också varje dag och ser värdet i att skriva för min egen skull. Ett bra sätt att klargöra mina tankar. (Man) jag närmar (sig sin) mig min sanning långsamt i i egen takt. Man får ärlig respons och väljer själv hur man förhåller sig. Säkert kunde processen av tillfrisknande vara snabbare om jag skulle söka mer hjälp irl ... för mig är det här helt rätt just nu. Styrkekram till dig, vi finns här och stöder varandra! / mt

och du ska skriva svar till Viktoria efter att vi läst hennes fiskehistoria. Kram till dej / mt

och du ska skriva svar till Viktoria efter att vi läst hennes fiskehistoria. Kram till dej / mt

Berra, vet du...? Inte ens för oss som inte är alkoholister är livet alltid roligt, inte ens när alla parametrar stämmer och allt egentligen är bra.

Och om man inte kan begära av mig, som för det första inte är beroende och för det andra trots det har varit helt nykter i över ett år (pga sjukdom och mediciner och sånt tjafs), att jag skall vara glad och uppåt varje sekund - då kan man inte begära det av dig heller.

Kram och pepp!
/H.

Jag har väl med åren identifierat mig med min yrkesroll, och ja den är väldigt speciell, en smal sektor...
Efter många tuffa år där ena efter det andra företaget har tvingats lägga ner så är vi en av fyra kvar i ...världen..
Så vi är unika snart i hela världen, och det vi har lagt mycket krut på senaste åren, kan komma att bli en enorm efterfrågan på...
Jag vill inte missa den paybacken efter att ha jobbat i motvind de senaste decennnierna...

Vi pratar mycket om magkänsla här på forumet, och det är den jag har...
Jag har ju investerad väldigt lång tid av min yrkeskarriär i det här projektet...
Och de piskade cheferna som ska försöka göra de röda siffrorna svarta igen, ja de har avlöst varandra genom åren...
De som gillade TV-serien Dallas skulle älska att jobba här, för här sker intrigerna i verkligheten

Och visst det har ju varit i stort sett omöjligt att kapa några kostnader ännu mer, jag sitter själv med en dator på mitt skrivbord från andra milleniumet,
man undrar om man ska behöva mata den med metatabletter för att få upp ångtrycket..
Vi använder våra egna mobiler i tjänsten, bilarna likaså...

!!!
Hoppsan, där kom chefen och skällde ut mig igen, så trevligt...
Jag tvingas avbryta min semster mitt i för en grej på jobbet, och nu blev han sur för att jag ville förlägga min semester före eller efter den veckan...
Alltid urskuldrar sig, och förlägga tillbaka ansvaret på den som ställde upp, "..det är inte mitt fel, eller firmans.., du borde ha hajjat..!"
Tänk om han kunde säga, "Tack Berra vad snällt att du ställer upp och avbryter din semster i år.., det uppskattar firman verkligen..."
Snubben borde ha gått på en charmkurs, (..eller helst tagit livet av sig..)
Blev jag förbannad, själklart och sårad, javisst...
Knöcklar ihop det och slänger det som en pappersboll i sopkorgen, men det kommer för alltid förpesta min sommarsemester i år, tyvärr...
Jag var shysst, och fick skäll, visst är livet orättvist?

Vissa människor är små, små varelser...och likt en terrier måste de hävda sig hela tiden...
Jag är närmast som en St Bernhard, är en lugn person som inte vill riva ner interiören med min blotta fysiska närvaro..

Å andra sidan, en terrier med en hård spark i arslet, så har man fått sig en varm toffel..

Idag ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv igen, och inte låta andra äta upp min själ, början blev ju inte så bra, kanske ska sjukskriva mig..
Är det ett bra sätt att "ge igen", eller bara ett sätt att få komma ifrån sina plågoandar???

Berra funderar...

till mig har tagit återfall efter en lång tid i nykter- och drogfriheten. När ska jag lära mig att ta signalerna på allvar och inte bara känna att folk beter sig konstigt eller skriver konstigt ?? Varför ska jag slå på mig själv och tycka att jag borde kunna ha gjort något, tecknen fanns ju där !?

En sak vet jag i alla fall : Jag blir ALDRIG fullärd i den här branschen. Det blir ett möte i kväll.

Emellanåt är det jobbigt att jag måste ta hand om allting själv, när jag inte kan fly undan verkligheten, ens för en liten stund...

Så skriver du. Om du flydde undan verkligen för en liten stund, hur jobbigt skulle det då bli? Det är frågan som förstås både du och jag vet svaret på.
Gillar att du skriver här om din dagliga funderingar, med ett par år utan giftet alkohol i kroppen. Har läst allt du skrivit, och det börjar kännas som att ditt jobb verkligen har en mkt stor roll att spela i hur du upplever livet. Finns det inget att göra där, tänka alternativ, hitta ett nytt spår som leder dig därifrån? Kram,
/Fenix

..och jag tar mig en funderare...

Har jag idag haft en bra liv?
Fortsätter och försöker sammanställa dagen, har jag det...?

Morgonen började hos tandhygienisten, och det blev korsdrag mellan bissingarna, och det var...en härlig känsla!

Det blev en något kortare dag på jobbet pga tandläkarbesöket, och idag pratade jag i stort sett med....ingen på jobbet,
och det blev ju då en bra dag (konstigt sätt att värdera den, men så blev den i alla fall, inget påhopp..).

Det blev solsken på vägen hem, slank förbi ett par elektronikaffärer bara för att dräggla lite, jo jag hittade ett "fynd"
men efter att ha kollat saldot på kontot, så fick jag snällt ställa tillbaka varan i hyllan, och det blev ju bra ändå, inget förhastat köp...

Kom hem till familjen, det stod färdiga köttbullar och snabbmackisar uppdukade på uteplatsen, och det blev ju bra...

Efter maten blev det lite trädgårdsarbete, satte lite lökar, och bytte 1,5 kg mastodont-rabarber med grannen mot några jordgubbsplantor,
och det kändes ju bra..

Påbörjade solcellsbyggandet till grabbens badpool, fast jag egentligen inte ville, kom halvägs och det blev ju ändå ganska bra...

Såg mitt enda favoritprogram på TV'n, ingen öl men massor av snacks & godis, lyckades fresta resten av familjen också,
godis dåligt, men ingen öl är ju ...bra...

Checkar av på datorn vad som har hänt på sajterna, inget nytt, inget hemskt heller, och det är ju...bra

Ändå sitter jag här och känner mig lite missnöjd med livet, och varför då kan man fråga sig?
Känner jag inte tacksamhet nog för att det inte är värre?
Eller har jag ännu inte lärt mig att uppskatta livet utan kickar för vad det ändå är?
Listan ovanför visar ju ändå att jag har haft det en "bra" dag, och ändå är jag lite missbelåten...
..ändå...!

Ändå vad?, är kraven fortfarande så höga på mig själv att jag inte lyckas njuta av den bekymmersfria delen av livet...
Är kraven på att det ska "hända" en massa saker hela tiden så ofantligt höga, att lite lugn och ro är "dåligt"..

Klockan slår snart tolv på natten, och jag slår krokben på mina egna tankar, varför är jag inte nöjd?
Jag stressar upp mig för...ingenting ...egentligen...
Tidigare så hade det varit en god anledning till att fly undan tankarna i ett behagligt rus, men inte nu..

Behöver samla mig och försöka tänka i raka banor, det bästa är nog att ta en date med John Blund...
Och hoppas på att medvetslösheten ger mig en god natts reset, och hjärnan blir tömd och fräsch till morgondagen..
Jag försöker verkligen inte flytta med mig problemen till nästa dag, utan tar en dag i sänder...

..men ibland undrar man...varför gör man det så komplicerat, varför inte bara "vara"

Emellanåt är det jobbigt att jag måste ta hand om allting själv, när jag inte kan fly undan verkligheten, ens för en liten stund...

/Berra

Tackar och bockar för att du "håller liv i mig" här i forumet och inte minst i livet. Vet nog att jag kan vila liiite på mattan vid dina fötter när jag är trötter. Berättar inte om vice verse. hihihi. Skall söka upp Viktoria nu, som gillar fisk! Skämt åsido kära Mt, tack för allt du gör och som du verkligen visar på olika sätt. Hoppas mina sätt att visa dig också når fram... jag vet att det gör det också. Nu skall jag ut och pyssla med mina/våra olika djur och land! Kramar från Mm!

jag måste skriva igen, jag mår lite bättre nu
jag har börjat med att bestämma mej för något jag ska göra på helgen och gör det, vill sambon följa med får han annars gör jag det själv

jag blev glatt överraskad i helgen, han följde med och utan flaska som annars alltid ska med,
kanske inte så mycket skillnad men för mej var det de
(flaskan var kvar hemma och intogs vid hemkomsten)

det är så skönt att läsa här, gör det varje dag, både av er som medberoende och ni som är eller har varit beroende och det ger mej mycket, både funderingar och aha-upplevelser, känner ju igen en hel del

TACK ALLA FÖR DET
ha det gott och kramar

det var ju just det
Det är inte så lätt att lära sig älska sig själv. Det är nått jag kämpar med.
Inte enkelt, men jag jobbar på´t

Ja facebook tillåter en att få face'a en hel del nya grejor...
Det hände en "grej" bland mina kompisgrupper igår kväll som ledde till en skrivfajt, men för mig blev det en "klarhet" till...

Har en vän som jobbar som lärarinna, och hon beklagade sig igår på sin rubrik om hur jobbigt det var att vara lärare
och att inte kunna göra något för en av sina elever, trots sos och alla andra instanser...
Han lever i ett familjeförhållande där man lever under hot, misshandel och andra drogrelaterade problem...

Det är väl kanske inte så smart på det hela, men hon gick inte ut med namn och hon ville väl kunna ventilera sina problem...

