Senaste kommentarerna i forumet

@letlive Iaf jag var så himla ambivalent till en början. Att få någon att dela sina tankar och funderingar har varit guldvärt. Kanske är de framförallt det att höra sig själv säga saker och själv inse hur det låter. Så vänd dig till ngn du litar på eller ngn profession.. är helt klart värt det tycker jag.
https://mpsykologi.wordpress.com/category/missbrukarpersonligheten/

AntaBus ...

Dags att börja med det ... igen ... nu behöver jag hjälp. Jag gör endast dumheter när onykter. Handla på nätet, slänga bort pengar vi behöver så mycket, göra min man så ledsen att han nästan inte längre orkar. Och mycket mer.

NU ÄR DET SLUT med alkohol shiten. Jag gillar inte ens dricka överhuvudtaget på grund av smaken och lukten. Så varför började jag?

Jag vet faktiskt. För att flykta från verkligheten. Så är det i alla fall för mig.

Jag ska ge min man den finaste present någonsin ... min nykterhet.

Från och med idag börjar en STOR återhämtningsprocess. Det är jävla tufft men jag har faktiskt inget val. Det är alkoholen eller min man.
Jag väljer min man!!!

När jag skriver ner alla nackdelar av alkohol ... då ser jag verkligen att alkohol är en riktig djävel som försöker lurar mig på olika sätt. Jag kommer ihåg hur fin jag var när jag inte drack ... och undrar var gick det fel?

Jag vill inte tänka eller fundera på det för mycket. Nu vill jag fokusera mig på här och nu. Det förflutna kan jag inte ändra. Idag kan jag bestämma hur min dag kommer att bli.

Önskar er alla lycka till. Det är en kamp som bara vi förstår.

Tack
xxx

Har just varit på kyrkogården. Jag håller inte på tappa fattning eller fokus på livet, är stabil så tillvida men medger att det triggar min vilja till enheter varje gång jag åker därifrån. Har åkt omkring i bilen en stund och sitter nu parkerad i grönskan och funderar på hur jag nu ska skifta fokus från enheterna.

@StarkPalm Grattis till dina åtta månader🥳👏🏻Visst, är det fantastiskt att man klarar en dag efter en annan därefter blir det veckor för att det sedan bli månader och till sist år! Jag har efter många års aktivt drickande nått din tid plus ytterligare två veckor. Så kul att du skrev! Heja dig! Och heja oss!

Kram🐬❤️

Sitter i samma situation med min sambo, dock har jag konfronterat honom senaste 2 åren ungefär. De blir som två helt olika personer. Från att vara förstående, varm och lösningsorienterad till att bli helt känslokall och säga absurda saker.
Som jag nämnde i min tråd häromdagen kan han när jag konfronterar honom bli väldigt arg och kasta ur sig att han inte orkar leva med en polis och att det kanske är bättre att vi drar av plåstret och separerar. När jag härom veckan svarade " är det verkligen det du vill, det tror jag inte" så svarade han "vi får väl vara glada för den tiden vi haft" totalt känslokall. Det är inte människan i sig som pratar börjar jag förstå. Det är alkoholen. Han har dock aldrig frågat mig om lov som din sambo gör, han bara kör på och blir arg om jag yttrar mig.

Vi har haft några vändor där allt ställts på sin spets och jag varit påväg att lämna, och ända fram tills att jag är beredd att göra slag i saken, så är han på det sättet. När han märker att jag inte vill mer så är han beredd att prata, då kommer den känslomässiga sidan fram. Men ja, jag är ju mitt i detta själv så har tyvärr inte så mycket goda råd att ge mer än att jag verkligen förstår smärtan.

@brödsmulan Tack för ditt svar. Det fick mig verkligen att känna mig mindre ensam i detta. Jag ska läsa på om beroendepersonligheter och överväga att söka samtalsstöd.

@prinsessa, lägenheten var toppen 🙂 Perfekt storlek för mig. skulle gärna ta den men det var ganska många på visningen så det återstår att se. Jag hoppas på det bästa men vi får se.

