här på forumet.Kom o säj hej!!!!!

känslor o tankar dyker upp efter ett tags nykterhet
det undermedvetna börjar nog arbeta
äkta känslor som hanteras på ett äkta vis
du kommer att bearbeta på äkta sätt
inte med alkohol som slutar
i ett hav av ångest
kanske dags för en romans med dig själv?
denial

Hur kommer det sig att självförtroendet är så lågt? Eller ja, jag förstår ju det. Men....

Sista tiden har jag känt efter nästan varje längre möte med personer: Vad tänkte den om mig nu. Vad sa jag, hur gjorde jag, hur uppfattades det?
Jag kan inte tro på mig själv. Inse att det räcker. Jag är nykter och försöker vara en trevlig och god medmänniska.
Ändå kan jag inte slappna av i det. Och det konstiga tycker jag är att det kommit bara sista tiden. Jag har tidigare läst här om att många känt dåligt sjävförtroende och allt detta. Och jag har tänkt, skönt att jag inte känner av det så mycket.

Men nu, nu går det nästan inte en dag utan att jag känner av det.
Att inte duga. En ack så vanlig känsla i mig nu.

Men gör jag det? Duger jag? Svårt att säga, men innerst inne tror jag ju det .Fast jag inte vågar slappna av och lita på det.

Dessa tankar håller mig vaken i natt.

Härligt!
Välkommen till Göteborg!
kram!
/k

välkommen hit
kan inget om antabus
prova att skriva en egen tråd
det är ingen som ser denna
vet inte riktigt vad det är för tråd
denial

hur är det adde?
upp o nergångar
hanteras bäst nykter
gärna med vänner
tror dessutom att det undermedvetna fungerar bättre
att det proccesas på rätt sätt
denial

vad härligt!

Underbar läsning..tack piano...

/Berra

Jag blir alltid lika glad för nya tips om musik, särskilt sådant som jag inte lyssnat på.!
Stark känsla där!
tack Vana,
/Fenix

Har haft en väldigt skön dag i mitt älskade Göteborg. Jag släppte helt alla tankar om vad som varit, vad som är och vart jag är på väg. Inte en tanke på dricka eller inte dricka. Jag bara var. Sinnesro på hög nivå.
Jag kom bla i samspråk med en A-lagare på kajen utanför operan.
Han hade en kasse öl och satte sig på samma bänk som jag. Han frågade mycket försiktigt om han fick sätta sig där. Jodå! Klart han fick
"vill du ha en öl?"
"nä, jag ska köra bil så det är väl bäst att låta bli"
"ja, det låter vettigt"
*tystnad*
"men jag tyckte det var synd att sitta här med en kasse öl och inte bjuda"

Sen satt vi där, A-lagaren och jag och småpratade nån kvart eller så. Han menade bla att sommaren hade kommit till stan för att tjejerna har kjol. Han har nog rätt, för det är som dom säger. Sanningar hör man från alkisar och från barn.

Och jag tänkte, är det nått jag lärt mig senaste halvåret så är det att det finns en människa i varje alkis. Oavsett hur illa ute han eller hon är. Så varför då inte ge honom ett leende och några minuter av mitt liv för att småprata?
Jag kände blickarna från andra göteborgare och turister. Jag, 33 år hyffsat snygg och välklädd satt där med min påse från Scorett (jajjemensan, nya skor! Lycka!)
Han, 55-årsåldern. Sliten, med systemetkasse och en öl i handen.

Men vet ni? Jag struntade i dom.

Mysig låt med härligt gung verkligen
Annars föll jag för musiken i filmen "The tree"....lyssna här:

http://www.youtube.com/watch?v=7Lu4Hk9XPbQ&feature=related

Lycka till dej med allt fenix.

Nu känns det tungt. Har en värkande gråtklump i halsen och undrar hur det kunde bli så här.
Jag var på vårdcentralen för några veckor sedan. Jag var där för att förnya ett recept mot allergi, men sedan bara forsade orden ur mig. Att jag ville ha hjälp för att jag tyckte att jag drack för mycket. Det kändes bra. Att jag äntligen tordes erkänna att jag behövde hjälp. Jag fick ta blodprover och remiss till Beroendecentralen, där jag fick tala med en terapeut och en vecka senare träffade jag en läkare som verkligen tog sig tid. Men det som jag inte var beredd på var att han sa att han tyckte att jag skulle börja ta Antabus....tre gånger i veckan! Medicineringen skulle ske där, så jag skulle vara tvungen att gå dit tre gånger i veckan och göra ett utandningsprov samt ta medicinen.
Det funkar ju inte. Vad ska jag säga på jobbet? Jag kan ju inte gå till läkaren tre gånger i veckan i 6 månader, utan att berätta på jobbet varför jag går dit! Det känns så jävla jobbigt! Jag vill ju sluta dricka eftersom jag inte kan kontrollera det längre. Men jag vill inte ta Antabus där. Varför kan man inte få ta medicinen hemma? Varför kan man inte få terapisamtal? Varför är det alltid mediciner som ska lösa alla problem? Läkaren säger att det är lättare för patienten att ta Antabus för då kan man verkligen inte dricka. Om man försöker sluta själv tar det väldigt mycket energi för att man ständigt måste mota bort tankarna på alkohol.
Finns det någon här som har tagit Antabus och vad har ni för erfarenheter?
Är 50 år, kvinna, med två tonårsbarn. Har ett bra jobb, bra vänner. Borde inte behöva dricka, men gör det för att trösta mig själv. Låter dumt, men ni vet säkert hur jag menar.
Jag vill verkligen göra mig kvitt den här "goda vännen" som alkoholen har blivit, för den är inget annat än en djävul.

Hej Berra

Kommentar till det du skrev i natt. Du skrev att du var lite Ego och mest höll dig i din egen tråd.
Jag blir så stöttat av, din egen tråd.

I natt, var jag inne och läste och skrattade, log och funderade. Fick lite menal terapi.
Jag kan liksom gå in och välja, hämta lite peppning.

Sköt om dig och tack för att du skriver

Att du är trött, är väl inte så konstigt.
Du jobbar fast du är sjuk, och dessutom så är det alla funderingar och snurrningar i skallen.

Ibland kanske man bara måste lägga alla måsten åt sidan och prioretara sig sjäv.

Sköt om dig, hoppas du får lite sömn och ro

Visst är livet större!

Inget snack om den saken...

När livet känns tungt på jobbet så brukar jag tänka tillbaka till helgen, där JAG hade kontrollen över mitt liv,
och där jag kunde bestämma vad som var viktigast och vad som gav mig energi.

Hade jag krökat sönder helgen, hade den givit mig ångest, och då fick jag ingen hjälp av att tänka tillbaka på helgen,
den hade tvärsom, sugit musten ur mig även under arbetsveckan...

På jobbet ställer man sig under någon annans vilja, och man kan välja, att slaviskt försöka följa orderna...
Eller med sin egna omdöme försöka förändra eller t.om förbättra sin arbetssituation....
Där kan den som sitter i beslutsfattande position, antingen negligera dina insatser,
eller t.om. kritisera dem för att de helt enkelt var bättre än hans/hennes.
Båda är förödande för våra känslor, och äter upp våra ambitioner att vilja utveckla oss...

Jag har valt att arbeta utan emotionella känslor, jag följer slaviskt orderna, men knyter näven i byxfickan...ändå..
Kanske är det DET som retar gallfeber på mina överordnande, de kan ta min kropp, men inte min själ...

Min styrka söker jag i mitt inre, jag vet att jag är en "god" människa, ingen kan ta det ifrån mig....
Mina beslut är väl grundade och genomtänkta och i mitt tycke ganska så sunda...
Sandlådekastningen och hierakisk karriär-tänkande är lite främmande för mig,
jag vill bara att andra lyssnar på mitt tänk...så har jag gjort min röst hörd, besluten behöver inte uppfyllas...

Jag vill bara konfimeras som en levandes själ, och att vi alla har en berättigad existens, en samvaro, en tillförlit...
Att någon vet att jag tar ganska så hyggliga beslut, utan övervakning eller detaljstyrning...

Ingen människa står över någon annan i mitt liv, jo det finns de som tar besvärliga beslut i arbetslivet, chefen...
Men...vem f*n får inte dagligen ta besvärliga beslut, min nykterhet kom inte gratis precis...

Därför är min lediga tid så oerhört viktig för mig, för återhämtning, att jag inte har råd att förspilla den med alkohol och ångest...

Mitt liv är viktigt, för mig!

Den är dyrbar, kostsam, skör och ovärderlig, och kommer bara i ett exemplar, jag har bara en chans...

Så varför sitta stilla och låta den passera i revy, när jag kan delta aktivt i den...?

/Berra

Visst f*n suger're med en ny vecka, men för några bara en tredagars, helgen stökar till den lite...
Och visst blir det lite deppigt emellanåt, men man kanske skulle vara glad, man är ju inte bakis i alla fall...
Ibland så skulle man nog vara lite mer tacksam för det man har, och kanske ännu mera tacksam för det man inte har, ångest t.ex...
Framtiden är lite oviss och oskriven, en hel bok med oskrivna blad...
Då och då känner jag en oro när jag inte kan sia om framtiden, men finner då tryggheten i nuet, och där funkar det ju...
Och så tänker jag, funkar det nu, funkar det sen också, jag vet ju egentligen vilka tankar jag helst inte bör tänka på...
och då blir man lite mera optimistisk, sommaren är ju framför oss, men sol och värme...
Försmaken i helgen var väl inte i sitt bästa läge, men det kan ju bara blir bättre...

..och så tänker jag...vem försöker jag lura?

Många positiva tankar i en korg, väger mer än handfulla dåliga, och då slår det över till det enklare livet...