Allting hade väl kunnat slutat med det, om inte pappan hade svarat henne, skällt ut henne och hotat henne..
Och därmed var ju saken biff, HAN hade ju svarat och avslöjat barnets identitet, och med de efterföljande hoten, ja då stämde det ju...
Så nu vet jag vad pappan heter, och jag VET att lärarinnans beklagande verkligen stämmer, för han hotar ju!

Så människor är inte så fruktansvärt smarta egentligen, hade han kunnat knipa igen sin verbala hotkälla för en gångs skull,
så hade jag som inte visste ett dugg inte haft en aning, och de som har barn i hennes klass hade fått leva i ovissheten bland ca 30 elever...

Så istället för att göra en liten sak dålig, så gjorde han en sak större och sämre...

Så vad ska man säga, tack fejjan för att jag få ta del mycket mer av andras liv än vad jag hade önskat....
Den blanka fina fasaden alla vill visa upp på FB, har sina sprickor och flagor i ytan ibland...

Är min verklighet en mer skyddad verkstad än hur andra har det...?

Själv skulle jag aldrig bära hand mot de jag älskar, inte ens kunna hota om det, och den dagen jag gör det,
så har jag tappat all den mänskliga respekten man behöver till sig själv och sina närmaste...
Och hur låter det..."du ska älska mig, annars så slår jag dig", hur dumt låter inte detta..

Jag slutar aldrig förvånas över mänskligheten ibland, man tar sig inte vänner, man förtjänar dem...
Och man accepterar inte de som bara vill såra eller kuva en, håller dem på avstånd..

Och en vän som sårar mig, får flytta sig ett par meter bort, tills dess han/hon förtjänar min uppmärksamhet igen,
och dummar hon/han sig igen, så får hon förflytta sig dubbelt så mycket nästa gång, jag tar mera avstånd för varje tillfälle....
Det handlar inte om att göra andra till lags, utan att jag ska lära mig att sätta mina egna gränser för vad jag tillåter mig till..
Struntar man i det, så behandlar andra en som en smutsig trasa till slut...

Så genom att säga ifrån, behåller jag en del av min egna värdighet, och en sak har jag lärt med på sistone...

Sluta aldrig att älska dig själv!

/Berra

känner jag igen !! Fast tvärtom ! Jag trivdes ju i drinkarnas vänkrets, ju mer de drack desto mer "legalt" blev det för mig att dricka.

http://www.accentmagasin.se/2011/05/nykterister-paverkar-omgivningen-at…

Haha, önskar ibland att det var lika lätt att göra sig av med parasiter irl, som det verkar vara på detta facebook! Har en sådan som vägrar släppa taget om mig, har försökt det mesta förutom att starta en ren konflikt, utan att lyckas.
Önskar dig en skön tisdag, här öser regnet ner och jag ska jobba hemifrån idag så det blir mysbyxe-tisdag, Hurra! : )

Tjattade lite med en riktig gammal klasspolare på facebook, från högstadiet...
Tillagd för något år sedan, men aldrig bytt ett ord med sedan 30 år tillbaka...

Tänkte att när han hade lagt upp lite bilder på facebook så skulle jag säga "Hej" som bara en orsak för att kommentera en av hans bilder...

Får ett dräpande och arrogant svar, fy fan för den lede...tänker jag...

Drömmar om gamla minnen visade sig vara precis så, dräpande och arroganta, tiden har inte förändrat människor alls...
Känner hur det knyter sig i magen, och mina högstadieminnen var inte alls så molntusse-omgärdade som jag drömde om....
Allt var inte bättre förr, man har lätt att glorifiera ...igen...

Men....det finns ett sätt att ordna det med...

Pling!, så var han raderad ur min VÄN-skapshög på fejjan, tänk vilken makt jag har att kunna välja mina vänner idag...

Vill inte ha med honom att göra längre, kunde han inte skärpa sig efter 30 bast och visa sig lite vänligare så kan han dra...
Gisses vi är ju vuxna män idag, och vissa kan inte hantera situationen idag heller, utan måste visa sig på balla linan...
Ja han var en av kaxmupparna då och verkar vara det fortfarande, vill ställa sig över andra, tvi vale!

Han kan sitta där i sin ensamhet och fortsätta vara fet & ful, jag sträckte ut en hand, och han bet den...
Det blir inget mer försök om 30 år igen, då lever nog ingen av oss...

Så en måndagsreflektion på verklighetsbasis, vissa går aldrig ränderna ur, de stöddar sig utan anledning,
och när det gäller mig, så kan de lika väl gå och dö, för i min värld har de ingen anknytning till...

Jag har förstått att jag idag har valmöjligheter, så jag väljer att inte umgås med dummuppar och inte heller alkoholen,
båda verkar vara falska och jag har inget behov av någon av dem...

Det är min egna frihet, och den tänker jag värna om...

/Berra

Hej! (och tack det samma, mt!)

Igår var det en artikel i vår dagstidning här om en alkoholist. Hon är kändis och har fått en del uppmärksamhet just för sitt missbruk, men den här artikeln gjorde mig så glad - för hon framställdes som en HEL människa. Hon beskrevs som att hon har en hel massa olika erfarenheter, egenskaper, drömmar, projekt och så nämndes det att hon också har tagit tag i sin alkoholism och varit på behandling.

Tänk så lätt det är att vi börjar se alkoholister som BARA alkoholister... och så glömmer vi att det handlar om människor med lika många olikheter som alla andra. När det handlar om just alkoholismen är de väldigt lika, men i övrigt...

Jag gillade verkligen artikeln. Och jag gillar hennes sätt att stå rakryggad och helt enkelt bara säga att hon har den här sjukdomen och att hon har sökt hjälp. Förebilder är viktiga!

/H.

PS. Kanske förstår ni vem jag menar, men jag tänkte att den här tråden inte skulle bli hittad om man söker på hennes namn och alkohol, typ... DS.

här på tjocka mattan "vid mina fötter". Jag undrar ibland när han ska gå in och läsa:) Men jag gillar att skicka mina hälsningar till honom så här. Också. / mt

Det är fint att få finnas här på forumet med dig o din Pm. / mt

Vilka sötlökar ni är : ) Önskar er allt gott!

Jag önskar att den tid vi har nu aldrig ska ta slut! / mt

...tänker Berra en måndagsmorgon, när t.om kaffet kommer kallt ur kaffemaskinen på jobbet...

Den brukar hänga upp sig ibland, så han fick väl morgonskiftets första bryggda kopp, från klockan 5 på morgonen...
Okey den var inte riktigt lika äcklig som den kaffekoppen han fick på pizzerian i fredags, ni vet den som har stått i sin glaskolv precis hela dagen,
och bara fyllts på vartefter, när man nästan får picka hål på skinnet innan kaffet kan börja rinna ur den svarta sörjan...
På fredagen kunde man skratta åt det, för man var lättsam i sitt sinne, det var ju helg för fan!

Idag tar han det inte riktigt lättsamt, både han och kaffemaskinen måste vara ett "måndagsexemplar" känns det som..
Allting känns mycket mera ansträngande på en måndag, kontrasterna från helgens fria egna tid, till bakom galler tjudrad vid datorn,
datorn som på hans fritid betyder så mycket avkoppling, en glädjekälla hemma,... en fotboja på arbetet.

Ansträngt försöker han "le" till sina kollegor, de vet att han verkligen hatar måndagar, fucking mondays!
Skvallertanterna vid fikarumsbordet tystnar när han träder in, stilla tänker han för sig själv, och VEM var morgonens samtalsämne,
kanske han själv, eller någon närstående där han inte borde höra morgonens samtalsämne, hursomhelst tystnade de och tittade storögt på honom...
Skapar han en dov och sänkande aura runtomkring sig, knappast för att han har tagit den till sig, och knappast för att han vill det,
det enda han vill är att han ska bli respekterad för den han är, ge honom sitt egna livsutrymme så att han inte kvävs...
Han tycker inte att det är för mycket begärt, men har kanske blivit ansedd som en ofrivillig surgubbe på jobbet..
Han har kanske det svårt att verbalt tala om för andra hur de ska behandla sina medmänniskor på sin arbetsplats, de som är "lekmän" med andras känslor..

Man kan i stort sett berömma andra hur mycket som helst, alla borde få sig dagens gulligull ifrån någon annan...
Men också samtidigt vara väl påklädd innan man börjar kritisera någon annan, och t.om kanske vara så professionell att man VÄLJER tillfälle...
Man ställer inte frågan på en begravning om någon anhörig har planterat något nytt på sistone, lika lite som om man i kön till serveringen frågar sin kollega om flugorna på trumpeten har flytt sin kos högt och tydligt...
OM man nu inte verkligen vill såra eller förnedra den personen offentligt, då är ju alla tillfällen lämpliga, allra helst de olämpligaste...
Och i deras platsansökan står det att "..vi värderar social kompetens högt!"
Det skulle också kunna stå att du ska kunna kila in dig i våra olika grupperingar, och göra dig så LITE obekväm som möjligt, TACK!

Berra har sin egna klubb och sin egna gruppering, i hans klubb får man vara sakligt negativ och får man påtala felaktigheter oavsett rang, man får ta de svagas parti bara för att de är just ensammast i världen, och man får inte bilda grupperingar bara för att skapa sig vänner som alltid tar ens parti...
Han frontar varje fråga i sig, tycker till om den och bakom sig har han ....inga, han är sig själv..
I de andra grupperingarna har han motståndare som grupperar sig som vänner, och oavsett vad de än tar ställning för, så ställer de alltid upp för varandra,
mot sig har en en grupperingar av människor som bara har tagit ett beslut, utan att ens sakligt begrundat det...
Deras styrka är att vara många, en massa och de fortsätter att övertyga andra in på sin sida för att alla andra tycker så...vilket argument tänker Berra..

