Senaste kommentarerna i forumet

Hej @esc
Idag är det en ny dag vännen. Vi finns här ❤️

@Varafrisk 🥰 Kan känna igen mig i mycket du beskriver. Relationer för mig som är känslig är skitjobbigt för jag analyserar allt och det är dränerande. Så bra att du skriver, jag riktigt känner din sorg och frustration. Den ska ut. Du är en fantastisk person med hjärtat på rätt ställe. Du är unik och omgivningen borde vara tacksam över att få ha en person som du i sin närhet! Stor kram och jag hoppas du låter din terapeut lösa dagens text❤️

@Ny dag God morgon ☕️ Jag såg att du nämt mig i ett inlägg och ville bara tacka för det 🙏🏼 Jag ser din kamp här och har såklart sett sen i våras. Jag läser dina inlägg varje dag och vill bara säga att jag tycker att du kämpar bra! Jag vet ju också hur det känns att åka ner i diket och vill aldrig dit igen! Anledningen till att jag inte skriver i din tråd är att jag fick på näsan en gång får att jag svarade på ett inlägg i alkoholfritt och ombads hålla mig till måttligt 😟. Hoppas din alkoholdemon kan hålla käften idag och låta dig njuta av en härlig dag i solen. Kram 🩵

Ny här. Dag 17 idag. Jag har nog alltid druckit för mkt när jag druckit. Jag har älskat att dricka. När jag var yngre älskade jag att gå ut och ha roligt. På senare tid har det varit mysigt att dricka med maken. Först bara på helgen. På slutet varje dag. Förstod inte att min ångest och jobbiga timmar på natten hörde ihop med alkoholen. Trodde bara att jag var stressad och behövde ta få hjälp för mitt självhat och negativa självprat. När jag kontaktade psykolog ville hon inte hjälpa mig utan hänvisade mig till beroendemottagning. Jag vill fortfarande prata med psykolog för jag har insett att jag drack mest för att få tyst på stress tankar och tankar på hur dålig jag är. Vi får se om jag törs ta kontakt med en psykolog igen.
Jag är som sagt på dag 17 och min förhoppning är att leva alkoholfritt. Jag har under den här tiden fullkomligt dränkt mig i poddar, böcker osv. Jag har insett vad alkoholen har gjort med mig. Den har ju stoppat upp hela mitt liv. Inget har gått utför men inget har heller gått framåt. Den har fått mig att stå stilla och fått mig att må skit. Det finns såklart mycket att jobba med när det gäller måendet men jag vaknar åtminstone inte vid 3 och har ångest. Och jag hatar mig själv lite mindre.
Jag känner mig ganska ok med att dricka alkoholfritt. Har inte ännu varit i sociala sammanhang så vi får väl se hur det känns men det är helt ok att vara runt alkohol. Nu när jag fattat varför jag druckit och vad den gjort känns drickande "förstört". Och det är väl bra antar jag.
Idag ska en kompis hälsa på. Hon verkar ha det lite jobbigt och vill börja med vinlunch. Jag fattar att hon hör av sig till mig då. Jag säger ju inte nej till sånt. Men idag ska jag dricka alkoholfritt. Det som blir klurigt är att inte förstöra stämningen för henne. Jag har inte lust att just nu berätta om hela min resa men jag har saker att skylla på så just nu känner jag mig stadig i mitt beslut att vara nykter idag. Men det ska bli intressant att se hur det känns.
Jag ville mest skriva av mig. Jag har tjuvläst här ett tag och det är hjälpsamt. Tack!

