Senaste kommentarerna i forumet

Gick in i väggen rejält för fyra år sedan och har varit hemma från jobbet sedan dess.
Lider av hjärntrötthet och tillbringar 23timmar om dagen i sängen.
Fått testa Elvanse och tar oxascand som hjälper lite mot hjärntröttheten.
När jag skulle få testa Elvansen så sa läkaren att jag legat högt på två b-peth test men att alla andra såg bra ut. Men han skulle göra ett nytt test men det kunde vi ta efter att behandlingen börjat. Var helt nykter i 8 månader och det kom inget test. För att kunna ta mig upp på benen så började jag dricka öl igen. Drack nog igenom snitt ca 5st 50cl 5,2or per dag i några månader. Höll upp 20dagar inför b-peth testen som jag blev kallad till. Funderar på vad utgångsvärdet kan ha blivit? Har läkartid nästa vecka så jag är nykter än. Men med öl kan jag få lite saker gjorda, eller det är som natt och dag för mig. Skulle vilja ha dom medicinerna som jag har men känner även att jag skulle behöva mina öl för att kunna leva. Ingenting som en läkare skulle förstå och inte många andra heller. Detta är väl inte rätt forum heller antar jag. Vi ska alla bli sjuka och dö. Vill känna mig fri och njuta av stunder och kunna vara lite på benen.

Min mormor har blivit inlagd på sjukhuset nu för tredje gången på 1.5 år.
Det händer alltid samma sak, hon svimmar och börjar kallsvettas och man får ingen kontakt med henne, man tar knogen i bröstet på henne för att se om hon reagerar utan att hon gör det.
På sjukhuset så visar det alltid att hon har låga halter natrium och kalcium/kalium.
Hon har högt blodtryck och går på 4-5 olika mediciner.
Hennes dryckesvanor tycker jag själv är betydligt över vad som anses vara normalt.
Varje dag ser ut såhär: Hon börjar med en whisky, sen tar hon en öl, sen tar hon två glas vin och avslutar sedan med ett glas vin/en whisky innan hon går och lägger sig. Inte fullt glas vin utan att litet glas men mängden oroar mig fortfarande eftersom det är varje dag.
Igår fick jag ringa akuten igen för tredje gången eftersom hon svimmade på toan och var okontaktbar.
Hon berättade om hennes låga värden och jag sa direkt att det måste vara alkoholen som bidrar till att detta händer, hon håller inte med och anser att hon inte dricker mycket. Jag sa att jag ville prata med en doktor om det och blev tillsagt att stanna hemma istället och min morfar sa att jag inte skulle säga något. Jag känner mig orolig och hopplös, för säger jag något så kommer jag inte få vara kvar här för då har jag lagt mig i för mycket. Vad tror ni? Överdriver jag eller är det stor möjlighet att det kan vara pga alkoholen som detta händer? Hon vill inte ha hjälp så vet inte vad jag ska ta mig till för jag vill också inte trampa någon på tårna eller riskera att jag inte får bo kvar här.. Men vill ju också att hon ska må bra.

@Natalia Skickar en varm kram. Har också varit med om fel kille och brevskrivande :-) :-) Blink! Ja, naturen är underbar och får en att må bra.

Carsie: Vem tar det första glaset 22.30?! Nä, då ska man sova. Annat var det när jag var ung och var ute på krogen till tidiga morgontimmarna, men inte nu.

Sorgsen: Man ångrar aldrig en nykter dag!
Nu skapar vi en bra fredagskväll!

Något väldigt speciellt har hänt sedan det här första terapitillfället och det är att jag somnar så enkelt. Eller om det är att jag blivit extra trött.
Har somnat varje dag eller kväll i soffan. På em eller på kvällen. Eftersom jag sovit på sömntabletter i åratal så är det väldigt speciellt. Att det släpper nu. Iaf tillfälligt.
Jag har haft såna kämpiga veckor med så mycket stress. Jag ska bara jobba nån vecka till, sen semester. Men jag orkar inte ha det så här mer. Och jag orkar heller inte ansvara för den oerhört pressade miljö vi jobbar i.
Min chef är värdelös, så enkelt är det. Hon är snäll men ingen ledare.
Jag och flera med mig är tröttare än nånsin. Att ha en dysfunktionell chef är utmattande.
Har bokat tid med HR nästa vecka för att förklara hur det är, och hur det absolut inte kan fortgå.
Idag är det äntligen fredag, jag jobbar hemifrån och kan också vila lite.
Jag har tackat nej till ALLT som inte är ”måsten” denna vår och ändå är det för mycket för den människa jag är just nu.
Nu jobba klart och sen helg! Kram på er. 😍

