Senaste kommentarerna i forumet

@erivan En dag öppnas fönstret för dig, när du då kapitulerar och erkänner sig maktlös inför beroendet så finns där bara en väg ut och när du tar den så finns jag här och hejar på dig. Stöttar så gott jag kan. Jag tror du är på god väg. Kram❤️

@Varafrisk Som jag skrivit tidigare! Du är fantastisk! ❤️

@Vjlo Grattis till 28 veckor! Bra jobbat! Kram

@Amanda L Tack så mycket för ditt stöd. Det är oerhört svårt. Jag försöker att sätta gränser men tänker hela tiden på hur hon har det. Jag vet att jag inget kan göra för att få henne ur sitt missbruk samtlig som det river i mig att jag ska finnas som stöd för henne. Men jag har verkligen försökt att vara ett stöd. Jag har letat och funnit och tipsat om hjälp hon kan söka men hon vill inte, hon har inte insikten eller orken eller tron på att det kan gå eller hur det nu förhåller sig. Jag vet inte, vet bara att så otroligt många sagt att man inte kan hjälpa en beroende som inte är beredd att ta hjälp.

@vår2022 Tack så mycket för ditt stöd. Du är modig som tagit massa hjälp av psykologer. Jag har inte ork att söka hjälp och bli besviken på resultatet. Jag har lyssnat mycket på poddar och ljudböcker om medberoende och tar min hjälp därifrån och från forumet. Nykterheten hjälper mig väldigt mycket. När jag drack lät jag ångesten ta över men nu känner jag att jag gör mer medvetna val. Jag svajar ibland med vad som är rätt att göra men vad kan jag göra? Det hjälper henne för stunden när jag pratar med henne men däremellan har hon det riktigt tufft och det tär otroligt mycket på mig att prata med henne så jag låter bli så mycket jag kan stå emot. Just nu är jag så besviken på henne så jag pratar inte alls med henne men ofta klarar jag inte det mer än en vecka sedan tar det dåliga samvetet över och jag tror mig måste prata med henne. Men vi kommer ingenstans. Det händer ingenting positivt. Det är bara tragik och fullständig misär. Jag undrar bara hur länge detta kan pågå. Hur länge orkar man leva så. Hur länge orkar hennes kropp? Den borde ge upp? Förstår inte.

Kram till er båda❤️

@Ny dag Jag tycker du kämpar på så väldigt bra❤️ Bra att du planerar in körningar så du har lite hjälp i det. Kram

Hej, starkt jobbat med måttligheten! Jag håller också mig till att dricka vid enstaka tillfällen, och aldrig mer än två enheter. Jag tycker att det går bättre och bättre att vara nykter på fester, tror att det är något av en träningssak. Jag ser till att ha med roliga alkoholfria alternativ och att hamna i samtal som ger mig något. Sen är det vissa fester som man inte vill vara kvar sent på nykter, men jag tänker att jag förut liksom drack för att orka med dem, och nu väljer jag istället att gå när jag tröttnar, vilket känns mycket sundare. Jag tror att så länge man vill dricka sig berusad så är det lite riskabelt, även om det sker sällan. Alkoholen har en liksom kvar i sitt grepp då och det är svårt att hitta glädjen i nykterheten. Lite som att det är svårt att bli kär i en ny om man fortsätter att träffa exet som man är olyckligt kär i några gånger om året..

PS. Haha, 1335 dagar visar appen idag. Jag missade dag 1234, men 1345 är en cool siffra också.

Skriver här för att hålla lite koll på mig själ. Sedan årsskiftet har jag druckit vid två tillfällen, båda planerade/förutsedda och uppfyllde de krav jag har för att ens överväga att dricka, där emellan alkoholfri och tillfreds med det. Har druckit en mängd som kändes ok vid båda tillfällena. Känner inget sug mellan gångerna men har fortsatt svårt att ha kul på stora festligheter utan alkohol, tycker helt enkelt inte att det är intressant. De flesta såna kan man ju bara strunta i men inte alla. Tycker det är svårt att definiera mina problem för mig själv, är jag alkoholist fast jag inte känner något sug efter alkohol och inte har svårt att avstå vid 99 av 100 tillfällen om jag den där 100:e gången dricker för mycket eller iallafall riskerar att göra det? Kan det vara okej att dricka 2-3 gånger per år under fest men inte annars? Det känns som att det skulle funka men kanske lurar jag bara mig själv och kommer gå långsamt långsamt åt fel håll ändå. Suck jag vet inte. Trivs iaf väldigt bra med att helt ha övergett alla försök att dricka måttligt (”ta ett glas vin”) och istället vara helt vit under nästan alla dagar (som sagt alla utom 2 detta år). Ja ja, den som lever får se 🤷🏻‍♀️