/Berra

gomorron alla vänner
ny vecka,nykter helg
är lite depp men livet går vidare ändå
trodde väl att man skull e skaka av sig all depp
när alkoholen försvann
men riktigt så lätt ska det väl inte va
men jag försöker
ta hand om mig
läsa här
ger mycket
promenader
ger styrka
pussa,lyssna på mina barn
kärlek
kramar till alla er
måne

tack för veckans första skratt! Hoppas måndan blir uthärdlig, ska tänka på dig för jag har en tung start på veckan med några rktigt bevärliga grejer jag bara måste göra fast det kostar på. Men visst fixar vi våra jobb, både du och jag. Livet är större! / mt

berätta att Mm efter 5 månaders nykterhet (inkluderande två mycket korta återfall) sover, sover, sover. Iofs sov han på kvällen efter garagerundorna tidigare också men nu sover han på ett helt annat sätt, ett sovande som är gott att se.
Tomhet låter ändå som en lite annan nyans.... som kanske inte kan sovas bort. Det låter mer existentiellt - det ordet kom för mig. Det är som det är, skriver du, och så är det ju med livet ibland.... kommer att tänka på accepterandet inom mindfulness ifall du kommit i kontakt med det. Just nu kommer jag ihåg två små böcker som jag haft stor nytta av de senaste åren, det är Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonne: Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro. Särskilt Kåvers bok har jag nästan använt som AA-människorna läser Stora boken (om jag förstått det rätt). Låna och kolla om det är nåt för dig. Hoppas din måndag är fylld med livsglädje! / mt

God morgon! Jag tänkte igårkväll att du borde tala om för henne vad du ser och märker och vilka känslor det väcker i dig - men orkade inte formulera.... Tror att det är precis det rätta! Jag tror det var ett bra sätt att gå via fb men "privat" förstås. Har ett sjuhelsikes tempo nu före examen som är på onsdag. Då ska ju allt helst vara klart:) Men det brukar bli fast det är hysteriskt på sluttampen. Det gäller att hålla sig flytande, som du vet :D Kram / mt

Ja så var det då dags för "helgsammanställningen"...

Jo då Vana, jag läser allt du skriver, och allt annat som hamnar som nytt här på forumet, jag slukar allt med hull och hår...
Och jag läste om ditt arbete och hur "någons fru" kränkte dig, otacksamhet är livets lön...känns det som...ganska ofta.
Tänk om man kunde kosta på sig att bara ge någon ett litet cred då och då, och berätta när något är "bra"...?

Jo jag är litet av ett ego, och håller mig som oftast i min egna värld av trådar, och ibland när jag känner en reaktion så lägger jag även ett inlägg någon annanstans..., men bara om jag känner för att jag kan hjälpa, stötta eller påverka..
Jag vet att du som oftast känns ganska så stark i dina rader, och vet vad du vill, ditt fotande har ett betydande intresse och är skapande för dig...
Jag kan aldrig konkurrera med dina bilder t.ex, du ser sådant som jag inte uppmärksammar..., och dina bilder är bildsköna, absolut!
Så du är inte bortglömd, absolut inte, men jag har väl varit lat helt enkelt och inte givit dig några cred, du har kännts ganska så stark i dig själv antagligen,
litet ungefär som Adde (eller som hans ordval åtminstone förmedlar..).

Själv känner jag mig inte alls stark, jo i valet om att dricka eller inte, men inte annars..
Kanske därför jag skriver så mycket, för att nyansera min bild av mitt liv...
Oftast tror jag att vi som är här på forumet har "kapitulerat" lite inför för våra missöden, vi har är mer öppna än andra personligheter...
Vi har inga krav och ingen stolthet att leva upp till längre, utan vi bara är..som vi är... eller kanske t.om borde vara, helt naturliga...

Min förändring blev ju väldigt stor, eller så är det kanske "bara" en medelålderskris, och om sanningen ska fram så är väldigt många nya här 40+,
så det kanske är en livsutveckling många av oss går igenom vid den åldern...
Och man rannsakar sitt sätt att leva, gör jag rätt eller fel, ...fungerar mitt sätt att fly undan verkligheten med ett rus hela tiden.?, nähä!
Och så ställer man sig frågan....Varför det??, ..vad finns annars, eller istället för...
En mognadsprocess???, när man närmar sig de femtio så kanske vi måste börja ta ansvar för våra egna liv, och bli lite mer snusförnuftiga???
Man kanske inte kan drälla omkring och göra bort sig vid nästan varje tillfälle man tar sig en "drink", en öl blir aldrig bara en öl, ett glas vin blir aldrig....

När vi har hamnat här har kanske insikten om att vi är inte som alla, vi vill uppnå en form av berusning, och sedan tappar vi omdömet och ökar på, ännu mera..
Eller så är de flesta sådana, och vill bara inte erkänna för sig själva eller andra, men vi ...har hajjat galoppen, vi har fått insikten....
Insikten om att vi har våra begränsningar, vi kan inte hantera alkoholen, och det där med att minska sitt drickande...ja det har vi ju redan testat, eller hur?
Hur många gånger som helst, med samma resultat, kanske inte med en gång, men efter några tappra försök, så är vill tillbaka i vårat mönster...

Suput, alkis, omdömeslös... you name it, visst det skriver jag under på, jag erkänner allt...
Skillnaden mellan mig och alla de andra, är att jag blottlägger mig, erkänner mig besegrad av alkoholen, jag har ingen möjlighet att fortsätta försöka...
Jag är helt enkelt slut som aktiv alkoholdrickare, that's it, ett faktum...

Så vad gör jag?, försöker envist finna en lösning på att fortsätta dricka alkoholen..?
Nähej, inte det, vad återstår då för alternativ?
Ge blanka f*n i att försöka leta möjligheter, och fortsätter att leva mitt liv så gott det går, tja varför inte...

Okey, det blir ju lite som att fisa i motvind, det slår tillbaka mot en....
OM hela ens liv är inbäddad i sitt levnadsätt där alkoholen har tagit en väldigt stor plats i ens liv...ja då krävs det ett levnadssättsförändring (vilket långt ord!)
Och det är väl där själva nykterheten tar sin början, ändra sitt levnadssätt, hur f*n gör man?

Alkoholdrickandet är inte ett bara ett "fysiskt" problem, det sitter nog mest i hjärnan, tankesättet...
Nu är det fredag, ååå guuuud så skönt det ska bli med att slappna av efter en hård arbetsvecka med en......chipspåse?
Men vad sjutton den kräver ju en.....FAN!
Men en god middag ska jag i alla fall ha, och den kräver ju ...SKITOXÅ!
och sedan ska vi ju bort på middag, och då......HELVETE!
och sedan är det ju en 40-årsskiva, och där....men satan!

Alltså, man ser bara problemen, där man brukar...göra saker som man brukar, en sorts inkörd förväntat vana...

Själv har jag vänt på det, och tänker ...vad mår jag inte bra av, ångest i mitt fall...
Och vad framkallar ångesten?, bakfyllan....
Vad framkallar bakfyllan?, fyllan förståss!

Så min ekvation blir således...
Ingen ångest=ingen fylla=mår bra, ....och omvänt..
Inte må bra=ångest=fylla...

Och när andra frågar mig om jag inte ska ha mig ett glas, så tänker jag....Vad har de för rätt att ge mig ångest?
Bestämmer jag inte sådant själv, hallå!

Så jag har min egna övervakare med mig i alla lägen, han som nog kan anses vara lite tråkig, Berra2...
Han är storebror åt Berra1 som ibland kan tänka, jamenva'fan lite lajbans här vettu!
Då bär han ut Berra1 i skjortkragen utanför, och tar sig ett allvarligt samtal med honom, ska'ru verkligen sabba hela morgondagen,
och allt det du har åstadkommit hittils, har du verkligen inte ett bättre liv idag, än vad du hade för flera år sedan???
Jo säger jag lite förlägen till mig själv, jo..jag har ett bättre liv, mitt helgliv har blivit min egna styrka, där har jag kontrollen...
En stunds flykt skulle bara förstöra min uppbyggnad av hela mitt jag, det där riktiga livet jag har fått smaken av de senaste åren...
Ett liv utan sus och dus, och som ett ankare som har bromsat mitt liv i utförsbacken...

Är jag inte tacksam för det?
-Jo det är jag, den här helgen hade jag HELA kontrollen, och levde ett liv, förutan ångesten...

Det blir min helgsammanställning...

Är jag lycklig då?, tja ...jag är f*n inte olyckligare i alla fall...
Och en olycka kommer sällan ensam, det gör inte glasen heller...

Mors Berra

tänkte jag skulle skriva av mig lite, men jag har tittat på den blanka rutan länge nu och inte kunnat börja.
På ett sätt speglar den blanka rutan hur jag känner mig. På ett annat inte alls.
Jag känner mig tom, fast att mycket tankar far omkring...........

Antar att symptomet kallas trötthet? Men vad gör man av tröttheten när det inte hjälper att sova? Dygnet har ju bara 24h och vissa saker måste jag ju ändå göra.

Det är som det är och jag ska återigen sova. Tänkte försöka pricka in ett AA-möte i morgon. Jag är i Göteborg nu så det borde ju funka kan man tycka.

Så är det när telepatin fungerar som den skall. :-)

Ja, det är jobbigt med lilltjejen (eller ja, hon är inte så liten, hon är snart 25). Fy tusan.

Kram själv! Hoppas att du kan sova gott inatt, så hörs vi mer framöver!
/H.

Vad konstigt, jag satt och läste din tråd, kände riktigt maktlösheten med flickan som inte vill äta. Jag letade och letade efter något att skriva, då du inte kan förstå vad dina ord betydde häromdagen. Något klokt, någonting uppmuntrande. Men sudda ut, mina kramar och ord.

Sen har du i denna tråd svarat mig.

Kram Lelas

Det är det fina, Lisamari, att man får fråga precis det man undrar. :-)

Och ja, det där är ett ganska vanligt mönster. Det finns säkert mycket att läsa om det i olika böcker och så, men just nu kommer jag inte på en enda...