Vad fint @heh, jag håller med dig. Det är något med forumet och framförallt alla fina människor här som är unikt. Och då kan man känna sig stolt för vi är ju faktiskt en del av den gemenskapen och bidrar när vi kan, orkar och förmår. Kram 🥰

Det tar lite tid att ändra livsstil och tankesätt om man i en massa år bara levt för en bedövande berusning av alkohol då man kanske för längesen till stor del har gett upp hoppet om allt så att säga. Men inom de flesta människor finns det ändå en liten röst som då och då ger känsla av åtminstone ett diffust skav om man så säger. Detta då om man kanske lever på ett sätt som man inte trivs med undermedvetet och då inte alls egentligen kanske sköter om sin kropp på ett någorlunda bra sätt.

Tänk, dessa kloka tankar kom till mig efter att jag hade varit ut och slängt kökssoporna och efter den bravaden fått för mig att bara gå någon extra meter då jag ändå var utanför dörren. Men naturligtvis började det regna, så då var det inte så kul längre att försöka vara duktig och träna lite extra, vilket man ju vet att man faktiskt mår bra av på flera sätt om man bara kommer sig för att ta det första steget.

Blev riktigt ilsken på vädret, då jag för en gångs skull ju faktiskt hade viljan att gå lite extra och mer än vad jag ju behövde göra rent praktiskt sett. Men då kom jag på att man kunde gå fram och tillbaka någorlunda raskt och taktfast i källargången man har i huset. Så har nu faktiskt där gått en hel kilometer trotts alla motsträviga odds.

Här om dagen så hittade jag av en märklig slump, om man nu då inte som jag tror att det var Gud fader och skaparens vilja att det i pappersåtervinningen låg ett par fina böcker om vikten av att ha en någorlunda hälsosam livsstil. Samt hur hur man enkelt kan gå ned i vikt om man tänker efter lite före och inte bara sitter still och kanske stoppar i sig godsaker som man blir fet av i onödan alltså.

Har nu dessa böcker på mitt köksbord och ska ta och bläddra lite i dessa tror jag. Men först så ska jag ta mig ett glas med vatten och en tomat kände jag bestämt. Blev lite törstig tror jag av promenaden i källaren. När man har varit helt nykter och alkoholfri ett tag som jag då börjar man då tydligen att tänka på ett lite annat sätt verkar det som. Så nu får det väl vara bra med skrivande på en stund då det väl är dags för lite tänkvärd och nyttig läsning som kan vara bra för mig kanske.

Ha det gott!

Känner så igen känslan, när orden : "jag har problem med alkoholen", är alltid sagda. Lika det du skriver börjar jag dricka då vill jag ha mer. Det som är svårt är att det finns inget rätt svar. Tror vi var och en måste komma fram till vad som är bäst för oss. Min man är mitt stora stöd men jag vet att han aldrig skulle kontrollera mig eller hålla koll på om jag dricker eller inte. I och med att han är sån är det lättare för mig. Jag känner att jag gjort ett val. Jag vet inte om jag kommer klara av att aldrig dricka alkohol igen. Just nu tänker jag i etapper. Ska klara midsommar. Sen ska jag ut och vandra. Då finns inga frestelser. Så då blir juli nästa etapp osv.
Nu efter lite drygt 1 månad utan A mår jag så otroligt bra. Känner igen min kropp, har gått ner i vikt. Känner stressfrihet och harmoni. Det vill jag inte mista. Men som sagt få se hur långt det räcker.
Karin Boje skrev ju: Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd.
Hoppas du får en riktigt skön helg. Kram
PS: Det där med nervgift har jag knyckt från någon annan här på forumet🤣

För många år sedan berättade jag för min psykolog att jag alltid har ljudbok eller podd i öronen. I bilen, på promenader, alltid när jag är själv typ. Hon undrade då: ”När tänker du då?” Öh, helst inte. Hon menade då på att om man inte tänker dagtid när man är vaken så kommer tankarna när man ska sova istället. Just därför använde jag ljudbok som insomningshjälp i många år.

Därför är forumet en så god hjälp för mig. Här sätter jag ord på mina tankar. Och faktum är att ett plus ett ofta blir tre eller mer. Och allt jag tänker måste jag inte formulera i skrift. Jag kan tänka och lösa problem dagtid, så slipper min hjärna hålla på med det på nätterna 🤣 Fast det är nog att hoppas för mycket.

