Senaste kommentarerna i forumet

@eling hahaha- "gasen i botten hem på fredagen och hälla upp" : Ja- så har jag också känt de senaste åren. Har inte varit svårövertalad till att ta ett glas: eller flera! Och ytterligare ett eller två!

Jag tog en vilodag igår med bara 30 minuters styrke/stretch program- idag har jag varit och simmat på lunchen och ska faktiskt iväg till gymmet ikväll. Lika bra att passa på så länge motivationen finns:-) Mitt sug försvann efter suget jag hade i början av veckan! Så skönt.

Hur är det för dig? Haft något mer sug?

@vår2022 Du är en så stor inspiration!! Är hela tankesättet som måste ändras. Jag jobbar hårt för det nu.
Dag 16 nu- och fortfarande lika motiverad som dag 1 även om jag naturligtvis har några svackor!
Men utmanar mig att ta igenom alla mina tidigare triggers just nu när jag fortfarande är så motiverad!
Kommer vara helt ensam i helgen och ser fram emot att ha en riktig träningshelg:-)

Precis som du skriver: "Vakna nykter, bli fräsch och klar i kropp och knopp och sluta dra mig undan livet."

@LAO jag har inte haft något sug senaste två veckor alls, men hade ju som mål en månad först som blev två..men jag är lite rädd för att ens prova dricka igen.

Hej på

Rekommenderar varmt Gabor Mate, en idag 81 årig läkare, psykiater från Canada som ger en så bra bild av grunderna till beroendeproblematik, har jobbat med denna fråga under hela sitt liv med utgångspunkten trauma som grundorsak. bifogar en länk till en intervju, kopiera och klistra in på nätet, finns otaliga intervjuer med olika frågeställningar kring problematiken. Tänker att det är bra för oss att ha en fördjupad förståelse kring orsak och verkan.
Önskar en fin dag!

https://www.youtube.com/watch?v=C-mJnYmdVmQ

Förstår frustationen med konton och lösenord. Det verkar vara så att den e-postadress som Adde-kontot registrerats med inte fungerar längre, vilket gör att länken för lösenordsåterställning inte gått att skicka. Vi ska fundera på om det finns något annat sätt för dig att få tillbaka kontot på ett säkert sätt, jag ändrar ditt nuvarande användarnamn till "Adde_" så kanske det känns lite mer som vanligt så länge. Vi återkommer i direkt meddelande till dig med uppdatering!

@Blidenjagvillvara77 Skrattar lite för mig själv när jag läser ditt inlägg.Kunde ha varit jag som skrev detta.Igenkänningsfaktorn är enorm!Dricka/sug pga leda& tristess.Jobba med tålamodet att stå ut med lite tristess.Skippat offerkoftan & tron på att kunna varanödla efter 1-2 glas i framtiden.Kommer inte att funka.Göra bra val med att belöna mig med bra val varje dag.Att vara nykter för att jag mår bra av det.30 min rörelse varje dag för det kommer min kropp & knopp tacka mig för.Städar lite i kosten samt har meditation som ett mål att införa en stund varje dag/kväll.Heja oss.Tillsammans är vi starka💪💪💪🎈🦋

@Jonas_M Har du testat HALT som metod & redskap?Vid sug:Fråga dig om du är hungrig/törstig eller arg/andra upprörda känslor?Eller känner du dig ensam/upplever tristess/rastlöshet?Eller är du trött/stressad?Klura ut vilken/ vilka det är & testa att åtgärda det på sundare sätt än att använda A eller enbart med vita knogar.Detta enkla redskap hjälper mig jättemycket.Jag har nu efter 6 mån kämpande med mitt tillfrisknande tagit ett steg längre med att försöka förebygga allt.Lycka till!

@Ritha Jag förstår verkligen vad du går igenom. Min fru har en son med diverse diagnoser. ADD, GAD, psykossjukdom och troligen autism. Hela hans uppväxt har varit kantad av kaos och missbruk. Som förälder "ser" man inte ett missbruk i tid för man vill inte se det. Jag såg det långt innan min fru, när det var för uppenbart var det för sent. Man slits med sitt medberoende och oftast stjälper man mer en hjälper. Men hur ska man hjälpa någon som har begränsningar som hindrar personen att leva normalt? Man sitter i en gisslansituation. Jag vet att han aldrig kommer att komma upp helt på banan, kanske bli bättre, med livet blir inte normalt. Periodvis misströstar man, det viktiga är dock att inte ta på sig ansvaret för situationen. Man kan inte leva någon annans liv. ❤️

@Flarran Heja dej!Bejaka livslusten & plocka fram 10-åringen i dig igen.Cykla,promenader & lyssna på musik är välgörande.På min promenad idag gick jag in i kyrkan i närheten där jag bor.Satte mig ned en stund i stillhet.Tog in tystnaden & den varma atmosfären & den vackra miljön.Tände ett ljus & bad om styrka i mitt tillfrisknande.Det har jag aldrig gjort förut men kändes högtidligt & fint.Önskar dig en fin torsdag .