Men det korta svaret på din korta fråga är: ja.

Kram!
/H.

Jag läste detta om och om igen. Jag har egentligen en fråga, men kände att det kanske var fel att fråga, men nu frågar jag allafall.

Växer man upp i en familj, med en alkoholiserad förälder, är det så då, att man kan ha, få, leta upp, någon att ta hand om, som vuxen? Jag menar helt sonika, att man letar upp en som har alkoholism tendenser. Även om man har haft kärleksfulla andra vuxna, i familjen, så absolut ingen dålig uppväxt med brist på kärlek?

Kort sagt, att man har ett behov av att ta hand om andra.

Hehe, kul att sitta här och skriva i varandras trådar. :-)

Jag skrev ett par rader till hennes inbox på fb nu, med budskapet att jag oroar mig. Jag skrev att jag inte kan äta åt henne, och att jag inte kan ta några beslut åt henne - men att jag blir orolig och rädd av tecknen jag ser.

Vi får väl se om hon tar mina ord till sig, men om inte annat kan jag släppa det för stunden nu... Ja, lilla hon, herregud ja.

Kram, Mulle-Gullet!
/H.

igen mig i dig. Och jag lider med dig och jag har inget svar. Vi måste i alla fall rädda oss själva för annars kan vi ingenting. En stor kram från din vän / mt

Jag känner mig sorgsen. Emellanåt så sköljer det liksom över mig (och alla er andra också, jag vet ju det) en våg av sorg.

Just ikväll handlade det inte så mycket, eller åtminstone inte bara, om maken och vår gemensamma kamp. Vi har en nära anhörig som har en ätstörning. När hon mådde som allra sämst vände hon sig till oss och det slutade med att hon bodde här hos oss i nästan ett år. Vi körde henne till olika sjukhus mitt i nätterna, vi kramade henne när hon krampade av utmattning, vi kämpade som dårar vid henne sida. Och hon blev mycket bättre, tack och lov.

Den senaste tiden har vi inte haft jättemycket kontakt, och jag har inte sett henne på några veckor. Men, jag ser att hon skriver oftare och oftare på facebook om konsten att räkna kalorier och sånt. En del av det är menat som humor, det är jag övertygad om (ungefär på samma sätt som nyktra alkoholister är makalösa på att skämta om alkoholen), men en del är på allvar.

Och nu ikväll så såg jag henne - och hon har magrat. Det gjorde mig så ledsen att se det.

Det som vi gick igenom tillsammans med henne var en riktig utmaning. Jag har aldrig någonsin ångrat att vi lät henne bo här, och jag är stolt över att hon tog sig upp ur sitt mörker. Och jag har alltid sagt att jag skulle göra om samma resa igen om det behövdes. Men, nu ikväll tänkte jag att jag inte är så säker på det längre... Jag inser helt enkelt att jag inte skulle orka det, och inte maken heller för den delen. Om hon faller nu så kan jag bara se på.

Och samtidigt så är min roll som anhörig till en ung tjej med ätstörning väldigt lik min roll som anhörig till en alkoholist. Det är inte första gången som jag ser likheterna, och jag vet att maken också har reflekterat över det.

Så, nu slits jag mellan att vilja hjälpa henne och veta att jag inte orkar fånga henne en gång till. Jag inser att jag inte kan förändra hennes beteende, och samtidigt så vet jag inte om hon ser sin egen återfallsrisk och därför vill jag tala om för henne vad jag ser.... Ständigt detta slitande fram och tillbaka, mellan vad man vill göra och vad man vet att man bör göra och inte för göra och vill och inte vill och kan och inte kan och...

Och alltihop landar i att jag känner en sorg över att jag inte kan rädda henne, och inte resten av världen heller.

Ja, fy tusan. Suck.
/H.

lycklig helg är förbi. Idag hade vi en gemensam kamp med ett platt paket fr EM-möbler. Du har ju alltd haft ett otroligt tålamod men idag var det bra att vi har det bra - det var en utmaning i mästarklass:) Vi har också pratat två timmar mitt på dagen. Jag känner igen dig från länge sen och det är alldeles underbart. Tänker fortsätta hålla liv i din tråd vid sidan av min. Tycker om att skriva mina hälsnongar till dig här. / mt

Jag vinkar tillbaka och jag beundrar er allihopa.

Jag förstår att bara jag kan låta bli första glaset, men att få gå in och läsa och inspireras, med hjälp av er alla, är en fantastisk gåva.
Kram

imorse tjej18 som var en verkligt berörande läsning. En hög "tanter" stöttade flickebarnet (!) på ett fantastiskt sätt. Du var visst en av dem? Ha det gott, idag finns det vatten både inne och utomhus. Kram / mt

för respons på oss "gamlingar"...även om jag ibland kan bli lite avis på Berra som får så mkt uppmärksamhet o lilla jag/vana som kanske läses men ej kommenteras så ofta.
det är dock skönt att skriva av sej här ibland,läsa andras inlägg o kommentera andras inlägg,även käre herr Berras,som verkligen uppskattas av mej. <3.
jag är en stor älskare av vanligt H2o.
jag brukar ställa in ett glas vatten i kylskåpet så de blir iskallt,underbart god fräsch dryck.åtminstone här i Stockholm :)

sidorna i ditt liv. Det ger din klokhet en djupare dimension - kan inte förklara riktigt hur jag menar. Ledsamt med relationen till sonen och syskonen sinsemellan, det gör ont. Jag har samma erfarenhet med vuxna barn, att ibland kan man inte så mycket mer än finnas den dag de vänder sig till en.
Just nu kommer jag att tänka på en teori som definierar att hälsa är förmåga att älska sig själv och andra, förmåga att möta verkligheten och förmåga att finna en livsfilosofi. Ditt inlägg speglar allt detta. Tack än en gång, allt gott! / mt

Jo, det kanske jag borde. Men jag blir i stort behov av luft när mina lungor bråkar med mig.
Sen är jag dålig på att ta det lugnt när jag blir sjuk. Har alltid varit.

"kör på så går det nog över" har varit min grej, men det brukar alltid straffa sig senare. Lite så var det väl denna gången också. Har känt mig kass ett tag, men jobbat på som vanligt. Inte så lyckat.

Ska jobba en stund i morgon. Får hoppas att det går bra.

för ditt personliga inlägg.Mycket där som tål att funderas på.

Tack för att du delade med dig av det här

Det hjälper mig, i min kamp.
Hoppas dagen blev bra
Lisamari

Låter härligt med den inställningen. Att kunna se andra, och känna att man inte saknar det.

Men vad gjorde du ute med lunginflammation? Borde du inte legat nerbäddad?

Sköt om dig

Det är bilträff här i stan. Massor av fina engelska bilar och jag är så avundsjuk. Skulle gärna ha nått sånt och glida omkring i.

Men det var inte det jag tänkte på.

När jag gick där mellan bilarna hörde jag en man i 60-årsåldern prata väldigt om sin bil. Med en ölburk i handen pratade han väldigt om sin bil som jag sedan kollade upp går lös på över miljonen.
Så sa mannen "ja vi ska ha lite förfest här strax"

Förfest? Jo jag tackar.... Med ögon som streck redan när klockan var fem. En öl till i den kroppen och han hade somnat.
Och jag kände att jag inte saknar det livet en sekund. Gött!

Hoppas han sover länge i morgon så att alkoholen hinner ur kroppen innan han sätter sig i sin monsterbil bara.

KajsaV och välkommen i gänget !!

Häv ur dig bara, vi är många här som kan ta det och förstår vad du går igenom !! En väldigt bra start är att vädra ur som du säger ! Kör på !!

Gillade denna tråd. Jag är ny här och behöver stöd, hjälp, förståelse, men jag är förbaskat bra på att ge också... Är mamma, dryga 40 och vill ge mitt barn den bästa av uppväxter, men jag och alkoholen har ett destruktivt, men passionerat förhållande. Mycket är en kamp, speciellt helgerna, men om jag får vädra kanske det går bättre...

Så jobbigt... Men samtidigt: vad klok och insiktsfull du är!
Jag hoppas att din dag blir bra och att det känns tillräckligt bra att träffa släkten.

Kram!
/H.

lite med mina möten och det känns att sinnesron sviker och att jag gärna vill ta till det jag är så bekant med : Att fly. Jag blir samtidigt så glad att jag känner och uppmärksammar att mina AAmöten fyller på mig med energi och att det på många sätt skapar en stabil plattform för den jag är idag. Ok, jag är väl inte så frekvent längre med att gå på AA men jag har hittat en nivå som fungerar för mig och jag är definitivt uppmärksam på att om mitt mående på något sätt vacklar så utökar jag mötesgåendet. Jag är livrädd att släppa min livlina och tro att jag är frisk nog att klara mig själv, jag har lärt mig numera att så inte är fallet. Jag behöver andra som förstår vem jag är och hur mina tankar går, precis som det är här på forumet, men jag vill ha och behöver ha den personliga kontakten och de härliga kramarna.

Jag ska på middag idag som min grabb anordnar pga födelsedag. Han har inte på något sätt velat vara med på övriga familjens resa till ett nyktert liv utan hela tiden förminskat och absolut inte velat se sin roll i missbrukarfamiljen. Således följer han schemat genom att som vuxet barn skaffa sig en alldeles egen beroendepersonlighet att ta hand om. De där 2 tillsammans blir ju inte riktigt bra eftersom båda förnekar sina sjukdomar. Så kontentan har blivit minimal kontakt på ett väldigt opersonligt plan. Dessutom kommer hennes familj som är precis så full av fördomar och föraktfullt beteende, exakt så som jag var i mitt tidigare liv. Det är jobbigt att känna igen sig själv och skämmas pga ett tidigare liv fast jag tycker att jag gjort det jag förmår med att städa ur mig själv och ändra mitt sätt att vara. Att sitta tillsammans med folk och inte kunna ha något gemensamt att prata om är inte kul. De vet dessutom att jag är alkoholist, med betoning på just ALKOHOLIST, inte nykter sådan utan en sån där otäck djävel som super. Och då blir det så pinsamt när de ska skåla och dricka vin för de har ingen aning om hur de ska behandla mig !! Jag brukar flina lite åt dem och då blir de ändå mer förvirrade, elakt ? Javisst men vad f-n de kan ju fråga om de känner sån osäkerhet. För att grabbens sambo ska vara på säkra sidan så ser hon till att han inte kan/får besöka oss ensam, inte vara med på festligheter på stan, inte tillbringa tid med oss annat än när det är absolut nödvändigt.