Idag på lunchpromenaden såg jag alla studenter tåga genom stan, från gymnasiet till kyrkan. På lång rad, klass för klass. Visselpipor och trummor, lite sång. Och jag fick liksom ståpäls av välbehag och en liten gråtharkling i halsen, jag blev på riktigt rörd över deras enorma glädje. Likadant kände jag häromveckan när jag stod mitt i kören under ett uppträde, det var så mäktigt att stå där och sjunga tillsammans så det uppfyllde varje por i min kropp. Pur glädje.

Jag tänker att typ alla ungdomar har lurar i öronen. Alltid. Kan det vara en orsak till den galopperande psykiska ohälsan? Att de tänker för lite? Jag tänker också att känslor är en blandad mix minst sagt. Att känna starkt uppblossande ilska och glädje är svinbra, men jag vill känna alla känslor. En del skyller på SSRI, att den medicinen gör dem avtrubbade. Just nu vurmas det massor för att sluta med SSRI av den anledningen. Jag tänker dock inte sluta, jag behöver SSRI för att sova och funka i vardagen.

Jag tänker fortsätta tänka och lyssna inåt, och försöka bli bättre på att sätta ord på vad jag faktiskt känner och tänker. Besvikelse, ledsen, arg, rörd, glad, ilsk, irriterad, vanmäktig, uttråkad, rastlös - bring it on! ”Stopp! Vad känner jag nu? Egentligen.”

Kram 🐘

Fredag är det idag. Sitter och dricker, ja inte alkohol utan bara vanligt kallt vatten. Måste bli bättre på att dricka vatten då kroppen behöver lite mer vätska tror jag. Har då faktiskt sovit ordentligt, en fem timmar drygt i sträck utan sömnpiller, nästan ett litet världsrekord i modern tid för att vara jag. Detta trots att jag sov några timmar extra på eftermiddagen igår också. Men hade ju suttit och slötittat mig trött på tv länge i natt också, som väl fick funka som lite lugnande sömnmedicin liksom.

Har ju inte fått till några vettiga rutiner alls förutom det viktigaste kroppsligt sett, vilken är att inte dygnet runt sitta och dricka nervgiftet alkohol som man trodde var en smart grej att hålla på med i så himla många år alltså. Har nu druckit vatten, lite mjölk och tagit mig en banan och till och med en tomat. Det får räcka som en sen frukost idag.

Ska man gå efter skriften så måste jag väl försöka att röra på mig lite också, fast jag är rätt så trött och energilös. För vill man gå ned nåt kilo, vilket väl bara är hälsosamt för mig. Så ska man väl inte ska äta så mycket om man inte låter kroppen få lite arbete i form av åtminstone en promenad ut med soppåsen kan jag tänka. Vilket är min närmaste målsättning att genomföra. Förresten, @Carisie, det var kul att du tittade in här en sväng i morse kompis.

Ha en fin dag!

@Se klart Så är det. Forumet är en fantastisk ventil där vi kan få ur oss våra tankar och få andras perspektiv, det har hjälpt mig så mycket att det inte går beskriva i ord. Saker som är så svåra att prata med andra om för ingen förstår och det blir för känslomässigt för mottagaren, då är det så mycket skönare att skriva om det här på forumet, där det alltid finns någon som förstår och kan ge andra perspektiv och som har handskats med liknande problem. Som detta med traumabearbetning, jag hade inte alls något ord på något som kunde hjälpa mig genom det, förstod inte ens att det var trauman. När jag fick ordet till mig kunde jag googla. Hitta böcker i ämnet och förstå hur mycket obearbetat det fanns inom mig och börja bearbeta. Att jag var medberoende till min mamma, det hade jag aldrig heller förstått eller lärt mig att ta mig ur utan hjälpen på forumet. Och detta med alkoholberoendet, jag viste inte att jag var beroende! Viste att jag hade problem men trodde bara jag behövde lära mig att kontrollera alkoholen. Förstod inte att eftersom jag försökt lära mig att kontrollera den i 10år utan framgång var jag beroende. Hade jag inte funnit forumet hade jag fortfarande försökt lära mig att kontrollera mitt drickande tror jag. Kram❤️

@Se klart @vår2022 @Geggan Varmt tack för era tankar ❤️ Jag tänker att det är viktigt att verkligen få fram känslorna, inte låta dem stå i farstun och trampa. För de finns ju där någonstans. Ilska kan jag känna, liksom glädje. Plötsligt uppblossande starka känslor. Men stress och oro är jag så van vid att känna att jag knappt känner av det. Det ligger liksom i mitt undermedvetna konstant - och sen blir resultatet sjukskrivning för utmattningsdepression fyra gånger på 17 år.