@vår2022 Vad kul att du läser om mina tankar. Jag har absolut fått höra allt det där. Inte som barn så mycket. Men senare när jag blivit vuxen. Jag har också mött en del fördomar kring vad jag som rätt feminin tjej borde klara av att snickra till exempel. Men det har mest varit lite roligt faktiskt. Och jag har inte märkt av att folks negativa åsikter eller oro kring om jag ska misslyckas eller orka eller klara av har bitit på mig. Rädslan är mer centrerad till att jag skulle råka köra över någon, eller vara jobbig för någon. Misstänker att det handlar mer om någon slags rädsla för ensamhet i grunden. Typ att jag har ett galet, lite gränslöst barn inom mig som kommer på att vi ska bygga ett högt torn på lekplatsen, och så blir alla andra barnen uttråkade och trötta medan jag är kvar i min kreativa-skapar-bubbla. Tillslut upptäcker jag att alla barnen leker nån annanstans, lite mer sansat och att jag är ensam kvar på lekplatsen. Får för mig att det lockar mig att dricka för att inte hamna där, ensam på lekplatsen samtidigt som jag gjort mig jobbig för andra. Men alltså det här är bara en vag föreställning. Och jag ser ju själv att i så fall är det inget positivt för mig att ta en öl och sätta mig och spela fia med knuff bara för att slippa vara ensam. Bättre då att stå för vem jag är och leva ut. Tillslut kommer det väl några andra som går igång på tornet eller vad det nu kan vara. Förhoppningsvis. Och jag tror verkligen bara det här är hjärnspöken och föreställningar som det inte är så snällt av mig att lägga på andra. Jag älskar också att peppa andra, se folk blomma ut och vara modiga och kreativa. Vill gärna finnas där för andra och peppa och vara delaktig i deras intressen. Men tror jag behöver peppa mig själv mer, och inte vara rädd för att upptäcka att jag kanske faktiskt står där helt ensam med mina intressen. Vad är egentligen så farligt med det?

@zalkin Du får det att låta jäkligt gott med cola zero. Tänker faktiskt köpa hem några idag bara för det! Kul att testa sig fram med nya vanor. Det här är lite roligt faktiskt, men jag dricker aldrig läsk eftersom jag tänker att det är onyttigt. Haha.. Sjukt roligt egentligen! Vad kan hända liksom, hur många cola zero behöver man dricka innan man vaknar som ett vrak? Vilka konstiga falska idéer och regler man kan bygga upp kring sig för att slippa känna sig alltför dålig. Medelhavskost är ju jättenyttigt tydligen och den kan ju absolut innehålla vin men inte massa godis. Enkelt val då, om jag vill leva nyttigt skippar jag såklart socker och läsk (alla sorter) och alltför processad mat.
Vad gäller dina tankar kring kreativitet och drickande så tror jag att det ligger mycket i det där att få tyst på bruset för mig också. Jag har tänkt rätt mycket på det där och tror att det till och med finns nån sjukt destruktiv kraft i mig som vill ta att bort udden av självaste mig själv som person med alkohol. Men jag behöver fundera ännu mer över anledningen, för att vara produktiv och ha idéer är ju ingenting negativt för mig. Tvärtom vill jag ha mer energi för mina olika projekt, och det ser jag väldigt mycket fram emot att få nu. Inatt brusade det rejält när jag skulle sova. Jag noterade att tankarna egentligen handlade om en hunger på livet, i grund och botten, och hur knäppt det är att jag alltså vanligtvis inte står ut med livshunger. Det borde ju va det bästa som finns nästan. Jag ska prova att göra mitt bästa för att bejaka den där hungern istället. Njuta av den och se fram emot den. Liksom försöka mysa med den när jag ska sova. Som nån man är nyförälskad i.

