Senaste kommentarerna i forumet

Jag valde själv att åka på behandling och det var absolut det bästa valet jag någonsin gjort i livet.
Jag visste väldigt lite om hur det fungerade men hade på nåt sätt snappat upp att internat på ett hem som använder Minnesotamodellen är det bästa valet. På den tiden var alla terapeuter folk med egen erfarenhet av beroende och medberoende, dvs det fanns inte en chans att ljuga eller slingra sig för alla lögner var redan använda. Idag kan det nog vara värt att kolla om de har såna terapeuter.
Min första natt på behandlingshemmet var ett otroligt stycke natt :D Jag har varken förr eller senare sovit så gott som den natten : Allt var över, jag var hemma.

Vi hade skoj, vi grät, vi blev förbannade...mest på oss själva, vi åt jättegod mat ink värsta nattamackan ! 2 kg i veckan gick jag upp !! Jag var iofs underviktig när jag kom dit till skillnad mot nu :-)

Att kunna slappna av i en miljö där ingen dömer dig hör ju också till den sköna stämningen !
Åk, njut, hitta ditt nya liv !!

Hejsan
Är en kvinna på 34 år
Har haft alkoholproblem i minst 10 år tillbaka.

Jag har nått vägs ände och är i en process att försöka komma till ett behandlingshem då jag inte längre ens kan tänka klart längre

Har fast jobb och bostad men mycket frånvaro då och då för att jag dricker

Är nyfiken på hur det kan vara på ett behandlingshem, jag kommer åka frivilligt.

Dela gärna med er om eran upplevelse

Tack ❤️

Hej! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag tror jag har problem. Eller jag skapar problem för mig själv iallafall. Jag vill mest skriva av mig, för jag känner mig så ensam. Jag är 26 år och älskar festlivet, det är där alla roliga saker händer och det är där jag skapar många kontakter. Jag har många vänner och bekanta och är väl omtyckt (tror jag). Jag får dock sån brutal bakisångest, får det nästan alltid men det är såklart som vidirgast de gånger jag får minnesluckor. Jag har fått ordentliga snefyllor tre gånger, varav en var förra helgen. Jag minns att allt va bra och jag hade kul men sen är det svart och jag har svaga minnen av att jag blir utkastad från klubben, har svaga minnen av att jag sa emot om något som vakten gjorde fel mot en annan person och därför blev utkastad, men kan inte heller minnas om det var något jag fått för mig. Jag minns att jag har pratat med folk men inte vad jag sagt eller gjort. Jag skäms något fruktansvärt och vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att få höra något jag gjort. Jag har blivit för full många gånger och är alltid rädd att "denna gången va hemsk nu är mitt rykte förstört". Jag är inte dömande som person men är rädd att många andra är det och ska snacka om mig och att folk ska lämna mig. Tänker varje gång jag dricker att nu får det inte bli för mycket måste sköta mig, många gånger går det bra men många gånger går det dåligt. Känner inte att jag kan prata med mina vänner eller familj för jag är rädd att bli dömd eller att folk ska se på mig med andra ögon. Jag skäms så otroligt. Jag vet att det är självförvållat men vet inte hur jag ska ta mig ur det här utan att helt isolera mig själv. Hjärtat slår en volt när telefonen vibrerar för jag är rädd att någon ska skriva "oj hörde om dig förra helgen". Känner också att jag är för gammal för att bete mig såhär illa på fyllan. Första gången jag blivit utkastad för jag är en trevlig person egentligen. Men har absolut kastat ur mig dumma saker förr. Brukar undvika ren sprit för jag tycker det är obehagligt hur det kan smälla till, men förra helgen blev jag bjuden på en shot och det verkar varit den som slog slint i huvudet på mig. Vet inte vad jag vill komma fram till, men det känns som livet runt mig fallerar varje gång jag blir för full.