Mycket grundas nog i barndomen, jag lärde mig att inte känna oro för min pappas drickande och mina föräldrars konstanta grälande. För att klara dagen. Samtidigt minns jag klumpen av oro i magen väldigt väl. Och hur min hörsel scannade av ljud i hemmet - en flaska som öppnades, irriterade suckar osv. Och orosklumpen i magen kom tillbaka när jag förstod att jag hade blivit sambo med en alkis, han som sedan fick flytta med buller och bång.

Min hörsel är fortfarande överaktiv, det är därför det är så svårt för mig att jobba i kontorslandskap. Jag hör allt som sägs - och allt som inte sägs. Jag ”hör” underliggande meningar, irritation, vanmakt. Jag hör allt. Som jag inte alls behöver höra för att sköta mitt jobb.

Och ingenting blev bättre när vår yngsta dotter föddes svårt sjuk, och sen fick olika diagnoser på löpande band i flera år. Så mycket oro, så mycket logistik, så mycket räcka till åt alla håll. Förutom mina sjukskrivningsperioder har jag dessutom jobbat heltid hela tiden. Med henne har jag verkligen lärt mig leva i nuet, ha noll förväntningar på någonting - och samtidigt hela tiden planera långt framåt. I sommar fyller hon 25 år - och vi planerar för fullt ett jättestort kalas 🥰

Ja, jag har en hel del att fundera över. Mest av allt ska jag nog klappa mig själv på axeln och innerligt berömma mig själv för allt jag har klarat av, och att det bannemej inte är så konstigt att det har satt spår själsligt. Allt annat vore konstigt.

Kram 🐘

@Se klart och @Vinäger Tack❤️Kram

@Carisie Ja, det kan väl vara lite som att rösta ”för” och ”emot” något med tillhörigheten i de olika forumen. Jag skriver sällan i måttligt delen för jag vill inte ”pracka” på något och tänker att var och en måste få välja och göra det som känns bäst för en själv. Man vet bäst själv om sig själv. Tror inte heller att jag kan tillföra så mycket då jag har ett helt annat förhållningssätt till alkohol och att det ofta ”blinkar rött” inom mig😂. När jag skrev mitt första inlägg i din tråd var för att jag tyckte att du tänkte klokt och resonerade så bra kring din relation till alkohol och jag ville säga det. Men i min tråd är alla välkomna oavsett forumdel😁. Det viktiga är samtalet.

Jag tror att vi oavsett forumdel kan känna igen oss mycket i varandra och det vi kämpar med. Det som skiljer är våra personligheter, erfarenheter, förutsättningar och hur vi tar oss an det. Det häftiga är också att genom samtal kan vi hjälpa och utveckla varandra. Jag har lärt mig massor här, det har hjälpt mig till att reflektera om mig själv, hur jag fungerar och vidgat perspektiv.

Min vuxna dotter var värsta slarvern och droppade allt där hon för tillfället stod och i en hög på sängen😂. Mitt smink och kläder som hon gillade försvann ofta och kom tillbaka second hand om det kom tillbaka! Jag undrade hur fasen det skulle bli för henne i framtiden😅. Nu när hon har egen bostad är hon så ordningsam, lagar matlådor, inreder fint och håller på med sticklingar överallt! Nice att vaxa benen, jag är 55+ och kommit i fasen där det knappt längre växer så mycket behåring på kroppen, så jag fixar lätt själv det som växer och slipper smärtan med vaxrycket😂

Ha det så gott, vi hörs!❤️

@Carisie det är ibland en fördel att arbeta obekväm arbetstid 😀 Jag slutar 15:30 varje vardag. Ska klara kvällen om inte annat genom ren envishet 😂 Hopppas det blir en lugn kväll på IVA. Kram

@Natalia inga planer alls i helgen. Vi håller på att rusta hemma så får bli fokus på det. Maken är ett stöd i min resa denna gång så jag lagt korten på bordet så håller tummarna att det räcker just nu ♥️ Klokt att du tänker att du ska klara denna dag, imorgon hoppas jag att vi båda vaknar och känner att vi lyckats. Kram

