Senaste kommentarerna i forumet

Min sambo har ett missbruk där han dricker flera dagar och mycket. Vi har varit tillsammans i snart 3 år. Jag har lämna honom två gånger, första på grund av otrohet, andra på grund av att jag tillslut sa att nu räcker det. Men sen är jag tillbaka här igen för att jag älskar honom. Han är så otroligt fin när han är nykter, den bästa pappan till sina barn, kärleksfull och driven. Men när han tar till flaskan blir han otroligt dryg, arg, skrikig och tråkig.
Han har barn sen tidigare och vi har han planer på att skaffa en egen för att det är min högsta dröm. Senaste gången vi blev tillsammans (i somras) hade jag som krav att han skulle sluta, i alla fall i min närhet. Det slutade han med, men det har sakta sakta gått tillbaka till att han tänjer på det och sen blir det mer och mer.

I veckan var vi på semester ihop med en del av min familj. Den slutade i kaos. Han drack, tjafsade, bråkade och skrek. Jag känner en sån stor ångest och skam mot min familj. Skam över att de får se vem det egentligen är jag lever med. Hade inte barnen varit med hade de slängt ut honom. Nu är vi hemma och han har återigen lovat att sluta, han har erkänt att han är en alkoholist och att det räcker nu.

Men orkar jag ens mer? Ska jag ge han en chans till? Jag har ingen ork kvar. Jag vill inte krama honom, inte pussa honom. Jag orkar knappt säga hej eller höra på hans barn, jag är deras trygghet och de är så dragna till mig men jag orkar inte. Jag vill bara att alla ska låta mig va. Han är extremt orolig över mitt mående och vill hjälpa mig, men jag säger hela tiden att han inte kan hjälpa mig förens han har löst sina problem och sig själv. Men orkar jag fortsätta hjälpa honom? Alla mina framtidsplaner har ju rasat.. allt jag hade hoppats på har försvunnit.. vad ska jag göra?

@zalkin Wow! Häftigt känsla! Förställer mig att du kom i kontakt med musiken du skapade på ett nytt plan, med alla sinnen och helt närvarande. Hörde Albin Lee Meldau berätta, han höll på med droger men är nykter nu, att det var antingen musiken eller drogerna. Han kunde till slut inte spela när han var påverkad och han valde musiken. Utan musiken var han inte hel.

Kan känna igen känslan fast i andra sammanhang, hur häftigt det är och hur det berör som nykter. Ha en fin söndag!❤️

@Axianne Exakt så. ”Alla accepterar. Ingen ifrågasätter, ingen har med det att göra.” Skönt att läsa att du har det bra ❤️ Jag instämmer i att jag aldrig tänker ta risken att ”provdricka”. För mig är det sen länge en principsak. Alkoholromantiken lurar mänskligheten. Jag vill inte vara en del av den bluffen.

Kram 🐘

@B.Å @Carisie Tack fina ni för så fina ord, det värmer och berör❤️. Det är guld värt att ha någon i sin närhet som håller ens rygg, oavsett vad. Det är också så symboliskt att städa upp, göra rent, organisera och strukturera i både hemmet och i huvudet, stå på en stadig grund och göra en bra omstart. Som att så ett frö😁.

Ha en fin söndag!❤️

@zalkin Visst är det häftigt? Väldigt många dricker alkohol för att ta udden av nervositeten, och sen slutar man dricka och upptäcker att man blir mindre nervös och mer social och självsäker som nykter. Vem kunde tro det? Men man kan inte bara läsa om att det blir så - man måste själv uppleva det. Som du gjorde igår kväll. Bra jobbat!

Kram 🐘

@vår2022
Tack för ditt stöd, betyder mycket och ja, det känns så faktiskt men ska inte ta ut något i förskott.
Att kunna ta bilen utan kontroll med dräger känns bra, ty kunna krama barn och barnbarn utan pissig andedräkt känns bra.
Rätt mycket som är bättre.
Lev väl

@Sattva Ja, det finns absolut hopp! Minns att jag också hade undvikande strategier, på så sätt att jag valde mina strider. Lät mycket passera som kunde vara störande men inte tillräckligt för att ta upp det. Jag kan så här i efterhand tänka att min dotter hade en tuff och lite turbulent tid inombords som hon inte själv hade koll på eller kunde sätta ord på och att ytan kunde verka hård och förvillade. Som man säger att konsekvens hjärnans mognad är vid 25 års åldern. När hon fyllde 25 år utbrast jag ”äntligen har din konsekvenshjärna mognat”😂. Vi skrattade båda två😁. Under åren som gått, kunde hon ”tjafsa” på mig, vara barnslig och omogen, men hon bad alltid om förlåtelse strax efter. När det hände gick jag inte i klinch med henne, sade mest att jag hör att du har det jobbigt eller bad henne att berätta mer. Har också sagt att det inte känns bra när hon sagt saker och det har öppnat upp för samtal. Hon liksom tränade på mig att bli mogen och vuxen och vi har lärt av varandra. Jag sade ibland att det är nytt för mig också att vara mamma i olika åldrar att hon måste hjälpa mig att förstå.

