Ni är söta. Jag har inte heller så mycket att säga, men det är skönt att bara veta att ni läser och kanske sänder mig en tanke.

Det är som det är och tiden får utvisa vad det blir utav´et
Det viktiga är att jag håller mig nykter och det gör jag. Annars är detta en såndär grej jag skulle dricka på för att fly. Men den tiden är förbi. Nu bemöter jag mina känslor och accepterar dom.
I morgon är det dags för månadens eftervård. Vet inte vad jag ska ta upp på delningen riktigt. Har ni nått förslag?

"jo det är bra" känns väl nära till hands. Men sen då?
Nåväl. Ska ändå bli skönt att komma dit och äta husmors fina mat och förhoppningsvis få nån klok tanke med sig och kanske ett och annat skratt.

känner jag verkligen att det finns här! Det är otroligt utvecklande att ha ett skäl att skriva ner sina tankar, och att får respons, och att få ge respons. Fantastiskt faktiskt!

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Hoppas det löser sig, vad det en är, med jobbet som fått dig så låg. Jag har inga goda råd, men skickar en styrkekram och tankar.

Kram
Lisamari

svårt med konflikter- eller vad det nu är - på jobbet. Skönt att det inte direkt gäller dig men det är tydligen ändå något som berör dig. Försök distansera dig, se på det "utifrån". Kanske det kan vara bra att skriva om det för dig själv för att klargöra? Är det något där du kan bidra till att förändra? Eller är det något du har att acceptera? Kanske du kan fokusera på det goda du ser att möjligen kan komma ur det svåra?
Kanske du kan gå ut och gå och prata lite halvhögt för dig själv? Inte SÅ tokigt som det låter:)
Jag känner mig förstås ganska hjälplös.... vill bara visa att jag läst, att jag känner med dig och försöker erbjuda några möjliga tankevägar och handlingsalternativ. Hoppas ni har tillgång till bra handledning eller annan hjälp. Varm (!) hälsning / mt

så kort var den fröjd....

Jag kan inte riktigt skriva vad det är men det är jobbrelaterat och det är inte något kring mig det gäller.

I morse kände jag att jag var stark även om det stormar. Men nu tappade jag modet fullständigt. Känner mig till och med illamående pga det. Och jag är ensam hemma och ingen att prata med. Jag tror fortfarande det kan komma nått gott ur detta, men just nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett (i bästa fall)
Sinnesrobönen rullar i huvet bland alla andra tankar.

..och för er också, naturligtvis...
Just nu försöker jag "landa" med mitt inre, mina stunder för återkoppling kommer oftare och oftare...
Jag vill sammanställa min livssituation här och nu, genom att titta bakåt på vad som har hänt, och sia lite om framtiden de närmaste dagarna ser ut...
Jo!, jag vill ha kollen, hela tiden, alla fåren i hagen...

Och sedan försöker jag se mig själv i ett yttre perspektiv, jag jämför mig med hur de andra kollegorna bete'r sig...
De stressar och är hetsiga, både på sitt sätt att vara och att prata, är blixtsnabba på att försvara det som är sina skötebarn,
jag kan nästan gissa hur undertonen kommer att vara i nästa mening, jag verkar kunna avslöja dem och deras tankar...
Det finns personer som är mer receptiva för påhopp och anklagelser, de blir per automatik hackkycklingar,
sedan finns det de som är starka och hackar, de kan bli de "omöjliga", för de har alltid ett försvarstal och ett gott argument.
Sedan finns det gängbildningar som alltid tar varandra i försvar, oavsett om det har rätt eller fel...

Men ingen av dem är tillräkneliga för att kunna vara någon av mina helyllevänner, jo möjligen "kollega nr2"...
Men det finns begränsningar för vad jag låter mig öppnas längre, jag vet att allt det jag säger kan komma att användas emot mig,
därför ger jag dem inget på ett personligt plan, utan bara ett fackmannamässigt pladdrande..
Så jag har ingen själ kvar i mitt arbete, jag bara väntar på....en förändring, jag ligger i torrdocka, malpåse... you name it..
Jo jag vet, det är inte speciellt givande för tillfället, men är sju resor bättre än var det var för något år sedan...

Jag har på något sett fått min egna frizon, de accepterar att Berra är som han är, men med vissa undantag ibland...
Några kommer fram och pratar om vädret och annat lite tråkigt kallprat, jag suckar bara och vill, kom fram till saken människa,
spill inte min tid med bullshit, konkreta saker, eller du kan dra åt....ett varmare ställe...
Med Berra kallpratar man inte längre, där "varmpratar" man, på ett betydligt djupare och mänskligare plan, med de rätta känslorna...
Vissa verkar ha lärt sig hur man öpnar upp ett samtal med mig, men de verkar ju inte ha tagit någon notis om vad vi pratade om senast,
utan dra upp samtalet i en repris, varför då?, lyssnade de inte förra gången, eller vill de åter kallprata med mig..

Jag har kommit mig själv närmare sedan jag blev en nykterist, eller o-alkoholist, ickedrickare, jag bryr mig oerhört i samspelet mellan människor...
Men mina kollegor som fortfarande då dricker, verkar spela i korplaget,.." vi tjongar in en boll då och då och ser vad som händer"-typ.

De ska ha sin grillfest i nästa vecka på jobbet, jag tvekade inte en sekund, jag kryssade i "kommer inte" kolummen på direkten...
Det är inte för att att jag enbart "hatar" dem, utan för mest att skydda mig själv, ifrån helt onödiga hot, på obetald fritid dessutom, tror de jag är dum i huvudet?
Förra året sprack det totalt mellan mig och chefen, timmarna innan festen, jag gasade iväg med bilen så det tjöt om däckena den eftermiddagen,
jag lät alla andra höra hur jävla pissed jag var på skiten när de då satt och värmde upp bland grilloset med sina gröna glasflaskor i nävarna...
Jag hoppades att de drabbades av värsta tänkbara straffet allihopa, bakfylla med ångest, det hade varit rätt åt dem...

Men så är det inte nu, jag sätter gränser för både mitt mående och hur långt andra ska få lyckas dra mig till...

Jag har lite mer av kontrollen av mitt liv genom att begränsa hur långt mina känslor ska få ta mig, det hade jag alkoholen till tidigare...
Den begränsade mina känslor så att jag trodde att jag hade kontrollen, men det var den som tog kontrollen över mitt liv och begränsade mig...

Idag har jag kontrollen, men f*n vad svårstyrt det verkar vara...

/Berra

nu gjorde du mig rörd, ...och mig väldigt stolt...

Jag känner på mig att den här Torsdagen kommer att bli en enastående BRA dag...

Du tände en låga i mitt bröst, ALLT är inte i en ständig motgång hela tiden, det finns motsatser till motsatserna...

Och att få vakna upp fridfull en morgon, låter ju hur simpelt som helst,
men är en ynnest när det inte har fått hända på länge, och en välförtjänt bekräftelse på något gott..när de kommer på rad.

Stort Stort Grattis till dig Blaise'an, och hoppas att din dag fortflyter på samma sätt..

/Berra

av vårt stora hus som riktar blicken mot norr. Fönster mot öster och norr underbart svalt och ljust ljus. / mt

I går kväll, efter jobbet, var jag på väg till bolaget för o köpa vin, kände att det skulle vara så gott och suget var stort.... och vi har firat lill-lördag väldigt ofta (typ varje onsdag), så det kändes OK att dricka..... tänkte att jag skulle dricka MÅTTLIGT, men vet ju att det är svårt :(

Jag körde till bolaget, men på vägen dit hade jag Berras ord i tankarna, om ruset, förälskelsen men att det bara är 1000 gånger värre dagen efter med ångesten.... Så jag körde in på parkering, vände och körde hem.... och nöjde mig med ett glas cola :D

Jag är så stolt att jag satte min gräns själv, sa nej, stod emot o kunde ratta bilen bort från bolaget och åka hem..... och jag hade sånt lyckorus igår, jag var så stolt över mig själv.
Vaknade i morse, med lycka i bröstet o solen skiner och livet är härligt :D

Jag vill TACKA dig Berra (o alla andra) för era ord och inlägg!!! :D

Kram från en STOLT ModestyBlaise

Mt, den sektor av ditt hus som riktar sig mot norr (om det var så du menade i inlägget ovan) är den som står för livsväg, enligt den klassiska Feng Shuin.

reflektioner över varför du inte stannade längre och följde med kollegerna till "I....o" efter middagen. Vi pratar ju inte så mycket om just detta (som berör vårt liv så djupt) och du får ta det i din takt. Så länge jag känner att vi går på samma väg och åt samma håll är jag trygg och lycklig.
Det blev fint med dörrarna:) Jag kommer att öppna och stänga dem med omsorg och kärlek. Mycket av min vändpunkt är knutet till platsen och processen innanför, mot norr med det vackra ljuset. En bygg- och tillblivelseprocessi många bemärkelser. Kram / mt

en fantastisk arena för möten som berör både livets storhet och småsaker. Man vet inte alltid vilket som är det ena eller det andra men det är fint att få vara delaktig. / mt

En bra och nyanserad debattartikel kring alkoholism och tillgänglighet.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2462300/alla-kan-inte-hantera-alkohol

Nordhemskliniken i våra hjärtan.

för att vi får dela dina tankar, och få nya infallsvinklar, det blev lite av en aha-upplevelse...
Visst känns det väl skönt att få kunna läsa sina egna tankar, och dessutom få lite payback på dem...
Ibland känner man sig så liten, och här på forumet så kryllar vi av samma tankegångar...

Här finns massor av nya vänner utan ansikten, men med stora hjärtan...

/Berra

Såg ett salt gäng fjuniga studenter i en bil här ikväll. Dom som inte körde var fulla som ägg redan tidigt på kvällen. Jag sa till min vän som gick bredvid "skönt att vara nykter" Hon log och vi gick vidare.
Det hjälpte mig att hålla min nykterhet uppdaterad idag.