@Carisie ❤️

@sorgsen72 Bra strategi med bubblet. Alla sätt är bra utom de dåliga ☺️ Jag kommer hem så sent så det blir inget! Satt nollan har jag också. Men det skulle aldrig falla mig in att ta ett första glas kl 22.30 - då är det ju sovdags 😴

🩵

@Natalia Hej 👋🏼 Välkommen tillbaka. När det är tyst från någon så är det klart man reagerar och tänker att nåt har hänt. Fel kille kan ju innebära vad som helst 🤔 Jag är gift med vad som skulle kunna vara helt fel kille men så rätt för mig 🙏🏼

Hoppas du finner inre frid ute i naturen. Du får krama några träd och andas in mossa eller gräs eller nåt..allt löser sig till slut. Släpp inte taget om hoppet 🙏🏼
🩵

Godmorgon @sorgsen72!

Jag siktar också på en alkoholfri helg men först och främst fokus på fredagen och på att morgondagen ska kunna få bli lite piggare än idag. Har skrivit det många gånger förr men mår alltid bäst med energi i kroppen och är gladare utan bubblet. Men det är svårt att avstå ibland när sug och de jäkla impulserna kommer starkt. Så länge jag ger efter för det dämpas ju inte suget heller. Det blir bäst att ta en stund i taget. Det är inte alla stunder på dagen jag har impulser eller sug att bråka mot ändå.

Har du nåt planerat för helgen eller något som kan distrahera lite eller underlätta?

Kram

@vår2022 Jag blir mållös och rörd 🥹 TACK för dina fina ord! Det är sant tillsammans är vi starkare. Tar med mig dina ord och en varm känsla i magen ut i verkligheten! ❤️

@danisa tack för dina ord, känner mig mindre misslyckad genom dem! Nervgift är precis vad det är. Hemskt att man trots det blir så beroende av något som bara skadar kroppen.

@frihetenfinns Vad skönt att du har någon att prata så öppet med. Jag vet att jag har flera personer i min närhet som jag skulle kunna prata med om detta, men jag gör det inte och har aldrig gjort det. Inte ens min man vet. Inte ännu- jag tror att jag fortfarande inte kommit till den punkten då jag är redo att prata med vänner och familj om detta. Det skulle kännas så definitivt.
Jag vet att min man och mina vänner skulle stötta mig till hundra procent. Det som håller mig tillbaka är att de orden "jag har problem med alkohol" inte går att ta tillbaka. Det skulle betyda att jag skulle ha ögon på mig vid varje tillfälle med alkohol; middagar, födelsedagsfester etc etc
Jag är inte där (ännu). Hur har du tänkt innan du öppnade dig för din vän?

Jag vet inte var jag är ännu i min alkoholresa. Tror inte att jag riktigt släppt taget om hoppet att jag ska kunna dricka normalt. Har pratat så mycket med min man att han vet att jag vet att jag själv tycker att jag har problem med att dricka normalt. Dricker jag ett glas så är jag inte nöjd med det. Han förstår inte problematiken. Han kan dricka 1-2 öl eller 1-2 glas med vin och vara helt ok med att stanna vid det. Jag vill ha mer. Helst tills jag blir så trött att jag kan somna utan att tankarna far runt i huvud och tankecirkusen sätter igång. Jag har nu börjat med en insomningspodcast som fungerar ganska bra. Då slipper jag tänka :-)

Vad har ni för planer för i helgen? Jag själv är i valet och kvalet. Ska jag försöka mig på en nykter helg - eller ska jag gå med mina vänner och titta på fotbollsmatchen som är ikväll där jag vet att alla kommer dricka. Fotbollen intresserar mig noll, men sällskapet är alltid trevligt. Men jag vet samtidigt att det är en grupp av mina vänner där ingen spottar i glaset. Vill jag börja om på dag 0 imorgon igen? Vad jag vet är att jag med mina 3 dagar utan alkohol inte är stark nog att gå dit och dricka alkoholfritt. Det skulle dessutom skapa alldeles för många frågor.

@vår2022 Hej igen 👋🏼 Bäst att kolla iaf ... fick lite smisk på fingrarna när jag svarade på nåt i "fel forum" 🙈 Minns inte ens var men kände mig lite dum när jag var "välkommen tillbaka" när jag inte dricker 😅 Men jag planerar ju inte det så.. jajaja🙈😅

Det var hur som helst väldigt intressant för jag känner igen mig i dig: hur jag skrev när jag började AH. Det var intressant att djupdyka i din historia och "lära känna dig lite".