@Vjlo Grattis till 196 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Min app nomo visar att jag har varit nykter i 1345 dagar. (Ska se om jag fixar att screenshoota dag 1345! ) Tacksam varje dag. För läkande sömn och att jag är mer chill inför typ allt.

Kram 🐘

Förresten @Påvägmothälsa, jag vill stoppa dig vid ordet eller känslan av att du misslyckandes igår. De må ha varit så att senaste veckan med enheterna inte gått som du hade önskat. Jag vet hur det känns. Jag vet också att du står inför en omvärdering av dina tankar och nya mål, det läget brukar trigga även mig. Du vet det här med att "passa på" innan det nya ska träda in. Men under inga omständigheter vill jag att det påverkar din självkänsla eller att det inverkar på dina tankar om vem du är, hur duktig, klok eller framgångsrik du är. Vi har alla ett beroendebesvär här på forumet. Annars hade vi inte varit här. Men det är en del, en del att förstås ta på allvar och förstå att ha respekt för. Beroenden inte är att leka med alls. Men efter en prestationsinriktad vecka där du aktivt utvecklat nya kunskaper inom ditt område vill jag bara kika in och be dig titta på allt bra du gjort, titta på de kvalitéer och kunskaper du har och jag vill inte att misslyckad ska finnas i ditt vokabulär eller i din summering av veckan. Våra olika vägar mot en hållbar förändring eller ett konsekvent beslut kan komma att behöva kämpas för och omprövas, det vet inte minst jag själv. Men under inga omständigheter vill jag att du ska gå in i helg och låta känslan av misslyckande få prägla möjligheten till en fin helg. Det kanske det heller inte gör. Jag vill bara påminna om att du är så mycket mer.

Både du och jag vill gå mot en konsekvens gent emot nya målsättningar och jag önskar en riktigt mysig kväll vid värmen av kaminen. Avnjut ❤

Och en till...
börjar bli enformigt det här. haha...

28 veckor - 196 dagar.

Varmt välkommen hit till Alkoholhjälpen @Peach!
Det är berörande att läsa hur du har det och hur din sambos dagliga drickande och de här händelserna påverkar dig. Du skriver att du inte mår bra, att du får ta ett stort ansvar för familjen och att din tillit till din sambo börjar försvinna. Det låter väldigt ensamt för dig när din mamma och andra som står dig nära inte visar förståelse för hur du har det. Så modigt att du öppnar upp dig och berättar om din situation här!

Du har tankar kring händelsen när din sambons kompis skulle sova över. Det är förståeligt att du har svårt att lita på dina sambo efter allt som har hänt och att detta skapade stor oro och starka känslor hos dig.

Du skriver också om funderingar om att lämna din sambo och att de tankarna skapar oro om vad så då skulle hända med barnen. En idé kan vara att ta kontakt med socialtjänsten i din kommun och rådfråga kring din och barnens situation. Om en vill så går det att ringa anonym och ställa frågor och få information. Vad tänker om du här?

Du vet såklart vad som blir bäst för dig och dina barn och oavsett vad som blir nästa steg så kan ta tid att komma fram till det beslutet. Så bra att du skriver här och ger andra möjlighet att ge dig stöd. Här finns det många anhöriga som kan känna igen sig i de känslor och tankar du bär på.

Vad kan du göra för att ta hand dom dig och dina barn?

@vår2022 @himmelellerhelvete @Andrahalvlek
Hej alla, det är märkligt att vi alla fyra har eller har haft så svåra och momplicerade relationer till våra mammor.
jag hade just skrivit en text för att berätta om det, när jag kom åt ngn knapp så att texten försvann.
Nu orkar jag inte skriva om den, bara att tänka på henne ger mig ångest och dåligt samvete samtidigt...Trots att hon varit död i 20 år... ja,ja. Men återkommer när jag vilat upp mig.
Skickar en stor kram till dig himmelellerhelvete för jag vet hur otroligt svårt det är med en sån relation.