Varma ( på många sätt ) kvällshälsningar till dig också finaste MT

För att åtminstone för mig, hålla min nykterhet uppdaterad...

http://youtu.be/agtOnVmyGow

/Berra

Jag kände att det var dags att starta en "egen" tråd, så jag klippte in en del av det jag tidigare skrivit i andra trådar.
På kort tid har forumet gett mig otroligt mycket! Tack alla här för det!

Jag förstår att det låter lite konstigt och det är det väl också...

Jag känner idag att jag kämpat väldigt länge. och väl. Just idag känner jag mig faktiskt stolt. Jag har så många många gånger fått rådet att lämna, att rädda mig, att ge upp. Han är nykter idag och på många sätt har livet utvecklats så som jag velat. Jag tycker liksom att jag "gjort mitt": han har slutat dricka, hittat ett liv i nykterhet med ett innehåll, ett rikt innehåll. Det kanske tillochmed medfört att han hittar kärleken. Om det sedan leder till att han inte vill leva med mig, så är det viktigare att han är en nykter far till våra gemensamma tre barn.

Jag ville verkligen skiljas, vi gick i parterapi vilket ledde till att jag beslutade att stanna eftersom han slutade att dricka. Jag måste ju ge det en chans ... och det har jag verkligen gjort. Jag är helt beredd på att försöka hitta tillbaka till kärleken mellan oss. Däremot kunde han aldrig smälta mitt besked om att jag verkligen ville skiljas. Det har grott vidare i honom.

Jag skrev att det kändes som en stor befrielse, men sanningen är att det är blandade känslor, förståss. Jag kan känna en längtan efter att hitta kärleken mellan oss, men just nu är den så långt borta, och hans besvikelse är så stor. Jag längtar också efter en massa saker i mitt eget liv, att få sätta mig själv i centrum. Och ägna mer tid åt glädjen tillsammans med mina barn.

Jag bär liksom en känsla av att om vi lämnar varandra nu så lämnar jag honom i goda händer. Vi har många nya goda vänner omkring oss, som han själv valt och som inte kommer att ta honom tillbaka till drickande utan tvärt om hjälpa honom att odla sin nya nykterhet. Och jag känner att jag får gå nu om jag vill, men jag känner också att jag skulle kunna stanna nu. Jag hade bestämt mig för att ge det tid och en verklig chans, men om han nu träffar någon så känner jag att jag har många andra möjligheter framför mig som jag också längtar efter.

Tack Berra för reflektioner, jag tar gärna emot fler!

Har i helgen hunnit städa! Och sätta potatis, göra i ordning ett land, hugga lite ved, tvätta lite kläder... Och umgås med vänner, nya vänner. Bara för att vi har en stor flodhäst i vardagsrummet, betyder inte det att hela hushållet behöver förfalla...

Jag tror att han är på väg att träffa en annan kvinna, och jag ser det som en stor befrielse. Börjar genast planera semester för bara mig och barnen... Tänk att vi har pratat så länge om skilsmässa, men han släpper inte taget, och jag klarar inte att bryta upp mot hans vilja. Hans nya vän och många nya vänner är dessutom helnyktra!!!

Phu!

dina kolleger, hoppas du har det bra och "bevakar dina positioner" med den äran. Jag har det bra här hemma, du vet att jag kan ha det urmysigt i ensamheten om jag är lugn. Välkommen hem, kramar / mt

flesta av oss. Du har mycket frihet, förstod jag, men mycket prestation... jag har en sorts frihet men mycket ansvar och är i hög utsträckning bunden till tid och rum. Och ansvar. Ibland längtar jag efter att t ex städa, mekaniskt och tänka på vad jag vill... men jag vet att jag skulle tröttna snabbt och att det är tungt, stressigt och otacksamt... De flesta dagar trivs jag jättebra och det är guld värt. Hopas det blir en stabil förändring till det bättre för din del! Kvällshälsningar / mt

snyggt formulerad: Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...
Just vad många skulle behöva inse. Och leva efter... säkert handlar det mycket om att söka och våga börja använda sig av olika verktyg också. Det är så förrädiskt enkelt med flaskan... och så jäkla överreklamerat. Det kan jag störa mig på. Ha det gott / mt

en lyckospark till dig jag också. Det är fint att vara nära sina känslor... men jobbigt ibland. Kram till dig, lev väl / mt

shit pommes frites är väl det jag kan säga om dagen.
Ska inte lägga ut texten om det här, men jag kan säga som så. Äntligen känns det som att det kan komma nått gott ur situationen på jobbet. Jag vet inte än vad det blir av´et. Men det kan inte bli annat än bra känns det som.
Och är inte det en sporre för nykterheten så vet jag inte? Ett bra klimat på jobbet.
Lite är väl jobbet en anledning att jag sitter där jag gör idag. Dricka på prestationsångest och annat. Dricka för att kunna sova på natten.
Nu funkar det att sova ändå, men blir det också en lättnad att gå till jobbet kommer det gå ännu bättre.

Kram på er alla kämpar!

Ja, precis... och särskilt bankkontot som hör till den egna lilla firman...
Men, jag skall inte klaga på att jag har mycket att göra i mitt företag - det har ju varit mitt mål hela tiden, så jag väljer att se det som en framgång! :-)

/H.

investering som betalar sig otroligt snabbt ! Tänk om bankboken kunde ge tillbaka i samma omfång !

Ikväll är det dags för anhörigträff igen, det är inte klokt att det har gått en månad sedan sist...
Efter den här träffen blir det ett sommaruppehåll, så det är liksom lite skolavslutningskänsla idag. :-)

Egentligen känns det som att jag inte har tid att åka (det är två timmars resväg enkel väg, vilket innebär en övernattning hos lillebror - vilket ju iofs är trevligt, men det tar tid...). Jag har mycket att göra med mitt jobb just nu, och om jag inte skulle åka så skulle jag kunna jobba på lite ikväll... Men samtidigt så vet jag att det är dumt att inte ta chansen. Så, jag struntar i jobbet och investerar lite tid i mitt eget välmående. :-)

Ha en bra dag, allihop!
/H.

..och tänker....
Idag är jag inte glad, men absolut inte ledsen...
Det ena ger inte på en gång det andra, utan någon form av mellankoli...

Tankarna far runt, är det farligt?
Är det "dåligt" att inte vara glad, måste man hela tiden vara gl...ad?

Söker jag fortfarande de här kickarna i livet, och då det plötsligt blir kasst att inte vara glad...

Jo jag vet hur man gör för att lösa problemet, men det var en självmedicinering jag sysslade med förr i tiden..
Några klunkar alkohol så var det problemet löst, och så var man "lycklig" igen, fast man inte var det...
Det löste sig på en kemisk väg, men problemet var ju på sitt sätt ändå kvar, men man brydde sig inte...
En flytande lyckopillersubstans, men med mycket starka biverkningar, ångesten t.ex...
Och ångesten kunde man hålla stången med....mera alkohol...
..och så var man fast i ett ekorrhjul med fotboja, hänglås, kättingar och handfängsel...

Det var ju mitt egna val, vadå en alkoholist går inte in i det helt frivilligt, det blir inget val, det fanns inga andra alternativ just då...
Men på något sätt krökar man inte bort all sin egna självkänsla, mycket trubbas av, men inte själens kärna...
Där man fortfarande är medveten om sin situation, men känner sig maktlös och handlingsförlamad, vet att det är fel...
Men man har inga andra val, det blir någon form av överlevnadsstrategi, jag har inget annat liv än att återgå till ruset,
allt det andra blir för jobbigt att ta hand om, man vill skjuta det framför sig, ända fram till begravningen, sin egna...

Man har inga val...tills den dagen man bara önskar att ens begravning kommer och förlöser en från ens problem, för flera har de hunnit bli...
När det inte finns något annan lösning, att antingen önska livet ur en eller göra allt det andra, som att börja om med livet igen...
Och med dess alla problemen som hunnit bli flera OCH en ständigt abstinens...
Jag förstår att det bär emot, men har man nått sin emotionella botten, ja då kan man inte falla längre ner, botten på brunnen är nådd...
Man har inget mer att förlora än att sakta börja kravla sig uppåt, hur mycket än brunnens väggar rämnar...

Det blir bättre men hela tiden kommer man att jämföra med hur "lycklig" man var tidigare, och vem vet, kanske har det hunnit förändras sedan senast?
För den som vågar sig att prova på så kanske det fanns lite lycka kvar, ..ett litet tag...

För mig finns det ingen olycka i världen som kan göras mindre olyckligt med alkoholen, det kommer andra olyckor i dess spår...

Just nu är jag inte glad, men inte heller olycklig, ingenting jag kan snabbt förändra med annat lyckotillstånd...
Bättre att rida ut stormen och tänka på..."att acceptera det du inte kan förändra..."
Om det inte fanns några downs, hur skall man då veta när det blir några ups?

Att ge livet lite vidare ramar och skapa tillåtelse för både med och motgångar, och lära sig hantera dem...
Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...

/Berra

Berra, du överträffar dig själv gång på gång i förmedlande av din tankar! Du verkar ju helt nykter:-)
Kanske därför de verkar så klara.
/Fenix

...lite av livets "goda" som alkoholen medför, i ett annars ganska så uttråkat fucking vardagsliv...

Jo jag vet, jag har en likadan fru därhemma, som känner livets tristess med att vara allt detta du nämde, upp-passerska, uttagsautomat etc...
Allt hon gör är att laga mat, och tvätta kläder, och hennes tid blir när ungarna har gått och lagt sig...
Hon kan t.om spela in kvällens TV-program så att hon kan få tiden att titta senare när allt har lugnat ner sig...

Självklart skulle det sitta finfint med ett glas vin också, så att man riktigt kan komma till ro, men då somnar hon...
Och man kan ju då fråga sig...varför gör hon det inte då?