@Ny dag Tack! Ja, det är dränerande med begravningar. Här var änkan tre år äldre än mig. Man blir påmind om hur snabbt livet kan förändras. Under veckan som har gått har jag tänkt mycket på hur livet kan förändras, var ju väldigt fylld av de tankarna i början av min mans sjukdomstid med matstrupscancern. Läste någon fin text om att när någon dör kommer vi inte ihåg den personen för att hen har det dyraste huset eller den högsta lönen utan för vem var personen. Texten handlade även om..hur vill jag själv bli ihågkommen...det fick mig verkligen att tänka efter. För jag tänker...hur jag själv vill bli ihågkommen handlar mycket om iaf för mig..är jag mitt sanna jag?? Och, sanningen att säga så är jag nog långtifrån mitt sanna jag...och det handlar mycket om min självkänsla/självförtroende. Och ibland blir det särskilt tydligt...då kan jag ofta känna mig väldigt arg...och arg på andra...vilket beror på att min självkänsla/självförtroende vacklar. Jag har därför under mitt liv ofta med människor/vänner som är väldigt olika mig, där man mer är intresserad av det ytliga än det djupa.

Jag började skriva här idag för jag känner mig så arg...vilket grundar sig i det jag ovan har skrivit...ilskan handlar även om övergivenhet. Igår när vi var på begravning träffade vi ett par kompisar som vi umgicks med mer förr och i synnerhet jag umgicks med kvinnan. Kvinnan och jag är väldigt olika. Ok, jag tänker att jag kanske inte behöver berätta hela bakgrunden för då blir det ett väldigt långt inlägg men....när vi umgicks kände jag att jag blev "den lilla" . Det var inte så att hon ville att jag skulle vara den personen vilket gjorde att jag blev osäker och för istället säga hur jag kände vad som hände inom mig så kanske jag skrev ngt som hon upplevde som en pik....ja så ni förstår...vänskapen rann ut. Och...jag var nykter på den tiden. På något vis kan jag känna mig väldigt arg och övergiven för att hon "dumpade" mig...för vi pratade aldrig om vad som hände utan det var mer som om du inte sköter dig då får du inte ha kvar mig längre som din vän. Vi har barn i ungefär samma ålder. Så hon frågar mig om min son hur han mår och jag frågar om hennes barn men hon frågar aldrig om min dotter. Hon vet att min dotter har varit jättesjuk men jag känner och jag vet...att det här med psykisk ohälsa det vågar vi inte beröra. Så jag berättar för henne lite kort om hur det är för min dotter. Fast jag känner så tydligt att det finns ingen mottagare där...det finns ingen mottagare för de svåra bitarna. Min man, hennes man och en man som sitter bredvid oss pratar om sport. Samtalet kommer in på golf...och min man får frågan igen för vilken gång i ordningen vet jag inte...du är inte sugen på att spela golf...sedan kommer nästa fråga till oss båda...spelar ni padel. Jag tänker efteråt ..varför känner jag mig så sänkt..jo men jag vet ju...hennes man säger allt blir roligt med en boll...istället för att säga jag tycker att allt är roligt med en boll. Jag tycker att inget är kul med boll..men det säger jag inte. Så vad vill jag säga med detta då?? Kanske att när människor pratar om saker som det är normen och jag inte känner att jag passar in....så vill jag inte tappa bort mig själv...jag vill vara trygg i mig själv...och jag vill berätta om mina intressen...kanske fråga...ni har aldrig funderat på att bli volontärer...kanske gå hem till en ensam människa och prata lite grann? Och...jag vill inte känna mig bortvald...när vår son började bli en stökig kille året han fyllde 15 samtidigt som min pappa dog och mamma blev ensam samt att min syster var sjuk i cancer...så var min tid fylld av jobb och att ta hand om andra. Vi var som oftast alltid hemma på helgerna pga att vi var trötta men att vi hade en son som drog iväg, som många gånger drack alkohol...så vi kunde inte hänga med på fester, konserter mm för att vi helt enkelt inte orkade...och vi vill finnas för att kunna hämta vår son om det behövdes...vara hemma när han kom hem. Man kan undra...satt ni inte gränser...för den uppmaningen fick jag av min svåger...jo, vi satte gränser...men en stark agressiv och ledsen 15-åring är svår att hålla fast...så jo...vi satte gränser. Det här blev långt...men många av de människor som jag känner mig övergiven av som inte fanns kvar som vänner när vi behövde träffar vi i olika sammanhang idag...och jag både vill och inte vill träffa dem....och de har absolut inte förstått någonting!
Så himla skönt att träffa min terapeut på fredag så jag får ut min ilska...min frustration!