Du har mycket saker som trycker på samtidigt, exmaken, lägenhetsförsäljning, jobbig dotter mm. Det tar på. Skönt att du har yogan att landa i. Det kommer att bli bra, det kan ta sin tid, men det kommer. Sköt om dig och andas! Kram❤️

@Himmelellerhelvette god morgon ☕️ och tack för att du tittade in och uppmuntrar mig. Håller med om att forumet är viktigt, det var nog därför jag inte tittade in den senaste tiden, mitt återfall var tydligen något som började veckor innan jag tog det första glaset. Precis så som många andra (som gått före mig) beskriver att ett återfall kan se ut.

Idag kommer jag inte ta det första glaset….nu har jag ett mål i sikte, jag vet vad jag behöver göra och veckan kommer vara fullbokad (ska på en utbildning) som gör att jag förhoppningsvis inte har tid att älta och hata mig själv för hur jag betett mig.

Är så glad att ni finns här - livets reskamrater ❤️

Tack @Molnet för så fina ord, det värmer❤️. Att tro på sin egna förmåga att klara av det är en urkraft och därifrån kan man få sin motivation och viljestyrka. Motivation är en färskvara som både kan avta och öka i styrka, men har man med sig urkraften, tilltron på sin egna förmåga, så fortsätter man ändå att gå när den avtar. Ett steg i taget, den ena foten framför den andra och då kommer motivationen att öka igen, för att man tror på sig själv att man kan. En god och framåtdrivande cirkel. Bra att du tror att du kan klara av det, det tror jag också!

Ha en fin söndag!❤️

Jag fick "Ett normalt liv" till slut. Det jag alltid drömde om under 20-25 års drickande. Nu när jag ser tillbaks så känns det som att den känsliga fasen när jag verkligen slutade dricka på riktigt, var väldigt kort. Mycket kortare än alla åren av lidande i svår alkoholism och kortare än de perioder när jag tidigare intalat mig att jag försökt att sluta. Den var också mycket lättare att komma igenom än jag någonsin trott, och jag är fortfarande helt övertygad om att den här gången var det för att jag slutade för min egen skull. Inte som tidigare, för att andra krävde att jag skulle sluta.

Det har gått tre år och sju månader lite drygt sedan jag tog mitt sista glas och idag finns inte alkohol i mitt liv längre. Precis så som det varit tidigare gånger jag checkat in och skrivit här de senaste åren. Jag lever ett helt vanligt, normalt liv med jobb, familj, vänner och ett socialt liv där inget saknas och alkohol inte behöver vara en beståndsdel. Idag måste jag emellanåt påminna mig att faktiskt minnas alla svåra år och det är verkligen som ett annat liv.

Men jag kommer inte glömma hur det var och jag kommer aldrig att riskera något genom att "provdricka" igen. Så dum kan jag inte tillåta mig att vara, att jag tror mig vara botad. Men lockelsen är borta sedan flera år och det finns fortfarande en avsmak och känsla av äckel när jag ibland minns känslan av att häva i mig skiten. Jag ser ingenting med varken vin, öl eller sprit som på minsta sätt skulle förgylla min tillvaro. Allt det som serveras i glas, burk eller flaska som innehåller alkohol, kan göras lika bra utan den onödiga beståndsdelen. Smakar lika bra och till och med godare, enligt mig.

Ingen frågar mig någonsin varför jag inte dricker. Ingen människa har med det att göra. Jag brukar ibland säga att det är av hälsoskäl, men inte för att folk frågat, utan för att jag ibland vill kommentera att jag är krånglig när någon kypare går runt och skvätter rött i glasen vid en bjudning. Alla accepterar. Ingen ifrågasätter, ingen har med det att göra. De enda som vet är egentligen min familj, men jag skulle nog kunna berätta för andra också om det uppstod en diskussion.

Så, den tidigare totalt nedsupna arbetslösa, utblottade alkistanten som genomsläpade år efter år i snusk och förnedring, smuts, skuld och skam ... Den urfattiga, skuldsatta, ensamma och mycket trasiga spillran av en människa som togs av polisen för rattfylla 2021 - hon finns inte mer. Kvinnan som genomgått ändlösa behandlingar inom alkoholvården, som varit på hundratals AA-möten och försökt sluta minst en gång i veckan i 15-20 år - hon är borta.