Vi har tagit ett steg tillbaka och låter de få leva sitt liv, grabben vet att vi finns den dagen han bestämmer sig för att be om hjälp, OM han gör det. Jag kan leva med det men vår dotter far väldigt illa av att inte ha en normal kontakt med sin bror. Hon har blivit tillsagd av sambon att inte ha så mycket kontakt med brorsan !!

Så kan det se ut i en missbrukarfamilj och då är vi ändå väldigt lyckligt lottade som har ett otroligt bra förhållande med dottern och att vi åtminstone kan prata med sonen utan glåpord.

Tja, det här blev ju ett litet gnälligt inlägg och det kan ju också vara bra på sätt och vis eftersom jag idag har fått insikten att det hjälper mig att få ur mig det som gnager så att det inte tar över hand och börjar styra mitt liv. För hur jag än vänder och snurrar på mitt sätt att se på mig själv så har jag i alla fall vetskapen om att just idag är jag nykter och tänker så förbli hela dagen !! Så hur det än är med upp-och nergångar så har jag ett sanslöst bra liv idag !!

sova vår andra natt i nya sovrummet. Imorgon ska vi bevista lilla A´s dop. Jag har det mycket bra i livet just nu som du vet. Kram /mt

hittat är 100% Blåbär, Saxhyttegubben. Men vi dricker mest mineralvatten och vanligt vatten nu. / mt

Jag reagerade också på den där nyheten igår, Berra, och tycker att diskussionen var otroligt naiv.

Och förresten - det där med att gå och lägga sig igen när man har vaknat... det tycker jag låter som en otroligt bra idé! ;-)

Ha en bra helg!
/H.

Idag behöver jag inte bry min hjärna om vad jag "måste" handla in till helgen av dryckjom, den delen är entledigad, och jag är "fri" från det kravet...
Det känns skönt....och jo vi ska grilla ikväll med ett par vänner, men det är deras problem...
Jag gör mig ingen extra brådska någon fredag alls längre hem från jobbet, det får ta den tid det tar, och ingen extra sväng förbi bolaget...

Jag hörde också på radion att de ville höja priset på BIB'arna (bag-in-box), jag bryr mig inte om det...
Jag antar att det aldrig kan bli för dyrt att ta sig en fylla, det finns alltid pengar till det, precis som cigg och bensin...
Det enda som kommer hända är att vår numera upptrampade smuggelvägar till Danmark och Tyskland kommer att nyttjas mer frekvent,
hembränningen tror jag inte så mycket på, ingen vill väl byta ut vin mot sprit, eller?
Hembränningen är väl idag en väletablerad hobby för många, att göra den bästa spriten utan smak av finkel...
Men det börjar nog idag att tillhöra en "gubbig" generation och det tror jag kommer på sikt att försvinna allt mer...

Tittar man på vårat sätt att dricka alkohol i Sverige (ja bortsett från ungdomar, som dricker vad som helst för att bli fulla..),
så är det nog i första hand vin och öl, (ett mer kontientalt sätt..) och sedan whiskey eller andra mer förädlade spritsorter som kommer på tal.
Nån ren spritsort till nubben, men då troligen med någon smak (inte renat..)...
Cidern för tjejerna har blivit motsvarigheten till killarnas öl, och det är väl lite rättvist att brudarna får dricka något lättdrucket och bubbligt som man kan dricka relativt stora mängder av utan att bli skitpackad av...
Men försvarar det...det gör jag inte, jag bara noterar det...

Jag personligen tror på att det är bättre att gå ner i alkoholsvagare alternativ och dricka större mängder...
Det finns två fördelar, det ena är att magen blir full, och man orkar inte dricka mera...
Det tar längre tid att peak'a på berusningen, man får mer tid på sig att hinna känna av och kan (jo kan..) begränsa intaget så man inte blir plättfull..
Man får ju pinka som en idiot, men det tar ju också tid från tiden att hälla i sig...
Nackdel, tja massor av kolhydrater (socker) som man bäljar i sig i onödan, men alkoholen är inget bantningsalternativ heller, rena tjockbomben!

Många på forumet letar efter alternativ till alkoholen, och låt oss säga att man byter ut alkoholen mot Russian istället...
Då tror jag att man konsekvent tänker alkohol=russian, och när det är fredag...russian, middag med vinglas=russian,
kaffe med avec=russian, kvällsgroggen=russian, whiiskey=russian, efterrätt glass med...russian bluäk!
Jag tror man kommer att kräkas på Russian efter ett tag, all alkohol smakar inte Russian, och det klingar plötsllgt negativt..

Som nynykter tror jag att man bör förlita sig på sina smaklökar, vad smakar gott i just detta sammanhanget...
Vinersättningen får ju inte vara söt, men gärna sträv och lite torr...smaksatt vatten?
Avec'en kan gärna vara söt stark och klibbigt, koncentrerad saft med aningens soda???
Whiskey'n kan man inte kasta i sig, rumstempererad, varför inte koncentrerad äppeljuice???
Öl kan vara söt, ginger ale är ett väldigt bra substitut, testa vetja!

Det handlar inte om att se omöjligheterna, utan de något så nära alternativen, och att inte vara rädd för att exprimentera...
Och vem vet, alla är nyfikna och vill gärna testa vad man har i sitt glas, bara färgen är något sånär lika...
Och tänka detta är inte iställetför, utan 1bättre1...

Jag känner ingen rädsla över att det är Fredag och vi är på väg in i helgen, jag måste inte heller dricka alternativen..

...vem behöver dricka när han inte är törstig?
Tänk den tanken du!

Det vore som att pinka när man inte är kissnödig...
Äta när man inte är hungrig...
Gå och lägga sig igen efter det att man har vaknat...

det strider mot våra kroppsliga behov, ändå kallar man det för att man är törstig, det är inte vätskebehovet man har i alla fall...
Mest troligen berusningen...

Vore väl mycket mera öppenhjärtligt att man sade, .."fan vad jag är sugen på en berusning, ska inte du också ha en?.."

Kom och säg det du, så får du se på en reaktion, då hytter svennen med fingret och säger aja baja...
Men säger du.." ska'ru hänga med på en (en?, haha!) öl ikväll?" så är det rätt öppning...

Små små ord i rätt ordning så har människan manipulerat fram en önskan, som i tusen fall av tio betyder att ni kommer att dricka MER än EN öl...
Inte undra på att du dagen efter tänker..." hur fan kunde jag bli så full på bara EN öl?", för det var ju det ni kom överens om, eller hur?

Det är väl därför vi alkoholister har lärt oss att små små förändringar i ens ordval, kan ge STORA konsekvenser av sitt handlande..
Därför är vi specialister på ordförvrängningar, tror jag i alla fall...

Men jag ska inte ljuga, jag tänker vara fortsatt nykter i helgen, inte för någon annans skull, utan enbart för min egen...
Jag har upptäckt att jag mår bra av det, och då tänker jag fortsätta med det...

Ha' en bra helg vänner där ute, ge mamma hennes bästa morsdag-present någonsin, en kram utan bakfylleandedräkt..!
(..och nej, det räcker inte med att hålla andan, hela din kropp kommer att stinka..)

Berra....vinkar (igen)!

på poltiken du! Fint att läsa hur bra du och ni har det! Kram.... käraste forumvän! / mt

för oss som är nyare är Berra , Adde, viktoria, denial, vana, Fenix, Lelas, lilablå de som "alltid" funnits.... otroligt viktigt med er som håller kontinuiteten vid liv. Känslan när nån som varit borta ett tag hör av sig är också härlig. / mt

Lillablå, du är grym:-)
Tack för din påstötning.
Kom i precis rätt ögonblick. På bordet framför mig ligger ett papper som känns mkt angeläget, nämligen sammanfattning av ett
introduktionssamtal med en ny kontakt jag hade idag. Jag beslöt mig omgående att vi ska träffas helst varje vecka framöver. Vill inte skriva
än vad för slags kontakt, men det här är i alla fall inget jag provat tidigare. Kanske kan jag äntligen hitta svaret på varför jag valt alkohol i stället
för äkta belöningar i mitt liv.
Glad är jag i alla fall för att jag kämpar på för ett bättre liv.

Spelar du little blue ibland? Kolla på youtube Rotterdam med Beautiful south, en mysig video och en mysig låt med härligt gung, hoppas livet
kan gunga på för dig lillablå!
/Fenix

Jupp, det blev en blomma till terapeuten. Han blev nog lite överrumplad tror jag. :-) Och jag sa till honom att han har varit viktig och att det finns några saker som han har sagt till mig som verkligen gjort skillnad. Det är nog inte så ofta som han får den typen av respons, men det kändes viktigt för mig att få sagt det där.

Och även om det var vårt sista samtal, åtminstone på ett tag, så fick han mig att reflektera över ett par saker... och det kommer nog att göra mig gott i längden. Om det är något jag har lärt mig under det senaste året så är det hur stark makt ens tankar har över hur man mår.