@aeromagnus Kloka råd från psykologen. Fortsätt sök andra jobb! Eller gör något helt annat. Det är dags nu, eller hur!?

Kram 🐘

@StarkPalm Grattis till 8 nyktra och drogfria månader! 🥳🥳🥳 Och till ett nytt liv ❤️

Kram 🐘

@Samsung50 Åh precis så..du säger precis vad jag känner. Klart det är bekvämt och skönt för honom när man inte har åsikter, men snälla.. vad vore man för flickvän/fru om man inte brydde sig?

Hela hans familj vet om hans problem kring alkoholen, men ingen gör något. Han har blivit för full och skällt ut familjemedlemmar förr. Både när jag varit med och inte. I våras när det var kaotiskt ringde jag hans syster för att be om hjälp. Hon höll med mig i allt jag sa och sa att jag måste rädda mig själv. Att hon vet om hur det är men hon vill inte säga något för att han kanske då blir arg på henne. Precis sådär resonerar hela familjen, fruktansvärt konflikträdda. Ingen sätter ner foten. Och likaså när han var nykter nästan ett halvår, alla märker men ingen frågar varför eller hur det går eller hur han mår. Alla är som statister bara. Men det är så han är uppväxt, att man pratar inte om saker.. den äldre generationen antar jag.

Har du tagit hjälp av någon utifrån, samtal eller liknande?

@Vilsenpappa 🥳🥳🥳 STORT GRATTIS till 3 månader! Du är grym och vi är grymma 😃

Du har varit ett stort stöd för mig och vet inte varför men kände ett band till dig ganska snabbt. 🤗 Jag tror på energier, att vi är energi och våra energier skulle mötas i denna resa på ett positivt sätt är jag övertygad om. Jag är inte här speciellt mycket alls längre men kommer kika in då och då för att följa din resa framåt.
Stor varm kram till dig 🥰 och jag önskar dig all lycka framåt! Tittar in och säger hej då och då 👋 Njut av din dag och var stolt 😃
Det är jag, över oss båda 🙏

@Såjävlatrött du skojar. Jag tror också att min sambo har ADHD och att hans drickande delvis har med det att göra. Han bad om en utredning på den klinik han gått till några gånger, och de sa att han måste gå i samtal hos dom 6 mån innan de kan remittera honom för en utredning. Jag är bombsäker på att han har adhd (känner ju igen hans impulser från mig själv) och blir så frustrerad för jag tänker att han verkligen behöver hjälp. Men han tar varken hjälp med AHD eller alkoholen nu. En del av adhd är ju att man inte tar tag i saker, så det blir ju lite jobbigt...

Jag funderar på att gå och prata med någon eller gå på Al Anon möte.

Pratar jättegärna vidare med dig, hur löser vi det?

@Vilsenpappa Tack fina ❤️

Hej Lora!

Det jag är super nyfiken på är varför detta är så otroligt viktigt för dig?

Ha det bäst StarkPalm ❤️

@Lora Jag förstår ordet stigma, stigmatiserande och stigmatisering.
Men, jag undrar vad det är som gör att du lägger ner så mycket energi kring detta ämne? Jag håller med dig om att det skulle inte behövas anonyma forum, att skammen skulle inte behöva finnas men likväl finns den. Och, hur ska vi komma tillrätta med det? Ja, det är ingen lätt uppgift!

När jag berättade för min chef om mitt beroende försvann min skam. På behandlingen pratar man om sjukdom. Jag har inte köpt begreppet sjukdom till 100% men om jag tänker att jag har en sjukdom som heter alkoholberoende och att den är vilande så länge jag inte dricker alkohol så känns det ok för mig. Ungefär som den person som har diabetes…så länge personen sköter sin medicinering så funkar det bra.
Jag har accepterat fullt ut att jag aldrig mer kan dricka alkohol men det är inget problem. I sammanhang där jag vill berätta att jag har ett beteende gör jag det. Men om jag vill prata med likasinnade ..med människor som förstår mig..ja då blir det på ett möte el här på forumet. Jag går ju på NA-möte och den gemenskapen som finns där är fantastisk…och så långtifrån ett kristet möte som möjligt.

