Senaste kommentarerna i forumet

@Lana Del Rey tack jag är så rädd

@Lady175 Fint att höra att det ger dig kraft! Vi får ge varandra kraft och stöd! Efter en månad mår jag så mycket bättre, det blir bättre och bättre, en dag i taget, ta hand om dig! 🙂

@Lana Del Rey TACK för denna kommrntar! Den ger mig kraft

Tänk man lyckades till sist ta sig utanför dörren idag fast man var helt slut alltså. Regnigt och grått var det också, men nu är då mjölken och limpan på plats för kommande dagars fest om mornarna på varm choklad och limpmackor. Fick även hem makrill i tomatsås och några goda färdiga pizzor och cola, det har man också. Så nu har man då allt så att man klarar sig ett tag. Nu sade magkänslan till om påfyllning av bränsle. Så det blir till att värma på en av pizzorna här om en stund. Kör alltså nyktert vidare även denna dag och firar alltså 1 år och 7 månader som medlem på detta forum genom en liten pizzafest till kanske tittandes på nån kul videofilm man har på hyllan.

Ha en fin kväll!

@JHL tack, jag vill sluta dricka! jag är så trött på detta mående, det är ångesten som triggar mig en ond cirkel

@Himmelellerhelvette Inte alls flummigt tycker jag. Det är superbra att visualisera, se bilder! Det är ett bra sätt att uttrycka och beskriva känslor på. Anders Hansen skriver att man ska sätta ord på sina känslor och försöka beskriva dem så utförligt som möjligt, att då kan man på ett lättare sätt också se situationer i ett perspektiv utifrån. Man snävar annars lätt in sig och fastnar där i sin bubbla. Så fortsätt visualisera! Det gör jag också ofta och det är,hjälpsamt. Kram❤️

@Ros Stort grattis till 15 månader!🥳. Känner igen mig i det du skriver om inre frid och salighet, skulle kanske kalla det en slags andlighet. Vad skönt att du förlåtit dig själv och jag tänker att det handlar om självmedkänsla. Jag tänker också att självmedkänsla medför att kunna känna en känsla av lugn och inre frid.

Ha det gott! Kram❤️

@Natilia Tack snälla du, det var en enorm lättnad! 🌸

Förstår dig verkligen! Jag vågade inte heller på länge och mådde så dåligt och målade upp det allra värsta och allt skulle såklart drabba mig, jag är bra på sånt 😅 Men du, kroppen klarar mycket, den vill läka. Men man måste vara redo själv, lätt för mig att säga som gjort det och fått okej resultat, att då säga till någon annan att bara göra det, funkar ju inte. Men så var det för mig tillslut, jag bara gjorde det. Man får göra det man orkar just nu, en sak i taget 🙂

@Ros Grattis till 15 nyktra månader! Det är som jag brukar tjata om: Det andra året är magiskt. Då tänker man inte ens på alkohol längre, utan fyller livet med roligheter. Och man blir mer chill som nykter. Jagar inte upp sig, löser saker efterhand som de uppstår.

Kram 🐘

Hej, ny här och svårt att leta i trådarna. Kanske någon har skrivit om detta? Jag har aldrig skrivit på ett forum.
I vilket fall. Lever sedan flera år med nykter alkoholist. Han blev nykter i julas och tagit ett återfall sedan dess. Vad jag vet. Och det är just det. Hur får man tillbaka tilliten? Går det att leva med någon som hela tiden vill bli applåderad för att han nu inte beter sig illa mot mig eller vårt barn? Och då alkoholen ersatts av en sötaktig doft var och varannan dag så känns det ju ändå inte helt ok. Men vågar inte klaga på det då jag "aldrig blir nöjd". Hm, någon som känner igen sig?

@Geggan Skönt att du mår okej 😍 Och jag förstår att du blir insnärjd av din systers klagosång. Skulle du kunna säga till henne? ”Jag blir ledsen och nedstämd när jag hör dig berätta om dina krämpor. Kan vi inte försöka prata om trevligare saker?”

Så har jag fått säga till en kär kollega. Nu räcker det att jag höjer handen som i ”stopp” så skärper hon sig, ”Visst ja, vi skulle prata om något trevligare.” Jag mår inte bra av att höra andra gnälla i tid och otid. Men en del tycks få livsluft av att gnälla. Vi är olika skapta, men vi kan respektera varandras inställning.

Kram 🐘

@Ros Tack!❤️

@Lana Del Rey Gud så skönt med fina provsvar! Jag förstår verkligen vilken lättnad det måste vara. 🌺

Tänker på alla gånger jag funderat eller "skämtat" med kompisar om "min stackars lever" men aldrig att jag frivilligt skulle ta prover - för vad skulle jag göra om det var illa?