Sedan sin nyktra bana har Berra aldrig valt den breda och mest majoritetsbeslutande vägen, han tänker inte vara som alla de andra bara för att inte sticka ut.
Han vill vara sitt egna jag och ställa sig bakom sina egna beslut, och kunna argumentera för detta...
Han tänker inte dricka alkohol bara för att alla andra gör det, och han gör det inte för att vara motsträvig...
Han gör det för att han anser att detta är ett klokt beslut, för honom...
..och alla som försöker övertyga honom att han har fel, får ta en strid...

Berra strider varje dag för rätten att tycka precis det han innerst inne vill, inte vad alkohol och ångest tvingar honom till att tänka och göra...

Och han anser sig ha ett rikare och friare liv som absolutist, absolut bra!

Varje dag är en liten framgång, inte sant?

relaterade prästen till några rader ur Guds kärlek är som stranden ... ... vårt fängelse är byggt av rädslans stenar / vår fångdräkt är vårt eget kluvna jag. När vi vågar knäppa upp knapparna i fångkostymen, sa han, blir vi Guds folk där vi duger som vi är. Din berättelse låter som den levande illustrationen. Jag får goda tårar i ögonen. Allt gott till er! / mt

Goderafton!

Igår kväll och nu ikväll har vi umgåtts med några av våra finaste vänner, jag och maken. Fem personer som har betytt oerhört mycket för oss under det senaste årets bergochdalbana... De har låtit oss flytta in hos dem, de har suttit hos oss på nätterna, de har låtit oss gråta ut, de har kört oss till sjukhuset. Fin-fina vänner.

Och de här kvällarna har varit fyllda av en genuin och gemensam glädje. Vi har skrattat, pratat, busat, ätit god mat och haft riktigt riktigt fina kvällar. Ingen av dem har heller någon som helst svårighet i att själva vara nyktra, så alkohol har inte ens kommit på tal (och det är alltså inte så att de uppoffrar sig, utan de är gärna nyktra ändå).

Och flera gånger har jag liksom stannat upp och tänkt att jag är lycklig. Tillsammans med maken och dessa fina vänner, som har sett våra djupaste dalar, kan jag nu skratta ändå inifrån själen och vara lycklig. Och det känns helt makalöst.

Livet är fint. :-)
/H.

Japp, för att jag är alkoholist är typiskt något jag inte kan förändra. Som sinnesrobönen försöker lära mig.
Men jag har mod att förändra det jag kan, alltså bla att vara nykter.

Hur som helst så har mina goa vänner (en av dom nykter alkoholist) gett mig massor av energi idag och jag går och lägger mig med ett leende ikväll

än full sådan. Ja, det tycker jag absolut! / mt

att det är härligt !!! Kramkalas är det ! Du kanske skulle testa i oktober ?

Helt sant!

Hade jag inte varit nykter hade humöret inte gått att vända, vilket har lyckats hyffsat idag!

Heja Adde!

Jag skriver under på vartenda ord!

<3

/H.

alltså va !!

Jag VET att du är snygg !

Jag VET att du är rejält verbal, kunnig och verkligen allmänbildad ! För att inte tala om slagkraften i dina skriftliga kommentarer !!

Jag VET att du verkligen är social och på ett rätt ovanligt sätt kommer folk nära och gör positiva intryck !

Jag VET att du har integritet och kan säga ifrån !

Jag VET att du idag ÄR Lilla Blå / k , en alldeles egen fin person som idag går med rak rygg !

Relationer för oss som är i "missbruksbranschen" är svåra . Det är ingen konstighet att det för oss beroendemänniskor rekommenderas att hålla byxorna på ett år in i nykterheten. Och detsamma gäller medberoende/anhöriga.

För oss skapar sådana situationer som du befinner dig i nu en farlig väg, kanske tillbaka in i missbruk, eftersom det är den vägen vi känner igen ut från problemen. Och för er anhöriga en fälla med förlorad självkänsla och oro om att inte duga. För oss alkisar så kommer förändringen när vi är mogna för den och jag är övertygad om att det är samma sak för er anhöriga. Det pratas mycket om ensamhet i beroendekretsar och visst kan det vara så MEN jag är övertygad om att det är likadant i det "normala" samhället fast det inte pratas öppet om det. Och det är även så att man kan vara ensam även i tvåsamhet, fast vi varit gifta länge och gått igenom allt tillsammans så var vi väldigt ensamma i vår relation i början. Men vi i den här "branschen" har fördelen att kunna prata om det öppet med våra vänner. Det är inte alla förunnat att kunna det och då pratar vi verklig ensamhet.

Jag VET att du duger precis som du är och är perfekt anpassad för att vara Lilla Blå /k !

Och slutligen : Jag VET att jag tycker mycket bra om dig och att jag önskar dig en mycket bra dag !!

Vaknade nog på fel sida idag.

Känns som jag har ett såntdär grått åskmoln över huvudet som man kan se i serietidningar.
Det är inte alltid roligt att vara nykter alkoholist.

en vän som gick ut i kylan igen som får mig att börja reflektera om jag verkligen gör allt rätt för mig själv idag.

MEN !!! Nu har jag tillbringat en lördag i sanslöst trevligt sällskap !! Ca 75 st nyktra alkisar och anhöriga i en skrattande och flamsande och kramande gemenskap !! Det är helt makalöst vad med skratt det finns inom en nykter alkis ! Vi har ju fått gåvan att kunna skratta med andra och åt oss själva och kommentarerna flyger fritt i luften. En kvinna som var med för första gången var så häpen att det kunde vara så frigjort och så fyllt med kärlek och glädje hos folk som levt under stundtals vidriga förhållanden. Många är de glädjetårar som fälldes under lördagen, glädje över att återse gamla vänner och glädje över att få hälsa nya medlemmar till vår förening. En del kan nog bli lite chockad över den ibland råa jargongen men allt sägs med kärlek och öppet sinnelag.

Jag längtar redan till höstmötet den 8e oktober då bla Gudrun Schyman är inbjuden att komma. Med all respekt för en dag i taget så finns det tammefan inget som helst som kan hindra mig från att åka på våra möten !! Så det så !!

verkligen möter dig själv! Det är kanske det svåraste mötet vi människor har att göra. Det är inte du som inte duger för honom.... ni bara inte passar för varandra på det sätt ni båda hade önskat. Är det så?
Jag går tillbaka hit och understryker att nu skriver jag lika mycket till mig själv som tll dig:
Kanske det är du som inte är den du önskat att du själv ska vara? Den som "han" drömt om och behöver.... som är den saknade länken i hans liv... ??? Kanske det är där medberoendet har sin kärna, att man vill vara så betydelsefull för andra. Ett behov "att vara något för en annan" som först fyller en med lycka och styrka och sen blir en tyngd och ett krav....
Du är fin, K.....n! Ta vara på livet, alla livets dagar! Du, om nån vet, att världen är vacker i både sol och regn. Kram / mt

Ha' inte så bråttom...
Och lägg inte allt krut i en korg (..?kan man säga så..?).
Jag tror att du hade lite för stora förväntningar på den däringa dejten, och så när den inte lyckades så hade du ingen bra reträttväg in på banan igen..?

Självklart så ska du inte behöva leva resten av ditt liv ensam, men jag tror du behöver bli lite stark i din ensamhet också, veta att det duger,
och att DU duger, och du SKA inte leva för någon annan, eller genom någon annan...

Vi har en grannbrutta rakt över gatan som gjorde det, och när han fann en annan kärlek som gav honom lite mera mothugg (hon var för snäll..)
så bytte han ut henne,och hela hennes identitet försvann ju med honom..
Till saken hör väl att han var en B-kändis och hamnade i A-kändislaget igen, och grannfrun hamnade aldrig mer i skvallerblaskorna längre,
så nu "fanns" hon inte längre, hon var en "No-name", inte ens en B-kändis sambo längre, trist...

Problemet för henne var att hon hade byggt upp hela sin identitet på ett luftslott där sedan fundamentet försvann,
hela hennes liv krisade efter detta och hon har gråtit många tårar mot min skuldra och även hos andra grannars...
Och självklart en pangpingla som har gjort det lite mera pressat både för min fru och andras fruar på gatan,
men för mig har hon aldrig varit intressant eftersom jag ser mycket mer till insidan än utsidan..
Jag har krav på en stark identitet som vet vad hon vill, och inte den typen av tjejer..

Så det är kanske lite mera så du ska känna inför dig själv, jag duger, men frågan är väl om han duger åt dig...
Om du känner dig trygg med dig själv så behöver inte ditt liv falla med om du har en livskamrat eller inte...
Snubben ska rannsakas så att du inte säljer din själ allt för billigt, han ska inte snubbla om du puttar på honom t.ex.
och för mig så sitter nog 80% av skönheten under huden..

Och är de åt helvete för snygga så får man ett ännu mera helvete med att ständigt försvara sin ställning mot andra uppvaktande män,
det är min filosofi efter att jag precis som andra män i min ungdom tittade mer på utseendet än hur de var funtade...
Det betyder inte att min fru ser ut som en rostig jordfräs, men hon är väldigt vacker för mig...
Jag gjorde det klart för henne på en gång att om hon försökte göra mig sotis en enda gång så skulle jag lämna henne,
jag tappade 25 kg när min första tjej lämnade mig för min bäste kompis, så där "försvann" två livsviktiga vänner på ett bräde..

Och därefter så bestämde jag mig för att aldrig utlämna mig så pass mycket till någon annan att jag skulle må så dåligt efter detta..
Och det var nog ett av mina bästa beslut genom livet, annars hade jag nog fortfarande gått i samma spår än idag..
Det är en del av min självrespekt, jag sätter gränser för hur dåligt jag ska tillåta mig må..
Samma sak med alkoholen, den förflyttade mina gränser mycket längre än vad jag ville, därför lade jag ner drickat...

