Bra jobbat Gunnar, inget fel på att ställa in siktet, men personligen så kör jag en dag i taget, jag tar beslutet varje dag, och en dag i taget.
Jag blir stressad utav att tänka förlångt frammåt utan alkohol, mitt problem är att när jag nått målet så är det lätt att jag faller/lägger mig ner o vilar lte, -visst inga problem med att resa mig, men det är ju bättre att stå upp än att kravla omkring i skiten.

-Gunnar, jag är imponerad av din styrka,
du inspirerar mig,
keep it up, Så kör vi en nykter måndag tillsammans.

rolog
både och
jag skrattar men förstår ändå hur pia känner det,,,

gomorron alla vänner
alla som jag egentligen inte känner
men som jag ger allt ändå
för att jag vet att alla här kan förstå

Fenix,,en resa,härligt
jag ska ut o resa om ett par veckor också,,,
men familjen
en efterlängtad resa som jag inte på nåt sätt får förstöra
det alternativet finns inte på kartan
ett oväntat litet arv
som gjorde det omöjliga möjligt
nämligen att boka en resa,annars hade vi inte haft råd
trebarnsfamilj med fungerande ekonomi,,
men inget större att kunna spara just nu
så jag är glad att kunna ge mina barn det
ser fram mot att få bada ,sola,äta glass o go mat i en vecka
maken antydde häromdan,att vi skulle behöva ha den resan själva,,,,,
efter allt som hänt,,,,
men jag orkar inte nysta i vårt förhållande nu,det går på sparlåga,når inte varann
mycket är väl mitt fel,men vardan o jobb,o hålla sig över ytan,,,,
orkar inte mer just nu...
ja,ja,,ska bli härligt i allfall,
o ,visst kommer onda tankar,rädsla
men jag tänker ge mina ungar en fin resa,,,,
har knappt fattat att vi snart ska resa
är så mycket annat hela tiden
men det ska bli gött
Har en dag för mig själv idag,,,,
lillen är på dagis,,
de andra i skolan,,
ska bara vara
promenera
dricka kaffe
läsa
fundera
sätta på en go skiva
o blunda,,,,
livskvalitet
carpe diem Måne

9 dagar och fortfarande inte en droppe.
Jag känner mig starkare och starkare.
Nu har jag siktet inställt på måndag nästa vecka.
Nu jävlar, jag känner segervittring.

Hoppas det går som när jag bestämde mig för att sluta med tobak.
Det är nu ca 18år sedan utan ett enda återfall.

Gunnar

De 12 stegen - Vad vinner jag?

8. Rent samvete isället för skuldkänslor

Det är underbart att vakna upp en måndagmorgon och komma ihåg hela helgen och att jag inte har några vita fläckar i mitt minne. Jag har inte brustit i tillit eller sårat någon i fyllan och villan. Jag har ett rent samvete.

Ibland dyker minnen från förr upp när jag vaknade med skuldkänslor som stod upp i halsen från dagen före, det är inga behagliga minnen men paradoxalt nog så hjälper de mig till ett nyktert liv.

Jag vill inte tillbaka dit.

Jag försöker idag att behandla människor på samma sätt som jag själv vill bli behandlad, undvika att harmas på någon och se till hålla mitt sinne fritt från energitjuvar. Jag har så långt det är möjligt gjort upp med mitt förflutna och blivit kompis med mina demoner. Ett tufft jobb men det har det varit värt.

Livet blir bra mycket bättre och enklare utan en massa störande moment i huvudet.

Gomorron
en ny dag
efter en nykter helg
skönt
värre är det med mitt psyke
känner att jag dalar än mer
depp o nere
åh,alltid ska det va nåt
drar mig undan
är väl en del i hela processen
eller?
så mycket underliggande saker
hela tiden
maken o jag är från olika planeter,it seems
svårt att hitta varann
ellr,jag kanske inte orkar just nu helt enkelt
så mycket ändå
ja,det här blev inget uppåt inlägg
speglar min själ
love u all
kramar
Måne

Härligt Gunnar !

En hel vecka och dessutom ett brölopp. Glad för din skull / Mariah

Jag tycker inte den är rolig... antingen är jag trög... eller så är jag inte alkis längre. :)

Får ont i magen, för psykologens ord kunde varit mina för några år sedan. Fast lite mer lättsamt, vänner emellan: "ja men ta och drick lite vin. Man blir så kreativ och allting blir mycket roligare".. typ. Skäms men jag tänkte faktiskt så.

Ja, jag tror absolut inte att människor som har en "normal" relation till alkohol tycker att den är lika rolig som vi tycker! :)

Visste väl det, alkisar är roliga människor! Den här sketchen går nästan bara att visa här för att den ska bli riktigt uppskattad.
/Fenix

Heja dig Gunnar, du klarade det - BRA jobbat!!

Själv är jag bakfull idag. Men bakfylleångesten hjälper mig faktiskt idag.. ikväll tar jag min första antabus! :)

Verkar som vi har liknande humur du o jag Fenix! Underbart, skratta så jag fick ont i magen.
Karin

Bra jobbat Gunnar! Visst är det härligt att vakna utan baksmälla?

Jag ska också vara nykter i dag!

Kramar

8 dagar!

Jag klarade min lillsyrras bröllop igår galant, helt utan alkohol, fast jag tog det säkra före det osäkra och körde.
Men, jag tror jag hade klarat det ändå, jag känner mig stark idag.
Jag har gett mig f-n på att komma ifrån detta elände och nu har jag varit helt utan alkohol i över en vecka. Fy f-n vad det känns bra.

Idag ska jag belöna mig med att vara nykter!

Gunnar

De 12 stegen - Vad vinner jag?

7. Andras respekt istället för deras medömkan och förakt.

Jag tycker nog att det är svårt att få respekt i Sverige för att jag inte dricker, "Vad är det för fel nurå?". Däremot har jag flera gånger möts av öppen respekt i andra kulturer när de ser att jag inte dricker alkohol. Kulturskillnad eller Jantelag ??

Däremot upplever jag att min ökade självkänsla ger mig ett uppträdande som ger mig respekt. Förut smög jag runt väggarna och ville för allt i världen inte bli tittad på, jag tordes inte skratta om ingen annan började före mig, hade svårt att säga nej, kände att jag inte var i den sitsen att jag kunde berömma andra.

Efter att ha klätt av mig mina fel och brister och accepterat mig precis som jag är och förstått att gilla den person som jag är så har det blivit så mycket enklare att bara vara. Jag tycker om att ge beröm när jag upplever något bra och kan njuta av reaktionen från personen ifråga. Det är inte vanligt att man ger uttryck för positiva saker i Sverige vilket är verkligt synd. Vi behöver alla uppmuntran som stärker vår självkänsla. Ett leende gör min dag.

Ta hand om er och känn att ni duger precis som ni är.