I övrigt är livet fortfarande bra. Jag omger mig med fina vänner, maken mår bättre än han gjort på många år, katten är gosig, trädgården blommar, båten är sjösatt. :-)

Har ni förresten hört på nyheterna idag om förslaget att höja priset på baginbox-vin? Jag har kört bil en stund idag, och lyssnade på diskussionen om det här under tiden... och flera gånger tänkte jag att jag borde ge mig in i politiken! Tänk att debatten helt och hållet går ut på att prata OM alkoholister och aldrig MED alkoholister... Man tänker att det gör gott för folkhälsan att höja priset, eftersom de som dricker för mycket då kommer att dricka mindre. Hur många alkoholister känner ni som bryr sig om hur deras ekonomi påverkas av drickandet? Nä, just det. Det kommer alltså inte göra gott för folkhälsan, utan det kommer göra att alkoholisterna dricker precis på samma sätt som innan, men blir fattigare av det... Var är de debattörer som förstår sig på hur alkoholism fungerar?

Jag har jobbat som en tok den senaste tiden, och så lär det fortsätta ett tag till. Jag trivs med det jag gör, och jag har ingenting emot att jobba mycket i perioder. Det är nog till och med så att jag blir understimulerad annars... Men, trött blir jag. Så därför att det läggdags nu.

Godnatt, vänner!
/H.

håller tråden vid liv så länge jag tror på vår, min och Mullemannens gemensamma framtid. En människa är så mycket mer än man ser, så mycket mer än en etikett och en diagnos även om det finns starka gemensamma kännetecken. En människa är också de tankar, drömmar och förhoppningar han/hon bär inom sig. Kram till dig i tro, hopp och kärlek. / mt

Jag skrattar, jag ler, jag lever. Stackare, din baksmälla gjorde mig glad. Men du skriver ju med glimten i ögat hela tiden.

2,5 år, jösses, vilket friskhetstecken, att du är inne och skriver ännu. Att jag nynykter, får sitta här och läsa, bli glad, bli peppad, för du har ju gåvan, att i ditt elände skriva så roande. Men att jag ändå måste funderar/tänka.

Tänk, vilken framtid, till dig själv, att du ser och hör dina barn, upplever din fru, upplever livet och lever i nuet och framför allt, (detta behöver jag lära mig), inte tar din nykterhet för given.

Vink och tack

Det gäller även dig: det är dags att skriva en rad!
kram!

Jo tro det eller inte, men i magen var jag jättebakfull...

Det här låter nog lite konstigt, det har inget med alkohol att göra, men väl mitt sätt att inte begränsa sig...
Det är PRECIS samma känsla (jag minns den så himla rätt..), hur kan man stå ut med denna "äckelkänsla"...
Och hur kunde jag frivlligt utsätta mig för denna sura magbomb flera gånger i veckan..?

För att göra en lång historia kort...
Både jag och frugan hade på varsitt håll handlat massor av godis och annat moff...
Vi var väl antagligen lite samspelta just då, men det var längesedan vi frossade i smarr en vardag...

Så där satt vi, med dubbelt upp...
Hela familjen påbörjade snaskandet vid 23 tiden (ja gisses så smart..) och Berra som vanligt har svårt att sluta när det smakar som bäst,
utan han bara trycker i sig så länge det finns, det verkar inte finnas någon botten (..känns det igen?).
Låt mig gissa att det är lite av samma känsla, någon form av vällustkänsla som jag hoppas på ska infinna sig hos mig, endorfiner??

Och vad händer...?
Har inte sovit så här riktigt dåligt på mycket länge...
Magen är sur och tvär, bubblig hård och rapigt, det svider och de sura uppstötningarna kommer vartannan minut...
Halsen är uppfrätt av nattens sura uppstötningar och jag har sovit så j*vla kasst...
För vad?, en halvtimmes frossande bland godispåsarna en timme innan läggdags...

Okey, har jag nu tagit en minnesbeta av detta, har jag lärt mig något...
Ja för det första, tokmugga inte en massa godis innan läggdags, det lät ju enkelt, eller hur..?
För det andra, jag har ännu en gång bevisat något för mig själv, jag kan inte hantera en normalkonsumtion av sådant som ger mig en kick...

Det är dryga 2,5 år sedan jag lade av med drickat, jag trodde jag var befirad ifrån mitt tvångsbeteende, men icke, det måste vara medärvt och kroniskt...

Så idag har jag uppdaterat min nykterhet men på ett helt annat plan, mitt beteende..

Hela denna dag har fått en fruktansvärt dålig start, sovit dåligt, en mage som skulle smälta lavasten utan problem, en skinnflådd hals och ett irriterat sinne...

Så visst det är klart, jag funderar skarpt på att gå på muggen och köra fingrarna i halsen, men det är ju ännu äckligare...
Och jag är inte säker på att magen bara så där plötsligt tvärvänder och blir snäll igen, och då har jag ju fått ytterligare en dålig erfarenhet denna morgon....

Jag har missandlat den med en övermogen banan, tokstarkt svart kaffe och nu snart en annan mycket dålig vana, en röjk...

Idag får jag sona gårdagens "brott", och det är väl bara att acceptera och rida ut stormen...

Jag vet vad felet är och hur jag undviker att det sker igen, är dock lite rädd att jag ska falla tillbaka i ett undermedvetet dåligt beteende...
Ett arv jag kommer troligen att få bära resten av mitt liv, för jag är en person som lätt har att överkonsumera i stort sett allting, så länge det ger mig kickar...

Försök att förstå Berra, en gång överkonsument, alltid överkonsument....sedan spelar inte själva substansen som missbrukas någon roll,
det är bete'ndet som är det farliga, sökandet efter kickarna som förstör dig och bryter ner dig...

Idag är det en Torsdagsmorgon och Berra är bakfull, men har ingen ångest för han vet vad han sade och gjorde igår kväll...
Livet går vidare och han försöker lägga en ny erfarenhet till sin personliga bakgrund, som blir en grund för fortsatta beslut i framtiden...

Idag har jag "levt", och det tänker jag fortsätta med resten av dagen också...

Berra Vinkar!

(ps tack Lisamari, alla inlägg triggar mig att skriva igen och sätter sin prägel på dagens ordval..)

Tack för att du håller tråden i liv och att jag får läsa det mycket personliga, det ger mig hopp

Kram

Jösses vad bra skrivet. Javisst, håller med i allt. Vilka tankar och funderingar.

Skulle villa ställa mig upp här och ropa HEJA BERRA - PÅ DOM BARA
Tidigare på dagen var jag arg, jag var så arg så i fantasin, gick jag ner och bara tog alla flaskor, med likörer och gud vet vad det är, och krascha dem utanför, och i fantasin tänkte jag också - vad alla skulle säga.

Jag såg ett program för lång tid sen, jag tror att alkohol, klassades som farligare än många knarkpreparat. Med dödsfall, misshandel och dylikt som följer i dess spår. Skulle den kommits idag, så skulle den blivit förbjuden, tror jag jag läst.

Ja jag ser verkligen fram emot att få läsa det du skriver.....

Sköt om dig och tack

Om människor kunde vara ärliga och säga, detta hade inte hänt om alkoholen inte hade funnits där.

Då hade jag inte ramlat handlöst framför porten o svimmat av,vilket medförde att jag fortsättningsvis drack hemma :/
Relationen till en kär gammal väninna hade inte tynat bort...den är efter två år fortfarande svår att komma ifatt......
Ja listan kan göras lång.

Nu är jag nykter sedan snart 2 år tillbaka.

Och mycket har hänt som inte skulle ha hänt om alkoholen hade funnits där.
Och den listan är väldigt lång o fylld av positiva saker o händelser.

Intressant synvinkel.

Ska grunna på detta en stund.
/R.

..finns det ingen sanning i...
Mitt liv har bara varit i dryga 17500 dagar..

Men det känns så, min nykterhet har varit lång, och jag har väl inte påstått att jag har räknat dagar, utan tid...
Dagarna spelar ingen roll, har inget mål jag måste uppnå, de bara tickar på...i all oändlighet...
men tiden som förflutit är inte kvantifierat på något sätt...

Tiden som en beroende person, att vara slav under alkoholen varje helg, och må dåligt och vill inte veta varför...
Sedan förändras kvalen till att gå in i en djupare fas, en närintill outhärdlig del av mitt liv...

Man förstår att detta inte kan fortsätta i all evighet, men fortfarande rädd för att man dels måste ta tag i det,
och dels att den KAN påverka ens alkoholkonsumtion, för ångesten kommer ju som en direkt anledning av sitt drickande,
man är väl inte dum i huvudet heller, eller...? så är det precis det man är, man vägrar inse' fakta..
Man vill ju behålla sin "trygghet" i sin alkoholkonsumtion, och man har väl försökt det mesta...
Ändra mängden, antal tillfällen, vid enbart speciella tillfällen och gud och hans moster vad man har försökt manipulerat...

Kontentan blir...att JA ångesten förblir kvar, oavsett hur man försöker...verkligen försöker... förändra sitt drickande...
Den är kvar som en växande cancersvulst i mitt sinne och bryter sakta ner mig, från helg till annan helg...
Det enda som kan få den att avstanna i sin tillväxt är att inte mata den alls med ångestframkallande näring...
Man vet att man inte har gjort något dumt, och den kan inte i sina tvivel ens finna en orsak till att skapa en sorts oro...

Ångesten är "död" och jag blir på ett sätt en mycket friare person, jag vet vad jag har sagt och gjort framledes...
Då är ETT stort problem borta, fram kommer andra...

Varför är och har alkoholen i Sverige ett sådant stort inflytande och fäste, trots att ingen vill erkänna det...
Nä jag är inte full...jag har bara druckigt EN öl (jo tjena!), jag dricker måttligt...(inte mer än 7-8% av Sveriges totala konsumtion)..
Man skrattar åt andras fyllgrejor som har hänt, man gör sketcher i TV och på teatrar, är det dråpligt??
Hur mycket av Sveriges misshandel sker inte under inflytande av alkoholen, hur mycket av skiljsmässorna är inte i grunden orsakade av alkoholen,
hur många av barns dåliga uppväxt är inte påverkad av alkoholen, otrohet, trafikoffer, självmord osv

Om människor kunde vara ärliga och säga, detta hade inte hänt om alkoholen inte hade funnits där...
När man då ser "kostnaden" av alkoholens inflytande, kan man ställa sig frågan, är det fortfarande värt det???
Troligen kommer de flesta att svara i allmänhet nej, okey då vänder vi på frågan, vad är kostanden för dig???
"Nejnejnej, absolut ingenting, jag har kontrollen, vi "findricker" bara, blir aldrig fulla..nejnejnej..."