Jag har mycket mera strängar på min lyra, men att stämma dessa, det gör jag först när jag ska använda dem...
En dag i sänder, den dagen... det problemet, så lever jag lite av mitt liv idag..
Under tiden försöker jag njuta av det lilla som finns, allt är inte tvärballt, men jag överlever det också, imorgon är det en annan dag..

Idag fick jag ingenting att stämma mot det som jag hade planerat, men jag njöt av det som hände i alla fall, och det kändes bra...
Jag satsade på att må bra, och det lyckades jag med i alla fall, och då blev det en bra dag, trots allt...

Såg på tjejernas match idag och de hade sååå höga prestationskrav på sig själva, och jag bara sade,"..men lilla gumman, glöm inte bort att leva också.."
De tittade på mig med stora ögon som om gubbjäveln inte var riktigt klok, och jag tänkte, nä, det där var för tidigt för en 18 årig tjej...
Om många år kommer hon att fatta vad jag menade, när hon inte låter det yttre styra sitt inre, utan tvärsom..
När man låter själen sätta ens livsvillkor, då är man nog på rätt väg, eller åtminstone en bättre sådan..

Om man tillåter en att må kasst av någon orsak, ska det få fortsätta med det då???

Livet är under en ständig utveckling, det sämsta man kan göra är att försöka hindra den...

/Berra

Jag tror inte att det är ngn klyscha att jag först måste älska mej själv innan jag kan älska ngn annan.... / Mie.

Berra: Jag har, eller rättare sagt hade, ett jobb som jag hatar. Jag orkar inte gå in på detaljer, men jag kan säga så mycket att min chef hade samma tendenser som din. Dvs ett fullständigt respektlöst beteende, han gillar att sätta sig på andra för att frossa i sin egen auktoritet. Det är en fruktansvärt ond och girig människa. En vacker dag så fick jag nog och bad honom fara åt h-e. Jag sa allt som jag tänkt om honom under de år jag gått och slavat under hans envälde, jag visste att han skulle bli tvungen att sparka mig och det gjorde han också några veckor senare. Sedan den dagen har jag mått bättre än jag gjort på mycket länge. Jag bestämde mig för att byta ut gammalt i mitt liv och slänga in nytt. Det känns liksom inte lönt att köra med samma gamla lag, om man ligger under med 4-0 i halvtid. Jag kastar in de oprövade avbytarna och ger mig själv chansen till en förändring. Jag slutade dricka, jag köpte mig en ny bil (jag köpte även en radiostyrd och tänker lite på snubben i America Beauty) jag åkte ut på fisketur, jag började intressera mig för saker som tidigare inte betydde någonting. Framtiden är lite oviss, men jag vet att vad som än händer så kommer det att bli bättre än det var och det faktum fyller mig med en energi som jag saknat i så många år.

Jag tror inte du trivs så bra på din arbetsplats. På det som du berättar låter det faktiskt som om du vantrivs. Dessutom så tycker jag att dina arbetskamrater och din chef vekar vara fullständigt "kassa i rabatten". Utan att känna dig, så tycker jag att du förtjänar någonting bättre. Istället för att gå och vantrivas, prova något nytt...

Livet är för viktigt för att slösa bort på oväsentliga saker som ett kasst jobb och en sjuk chef... Sätt in avbytarna Berra, det är dags att ta tag i matchen!

//MVH

Klart vi läser. :-)

Du... tänk om... det... kanske är han som inte duger åt dig? Tänk om han är lika rädd som du för att inte vara bra nog, för att inte räcka till åt en sån fantastisk person som just dig?

Kram, vännen!
/H.

PS. Prinsen kommer, när du minst anar det. Jag lovar.

Hej fina ni!
Just idag känns det rätt trist. Igår också, faktiskt... eller ja, ända sen i torsdags,
om jag ska vara ärlig...
Skitsak egentligen, men den finns där som en sten i skon, gör inte direkt ont,
men den skaver och gör sig påmind hela tiden, irriterande är det...
har varit på ett par tre blinddejter med min mosters mans dotters kompis.. =)
Det har varit trevligt och roligt, och allt det där, men jag tror inte att DET där extra
speciella finns, ingen kemi, ingen kärlek på första ögonblicket.
Men lik förbannat halkade jag ner typ tre trappsteg på humörsstegen när han
tog upp och jag höll med om att det inte riktigt når ända fram.
Hur tänker jag?!
jag vet ju att han inte är rätt, inte mitt livs kärlek, jag vill inte kasta mig över honom
och hångla upp honom, men lik förbannat blir jag helnere av att ännu en gång
inte duga, inte vara rätt, inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt något överhuvudtaget...
och trots att jag verkligen försökt fokusera på vad jag känner, på vad jag vill, och
inte på hans känslor eller önskningar, så har focus hamnat på honom, han har
blivit viktigare än jag, jag har blivit suddig och oskarp, igen...
och tankarna på ensamhet, ett liv som singel, en istället för två har tagit udden av
min livsglädje som jag trots allt kände för ett par tre veckor sen, och tidigare än
så, innan vår första träff... förbannat!!!
Skitledsen och asförbannad i en salig blandning...
Jag vill inte leva mitt liv ensam.
Men jag vill inte heller leva mitt liv för eller genom någon annan!!!

kanske måste jag låta spritpennan som jag försöker måla mina konturer med
torka och härda innan jag ger mig ut i det okända och ibland farliga som livet är...
kanske måste jag ge mig själv lite mer tid innan jag ger någon annan av min tid?

ännu ett långt inlägg...
men det är så djävulusiskt skönt att få skriva av mig, att sätta ord på tankarna, att
lämna en del av dem här, istället för att bära med mig dem som den där stenen
som skaver i mina slitna converse...

Jag ska göra allt jag kan för att komma iväg på al-anonmöte på tisdag..
får inte glömma bort hur viktigt det är, och hur viktig jag är...
tack för att ni orkade läsa...
stora kramar!!!
/k

Det var verkligen värt sina 40 mil igår.
Samtalen blev väldigt bra och mitt i allt allvar så var det mycket skratt och livsglädje för oss som var där. Jag kände mig verkligen peppad när jag körde hem, första timman. Sen slog tröttheten till och jag var tvungen att stanna för att få i mig en skvätt kaffe på Mc Donalds. Sista timman var seg att köra men det gick bra. jag kom hem och var på väldigt gott humör hela kvällen.

Tyvärr var det två som inte dök upp igår. Dom hade inte heller hört av sig och det ororar ju naturligvis. Men det är inget jag kan göra något åt, så jag gläds mer med dom som var där. Lev och låt leva.

Trevlig helg alla som läser och skriver!

Mie, du är en förebild! <3
Ha en skön helg!
/H.

Jag får aldrig glömma mitt förflutna....
Det är då jag så lätt hamnar i samma mönster igen & dit vill jag inte.

Jag gick oxå i en anhörig grupp & det var det bästa jag gjort. Kommer ihåg när jag blev erbjuden platsen i guppen. Tyckte inte jag platsade, det fanns ju så många som hade det värre en mej resonerade jag (& så många med mej)... det visade sig att det var tvärtom... jag platsade med råge.
Samma visa när jag fick en plats i gruppen för kvinnor(mammor) som varit utsatta för ngn form av våld. "Men jag har ju aldrig blivit slagen"
Bara nästan blivit strypt, massa materiellt våld, psykiskt våld, hot om våld osv osv....

Det är så lätt att förminska sina egna problem.
Därför viktigt att heller inte glömma hur det var.
Idag är det min styrka.
Jag är den jag är genom mina erfarenheter.

När jag tänker tillbaka så ser jag ju det våldsamma jag & barnen faktiskt levde i.
& jag är idag så oerhört tacksam över att jag tog oss därifrån innan vi gick under helt.
Innan våldet eskalerade & urartade.

Våld är inte bara slag utan så mkt annat.

Stor KRAM från Mie.

kom hem fr Ns födelsedagskalas. Blir varm i hjärtat när jag läser dina ord och i backspegeln ser att din vilja är äkta och sann. Det här är 1½ månad sedan och det har varit en fin tid. Nu har vi fler familjehögtider framför oss med början idag. Jag önskar oss kraft och styrka inför alla vårens utmaningar. Jag vill så gärna fortsätta på det liv vi lever nu. Puss, jag älskar dig!

Tack för att du peppar....man får vända på steken och försöka se det positiva med att INTE bli dretfull och sen rejält bakfull dagen därpå. Nu kan man i lugn och ro ha roligt och skratta åt när de andra tokar sig, förra festen för något år sedan fick jag väldigt ångest efteråt, betedde mig då som en "full 14-åring", ramade omkull, "skojade" med alla grabbar och drog dom i sjkortan och sa massa saker man inte ska (när man är gift 3-barnsmamma).... ALLA tyckte ju det var jättekul när man utmärkte sig och spexade, för visst är det humor också, men jag mådde hur dålig som helst efteråt och jag känner att jag blir mer och mer osäker på mig själv då jag dricker, att folk sak se att man har problem....för det har jag ju, även om man bara vill se sig själv som "party-pingla". Efter 20 års problem som "party-prisse" vill jag försöka fokusera på familjen, det är inte lika kul att vara full 44-åring som då man var 25 år och festade jämt.

..vänta lite, jag hänger inte med i ditt inlägg idag...

Är det någon du känner som har trillat dit igen, eller är du rädd för att du har blivit lite "slapp" i dina tankar?

..eller så är det bara jag som är lite trögtänkt på morgonen så här..