Kanske för att hon gör prioriteringar, väljer att tid för att möjligen dricka gör hon bara på helgkvällar, och då med början tidigast vid middagen eller möjligen tillagningen av den, eller när hon går på kalas eller fester, det är hennes "time-slot" för ett möjligt alkoholintag, annars oftast inte...
Men självklart ingen regel utan undantag, visst slinker det ner något glas mitt i veckan, men då oftast bara ett eller möjligen två...
och varför dricker hon sig inte full, eller håller en konstant alkoholnivå med ett långsamt och konstant drickande..?
Troligen för att hon inte är disponibel som alkis, eller så håller hon sig själv i en övervakande kontroll, hon vill ha kontrollen...

Hennes man (jag!) är inte en sådan, när jag har givit mig själv "tillåtelse" så är det rockn'roll, jag dricker tills jag når min nivå, och är inte nöjd förräns den är uppnådd, bjuds det inte på mer, så dricker jag före eller efter tillställningen, eller så skiter jag att gå på "torra" eller snåla tillställningar...
Allt som inkräktar på min alkohol-nivå är ett hot, och jag har lärt mig att komma runt problemen...
Jag ser alltid till att det finns material och tid för min konsumtion och allt annat utgör ett hot mot den...
Finessen är borta, det dricks direkt ur ölburkarna och gärna helst vid dörrtröskelen på fredagseftermiddagen, min time-slot var öppen just då!
Det fanns inga öppningar för några improvisationer, kunde inte ta bilen iväg och hälsa på någon då, inte hämta ungarna heller...

Jag var "låst" i mitt egna drickande, det fanns inga andra rutiner som gick att få in, snacka om bakbunden och nöjd!

Min timeslot var ett tillfälle per helg när jag var yngre, innan dess någon gång per månad typ...
Nu var den från Fredag kl 17 till Söndag kl 01 och all den tiden var möjlig att dricka, och sova ruset av sig på mornarna...
Snacka om att fucka upp helgerna, tiden mellan bakruset och nästa fylla var ju bara ett eländigt väntande...
Vad var jag för sorts människa mellan dessa berusningstillstånd?

Är det ett värdigt kvalitets-liv?
Var det ett liv som jag kunde stå för, fångad inuti mig själv av en verklighetsflykt, på väg någonstans, vartsomhelst, men inte här i alla fall...
Bort ifrån allt, var jag inte nöjd med det "vanliga" livet jag borde ha haft, vad är felet..?

Om du vill höra sanningen, så är det alkoholen som trollar bort dig i en mental förförelse, en förälskelse uppbyggd på en falsk grund...
I sitt hemliga recept så ingår det att du vill ha mera av den, och den tar bort glädjen i allt det vanliga livet, bara du återtkommer till ruset...

Tar man bort det som driver den (alkoholintaget), så blir det oftast platt fall tillbaka till verkligheten, den där trista verkligheten...
Orkar man stå ut och vänta på att verkligheten ska självläka, så man finner glädjen med att bara befinna sig i nuet?
Tiden är olika för olika personligheter, och det behövs bara ett enda litet återfall, så har man blivit blixtkär igen, i något som egentligen inte finns...

Det enda som verkar finnas förknippat med alkoholen, är ett livslångt evigt lidande som eskalerar och blir stadigt sämre...
Åtminstone för oss som inte kan ha kontrollen, mår man inte bra av någonting, ja då ska det bort, det är min livsfilosofi...

En tagg i fingret, den tar man bort, men hur är det med en tagg i själen, ska den få sitta kvar?

/Berra

TACK för er respons :)

Ja du Viktoria......det kanske är som du säger..... jobb, hus, barn mm gör en kanske inte lycklig.
När jag tänker efter, så känner jag mig ofta ensam (undrar jämt vad alla andra gör efter jobbet, känns som att alla är så glada o har fullt upp med familjen) efter jobbet åker jag hem, fixar middag, ev kör något barn på träning.... sen tvättar en maskin, och är såååååå JÄVLA UTTRÅKAD!!!!!!!!!! :(
kan det vara därför jag flyr med mitt vin????
Man törs ju knappt vara ärlig, för jag känner mig ofta som en URUSEL mamma!!
jag gör så mycket, men får inte så mycket tillbaka. Mina barn hjälper inte till hemma, de kommer hem när de känner för, o det är mycket tjafs nu när de är tonåringar.... och jag är helt SLUT!!!!!!!
Blir så jävla arg, då jag rusar hem från jobbet kl 17 för att förbereda middag o sen dyker ingen upp förrän kl 19.30-20.30..... o jag blir så sur, för att jag borde tänkt på mig själv. Skitit i att åka hem o laga mat o ta allt hemma, o sitta ensam.... jag kunde ju åkt o tränat, o gjort nått kul för mig själv..... men kroppen är lagd åt sidan, för att få en mysig stund hemma med man o barn..... men de har sitt nu, o jag känner mig tom, ensam, uttråkad.
ibland tänker jag att jag inte är lämpad för detta liv, Svensson-liv eller vad det kallas.
Jag ska försöka att ta mig i kragen, göra mer roliga saker, gå på masage, behandlingar, träna, shoppa o träffa vänner..... för hemma räkna jag som hushållerska/passupp/mat-tant o uttagsautomat :(

Har du varit helt NYKTER i ett och ett halvt års tid???

Tack för dina ord Viktoria :)

Hej Berra!
du har rätt.... jag VET att jag kommer att dricka massor i sommar, kan inte stå emot..... och jag är väl en svag själ, för jag har inga lösningar på problemet, baar en massa jävla utsäkter :(

Jaaaa, VAD händer om jag utmanar min trygghet?? (vinet)
jag är rädd för att jag inte klarar av mitt liv, att jag kommer att förlova fotfästet, för ofta så är jag så uttråkad av mitt liv..... enformigt, rutiner mm gör mig så less :((

men det är kanske det enda rätta att göta, att prova min gräns

Igår sa jag till min man, att det skulle vara skönt att vara utan alkohol till midsommar (både för att minska på mängden + ganske gå ner i vikt??) .... och hanvet hur orolig jag är över mitt drickade..... men då sägr han... Ja, men det är ju så gott att bara ta ett glas vin eller en cider. FATTAR han inte??? jag kan inte ta ett glas!!! igår skulle vi dela på en flaska vin, hade inget mer hemma efter helgens drickande.... emn då han valde att bara dricka 1,5 glas vin..... så drack jag resten.... för jag kan inte säga stopp, som han kan :((((

jag ska försöka ta en dag i taget...... och hoppas att självkänslan o livet återvänder för mig :)

genomsyrar dina rader.Det verkar som du har distans.Härligt att läsa
.
Visst är det så att nykterhet inte betyder detsamma som ständigt lyckorus.Vi är de vi är.Jag är den människa jag är, jag blir inte en annan för att jag slutat dricka.
Men jag kan acceptera mej själv på ett annat sätt.Jag känner allt mkt tydligare,det jag tänker är mer riktigt,det finns inga nojor inblandade som hade med alkoholen att göra o som fördunklade sinnena.
För så var det ju.

O allt går att lösa,allt vi går igenom går så småningom över i ngt annat,bättre,efter regn kommer sol osv...livet är ju sådant.Sen beror det ju på vilken slags människa är jag?Rationell?Känslomässig?
Själv är jag så jäkla emotionell så jag behöver sparka på mej själv ibland,det,då, är ändå ett mycket bättre sätt än att ta till den där berömda flaskan......

Det är nog inte smaken som är god, det är dess verkan kan jag anta...
Jag tycker efter 2,5 år att rödvin luktar unket surt skit igen precis som den gjorde i barndomen...
Men när jag drack så luktade den underbart, precis som nymalet kaffe, förväntansfulla smaken, minnesbanken...

Och det är väl på detta du bygger dina förväntingar, en total avkoppling, en frikoppling från vardagssysslorna, en flykt..
OK en pavva vin om dagen låter ju inte så hårt, men en ständig berusning om än liten...
En femdagarsflykt av fem dagar möjliga, du vänjer kroppen vid att vara mentalt frikopplad av alkoholen...

Är jobbet ditt så jobbigt att du förtjänar dess verklighetsflykt varje ledig dag, är det din belöning efter en hård arbetsvecka?
Denna vecka är det en 4-dagars vecka, du jobbar alltså 20% mindre, kommer du att dricka 20% mindre i nästkommande helg då också?

Du verkar ju vara helt medveten om din kommande semester, och din fasa över alkoholen...
Du vet om den i förväg, men tänker du på något sätt motarbeta händelseförloppet så att den tar någon annan utveckling?
Finns det några drastiska lösningar du kan ta dig till så här innan?

Min eldsjäl till att lägga av med alkoholdrickande blev att jag testade mig själv, jag prövade att svälta ihjäl den...
Alkoholberoende är som en självdrivande motor, så länge du matar den, så länge går den...
Och ibland är den som en herrelös motorbåt som bara åker runt i cirklar, till slut kör den upp på land och kraschar, eller kör över någon...
Så länge det finns något i tanken så kommer den att fortsätta..

Efter en nykter period så började fördelarna växa sig allt starkare, och jag insåg hur förbannat puckat man hade tänkt...
Man tillåter precis vad som helst, så länge det inte inkräktar på ens alkoholkonsumtion, min napp och snuttefilt, min trygghet...
Men vad händer den dagen då du utmanar den tror du?

Vad händer den dagen du utmanar din egna trygghet?
Vad händer den dagen du tvingas flytta till en annan stad, jo man får skaffa sig nya vänner på ett lokalt plan...

Att utmana är det enda sättet att pröva sina egna gränssättningar...

Och sedan kan man ju tänka, är jag feg?

/Berra

Hej Modesty, fint att se dig igen.
Vet du, jag hör till dem som tror att man inte blir automatiskt lycklig av hus och barn och jobb och allt annat som är yttre förutsättningar. Förmågan att kunna känna lycka sitter inne i dig och hör ihop med självkänsla och förmågan att acceptera tillvaron, att våga känna...