Idag ska vi gå ut på restaurang med våra barn och fira min man som fyllde år i torsdags därefter åker vi hem och äter tårta samt att mannen ska få presenter. Imorgon åker min man och dotter och tittar på fotboll så de är väl borta ca sex, sju timmar. Då ska jag ta hand om mig själv, rensa tankar, planera veckan och försöka landa i mig själv...vara nöjd över den jag är och dit jag har tagit mig.

Ha en fin lördag! Kramar!

@eling Välkommen hit! Känner så igen mig…. För egen del började det så för mig, precis som du beskriver…. Tänkte att jag inte hade så stora problem… då…. Har man börjat smyga anser jag att man nog har problem. Börja med att vara nykter i tre månader, jobba med dig själv (gör programmet här) och läs/lyssna gärna på AnniebGrace och boken Tänka klart. Alkoholberoendet är progressivt och det har jag fått erfara så mitt råd till dig är att satsa på dessa tre månader, därefter tar det ett nytt beslut och väljer du måttlighet så tänk igenom hur du vill ha det. Carisie är en av få här på forumet som verkligen lyckats med att var måttlig (det är i många fall svårare än att avstå). Men nästan viktigast av allt, fortsätt skriv här det blir som din egen dagbok där du också får stöd och reflektioner. Önskar dig en fin nykter lördag! Själv är jag p dag 11 så vi följa väl åt här i höst mot tre månader 🥰🌱

@Carisie Låter som att du är på en bra plats i livet. Massor av tankar, känslor och idéer som flödar. Jag ser det som en livsresa som pågår. Jag brukar skriva om min värderade riktning och det är mitt förhållningssätt till livet och vilka värden som är viktiga för mig som jag vill gå emot. Det är en process som pågår. Jag kan stöta på patrull och gå lite vilse, det känns inte bra inom mig, då går jag ut i skogen eller pratar med min man och försöker hitta min värderade riktning igen. Tar fram min inre kompass och ser om jag går mot rätt riktning. När jag gör det brukar det kännas tydligt inom mig. En slags aha känsla och en lättnad. Jag är i samklang med mina värderingar. Jag är sann och autentisk mot mig själv och med andra.

Det blir en livsstil som jag vill leva efter, inte bara tillfälligt utan det är mitt nya jag och sätt att leva. Ingredienserna i livsstilen är rutiner och goda vanor som regelbunden motion, hälsosam mat, tillräcklig sömn, lyssna på mina behov, lyssna på andras behov, ta upp saker som skaver, vara en god medmänniska mm. Så klart finns inte alkohol med😂.

Det blir faktiskt så mycket lättare att leva. Att vara sann, ärlig och autentisk. Det blir så mycket mindre krångligt och jag mår bra av det. Då sprider jag glädje omkring mig och min omgivning gör det mot mig. Det man ger får man tillbaka. Sen är det en ständigt pågående process livet ut. Man får navigera om vid behov och hitta nya vägar att gå på. Jag hittade faktiskt en ny väg igår i en nära relation efter lite processande med mig själv och det var en så härlig känsla i kroppen. Jag lyssnade och kunde ta emot och jag förstod. Som att vi hittade en ny väg i vår relation att gå på och att vi lär oss av varandra. Det är häftigt! Så i min värderade riktning ingår att hela tiden lära mig mer om mig själv i samspel med andra.

Ha en fin dag! Idag är du väl ledig om jag minns rätt🌞❤️

Hej i kaffestugan!
Kikar in denna lördagsmorgon. Dricker gott kaffe och ska snart ta en promenad och sen fixa lite för kvällen. Jag ska ha lite vänner hem på middag i kväll.
Nu får vi se till att njuta av det sista sommaren har att erbjuda, med inga eller måttliga intag. Det går lite upp och ned för mig.