Usch, nu tänker jag lägga ut en sådan där sketch från YouTube som jag inte är helt säker på att den passar här. Men jag tycker den är rolig. Jag tror att de flesta alkisar är väldigt roliga människor med en stor portion humor. Jag tar gärna emot synpunkter på om den här är att gå över någon slags gräns. Tar ca 1 minut.
/Fenix

http://www.youtube.com/watch?v=8Bc8pFimOr8

Tack vännen
jag skrev ett långt svar men datan laddades ur o det försvann
hinner inte nu
ska skjutsa grabben på match
allt är lugn o fridfullt
nykter o klar
hoppas allt är väl med dig
tack för kramar,jag fångar dem o skickar tillbaka
lugn kväll ikväll?
då är vi två
Måne

Hej Gunnar

Jag måste säga att du visar en imponerande styrka. Att vara svag, att vackla, att erkänna att det är svårt, det är styrka Gunnar. Att sluta med alkohol, tobak, och annat som blivit en del av sitt liv är inte en enkel match. I bland kan man ta en dag i taget, ibland för man ta en stund i taget, inte just nu men kanske om en stund-tänket när suget är som värst. Jag håller med Vana, man har rätt att välja för vem man ska berätta och när. Men du har helt rätt, att bryta tystnaden gör att man inte kan fortsätta längre som man gör. Det viktigaste med att bryta tystnaden är att man erkänner för sig själv, att man sätter ord på de problem man bär på. Och först då går det att be om hjälp, att välja riktning.

Jag tror på dig/ Kram Märta

Bra jobbat Gunnar, i dag gäller att någon gifter sig, inte att du förgiftar dig!
/Fenix

Berra

Ler stort med tårar i ögonen över dina fina ord. Ja, det är ju så att S.et är borta nu. Och vet du, mitt x namn börjar på S. Så S.et är borta på många sätt. Jag ska tänka på det som mitt eget mantra när bakslagen kommer och det gör ont.

Ja, jag har världens underbaraste fina dotter som blir 23 och är klokare än mig många gånger. Vi har haft en lång resa tillsammans då även hon mådde dåligt en period i sitt liv och jag var hennes ängel. I dag är hon min ängel. I dag är vi mer som systrar, har så himla roligt tillsammans. Och när hon ringer till mig för att boka in sin "mammastund", då finns ingenting i världen som kan konkurrera.

Kram Märta

Hej

Lördag, lite grått och mulet. I går var jag ute och drack en öl med min dotter och hennes kompisar, gick hem vid 22.30-tiden när krogfyllan slog till. Så skönt det är att kunna gå hem till det trygga och lugna, nykter, ingen som väntar, ingen som kränker, bara kattfröken, jag och lugnet ;-).

Hur går det för dig? Jag tänker på dig och hoppas att du har stunder av "här och nu" då du kan njuta av att bara finnas.

Kram Märta

7 dagar.

I går fredag var det svårt, men jag bestämde mig för att segra över alkoholjävulen och jag lyckades.
Bröllop idag, undra hur det går.

/Gunnar

Krax, krax Måne! Ja, känns som vingarna bär.
Vi har planerat en resa till nyår, och som ett brev på posten dyker då tankar kring barer och middagar upp. Och där ingår förstås alkohol. Men jag har vänt dessa tankar mot att det ska gå alldeles utmärkt att resa utan alkohol. Jag åker väl inte till ett främmande land för att göra samma sak som jag gjort hemma. Jag åker ju för att uppleva och se nya saker. Och just nu känns det helt bekvämt att tänka att jag kan åka på den resan utan att behöva dricka.
Bara en sådan sak är något att vara tacksam för.
Ha en bra lördag alla forumister! (Nytt ord, häftigt.Kom ihåg vem som skrev det först.)
/Fenix

God morgon Måne!
Det var flera dagar sedan jag var här. Livet springer på. Jag och min man har nog gjort försök till att tala på djupet. Särskilt när vi är fulla... Då blir man ju jätteklok. Som det är nu finns inte förståelsen kring det här med alkohol. Det kan bero på att att jag inte pratar om det med honom. Jag vill sköta mig själv med hjälp av forumet. Och min syster, men henne vill jag inte belasta för hon är gravid.

Om jag pratar för mycket om det här med min man kommer han med all sannolikhet att kunna övertala mig till att dricka litegrann. Han är inte den som spottar i glaset och frågar ni mig så har han alkoholproblem också. Dock blundar han för det. Han tål mycket mer än mig, och det går inte över styr så ofta. Däremot behövs det ytterst små mängder för att han ska bli stingslig och få kort stubin. Och när han har fått i sig på tok för mycket blir han grym. Inte så att han slåss fysiskt, men verbalt. Men jag älskar honom och kommer aldrig i hela mitt liv att lämna honom.

Nåväl. Idag är det lördag och Måne min måne, vi ska fixa det här. Det är underbart att ha dig. Jag skickar alla styrkekramar jag har till dig! //Din vän Monkey

De 12 stegen - Vad vinner jag?

6. Självförtroende istället för hjälplöshet

Hjälplöshet inför alkoholen ja. Jag hade inget skydd, inget försvar, inga argument, hade inte en susning om vad jag skulle göra.

Tills jag fick den mycket enkla meningen till mig :

Ta inte första glaset.

På det sättet var det enkelt att sluta dricka. MEN, jag var också tvungen att ta hand om mina demoner som dök upp som på beställning när baksmällan släppte. Jag ville ju ha ett bra liv i nykterheten. Eftersom behandlingen använde Minnesotamodellen med krav på regelbundet AA deltagande så fanns ju lösningen där om jag så önskade. Dörren stod på vid gavel, det var bara att ta steget. Och det gjorde jag.

I takt med att jag fick insikt om mig själv och jag kunde hänga av mig den där fruktansvärt tunga ryggsäcken jag bar på så ökade mitt självförtroende och min självkänsla.

Idag klarar jag inte av att låta någon/något att bygga bo i min skalle, jag vill, och måste, rensa från tankar som stjäl energi från mig. Det har blivit lättare och lättare med tiden att hålla "störande" moment borta från mitt huvud. Jag kan handskas med dem nu.

Jag är tryggare i mig själv och har tillit till min förmåga vara mig själv. Det har jag förtjänat.

hram på dej måne o på er alla o godnatt

Så härligt att höra att du mår bra Måne :-)
Jag tror att energin och självförtroendet får ta tid på sig att växa...det finns så många tankar och känslor nu som man måste ha tid att ta itu med och bearbeta och det viktigaste är ju ändå nykterheten.

Så skönt att höra att du mår bra också Pia, du är en ständig källa till inspiration!

Kramar på er

Fina,sanna inlägg Adde
självrespekt
ett nytt beslut ,just idag
just nu
fre em alltid svårast
men det blev inget bolag innan hemfärden ,utan direkt hem
ut i skog o mark
o plocka svamp till såsen som vi ska ha till lite grillat ikväll
lugn o ro
lite tv
kram Måne

Det är väl därför man inte erkänner sitt alkoholproblem,för man VET att då kan man inte fortsätta.Det gäller att bryta den barriären först.Man behöver inte berätta för alla,varför ska man?
Det brukar komma naturligt.Jag berättade för en arbetskompis först för några veckor sedan.Hon upplevde mej förr som väldigt nonchig o frånvarande på jobbet o hade ingen förståelse för det,förrän jag berättade att på den tiden drack jag o jag höll jättemycket distans för jag ville inte att hon skulle känna lukten av alkohol.Mitt beteende missuppfattades av henne,men hon hade ingen aning om att det var alkoholproblem,förrän jag,efter nästan ett år,berättade för henne.Jag kunde berätta pga att jag varit nykter så länge o kände mej stark i min nykterhet o som en helt annan människa i beteendet,dvs,mer närvarande.