När det kommer till det personliga planet, ingen vill ärligt svara att det visst medför "kostnader"...
Hur många gånger tog du inte taxi till/från middagen ni var bjudna på?
Restaurangnotan blev dyrare än vad du hade förväntat dig.
Din inköpta alkoholmängd räckte inte...
Du och din sambo blev oense om någonting (som hade ingen orsak i nyktert tillstånd egentligen..)
Du fyllstyrde eller var oviss om du var tillräckligt nykter för att framföra bilen (och utsatte dig och andra för livsfara)
m.m...m.m.

Allt detta är "omkostnader" du/jag/vi har för vårat alkoholdrickande,och ingen vill kännas vid dem, de ingår liksom...
Om bilen pajar och du tvingas ta en taxi ifrån stopplatsen och hemmet, ja då blir du förbannad minsann, trots att det händer...sällan?
Men att kalkylera in detta i en "festlighet" är helt OK, eller?
Vi sätter olika gränser för vad insatserna är, 500 spänn för en taxi kan man räkna in för en helkväll...
Men att ge bort 500 spänn i en morsdagpresent till sin fru, det är väl ändå för mycket?, eller?

Man låter gärna fyllan kosta, inte bara i pengar, utan även i relationer och vänskap, det får man räkna med, ...eller?

Jag tycker det låter dyrt, och jag är ändå inte en snåljåp, jag kan låta saker kosta om det har ett värde..

Många lägger pengar på upplevelser som ett minne, här pumpar man in cash där man inte får något minne, och får man det så vill man helst glömma det...
Jag finner ingen reson i det, men så är jag ju en som sticker ut lite ifrån mängden..

..för Berra han dricker ju inte alkohol längre..kan man lita på honom?

Och så kan man ju diskutera, vem är det som har mest rätt, den som faller in i gruppen, eller den som vägrar och ställer sig utanför den...
Om någon tar matchen med att våga stå ut, är de inte värda att lyssna på då?

Berra funderar på livets frågor...

jag en hälsning här till dig igen. Så att du hittar din tråd den dag du tar dig tid att gå in hit till forumet. Det är något av din kamp, att ta dig tid att ta hand om dig själv. Det kanske också har något att göra med det där kortet vi pratar om ibland (eller många gånger), som du har sen länge.... Tack för många fina dagar. När jag läser här blir jag varm och glad inombords över att jag har kvar kärleken och lusten till dig! Att den finns där på ett alldeles självklart sätt nu när du är nykter - och livet känns äkta. Kram, vi ses som vanligt efter arbetsdagen ifall du inte får ett infall och går in och möter mig här före det:) / mt

ditt tänk båtar gott, som det heter:-)
/Fenix

Småsaker jag kommer att tänka på i min vardag. Vi har sjösatt vår båt nu, och när man ska ner till den parkerar man på samma parkering som systembolagets parkering. Det slog mig idag att jag har inte svängt runt det hörnet på jättelänge. Och jag har inte ens saknat det. Jag har inget ärende dit längre.

Samtidigt var det inget svårt att köra dit och parkera, men gå åt helt motsatt håll. Mot hamnen. Jag behöver inte gå in på systemet längre. Jag kan gå in där, jag har pengar, jag vet vad som finns där. Men jag gör ett val. Jag väljer att gå till båten. Den ger så mycket mer glädje än en flaska i en butik.

Jag behöver inte dricka. En härlig känsla!

sånna kommentarer hjälper mig att känna att jag tillför forumet något, och att jag får en bekräftelse..

Jag har väl sett i historiken att jag som oftast väljer att kommentera tjejers inlägg, varför vet jag inte...
Kanske för att mitt hjärta klappar lite extra för det kvinnliga könet, det betyder dock inte att jag inte bryr mig om killarnas...
Jag läser ju allt, men med den stereotypa könsrollen man har fått sig intutad, så blir det mest lite "ryggdunkar" mellan killar...
och jag känner mig ju mera öppen och sårbar än så, tyvärr ...tror jag..
Det finns vissa i min närhet där jag "visar allt" och det är ju min familj, jag vill att mina barn inte ska få samma typ av uppfostran som jag fick,
och den var nog helt riktigt i den tidsandan när jag växte upp...

Grabben min som är inne på sitt femtonde år... vet i stort sett allt om hur "manlighet" ser ut och låter, men är ändå inte det minsta av det,
han är mer av den känsliga karaktären och vet exakt hur den passar eller inte, bland kompisar och bland riktiga vänner...
Han spelar sin roll väl, och kan linda sin mamma runt sitt lillfinger, han har all kapacitet att få henne på fall, jag
som delar hälften av hans gener vet precis vad som är på gång, något nytt spel som bara "måste" inhandlas till playstation t.ex...
Jag kan bli lite arg på honom, för jag känner igen så mycket i mig själv, och min uppväxt...
Men samtidigt så måste han ju också få göra sina misstag, men jag har svårt för att låta honom ta dem, en curlingförälder, eller?

På samma gång är det precis tvärsom med min dotter, jag faller för hennes önskemål direkt, hämtar henne på nätterna osv..
Inga köp är för onödiga där inte...
Hon är ju en inre kopia av min käre hustru och påminner så mycket om henne i hennes sätt...
Samtidigt så är det frugan som ställer kraven på dottern, jag på grabben osv..

I mångt och mycket så tänker jag på hur är vi som förälder, och hur kommer barnen bli som vuxna..
Jag "tror" att jag har givit dem av det bästa jag kan ge, tron på sig själva utan högmod, och vara förberedda på livet så långt det går...

Jag vet ju att jag har givit dem en genetiskt "skada", de har ju anlag för att få ett beroende från min sida..
Ser deras "lyckokickar" vara lika mina egna, och hoppas på att de inte får samma inför den analkande alkoholdebuten, hoppas...hoppas..!
Jag har berättat så långt det bara går om mitt alkoholberoende, och på ett språk som jag hoppas de förstår för deras ålder..
Kan inte göra mer än att inte uppmuntra dem till att glorifiera sitt drickande, utan se följderna direkt,".. förstår du?, ångesten är ett dåligt omen..!"

Varje dag funderar jag på vad som är rätt eller fel, lika mycket som den dagen de föddes...
Ska de ligga på rygg eller mage??? (för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd..)
..och så har det fortsatt genom hela deras liv...
Ska jag "lära" dem att dricka alkohol, eller förbjuda det..?
Just nu idag, så ska man inte introducera alkoholen alls för barn & ungdom, jag som en gång trodde jag kunde lära dem i vilket läge det passade att dricka alkohol och hur mycket som var lämpligt, men med en sådan lärare...nej det går bort...
Om läraren säger att "så här full får ni inte bli!"..så blir det väldigt fel signaler, allra helst om han gör det med ett smil på läpparna, ett fyllsmil..

Livet är inte alldeles enkelt heller, men det är väl också det som skiljer oss från djuren, vi har en större hjärna och vid den tidpunkten i människans utveckling så borde vi väl ha lärt oss att använda den förnuftigt, eller lite mer förnuftigt än vad våra föräldrar lärde oss....
Mina föräldrar tillät inte heller mig dricka alkohol, alls..., men vad hjälpte det...

Idag ska jag fortsätta leva, som om det fanns en morgondag..
Jag planerar mitt liv lite...så får jag en bättre morgondag, en dag utan ångest...
Mitt recept på det...heter ingen alkohol...
Det är inte enkelt, men det är ju inget i livet heller som det verkar...

Mors Berra!

Hej!
I eftermiddag och i kväll skall jag umgås i flera timmar med en nära vän, också hon tillfrisknande medberoende. Det skall bli härligt att ses! Vi bor långt isär och ses inte så ofta, och ändå har vi så oerhört mycket gemensamt - och då inte bara medberoendet. Det blir fint!

I morgon bitti skall jag träffa min samtalsterapeut och "göra slut" med honom. Han säger att jag är välkommen tillbaka precis när som helst, och det är ju skönt att veta. Men i nuläget känns det som att vi inte kommer så mycket längre, han och jag. Han har varit ett väldigt fint stöd, bara genom att regelbundet ha avsatt tid för att lyssna på mig. Dessutom har han kommit med en och annan avgörande "läxa" - som till exempel det här med att vara konkret i min plan på vad jag skulle göra om jag blev tvungen att genomföra mitt ultimatum. Så, jag är väldigt tacksam för honom. Hm... jag kanske skulle köpa med mig en liten symbolisk blomma?

Hur som helst så blir det sista gången vi ses, om jag inte väljer att ta upp kontakten igen längre fram. Och det känns skönt, för jag mår så oerhört mycket bättre nu än för ett år sedan.

Så ser min plan ut för det närmsta dygnet. :-)
/H.

Tack! Hittade den på Bokus. Ska nog beställa den.

Tjena Pianot!
Här kommer ett bra tips, beställ gärna boken, jag tycker Peter behöver uppmuntran, han ska skriva en bok till om hur livet blev som nykter som jag ser fram emot.
Det här är en bra skriven skildring om vägen utför.
Anfäkta heter boken och kom ut 2009 tror jag.
Här är en länk:
http://anfakta.wordpress.com/
/Fenix

Det var värst... inte ens ättika alltså. Hm... ;-)

Du. Du är stark. <3

/H.