🍁🍂🍁🍂🍁

Hej alla fina människor här på forumet 😊
Tack alla för det super fina stödet från er som har hjälpt mig otroligt mycket!

Idag har jag varit nykter och drogfri i 8 månader vilket jag inte trodde var möjligt i början!

Har hänt mycket positiv i mitt liv håller på att ta tillbaka mitt körtkort, jobbar idag och är en god kraft i samhället (istället för den marodör jag var innan)

Till alla som är nya på forumet, ge detta en chans bara kärlek här och kärlek behöver vi speciellt i början ❤️

Jag var väldigt rädd i början för livet (som är så oförutsägbart) utan alkoholen, rädslan har inte försvunnit men har hittat andra verktyg för att kunna hantera den 😊☀️

Hoppas ni alla får en superfin onsdag
Kram från StarkPalm ❤️

@Lora Här är definitionerna enligt senaste versionen av WHO:s diagnosmanual: https://icd.who.int/browse10/2016/en#/F10

I länken ser du definitioner av tillstånden, .1 är skadligt bruk och .2 är alkoholberoende. Att dricka för mycket räknas som skadligt bruk när det orsakar skada eller ohälsa, beroende är närvaro av vissa definierade symptom. De olika symptomen är: minskad förmåga att kontrollera alkoholkonsumtionen, att alkoholkonsumtion är viktigare än andra aktiviteter i livet, fortsatt alkoholkonsumtion trots negativa konsekvenser, sug eller starkt begär efter alkohol, ökad tolerans för alkohol och i vissa fall abstinensbesvär om personen inte dricker. Dessa symptom ska ha visat sig under 12 eller minst 3 månader men regelbunden alkoholkonsumtion. Det innebär att om man inte uppvisat flera av dessa symptom under senaste året, så är man inte längre alkoholberoende enligt diagnosen.

Som jag skrev i tidigare inlägg så kan det finnas andra tolkningar av alkoholberoende som sjukdom som är mer problematiska eller felaktiga och som diskuteras och ifrågasätts med rätta. Men många jag har träffat eller kommunicerat med här genom åren menar att just erkännandet av deras problem som sjukdom har varit avstigmatiserande för dem. Historiskt, innan alkoholberoende klassades som en sjukdom så sågs ofta problemen som synd eller som ett tecken på karaktärsbrist eller störning hos personen. Det är viktigt att vi gör så mycket som möjligt för att minska stigma och att det inte ska vara konstigare med alkoholproblem än att ha t ex diabetes eller ångest. Jag tycker att du har skrivit mycket klokt i tidigare diskussion kring missförstånd och förenklingar som ökar stigma. Jag har samtidigt lite svårt att förstå hur du menar att det skulle bli mindre stigmatiserande att säga att alkoholberoende (enligt definitionen ovan) inte ska räknas som en sjukdom , men är intresserad. Du får gärna förklara hur du tänker kring det.

@Himmelellerhelvette Jag tror också att det inte finns något syfte med att till varje pris försöka få till en relation med sina föräldrar. I många fall så gör man bäst i att inte ha någon speciell relation, när det är döfött att nå varandra på något plan. Man måste värna och skydda sig själv, ta ansvar för bara sitt egna liv. Det kommer alltid att vara en sorg då de är ens föräldrar, men för att må bra själv måste man släppa det greppet. Lära sig förhålla sig till hur det är. För mig har det viktigaste varit att hjälpa mig själv, att förstå mig själv och lära mig att leva med mig själv. Det är grundbulten i mitt liv för att jag ska kunna fortsätta det på ett bra sätt och må bra.