/Berra

Vilken kanonshysst inställning du har till festen, du ser positvt på den och du slipper ha ångest både innan och efter...
Kanske det "skälver" lite inom dig ändå, men det är bara "onödiga" tankar, går du in för att det ska bli bra, så blir det bra...

Passa på och "observera" hur fyllan ser ut i verkligheten, man kan snabbt bli lite "äcklad" av den, men fortsätt vara med och konversera...
Döm inte andra på platsen, utan fyll ditt inre lager av motivation till att fortsätta köra nykter till festerna...

Och du verkar ju ha koll på det viktigaste i ditt liv, din familj, och då gäller det ju att prioritera...
Man hinner göra och tänka så j*vla mycket dumt på fyllan, det behöver du inte tänka på just idag..

Just idag så är du fri att få styra dina egna tankar och handlingar, och inte ångra allt i morgon...

Bara det måste ju redan nu kunna kännas härligt, eller hur?

Lycka till!, och ha det så roligt..
/Berra

Idag är jag "duktig", det är stor Fest med ett vansinnigt kul gäng med fullt ös....men jag bestämde mig för att ta bilen dit och inte dricka något, alla kommer tjata för jag är ju en partaj-tjej men jag hade ångest inför Festen för jag vet att jag dricker mer än jag tål och man funderar alltid efteråt vad man gjorde och vad man sa. Har tre små barn hemma och en gullig man, tänkte att de skulle få en trevlig mamma på lördag morgon och inte en bakfull grinig morsa som måste ta en återställare på lördag kväll för att inte darra..nej, nu får det vara slut på alla lådviner och annat! nu ska jag vara "taxi" åt en annan tjej på kvällen, känns bra att ha en uppgift så man inte trillar dit när alla kommer tjata om att man ska ta sig en rackare.

har jag blivit påmind om konsekvenserna när jag glömmer bort vem jag är och slutar påminna mig att jag är en alkis.

Nu har det hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste sköta om mig själv och göra det som är bra för mig och mitt mående för att få ett fortsatt bra liv. Jag är, skam att säga, inte så frekvent i mina möten på AA längre men jag är väldigt rädd för att släppa taget om det helt och hållet. Nu har jag ju andra sätt att påminna mig och utveckla mig själv men grunden är ändå skön att ha.

Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag måste ta hand om mig själv i första hand annars blir det omöjligt att hjälpa andra.

alla, men för dig Berra. När jag läser hur du vantrivs på ditt jobb är jag inmponerad över ditt sätt att ta dig igenom dagar och veckor. Din förmåga att skriva och beskriva är säkert en viktig ventil - du pyser ut ditt illabefinnande i texten och beskriver så fint hur du kan fokusera bort det trista och få kraft att fortsätta. Jag skulle önska att det kom en prins (direktör?) och lyfte dig på sin springare fyrbent eller på hjul) och tog dig till ett jobb där du kommer till din rätt, får uppskattning och goda arbetskompisar. Det känns långt att dina 48-åriga ben ska bära dig genom många arbetsdagar på en arbetsplats där du ofta far illa.
Å andra sidan har du förmågan att se det goda i livet - det är långt mera värt än ett trivsamt jobb och det du bär inom dig kan ingen ta ifrån dig!
Jag önskar dig en glad fredag i väntan på en underbar helg! / mt

...av kaffet på fikarasten, han är förbannad och förnärmad...
Chefen har precis hånat honom inför sina kollegor med en skitsak, en skitsak som blev en prestigesak, bara för att chefen har en auktoritetsställning...
Han sväljer förtretet och det sista av kaffet, lyfter på sin stora hydda och förflyttar den via kontoret ner i källarplanet och ut ...ut på framsidan av huset...
Sätter sig på ett brunnslock i gräsmattan med benen i kors, är det nu helt synligt att han är sur och putt?
För att anledningen ska få sitt berättigande plockar han ur bröstfickan ett ciggarettpaket, och knackar lite världsvant ut en cigg, och med en sekvens ur minnet från filmen Casablanca tänder han ciggen med ett likadant minspel som Humprey Bogart med huvudet på sned, en djupt andetag och det klassiska utblåsningsljudet bekräftar att nu är det glöd längst därute på änden av ciggaretten...

Är problemet löst nu?, tänker Berra, fungerar ciggaretten som en problemlösare, eller är det bara ett substitut, ett synligt sådant...
Han tittar ut över den djupgröna gräsmattan, den lyser upp i höga gula kontraster med de fullständigt utslagna maskroserna, det måste vara tusentals..
Färgerna är så starka att hela upplevelsen i sig är helt betagande, naturen med sina färger kan verkligen aldrig sluta att faschinera människan,
och genast så känns problemen ifrån fikarummet mycket mera avlägsna nu än med en ciggarett i mungipan..
Han tittar upp mot den gråblå himlen och i soldiset låter han sin bringa ta del av dess värmande strålar, man kan se skäran från månen även mitt under fullt dagsljus, den känns så nära men ändå så långt borta, han sträcker ut sin högerhand och måttar dess storlek mellan tummen och pekfingret..
Jo den är nog ganska så precis 2 cm i hans ögonmått, hans följeslagare genom de tysta nätterna...
Det skramlar till rakt över gatan i den andra industrifastigheten, på taket av den två våningar höga byggnaden ser han en man i 30årsåldern gå omkring
och plocka med järnrör, iklädd ett motorcykelskinnställ!, hur kan han veta det, jo han ser ryggsskyddet sittandes utanpå skinnstället och ingen hjälm...
Hur kan det komma sig att en person väljer att befinna sig med ett motorcykelställ på en industrifastighetstak i gassande solsken??
Det här förundrar Berra en hel del, och med blicken låter han söka av parkeringsplatserna runt fastigheten, nej det finns inte ens en motorcykel på hela området.
Nu är problemen som bortblåsta ifrån fikarummet, och han snärtar iväg fimpen med långfingret, reser på sig med avdomnade ben och linkar lite de första metrarna tills dess att blodet åter har börjat strömma igenom hans 48 åriga ben, det är väl lite tidigt att bli så här pass haltande i hans ålder tänker han...
In på kontoret och han känner hur det luktar gammal rökig andedräkt i hans egna vinddrag, tittar ut över kontroslandskapet och undrar om någon överhuvudtaget tagit någon notis om att han har varit borta, eller ens kollat hur länge han har varit borta från sin arbetsplats..
Projekten fortsätter och timmarna rullar iväg, klockan har passerat fem och han plockar ihop sina tillhörigheter, och det är dags att rulla hemåt...
Han tar på sig sin bylsiga vinterjacka trots att det är nästan 20 grader utomhus, och sätter sig på sin egna motorcykel, trycker på startknappen och ett välvilligt brummande kommer ifrån hans stålmantlade springare...
Han gasar till och det rullar iväg med en allt högre hastighet, och för första gången på denna Torsdagen så kommer det fram ett leende på hans läppar...

Han är fri att få ta sig dit han vill, och hakremmens fladdrande slår allt snabbare mot hans jackkrage, ljudet av hans motorcykel klingar av allt mer, men inte varvtalet det ökar allt högre..längre bort i fjärran...hördes det ett "Yeehaa" därborta?

På en asfalterad väg någonstan i Sverige undrar en person i sina tankar....vad fan gör en snubbe med motorcykelställ på en industrifastighets tak?
han som inte ens har någon när han själv kör sin hoj utan åker i sin gamla vinterjacka..
Människor är ett konstigt djursläkte, tänker han..

genom att välja
bestämmer du
och tar makten
och kontrollen över omgivningen

åker vi på vårträffen på Nämndemansgården ! Vår ideella förening har vår-och höstträffar och det är lika fantastiskt roligt att få förmånen att få åka dit !

Vi skvallrar lite, skrattar MYYYYCKET, äter gott och fullkomligt vrålnjuter av fint sällskap och fina omgivningar ! Föreningen har en fantastisk förmåga att få dit bra föreläsare av olika slag som både lär oss och får oss att skratta.

Jag är väldigt glad att jag idag har möjligheten och förmånen att få vara med på träffarna. Hade jag inte en gång i tiden gjort en serie bra val så hade jag aldrig fått uppleva det här. Många är de gånger jag funderat över varför just jag får uppleva detta. Min nykterhet är ingen självklar sak, den kräver arbete och ständig påminnelse.

Det är så mycket fint som "bara" händer när jag gör det som är bra för mig och ser till att jag inte tar det första glaset.

Livet är fantastiskt och alltför skört för att supas bort därför väljer jag idag att vara nykter.

prova genom dagen välj
hela tiden
gör aktiva val även småsaker
ja man måste ha kontroll på omgivningen
annars mår man inte bra
denial

..en dag utan "r", och ingen anledning till att dricka, känns rätt skönt och befriande...

Och jag tänker vem är jag och vart vill jag???
Lite disträ och lite rådvill, och ibland känns livet rätt kaosartat...

Saker och ting händer utan min makt att förändra den (sinnesrobönen, hallå!)
Saker och ting inträffar och jag vet inte HUR jag ska förändra/förhålla mig till den (sinnesrobönen igen..)
..och samtidigt, varför måste jag hela tiden "vara beredd"?, varför inte låta saker ha sin gång istället...
MÅSTE jag ha kontrollen hela tiden???

Det är bara stressande för kroppen att ständigt vara i en beredskap, beredd på att bli påhoppad..
Okey livet på jobbet har man ju allt annat att önska om, men min påverkan är inte så stor...
Så istället för att bli fö'bannad, låt apflocken hålla på då...

Det hände en "grej" igår, och jag var återigen på väg att "döda" någon...
Lite läskigt för jag har börjat vänja mig vid tanken att kunna skada någon, och det stör mig något oerhört..
Men att måtta en högerkrok har kommit i mina tankar, jag vet att det inte löser något..