Hej, Ja, tänk, fokusera på allt gott du har! O om alkoholen gör nåt gott för dig.

Styrkekramar

Jag trodde aldrig att jag skulle erkänna mina alkoholproblem.
För om jag gjorde det skulle jag inte kunna fortsätta dricka som jag gjort.
Jag skulle skämmas ordentligt, vilket jag gjorde dagen efter mitt beslut att lägga av.

Nu har jag erkänt att jag har problem och jag känner mig starkare nu, med Ert stöd, även om jag känner svaghet emellanåt.

Jag har å andra sidan inte berättat för någon annan än min fru, och Er förståss.
Jag känner att jag får så mycket stöd av Er.
Min fru har sagt att hon vill att vi är nyktra i kväll, och i morgon.
Hoppas det fungerar.

Gunnar

Tjena Gunnar,

Iom 6 dagar så har du även passerat förbi fysiska abstinensfasen. - du har passerat en riktigt tuff passage. Bra jobbat - bit ihop o kämpa vidare.

Bra jobbat Gunnar, 6 dagar nykter!!

Du ska vara stolt över dig själv, försök hitta styrka i segern över att ha klarat 6 dagar hittills, så kan den styrkan hjälpa dig att klara ytterligare fler dagar.
Om suget kommer i eftermiddag/kväll, tänk då på hur bra du har mått när du vaknat utan ångest och bakfylla.

Och se till att du får köra imorgon, så är det ju en enkel lösning för den kvällen.

Du klarar det, tänk positiva tankar! :)

Kram!

6 dagar nykter!

Igår kväll var nära, men tröttheten segrade över vanans makt, jag gick och la mig istället och jag vaknade utan ångest.
Men hur ska det gå ikväll eller imorgon på bröllopet.
Jag vågar nästan inte tänka på det.
Jag har siktet inställt på måndag morgon, klarar jag det utan att ta det där första glaset, då har jag vunnit en stor seger.

Tack ni alla för det ni skriver, det hjälper mig, jag lovar.

Gunnar

De 12 stegen - Vad vinner jag?

5. Självrespekt istället för självförakt

Som Segaletta skrev här ovanför : Självföraktet som fanns när jag stod där och bara skulle ha ner spriten fast kroppen skrek av rädsla, gjorde motstånd, ville inte ha något mer gift. Ångesten över att jag inte kunde hantera mitt liv, att jag återigen vaknade med en fruktansvärd baksmälla fast jag lovade mig själv morgonen före att det skulle vara slut på det.

Jag gör det som är bra för mig idag och som jag tycker om. Ok, vissa saker måste jag göra för att livet ska rulla på men de är inga större problem idag. Jag har fått en förtröstan och tillit till min egen förmåga att reda ut saker utan att det blir katastrof av det.

Jag klarar, oftast, att sätta gränser och att prioritera mitt mående i absolut första hand. Jag kan se mig själv i ögonen i badrumsspegeln och tycka om vad jag ser där. Borta är den där pfufsiga, rödögda och skakiga trasa till människa som mötte mig förut. En människa jag inte tyckte om.

Jag vill inte tillbaka dit. Därför har jag idag tagit ett beslut om att just idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer.

Det beslutet ger mig självrespekt.

jag vacklar också
men vi fixar det här Gunnar
fredagkväll,alltid svårast
men,du får propsa på att köra
din fru blir väl bara lättad om du sitter bakom ratten
o sen till maten bara dricker vatten
lugn o behaglig
sann o värdig

det är du värd
liksom jag
du är en kämpe
första helgen på 15 år!!
du fixar det
o jag lovar
att den seger du kommer att känna om du fixar det
är ovärderlig
o ger mersmak
av erfarenhet talar
fast jag emellanåt dalar
så står mitt hopp till förfogande

ta en stund i taget
inte mer
o snart är dagen gången
o du ser
att livet börjar ljusna
det finns en strimma ljus som skymtar
ta steget ditåt
inte åt alkoholens surr som grymtar
för svin vill vi inte bli
blir så jobbigt att leva däri
utan välj ljuset
o lär känna herr harmoni

carpe diem
Måne

Jag är med
men,förresten ,kan nog inte bränna upp alla mina barndomsminnen
då skulle jag få sätta eld på mig själv,,hm,,
de spökar i mitt inre
inga roliga minnen
en alkomor,
som blev misshandlad
förnedrad
o jag har sett det mesta,,,

Dinosarierna,jag jobbar med dem,med äldre alltså
fast våra är rätt goa
men du verkar ha haft ett extremfall till morofarföräldrar
inte gå på grusgången,va f-n?!
öh,fick ni gå på den nyklippta gräsmattan då?!
sitta där som en staty,se gullig o uppföra sig
usch då
BRÄNN TAVLAN för guds skull
gör en ceremoni av det
jag kommer
så kan vi grilla korv på glöden,hihi
En ny dag nalkas
känner mig lugn,fast jag vet att om tankar kommer
så kommer de fram mot em,,
men jag tänker ha en lugn fredagkväll
go mat o idol på tv
fotbollshelg
killen spelar imorrn
o tösen på sön
o jag vill inte stå där med blödande ögon o ångest,,
varma kramar Berraboy
Måne

Jag tycker du är fantastisk som förmår stötta andra när du just nu har det så tufft själv. Du säger att du inte varit nykter en enda helg under dom senaste 15 åren och nu är du inne på ditt 5 e nyktra dygn i ditt nya liv. Du känner dej svag men förmår vara optimistisk, vänlig och stöttande mot andra då vill jag tro att det finns en jäkla massa styrka någonstans. Ditt sätt att hantera ditt rök / snus stopp säger väl kanske också något om din kapacitet att förhålla dej till det beroendet. Inte jämförbart har jag lärt mej idag men likväl ett beroende.

Jag tror på dej Gunnar o önskar dej styrka att fortsätta det du påbörjat.

Nu ska jag fortsätta fundera lite över mej själv en stund. Har ju påbörjat en tråd idag vilket jag inte hade en aning om igår att jag skulle göra. Det finns lite att fundera på då, inser jag, Sov gott o tack för i dag

Hej Gunnar! Du skiver så uppmuntrande till andra, så ta emot våra styrkekramar nu!!!!

Min första helg var oxå jobbig, men med en-dag-i-taget tänk, gick det lättare än vad jag trott.
Jag har kommit på att vanans makt e stark, men går att bryta, du vet, för mig betydde fredagkväll vin, i många år. Mycket vin, många år.