TACK!!!
Lelas, Ättikan har fått stå så länge att den torkat in i skålarna, det
funkade faktiskt inte... tror att det sitter i väggar och i plastmattan...
ska testa att måla om, funkar inte det river jag ut mattan!
för jag gör numera tvärtom: jag ger mig inte!!!

Märta, skönt att höra av dig, hoppas verkligen att allt är bra med
dig min fina vän?

Så, idag har jag avslutat mina kbt-samtal.
Jisses vad jag kommer att sakna dem!!!
Men det är dubbelt, jag måste tro på henne när hon säger att jag
kan själv, att jag har utvecklats och det starka i mig plockats fram...

gick direkt till ett fik och tog en kaffe och en muffins, "råkade" bara
vara det ställe vi hade vår första blind date på... och jag trivdes rätt
bra där alldeles själv, med mitt kaffe och min muffins och min bok!

Fast just nu känns det så fel, så fel...
där satt jag och njöt och hade det rätt ok, medan mina vänner i
Joplin, Missouri, där jag pluggat och levt i ett och ett halvt år kämpar
för livet och letar efter försvunna nära och kära... fruktansvärt...
snacka om perspektiv... tankeställare... och tacksamhet över att jag är
här och att de som står mig nära där verkar vara i livet, oskadda, och
med bara materiella skador...

tack för alla fina inlägg, här och där och överallt, tillsammans gör
vi underverk!!!
Stora kramar!
/k

du är helt enkelt bäst!
ditt inlägg till mig lyfte upp mig massor av centrimetrar, och
det du skrev i Mies tråd till Blacky fick mig att hisna, så mycket
klokskap du sitter på och delar med dig av!
TACK!!!
<3

För ett tag sen läste jag Olle Carlssons bok mitt himla liv.
Just nu har jag inget att läsa, men jag funderar på nån ny i ämnet alkoholism.

Därför tänkte jag att ni skulle ge mig tips på nått bra :)

Så.... Shoot!

(vet att det finns trådar med boktips, men det blir så mycket så det är svårt att välja)

Jag vinkar tillbaka och tackar och bugar. Du skriver så fint, så jag blir både glad och peppad varje gång jag går in och läser. Dessutom, ger din text, något att fundera och klura över.

Tack för det
Lisamari

Verkar som AA-mötet var bra för min sambo. Direkt efter berättade han för sina barn att han är alkoholist och varit på möte. Det var bra gjort tycker jag.
Han säger att han ska gå dit om och om och om och om igen...att han måste.
Jag HOPPAS men har svårt att lita på honom.

Men kan inte låta bli att hoppas... På ett bra och lyckligt liv ngnstans på ngt sätt.
Känns som sambon och jag hade behövt suttit och PRATAT hur mkt som helst men...måndag och jobb...funkar inte.
Tärande att gå runt med dessa tankar...och tusen frågeställningar inom mig.
Men oj, så mkt starkare jag blivit om man jämför hur jag mådde för några år sedan.

Hoppas ni har en bra dag!
Kram

Ja, jag tänkte nog på det, igårkväll, ska jag verkligen inte skriva något...alls...

..men så slog det mig, i mitt "nya jag" ska jag inte vara förslavad under några vanor, och jag ska göra precis det som slår mig in, och göra bara det jag känner för.
Och igår kände jag inte för att skriva något, dessutom var min litterära ådra helt lamslagen vid detta tillfälle...

Varför?, tja jag var helt fysiskt utsliten efter helgens mycket arbetsamma dagar, jag har ont precis överallt, men är ändå glad...
Lite glad för att jag inte hade det kondiset jag trodde jag hade, det kan alltså bli bättre...
Men ändå kraft kvar för att några muskelgrupper ska kunna åsamka smärta för de andra...

Jag och svågern hade ett väldigt stort och tungt projekt på landet där vintern hade skaffat oss merjobb...
Som ni vet för några helger sedan så lackade jag till ordentligt på svågern, frugan tog upp det med sin syster, systern med svågern osv..
Och han var from som ett lamm, och vi jobbade väldigt konstruktivt hela helgen, utan några incidenter...
Och det gjorde mig jätteglad och förhgoppningsfull inför framtiden, han får tagga ner och jag får tagga upp, så drar vi lite mera jämnt..

Vissa saker ser jag förändringar på, han dricker inte heller så mycket bira numera, inte ens i bastun...
På hela helgen hörde jag bara en enda ölrap, då han hade varit inne i sitt hus och lagt köttet i marinad...
Det blir heller inga stora dunktömningar med vinlådorna, jag tror jag ser samma lådvin för tredje gången nu...
Det blir inga whiskey eller cognaq's kupor då och så, men visst några GT ser jag de ta varje kväll..
Och inga fylleslag, kan knappt påstå att de bete'r sig berusade åt ens en gång...
Det där är inte mina sommarminnen!!!, helt omvända...

Alltså så har min nykterhet en stor påverkan på min omgivning, så de som inte tror att deras dryckessätt har någon inverkan kan fetglömma det!
Det har det visst, man är ett "dragplåster" eller "dämpare", och jag fungerar just nu som en "dämpare"..

Och jag kanske inte toktillför en massa fyllnojjor, inga "spatt", inga tjo och tjim...
Men så tänker man efter....behövs de?
Är man glad så förmedlar man det till sin omgivning på något sätt, man behöver inte ställa sig på stolen och skrika..skååååål!
Den glädjen är ju kemiskt framkallad, och är inte en verklig känsla...

Jag tror att man som nykterist måste komma sina känslor lite närmare, och låta dem få blomma ut som de skall...
Är man glad så visa det, är man ledsen...visa det också, man får ju inte tillgången till att "ventilera sig" lika lätt utan alkoholen...
Och den som plötsligt har blivit nykterist kan nog känna känslan av att blivit "inlåst" i sig själv, jag gör det i alla fall...
Och till slut så "exploderar" man, och känslorna tar överhanden, man får ett seismologisk urladdning...
Det kan vara en väldigt svårt ny parameter att lära sig att handskas med, låt sig "svalla" lite...

Varje dag så får jag lära mig något nytt, och den största av svårigheterna är nog att ta hand om mig själv, se mig själv ur ett nytt perspektiv...
Jag får aldrig glömma bort att mata det egot som finns därinne inuti min kropp, han lever lite idag på en svältkost när han inte får tillgång till kemiska berusningarna, när han börjar bråka med resten av kroppen så blir den lite okontrollerbar...

Ibland så känner jag mig lite haltande i en rulltrappa som går mot riktningen, så fort jag tappar koncentrationen så ramlar jag och följer med strömmen,
och den är inte åt mitt håll, alltid....
Min protes är min övertygelse, och den belastas ganska så ofta hårt, den sitter obekvämt och skaver ofta...
Ibland skrattar andra åt mig, när de upptäcker att ena skon är vänd åt fel håll, men vad gör väl det, en av skorna går ju åt rätt håll åtminstone...

I mitt liv får jag dagligen kämpa för det jag tror på, frågan man ställer sig...är inte alkoholen en av de största motgångar jag någonsin utmanat...
Och jag är långt ifrån besegrad...

Nu är det bara de där j'*vla måndagarna jag inte har fått full kontroll på ännu, men hittils har denna dagen haft medvind i alla fall...
Men så var jag ju på forumet också, min stora stöttepelare...

Berra vinkar!

Hoppas du hör av dig och berättar hur du har det! / mt

söndagstext. Hoppas du har haft en fin helg och att din vecka blir bra eller åtminstone uthärdlig. Du vet att här på forumet är du en mycket uppskattad medarbetare! Måndagshälsning! / mt

Så gick det åter en tid. Har inte läst dina eller andras inlägg, än mindre att skíckat kommentarer på riktigt lång tid. Men du och alla andra finns ju där, jag vet. Men det var nödvändigt. Och det är det som gör sidan så underbar.

Kram Märta

Du min vän

Ja jäklars vad vi kämpar för att ta oss tillbaka. Men vi MÅSTE räkna med bakslag. Du vet ju min historia med honom som bara slog en signal och sedan var allt över, bara så där efter 6 månader.Jag investerade känslomässigt och så... PANG! Då fanns du där, då fanns flera av mina vänner där... Och ni sa alla samma sak. HAN ÄR INTE VÄRD DIG!

Ge dig tid, det finns riktigt goda relationer, det finns riktigt goda människor i allt brus. Det är inte lätt att åka på en snyting när man redan är nere för räkning. Det är inte lätt då att våga tro på det goda i livet när man sopas till. Men det goda finns där ute ,tro mig, det finns där. Ibland tar det bara lite lite längre tid.

Kram fina vän /Märta

Dagens husmorsknep: häll upp ättika i en djup tallrik, ställ in den i garderoben och låt den stå i ett dygn eller två. Det gör susen mot vilken lukt som helst! :-)
/H som i Husmor.

Blacky - då håller vi tummarna för att han möter "rätt personer" på mötet, så att det känns meningsfullt för honom att komma dit igen, och igen, och igen... :-)

Lillablå - tack. <3 Ja, min plan är också att slippa vara rädd. Och även om det händer ibland att rädslan klubbar mig, så är det verkligen inte lika ofta som innan. Om jag tänker tillbaka på hur jag kände mig för 3/4-s år sedan, så är det här inte på samma planet.

Kram, vänner!
/H.

Tror att vi är knytten allihop vissa dagar...
idag är min knyttedag...

skönt att det känns bättre idag, mr Piano! Ungar är härliga, musik är
härligt, och tillsammans kan det bara bli en sak: humörhöjande!

ta hand om dig och din nykterhet!
stora kramar!
/k

Finaste ni!
jag har inte orkat svara, men oj vad skönt det var att läsa de otroligt
fina inlägg ni gjort... tack från djupet av mitt hjärta!!!

Har inte orkat resa mig än.
Trött. Less.
Skit på jobbet, den första kollegan har blivit sjukskriven för att hon inte
orkar längre, en till borde bli det men har inte råd som ensamstående
mamma... två har brutit ihop, och mitt i allt detta stress, teknikstrul och
mycket irriterade kunder...