Flykten, ja du, som jag också funderat och kännt skuld över varför jag måste fly med hjälp av alkohol, när jag har allt detta...tristess var en av mina största anledningar. Sen ljög jag lite från första början då jag skrev här, visst jag har det där huset, det där jobbet, den älskade maken osv, men jag var inte alls nöjd. Huset må vara mitt, men jag tyckte när jag jämförde med andra att det var fult och omodernt, och skämdes över min 10 år gamla soffa - provade köpa dyra designmöbler (kopiera inredningstidningar) det hjälpte inte, suprise!
Jobbet som var så bra, gjorde eg bara att jag kände mig otillräcklig - och ska sanningen fram var det ett högst ordinärt jobb - vad är ett bra jobb? Det har blivit väldigt provocerande att idag säga att man inte har ett bra jobb. Pinsamt liksom - därför låtsas många att jobbet är stimulerande och självvalt (mycket modernt att välja själv)
Alla ska toktrivas och ha de jobben man VALT, inte de man bara råkat få. Skulle vi inte lite inners inne vilja vara den där personen som fotas i lite avslappnad pose på sin nybyggda altan i lärkträ, där man kopplar av efter en dag på sitt kreativa, utvecklande, beundransvärda/avundsvärda arbete. Vi ska så att säga vara vår egen lyckas smed i allt vi tar oss för, på jobbet och privat. Lyckas du inte med det ligger felet hos dig själv.
Maken då - jo visst älskar jag honom, men vår relation var rätt sliten med tanke på allt festande och alla missförstånd och besvikelser som följer i alkoholens spår. Vi han ju dessutom inte med speciellt mycket kvalitetstid eftersom mycket av den lediga tiden gick i bakfyllans tecken (bakfylla i dyr soffa på avbetalning är lika jävlig som vilken annan bakfylla somhelst - surprise nummer 2!).
Så kontentan blev att jag kunde rabbla upp alla de parametrar som ska bevisa att jag har ett "kvalitets-liv" men de betydde faktiskt inte så mycket. De fanns där i fysisk form, men det var bara en kuliss egentligen. Ärligt talat, vem som helst kan skapa kulisser - det är inte det som gör oss till harmoniska människor som har förmåga att känna lust och njutning inför livet vi begåvats med.
Vem som helst kan ju bära ett fat med limefrukter/kronärtskockor i motljus genom köket liksom, men vad faan betyder det egentligen?! Att vi KÄNNER lycka, eller att vi SER lyckliga ut?? Framförallt är handlingen meningslös om ingen tittar på eller fotar : / Och vad är det för kvalitet på ett liv som bara kan existerar genom andras ögon?
Du Modesty, slutsatsen jag iallafall drar är den att utan den där goda självkänslan kan den sanna, rena lyckan lik förbenat inte infinna sig. Alkoholmissbruk och självkänsla går inte hand i hand. Men jag kan lova dig att idag, efter ca ett och ett halvt års nykterhet har den börjat återvända med stormsteg!

Oj, det blev långt. Du fick igång mig här eftersom detta är något jag själv funderat mycket kring: )
Önskar dig motivation och tillit till att du kan om du vill!
Kram från V (som slutat ha lime på stora keramikfat, jag har ändå aldrig fattat vad man ska göra med dem om man inte har dem i drinken? Vem tusan förbrukar så mycket lime?)

men det är inte jag :(
Jag läser o följer många på detta forum, har själv skrivit inlägg då och då.... och konstaterar att för många av er, så går det så bra, men här är det jämna plågor :(

Hela denna helg har jag druckit, varje dag, o mitt mål att bara ta ett glas vin, funkar inte!! Det blir snarare en flaska/dag, så denna helg..... blev det väl ca 5 flaskor, 5 dagar ledigt, som för mig blivit ett helvete!! Fast det är ju inte flaskor, utan dessa helvetesboxar jag släpar hem!!!

JAg LÄNGTAR till jobbet, för så länge jag har att göra, så går det bra. MEN så fort det är helg/ledigt då är det ju såååå gott och smutta vin vid matlagning/grillning/städning/solande/TV-tittande..... ja, till typ allt :(

JAG FASAR för semestern!!!!

Men till alla som är så duktiga, hur gör ni???? Och säg inte att jag har dålig karaktär

Jag har en underbar familj, vänner, jobb, hus mm.... men vinet har blivit min belöning för att jag ORKAT med dagen, haft tufft på jobbet, tjafs med barnen, mycket att göra hemma..... det är så SKÖNT att få gå in i dimman ett tag, o fly..... för jag gissar nu att det är det jag gör, flyr! Men från VAD???? tycker jag har så mycket att vara lycklig över, men ändå söker jag mig till flaskan o ruset

Börjar fundera på om barnen börjar ana, då vinglaset alltid står på bordet, att jag inte kan skjutsa dom till vänner o träning, har så dåligt samvete, och en del av mig vill sluta helt, men den andra delen bara längtar efter vinglaset..... o den njutning det ger mig. Och tanken på att sluta helt, då känns det som att jag skulle dö, livet vara slut mm......

gud, varför ska det vara så förbaskat gott med rödvin????

nu är livet tungt :(
3 veckor till semester, fester o alkohol :((((((
ÖNSKAR jag hade karaktär att bara kunna säga nej........

...men inte vilken Måndag som helst, utan en LEDIG måndag, en nationaldag...
Och det är nog den bästa Måndagen på myyyycket länge....

Den har visat sig från sin allra bästa sida, rena sommarvärmen, och jag har njutit av varje minut...
Lite skönt ändå att vi svenskar inte har hunnit belägga den med någon tradition ännu, tänker då mycket på våra grannar baggarna..
Vi umgås med en norsk familj och jag har tidigare varit lite avundsjuk att de har gjort den till en sådan festlig dag, den syttende mai...
Men så är de som oftast bakis på jobbet den 18:e också, och det är ju inget jag är avundsjuk på, heller...

Mitt aktiva deltagande av den ganska nya svenska nationaldagen blir att nu och framledes...enbart att få njuta av den...
Många år i dess början så behövde jag jobba på den, och den fick aldrig den dära raketfarten alla hade pratat om..

Och för många svenskar har den svenska flaggan och vara nationalistiskt blivit synonymt med att vara nationaldemokrat,
i en politisk skugga och och en bitter bismak av rasister och vajjande naziflaggor...
Taxichaffissarna som inte fick märka upp sina bilar med den svenska flaggan, och köttförpackningarna fick nästan inte längre bära den svenska flaggan...
Vad är vi för svenskar egentligen, vågar vi inte stå upp för vår svenska fana, slå oss på bröstet och vara stolta över vårat eget land...
Det betyder inte att alla andra är sämre, eller att vi är bättre än "dom", EN dag om året får vi svajja med våra flaggor och vara stolta över vårat egna land...
En dag om året...!
Titta på vårat gannland längre ner, Danmark, där finns dannebrogen på vart och vartannan produkt, och de heter något med..t.ex DANfoss osv...

Jag kan nog tycka att vi skulle våga vifta lite mera med vår svenska flagga, inte bara i gösstaken på båten, och en liten vimpel på flaggstången...
Men så tycker jag väldans mycket också, om nästan allt, har aldrig haft vett att hålla käft, ...heller...

Så idag, gör jag ett "bokslut" på min ledighet, som jag brukar, en sorts sammanfattning av min ledighet...
Sluter mina ögon..vänder blicken inåt (tredje ögat som de pratar om på yoga-meditationen), och låter tankarna tala till mig...
Är jag nöjd med min egna tid?, har jag förvaltat den bra?, kunde/borde jag ha ändrat på något?, hann jag njuta av den?
Finns det något som var bättre än tidigare ledighet, som jag kan anamma till nästa helg?, hann jag med det som jag hade förväntat mig?

Som ni ser..!, tusen frågor jag ställer till mig själv, men inte så "sakliga" utan mer åt känslohållet...
Och vad håller jag på med?, jo jag försöker "lära mig" att få kontrollen, kontrollen över mitt egna liv, ett stadigt handgrepp...
Det allra viktigaste för mig är att inte utsätta mig för en negativ stress, då klappar jag ihop av pressen, och då gäller det att "lyssna" på mig själv...
Irritationen går upp, jag bli lättretlig och inåtvänd, och avbryter jag inte den negativa spiralen, ja..då barkar det åt helvete!
Så jag vänder ut&in på mig själv, ser mig från ett yttre perspektiv, och lär mig objektivt se och höra, vad håller du på med Berra, just nu?

Det är ett nytt "påfund" av mig själv, jag betraktar mig själv, och lär mig läsa mina egna reaktioner, snabbare..
I mitt "alkoholiserade" liv så fanns det hela tiden en "nödutgång" med hjälp av alkoholen, jag kunde lämna mig själv, snabbt...
Nu kan jag inte det, längre...
Så det finns massor av fallgropar där jag måste hinna se mig själv innan jag snubblar i groparna...

Och vet ni vad?, det har börjat funka...
Jag har idag mycket närmare till mina egna känslor än vad jag hade tidigare, och det kanske är ett måste, för att det ska kunna funka...
När jag håller på att brisera, släpp vad jag har för handen precis då, sätt mig på sidan av och betrakta hela situationen, är detta hela världen?
Knappast, men bara en väldigt irriterad Berra som håller på att bli skogstokig, man kanske skulle le åt hela saken???
Och då rinner skiten av mig, och jag kan bara sitta&titta mig runtomkring, detta är inte hela världen....

Hela världen för mig är att få leva i samtiden med den, och uppleva den, i realtid, inte försöka leva upp till en massa uppoffringar...
Leva på minnen, det kan jag göra i graven, här ska skapas nya hela tiden....

När jag tokjävlades med en Molly (expanderbult för gipsskiva) i fredags och var på väg att sätta hammaren i gipsskivan av ren frustration...
Så följde jag med blicken en svettdroppe från min näsa till trägolvet, mellan mina bara fötter sprang en silverfisk, och sedemera började dricka av droppen...
Då föll det sig för mig, att jag måste vara en jätte för silverfisken därnere, och minsta lilla rörelse med min fot skulle krossa honom..
Jag fullt upptagen med att hacka nya hål i väggen ca 2 meter upp från golvet, och en liten liten felaktig rörelse med foten, och jag skulle ovetandes släcka ett annans liv, det kändes märkligt plötsligt...