@TessaMa och @Vilsenpappa Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@TessaMa 3 MÅNADER!!!!!!!!! Nu firar vi och jag skänker en extra tanke till dig idag <3

Har just ägnat nån timme utlåst. Kan inte ens minnas när det hände sist. Eller om det nånsin hänt. Min pappa skulle hämta min bil och hjälpa mig med en grej och jag glömde ta av hemnyklarna från knippan innan han drog iväg 😄 men det blev en skön stund i friska luften och glad att jag ändå hade varm jacka på mig. Hade lika gärna kunnat sprungit ut i t-shirt och mött upp honom. Nu är jag inne igen och idag känner jag mig inte triggad till några enheter. Iaf inte just nu. @prinsessa jag ser verkligen fram emot att börja jobba igen och inte ha såhär mycket tid till övers. Det har faktiskt varit lite knepigt på enhetsfronten att inte direkt ha tider att passa eller dagar som egentligen kräver att jag är allert. Det ska bli jätteskönt!

Hej @@Palm! Det låter som att du hade det väldigt tufft när du skrev här, här om dagen. Hur är det för dig nu? Hur går dina tankar om din situation nu?

Ni beskriver en situation som lika väl kunde varit jag.
Jag skulle behöva tips hur & när det är dags att sluta med alkohol i 3 månader, idag känner jag att det skulle vara tufft att helt sluta.
Sedan jag startade med AH har jag lyckats att aldrig ta 1-2 glas samtidigt som vi lagar middag, känns för mig som en bra start,

Välkommen hit till Alkoholhjälpen @vandraren85!
Du beskriver hur alkoholen tidigare har fyllt en funktion för dig, men att det får stora konsekvenser för dig. Du har nu bestämt dig för att ta beslut för din egen skull, sätta dig själv i första rummet och prioritera ditt och sons mående. Du vill inte längre dricka på det här sättet som du gjort. Klokt att skriver här och du sätter ord på dina tankar och söker stöd utifrån!
Det har gått ett litet tag sedan du skrev, hur har det gått sedan dess? Skriv gärna och berätta!

Nu börjar det kännas att det snart är dags att börja jobba igen. Måndag 23/10 är det dags. Innan har de lediga veckorna känts oändliga, det har bara rullat på. Nu är det inga många veckor kvar längre, men det känns bra - jag är taggad inför att jobba igen! Jag behöver använda min hjärna till annat än hundträning känner jag 🤣

Vi har ändå haft - och har fortfarande - kanonveckor ihop, jag och lillprinsen ❤️ Vi påbörjade i söndags vår tredje hundkurs, så han har fått träffa många andra hundar och beter sig då oklanderligt. Han har fått följa med i en massa olika miljöer och han blir lugnare och mer stabil för varje vecka som går. Han får fortfarande sina Cujo-utbrott (allra helst när han är övertrött på kvällen), men de står för en allt mindre procentuell del av dagen. Jag har inga färska sår på armar och händer.

Jag försöker på alla sätt förekomma, så att sannolikheten är stor att han gör rätt istället för fel. Jag har hittat strategier för att hindra honom från att göra vissa saker, och vår kärlek till varandra blir allt starkare för varje dag ❤️ På hundkurserna beter han sig jättebra, han lär sig snabbt och han funkar kanon ihop med andra hundar. Det har gett mig en bättre självkänsla, vi två håller på och skapar något riktigt bra ihop. Då blir jag lugnare - och han blir lugnare.

Senast i pipe-line är att jag igår påbörjade del 2 i ensamhetsträningen. Innan hösten är slut ska han med lätthet kunna vara själv några timmar. Igår efter lunchpromenaden bytte jag om, fixade min lunch och kaffe och gick ut från lägenheten i 30 min. Idag blir det 35 min osv.

Kruxet är att hitta på vettiga saker att göra när jag lämnar honom ensam hemma. Det känns inte lönt att köra 40 min till jobbet, jobba en-två timmar, och sen köra hem igen. Å andra sidan har vi ett kontor här i min hemstad också så jag kunde börja med att gå dit och jobba en-två timmar. När jag börjar jobba ska jag prova att lämna honom ensam hemma kvällstid också. Det finns en del kulturella saker och middagar och dyl som jag vill göra tex, och det vore skönt om han då kunde vara ensam hemma.

Jag har köpt en kamera som jag tänkte sätta upp i hallen, men jag får den fan inte till att funka. Hoppas att barnens pappa T kan hjälp mig med den. När vi separerade för 10 år sedan sa jag uttryckligen att livstids IT-support ingår i dealen 🤣

Kram 🐘

Hallåj @Påvägmothälsa och @prinsessa 🙂

Jag kikar in lite snabbt. Ska just åka och handla. Idag blir utan enheter och det är klokt att du reflekterar @Påvägmothälsa. Hur går tankarna?