Kunde jag, kan du!!!!!!

Kram/Thea

Grattis Gunnar till dina nyktra dagar.
Vad som hjälpte mej jättemycket var det tänket att ta var dag som den kommer.
Varje morgon bestämma mej att idag ska jag inte dricka.Inta spana för långt i förväg.
Att leva i nuet,nykter,det funkar!!!!!!
Jag gick in här ffg. för drygt ett år sedan,den 20 juli,då hade jag,precis som du,tagit beslutet.
Jag har fått mycket stöd här.
Jag önska dej väldigt mycket lycka till på vägen.'Du känner dej svag just nu men det går över.
O att få uppleva den första nyktra helgen på 15 år borde få dej att känna styrkan att du är herre över dej själv.Kram

Tack Märta

Sitter här just nu och funderar på hur gott det skulle vara med ett glas vin.
Jag hoppas jag blir trött snart så jag går och lägger mig i stället.
Jag vill ju inte dricka mer, men tankarna finns där hela tiden.
I morgon är det fredag, hur ska det gå.
Har inte varit nykter en helg dom senaste 15 åren tror jag.
Jag känner mig svag, så svag.

Gunnar

Hej Gunnar

Wow, vilken kämpe du är. Det är så imponerande att du vill/vågar dela med dig nu när du är mitt i stormens öga. Du ska veta att du stärker många här. Det här med att sitta och dricka vin som rutin/vana i vissa situationer är nog vanligare än vad man tror. Jag tror också att det är just det som är svårt att bryta. När suget blir som värst kanske det är en idé att du hittar på något helt annat i stället? En liten stund?

Lycka till i helgen nu, det är många som håller tummarna för dig här på forumet

Styrkekram Märta

Sinnesro är en fantastisk känsla! Att kunna trivas och må bra i sitt eget sällskap är guld värt! Jag håller på, sakta, att få tillbaka den där sköna känslan av att bara kunna vara.

Igår skrev jag ett inlägg om mod, men det försvann visst på vägen...

Mod att be om hjälp,
Mod att låta andra hjälpa mig,
Mod att våga vara ödmjuk,
Mod att visa mig sårbar,
Mod att förändra.....

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för idag!

Hej igen alla ni!

Tack för att ni finns, och är mina vänner, cybervänner..!

Märta, vilken fantastisk härlig gest, att skicka ut hyllan som slog dig,
(efter att gubben din givit dig fart in i den...)

Underbart, att även matriella ting kan få skulden, och bli en symbolhandling...
Bara den känslan att få städa ut tråkiga minnen måste ha varit en kick för dig...

Och en fantastisk dotter som kunde se detta, och ta initiativet...

All lycka till dig, hoppas att fler kunde göra samma sak, städa /flytta bort hemska minnen...

Tittar man bakåt så var din namn kanske symboliserat med ett S först, S(Märta)...
Det slipper du nu...

Själv har jag väldigt svårt med en tavla som hänger hos min mamma, som var mormors...
Det var rena barnplågeriet att sitta i detta "döda" rum som inte hade vare sig något fint att titta på, eller något för barn att sysselsätta sig med...

Det var grått och fult och alla möbler måste ha varit ifrån 40-talet eller något...
Det enda jag fick göra var att sitta i en väldigt ful och obekväm soffa med ylletyg som kliade på mina bara kortbyxe-ben, lyssnade på väggklockans slöa tickande och den där j*vla fula tavlan..
Vardagsrummet var ett finrum med fönster på dörren, där fick man bara vara när det kom gäster!

Jag hatade att vara hos mormor och morfar, barn skulle finnas men inte höras...
Gick man på grusgången fick man skäll, för då måste morfar ut och kratta nya fåror...
Den där gamla uppfostran som fanns, fast ännu en generation närmare dinosaurierna...

Allt finns för mig förknippat i och med den där j*vla tavlan...
OM jag ärver den så ska jag ha ett bål, och bränna upp mina dåliga barndomsminnen med den.

Mors Berra

en så vacker gest
ut med alla spöken ur vrårna
lycliga oss,som har ljuvliga barn
Måne

Ja,men en sexpack på magen är ju bättre än en sexpack i magen
så go for it!!
sist jag var vid läkarn frågade hon om jag gick på gym(har lite muskulösa armar)
jag skrattade,gym är det värsta jag vet
men att kånka matkassar o ungar
både i jobb o privat
ger väl lite det med
värre är det väl med sixpack in the belly
men för att ha fått tre ungar
så är magen ok
värre med de två som är över magen om man säger så
hihi
skämtåsido
goa Pia,
hoppas,o tror att vi hittar tillbaks med tiden också
vi var på go väg
men jag lyckas förstöra för oss,gång på gång.
o det blir ju lite svårare för var gång
jag vet att jag sluter mig också,men har ett behov av det
liksom jag har ett behov av att ösa ur allt,,
black and white
up and down
yin o yan
som med allt
med livet
men jag vill att allt ska bli bra
o tänker inte ge mig
kul att du går på ridskola
o utvecklar dig,,
spännande,önskar jag hade lite mer go att testa nåt nytt
men meditation
o egentid i lugn o ro
kan va svårt nog att få till som det är
men mina promenader är heliga
jag är ett med det stora där ute
njuter till fullo
av allt som finns omkring mig
härlig höst,vind,klar luft som renar hela mig
blåser bort jobbiga tankar o ger utrymme
för positiv energi
laddar o känner harmoni
kramar Måne

Hej igen.

Nej då Måne. Han är så glad och lycklig att jag är nykter nu... tror att han äntligen känner sig trygg med det och har sett vilken skillnad det blir. Jag har frågat ibland om vi skulle dricka lite vin tillsammans någon helgkväll (kan inte riktigt arbeta bort den där provocerande sidan av mig.. :) ) och det blir bara NOPE.

Har även hört när värdfolk smyger fram till honom och frågar om jag fortfarande inte dricker vin, eller om det går bra att bjuda. Ha ha, vilka fegisar. O han säger att det klarar jag absolut inte..

Skit, blir förbannad faktiskt, trots att det han säger stämmer. Men det känns ändå kymigt att höra någon annan säga det, det är ju upp till mig att avgöra. Fast allt rinner av mig så snabbt nu för tiden.

Sen när festfolket fått lite i sig så vågar dom fråga och prata och alla bedyrar att jag är lika glad och trevlig nykter ( o jag sitter mest och vill hem och tycker de flesta pratar goja.. men är tydligen en bra skådis. :) men det är ju SYND om mig och alla andra som inte kan njuta av alla goda viner. Det är ju en så STOR del av livet...

Tja, det är inte någon del alls av mitt liv längre och jag lever fullt ut nu. På riktigt. Behöver inte stärka mig med alkohol för att bli någon jag egentligen inte är, behöver inte konstlad glädje. Är tacksam och nöjd för det mesta. Ofta lycklig. Mår bra när jag somnar och mår bra när jag vaknar. Inte alltid så klart, bekymmer finns, men det är en himmelsk skillnad mot förr. Då var det mesta svart eller vitt.