Måste lära mig att lägga lite grejor åt sidan och inte se det som en personlig kränkning,
men det finns människor i min direkta närhet som är mästare på att "dra igång något",
medvetet eller omedvetet, och det känns som en Nike reklam, just do it!...

Tusen tankar, och ännu mera funderingar, och när de inte slår in pga andra så känner jag mig motarbetad...
Jag har ju sunda ide'er, varför lyssnar ingen på mig...

Jag har tusen anledningar till att ta till flaskan igen, känns det som...
Men jag VILL inte, jag VILL INTE dämpa bort mig i ett drogtillstånd så att jag ska hålla mig lugn...

Varför ska livet vara så besvärligt, eller är det JAG som gör det besvärligt, är jag predestignerad alkoholist?
Dvs är jag som "gjord" för att söka mig till "dämpningen" i alkoholruset???

Jag vill inte vara en "sån", jag vill vara den som livet är...på riktigt, jag vill vara livet...
Jag vill vara glad, ledsen, skrattandes, gråtandes, lekfull, sökande, med spänning utforska livet...
Inte sittandes neddrogad och dreglandes i en hörna, och "tro" att livet är så förbannad härligt,
för att sedan upptäcka att... fan det här livet suger, och jag vill omedelbart tillbaka till berusningen, det är inte livet!

Livet ÄR att ..uppleva, inte dämpa bort eller kemiskt fly undan det...

Och ibland luktar den sur och oduschad röv, och jag undrar...är det idag?,...eller inte???
Jag vet vad jag har upplevt, men kan aldrig sia om morgondagen, och jag funderar, kan det bli värre??
Det måste ha nått sin absoluta topp (ja eller botten för den delen..)...

..men jag vet innerst inne, det kan bli mycket värre, om jag väljer att förstöra den här dagen och morgondagen, och kanske dagen efter det...
Jag behöver bara välja.....att dricka alkohol, då skiter sig ALLT och det ordentligt...
Men sååå jävla puckad är jag väl inte, eller..?

Berra har funderat över livet...blev det inte bättre än så här?

Godmorgon!

Igår kväll var det dags för anhörigträff igen, tänk att det redan är en månad sedan sist... Och som vanligt var det värt att åka.

Ett par av deltagarna mådde riktigt dåligt igår, och det fick mig att fundera. Dels av omtanke om dem, såklart, men också över min egen process.

Att vara på de där mötena är som att titta in i en spegel. I andras berättelser kan jag få perspektiv på min egen situation. Fantastiskt!

I början var jag upplyft som tusan när jag gick från mötena, för jag hittade styrka i berättelserna om att det går att ta sig ur missbruket, och att man kan lära isg hantera sitt medberoende. Men, de senaste gångerna har jag känt mig gladare på väg dit än på väg därifrån. Jag tror att det beror på två saker. Dels att jag har bytt roll nu - nu är det jag som säger att jag mår bra ända inifrån själen och att det finns hopp. När de andra delar med sig om att de mår dåligt så blir jag påmind om hur jobbigt det har varit, många minnen kommer tillbaka och påminnelsen gör ont.

Och dels så tänker jag att det säger något om hur dåligt jag har mått innan träffarna förut. Om det gick att mäta välmående med en siffra, så kanske jag skulle "må samma siffra" efter träffarna nu och innan. Men då mådde jag så mycket sämre på det hela taget, så utgångspunkten var så mycket sämre. Nu när jag mår bra så blir samma "siffra" istället en dipp.... Flum, flum... Men så snurrar mina tankar nu, i alla fall.

Jag tänker också att det gör gott att få de där påminnelserna. Precis som en nykter alkoholist behöver påminna sig om sin sjukdom, så behöver jag som medberoende också det...

Kram, alla, ha en bra dag!
/H.

Ja, det är många som lider och kämpar pga alkoholen, jag har aldrg mött det så naket som här. Det är verkligen värt att glädjas över alla som söker vägar till ett värdigt liv. Både alkoholister och medberoende. Allt gott/ mt

Dags för eftervård på fredag. Tänk va fort tiden går, tyckte jag nyss var där ändå har det gått en månad. Det var två lirare som avslutade sitt år förra gången så det kanske kommer några nya på fredag. Vore trevligt om det var någon som jag har nått gemensamt med.
Konstigt att hoppas på att det kommer nya. I den bästa av världar skulle det aldrig komma några nya, men så är det ju inte. Vi är många som har problem med alkoholen och man måste väl ändå glädjas över dom som faktiskt tagit tag i sig och vill leva nyktra liv. Så ser jag det i alla fall.

sover gott bredvid katten:) Inte av berusning utan efter att ha stigit tidigt upp. Livet är gott just nu. Kram till dig / mt

det är till hjälp för dig att skriva också, att formullera dina tankar och att kunna gå tillbaka och läsa. Man glömmer mer än man tror. Dessutom är dina tankar och erfarenheter til hjälp och nytta för andra. Ha det gott! / mt

medan du spikar lister. Musik i mina öron! Puss! / mt

....att den enda som kan se till att jag mår bra är jag själv.det är bara jag som kan sätta mina egna gränser.
Jag vill bli en glad pensionär.Jag vill inte slita ut mej på jobbet så jag drar på mej sjukdomar när jag drar mej tillbaka från arbetslivet.
Har haft ett friår som tar slut idag.Idag är sista dagen.
Det har varit ett SAGO-år.
Jag önskar ALLA att få ett ledigt år med lön.
Man hinner vila,göra det man tycker är kul,tankarna kommer ikapp en så man hinner känna efter vad man egentligen vill prioritera här i livet.
När man befinner sej mitti grottekvarnens käftar så blir man liksom blind för sina egna behov till slut,som du skriver,man "stänger av" känslorna.
Jag har förstått att jag aldrig mer vill jobba heltid,hur nu det ska gå att realisera?
redan i morgon ska jag på jobbintervju o sedan till AF o anmäla mej till A-kassan.Ok,om jag drygar ut A-kassan med jobb så kanske jag klarar mej ekonomiskt till 2014 när jag blir pensionär (om borgarna inte har höjt pensoåldern förstås innan dess)
Men livet!!!!Livet går inte i repris,vi lever det NU hela tiden o vi borde få vara lyckliga på jobbet o känna harmini i den grupp vi jobbar tillsammans med.

Och jag känner mig superstressad på jobbet, alla jagar mig och tjatar, och jag svarar med ett mer resolut svar, hugger ifrån liksom...
Om och om igen testar de var mina gränser ligger, har tusen case's känns det som, gamla och minutgamla som poppar upp...
Har så svårt att prioritera och de vet de andra, med ett litet falsk smajl försöker de uppgradera sig i prioritet, jag har genomskådat det, tyvärr...
Spelar ingen roll om det är tjej, kärring, ungdom, gubbe eller snubbe, jag måste få sätta mina egna "må-bra-gränser",
och jag väljer att ta bort de snabba först så blir de mindre till antalet, men jag har en fet surdeg kvar som kommer att dra ut på hela veckan..
Det som lät så lätt och enkelt för ett par år sedan har vuxit i arbetsmängd så det är inget fjuddervupp-grej längre, den tar dagar...

Sitter vid datorn och gör som jag har lärt mig, vänder mina tankar inåt, och isolerar bort mitt medvetande bland kollegorna...
vad är viktigast för mig?, mår bra kanske!, och vad gör jag då.....mår bra, hur gör man då...
Man lägger sig på en nivå som inte inkräktar på det personliga planet, knipsar bort känslorna och arbetar rent proffesionellt, som en maskin...
I mina tankar kretsar det vad jag ska göra efter jobbet, inte här, för det skänker mig inga positiva vibbar, bara ångestframkallande sådana...
Folk äter andras själar på min arbetsplats, de söker sina egna pluspoäng genom att plocka dem från andra, skyller ifrån sig bl.a.
Eller ställer orimliga krav om de sitter på beslutsfattande positioner, kräver mer av sin personal, mer och mer och mer...
Gullungarna får sina objekt genomförda på ett par veckor, jag har kämpat för samma i tio år!!!, ingen som lyssnar på Berra...
Känner jag mig orättvist behandlad, javisst inget snack om saken, men jag tänker inte gå härifrån, mitt straff blir att jag stannar kvar...
Envist tänker jag kämpa för det jag tror på, jag har mina egenkänslor kvar, och de värderar jag högt, det är inte jag som sviker andra...
Arbetsklimatet har hårdnat rejält på arbetsplatserna idag, man slåss för att höja sig över de andra, inte jag, jag försöker bara behålla min position...

I miit egna jag, så finns det bara en jag litar på, och det är mig själv, det är den enda som ställer upp för mig, och där jag kan påverka min situation...
Det jag gör för mig själv slår tillbaka omedelbums, jag ger mig min egna cred, berömmer mig när jag har gjort något bra...
Jag pushar mig framåt när jag tvekar..är min egna coach, och jag tröstar mig själv när det är motigt..
Jag ställer längtan bort mot horisonten men fortfarande så att jag kan nå den, utan att andra kan ställa sig i vägen...

Jag mår bra när jag umgås med mig själv, jag klankar inte ner på mig...
Jag behöver inte alkoholen för att komma mig närmare, utan jag ...klarar mig själv...

O-beroende i mina tankar, ensam är visst stark!

/Berra

pensionärer då.....en del av dem är knallbruna redan i mars :)

stark upplevelse för mig. Inte alldeles enkel men ett viktigt steg på vägen mot det gemensamma liv som jag hoppas på. Jag skriver till dig här för det är viktigt för mig. Viktigare är förstås det levande samtalet oss emellan och då vill jag särskilt tacka dig för söndagskvällen. Det var mitt bästa samtal med dig på många år. Kram / mt

en av min favoritkåsörer Johan Hakelius, jag tror han skrev ungefär så här: ...det var en sådan djup och vacker solbränna som man bara kan se hos långtidsarbetslösa...
Hm, det var i alla fall roligt i det kåseriet:-)
/Fenix

,,,,,,,snabbt.det beror på att jag är nere på kolonilotten o jobbar o svettas i solen.

bara inte kopplingen mellan Mie's och mitt inlägg. Jag pratar om att åka till div aa-tillställningar och får gorillor på zoo som svar ???????????