Försöker dessutom trappa av på den där förbaskade medicinen som
jag inte vill äta, tar den bara varannan dag och jag mår SKIT! snurrig,
yr, illamående och allmänt grinig... och rädd för att det är det som gör
att jag mår som jag gör just nu, vill ju klara mig utan den!!!

Och i morgon har jag mitt sista möte med min kbt-sköterska. och har
fått i hemläxa att skriva mitt cv... fick läxan för länge sen, men har inte
orkat ta tag i det, tar emot nåt så fruktansvärt... men nu måste jag...
och min vana trogen att skjuta upp allt obehagligt så skriver jag här
istället! =)

Har faktiskt försökt göra annorlunda idag. Vaknade och ville verkligen
inte göra nåt, kände inte för nåt, orolig, obekväm, nere...
för ett gäng månader sen hade jag antagligen inte gjort nåt heller, jag
hade lagt mig i soffan med en bok och med tv:n på, läst lite, sovit mycket,
ätit upp all choklad och läst lite till, och mått ännu sämre efteråt...
Idag har jag faktiskt målat hyllplan och trästommen i den gamla inbyggda
garderoben i klädkammaren, har inte velat flytta in där då det fortfarande
stinker gammal gubbe... trodde att det skulle få mig att må bättre, men
den enda som hände var att jag fick färg i håret... =D Fast jag har ju
i alla fall försökt! får väl försöka vara i det, och släppa mina egna krav på
mig själv att jag ska må bra...

hoppas ni haft en skön helg?!
stora kramar!!!
/k

Hej Lelas!
och välkomna alla ni andra!
Tänk att det kan vara så lätt att ge ett uppmuntrande hejjarop, ge en vän
en välförtjänt klapp på axeln, eller ösa några tröstens ord när någon behöver...
och så fruktansvärt svårt att ge sig själv den minsta lilla dos av det samma...

Du betyder mycket för mig, jag är glad för den riktning er resa har tagit, och
jag hoppas innerligt att du slipper din rädsla en dag.
Fast det är lite dubbelt, rädslan kan också påminna dig om vad DU måste
komma ihåg och göra med ditt liv, för att du ska fortsätta må bra.
Vårt mående är en färskvara, vi måste komma ihåg det och göra aktiva val
för att fortsätta var promenad mot ett ännu lyckligare liv!
(flummigt värre, eller hur?!)

Ta hand om dig!
Stora stora kramar!!!

Tack för dina rader.

Ja alkoholens kraft måste vara hemsk... Tänk att inte kunna stå emot och bestämma sig att man ej ska! Svårt att riktigt förstå.

Nu är min sambo på AA-möte.
Har han varit innan men sen slutade han att gå, "skulle fixa det på egen hand"... Nix!

Kan ej skriva mer nu men ville iaf kika inom och läsa kloka inlägg från er alla!
Känner verkligen att detta kan bli ett stöd för mig. GLAD att jag av en slump hittade sidan.

Kram på er!

Vad fint det var om knyttet, det var det sista jag läste igår, tack.
Vad skönt att det känns bättre idag, är en påminnelse för mig också, att veta, även med nyktra dagar bakom sig, så kommer dagar då man är låg.
Låter härligt att få stå framför en barnkör, och kan tänka den glädje man känner då.

Ha det bra
Sköt om dig

Ja, alkoholen är en så enorm kraft att det nästan är ett problem i sig att förstå hur stark kraften i sig verkligen är. Eller, jag har iallafall haft stora problem med att förstå vad den egentligen gör med människan som dricker och omgivningen för den delen. Tror att det är svårt att föreställa sig vad ett sug är om man inte själv har upplevt det.

Förbryllande egentligen, med tanke på effekterna, att det är lagligt. Lagen får ju allergiska reaktioner av så många andra droger, jag vill gärna se alkohol som en form av drog.

Jag valde att gå. Det plågar mig i vissa delar och läker mig i andra. Har varit i det hemska "helgträsk" där du är idag,fört fruktlösa diskussioner med en ängel på den ena axeln och en djävul på den andra i meningen "ska jag stanna eller gå?".

Kram,

Jag

... ner alla tankar & känslor, det hjälper oss framåt i vårat läkande... / Kram Mie

Tack för söta ord.

Idag är en mycket bättre dag. Även om jag är trött som bara den, så är jag på gott humör. Har just haft avslutning av min barnkör och det är inte klokt va 15 ungar kan får igång humöret på mig! Jag kan inte sluta le när jag tänker på dom. Jag kommer sakna dom under sommaren, men till hösten drar vi igång igen med nya utmaningar.

Tills dess ska jag ägna mig åt mig själv, och när hösten kommer ska jag vara en ännu starkare och piggare körledare! Så de e så!

knackar på axeln?

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

Söndagshälsningar fråm Mulletanten som läst Vem ska trösta Knyttet oräkneliga gånger, för stora och små

Potatismos och Blacky - välkomna hit! Läs så mycket ni orkar av alla trådar som finns här, ni kommer känna igen er i väldigt mycket.

Mullegullet - ja, idag är en ny dag. Morgonsolen lyser på våra blommande äppleträd och syrenerna slår ut när som helst nu. det blir en bra dag!
/H.

Tack mulletant!
Ja, alkoholen är verkligen en kraftfull fiende som slår ut allt. Vilken enorm kraft! Är rädd för hur långt ner i skiten den drar med sig min sambo... Vill ju och önskar att han ska vara den fina man han KAN vara, då han ej dricker. Men faran lurar ju runt hörnet. Denna helgen har varit hemsk.
Ska jag stanna, ska jag gå? Säkert många av er som tänkt/tänker i de banorna.

ju våra kriser som nynyktra och det som räknas som verkliga dalar är ju vid 3, 6 och 9 månader. Jag själv hade ett riktigt personlighetsbyte vid 3 månader, sur, irriterad, påfrestande och rent allmänt djävlig ! Hustrun och dottern sa, kanske mera på skämt, att det var bättre att jag tog en sup och bli som en människa igen !

Jag hade nästan daglig kontakt med behandlingskamrater och vi stämde av och såg att vi var likadan dock något förskjutna i tid beroende på när vi kom in i nykterheten. Jag har ingen minnesbild av att återfallen var så många då, kanske beronde på att vi var så uppmärksamma på vad som hände med oss. Däremot vid 6 och 9 månader så försvann det en hel del folk tillbaka ut i kylan. Då hade väl glömskan spridit sig och det var väl inte så farligt längre ?!

Men sen är det ju så att livet inte är en dans på rosor hela tiden men nuförtiden är ju problemen helt klart hanterbara jämfört med när jag drack. Och på något konstigt sätt så ser himlen lite blåare ut nu för tiden !!

Det är helt ok att deppa och sura och "tycka synd" om oss själva ett tag men vi får inte stanna i känslan för länge får då är vi lätt tillbaka i det gamla tankesättet.

Njut av dagen idag eller som man säger till hunden "Hopp och lek" !

du beskriver. "Rädd att förlora maken tillbaka till alkoholen, nu när han äntligen är tillbaka hos mig. Rädd att inte orka en vända till av lögner och misstro." - Jag är klar över att inte delta i en vända till och rädslan för att förlora Mm tillbaka i alkoholträsket finns ständigt närvarande som en mörk underton i livet ... en underton som jag bekämpar så att den inte skymmer ljuset som faktiskt finns.
Det som är annorlunda för mig nu, jämfört med tidigare är att jag inte tjatar och begär löften och garantier och det är en stor befrielse för mig. Jag lever en dag i taget i vetskapen att alkoholen är en kraftfull fiende ...
Den blixtsnabba förändringen som Pm beskrev och som jag antar att hör ihop med det du skriver, känner jag så väl igen, det gör säkert varje människa om man tänker efter. Det behövs nästan ingenting för att en stämning ska vända, dvs det behövs bara precis det nånting som vänder allt. De situationerna kan man aldrig komma ifrån, bara lära sig möta utan att förlora varandra. Ett livsarbete, en livsuppgift.
Vi hade också en smärtsam stund igår, en ögonblicksvändning. Vi har (självklart) haft ett antal såna bottennapp under våren och det mirakulösa är att i situationer som tidigare fört oss till katastrofens brant har vi nu kunnat mötas. Vi har lyckats hoppa över helvetesgapet, som Ronja och Birk, och mötts på andra sidan. Jag är övertygad om att det beror på att vi är helt nyktra. Båda. Viljan har alltid funnits.
Idag är en ny dag, jag önskar att det blir en fin dag i vardande och växt i våra liv. Kram och allt gott! / mt

kvinnor som delar vår oro, våra funderingar och vår rädsla här. Vi är många som inte fattar att vi hamnat i "detta livet". Forumet är en fantastisk plats att dela allt detta och mycket mer. Här finns enorm kunskap och livserfarenhet att ta del av. / mt

Snart morgon och en ny dag börjar...med nya möjligheter till lycka o glädje...men också till alkohol.
Sambo med en alkoholist. Denna helg har han druckit, inte här hemma utan uppe på stan. Kommit hem ranglandes på morgontimmarna. Senast detta hände var för 5 mån sen. Var NÄSTAN som man trodde han skulle klara sig men inom mig visste jag nog att återfallet skulle komma. Nu känner jag mig mest vilsen och uppgiven... JAG, stark och klok kvinna lever detta livet!?
Blir till att ta ett träningspass på fm för att skingra tankarna. Är ny här men känner att det kan vara skönt att få sätta ord på sina tankar och att få läsa era! Må gott alla därute!

jag är ny här men inte lika ny som anhörig till en nykter alkoholist. jag har en pappa som nu är nykter sen många år men han får åter fall. ville bara säga att. dom känsler du beskriver känner jag igen så väl! du inspirerar. tack / j