I mitt fall har min mamma också förändrats en del pga jag satt gränser och tydligt gått vidare med mitt liv. Hon har fått anpassa sig efter det om hon vill ha en relation. Jag förstår att hon har sitt bagage med sig och som påverkat henne, och hon är en del av mitt bagage. Men jag har gjort mig av med hennes bagage i mitt liv, medberoendet, för att skilja på hennes och mitt. Den jag var tidigare med henne har förändrats och det har faktiskt hjälpt henne med till att bli självständigare och att ta ansvar för sitt liv och beteende. Relationen ser annorlunda ut idag. Vi har mindre kontakt, men den kontakt vi har känns bättre och sundare. Jag går inte in i att försöka reda ut, det är svårt och leder inte framåt. Det går mer ut på att visa i sina handlingar hur man vill ha det, ingen offermentalitet, självständigt tänkande och respekt för varandra. Vi tar små steg framåt och framtiden får utvisa hur det blir. Det jag vet är att om det inte funkar bra så är det bäst att tar ännu större avstånd, för jag ska inte gå tillbaka till det som var. Min resa har passerat den stationen och finns ingen biljett tillbaka.

Det är så värdefullt att få utbyta tankar, känslor och erfarenheter med varandra. Det hjälper oss att få en djupare förståelse för det svåra och att komma vidare. Tycker så mycket om dig också❤️

@Varafrisk tänker på dig! Ganska bra Fråga doktorn på TV i måndags om bipolaritet. Men de konstaterade också att det är väldigt svårt att vara förälder till ung vuxen som inte vill ha hjälp. Rådet är att försöka prata under lugna perioder, men det hjälper ju inte nu. Hoppas innerligt att det lugnar sig snart. Varm kram från mig. 🙏❤️

@Andrahalvlek Jag har också alltid sopat ner allt i källaren och stängt dörren. Jag har inte tyckt det är lönt att gräva i det men efter alla böcker jag läst om att utveckla sig för att bli sitt bästa jag blir det ett återkommande tema hela tiden om att man behöver gå tillbaka för att få reda på vad ens beteenden kommer ifrån. Jag vet inte ännu om det är det där med att ”jag är stark och klarar mig själv” som gör att jag fortfarande inte går till psykolog eller om det är för att att jag verkligen känner att böcker hjälper mig. Sedan skriver jag om mina känslor, tankar och upplevelser i en bok också. Mediterar dagligen. Tränar på att vara medveten här och nu.

@vår2022 Ja, det känns faktiskt så. Som om jag har tagit lite i taget senaste halvåret. Första gången jag läste om att gå tillbaka till barndomen kände jag ett enormt motstånd! -Vad ska jag där och göra!? Det är bara skit att hämta därifrån!
Men för varenda bok jag läst efter det har jag varje gång närmat mig mer och mer och på ett naturligt sätt har det kommit sig att jag inte tagit in mer än jag klarat av. Ibland har jag varit riktigt förtvivlad men då har jag tagit hjälp av forumet, det stödet från andra hjälper jättemycket. Du och @andrahalvlek är lite som mina närmsta stöttepelare, jag känner att ni bryr er om mig och är stolta över mig. Den känslan är trygg.
Jag tror att jag faktiskt helt ärligt kan säga att jag inte dömmer mina föräldrar längre. Jag tror att de gjort vad de kunnat utefter deras förmågor. De är båda själva skadade från sina egna uppväxter. Jag vill dock ha så lite kontakt som möjligt med dom eftersom de fortfarande får mig att må dåligt när vi ses. Jag vet inte om jag längre fram när jag jobbat mer med mig själv kan lära mig att ha en annan relation till åtminstone min pappa men som det känns nu så skriker kroppen och hela jag nej till det. Vill inte! Och jag tror inte det handlar om att jag inte har medkänsla eller är arg utan mer att jag vet att jag verkligen inte mår bra av att umgås med honom. Jag dras ner på den negativa vibrationen han lever i och jag vill leva i kärlek och tro på att alla människor gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar medan han lever på att prata om allt som är negativ och om alla han känner som har det svårt. Han har fastnat i en ond spiral av tragedier och verkar livnärar sig på det.
Det är väl det du säger om ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” hans uppmärksamhet går åt ett helt annat håll än dit jag vänder min uppmärksamhet så det blir totalkrock! Mamma fortsätter i sitt missbruk och jag tränar på att inte vara medberoende till henne. Hjälper fortfarande till med det absolut nödvändigaste men försöker att inte gå in emotionellt så jag dras ner i hennes mörker.