Är vi så lika, vi på aa och zoo-gorillor ??

Av roliga historier har jag hört de flesta så de bekommer mig inte på något sätt.

..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..

Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..

Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...

Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...

Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...

Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..

Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..

Mors Berra

Njaäe....inte säker..

Jag ser avundsjukan som om "..varför är han så brun, har han varit utomlands, haft semester och latat sig..osv
Och de ser orättvisan med att varför är inte jag så där brun, varför har inte jag haft råd, tid att vara i solen osv..
De säger inte att jag ser bra ut, de frågar bara vad jag har gjort eller varit..
Kanske att grilloset är en bra solkräm/marinad, den färgar ju av sig på skjortan i alla fall...
Bacondoften kommer ju direkt när jag beinner mig i solen, konstigt?

Idag betyder ju en solbränna att man håller sig fräsch, har varit ute i solen, eller t.om har haft råd att åka utomlands...
Jag har lyckligtvis en bra hudtyp som lätt tar åt sig solbrännan, mycket snabbare än andra, och allra helst i början på sommaren..
Maj-solen är enormt nyfylld av årets allra bästa primör-strålar, den absolut bästa brännan får man i Maj, anser jag i alla fall..

Jo jag mår bra av den, och tvärsemot vad alla andra säger, jag anser att solbrännan gör mer nytta än skada...
Min hud förändras till det bättre och den måste innehålla någon sorts vitaminer, för jag blir absolut piggare,
och mycket gladare när när man ser sig själv i spegeln, så även om man inte känner sig på topp så blir man lite gladare när man
ser ett sommarfräscht nylle på morgonen, tom tänderna blir vitare i kontrasten...

Så mitt råd, ut i solen, fixa i trädgården, ta en fika, pyssla med bilen, ta en promenad i parken, lägg dej i gräset och kolla svartmyrornas slit&släpande.
Och ge dig själv den här tiden som alla såväl behöver, din tid för dig själv, och du är INTE lat, du rekogniserar ...livet...som det borde vara...
Naturen har en väldigt läkande funktion på mig, inga problem blir tillräckligt stora när jag är ute i solen, tankarna övertas av impulser från naturen.

Stressen är en själa-ätare och att sitta inomhus i mörker och damm det har jag gjort tillräckligt i vintras...
och om jag ser några som sitter vid ett utomhuscafe' och sörplar på sina bira, så är det inte biran som hamnar i mitt fokus...
Det är att de njuter av sin tillvaro, samvaro, solen och alla andra människor runtomkring dem,
hallå alkoholen är bara ett sätt för dem att legalisera sitt sittande vid cafe'bordet, de kunde i min åsyn lika väl ha valt en glass...
Men för den som bara ser problemet, ja så står den där i sin gula prakt med skummet på, men för den som dricker den behöver den inte vara ett problem...

Men för vi som har alkoholproblem skapar den flera problem..
Problemet med när och hur vi ska få i oss den...
Problemet med vad den sedan skapar för oss när vi väl har druckigt den...
och problemen som sedan kommer i efterdyningarna, svallvågorna för vad vi skapade under berusningen...

Varför ser vi inte problemet, varför förhärligar vi bara alkoholen..gång på gång..
Alkoholen löser inga problem, den skapar bara en massa nya...för mig!

Jag njuter av naturen och solen, och likt en solcell så får jag ny och fräsch energi därifrån, och problemen känns mycket mindre...
Och när huden blir mörkare, så blir själen i kontrast ljusare och livet blir lite lättare att leva...

Mitt recept på en lyckad livselexir...

/Berra

Jag mår hyfsat men är så trött, så trött. Jag låter dagarna gå utan att göra allt för mycket men känner att jag måste börja sätta upp lite mål för mej nu.
Idag har jag varit ute och promenerat alldeles ensam. Kändes gott efteråt.

Jag har ännu inte kommit fram till vad jag vill. Jag vill inte lämna honom för jag tycker om honom, men förstår inte varför det viktigaste på fredag och lördag är
ALKOHOLEN. (Och även andra kvällar.)
Han blir ju inte våldsam utan somnar när han druckit, men det är inte så kul kl. 16-17 en lördagskväll.

Jag har läst runt här och hittar mycket nyttigt som jag läser om och om igen,
Jag kommer fundera vidare och läsa mer här.

Ha det gott alla,
Kramar till Er!!

den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)

Mitt ansikte är brunt som en pepparkaka, och några kollegor har avundsjuk kommenterat det, men det är deras problem...
Jag tänker bara, men hallå håll er ute då och få er lite färg tillgodo.......dom kanske tom unnar dej solbrännan kompis :)

ännu en klassisk rubrik...
Nå!, hur är livet då?
Jo..tackar som frågar, rätt OK faktiskt...

Alla mina negativa farhågor om hur helgen skulle bli, vara bara ett kasst hjärnspöke, tackar för det!
Allting löste sig, och de som hade fått sina arbetsuppgifter löste det, och jag fick en del av min egna helg...
Jag behövde inte bära hela världen på mina axlar i helgen, så jag var fri...

Massor av solsken både inne och ute, och jag var ute och fick solsken i mitt inre, en stärkande helg..
Mitt ansikte är brunt som en pepparkaka, och några kollegor har avundsjuk kommenterat det, men det är deras problem...
Jag tänker bara, men hallå håll er ute då och få er lite färg tillgodo...
Jag har umgåtts med familjen väldigt mycket, och vi har givit oss av våran tid..
Vi har grillat vartenda middag, och det ena godare än det andra har avlöst varandra....

Frugan hade tjackat grillpilsner, hela sex styckna, sådana där "nollpilsner" (0,5%) och det var väldans gott...
Tänkte på det..., när man drack "riktig pilsner" så tvekade man aldrig, det blev en back direkt.
Nu när man dricker sådant som INTE påverkar en så blir det 6 st glasflaskor i stöten, man vill ju inte slösa!!!
Fasen så fucked up man var, eller så är man det nu, det blir inga resonabla kontraster tycker jag...

I söndags vaknade jag upp jättetidigt...ur soffan, ryggen sade med ett gällt skrik ifrån...
F*N tänkte man direkt, nu har man sovit i soffan igen, men vänta!
Det är en stor skillnad att vakna upp UTAN baksmälla och ågren, jag hade ju bara somnat för att jag var trött, inget annat..
Och innan jag låter fötterna nå golvet så tänker jag som Adde har lärt mig..

...idag ska jag i alla fall hålla mig nykter, och så tar jag ett nytt beslut om detta imorgon...
Och så har jag skjutit på mina alkoholrelaterade tankenötter ytterligare ett dygn framöver, det känns befriande...

Ja vad gjorde jag denna Söndagsmorgon???
Gick ut på baksidan och lät mig underhållas av sparvarnas sång och flyguppvisningar, det här hade jag aldrig gjort om jag vore bakfull, tänkte jag...
Ser hur de flyger ut och in i de holkarna jag har satt upp, ...och så rykte jag till!!!
Jag och min granne några kåkar längre bort hade gjort precis samma sak, vi trodde vi var ensamma om detta denna tidiga söndagsmorgon, då resten av gatan sover tungt, vi njöt båda av denna morgon och hade inte sett varandra, gisses..

Läste lite om hur många känner sig ensamma i sin nya roll som alkohol-lösa...
Ja jag är ensam i mina tankar, när jag tycker "synd" om mig själv...
När jag skippar mina tankar på min gamla alkisroll, och låter min kropp få rastlöst uppleva nu'et, så rullar det på...

Jag försöker upptäcka skillnaden på det jag kan uppleva nu idag, mot det jag inte såg när jag var insnärjd i alkohol-tänket...
På något sätt hade den prioriterat upp sig till förste plats, och allt annat var helt sekundärt, som det där med typ "resten av livet"..
Om man nu avsätter denna självutnämnde diktator Alkohol, så blir det ju lite obalans tills dess att allt lägger sig på sin nya plats...
Och allt det där nygamla ska få en mycket större betydelse och bättre placering i mitt liv, och då kommer aldrig alkoholen kunna konkurrera mot den...
Och tanken om att alkoholen kommer aldrig mer att få ta överhanden i mitt liv, den stärker mitt egna jag, jag är starkare än den...

Inget ska få fista mitt liv igen, jag har kollen och kontrollern...ALKOntrollen...

Mors Berra!

för att dricka. Mycket stolt över att du möter dig själv i stället för att fly! De är ett möte som de flesta av oss (?) värjer sig för.
... också inom oss själva finns valv, efter valv. Du är människa, skäms inte. Var stolt. ... för att mycket fritt citera Tranströmer. Önskar dig en fin dag / mt

Jag varnar redan här för att jag mest skriver för min egen skull, så kanske jag förstår vad det är jag tänker när jag läser igenom det sen. Men det är klart, är det någon som läser och har nån bra kommentar så är den välkommen.

Så sitter jag här igen då. Sömnlös natt pga hjärnspöken som far omkring mellan öronen.
Jag vet inte om jag är ledsen arg uppgiven förbannad eller bara nollställd. Positiva känslor lyser med sin frånvaro i alla fall. Det känner jag tydligt.
Om det är så att jag är arg vet jag inte vem det är jag är arg på. Förmodligen mig själv. Att jag satt mig i den situation jag är. Jag kan inte göra något ogjort och det är nog det som är problemet inatt. Att ha mycket på mitt samvete. Att inte dricka är en del av kampen. Att acceptera och förlåta en helt annan. Svårast verkar nästan vara att förlåta mig själv. Skammen och skulden jag har är väldigt svår att komma till rätta med. Och till viss del är den väl berättigad. Jag SKA ha dåligt samvete och skämmas för vissa beteenden. Men vart ska jag göra av dom? Jag kan inte fastna i detta. Jag måste komma vidare på något sätt.
Men hur?