Jag har sommarmisssons på stan före bunkern... semestervax av benen 😂 - hejdå vinterpäls. Jag hoppas på noll nystan! Men det brukar inte vara MR på fredagar så max nån CT men då har jag koll på mina egna slangar - min mamma skulle bara vetat när hon klagade över min oordning när jag var barn. Det roliga är att jag visste exakt var i oredan allt låg. 🤔 Min systerdotter har petat i mina grejer ibland och syrran säger "Varför håller du på med mosters smink - du vet att hon märker om du så sneglar åt grejerna!" 😂 Sant!

Dags & börja fixa med håret nu så jag kommer iväg i tid 😇 Vi hörs!
🩵

@Natalia så jag kan känna igen att känslorna vi har får en att välja glaset!! Jag gör som du just nu, tar en stund, en dag i taget. Inte satt upp något långsiktigt mål. Jag är inte redo får det. La en flaska alkoholfritt bubbel på kylning imorse om jag skulle få fredagsfeeling när jag kommer hem från jobbet. Vill klara helgen utan alkohol så försöker hitta en väg till det. Lycka till!

@Carisie God morgon! Det är roligt att följa dig, det är full rulle på dig, mycket humor men också mycket reflektioner, klokhet och värme. Det är viktigt att kunna skratta och med humor kan man tackla livet och det svåra bättre😁. Du är också en bra stöttepelare och ett bra stöd för många här som är uppskattat och det behövs. Behovet är stort och tillsammans blir vi starkare.

Att gilla sitt jobb och gå inför det som du gör, speciellt inom vården, är och så oerhört betydelsefullt för såväl patienter som dina övriga kollegor. Ja, för hela samhället! Och även att du orkar med dina tuffa pass såväl med schemat som med dem du möter i olika situationer. Det är beundransvärt! Du borde få medalj 🥇!

Ha en bra dag i bunkern och även om det kommer 🧶 så fixar du det galant!😂❤️

Godmorgon i stugan.
Det är en tuffare period i livet igen. Och det är ju så det här livet även om man inte vill att det ska vara så. Jag har druckit oftare den här perioden. Eller inte bara den här perioden. Har ju druckit för mycket en rätt lång tid nu men den här perioden har det blivit lite av en flykt eller nästan en avslappning från det tunga. Det mår jag förstås inte bättre av. Jag blir bara trött och energilös.

Har lite semester just nu och det känns skönt att koppla bort jobbet helt en liten tid. Jag vill låta den resterande delen av ledigheten bli alkoholfri men jag litar inte på mig själv. Det blir som jag inte ens själv tror att jag ska klara av det. Men jag behöver fixa det för jag behöver återfå energi att klara allt annat omkring. Det är en vilja att låta bli eller dra ner dagar kraftigt. Det här med att uttala måsten tenderar ju att alltid slå snett för mig. Jag är hopplös.

Igår tränade jag och efter köpte jag bubbel igen. Så himla onödigt och knäppt. Sen bröt jag ihop i ledsamhet. Det är lite mycket att hantera just nu.

Idag är iallafall en ny dag och jag ska snart bege mig till natur och vatten, ta med filt, kaffekopp och bara ägna en stund i vila. En stund och en dag i taget ❤

Om det inte var nog med all ledsamhet så har jag dessutom btytit min strejk från män som pågått ett tag nu. Jag har ju en längre tid känt att jag inte orkar med att låta nån störa min egen inre ro. Nu har gjort misstaget att ge mig i kast med fel kille. Helt fel. Föreställ er fel kille och spä på så mycket det bara går så är det nog rätt nära. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han gör mig galet glad och jag har aldrig skrattat så mycket och hjärtligt som de dagarna jag träffade honom. Tvärlycklig liksom. Nu kan jag, tack och lov ska jag nog säga, inte träffa honom på ett tag och det är nog bra så jag får chans att i bästa fall återgå till rationellt tänkande och hitta ett sätt att få detta att inte fortsätta. Men han skickar brev och gör det inte enkelt för mig.

Nä hörrni jag måste ut i naturen och få rätt på huvudet. Men vad är egentligen rätt eller fel? Alla möten måste ju inte vara bindande livslånga. Jag är iallafall tacksam över den sprudlande glädjen jag känt. Den gjorde mig levande igen och jag känner mig svag.
Nu blev det långt skrivet här men har även nyligt försökt mig på en träff en mer samhällsenligt normal kille men nä, det väckte ingenting alls. Vänskap kanske. Inte fel det heller. Nåväl man ska avnjuta livet lite också.

Kram