att hålla upp tre månader, till att börja med.
Då hinner din kropp och framförallt hjärnan återställa sig något så när. Skam och ångest brukar försvinna rätt snabbt, men även suget blir mindre. den grå dimman lättar och du kan känna av normala lyckokickar.
Mycket av ditt dåliga mående beror alltså på alkoholen.
just nu är Alkoholprogrammet pausat, men du kan ringa alkohollinjen eller mejla rådgivarna för mer tips. kolla under stöd.
Läs ofta här så får du också en massa kunskap och tips och stöd.
Lycka till! :)

@Natalia Låter inge kul att vara utelåst, tur att det inte var 30 minus och snöstorm. Ja, arbete hjälper en hel del kring enheterna. Ha en fin kväll både du och alla ni andra!

En skön grej med att inte dricka är att när jobbiga grejer tornar upp sig (på jobbet) så känner man mer; det här ska jag mangla mig igenom- inte ”var är flyktvägen?”
Då blir det heller inte någon direkt ångest- utan mer en känsla som går att ta upp- vrida och vända på- lägga ner.
Det går också att växla lättare. Mellan det riktiga livet - livet. Och det inte fullt så viktiga jobbet-livet.
Ikväll ska vi köra till landet, ser fram emot att komma fram och få sätta mig utomhus och blicka upp en stund.
Perspektiv om inte annat. Äta något. Titta lite på tv, kanske elda brasa.
Livet ruckas inte så lätt när man står i snart fyra år nykter.