@EmLo Välkommen hit till forumet! Vad modig du är som trotsar skammen och skriver här om hur du upplever din relation till alkoholen. Festlivet har både fördelar och nackdelar för dig, och på det du skriver låter det som om du tycker att nackdelarna börjar ta överhanden. Du beskriver en stark ångest dagen efter och du oroar dig för hur du uppfattas av andra. Som sagt, modigt av dig att sätta ord på detta, precis som @Amanda L så fint skriver så är du långt ifrån ensam om att ha såna här funderingar.

Du beskriver att du inte vet vad du vill komma fram till, och i vår erfarenhet är det vanligt att det är så. Det går stegvis, och första steget är ofta det du gjort nu, dvs. att våga sätta ord på vad du faktiskt upplever. Skriv gärna mer och berätta hur funderingarna går.

@EmLo Hej igen!
Jag har läst om mitt svar till dig och ser att jag är alltför kategorisk när jag skriver att du druckit dig till ett beroende, riskbruk och missbruk kan se ut på många olika sätt.
Det jag borde ha skrivit var att det liknar MITT sätt att dricka, och att jag kom fram till att JAG hade ett beroende .
Jag drack aldrig varje dag, utan bara då och då, men ofta slutade det med just minnesluckor och elände. Jag försökte styra upp det i herrans massa år innan jag insåg att jag inte kunde klara det.
Hoppas du fortsätter skriva och läsa här i trådarna. Du är inte ensam som sagt! Och här finns många erfarenheter.
Själv har jag varit nykter i typ sju månader och mår bra, även på fest och med vänner :)
PS Jag hoppas att du hör av dig till alkoholrådgivarna via telefon eller mejl, om du vill ha mer hjälp än du kan få här i trådarna alltså. Kanske har de andra bra tips som kan hjälpa dig nu när Alkoholprogrammet är pausat. :)

Hej, har hört en del säga att det är svårare stt sluta med båda, medans andra säger att nikotinet triggar alkoholsuget. Kan i och för sig tänks mig att man kan få en kick av att bli helt ren. Hur som, alkoholen är ju mycket skadligare. Varför inte testa att sluta med båda och blir det för mycket så fortsätt med snuset ett tag till? Motion, tex promenader och yoga, hjälper mot sug enligt flera studier. Kolla in yoga with Adriene på Youtube, tex, hon har mycket bra och gratis. Styrka till dig!

@vår2022 Hej! Ja, för att vara riktigt ärlig (och det tror jag ju på) så stirrar jag bakslaget i vitögat just nu ...

Välkommen hem @Påvägmothälsa 🙂

I morse när jag vaknade var det frost- solen sken in genom fönstret, himlen var orange. Katten satt i fönstersmygen och värmde sig.
Jag hade massa möten inför förestående omorganisation (har tappat räkningen) men spänning i käkar har släppt. Jag får låta allt gå som det går.
Men nu tänkte jag straxt ta em ledig.
Jag tänkte ligga på min säng och läsa. Planera för middag. Njuta lite av den här lilla sekunden på jorden som man har ynnesten att få finnas till!
Ha en fin fredag 🌸

@Varafrisk 259 dagar💪❤️! Och detta har du lyckats med trots att mycket annat påverkar din livskvalitet just nu! Du har verkligen anammat AHs motto med att aldrig ta det första glaset, nykterheten först. Jag tycker du är så stark, beundrar ditt sätt att trots allt gå vidare. Tänker ofta på dig❤️! Jag hoppas jag kan fortsätta min nyktra resa, dag 19 idag och det känns som att dagarna rullar på och alkoholen är just nu långt borta. Jag mår inte bra psykiskt just nu men det enda jag vet med säkerhet är att alkoholen endast förvärrar. Jag försöker istället hitta små ljuspunkter i vardagen, små tecken som tyder på att jag faktiskt mår bättre för varje dag som går. Har haft fruktansvärd huvudvärk under några dagar men det kanske är kroppen som rensar ut allt som alkoholen ställt till med. Har mycket drömmar nattetid vilket såklart också påverkar hur jag mår dagtid. Väljer tro att detta kommer bli bättre ju fler nyktra dagar jag kommer få. Stor kram 🥰 till dig!