Jag har levt med en man i 20 år och vi har en dotter som är 17. De senaste åren har han druckit allt mer och varit inlagd akut för några år sen, sen bodde han på ett hem och blev nykter och fick flytta hem igen. Nu har jag fått nog då han dricker igen och hamnade på akuten igen fyra dagar. Jag har nu fått en lägenhet och ska flytta, men dottern vill inte flytta från pappa. Jag har kontakt med soc pga att han blev orosanmäld på akuten och de säger att de inte kan göra mer än att kalla till samtal då hon är såpass gammal. Hon lyssnar inte när jag säger att han inte är frisk än trots mediciner. Hon tycker jag är hemsk som flyttar. Vad ska jag göra? Hur kan jag få henne med mig?

Dag 11, mår lite bättre idag och idag har jag inga måsten. Ska bara vara och förhoppningsvis skiner solen så d blir det till att sitta i trädgården med boken i örat. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. 🌱

Grattis till tre nyktra år @Axianne !! Det är så himla strongt gjort!! Jag tror inte att jag har skrivit tidigare i din tråd men nu ville jag dels gratulera dig men dels för att vad du skrev om AA berörde mig.
Jag har skrivit länge på forumet ca fem år men blev nykter först för 19 månader sedan. Forumet är bra men jag behövde mer. Jag hade kontakt med Rådgivningscentrum kanske fram och tillbaka under två års tid innan jag började en öppenvårdsbehandling. Det var bland det bästa jag har gjort. Behandlingen utgick från tolvstegsprogrammet men i själva behandlingen kom man väl till steg 3. Det handlade även om att gå på möten samt ha en sponsor och jobba med stegen. Ja, jag behöver väl inte skriva mer om det...jo jag glömde berätta att jag gick under kanske ett års tid ganska frekvent på möten vilket var NA eftersom AA fanns inte då i min stad men numera finns det. Under första halvåret gick jag nog på alla möten dvs tre möten i veckan och därefter ca två gånger i veckan men sedan i våras högst sporadiskt. Jag har kontakt med min sponsor men jag jobbar väldigt sakta med stegen vill dock genomföra dem. Jag tänker att tolvstegsprogrammet är bra för jag känner att jag kan inte förkasta det eftersom det har funnits i så många år och är så utspritt över många länder. Fast jag har aldrig köpt tolvstegsprogrammet fullt ut...för det har inte riktigt passat mig men jag vill slutföra det för att se...hur blev det för mig...vad lärde jag mig. Jag drack ca 12 år och hemma i mitt vardagsrummet. Så jag behöver inte gottgöra många fast jag har redan pratat med min bror, en kompis och min familj. Det har varit otroligt viktigt att prata om vad som hände när jag drack med i synnerhet min dotter för hon att hon ska veta att hon inte har gjort något fel utan det var hennes mamma som inte var nykter. Vad jag känner igen mig i i din text är just det här med att jag har blivit inpräntad med att jag måste hela tiden gå på möten om jag inte går på möten är risken stor för återfall, och om jag inte fullföljer tolvstegsprogrammet är risken också stor. Jag måste leva i programmet. Vad som var skönt för mig med behandlingen var att få vara sjukskriven att hitta sinnesro, att få träffa likasinnade. I många diskussioner på både behandlingen och på möten så är det som alla har lurat andra människor, skott sig på andra människor. Jag vet inte om det finns någon behandling som är i grupp som inte grundar sig på tolvstegsprogrammet. För mig var ditt inlägg skönt för jag har alltid känt lite stress med att om jag inte går på möten...jag då är jag snart fast igen....det är som att tappa tron på sig själv....fastän jag känner mig väldigt trygg i min nykterhet. Kanske blev det väldigt rörigt vad jag skrev...men jag fastnade för din text.

Kramar!

@Himmelellerhelvette 🙏 idag känns det lite bättre, gick och lade mig utridit igår och lyssnade på bok. Skönt att inte ha krav, skönt att det var fredag. Tror också att det är beroendet som bråkar. Känner mig lite nöjd idag att jag bara fanns i det.
Tillställningar ned alkohol stör mig inte, jag dricker inte a det vet de flesta i min omgivning. Mitt problem har varit smygandet och ensamdrickandet. Idag är det dag 11 och bara det är skönt. 🥰❤️

@Varafrisk Så fint. Att fylla dagarna med liv! Den tar jag med mig. En begravning är alltid dränerande, mycket känslor även om personen inte är direkt familj. Ta hand om dig och maken idag och försök fylla helgen med liv ❤️🥰.