Tack @Carisie jag känner verkligen kärleken ❤️ bra att hålla garden högt! Det är fascinerande att vi har så olika resor framåt, men jag tror oavsett att det är viktigt att vara på sin vakt 👨‍🌾 wow snart ett år!! 🔥💪

Hej. Jag har en son som har långvarigt alkoholmissbruk, han har varit nykter i perioder men återfaller i missbruk. De senaste månaderna har han blivit pålurad benzotabletter och tagit dem utan att förstå hur farliga de är. Han har blivit lurad på pengar av langare och fått hot mot sig också. Hqn har leverskador och är nu väldigt rädd för vad han gjort med sin kropp. Han är autistisk och har panikångest. Nu vill han ha hjälp men jag tvekar då jag hört om folk med erfarenheter om att avgiftningen här har personal som inte är förstående inför hans specifika problem. Jag är rädd, eller jag vet, att blir han behandlad med tvång och hårdhet så blir det bara kontraproduktivt. Är också rädd att han blir skickad till behandlingshem direkt efter avgiftningen, även där har både han och jag fått höra andras erfarenheter och det verkar inte som om det skulle vara någon hjälp för honom, snarare tvärt om. Finns det verkligen inga andra alternativ? Han behöver läggas in på medicinsk avdelning då han är undernärd och även uttorkad skulle jag tro. Han har varit inlagd flera gånger och även varit på avgiftningen några dagar. Han är rädd att förlora körkortet också och gör han det så är det en säker väg till fortsatt alkoholmissbruk för honom. Vet inte vad jag ska göra, jag vill självklart att han ska in och få hjälp och vård men är rädd att deras metoder gör mer ont än gott. Borde väl finnas alternativ som passar även honom. Någon med erfarenheter runt detta? Tacksam för svar.

@Blidenjagvillvara77 din berättelse liknar min väldigt mycket. Jag dricker också för att dämpa leda och rastlöshet och för att få känna ruset. Inser att jag älskar ruset just i stunden, men inte efteråt förstås.
Bra ide med selfies ”före och efter”. Jag har löpningen som jag ägnar mej åt och delvis har sabbat pga vinet. Då jag var nykter ifjol kunde jag inte springa pga lång och utdragen luftrörskatarr men nu är jag frisk och kan springa. Ska bli intressant att se hur löpningen utvecklar sej nu när jag inte är bakfull x antal dagar i veckan.
Vårens mål är Stockholm maraton. Har sprungit en del maror i mitt liv och hade egentligen tänkt springa enbart kortare sträckor nu, är inte helt ung längre.
Men så hade jag en incident eller vad man ska kalla det i höstas. Fick gå på uppfölja de undersökningar efter en mammografi, men det var tack och lov falskt alarm. Till saken hör att jag har haft bröstcancer 2 ggr i mitt liv. Var så stressad över att ev ha det en tredje gång så när jag gick och väntade på undersökningen beslöt jag att springa en mara till i mitt liv om jag är frisk. Och det var jag alltså så nu är det bara Just do it😅
Och ja vi hjälps åt här och stöder varann, kram!

Torsdag idag & jag har ledig dag.Höften krånglar & jag har värk.Båda 2 sakerna är triggers för mig.”Ledig dag då kan jag unna mig lite vin & slappna av och mysa i lugn & ro”Aj vad ont jag har,sönderhackad sömn.Jag kurerat det med vin så slipper jag värken en liten stund.”Nix,nej, nej,& åter nej.Så ska jag inte göra nu.Morgonen började med att jag tänkte :Vad skönt att vakna och vara nykter & slippa bakfylla med ångest.Tänk att jag kunde sova hyfsat ok trots värk.Hurra idag är jag ledig & kan ta hand om mig själv på bästa sätt.Så morgonen startade med en frukost & morgon affirmation.Idag ska jag vara nykter för att jag mår bra av det.Sen blev det en 40 min lugn promenad.Checkat in på konditori & njuter av en kopp kaffe,kanske 2 & årets första semla.En belöning som piggar upp mitt sinne & en känsla av lite guldkant i vardagen.En långt bättre belöning än en flaska vin.Sedan blir det en liten promenad hem & 10 min rehab träning(rehab app)Sen ska jag njuta av en lång varm dusch & krypa ner i soffan i myskläder & läsa i min nya årskalender.Ett kapitel för varje vecka med positiva tips om välmående.Önskar alla en fantastiskt skön torsdag såhär i januari.Det ska iallafall jag unna mig.För att jag vill & jag kan.Heja oss som kämpar med triggers,sug & beroende.Med självinsikt,kunskaper om beroende,nya vanor & strategier fixar vi det här!