Här finns finns en skuldfri yrkeskvinna med bra lön och en halv miljon på sparkontot. Familjen är mig nära och det finns vänner och kollegor i mitt liv. Men det saknas två saker fortfarande. En man att älska, och en kropp jag själv kan älska. Det är inte något jag prioriterar längre. Jag söp bort min skönhet och min fysiska hälsa och detta var priset. Idag är det ett mer långsiktigt mål för mig att försöka komma tillbaks till en känsla av att ändå acceptera min kropp. Den dagen kanske jag även börjar titta på det motsatta könet igen men jag vet inte om det kommer att hända igen. Endast tiden får utvisa.

Lev väl och hitta styrkan i er själva, inte i piller och kommersiella lösningar. Bygg er nykterhet på vad ni själva behöver för att leva vidare, inte vad andra säger att ni måste. Det är mitt råd. Take it or leave it.

Kärlek ❣️❣️❣️

@Varafrisk Tack för dina ord Vara frisk❤️.
Ja förr eller senare kommer det ju att lösa sig. Igår kändes allt väldigt tungt. Idag bättre. Är påväg på yoga här nu, gör alltid gott.
Och hoppas att du har en fin helg i Göteborg! Ibland fantiserar jag om att vi skulle ses du o jag, vi bor nog inte alltför långt ifrån varandra? ❣️🌸❣️🌸

På en krog i stan kanske den bästa nyktra kvällen hittills. Gå på scen helt avslappnad utan att ha tankat in en ända bärs. Varken innan eller efter giget. Det har verkligen gjort ngt väldigt positivt med självkänslan att vara nykter. Trött, glad och tacksam

Kom precis hem från en egen spelning

Idag har varit en fin lördag med en nykter middag tillsammans med syrran. Det ska bli otroligt skönt att vakna upp utan bakfylla imorgon 🥰

Välkommen tillbaka @B.Å ❤️ Det bästa man kan göra är att återvända till forumet. Jag tror att vi alltid kommer behöva någon form av sammanhang och påminnelser, jag tror aldrig vi kan helt kapa vår koppling till vårt beroende, att vi behöver hålla det nära för att inte ta fler återfall. Så fortsätt alltid komma in även om du inte alltid orkar skriva så läs lite här och där. Jag märker en skillnad i min stabilitet om jag är ifrån forumet så jag försöker komma in nästan varje dag en längre eller kortare sväng. Kram❤️

@Geggan Tack ❤️ Ska försöka klocka dag 2.000, det är nära nu. Men jag missar den säkert. Tänk att vara där nu, fira tusendagar. I början var varje dag en seger att fira.

Kram 🐘

@Geggan Åh vad bra att du gick dit! Och att du mår bra igen ❤️

Kram 🐘

Jag hoppas ni haft en toppendag idag @Varafrisk.
Javisst är det tråkigt att ingen hör av sig bara för att höra av sig, folk verkar vara så otroligt upptagna eller oengagerade, jo klart också det har med att göra hur nära man står varann men jag försöker också glädjas åt att jag känner som om jag har lite vänner även här på forumet.
Jag tyckte inte alls du lät varken som om du tog på dig en offerroll eller lät bitter, jag tänkte bara att ibland kan det funka för mig att se det på ett annat sätt, vrida och vänta lite på det❤️Kram

Tvingad av väninna masade jag mig iväg till vårdcentralen utan ngt större hopp. Blodprov togs o det är ju alltid bra. Jag beskrev läget, som jag gjort för många läkare under många år: matthet sjukdomskänsla, svullen i munnen, ont i huvet. Plus nyser varannan dag. Lätt stegring. Som sagt haft detta länge, nu o då, i tre-fyra dagar i stöten, kanske i trettio år. Tänkt att det är nån sorts stressyndrom. Har en medicin som har minskat det. Men nu har det gått i ett i flera veckor, upp och ner. Denna vårdcentralsläkare föreslår pollenallergi! Aldrig hört på maken! Inte alls normala pollenallergisymtom. Klart, munnen kanske någon hade kunnat reagera på. Fick medicin och mår efter det bra! Kors i taket. Få se i längden, det kanske bara sammanföll med avtoning. Tills vidare ändå hoppfull. När jag tänker efter så är det ju främst på vårarna. Pollenallergi är stressat immunförsvar och kan tydligen se ut på olika sätt, även kräkning som ju detta började med. Om det visar sig vara det, så sörjer jag ju lite alla år då jag kämpat med detta! Få se vad som händer.