@Tsukyou då går du själv och lär dig av dina insikter 🤗 Tids nog kanske du också omvärderar vad som är viktigt för dig - för mig blev det efter ett tag tydligt att jag inte vill vara i en relation med någon som inte kan eller vill ta hand om sig själv, så det tar jag med mig framåt.

Grattis @Flarran 🙂
Vad roligt att höra och det måste kännas jätteskönt att slippa alkohol helt!
Jag har inte varit lika duktig på den fronten. Det jag ser fram emot just nu är att jag efter några lediga dagar där jag inte gjort så bra ifrån med mitt jäkla bubbel går in i en rad pass igen och jobbar hela helgen. Har även fler pass i rad nästa vecka och behöver hålla mig från bubblet vid sen hemkomst.

Jag börjar med att lova att denna dag blir utan alkohol och att jag ska skapa en trevlig lördag.

Kram ❤

@Lobster det gick. Jag tog inte det första glaset och är glad för det. Att ni stödjer är viktigt. Tack igen.

@eling
Hej. Stor igenkänning. Drack,gömde,fyllde på...jag har också brottats med mig själv om det verkligen är ett problem att jag dricker...
Det är det. Därför är vi här. Sen hur vi kommer klara av att dricka måttligt igen vete fan... Det här är min 10 dag nykter. Jag fyller 40 nästa helg och ska fira nykter. Jag kan ej ta det första glaset. För mig får det bli en nykter framtid för jag klarar ej att dricka måttligt och ibland. Jag älskar det för mkt.
Vi får stötta varandra och ta en dag i taget. ♥️♥️

@Flarran helt underbart. Du verkade vara i
det som kallas nuet. Som vi många glömmer.
Idag är min 10 dag. Min andra helg nykter.
Jag ska försöka njuta av nuet.

Hejsan! @esc, Ingen är mer än en människa och ibland blir det bara för mycket och då är det lätt att tappa fokus eller att inte tänka helt klart. Men det är sådant som kan hända alla. Det är inget nytt, har haft många konstiga tankar under det här året som nynykter och det är i mycket nog ofta bara en lycklig slump och kanske med en högre makts vilja och andligt stöd som man kan säga att man idag ännu är alkoholfri. Jobbar nu väl så smått i stillhet på det här med att känna lite tacksamhet, men har inte riktigt fått fatt på denna känsla än. Men nog är man då tacksam för att man hittade hit till detta eminenta forum som alltid tycks ha något budskap att ge mig i min nyktra kamp så att säga. Var nu inte för hård mot dig själv, sådant skapar bara en trist negativ känsla som inte är hjälpsam. Det är så lätt att snubbla till när man kanske minst anar det. Så är det är så för oss alla.

Kämpa på kompis!

Vaknade till nu i natt och funderade på tillvaron och nuet i stunden som är det man har och kan överblicka och styra till viss del. Så länge man gör sitt bästa och aldrig självmant tillåter sig att tappa kontrollen över sitt tänkande och låter flyktiga känslor ta överhanden och därmed blir som ett löv som fladdrar i vinden utan riktning, mening eller mål, så är man på väg mot något större och högre än att bara vara en försvinnande parentes i evighetens oändlighet, och då som tidigare kanske bara tanklöst slår sig själv i huvudet med en flaska.

Nu landade en liten del av Guds härlighet på min datorskärm i form av den lilla fluga som jag lite barnsligt busade med en stund igår då jag tänkte på hur lätt det är att tappa taget och falla tillbaka i gamla spår och kanske börja tro på sig själv och sin egen förträfflighet. Man kan äta och dricka allt säger skaparen genom sina förmedlare av ord i den skrift man kallar för bibeln. Men inte allt här i världen är då till nytta det vet man då numera. Det är mycket man har att lära sig och att gå igenom på jordevandringen för att bli en människa med en bättre andlig anpassning till Guds högre plan.