@NyDagNågonGång
Hej!
Jag läste precis denna tråd och känner igen mig väldigt mycket. Jag kände och känner exakt som du, att jag inte alls tappat bort mig själv utan stannat och kämpat för att jag trodde på relationen och ville ha det som fortfarande var fantastiskt bra. När det i vårt fall kom till en gräns i början av februari ledde det till att jag vägrade att vi för hundrade gången skulle försöka lösa detta själva, så som vi gjort många gånger förr. Inte minst hade min sambo tidigare vägrat söka hjälp eller samtalsstöd. Så jag pausade, drog mig undan, hade möjlighet att bo i en annan stad och tog hand om mig själv några veckor.

Idag, snart fyra månader senare, är min sambo mitt i ett tolvveckors program via Beroendecentrum/1177, jag har gjort Alkoholhjälpens anhörigprogram på fyra veckor, jag tog kontakt med en terapeut i ett tidigt stadium och vill fortsätta så länge jag behöver, min sambo har äntligen bokat tid för enskild terapi OCH vi har en tid bokad inom kort för parterapi. Inget av detta hade hänt om inte jag varit beredd att verkligen göra slut på riktigt. Har tidigare inte velat ställa ultimatum, eftersom jag så gärna ville att vi skulle hitta en lösning. Denna gång tog självvärdigheten över:) Jag ville kunna stå för mitt val av partner inför mina vuxna barn och tanken på eventuella barnbarn blev också en målbild, att orka leka, orka krypa på golv, vara frisk helt enkelt. Anhörigsituationen har fått mig fysiskt ur balans och jag har inte kunnat jobba på över ett år. Men nu finns det hopp! Min sambo dricker inte sedan ett par månader, jag har också slutat bara för att helt enkelt må lite bättre, oavsett hur länge jag väljer att vara alkoholfri.

Jag läste en massa under våren, lyssnade på poddar, slukade information, både om alkoholism och om medberoende. Det var otroligt givande och säkert avgörande i det stora hela att faktiskt förstå mekanismerna kring beroendesjukdomar. Min sambo är inte den klassiske alkoholisten och jag är inte den klassiska medberoende (vet att båda dessa åkommor kan ta sig helt olika uttryck, man kan känna igen sig mer eller mindre i typexemplen). Det hjälpte mig ändå så himla mycket att få kunskap utifrån och inte lita på enbart mig själv och de samtal vi hade inom parrelationen.

Så i korthet:
Sätt dig själv i fokus! Hur vill du att ditt liv ska se ut? Hur skulle det bli om ni gör slut? Släpp ansvaret för sambons val, han måste själv göra en plan för hur du ska vilja stanna. Ta hand om dig själv och dina behov, oavsett om det kallas medberoende eller något annat. För mig var det först när jag hittade ett sätt att separera mig själv från tvåsamheten som jag också såg klart och ville stanna kvar. Förutsatt att vi lyckas gå vidare i rätt riktning. Men just nu ser det hoppfullt ut och det står väldigt klart för mig att allt jag tidigare gjort och sagt helt enkelt inte gått fram, pga hur beroendehjärnan funkar. Det hade inte med mig att göra, vad jag sa eller inte sa, vad jag orkade eller inte. Det var helt andra mekanismer som styrde.

Startskottet blev att vi båda ringde Alkoholhjälpens telefon för stödsamtal och fick goda råd och puffar i rätt riktning. Om du inte redan gjort det, så rekommenderar jag det varmt. för er båda.

Hälsar Sanna

Jag vill bara uppdatera lite, kanske mest för mig själv. Jag har fått tillbaka mina provsvar, jag har haft såna katastroftankar och ångest inför detta. Att min kropp säkert mår jättedåligt. Jag fick tillbaka helt normala svar, förutom lite lågt i vitaminer, har börjat äta mycket bättre, innan åt jag knappt så inte så konstigt att kroppen saknar vitaminer. Känns som en befrielse och jag vill fortsätta att ta hand om kroppen, har varit så ledsen för vad jag gjort mot min stackars kropp. Men detta hjälper att kunna släppa detta. Jag tycker mycket är jobbigt just nu med min ångest men hoppas att det också ska lägga sig lite snart.
Ta hand om er!

@Guldlock Kram till dig och välkommen hit. Vi är många som vill hjälpa dig, skriv och läs här det är till stor hjälp. 1 timme i taget, 1 dag i taget. Kämpa det är tufft men så värt det.