Jag hade inga problem med att slå ihjäl den trettioelfte myggjäveln som var på väg att ge mig full sysselsättning i natt med kliande myggbett,
båda äro de skadeinsekter, men den ena ger mig mer besvär än den andre, och det rättfärdigade mig att skicka en art till insektshimlen snabbare än den andre.
Ibland känner man sig som en gud, och kan bestämma vilka som får leva eller inte...

Tidigare i mitt liv hade jag inte ens bestämmanderätt om jag skulle få vakna upp med ångest eller inte...
Det är en liten mer bit av kontrollen jag har idag...

Är det en rätt utveckling?

Jajemänsan

/Berra

Jag menar Ska ta det till mig. Jag är också nykter men är lite snabb i bland på tangenterna och i tanken
:-)

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Dag 155.

Varit ute på flertalet fester på sista tiden. Sett många dricka, och inte en tanke, eller minsta sug att hänga på.

Snarare känner jag fördelarna genomsyra hela tillställningen för mig, att ohämmat leka med barn, äta gott och skratta. Bilen hem, och klippa gräsmattan på söndag förmiddag är en ren fröjd. :)

Livet är inte bara dans dock, bearbetar mycket från min separation fortfarande, och även fast det är bra att alkoholen inte är en del i det bearbetandet, så är ju inte nykterhet någon säker väg mot perfekt lycka heller.

Däremot börjar jag reagera mot alla som har "intresse" i alkohol, allt snack om vilket vin, provsmakning, vilken whiskeysort är rökigare än den andre...

Lyckos MIG!!! för jag har inte bara kramat Lelas, men också Mr Pianoman! De fick ju
bara en kram var, men jag fick TVÅ!!!

Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har kramat Lillablå! :-) Lyckos mig! <3

/H.

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!

En JÄTTEKRAM tillbaks till dig Tekla!

Jag försöker åxå göra saker som JAG mår BRA av :)
Nu i helgen har det blivit mkt sol, som jag älskar!

Men tyvärr har stunder av tårar och besvikelse funnits då sambon blev "den där andre" som jag ej uppskattar. Som lägger över all skuld på mig, är arrogant och spydig.
Han har berättat i helgen att han ej anser sig ha problem med alkoholen!! Jag behöll mitt lugn men inom mig var det KAOS!
Fan, för bara två veckor sen var han ute hela helgen och drack, Berättade sedan för sina barn och gick till AA tre ggr.
Tillhör väl sjukdomsbilden, att pendla mellan insikt och förnekelse.

Jag tänker just nu: att jag SKITER I HANS PROBLEM! Jag har också överlämnat hans drickande till honom och ska försöka hålla distans.
HANS val. HANS liv. HANS problem.

Kramisar till er alla!

Hej på er alla som läser.

Jag måste skriva här igen och berätta vad som händer.
Jag mår bra och har börjat jobba igen, men har släppt en del arbetsuppgifter som jag hade innan, det känns skönt. Hoppas jag bara kan hålla mej ifrån dom i längden. Måste tänka på mej själv!

Min sambo dricker men det känns som det blivit lite mindre, kanske inbillar jag mej men han drack inget igår vilket han skulle gjort innan. Han har det jobbigt på sitt arbete men har fått tag i ett annat som han ska börja på nästa månad. Jag tycker att han berättar mer för mej om vad han känner, ett litet framsteg.

Jag har läst att det finns många orsaker till att dricka men jag tar varje dag som den kommer och försöker att inte känna för mycket i förväg.

Jag gör saker på helgen som jag vill och sen får han bestämma om han vill med eller inte, jag åker ändå och ibland bestämmer vi tillsammans.

Han sa till mej förra helgen att han tyckte jag blivit så mycket lugnare nu, det stämmer nog för jag har överlämnat hans drickande till honom och jag försöker hålla distans till det. Än så länge går det bra.

En JÄTTEKRAM till er som kämpar därute!
TA EN DAG I TAGET OCH GÖR DET BÄSTA AV DEN!

är i veckan som kommer en röd dag om jag inte minns fel......nationaldagen

Jag hade druckit nu när jag stavade så krokigt i inlägget här ovan....:) men det hade jag inte...ibland flyger fingrarna över tangentbordet alldeles för fort o jag var lite trött med efter en dag i min trädgård o på stranden......
Visst är det så att tunga droger är mer livsfarliga än alkoholen...eller att det är lättare att sluta med alkohol o komma tillbaka till den sociala verkligheten än med tunga droger.De tunga drogerna är nog inget man bara "provar på" som ungdom den är alldeles för lätt att sugas in i.Förfärligt tragiskt egentligen hur kroppen kan bli beroende.......
Cannabis o alkohol är väl mera så att unga provar på o sen växer ifrån i takt med den sociala världen ställer krav på en med jobb/äktenskap/barn/fritidsintressen...ja livet tar en annan vändning o blir mer seriöst.
Vet inte hur många procent av ungdomar som provar alkohol/cannabis som verkligen fastnar i de drogerna.
På 70talet när jag var i 20årsåldern provade jag hasch,några gånger,det var ingenting jag fortsatte med....däremot alkoholen då.

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

kommentarer. Idag känns det som om blir det en fin dag. Nykter. / mt

mycket visdom det kom här i 2 inlägg !!

Vi som bär beroendesjukdomen utvecklar en speciell relation till varandra eftersom vi vet hur det är att ha denna sjukdom. Vi kan ha helt åtskilda världar i övrigt men i just denna beroendevärld är vi helt, intimt, bekanta med varandra. Just därför är vi så uppmärksamma på små, subtila, tecken som visar att något inte är som det är. Vi blir väldigt sensibla, "avkännande" mot vår omgivning och kan omedelbart känna av stämningen i ett rum när vi kommer in. Just därför är det som du säger Viktoria att vi omedelbart förnimmer den lilla, lilla, skillnaden i uttryckssätt och kroppsspråk hos människor runt oss, mer hos folk som har vår sjukdom men även hos andra "normala". Därför är det nästan kusligt när vi kan avgöra vid första träffen om en person är "en i gänget", både medberoende och beroende. " It takes one to know one" !! Jag vågar påstå att det är en av hörnstenarna i behandlingen av beroende att vi har den identifikationen som finns mellan beroende/beroende liksom hos medberoende till medberoende. Jag vet vad det innebär att ha sjukdomen och ingen kan lura mig eller ljuga för mig för jag har använt allt själv.

Och Viktoria, första (minst) året ska, måste, allt utom den egna nykterheten gå före precis allting annat. Där finns inget som helst alternativ. Att hitta ett nytt liv med alla förändringar är ett heltidsjobb. Man brukar säga att för att kunna hjälpa andra, kunna ge av sig själv, måste man ha en långvarig stabil nykterhet på minst 3 år. Jag måste först lära mig själv att sätta gränser, att inte uppslukas av andras problem så att jag själv riskerar min nykterhet. Det är så lätt att som nynykter, när man går på Rosa Moln, att försöka få alla andra att fatta att det sååååå underbart !! När de sen inte gör som jag vill så vänder problemet och kastas tillbaka på mig själv. Riskera inte det !! Mata din baby i lugn och ro så den blir stark så kan ni tillsammans börjar hjälpa andra ! Det är bäst för alla parter ! Och det är inte på något vis syniskt eller ful-egoistiskt !! Och Viktoria ! Du och jag är så lika !! Vi har gått igenom samma saker och är nu på rätt väg tillsammans !

Och det absolut bästa sättet att hjälpa andra är att berätta om sitt egna liv, hur jag har gjort för att få ett bra liv. Då är det upp till mottagaren om den vill lyssna eller inte ! Jag tvingar inte på någon några råd ( annat än i undantagsfall) utan berättar så som jag fått berättat hur vägen till nykterhet ser ut. Det vägvalet är helt valfritt.

Och Mulletanten, det är nog kanske så att de som skriver här följer det som forskningen kommit fram till vad gäller behandlingen på Nämndemansgården : 1/3 del tar raka vägen till nykterheten, 1/3del tar ett återfall och återvänder för att sen stanna och 1/3del försvinner ut i kylan igen. Vad jag kan se här så är det en del som tror att de friska när de varit nyktra en tid och tror att de kan återvända till sitt gamla liv. Det går ett tag men sen rasar det igen, vår nykterhet är ALLTID en färskvara.

Personen jag skrev om här ovanför har haft en drog- och alkholfri period på 9 år.

Vad jag verkligen skulle önska är att alla här på forumet skulle få vara med på AA's och Al-anon's konvent runt om i Sverige !!!! Att känna den obeskrivliga glädje och kärlek som finns hos människor som kanske bara möts 1-2 gånger per år är fullständigt overklig !! Tänk när man träffar bekanta och man ser att de är där och de är levande, leende, människor med ett öppet sinne som kramas hårt och länge i glädje över återseendet ! I inget annat sammanhang har jag hittat en sådan oreserverad glädje över att mötas ! Just nu pågår Visby-konventet och jag är lite avundsjuk på dem som är där !! Men jag och frugan åker till Landsmötet i Malmö första helgen i augusti och jag kommer definitivt till Gullbranna i Halmstad, ett ställe som jag INTE missar !!

Ha en bra dag och gör något fint för nykterheten idag !

redan efter två glas.... men så subtilt och svårt att sätta fingret på. Försökte igår beskriva för Mm hur det var just efter de "två sociala glasen" i mars när jag hämtade honom. En något annan ton och en förlorad omtanke, ett i nyansen förändrat gensvar... En lättväckt irritation. Har också märkt det i telefon när han varit på resor. Jag är väl också specialist fastän jag varit omedveten om inlärningsprocessen som pågått i hela mitt liv. Min far drack redan när jag föddes vilket ansågs helt naturligt på den tiden och i hans familj. Familjen från mammas sida omfattade alkoholen som en naturlig del i hans liv även om mönstret var ett helt annat från den sidan

Den iskalla handen som kramar hjärtat tror jag vi medberoende vet alltför väl hur den känns - det är väl den vi vill skydda oss ifrån genom önskan, som blir till tjat om löften och garantier. Och genom meningslös kontroll.