Är jag stolt över mig själv? Jag har ändå ett halvårs nykterhet bakom mig. Jag önskar jag kunde säga "Ja, jag är stolt" men det kan jag inte. Det dåliga samvetet och det mörka i mig skuggar det positiva.
Hade denna natten varit i höstas hade jag druckit på detta. Flytt känslorna genom alkohol. Flyktkänslan känner jag starkt, men vad gör jag av den nu? Är gräset verkglien grönare på andra sidan....egentligen?
Jag väljer att skriva här. Kanske kan jag få ur mig en del ur fingrarna.

Kanske är det ensamheten som är starkast. Så kan det vara. Är det ensamhet jag känner? Ensamhet innehåller många negativa känslor.

Ensam?

person idag som höll det för kattmat:) Katten gillar också fina bitar... så vi delar smakupplevelsen hela familjen.
Ifall mullegubben tar sig för att läsa snart blir han nöjd och glad! Kram på dig! / mt

Det är livskvalitet att ha förmånen att ägna sig åt något så välgörande för själen som fiske : ) Rikedom är vad det är!
Drog upp ett par finfina rödingar i torsdags, som tillagades över öppen eld - tacksam, så tacksam...

fint att du gör sånt du trivs med. Just nu reder upp näten. Ännu en nykter och trivsam helg. Tack! / mt

en guld-/silverstjärna. Du har beskrivit din ritual och vad den betyder så fint! Den goda vardagen byggs av goda vanor och de behöver inte vara så "storslagna" för att vara betydelsefulla. Allt gott till dig trogna medvandrare / mt

och tycker om. Jag vet en man som helrenoverade en stor båt under tiden han blev nykter. Vi har också fullt av praktiska saker som ska göras och allt det känns just nu som en tillgång. Goda middagar med god eftersmak önskar jag er! / mt

ska försöka grilla utan öl och vin idag igen. Undrar om det funkar även denna helgen.....?

Skämt å sido. Idag kom jag på att det är väldigt bra att ha en trädgård. När jag är ute och grejjar där så tänker jag inte alls på alkohol. Då finns bara jag och mina växter. Jag njuter stort av att se hur det växer och sköta om små plantor så att dom ska må bra. Då finns det inte tid för pilsner eller nått annat onyttigt.
Att få lite sol på näsan för inte det hela sämre.
Och strax kommer vänner hit och äter. Såhär kunde jag ha det resten av livet.

Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.

Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.

Kram <3

Du... jag & alla människor har alltid ett val.
Ni är öppna med varandra, kanske är det så enkelt att du kan säga till henne att du inte klarar av vissa situationer som innefattar alkohol. När de uppstår tillsammans med henne tänker du gå hem.
Då har hon ett val & du ett val.
Båda är vuxna människor.
Kanske känner du att du sviker för att döden är så nära?
Samtidigt kan jag tycka att det finns ingen anledning att lämna sig själv... någonsin.

Milstolpar är alltid milstolpar =) finns lika många som det finns människor.

Stor kram från Mie <3

Vivi !

Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!

Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !

Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.

Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !

TACK !!

Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi

Jag skrev just ett inlägg till Brandbil, där jag bland annat listade till mina tidigare trådar. Och, eftersom jag emellanåt har användning för att kunna gå tillbaka i det jag har skrivit, så klippar jag in det här också. I slutet kommer något av det jag har skrivit om ultimatum i andras trådar också. Håll till godo! :-)
/H.

Ny här - behöver pepp - 14 sept 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4730

Att lita på någon - igen? - 21 sept 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4757

Alins tråd "Så länge höll det" - okt 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4813?pag…

Återfall - 22 okt 2010:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4847

Liten lägesrapport - 4 jan 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4961

Gråter - 28 jan 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/4984

Vägen vidare - 2 mars 2011:
https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5023

Under en period skrev jag ganska mycket i Alins tråd, så därför får den stå med här också. Sedan har jag ju klottrat allt möjligt i alla möjliga trådar också, men det här är liksom min huvudsakliga process...

Och apropå det här med ultimatum, så klistrar jag in några av mina inlägg om det också:

-------
Ställ inget ultimatum som du inte är beredd att göra verklighet av. Om du inte genomför det du har "hotat" med så säger du bara till maken att du inte menade allvar och att han kan fortsätta som innan, och till och med öka takten lite...

Var konkret i dina tankar om din plan. Om du säger att du flyttar - hur kommer du gå till väga? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Kontakta personer som du litar på så att de är beredda på att ta emot dig eller hämta dig eller vad som nu behövs.

Hur länge gäller ditt ultimatum? Finns det någon väg tillbaka om du väl har verkställt det? Om maken förstår och påbörjar sin resa mot nykterheten - finns det då någon punkt där du kan säga att du kommer tillbaka?

Jag vet att det är fruktansvärt jobbigt att fundera i de här banorna, men nyckeln till framgång är att vara förberedd. För när du väl behöver fatta beslut så får du ingen betänketid...
-------
Däremot tror jag tyvärr att ultimatum kan vara den enda vägen. Så länge du inte ställer något ultimatum så kommer din pojkvän (eller ja, den missbrukande delen av honom) att se det som att du låter honom hålla på som han gör. För att få honom att inse att han inte kan fortsätta så här så måste du vara supertydlig, och då är att ställa ultimatum det mest tydliga av allt tydligt...

Jag har lärt mig några saker om ultimatum den senaste tiden. Det här är inga sanningar, du måste se det som mina erfarenheter och inget annat, men här är mina råd till dig:

- fråga dig själv om du kan tänka dig att fortsätta leva som ni gör nu. om ingenting förändras - ställer du upp på det här livet då? om inte så är det dags att börja fila på ditt ultimatum

- ställ inget ultimatum som du inte är beredd att ta konsekvenserna av, det skadar bara dig själv i längden eftersom din pojkvän kan se det som "tomma hot" och fortsätta som vanligt

- tänk igenom ditt ultimatum ordentligt innan du uttalar det, så att du vet precis vad du skall säga. det är inte läge för oklarheter eller missförstånd.

- var konkret i din egen planering. om du säger att du gör slut om han dricker igen - vad gör du då den dagen du upptäcker att han har druckit? nu vet jag inte om ni bor tillsammans eller hur ert liv ser ut - men fundera på vart du tar vägen, vad du tar med dig, vem du vänder dig till för stöd, hur din vardag kommer att bli... om det blir dags att verkställa din plan så kommer du att ha stor nytta av att ha varit så konkret det bara går, för du kommer att vara väldigt upprörd och inte klara att ta de besluten just då. risken blir alltså att du inte verkställer din plan om du inte vet exakt hur den skall gå till.

- fundera över om det finns någon bortre gräns för ditt ultimatum. i mitt fall såg det ut så här "dricker du en gång till så går jag, och jag kommer inte tillbaka förrän du har sett till att bli inskriven på ett behandlingshem" (och jag genomförde min plan när jag kom hem en kväll och möttes av en onykter make, men eftersom han nu är inskriven på behandlingshem from tisdag så bor jag hemma igen). kanske är det så att ditt ultimatum gäller för alltid, men det kanske också finns en bortre gräns... och det handlar ju egentligen om hur du vill leva framöver - med honom eller utan honom.

- och, jätteviktigt, se till att du pratar med honom om det här när han är nykter! och upprepa det ett par gånger vid ett par olika tillfällen, så att du är tvärsäker på att budskapet har gått fram. det är ju som sagt inte läge för missförstånd och minnesluckor.

--------

Hur går det, tekla? Hur mår du?

Kram!
/H.

Det slog mig idag när jag körde hemåt att det är väldigt gött att leva ett nyktert liv.

Det var nog bara det jag hade på hjärtat denna fredagskväll

lyckligare av att dricka för mycket eller droga ner sig på annat sätt. Jag skulle önska att din kära vän får, eller kan ta emot, stöd och tröst och vara äkta närvarande i det. Men det är svårt att säga något om hur en annan människa har det, särskilt i en så svår situation.
Sov gott och ha det bra, njut allt vad du orkar av konserten! Kram / mt

Hej vännen!
Skönt att se lite livstecken från dig här. :-)

Bra jobbat att klara av att gå till systemet! Ja, tänk det är lustigt... Många här kämpar som galningar för att inte gå dit, och så finns det sådana som vi som behöver öva oss på att kunna gå dit... Knäppt.

Jag kan nog inte svara på hur du skall vara mot din kollega tror jag... och jag förstår att det river upp en massa konstigt i dig. Det skulle det göra i mig också.

Men... eftersom hon nu är öppen med att hon har det här problemet så kanske det är värt att göra ett litet försök ändå? Du kanske kan tipsa henne om AA, utifrån att du själv har så stor glädje av Al-Anon? Jag skulle kunna tänka mig att hon svarar med att det inte är någon idé, för hon skall ändå dö av sin cancer... Men, det måste ju finnas människor som hellre minns henne som en levande människa ända till slutet, än som en alkis som slutade leva långt innan hon dog... eller?

Ja, du... Kram kram!
/H.

Läste om din seger över korgen i butiken!
Fortfarande blir jag glad när jag tänker på det!
ville bara säga det, och säga det i din alldeles egna tråd, så att
det finns med dig för alltid!
Du är stark!
Du är grym!
Du är Fenix, och jag håller på dig!!!
kram!
/k