Enorm kram till er båda❤️Jag tycker så mycket om er❤️

@Natalia Godmorgon och godmorgon alla ni andra! Håller med att det är lite mysigt med mörka morgonstunder. Spännande med kanske en ny bostad, mkt nytt i ditt liv Natalia :-)

Dricker kaffe innan det är dags att bege sig iväg på jobb.
Vi skapar en fin onsdag!

@äventyrarallto… Hej! Tre månader rekommenderas för att hjärnan ska få tid att hinna återställa dopaminnivåerna, återhämta sig och komma i balans igen. Då är förutsättningarna godare för att kunna dricka måttligt. Du skriver att om du berättar för familj och gubbe så måste du erkänna att du har problem. Det viktigaste är att du erkänner för dig själv att du har problem, och det har du gjort. Jag berättade för min man och familj om mina alkoholproblem för att jag nu ville vara sann och ärlig mot dem, inte hålla på att smyga, smussla och ljuga mer. Jag ville ha deras stöd och att de skulle ta mig på allvar. Ljugandet och smusslandet hörde till alkoholproblemet och sanning, ärligheten tillhörde min nykterhet. Jag har iof beslutat att sluta dricka helt, men tänker att ärlighet handlar om att vara sann mot sig själv men även mot andra. För mig innebar det en lättnad att vara sann och det har även fört mig och min man, familj närmare varandra. Det skapar tillit och tilltro. De är mina bästa supporters. Även om de inte sade till mig om mina alkoholproblem så såg de och de är så stolta och glada över hur jag förändrat mitt liv till det bättre genom att sluta dricka. Det har påverkat oss alla. Jag har gjort resan på egen hand med hjälp min man, familj och av detta forum, men jag skulle ta all hjälp och stöd utifrån om det hade behövts. Att inte låta alkoholen styra mitt liv är det bästa jag gjort för att må bra såväl psykiskt som fysikt.

Lycka till och kämpa på, det är så värt det!💪💕

Hej,
Vad starkt att du tagit tag i drickandet! Förstår att det är jobbigt detta med soc, men som du är inne på så kommer de ju se att ni har ordnade förhållanden, så högst troligt kommer det handla om ett enda samtal, och sen ser de att ni inte behöver hjälp. Jag tänker på det som en sorts gruppförsäkring som trots allt behövs för andra barn, även om ens egna inte far illa. Och apropå avvisande barn; jag trodde alltid att mina barn inte märkte att jag drack för mycket, men sen jag slutade för tre år sen så har de börjat vända sig till mig mycket mer. Det tog ett tag, men nu märker jag att de litar på mig och har en öppnare attityd. Det är så himla skönt att leva nyktert när man väl tagit sig igenom den första stökiga tiden. Så kämpa vidare, du är värd det!

@Samsung50 jag vill lägga till i mitt inlägg att jag under så lång tid funderat varför han inte vill vara med och prioritera mig och barnen. Känner mig fel, ful och ointressant. Jag har tyckt att det varit mitt fel och känns att om jag bara är mer snäll, rolig och intressant så kanske han tycker om mig. För mig har det varit en stor lättnad att inse att han har ett beroende, han väljer inte bort mig men beroendet är starkare. Om han valde ett nyktert liv kanske saker vore annorlunda mellan oss men han har inte tagit ettbeslut om ett nyktert beslut så nu har jag tagit ett besluten att jag vill ha ett bättre liv. Känner mig mer autentisk som människa efter jag tagit detta beslut.

Jag var hos en psykolog igår tisdag 3/5. Behöver någon att prata med. Tog upp min situation på jobbet. Hennes råd var att ligga lågt. Låta andra ta konflikter och lägga över ansvaret på rektorn. Jag söker nu andra jobb och ska kanske vidareutbilda mig. Livet känns ganska så meningslöst för tillfället. Går som i et vakuum. Det mesta är riktigt tråkigt. Nu kommer också en tråkig period med regn, mörker och rusk.