För lite mer än ett år sen åt Mm och jag lyxmiddag på lyxkrog i Stockholm. Många rätter med tillhörande utvalda viner. Ett par som satt brevid oss var kanske 5 steg för i 11-rättersmenyn och det märktes tydligt hur berusningen framsteg.... även om allt var på en ytterst respektabel och lustfylld nivå och kvällen var genomgående trevlig. Hör till sånt även jag kan sakna. Men också med lätthet avstå ifrån med tanke på priset - och då tänker jag inte på notan.

Jag tänker också på dem som inte syns till här, särskilt de som var aktiva när jag började läsa. Mitt nick som jag hade svårt att "hitta på" blev en omsvängning av Tulleman som skrev då vid jultid. Jag lekte med ord och kom på Mulletant och tyckte det kunde passa... Sen kom Mullemannen som (sporadisk) deltagare (alltid närvarande i mitt liv som kära S och en del andra benämingar) och nu är fylletanten Lisamari här. Jag uppfattade också här på forumet redan i början när "samtal" ändrade ton och personer sen försvann. Känns sorgligt... Lika glad blir man när nån hör av sig och det går bra. Också faktiskt när nån hör av sig för att få stöd när det gått fel. Det blev långt. Nu ska en bokhylla tömmas. / mt

din stil och klädsel låter det som Mullemannen.... sommarpojkar får gärna se ut så!
Önskar dig en skön söndag! Och måndag!!! / mt

Adde, ang detta med kompisar och återfall: Jag har ju inga AA-kompisar (eftersom jag inte går hos AA), men kan reagera starkt för de man lärt känna här på forumet och i verkliga livet, och som försvinner eller på annat vis gör mig varse.
Den känslan är ju ganska stark. Man vet. Ibland är jag helt 100 på att någon druckit, fast inget skrivits/sagts om det. Konstigt? Små, små nyansskillnader, som jag aldrig kunnat föreställa mig skulle anas i det skrivna ordet. Inget kroppsspråk, inget lätt höjt tonläge på rösten, inget flackande med blicken...ändå. Eller är jag paranoid? Kanske...Eller är det för att jag i egenskap av alkis tillhör expertisen (inte så mycket att slå sig för bröstet för förvisso, min läkare frågade mig trött en gång: Är det du eller jag som har en halv mille i studieskuld Viktoria?? jag är hypokondriker)

Det jag eg ville komma till är detta, att jag blir så rädd och ibland uppgiven när någon börjar dricka efter en längre tid. Jag blir så rädd att jag ibland vänder ryggen till. Värst är det när någon börjar efter en tid som bara är något längre eller lika som min. Då kan jag känna ett sting av hopplöshet. Hjälp, nu kommer det, liksom. Alltså: jag blir nedslagen för deras skull, men minst lika mycket för min egen - i förväg...??
Konstigt kanske, negativt tänkande, men varför skulle jag klara det om inte den, eller den, eller den gjorde det? Hamnar i denna tankekarusell ibland, men har hittills lyckats bryta den.
Jag är inte som du Adde, men tror att det har att göra med att min nykterhet fortfarande är en baby. Dvs, jag kan inte stötta och hjälpa någon som faller och faller om och om igen. Jag blir en egoist och håller med båda armarna om min egen baby, vänder lite ryggen till så ingen kommer åt den, och har således ingen arm att hålla ut till den drunknande. Alltså är jag inte mycket att hänga i julgranen. Jag är med dig i medgång och i osäkerheten och i vacklandet, men om du faller vet i tusan om jag är där liksom. Jag kanske matar min baby just då....kan du, Adde förstå hur jag menar? Jag vill fråga dig, du vise man, om du tror att jag är nykter på fel sätt? Jag känner mig synisk och egoistisk emellanåt, medans du verkar så trygg i din nykterhet och har tillövers för alla, även de som kastar sig tillbaka om och om och om igen...Kram

(hoppas att jag inte provocerar någon nu - om så är fallet - läs om inlägget och focusera på min rädsla istället för att tolka det som kritik <3 ibland är det svårt att läsa det skrivna ordet utan att lägga på sitt egen tonfall, den egna självkritiska rösten...den som vill ankalaga)<3

Jag lovar att jag skulle skriva en bok, om bara någon ville publicera den, jag tror att jag har lite av den litterära gåvan...
Jag ser nu att jag har en fantastisk förmåga att kunna utrycka mig med skriva ordet, visste det inte tidigare, eller har väl aldrig försökt skulle vara mera riktig...
Forumet och nykterheten har drivit fram nya egenskaper hos mig, som har funnits inom mig, men tidigare undertryckts...

Det händer saker med en när allting inte är som det brukar, en förändring som jag just nu gillar hos mig, jag är mera i verkligheten känns det som...
Ingenting som "försvinner" dagen efter, ingenting som jag försöker förtränga eller ta bort, jag finns här...hela tiden typ!
Är det läskigt då?, näe knappast, men lite pirrigt ändå, jag har ju kontakten med mig själv hela vägen.

Jag har också lärt mig att inte ta saker för givet, livet är föränderligt och det utvecklas...
Såg på nyheterna ikväll, alkoholförbrukningen hade minskat ifrån 10,6 till 9,1 L ren alkohol per man och år, sedan 2004...
Mest i åldrarna +40 för män!!!, hallå är jag inte ensam, eller är det min förbrukning enbart som givit resultat..?

Jag gläds åt det, för det måste betyda mindre bekymmer för flera personer, och deras anhöriga, är inte det bra?

..och så lite ur Berra's närvarokalender...

De här senaste dagarna så har "Gud varit oss nådiga", om det nu finns någon...
På ren svenska så skulle man kunna säga att det har varit bra, eller riktigt bra t.om...

Jag befinner mig mitt i livet och har full närvaro, vädret har varit kanon och mina göromål ligger i tiden och skapar mig god tillfredställelse...
Jag känner mig riktig nöjd med livet för tillfället, vi befinner oss familjen på landet (ensamma) och har massor av kul "måsten" vi pysslar med...
Tiden rinner iväg, jag är skitigt, svettig och full med skrapmärken, dvs som jag brukar se ut på sommrarna...
Myggbetten kliar och jag luktar brandrök, orakad och allmänt "snuskig", men fan...jag trivs..
Meckat och byggt, bubbat och slitit, och jag har hela tiden haft koll på...anti-tiden, ingen stress!
Idag har vi varit ute från det vi vaknade tills myggen jagade in oss, från tio till tio
Solen har stekt min ledbrutna kropp, och den hettar under T-shirten...

Har gått och lagt mig sent, och redan vid tvårycket på natten börjar det ljusna så pass mycket att fågelsången sätter igång...
En halvtimme med både falldermusakrobatik, fågelsång och blinkande nattstjärnor, och så jag ...där med full närvaro, jag finns med..

När vi käkade gyllenbruna köttbitar från grillen hittade frugan en "nollbira" i kylen, en övervintrad Spendrups, och gisses så god den var!
Jag är verkligen en som gillar smaken av bira, inte bara den tidigare berusningen....
Måste ladda på en back hit ut å de snaraste, och sluta "dumsnåla" när man är nykterist, jag kan visst skämma bort mig med nollbira..

Nu på kvällen/natten hör man ett svagt dunka-dunka musik från en av grannöarna, och tonårskrik, och jag tänker bara...
..så skönt att inte jag är med, och det är nog en av de märkligaste tankarna jag har haft på länge, börjar jag bli gammal?
Det är inte likt dig Berra, men så är du under en kontinuerlig utveckling också, allting är sig inte alltid likt...

Och bland det viktigaste i mitt liv är, att jag får vara med att bestämma, det kunde jag inte förut...
Och just nu så känner jag varken för dunka-dunka eller tonårsskrik, det är min valfrihet...

..alkoholen inskränkte min valfirhet, jag är fri att göra vad jag vill, så länge jag inte tar det första glaset...
för jag har en viktig date, en flyguppvisning med fladdermusen, och en discoshow i slow-mo med stjärnorna...

Det kan tyckas vara i all sin enkelhet ganska så små prioriteringar, men för mig är de stora, det är min kontakt med livet...
..och jag vill inte gå miste om mer just nu...

/Berra

Ja, vi har bott i Spanien under en period och deras dygnsrytm passade oss otroligt bra. Så vi håller kvar vid den lite, och särskilt när det är så här varma dagar! Då är det gott med mat när det svalnar av lite framåt kvällen. :-)

/H.

mysigt. Ha det gott tillsammans. / mt

är som en iskall hand om hjärtat när en vän tar ett återfall med droger lååååångt från Sverige och hemmagruppen.

Att sitta och chatta med en i real tid som inte alls är sugen på att lägga av och inse att det kan sluta precis hur som helst är djävligt jobbigt. Jag har ju aldrig pysslat med droger själv men har hört från narkomaner att det är svårt att bryta själv, betydligt svårare att bryta än med alkohol. Och att narkomaner är som vi alkisar att det som "förlorats" under en längre tids uppehåll ska tas igen, med råge. Och då är ju droger så mycket farligare.

Jag vill ju så gärna hjälpa till att bryta. "Acceptera det du inte kan förändra............och förstå det" !!

Jag vill inte gå på en begravning till pga droger.

jag har insyn i det där....ibland när jag är ute o går här i min stadsed eller i förorterna,tex när jag är ute o fotograferar o spankulerar kommer det en haschdoft förbi mej med vinden,någon har nyss röt från ett öppet fönster tex eller det kommer från kläderna,det händer emellanåt,det är så att det har blvit modernt att röka cannabis igen som på 70talet o det är LÄTT att få tag i lika klätt som att gå in på systemet.Mern jag tycker,drog som drog,det är lika illa när det missbrukas.