Den som sjunger den sång som alla vill höra bli allt populär en liten stund. Det var den helt nyktra och klara tanke som kom till mig här vid köksbordet när jag just hade dragit upp mina persienner. Märkligt vad man kan ibland, när så Herren vill tänkte jag också. För nog var det allt något märkligt som jag fick vara med om igår då jag liksom kände livslust igen. Kunde riktigt känna att den kalla och mörka vintern låg bakom mig. Detta nya år kan nog bli början till en helt ny tid på riktigt kände jag.

Nu när det har sjunkit in att jag faktiskt både cyklade och promenerade som om jag hade varit tio år igen, så förstår jag hur lite jag nog förstår om saker och ting. Hur kan det komma sig att man blev en sån trist dysterkvist när man ju faktiskt var hur glad och positiv som helst när man tog sina första staplande steg här i världen. Det var väl omständigheter som man inte kunde råda över, och att man kanske tog till sig lite fel ord om tillvaron ett tag.

För man skulle väl kanske inte ha börjat tro på orden om att man är döende från den dag man föds var något att fästa sig vid. Det var väl som gjort för att bli deprimerad till sinnes och att börja trösta sig med att slå sig själv i skallen med en flaska med alkohol liksom. Tänkte igår logiskt att jag nog idag skulle vara rätt så mör i kroppen efter gårdagens kraftprov, och nog är det väl så allt. Men det kunde ju ha varit värre och man ska väl inte sitta och klaga i onödan för det gör väl ingen människa glad.

Var i natt ut på nätet och surfade runt en stund och hörde lite Guds ord förmedlat av en rätt positiv själ som talade om Guds son Jesus Kristus på sitt sätt. Predikanten ifråga delade med sig av sina upplevelser om sin tillvaro och händelser i dennes vardag. Vittnesbörd som det heter på kyrkospråk. Nog är det allt lite olika lotter man som människa kan få till sin del. Hörde alltså talas om mycket stora under i vardagen och att alla som går med Gud har den andliga kraft inom sig som kan förändra allt och försätta berg liksom.

Den traditionella rituella kristenheten gavs det inte mycket för. Det sades nåt om att relationen med Guds enfödde son Jesus Kristus som är vägen sanningen och livet, var och är det centrala, och att man inte bara liksom kan sitta still i en kyrkbänk en gång i veckan eller nåt sånt, och tro att man därmed har gjort det man som troende ska, och därmed uppfyller det skaparen vill ha och se ett Guds barn göra så att säga. Tänkte då på orden om att man inte ska döma, på det att man inte skola bliva dömd. Ödmjukhet, inlevelse och förståelse inför människors olika unika förutsättningar var kanske inte predikantens starka sida. Men som sagt man ska väl inte döma.

Har nu släppt in lite frisk luft här i mitt kök och tror att det drar ihop sig till frukost. Tänker att det väl kan vara en god ide' att hålla fast vid den ny-gamla rutinen man tog upp som alkoholfri och börja dagen med en kopp med varm mjölkchoklad och några goda limpmackor som sitt dagliga bröd. Kände för att höra lite andlig musik och kör i stunden en låt med Calle Öst i mina hörlurar och hans låt med titeln - Vi skall fara bortom månen, vilken var en av de första andliga sånger man då på kassettband en gång som liten hörde alltså.

Ha en fin dag!

@Ritha vilken svår situation! Tyvärr kan ju ingen hjälpa den som inte vill ha hjälp, men att släppa taget om ett barn förstår jag måste vara så mycket svårare💔

Ta den hjälp och det stöd du behöver för egen del, för även om det är svårt är det troligen det bästa du kan göra för att hjälpa honom.

Skickar omtanke & styrkekramar❣️

Nu börjar det närma sig årsdagen för min flytt. Det har hänt så mycket under året, och samtidigt känns det nästan som att ett par år försvunnit eftersom vi nu lite är där vi var då.

Men det är fint att påminna sig om hur det faktiskt varit, att året innefattat så mycket och att det tagit så mycket energi.

Min man och jag lever nu tillsammans igen i vårt nya hus. Han har snart sin årsdag från det att han blev nykter. Inga återfall och allt verkar gå bra för honom.