Nu skiner solen. Min ena katt spinner här i mitt knä. Jag ska till stallet och träna magmusklerna.. var på ridskola igår och fick ipräntat i mig att man ska rida med mellangärdet så nästa sommar hoppas jag på ha sex-pack. :) Bättre sent än aldrig.

kram kram

Märta.

Blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Vilken härlig dotter!!! Jag har också en underbar tjej som fått ta många törnar när hon var liten. Måste förlåta mig själv för det annars går jag under.

Kram

Märta, så härligt att läsa om dina erfarenheter. När mörkret viker undan ersätts det av ljus. Du ger stort hopp tror jag till dina olyckssystrar.
/Fenix

Berra

Du har ett ljuvligt språk, jag får såna fantastiska bilder ibland när du skriver. Jag skulle verkligen vilja se det plåtklädda köket, finskan i en bältesstol med ett plastglas. Får en förnimmelse av syster Rachel från gökboet hahahaha.....

Jag är så glad och tacksam för insikterna jag fått från dig och måga andra goda människor här, ni som gav mig kraften och modet att gå, att bejaka mig själv. Ingen fylla längre, inga hårda ord, ingen ångest, inget ljud av när ölburken öppnas, mitt hem ser ut som när jag lämnat det. Mitt hem, min borg, min vilostad, min trygga famn. När jag mådde som sämst i juli kom min dotter hem till mig en förmiddag och började skruva ner min bokhylla i hallen, log underfundigt och sa att nu ska bokhyllan ut, hyllan som mitt x i fyllan kastade in mig i. Hon tyckte det var dags att städa ut honom för gott för mitt hem var en brottsplats. Sen åkte vi och köpte nya möbler tillsammans, och jag grät av lättnad, av glädje, av kärlek över att han en sån klok, kärleksfull och driftig dotter. Det förändrade allt, det fick mig att äntligen resa mig igen, att ta tillbaks mitt livsutrymme.

Det går att påverka sitt liv, sina vägval. Att ta emot en utsträckt hand och ibland låta sig ledas framåt, det får oss att bygga upp tilliten igen. Jag är på väg. Och du, här skiner solen igen ;-)

Kram Märta

Jag är precis tvärtom klarar inte att se eländet.Människor som är dyngfulla mår jag så dåligt av att se o klarar inte av att vara nära,jag mår helt enkelt illa,kanske är det en svaghet jag har?

my god
vågar du ens va hemma med
rödtjutsstinna kvinns?!
ett par lurar
lite go musik
o en annan del av huset eller?!
kanske du vill se eländet,syftar på finskan
inse hur rikt ditt eget liv är idag
hoppas din fru inte kolar vippen av stress
innan de ens har kommit
kkram igen

Mår så gött att läsa dina inlägg
roliga,sorgsna,sanna nakna
inte överdrivet åt nåt håll
bara så livet är
än en gång
du verkar va en sån skön snubbe
med en skön livssyn
ger väldigt mycket funderingar o tankar
följer troget dina dagar
å siktar åt samma håll
två veckor på lör
inte mycket men ,men
skiter i att räkna dar,skulle jag ju göra
inte det viktigaste
ha det bra kompis
kram Måne

Tack för jättefint svar Vimmsa
kunde varit jag som skrev,stämmer så rätt in på mig också
varit lite tillbakadragen i all tid,men social när det krävs
men nu är behovet mycket större
min man reagerar likaså,lite svartsjukt beteende
om man säger att man ska gå promenad säger han,",,,men du vill väl gå själv förstår jag,,"
på ett sårat sätt
inte alls så,man behöver ju varann,men när man inte riktigt hittar fram
blir det svårt
så skönt att få lite feedback här i alla fall
känns som här är mest hemma ibland,,,
bara skriva,just som man känner sig för stunden
tusen kramar
Måne

Go'morgon Livet!

Ännu en dag som började bra, utan ångest och bakfylla...
Trött?, javisst, men inte på livet, utan bara så där slapphänt och sladdrig man kan känna sig ibland...

Världens oväder i morse, så det blev bilen till jobbet istället för hojen, trist,
satt och lyssnade på torkarbladens knorrande, och tänkte "..jaha ännu en dag..."

Är varken speciellt glad eller ledsen, men ändå så där att man bara stirrar rakt in i väggen.
Morgonkaffet var starkt och gott, hoppas på att den väcker mig lite...

Idag borde jag vara hypernervös, vi har en audit (ådit) av kundernas kund...
De ska hit och syna oss i sömmarna, en av världens största tillverkare av (.....)
Jänkare med bred käft och små öron, de KAN vara en pain in da ass...

MEN jag har lärt mig att isolera bort starka känslor som kan göra mig upprörd...
Det är bara ett jobb, och inte ett personangrepp, så det är bara att släppa tankarna...
Så får jag dem fria till annat istället, och kommer det?, ..så kommer det...
Den stunden, den sorgen, inte ta ut något i förskott, just leave it!

Avtrubbad?, nä bara skönt...
Den känns som om nervbanorna börjar krypa in från huden till inre delar av kroppen...
Knappast blivit hårdhudad, men mycket mindre känslig...
Ett vindrag som får håret att vika sig på underarmarna känns inte som en brännande känsla längre, utan jag noterar det bara...

Ikväll ska frugan ha "tjejmiddag"....
Vilket innebär käk och en väldigt massa rödvin och ett tjatter ingen karl orkar stå ut med.
Kul för henne, även om hon har varit stressad med att fixa ordning käket, och städa osv...

Hon förändrar sig inte, hennes toleranser sjunker markant när hon ska bli "synad" i kanterna.
Hon kan explodera när som helst, jag fattar inte att hon utsätter sig för den belastningen.
Är det ett måste tro, bjuda igen för senaste tjejträffen de hade för tre år sedan...?

Själv tänker jag ta det lugnt, och hålla mig borta ifrån brudarna...
Den ena, en finska har alltid druckigt för mycket, blir alltid knäckfull...
Ramlar och slår sig, dåligt temperament osv...
Man skulle vilja klä in kökets väggar med rostfri plåt,
bälte på en stålstol och bara ge henne plastglas..

Hon ger mig krusningar på ryggen, har inte träffat henne sedan långt innan min nykterhet

Kommenterar hon min nykterhet, ja då j*vlar ska hon få höra...
Hon som borde ha slutat kröka med typ fyra gånger så mycket anledningar som jag..

Jag kallar henne för svarta änkan, lika gammal som mig, men har haft ihjäl inte bara en, utan tre av sina karlar, en av en naturlig orsak, de andra två hjälpte sig själva på traven...
Hela hennes livsföring är bara så tragisk, jättesöt och trevlig, men mycket förödande..

Eller så kanske jag bara har ett tråkigt liv, men för sjutton jag lever i alla fall...

Och det gör jag väldigt bra, tycker jag...

Mors Berra

Hej alla!