Funderar på att göra en dubbel-cold-turkey då mitt snusande och alkoholintag har eskalerat under längre tid.

Planen är att tänka tvärstopp med allt, ca en månad. Förhoponingen är att jag kommer må så bra efter det att jag vill förlänga stoppet (fungerade att göra så för mig med alkohol sist i 1,5 år!).

Känns läskigt men med stöd kan det funka. Någon som gjort det innan? Är det en bra idé tro eller blir det bara svårare?

Känner nu nån timme senare att jag hade velat beskriva händelsen, för att ni ska förstå hur mitt förtroende för han minskar gång på gång.

För ca en månad sen sa han att efter ett visst datum hade han bestämt att han skulle vara nykter ett tag, typ året ut. Jag sa inte så mycket, tänkte att jag tror det när jag ser det. Han höll det ändå inte en enda dag.

Händelsen jag nu berättar hände kanske 2v efter utlovat datum. En fredagkväll skulle han utföra sin hobby med sina vänner i en lokal dom hyr. Han skrev gulliga meddelanden med hjärtan att det inte blir så sent, att han kommer hem i tid och att han tar tvätten på lördagsmorgon.

Lördagen var fullbokad, tvättid kl 7 på morgonen, min mamma skulle komma och fira hans födelsedag som varit. Samt att han hade kontaktat en förälder till vårt yngsta barns kompis för en lekträff hemma hos oss kl 13. Detta skulle bli första gången kompisen skulle komma och jag vet inte ens vilka föräldrarna är. Det var dessutom ett bombnedslag hemma så full städning behövdes för att ens kunna släppa in en människa i hemmet.

Lördagsmorgon kom och min son kom över på morgonen och undrade var pappa var. Jag tog för givet att han sov på soffan men då sa sonen att han letat i alla rum och han är inte hemma. Jag kollar på klockan, 7.30, det var den tvättiden. Kollar om han skrivit nåt, nej. Ringer och han svarar; han är kvar i lokalen, skulle ta första buss och komma strax, det blev senare än tänkt. Jag la bara på. Blev stressad över dagen. Gav han en timme, ringde igen och han svarade direkt. Japp, han hade somnat om, kommer med säkerhet med nästa buss, börjar kolla buss. Jag gav han en handlingslista som han skulle fixa på hemvägen.

Han är även oerhört oförtjust i att man ringer mycket generellt. Man ska bara lita på varandra tycker han. Att alla gör det dom ska, man ska inte störa. Därför gav jag han 2h nu. Kl är ca 11.30. Tänkte att nu borde han vara nära. Men nu svarade han inte, jag ringer igen.. och igen.. 24ggr sammanlagt. Han svarar inte. Nu funderade jag om han åkt hem och glömt telefonen, men inser att han behöver mobilen för bussbiljett så den borde han hämtat isf.

Barnen märker att jag är orolig, var är pappa? Dom tjatar efter han. Jag säger att jag inte vet bara. Vad gör jag nu? Hur avbokar jag med föräldern som jag inte ens har namn på? Hamnar i en oerhörd jobbig sits, hemmet fortfarande ett kaos.

Jag börjar på riktigt bli orolig att det hänt han nåt. Vi har sett död genom åren. Han har inte bästa hjärtat osv.

Jag börjar forska i vem han var med igår, ringa runt. Får tag i en kille som sa att han åkte kring 00 och alla drog då förutom min sambo och han försökte få med han men han skulle "bara städa upp efter alla". Killen jag pratar med har nyckel till lokalen, så jag frågar om jag får låna den. Packa med barnen i bilen, dom märker att jag är orolig, jag pratar knappt. Väl framme hos killen säger jag att det känns olustigt att gå in i lokalen med barnen om det faktiskt har hänt han något. Han erbjuder att följa med. Han frågar under bilresan om det har hänt nåt mellan oss igår el liknande, om han har nån anledning till att vilja stanna där. Jag visade hans gulliga meddelande och sa som det var att allt var vanligt och att vi hade massa planer idag och gäster kommer om en timme. Jag sa även att jag litar på han till 100% att han tar den där lekträffen på fullt allvar och att han aldrig skulle missa det osv. Det var så pass osannolikt att han skulle missa det så han styrt upp det att jag var helt säker på att det har hänt nåt. Jag hinner tänka katastroftankar, fundera hur jag ska meddela hans bror osv..