Vet ni? Jag är stolt över min man. Han jobbar på bra med sin nykterhet. Heja honom! :-)

Nu har han tänt grillen, och jag skall lyfta ändan från datorn där jag har suttit och jobbat i flera timmar trots att det är den första riktiga sommardagen i år... sånt är livet med eget företag. ;-)

Var rädda om er, vänner!
/H.

igen. Hur sjunger Winnerbäck... "jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams..." Det skulle jag, om jag lämnade dig nu, som sången heter. Men just nu känns det inte aktuellt. Det finns så mycket som är smärtsamt och svårt. Mycket har vi tagit oss igenom, även att ta oss upp ur detta hål som jag föll så handlöst i torsdags. Jag tror ändå att det förde något gott med sig, vi har pratat om sånt som behövde sägas. Nu går vi vidare, ikväll känner jag att vi går samma väg och åt samma håll. Tack för värmen som jag saknade igår. Kram / din mt

med alkoholförbrukningen !! Nyheterna toppas av att alkoholförbrukningen har gått ner i Sverige. Det är väl bra ? Eller ?

Vad gäller tablettförbrukning så har vi intagit första platsen i Europa. I Stockholm använder ungdomar mer hasch än alkohol.

Forskarna förstår inte varför alkoholförbrukningen går ner.

Nähänä !

är; vägen fram till själva "Beslutet", eller Vad som verkligen fick er att ändra kurs. Läser mest om hur ni inte druckit alkohol på si eller så länge, gläds med er, men det jag verkligen undrar är, hur bar ni er åt att sluta? VAD var det avgörande steget? VAD gjorde att en dag utan alkohol blev två och sen fler? Berätta gärna, jag får inte till det alls. Fattar inte hur jag ska få hela mig samlad att verkligen vilja sluta.

du kommer långt med en ärlig önskan om att sluta dricka. Att lära sig att ta efter de som gått före och använda deras erfarenheter för din egen skull. Läs runt här på forumet och fortsätt skriv så hjälper du dig själv och andra !

Blir så imponerad av er alla som satt ned foten inom er o tagit ett beslut. Jag kan inte det. Har kämpat med alkohol i många år men kan inte förmå mig till att verkligen göra slut. Kampen inom mig handlar om "jamen, du dricker ju inte så mycket o just idag är det ju helt ok, precis vad du behöver, vad ska du annars göra???" kontra livslängtan o den innersta medvetenheten om att jag flyr o mörkar något jobbigt, medvetenheten om att dricker jag idag påverkar det morgondagen när jag är bakis o inte gör det jag skulle behöva, osv. Är så jäkla medveten men ändå helt oförmögen att ta det där beslutet som ni andra gjort. Deppigt. Lever ett helt ok liv men riskar farligt ibland. Kan dricka dagen innan viktiga möten, vakna bestööört över vad jag gjort o anstränga mig hyper för att va som vanligt o göra det jag ska- men inom mig ååångest!!! Får en känsla av att jag iakttar mig själv från "nån annanstans", nästan utomkroppslig upplevelse o tar mig igenom det jag ska...men. är verkligen inte såna dagar mitt bästa jag!! Lever ofta på halvfart- trots att jag vet att helfart finns, ni beskriver det o jag längtar dit, men...vet verkligen inte hur jag ska komma dit. Tror det handlar om "Beslutet", att verkligen fatta beslutet om att inte dricka men...just det beslutet sitter långt inne. Är bra annars på att fatta beslut o förflytta mig men, vad handlar detta egentligen om??? Denna inre drivkraft att förgöra sig?
Sorry att jag inte kan bidra med käcka framgångstips men gissar att ni klarar höra det?/ Kram till er alla!

en t-shirt att köpa med texten : Tilliten har jag inte fått................den har jag förtjänat !

OM jag hittar var den säljs så ska jag köpa den !!

Mullemannen! Åh, vad härligt att se att du skriver här! :-)

Ja, det är ju precis som du skriver, att det är svårt att tro på någon som har ljugit så mycket innan. Tyvärr tar det tid att reparera det där. Vi medberoende bär på en stor sorg över att ha blivit förda bakom ljuset under lång tid, och vi går i försvar så fort vi får chansen för att inte hamna där igen. Och det enda ni kan göra för att förändra den situationen, det är att fortsätta vara nyktra och fortsätta vara ärliga. Gång på gång på gång, varje dag, hela tiden.

Kämpa på, och var rädd om dig själv och din fina tant. <3
/H.

Tack för ovanstående kommentar, det var också fint för mig att kunna bli "överraskad" med en burk i min hand... som var legal. Jag blev uppriktigt bara glad när du kom hem, hoppas du kunde känna det. Som jag sa flere gånger igår, nu har jag fyra dagar av ledighet där jag kan göra delar av allt som behöver göras och som jag vill göra.
Skjutdörrsproblemet får vi helt enkelt bara hantera på bästa sätt tillsammans, vi får prata om det IRL senare. G hade mycket klara synpunker på det igår när jag pratade med honom.
Jag var också lycklig och glad igår, lyckligt omedveten om det som sen skulle inträffa, lycklig över att röka fisk tillsammans med lille A..Naturligtvis skall jag säga precis som det ligger till för L och J men jag ville inte göra det när barnen var med, tycker det är mitt vuxenproblem som diskuteras med de vuxna så kan barnbarnen få behålla sin troliga föreställning om mig, intakt. Fel??? Rätt?
Faktum är (sen vet jag att du inte litar ett dugg på mig, även det en av mina största förluster i mitt liv) som jag sa till dig genast i gårkväll att jag hade druckit den där ölen och fyllt med vatten och korkat tillbaka, så att antalet skulle stämma om/när du skulle räkna. Sen glömde jag alltsammans tills igår, kanske för att det inte var aktuellt för mig att "ersätta" med ny äkta vara mera.
Nu skall jag ta mig an dagen här hemma och vänta på att du kommer hem. Jag hoppas att din undran vad denna dag månde innebära kan ge en god kväll i gemenskap och att vi till och med kan sova tillsammans. Jag hoppas det inte går att ta miste på vad jag har förändrat i mitt liv.
Jag läste också att du oroade dig inför förväntat problem inom kort, misstänker att du avser den årliga personalmiddagen där jag med stort liv och lust brukar vara en av sällskapets glädjespridare, få igång... Jag kan lugna dig på den punkten, jag åker på middag men jag tänker köra själv, då kan jag "legalt" vara anständig (har ännu ingen lust att berätta) samtidigt med att jag kan komma hem precis när jag vill och förhoppningsvis vill och önskar jag att DU inte skall behöva vara orolig. Din Mm.

mt: :-)

Hehe, Lisamari - hade jag inte velat att någon skulle se den där hälsningen så hade jag ju inte skrivit den här. :-)

Jag är glad att jag/vi kan förmedla hopp - det ser jag som en stor komplimang. Tack!

Och visst - det händer att vi är så där som du föreställer dig med mannen vid pianot och den sjungande kvinnan. Vi har en härlig flygel här hemma, och runt den finns mängder med noter och andra instrument. Men - det händer inte så ofta som man skulle kunna tro...

Hur som helst - ha en skön helg!
/H.

Igår gick jag in och tjuvkika, det känns lite så, när en kvinna skriver en kärlekshälsning till sin kära.

Jag blev alldeles varm i hjärtat, kunde riktigt se framför mig, Mannen vid pianot och den sjungande kvinna.
Ni ger mig hopp och framtidstro.

Dagens fundering: Bra reflektion, det ska jag fundera på, vad jag gör för min nykterhet, idag. Tack

Ha en mysig helg
Lisamari

Ska jobba en stund i eftermiddag och jag tycker det är lite trist att behöva hushålla på den sociala orken eller vad man ska kalla den.
Jag var ju helt slut efter gårdagen och har inte riktigt hunnit ladda upp batterierna efter det. Därför valde jag precis bort att äta lunch med några vänner just för att jag ska orka med att vara en god medarbetare och orka med mötet med människor sedan. För då m å s t e jag vara trevlig och kunna småprata om ditt och datt.

Jag gillar inte att behöva prioritera, men jag är glad att jag inser att jag måste.

En annan sak jag har tänkt på sista veckorna är en fråga som hjälper mig i min nykterhet. Lite samma som att ge mig ett löfte varje morgon, men på ett annat sätt. Kanske är det en helt självklar fundering men jag skriver ändå, för kanske kan det hjälpa någon.

Jag frågar mig själv lite då och då. Nästan nån gång per dag i alla fall " Mister, Vad gör du för din nykterhet?"

Svaren kan variera. Typ, Hängt på forumet, grejjat i trädgården,läst bok, vänt och vritt på AA:s dagliga reflexioner osv osv.
Det är ett rätt bra sätt för mig att inte glömma att jag måste jobba med mig själv. Inte bara ta nykterheten för given.

Menmen, när jag jobbat klart idag vid femsnåret så är jag ledig till tisdag kväll. Då ska jag bra göra det jag sjäv vill. Ska bli göttigt!

så rätt o riktigt Berra
ditt svar osar enkelhet
självklarhet
o visdom
enkla livet
det lilla
som betyder
o jag vet att just detta nuet är livet
så bra det kan bli
i sin enkelhet
röd dag
o jag ska jobba ,men bara halv dag
kaffet doftar
alla andra sover

lugnt o skönt i morronstund
tittar in här
o blir glad för några vänliga rader

kram Måne

Jag med! Jag lovar att köpa boken! :)

/H.

Berra...
har funderat på det många gånger...
du borde verkligen göra en bok av dina funderingar...
så mycket klokskaper och finmeningar och underbarheter!
kram!
/k

Ni är för goa, ni två...
om ni visste hur mycket ni betyder, ni och några till här...
kramkram!
/k

så var det ordning i klassen igen!
Adde is back and well.Hav skön helg.
Själv har jag vikt tre heldagar åt min koloniträdgård.Bla ska vi nattvandra på fredag,buset ökar vid den här o området ligger väldigt centralt i storstan så vi har delat upp oss på några helger.........sen ska jag bli av med all kirskål åxå har jag tänkt o plantera om lite skott som kommit upp av rosenskäran o ringblomman som fröat av sej från fjolåret.

det är ju du som är grym!!!
<3
hoppas din kontakt ger dig allt du önskar och mer därtill, och visst lyssnar jag
på "min" sång... den ligger i en speciell spellista på min spotify, kallar den pepp...
spelar den och några till ibland när jag känner mig lite nere, och tänker på dig, och
på alla mina vänner här...

njut av dina framgångar Fenix, och skit i allt annat!!!
stor kram och ha en görgo helg!!!
/k

och här kommer ett till <3. Blir lite busig och skriver L + MrP = sant

Min pianoman - jag längtar hem till dig och katten. <3
vi ses om ett par timmar!
/H.