@vår2022 så fint skrivet och så rätt. Kram

15mån utan A🙏inne på det andra året utan A upplever jag bara blir bättre och bättre. Hur jag ser på mig själv, livet, känslorna allt blir bara bättre. Tänker klarare, stressar inte upp mig, känner en trygghet i mig själv. Har även börja känna visa dagar en inre frid och salighet utan att vara religös. Känslan jag har har inget med religon att göra men det ger mig ett lugn och en skön känsla i själen. Har förlåtit mig själv för att jag inte slutade tidigare, förstod inte då vad A gjorde mot mig. Så tacksam att jag hittade detta forum.

Era svar till mig kändes som varma kramar när jag läste dem imorses❤️Tack! Jag kände mig stärkt och fick en bild av mig själv i två. Jag tror att det är den lilla flickan i mig som alltid velat ”rädda” mamma som blir mer eller mindre synlig i olika sammanhang! Jag fick också en bild av att jag är den vuxna i kroppen och den vilsna flickan springer ur mig och försöker hjälpa på alla sätt, bilden blev att jag säger till flickan att lämna över ansvaret där det hör hemma och komma tillbaka till mig i kroppen!
Jag behöver låta alla människor, i synnerhet min mamma, ta ansvar för sina egna handlingar, jag ska inte bära hennes ångest! Jag gör mina val i mitt liv och jag får stå för konsekvenserna om jag gör fel och så är det för alla! Jag behöver verkligen se varje gång flickan springer ut och ska hjälpa! Vänligt och med ömhet be henne lämna tillbaka andras bördor på dem och komma tillbaka till våran kropp! Vi bor här och har byggt upp ett bra liv, vi behöver leva det livet och sluta förstöra det genom att bära skuld och skam och ansvar som inte är vårt❤️

Jag skriver mer senare, ville bara dela med mig av min ”vision” kanske låter den flummig, kanske kan ni se att jag visualiserat detta, vet inte hur men hjärnan hittade på detta åt mig med hjälp av era ord❤️ Tusen tack för att ni hjälper mig🙏❤️

Grattis till 28 månader @Varafrisk 🥳 Så fantastiskt bra jobbat!

Stor varm kram till er alla!

@Guldlock Välkommen hit.De tre första dagarna är jobbigast& dem har du kommit förbi.Bra jobbat.Var extra omtänksam & snäll mot dig själv just nu.Gör det du måste göra.I övrigt :Drick mycket vätska.ät,sov,vila,var ute i friska luften,strosa i naturen kolla en film eller gå på cafe’Läs & skriv härinne.Kolla in alkoholhjälpens program under stöd.Heja heja.Tillsammans blir vi starka!

@Guldlock Välkommen 🙏🏼 Tre dagar är bättre än att vakna på dag 1. En dag i taget och imorgon kommer dag 4 osv ☺️ Rätt vad det är tickar dagarna bara på 🩵

@Lana Del Rey tack. Det är skönt att inte vara ensam. Rädslan för att misslyckas (igen) är tuff. Framtiden känns också lite…hur blir den?, men den får vänta. Det känns fint att ha hittat hit. Kunna läsa, skriva och finna stöd i andra. 33 dagar! grattis!

@Guldlock Hej! Och välkommen! Jag är själv ny här och precis börjat min resa mot ett nyktert liv, 33 dagar för mig så jag förstår din rädsla och känslan av att vara vilse.
Jag tror också det får börja med det lilla, det är okej, jag tycker det hjälper att vara här inne och läsa och kanske kommentera när man känner att man orkar, man känner sig mindre ensam och det hjälper att hålla motivationen uppe 🙂

Två veckor som har varit helt okej. 1 v på landet, ljuvliga dagar o jobb med blomfrön och gräsklippning. Ser fram emot en lång sommar på ön. Ska bygga en liten utbyggnad som ska fungera som redskapsbod , så att själva lillstugan kan förstoras så den rymmer det allt större minsta barnbarnets säng. Lite insnärjd i min multisjuka systers olika måenden. Är förstås deltagande men måste markera gräns. Kan inte tillbringa timmar med hur hon har sovit eller inte, hur den dåliga magen har fungerat eller inte, vad ryggen orkar eller inte, plus allt m hennes dysfunktionella båtar, bilar, röjare, vedklyv mm mm. Hm. Måste kanske planera gör utflykter bort med jämna mellanrum. Egna gäster.

Har någon erfarenhet av cdt prover till transportstyrelsen. Om man går och tar dessa och får ett förhöjt provsvar vad händer då, dras körkortet tillbaka utan att man har en diagnos