Önskar en fin dag 💕

Hej @Såjävlatrött och @högkänslig! Jag ser att ni vill ha kontakt med varandra utanför forumet, fint att ni har hittat varandra här. För att få kontakt kan ni skicka meddelande till oss rådgivare i frågelådan med era mailadresser, så förmedlar vi dem till er. Ni hittar till frågelådan här: https://alkoholhjalpen.se/fraga

@Såjävlatrött Jag vill också bara meddela att jag tog bort ditt inlägg där du skrivit ut din mailadress eftersom vi värnar mycket om anonymiteten här på forumet. Det här är ett helt öppet forumet och även om det är en anonym mailadress så kan det finnas en risk att du blir igenkänd. Hoppas det känns okej!

@Påvägmothälsa Hej! Tittar också in i din tråd. Hur går det för dig?

@Daemon Grattis till att ha passerat 5 månader!🥳. Det är så härligt när effekterna av nykterheten sätter in och man får börja skörda. Att ha backat från stupet, fått en hjärna som är klar och hänger med samt att ni är gladare i familjen är guld värt och gör livet meningsfullt😁. Det är bara att fortsätta gå på denna inslagna gyllene väg.

Ha det gott!❤️

@Kameleont man gör så gott man kan i sitt elände. Tyvärr var jag inte så återhållsam i mitt missnöje men dock konflikträdd så mycket silence treatment från min sida. Vilket skapar en distans i relationen när man inte kan samtala om viktiga saker och hur man känner. Tappade också respekten för mannen under resans gång och intimiteten försvann helt. Till slut inget kvar.
Verkar som att han då har lite insikt i sitt beteende men inte är helt redo att ta hjälp. Min man är lika går iväg om samtalet blir för obehagligt för honom. Tror de vet men inte riktigt är redo att ta tag i det just nu,

@Påvägmothälsa Godmorgon! Bra att du reflekterar över budget, det kan behövas ibland. För mig går det helt okej ändå, och när jag väl ska iväg på arbetsrelaterade saker fungerar det. Mer jobb åt prinsessa är alltså ett vinnande koncept! :-) :-) Och godmorgon alla ni andra!

Nu skapar vi en fin torsdag, en höstig och mysig sådan!

@Geggan Tack❤️Såg också programmet. Tyckte att det var bra! Följer Henrik Wahlström på Instagram. Jag har tipsat min dotter om att se programmet el se en del av hans länkar på insta. Tänker att min dotter skulle kunna ta till sig en del av vad han har att säga men hon behöver må bättre.

Igår nöjd jag hade ledig dag försökte jag sysselsätta mig lite grann. Blir annars lätt sittande i tankar. Igår städade jag klädkammaren. Den är väldigt liten så det gick fort. Bytte sängkläder. Tvättade. Rensade bort lite ogräs. Plockade in några ringblommor. Ringblommor påminner mig om min mamma, hon sådde alltid dessa blommor. Köpte ljung och bytte ut några vissna plantor. Det känns väldigt skönt att göra ngt konkret. Men hela tiden var min dotter i mina tankar. Tror att hon blockerade mig och min man igår. Åkte hem t henne. Hon var inte där. Gick in h henne men hon var inte där. Men den röran……😔 Åkte t krogen där hon brukar vara. Hon kom ut och rökte tillsammans m någon.

Så svårt att somna igår kväll. Känns i mitt huvud idag som värker. Så lätt det är för katastroftankar att ta plats i huvudet när man ska sova. När man inte får kontakt med sitt vuxna barn, och man har svåra minnen på näthinnan, hur ska man veta att inget har hänt? På ngt vis så måste man stänga av.. men smärtan, när man vet att ens barn inte får ordning på tillvaron och på ngt vid flyt fr nuet, den är olidlig😢 Att vara manisk liknar på ngt vis när man dricker el använder narkotika…..

Kram 🍂🍁

@prinsessa @Natalia God morgon. Jag är sista dagen på internat med en ny arbetsuppgift som jag lär in. Roligt men intensivt. Har definitivt gått över min budget, håller på att reflektera över detta. Idag blir det en nykter dag! Önskar en fin höstig torsdag !