Väl framme går killen ner och jag väntar i bilen. Någon minut senare ringer min sambo upp, han låg alltså och sov i lokalen, med 50 missade samtal. Jag går in, killen går ut till barnen.

Jag skrikgråter i lättnad av att han lever, hyperventilerar och berättade hur orolig jag varit. Han bara tittar på mig som att jag är en idiot och tycker att jag har ett mycket konstigt beteende och säger hur konstig jag är.

Jag har inte kraft att bli arg fast jag är fly förbannad. Jag bara gråter. Mamma ringer, hon är framme hos oss och undrar var vi är. Jag gråter ut hela historien och hon är mest bara "ojdå" och säger samma som jag skrev i inlägget ovan.

Han stinker i bilen. Barnen är glada. Jag är gråtig. Killen är obekväm, vi kör hem han och åker sen hem.

Min mamma låtsas som ingenting, sambo går och duschar och sen kommer lekträffsfamiljen några minuter senare.

Han firas, dagen fortsätter som vanligt och jag har bara varit förstörd sen dess. Vi har pratat lite. Jag sa att han kan åka och bo där i lokalen i veckan men på nåt sätt lyckades han prata bort allt och nu när det gått en vecka har jag varit helt tom och obekväm varje gång han dricker.

Anledningen till att jag skriver överhuvudtaget idag är för att igår gjorde jag nåt som jag inte var stolt över. Men jag skriver det ändå:

Sambo kommer hem sent med en kompis som ska sova på vår soffa. Sambo ska köra han till flyget kl 6. Min son ska följa med för att sen köras till skolan. Jag kan inte sova, jag hör hur dom sitter uppe och pratar och knäcker öl efter öl. Jag ligger i 2h och kokar över detta, kanske som kvarliggande känslor från förra helgen. Jag går upp och skämmer ut han inför hans vän: "helt seriöst, sluta drick! Om 5h ska mitt barn åka bil med dig. Ta ansvar, drick vatten! Det är fan inte okej, du är som en alis"

Jag är inte stolt över detta, men samtidigt skäms jag inte? Tänkte att om han nu har minst 2 kompisar som vet om att det är problem med alkohol så kanske han.. Jag vet inte, han kanske kan prata med dom med sina problem? Jag vet inte vad jag hoppas på eg. Jag vill bara inte vara så själv i det här mer. I varje händelse som sker så blir jag mer och mer påverkad av det.

Han hade bara druckit 2 öl. Men jag litar inte på han när det kommer till alkohol längre. Han kom in i sovrummet sen och sa att hans vän aldrig mer kommer vilja komma hit och att jag lägger mitt dåliga mående på han. Att jag mår dåligt och lägger mina känslor på han. Att det är mig det är fel på och att jag har skämt ut han totalt nu. Jag sa ingenting. Jag vet att han kommer vara arg som ett bi när han kommer hem sen idag.

Jag har inte kraft att säga det som behövs. Han kommer ändå inte förstå.

@Natalia @prinsessa Hemma igen. Lite upp och ner inuti men försöker landa och följa min älskade struktur.
Idag blir det en nykter fredag, jag misslyckades igår men laddar om. Härligt med ditt jobb Natalia 😍 Vi skall ta upp båten idag så jag är lite nervös. Tänker positivt. Skall ha en mysig kväll hemma sen och kanske elda i kaminen, premiär för i höst.

Hallå i stugan!

Dagarna går så fort. Fredag igen.
Har 4 helt lediga dagar innan arbete börjar och tror inte jag kan göra mer än jag redan gjort för mental förberedelse. Resterande dagar kommer jag ägna till att fortsätta skapa en bra dag i taget. Har inte styrt upp min fredag till punkt och prick. Varit och handlat lite och haft en lång morgonstund. Ska snart ordna lite brunch, fara runt på några ärenden och träna lite.

Hoppas ni mår bra idag och jag önskar en fin fredag 🥰

@Varafrisk fint att läsa hur du mitt i eländet också kan se det ljusa och tittar framåt. Trots allt finns det så mycket att vara glad och tacksam över. Kram! 🐳❤️