Året har för mig också innefattat att det beslutats att jag inte kan arbeta mer. Ett beslut som jag kämpat emot med näbbar och klor, eftersom jag älskar mitt jobb. Men som nu ändå känns lite som en lättnad.

Jag lever med sviterna efter upprepade allvarliga infektioner, och kanske är mitt tillstånd sämre än jag velat se själv.

Framförallt orkar jag inte mer just nu. Orkar inte kämpa emot läkare. Orkar inte kämpa mig tillbaka. Bara orkar inte mer.

Men visst är det en sorg att allt blev som det blev.

Åren med stressen av att leva med någon som har ett aktivt beroende var kanske sista dödsstöten som till sist fick allt att tippa. Man fattar inte hur allvarligt det är när en befinner sig mitt i det, men sjukdomen är livshotande. För den beroende, man jag tror faktiskt också för de som finns runtomkring.

Efter flytt, renovering, jul och nyår börjar nu mitt famlande kring hur livet kommer se ut för mig nu.

Det är väldigt svårt att gå från ”prestationsprinsessa” till ”sjukpensionär”.

Men just nu är det så det ser ut, och jag vill hitta mitt sätt att ändå fylla mina hjärtslag med det som är betydelsefullt för mig.

Vägen dit behöver få vara stillsam med pauser och med mer kontakt inåt än utåt.

Har påbörjat en kurs för kronisk trötthet som beskriver att de första tre månaderna innefattar att inte göra något som ger försämring. Att bara tanka och behålla energin.

Så jag försöker hitta balansen där och mjukt fånga in den trötta duracellkaninen som tycker vila är urtråkigt!

Vad kan man dra för slutsatser av det här?

Kanske att det faktiskt kan göra allvarlig skada på den egna hälsan att leva med någon som har ett aktivt beroende. Att det faktiskt kan vara möjligt för den som är beroende att bryta det, men att den måste hitta vägen dit själv. Vi kan inte göra det åt dem, även om det är en fruktansvärd insikt. Att medberoendet är något som lever i mig som är medberoende, och på samma sätt behöver vi själva komma till insikt och jobba med det oavsett vad vi har runtomkring oss. Att livet inte alltid blir som vi tänkt, men att det ändå kan bli bra.

Läste följande citat skrivet av medberoendepodden häromdagen:

”Ju mer vi engagerar oss i något, desto svårare har vi att släppa taget om det.

Medberoende personer lägger ofta ner sin själ i relationer och situationer vilket gör dem väldigt svåra att släppa taget om och gå vidare ifrån.” Medberoendepodden

Så jag fortsätter träna på att hänga lite i luften, att inte riktigt veta hur det blir (som att en någonsin gör det, även när en försöker inbilla sig annat😅), och hitta små saker att njuta av på vägen. Vissa dagar går det bra medan andra är lite svårare.

Känner starkt med alla er som just nu befinner er i den där kampen med att stanna eller gå. Det är en så otroligt svår plats att vara på.

Ta väl hand om er❣️

@Detblirbättre men hej igen och välkommen tillbaka! Ja jag ramlade också ner i vanans hål igen efter 4 månader alkoholfri. Jag började nog omedvetet planera återfallet någon vecka innan.. snabbt tillbaks till vanor jag ville ifrån, vanor som inte hjälper mer än för stunden och vanor som förstör och förgör. Djävulen är stark och listig, det får vi ge den men vi är smartare! Den här gången är jag i alla fall förberedd på att det kommer en svacka efter runt 3 månader- så var det för mig i alla fall. Typ ”jaha, blir det inte roligare än så här?”.

Min utmaning då och nu är tålamodet. Tålamod att hålla ut, tålamod att vara i nuet och tålamod att ”rida ut” rastlösheten och känslan av att vara uttråkad. Inte tycka synd om mig själv utan istället tänka att jag gör bra val för mig själv. Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna dricka på ett sunt sätt, eller dricka måttligt. Ser inte vitsen med ett glas vin för är som så många andra ute efter det lilla ruset, att få lägga locket på och dämpa grubblandet och rastlösheten. Ett glas ger mig inte det, endast frustration över att inte få dricka mer. Lika bra att avstå då tänker jag. Visst känner jag sorg över att inte kunna ta ett glas vin eller bubbel, men jag vet ju också att jag inte blir nöjd efter ett. I vissa situationer kan jag så klart behärska mig och stanna vid ett glas, men det är ju en liten inte kamp. Har svårt att se att jag skulle kunna lära mig att dricka måttligt så varför ens försöka?