Har fortfarande mycket skit under naglarna och det är så lätt att byta ett missbruk till ett annat sade mig en känsla i stunden. Det här med självhävdelse och bekräftelsebehov funderas det kring i nuet. När man börjar vandra vägen fram med nyktra ögon och inte ständigt kastar sig själv i fara genom att dricka nervgiftet alkohol så är man då i alla fall på rätt väg. Känslan av tacksamhet är då något man tydligen får arbeta en hel del på för att andligt växa och inte bara hemfalla åt trista tankar av tom meningslöshet som är något som kan växa och ta över en när man kanske minst anar det.

Skulle för ett år sedan nu bara ha öppnat en burk med starköl eller hällt upp ett glas vin eller något starkare och sedan gått in i ett tillstånd av bortkopplad frånvaro eller rättare sagt med enklare ord gått in i alkoholdimman och gömt mig från känslan av att vara i behov av skaparens sanna kärlek och omsorg man kan ha svårt att som liten enkel människa förstå alla gånger. Detta fast jag alltid har haft en stark inre övertygelse om att skaparen är med mig i allt.

Förstår nu liksom lite bättre att den kristna gemenskapen och det andliga kräver lite mer än att bara vara nöjd med att slippa förgifta sig med onyttiga substanser då varje sekund är ny och i varje stund som det finns liv så finns det hopp om förändring till det bättre och en högre närvaro som väl själen inom en, så som en törstande blomma väl skriker efter. Detta utan att man vill förstå det alla gånger. Har andligt nu i denna stund hälsat på skaparen och hans son och sökt lite vägledning, inte av mänsklig svaghet och alkoholsug utan väl mer av själens hunger efter mer av ett lite högre värde.

Ha det gott!

@Åsa M
Vad gör jag om han inte vill gå i terapi?
Jag har börjat.

Känner mig känslomässigt urladdad efter begravningen idag. Så sorgligt men så fin🙏🏻 Ord som jag bär med mig efter prästens tal i kyrkan är ”Det viktiga är inte att fylla livet med dagar utan dagarna med liv” …så sant🙏🏻

Kram forumvänner och extra styrka till er som kämpar❤️🙏🏻

Kunde inte motstå idag. Pms och en brutal vecka på jobbet. Borde ha köpt en flaska, slutade med en box. Hjälp.

Måendet och känslorna är skit jobbiga @Ny dag men vi vet så väl att det blir bättre. Ibland tror man att det är bättre att bara ta det så man blir av med det jobbiga. Man lurar till och med sig själv att tro att det skulle hjälpa och att man är värd det! Det är beroendedelen som fightas med jaget, det vet du.

Jag hoppas att du håller dig borta från alla tillställningar med alkohol i några månader för din alkoholdjävul är snabb som attan på att hitta tillfällen som han slänger in i ditt undermedvetna! Stor kram❤️

Kvällsavstämning ✅
Nollan i tryggt förvar noll. På tuben på väg hem 🚇
Har så mycket tankar och känslor och idéer. Massor med ord jag vill skiva ner efter att gått igenom hela denna seglats - men det är en resa som bara påbörjats. Eller kanske etapp ett 1️⃣ är avslutad och etapp två 2️⃣ påbörjas? Eller är det bara ett ständigt arbete? Det är i så fall ett ständigt arbete jag kommer att åta mig med glädje för att bibehålla min nya livsstil. En ny livsstil som till skillnad att hoppa över träningen en vecka eller leva en helg på wienerbröd och prinsesstårta inte "bara kan brytas" med all in i spritskåpet och vinflaskorna. Det blir inte riktigt samma konsekvens. Men man kan ju skoja om det och säga att jag är på en livslång alkoholdiet - men det är är inte ett skämt utan 100% allvar. Jag vill inte vara med om en enda karatefylla till - vill jag inte så kan jag inte återgå till ett frekvent drickande. Jag är så tacksam för det liva jag har nu och för de goda råd och den pepp och stöttning jag fått 🩵