Härlig läsning, nu blev jag både glad och peppad.

Tack för tankar och peppande!
Det blev ju inte så värst bra sömn inatt, och idag har vi haft heldag med planering inför hösten på jobbet. Trött är bara förnamnet. Men humöret var bra och vi hade bra timmar på jobbet.
Men när jag kom hem.... Jösses. Jag är som en urvriden disktrasa. Helt slut socialt. Det tar på krafterna att vara bland folk en hel dag. Att vara trevlig och social för att bevisa att jag minsann är en nykter och bra person som är värd att lita på numera.
Därför var det jätteskönt att dra på sig hörselkåporna och köra gräsklippare när jag kom hem. Nu är det bara jag och katten hemma. Han ligger här bredvid mig.

På det hela taget en bra, men påfrestande dag.

alla vänner ! Jag har haft lite körigt med låååånga arbetsdagar och är ju ingen ungdom längre så när arbetsdagen har tagits slut efter ca 12 timmar så är jag riktigt färdig ! Sover skönt, jag lovar !! Jag ska förbättra närvaron under helgen innan det drar igång igen på tisdag :-) !!

Kram på er alla !!

med min vän A efter jobbet. Sen blev det inte så, jag åkte hem istället. Mötte dig nere i hallen med armen i vinkel drickandes ur en burk.... Vet inte vad jag tänkte den tiondels sekunden innan jag såg att det var en burk Ramlösa. En omtumlande och lycklig upplevelse av stora mått!
Idag är det fem månader sen 1 januari. Av dem har en många dagar inrymt oro, en hel del svåra stunder har vi genomlevt. Av dem en del mycket svåra och smärtsamma. MEN fler dagar än på många, många, måmga år har varit lyckliga! Och de senaste månaderna, sen slutet av mars, har livet känts mer stabilt och harmoniskt än.... jag vet inte när. Tack älskade Mullemannen för en fin vår tillsammans! / mt

Jag tror att det tar ett tag, innan självkänslan kommer åter. Vissa dagar är man bara uppe och andra dagar nere. Första gången jag var nykter, så lyssnade jag på Mia Törnbloms historia (ljudbok). Hon är en ung tjej som lyckades med att sluta med heroin.

Hon föreläser just om detta med självkänsla.

Men jag började med att lyssna på hennes historia
Sen gick jag över till hitta självkänsla

Mig gav det väldigt mycket.

Kanske dags att du på nätterna tänker på alla dina bra sidor istället. Är ju egentligen inte så viktigt, vad andra tycker, tycker man om sig själv, så brukar det andra väl lösa sig.

Jag tycker alla fall du är toppen - är jätteglad att du finns här
Hoppas du känner dig starkare/tryggare idag.
Kram

Vinkar tillbaka och ler

Tycker om att gå in och läsa i din tråd, hämtar lite av din energi och funderar på dina funderingar.

Tack tack

Så en Onsdag, och månaden har bytt namn...
Just nu går vi in i en sommarmånad och vädret gjorde en helomvänding, igår 20 grader varmt och soligt...
I morse 13 grader regn, rusk och t.om åska på morgonen...

Och ska jag låta vädret påverka mig, nej, men det gör det ändå...
Om vädret är behagligt så får jag helt andra förutsättningar att göra saker utomhus, därför påverkar det mig...

På mornarna sätter jag på mig vinterjackan när jag åker hoj, när jag åker hem så är den helt öppen och fladdrar för vinden, jag blir svettig om armarna!
Så stora är kontrasterna på en och samma dag, från frussen till svettig, inget av dem behagligare än det andra..
Men upplevelsen är helt olika, jag älskar ju solen och allt det där andra som känns mera positivt med starkt ljus, och då blir det "svettiga" en mer behaglig upplevelse, alltså föredrar jag "svettigheten"...

Det är lite märkligt, vi ställs hela tiden inför olika värderingar i livet, vilket är bättre och vilket är sämre,
och hur vi tillåter vissa saker få finnas för att det uppvägs av något annat som i sitt bihang blir helt acceptabelt..

Jag skrev igår i någons tråd om hur jag tycker att rödvin luktar nuförtiden, förfärligt!
Tidigare när jag drack så tyckte jag att det luktade gott, nu vet jag att lukten inte medför något gott längre, alltså ger doften mig taskiga vibbar..
Man kopplar luktsinnet till sina minnen, och sedan när lukten återkommer så kopplas minnet till den på en gång, men jag förändrade den...

Och doftminnenna sitter i hur länge som helst, jag minns fortfarande doften från Veronica en klasskompis jag dansade med på min hippa som det hette då när jag gick i trean, jag letade i månader efter den doften, men var för blyg att fråga henne var den kom ifrån, men jag var hopplöst kär i den doften...
Tjejen var väl inte kanske den piffigaste i klassen, men någonting med den dansen kopplade jag till den doften, eller att kanske någon bara frivilligt valde att dansa med tjocka Berra, jag fick min uppmärksamhet av någon brutta som för tillfället inte gjorde narr av mig, vad vet jag...?
Vi bär på väldigt konstiga minnen i våran livs ryggsäck, och de har format vår framtid och ändrat i våra vägval...

Jag söker fortfarande anledningar och skäl till varför jag utvecklades till att inte kunna hålla kontrollen på alkoholen,
och det är konstigt hur man i hjärnan vill ha någonting så konkret på någonting som är så himla svårt att sätta ett enda svar på...
Frågan är lätt, varför?
Men svaret, det kommer jag nog aldrig att få ett konkret svar på, bara en massa anledningar, invävda i varandra och i ett töcken av berusningen...

Och nästa fråga, varför betedde jag mig som jag gjorde när man hade druckigt?..
..varför utvecklades jag till något som var så långt från det jag är i verkligheten, en sorts mental Hulk, oövervinnerlig, okänslig och totalt sanslös...
Var det någon sorts konstnärlig performance som trädde fram, hämmad av mitt vanliga nyktra leverne..?

..jag vet inte..sitter med en massa frågor, och väldigt få svar...

Ett konstaterande kan jag i alla fall fastställa, alkoholen är en erfarenhet jag kan lägga på hyllan framledes...
Den hade lite kul hyss för sig till en början, men jag utvecklade den till att missbrukas, och då skapade den bara problem för mig..
Den twistade till min skalle, och jag trodde att den var som gjord för mig, när den istället gjorde allt för att jävlas så mycket den kunde med mitt liv..
Jag genomskådade den, jag blottlade den, den blottlade mig, nu är vi i en break-even..
Men att sluta tala om dess egentliga egenskaper, det kommer jag nog aldrig sluta med...

Det första man blir blind på, så är det ögonen, metanolen är i alla fall ärlig...
Etanolen förblindar en i hjärnan och man kan inte se dess bieffekter...

Jag har äntligen kunnat släppa blindkäppen, och kan nu "se" allt det där jag inte såg förut, det där de kallar livet ni vet...

Berra vinkar!

Ta're lite piano för tillfället...
Jag tror att det är "skiljsmässan" med alkoholen som gör dig lite avtrubbad, du saknar den lite, inte bara för berusningen utan lite av allt runtomkring kanske..

Jo jag vet, man bygger upp så mycket runt alkoholen, fina glas, drinkpinnar, iskuber, skålar och sånger, inbjudningar, vintermometrar, elektriska korköppnare, champagnevispar(!), drinkmixer, osv osv...
Det finns väldigt mycket kopplat till alkoholen, även på det sociala planet...och så tänker man...det gäller inte mig längre...
Finns inget kvar till lilla mig, jag får inte ta del av det, kommer inte att bli inbjuden på kalas i framtriden osv osv SUCK!

Ja det blir en "tomhet", och man kunde tidigare förlägga en del trygghet i sina tankar, att jaja... till helgen kan jag slappna av med en bärs eller två..
Och så funkar det inte längre, ingen j*vla trygghet kvar, ingen payback för en veckas slit med arbetet osv...
Och så känner man sig helt vilsen, det är väl lika bra att man går och lägger sig tidigt så slipper man lida på kvällen, vad f*n ska jag vara uppe för???

Hela livet kan nog kännas rätt tragiskt ett lååångt tag, finns det nå'n mening med livet överhuvudtaget...?
Ska det vara så här, ja då f*n kan jag nog lika bra fortsätta med krökandet, hellre det än det här...livet känns rätt meningslöst...

Vad tror jag?
Jag tror att det är kroppens/tankarnas sista trevande försök att mentalt övertala dig att återgå till alkoholen, ett sista panikartat försök...
Och att det är ungefär här....där de flesta inte orkar hålla emot, utan faller tillbaka till alkoholen och "tryggheten"...

Håll ut, och treva dig igenom allt detta, det kommer att lätta så småningom...

Och sedan, alla drinktillbehör med fina glas och isbitar gäller för dig fortfarande, det står inte att man måste ha alkohol i dem, så det så!
Och du kommer att bli bjuden på kalas, om du tillför dem något, att fortfarande vara social glad och framåt...
Den som sätter sig i ett hörn och surar över sin nyfunna nykterhet på en fest, ja den kommer nog med all sannolikhet inte bjudas i framtiden...

Allt är inte ödet som styr vår framtid, vi har väldigt stor makt att påverka den också...

/Berra

här på forumet.Kom o säj hej!!!!!

känslor o tankar dyker upp efter ett tags nykterhet
det undermedvetna börjar nog arbeta
äkta känslor som hanteras på ett äkta vis
du kommer att bearbeta på äkta sätt
inte med alkohol som slutar
i ett hav av ångest
kanske dags för en romans med dig själv?
denial