@Daemon Jättevarmt stort Grattis t fem månader🥳Du gör nykterhetsarbetet så bra💪🏻Kram🥰

@PA Hej! Tack för att du skriver en rad 🙏 Ja det är verkligen en resa detta ! Är inte så bra på att kommentera i andras trådar - än !- men gick in nu och läste i din , hur går det för dig 🩷?

Mannen har påbörjat en allmän hälsokoll på sitt arbete.
Nu har företagshälan Skickat honom vidare till vc, då blodtrycket var högt. Det var ingen nyhet, vi vet båda att han ligger för högt sen ett tag. Han brukar antyda stress som orsak, bla bla bla..
Jag vet ju varför han fått högt blodtryck men grubblat de senaste dagarna hur mycket insikt han själv har i att alkoholkonsumtionen är främsta orsaken.
Som vanligt svårt att få ur mig något högt. Allt pågår inom mig.
Kan i mitt huvud upprepa 'säg det, säg det, säg det..! ' osv utan att våga säga det jag tänker högt i samtal m honom.
Vad är jag egentligen rädd för?!
Varför är det så svårt?!
Som jag sagt tidigare är det ingen risk för våldsamheter o även om han kan ha humör så är det rätt lamt numera.
Är jag så konflikträdd verkligen?

Ikväll lyckades jag tvinga ur mig några ord om alkoholen!
Frågade om han förstår att det är all öl han dricker som orsakat det höga blodtrycket.
En liten mening - så svår att säga.
Helt lugnt svarar han:
Ja, det vet jag.
Jag blev paff. Hade nog förväntat mig förnekelse o försvar. Och jag trodde han skulle bli arg eller irriterad på något vis.
'Då är det nog det du ska be om hjälp med - va?' fortsatte jag.
Sen lämnade han rummet med en ursäktande gest o samtalet var slut.
Snopet men också skönt.

Eg vill jag ju sätta ned foten så det bara smäller om det o kräva än det ena efter det andra av honom. Skrika. Men jag gör inte det.
Men ett litet steg i rätt riktning för mig. Sa något iaf.

Han har druckit mycket de senaste veckorna. Ohälsosamt mycket.
Men sköter sig o jobbet i vanlig ordning.
Kan önska ibland att något drastiskt ska hända, akut sjukdom, tvinga fram en förändring.
Hemskt.

Vi har eg haft det rätt bra mellan oss nu (så bra det nu blir i en förnekelse) Utan att gå in på detaljer men samlivet o så... 😇
Är en viktig del men jag har reflekterat över att den delen, sex, har blivit än viktigare för oss, då det är den 'kanal' som vi får närhet o ömhet. För jag saknar ju honom o där är det som vanligt sas.
Gissar att han också upplever ett avståndstagande från mitt håll. Visar ju ingen ömhet mot honom när han är onykter.
När avståndet mellan oss växer med alkoholen så kan jag ändå få en stunds kontakt fysiskt.
Men det gör mig sorgsen att inse bristen i ömhet o kontakt i övrigt.
Den finns, inte helt torka, men känslomässigt är det ju mycket att önska. Han är avtrubbad o mer självisk sen han började dricka.

Har börjat svära o kalla honom fula saker i mitt inre när jag blir irriterad eller less på allt.
Alltså bara för mig själv.
Har gett honom fingret på andra sidan dörren också. Ha!
Sjukt? Barnsligt?
Tragikomiskt kanske.
Skäms lite men tänker att om det är det värsta jag gör så bjuder jag på det 😋 Ett litet sätt att pysa ut mitt missnöje.
(Intellektuellt förstår jag ju att jag förtryckter en massa känslor o att det inte är så sunt).
Orkar inte mer än så just nu helt enkelt.

Godnatt alla fina här!

@högkänslig kan man skicka privata meddelanden på den här sidan? Kan isåfall skicka min epost

@StarkPalm Tack bästa Palm! Nu känner jag mig väldigt stolt och glad!🙏🏻❤️

Roligt inte rolugt…

@Daemon Grattis till fem månader!! Himmel vad tiden går fort!
Rolugt att dittnyktra liv funkar bra ( man kan ju inte få allt alltid, men mycket…).
Jag tror att du om något ytterligare år är ännu mer glad för din förbättrade kontakt med barnen.
Det är ju något som växer den där tilliten. Att de känner att de kan vända sig till dig mera på riktigt. Jag tror det gör skillnad.
❤️👍