Livet tuffar på i alldeles lagom takt här, kommit igång på jobb och allt runt omkring börjar återgå till vardag. Tar mig fortfarande en stund innan läggning och utvärderar min dag och uttrycker min tacksamhet och ev oro för den som hör mina viskningar. Att försöka leva efter tro hopp och kärlek gör mig gott 🌞

Det man spontant verkligen gillade av sig själv utan nån påverkan utifrån av kompisars tryck eller andras påverkan som liten och ung. Ja, ifråga om sånt där grundläggande som kanske färger, smak, dofter och till och med ljudbild och tempo i musikstil. Sånt tycks sitta fast och hänga med genom åren.

Gillar man en viss musikstil exempelvis, så är det ofta den som man gärna återkommer till med glädje. Letade lite efter en gammal videofilm på VHS som jag trodde även fanns nånstans på DVD-skiva. Hittade den inte, men istället ett bra musikklipp med Jerry Williams och låten Hop, Skip And Jump. Tänk, den låten och inspelningen från TV, den har man då sökt efter i några år i sin röriga musik och film-samling.

När jag hittade den kom jag på varför man väl gillar Rock & Roll mest. Brukar ju oftast mest lyssna på diverse upptempo-låtar. Det var han som var en av de första riktigt svängiga rockare man fastnade för alltså. Har fortfarande nånstans i min onödigt röriga skivsamling en av mina första LP-skivor kvar med honom. Minns att jag fick en platta när jag var tio år tror jag det var. Låten på just den skivan som då gick rejält varm på grammofon hade spåret, Git It, som numera finns i mp3-spelaren.

Nu har man alkoholfritt druckit lite energidryck, haft lite musiknostalgi och även nyss tagit sig en god fryst pirog som man festat loss på denna lördag. Kanske blir det snart till att se på nån kul film på video tänkes det här i stunden. Förresten @Molnet och @Blidenjagvillvara77, det var trevligt att ni tittade in här en sväng, sånt uppskattas alltid.

Ha en fin kväll mina vänner!

Kvällsavstämning ✅
Sen en ganska lång tid tillbaka kommer ordet "Kvällsavstämning" upp i min ordlista i telefonen - ett tecken på att jag ändå använder ordet hyfsat ofta. Jag har dock inte varit superaktiv i år. Dels semester och sen sjukdom men det är också så att nykterheten känns som det normala. Jag tänker inte på alkohol eller att dricka - har säckvis med tid över för annat och en peng mer på kontot.Jag antar att det är i tider som dessa jag skulle kunna släppa garden så jag tänker att det är extra viktigt att inte sluta skriva. Inte släppa den nyktra tillvaron jag har här också. Ibland tycker jag inte att jag har nåt att tillföra men det kanske har en poäng också...inget speciellt och stabilitet är ju också mitt liv och jag delar det med er här.

Den här veckan har jag varit dålig på att dricka för jag har frusit en massa men idag har jag tagit igen det med råge. Kastade ner gurkskivor & citronskivor i en tillbringare med vatten 🥒 🍋- jag tror jag druckit 4 liter idag 😂 Mycket gott! Sträcktittade på en serie på Netflix "Adolescence". Herregud så rörande - och fruktansvärd och BRA! Nu är det snart sängdags nykter och sånt. Hoppas ni haft en fin kväll
🩵

@B.Å Åh så skönt att du har någon ute i verkligheten som kunde komma! ❤️ Det är ändå en energislukare av guds nåde att sopa bort spåren av urspårning. Skönt att du känner att det ska bli skönt att lägga dig i ren säng. Ny dag imorgon ☺️ Jag håller också med dig - @vår2022 vilken klippa hon är (ja du 🧚🏻‍♀️) som hela Anderna i sig själv!
🩵

@Andrahalvlek hurra för dig! ❤️❤️🔔

@Carisie viktigt att tålmodigt lyssna på kroppen även om huvudet vill annat 😊 för mig går det ganska bra, ett litet snubbelsteg häromveckan som nog kan förklaras genom många olika omständigheter. Men jag är uppe på hästen igen och travar på i sakta mak. Livet rasar fullkomligen fram i full fart och just nu känns det inte som att jag äger min egen tid. Det är stressande och påfrestande men övergående. Dras med envist virus sedan flera veckor och längtar tills jag kan återgå till min träning. Just nu vågar jag knappt gå till brevlådan i högt tempo då vilopulsen är ganska hög i sovande tillstånd. Jag får tvinga mig att ta det lugnt och vänta ut eländet! Norrland säger du? Då kanske du passerar mina hoods 😊 kram!