Tack för att Du ger dig tid att skriva, det ger mig hopp och Du peppar mig att INTE ta det där första glaset.
Som jag skrev inledningsvis slutade jag röka och snusa för många år sedan. Jag har aldrig efter den dagen jag bestämde mig för att sluta provat ett enda litet bloss eller tagit en enda snus.
Jag VET att om jag skulle göra det så kommer jag att göra det igen och igen för att sedan vara fast med skiten igen.

Jag vet inte om jag bestämde mig i fredags för att sluta dricka, jag hoppas det.
Det är ett stort steg att avstå helt från alkohol, jag skulle önska att man kunde vara som så många andra och dricka måttligt men jag tror inte det går så min målsättning just nu är att "aldrig dricka alkohol igen".
Jag kommer med stor sannolikhet misslyckas, men om jag ser tillbaka på när jag slutade med tobak så VET jag att jag kan klara det.
Jag vet i alla fall att jag inte vill ha det som jag har haft det.

Gunnar

Hej Gunnar!
Det är så skönt att höra just detta "idag känns det bättre"...för det inger ett hopp till oss alla om att det kommer att kännas bättre, men inte om vi fortsätter dricka!

Jag har "bara" druckit folköl den senaste tiden, men nu när jag blivit mer aktiv här igen så har jag bestämt mig för att ha en helt vit helg! Fredagkvällen till en början med...så får vi ta de andra två dagarna sen. Vi klarar det, eller hur? Sviktar du så skriv här. Jag lovar att jag ska ge dig flera stycken goda skäl till att du inte ska ta det där första glaset :-)

Kram på dig och ha en riktigt bra dag!

Fem dagar.

Idag känns det bättre, Det känns som jag ska klara mig förbi den första nyktra helgen på typ 15 år.
Hoppas det känns så i morgon fredag också.
Igår fanns det inget sug och jag gick ock la mig rätt tidigt.
Min fru har sagt att hon också vill vara nykter på bröllopet på lördag och vill också köra, undra om vi måste åka i var sin bil *fniss*.

Nu har jag iaf hållt mig sen i fredags, kommer jag fixa det i morgon fredag eller ?

Gunnar

Hej Måne!
Jag mår hyfsat bra, eller rättare sagt, jag försöker acceptera att jag inte alltid måste må så himla bra. Jag försöker ta tag i de saker som stressar mig i tillvaron, i stället för att ta till alkohol. Ibland kan jag inte lösa dem, då får det väl vara så men det blir inte bättre av att dricka för problemen finns ju där nästa dag också....

Känner igen det där med behov av ensamtid. Min sambo har ju också överkonsumerat alkohol, men har inte kommit riktigt lika långt som jag. Vi är två olika människor och vi har olika behov och lösningar på våra problem. Jag drar mig undan, tänker och behöver vara ensam. Jag märker att han har svårt för att acceptera det....nästan lite svartsjuk när jag sätter mig vid datorn eller går en promenad med hunden på egen hand. Han är en sådan där person som vill göra allt "tillsammans". Det är inte jag....inte i vanliga fall och ännu mindre nu. Han mår ju inte så bra och jag märker att jag gör honom osäker, men jag försöker vara tydlig och förklara att "så här måste jag få göra nu för att må bra".

Känner mig trött och stressad och vissa dagar känns det som att "alla är på mig". Alla vill ha något - barnen gapar om sitt och jobbet vill att jag ska gå på möten på lediga dagar och jobba extra stup i kvarten. Förut sa jag reflexmässigt ja, nu säger jag reflexmässigt nej - och jag mår inte ens dåligt av det vilket är skönt.

Jag hör ju att din man inte alls förstått mekanismen bakom alkoholberoende...kan du inte få honom att "läsa på"? Jag önskar verkligen att jag kunnat "sluta när det är nog", men då hade jag ju inte haft något alkoholproblem....lite jobbigt det där, men Måne, jag tycker att du gör rätt som lever ditt liv så som du behöver, så långt det nu är möjligt. Du har rätt att prioritera dig själv och dina behov nu, det är ett bra sätt att lära känna sig själv och växa som människa. Hur ska man veta vem man är om man aldrig identifierar eller erkänna sina egna behov?

Önskar dig och er andra en fin dag!

De 12 stegen - Vad vinner jag?

4. Sinnesro istället för förtvivlan

Men visst är det så !! Mycket av, för att inte säga all,min stress är idag borta. Min hjärna behöver inte hålla på sina komplicerade funderingar över hur länge min sprit räcker, när jag måste handla nästa gång, vilket bolag jag kan gå på, om jag hinner innan de stänger, undrar om den där kassörskan som tittar så konstigt på mig jobbar idag ?, var ska jag gömma flaskorna och burkarna idag?.

Jag behöver inte ha koll på allt och alla för att kunna skydda mitt drickande, jag kommer ihåg vad jag sa igår och behöver inte försöka återskapa minnen mm mm.

Helt plötsligt blev det lugn och ro i mitt huvud ! Det första året i nykterhet märktes det genom en enorm trötthetskänsla i min kropp och hjärna. Jag sov kopiösa mängder. En skön vilsam sömn utan påverkan av bedövning. Det var välbehövligt, verkligen. Mitt system hade varit satt i högsta beredskap i många år och nu, nu äntligen, fick kroppen vila. Det var njutning på ett högre plan !

Jag kan idag leva ett normalt liv men har fått förmågan att kunna koppla, och bort, alla störande moment och försjunka i en stunds vilsam paus, en liten minimeditation. Jag har idag sinnesro i min kropp och är vän med den och trivs med mig själv.

Jag kan känna lycka med mitt nyktra liv men det är ett liv som jag inte fått gratis. Jag har fått jobba lite för det men det har det varit värt !

härligt Fenix
tänkte väl förresten ,att det var du som svävade där uppe bland molnen
fast på stadiga moln that is
5 veckor,strongt!
hela du verkar nöjd o lugn,värmer att du mår bra
antar att du inte gillar frukt
med tanke på ditt sötsug,jag käkar gärna frukt
en sallad på olika frukter,nötter,ringla lite yoghurt o lite honung över
inget för dig
Smoothies,på frukt ,juice o youghurt,kanske?
hälsokost
bananchips,youghurtdoppade cashewnötter?
fan vad mycket yoghurt det blev
skulle bara fattas att du inte gillar youghurt
nu orkar jag inte skriva ordet mer
hihi
jag är mycket för salt också
salt yoghurt,,,
naj,jag bare skoja!!!!!
nötter ,salt salt lakrits
o mörk choklad
oj nu måste jag snart väcka den snarkande skocken däruppe
ännu innne i drömmarnas trädgård
ha en fin dag,vi hörs
o Fenix,har du vägarna svävandes förbi
så kraxa ordentligt,,
kramar Måne