Jag har som mål att göra bra val för min hälsa varje dag och minst 30 min rörelse/träning varje dag sedan 1 januari. Att välja bort alkohol varje dag är ett hälsosamt val tänker jag. Tänker att detta år ska ha fokus på just hälsa och 31 december ska jag utvärdera och ta efter-bilder. Så jag har ett långsiktigt mål. Tänker mig delmål var tredje månad. Så dessa första tre månader handlar om att bli alkoholfri, få in träningsrutiner och städa lite i kosten. Kommer justera under året och lägga till saker som tex meditation men en sak i taget 😀 tycker detta forum är ett fint stöd och jag läser varje dag! Vi hjälps åt och jag ska följa dig på resan! Kram 💛

@Carisie, nej skall göras! Tack för tipset!

@Maud Godmorgon!Jag instämmer med dig.Man får Sanna belöningar när man avstår alkohol.För de flesta blir sömnen bättre.man känner sig mer nöjd med sig själv.Man slipper bakfylla & abstinens.Man får mer tid över för att fixa & dina i hemmet.Extra energi för man får tummen ur till motion osv.Jag tror även på att belöna sig själv lite extra & regelbundet för jag är så hyperallergisk mot tristess.Så belöningar för mig är att sätta lite guldkant på tillvaron att njuta lite extra.Kan ju vara vad som helst. *En blombukett till helgen. *En fika på café med en vän. *Spa-kväll med bastu& bubbelpool *Middag på restaurang. *Botanisera i ett gäng olika Kombucha/ alternativa drycker utan alkohol. *En bok. * Ett klädesplagg. *bio/teater/museum. *En utflykt i naturen med vandring & god matsäck. *En liten resa till närliggande stad med olika utbud av kultur. *spa-helg. *Hälsoresa/semester. För mig är belöningarna mer guldkanter i tillvaron att unna mig för att få livet lite roligare & att orka hålla mig på den nyktra vägen.

Ibland blir jag så sanslöst less på alla jävla inloggningsuppgifter ! Överallt !!
Nu blev jag, Adde, tvungen att byta namn och lösenord av nån för mig okämd anledning och eftersom mitt gamla alias var upptaget så var jag tvungen att byta namn också.
Shit happens..... Nån admn kanske kan byta tillbaka till gamla namn ?

@Fastforwardnorewind vad duktig du är! Som utmanar dig och står fast vid ditt beslut. Jag tycker att det har hjälpt när man utmanat sig i situationer, att man känner sig starkare efteråt för att man klarade av det. Hahah vad roligt att du höll koll på hennes vinintag 😁
Ja när man räknar ner dagarna till nästa gång man "får" dricka är knepigt, så brukar det vara för mig onsdagar och torsdagar för det mesta då jag druckit fredag, lördag, söndag och tisdag, gasen i botten hem på fredagen för att hälla upp. Kan tänka mig att en månad bara blir en väntans tider och inte så njutbart.

Jag tog en vilodag i förrgår, gymmet igår och ska försöka få in en promenad eller gymmet idag också. Hur är det för dig idag?

@LAO God morgon 🙏🏼 Ja jag sov till 4.39 när larmet ringde (läs tjöt) och jag tryckte ner fötterna i mina träskor och traskade till jobbet 😅 Vi kar klara vid 6.30 så då var det bara att packa ihop sig från jourrummet och börja röra sig hemåt. Fy vad jobbig kollektivtrafiken är idag. 🚇 Nu ska jag hem och äta frukost med maken 🥐 🥚 🧀 ☕️ Han ska jobba kl 14 så vi ska mysa lite och sen får jag slappa i em/kväll i min ensamhet ☺️

Hoppas sömnen återkommer. Jag är lite känslig för månfaser men det har också gett med sig 🌙. Jag är mycket jämnare nu i alla humör och dygnstider men jag skulle säga att det tog 6 månader. Ha en fin dag nu 🩵

Dag 14 idag. Dagarna rullar på och jag försöker ta en i taget. Det går ganska bra men jag oroar mig för att det ska komma svårare dagar. Försöker vara lite inställd och beredd på det. En terapeut jag träffade sa att många får en svår period efter cirka tre månader. Nästa fredag har jag varit nykter i tre veckor. Det ska bli intressant att se om min erfarenhet från att ha slutat med tobak även gäller alkohol. Att en första skillnad kommer efter tre veckor.