gomorron vänner
ja,nog ä r det väl så
att med tiden kommer förståelsen
samtidigt som man behöver nån nära som förstår
o den närmsta man har är ju maken sin
men man kan inte begära
man är ganska kluven själv
förstår inte sig själv i alla lägen
är det så Pia,att din man än idag kan tycka att du kan dricka nåt glas vin?!
som min man sa,sist " du kan väl sluta när det är nog, ska det va så svårt?"
just då känner man,herregud,har han inte fattat,är han så blåögd,vill han inte förstå
att man iinte styr över detta,herregud,hade man haft ett val,o det hade funkat mellan kropp
o själ o hjärna,så hade man väl inte varit där man är,ledsamt att tänka
känner han mig så dåligt?
eller har jag vart otydlig
inte släppt in honom
varit en mussla
o nog känner man sig lite grå o tråkig alltså
men fine för mig,det får va så nu
jag måste sätta mig själv först (nej,inte riktigt,barnen först,of course,juvelerna)
men tyvärr.samlivet får sig en skjuts
o mitt behov av ensamtid,ökar
så man blir lite orolig ibland,för sig själv,för att man drar sig undan
men det känns rätt
o att spela har jag gjort nog
naken o sårbar
är jag idag
orkar inte låtsas
bara vara jag
med fel o brister
en o annan relation jag mister
men att gå till mitt innersta
o lära därifrån
kräver sina förluster
för att kunna ge sig åt livet hän
för jag fortsätter min resa
mot varaktig lycka
frid o inre harmoni
det är min strävan
att få leva uti

oj det blev smörigt värre
men budskapet kom nog fram
jaja,jag är som jag är
Vimmsa, hur mår du nuförtiden?

Pia,härligt att du skriver,blir alltid varm av att läsa dina inlägg
de andas trygghet på nåt sätt
värme o kärlek
en ny dag
o kvällen blev bra igår,promenad
livgivande o frisk
en kopp gott te med honung
när den lille somnat
o vi andra såg idol
jobb idag
o en ;förhoppningsvis
lika bra kväll ikväll
önskar jag er med
tusen kramar
Måne

Pia: Äouh, ä di skaunska:-)

Vana: Tack för grattis, jo börjar göra lite skäl för namnet Fenix känner jag. Har nästa inget som helst sug efter alkohol, däremot sött men det börjar lätta lite. Fortsätter med antabus, så länge det behövs. Är så oerhört skönt att slippa dividera om att åka till bolaget eller inte. Vilken energitjuv alkodjävulen är.
Kram

/Fenix

Lyckopiller är verkligen ett missvisande namn och förmodligen är det just detta att många tror att de är en genväg till lycka som gör att de fått så dåligt rykte. Jag har ätit SSRI-preparat då jag varit sjukskriven för utmattningsdepression, men jag kan inte påstå att jag blev lycklig. Drabbades av en del obehagliga biverkningar som gjorde att när jag vägde för och emot...så vann emot. Jag hade med största sannolikhet inte någon egentlig depression, utan var av olika anledningar helt enkelt bara fullkomligt utmattad. Jag var absolut inte i det skicket att jag inte kunnat tillgodogöra mig samtalsterapi i stället för medicin, men tyvärr har man oftast inte något alternativ då många (i alla fall distriktsläkare) skriver ut dessa läkemedel utan att gå till botten med problemet - och vad värre är - utan att ens följa upp! När man är helt slutkörd orkar man helt enkelt inte protestera, eller föreslå andra alternativ.

SSRI-preparat är ju en mild form utav antidepressiva, om man jämför med gamla tidens antidepressiva och för många kan de vara skillnaden mellan en tillvaro på livets absoluta botten och en dräglig tillvaro. Läste din jämförelse med insulin i en annan tråd Pia och den är absolut klockren!

Kramar/Maria

Hej kvinns!

Jag har en konstig teori om att den här känsligheten för att bli alkoholberoende hör samman med obalans i våra transmittorsubstanser... att vi kanske är födda med låga halter av serotonin. Och/ eller har fått det pga uppväxt, miljö eller andra svåra förhållanden. Och att man då mår extra bra av berusningen... Sen spär alkoholen på depressionen. Inte så konstigt att många av oss behöver antidepressiva, en del någon period, andra hela livet.

Ser i min egen släkt att många har besvär med depressioner och ångest, har oxå en hel del släkt som är förtjusta i alkohol, varav några av oss har blivit alkoholister.
'
Hoppas det reder upp sig med era män. Det är jättevanligt att möta oförståelse från både familj och vänner. Jag fick ofta, får fortfarande förresten, höra att jag kan väl dricka några glas vin på fest eller så.
Det tog något år eller mer för min man att riktigt förstå.. Han tyckte att vi skulle åka till Tyskland och köpa vin för det blev billigare... trots att jag sa att jag var beroende och bara drack ännu mer då. Sen var han sur när jag gick på AA-möte, blev väl svartsjuk eller nåt men det släppte när han varit med några ggr. Sedan dess har han stöttat mig till 100 procent, även om han tyckte jag var lite tråkig i början som inte hade samma sex-lust som när jag drack.

Men han tyckte inte heller att det var kul när jag inte ens mindes morgonen efter...

Idag har vi ett jättebra förhållande.

Tja.. ta det lugnt är mitt råd. Tiden läker mycket om vi bara stillar oss och lever i nuet. Ni vet att ni gör rätt, följ den känslan.

Kramar om.
Pia

Bra jobbat Gunnar, att sitta o dividera med sig själv om man ska eller inte, känner jag igen. Bra idé att köra till o från bröllopet, jag har använd mig utav den många gånger den senaste tiden, mycket uppskattad avmin fru. Att köra fungerar klockrent, ingen är ju förtjust i att möta någon alkoholpåverkad ute på vägen.
Kom ihåg att det är onsdag idag,
en dag itaget,
helgens bekymmer o glädjeämnen tar vi när den och dom kommer.

Ha dé

hallå vänner
ja,lyckopiller är helt fel
mer som en flytboj som gör att man håller sig över ytan
nätt o jämt
känslolös blir man inte men lite avtrubbad kan jag känna mig
men inte på ett obehagligt sätt
mera ett skydd,att inte jaga upp sig över minsta lilla
lugnare
sen går allt upp o ner hela tiden
livlina
gör livet okej att leva
o inte till en pina
känna ,andas o lära sig se det fina
i allt som faktiskt finns just intill
det lilla enkla i att känna harmoni
söka frid o leva däri
just nu
bara en kopp kaffe
o goa vänner
just nu det viktigaste jag känner

flum undertecknar
så lika vi är på det innersta planet
bara ytan som är annorlunda
så värdefulla för varann
bara att få skriva enkla vardagshändelser o känslorna som dyker upp
Karin,,känslan av att må normalt
göra normala saker
som är så självklart för de flesta
blir så värdefullt för oss
som tagit oss igenom elände
o tur är väl att man inte vet nåt om morrondan
det får bli här o nu
jag är nykter
är du (ni)?
Monkey,har du o din man nånsin kunnat prata på djupet,,,
rädd att vi inte nånsin har hittat varann så djupt
nu när man går igenom så mycket
inser man att man känner sig rätt ensam iblan,fast man inte borde
svårt
tur att ni finns
härliga gubbar
o kvinns
kram Måne

Stort Grattis till dej Fenix som har övervunnit din inre kanmp o din ambivalens,tror att du nu känner att du verkligen gör skäl för ditt namn FENIX!!!!Stor kram till dej.

Fniss, ja. Dessutom har jag MYCKET svårt för pingströrelsen.
Köp Lars Olsons bok ist. Jag har som sagt inte börjat på min ännu. har fullt sjå med att hinna med det jag har.
Man orkar inte med hur mycket info som helst, jag måste pausa lite mellan varven.

He, he han undrade nog varför han blev inblandad i kidnappning av hjärnan, pingstpastor och allt:-)
Tack för din ansträngning för min skull, jag såg också pastorn på facebook och blev lite förundrad.
Om gud bor på Vintergatan, blev det nog ett gott skratt från det hållet får vi hoppas.
/Fenix

PS Pia, det var riktigt västgötskt! Eller?

Hej Surran!

..ja fy sjutton vad man använder barnen som slagträn i ett separerat förhållande.
Vi (jag) har sett det själv, man tillåter sig själva att fiska och manipulera sina gamla ex. med
barnen som informationsmedlare...

Ett alldeles för högt pris och ansvar att utsätta sina barn med...
De förstår inte hur de ska behandla informationen, och blir "skyldiga" när den andre föräldern blir upprörd, en otroligt hård press för ett barn, oavsett ålder...
Tycker mig kunnat sett detta mest hos de par där man varit oense om separationen,
dvs där bara den ena har viljat skiljas, och det kvarstår en del svartsjuka från den andre partern.

Det gör ont för alla i en separation, men att leva kvar i det förflutna mår ingen bra av...
Förändring är bra har jag tidigare sagt, och om inte viljan finns att vilja möta det nya,
och försöka de det som är bra i framtiden, ja då kommer man att möta svårigheter...

Mina ledord har varit.....jag vill, jag kan, jag ska...

Man kanske inte alltid når sitt önskemål, men bara bedriften att komma igång kan vara en
stor sak i sig självt, och en liten rörelse åt det håll man vill åt...

Om man siktar mot stjärnorna, och hamnar på månen, så får man vara glad ändå.
Till och med om man så bara når trädtopparna, strävan var ju åt rätt håll...

Lära sig att vara tacksam för det lilla, jag vet att det inte är lätt...
Brukar kolla på TV på helgerna när de blir så otroligt besvikna,
när de bara skrapar fram 50 000 spänn på trissen, istället för några millar...
Men det är ju 49 975 pengar bättre, än det var när de startade med en triss...
Tänk på alla de 2000 andra besvikna triss-köpare som har fått bidragit till dennes vinst..!

Det finns en fram och en baksida på det mesta, och att kunna se båda sidor
hjälper åtminstone mig att kunna vara objektiv...

Precis som beslutet bakom mitt val att inte längre berusa mig med alkohol...
Att våga se självaste anledningen till att jag överhuvudtaget drack...

Jag var tung på öl, drack massor, och jag skyllde på att det var gott...
Samtidigt totalvägrade jag att dricka något om det inte var "staketpilsner" (III) eller starkare,
så lättis och folkis gick alltså bort, där sprack min vision om att jag var en gourmand precis.

Så vad var anledningen då?
Alkoholhalten minsann, "..men för fan Helge, vi är ju inte här för att dricka vatten..."
Sven Melander skildrar en av de största svenska trångsynta förnekelser vi har...

Vi är ju bara ute efter att bli fulla, vem har sagt att det är gott?
Vi blandar ut spriten till groggar för att det ska smaka mindre äckligt, med sött, surt, beskt
och gud och hans mostrar för att kunna få det i oss...

That's it!

När det kom till min övertygelse, så började jag undra...
Vad i allra glödhetaste håller du på med...? (..du och ditt skjutgalna finger...(Robin Hood)

Ska du falla in i ledet för att alla andra gör det?
Nä, Berra är en unik person, som har rätt att vara en som tar sina egna beslut,
efter sin egna övertygelse, och mår jag dessutom bättre..?
så är det väl bara ett bevis på att beslutet var rätt fattat...

Idag är det Onsdag och lill-lördag, så även för mig...
Jag kan göra precis vad jag vill, så länge jag inte tillåter mig fängslas av herr Alkohol...

Han är inte min kompis längre, han gjorde mig ont hela tiden...
Dessutom hällde han något i mitt dricka, så jag blev avtrubbad och inte märkte det...

Jag har varit kidnappad hela tiden, utan att vara medveten om det...

DET är ett uppvaknade mina vänner, och det får jag leva med resten av livet...

En erfarenhet, som inte är värd att åter prövas...

Mitt liv, mina värderingar, mina beslut...

Så påverkar jag min livskvalite't...

Mors Berra

Precis som du Monkey gillar jag inte ordet lyckopiller. För mig har de betytt skillnaden på liv och död vid några tillfällen. Jag blir inte heller ett dugg lycklig av dem men då, när jag började ta dem, fick jag för första gången känslan av att må "normalt". Har alltid, så länge jag kan minnas, varit nedstämd. jag har gått i terapi, mått bättre men inte helt ok. Att gör som jag gör nu, ta mina tabletter och samtidigt ha samtal är bästa behandlingen när jag som nu är extra nedstämd. Jag har heller aldrig märkt att mina mediciner på något sätt skulle göra mig avtrubbad, känslolös eller liknanade. Som det är nu blir jag glad ibland, ledsen ibland och för det mesta någorlunda neutral.

För mig är det också en livlina!

Ha det bra!
Karin

Fyra dagar nu.

I går kväll kändes det som jag skulle misslyckas.
Frugan gick och la sig och jag gick ner till undervåningen och satte mig i arbetsrummet.
Jag var så sugen på att ta ett glas vin att jag höll på att dö:
Jag höll mig och spelade lite spel på datorn i stället.
Efter en stund kom frugan och kollade "du dricker väl inte vin" sa hon och jag svarade "nää, det ska jag absolut inte göra".
Hon gick och la sig igen och jag fortsatte spela mitt spel, tänkande på om man skulle hämta ett glas vin.

Två timmar senare och jag har fortfarande inte hämtat det där glaset vin.
Jag gick och la mig och jag vaknade idag utan känslan att ha misslyckats.
Jag är fortfarande på banan.

Fyra dagar, vet inte om jag klarar mig förbi helgen, min lillasyster ska gifta sig på lördag och jag ska på bröllopet.
Blir förmodligen en del vin och sprit då.
Jag får erbjuda mig att vara fyllechaffis så kanske det går.

Gunnar

Hehe Fenix, jag skrev ju till Sigvardsson o frågade om boken Vintergator, o fick ett mail nu på morgonen.

"Tyvärr har du nog förväxlat mig med..........."

Den jag skrev till e pingstpastor i Jönköping!!!!! Docenten bor i Umeåtrakten.

Haha, fick ett morgonskratt iaf till kaffet.

Kram/Thea

Mod att vara den man är...
Mod att säga nej till första glaset.
Mod att ta konsekvenserna av mitt handlande.

För mig har nog modet att berätta för omgivningen att jag har alkoholproblem, varit det som krävt mest av mig. Men jag har klarat det!

Hej kära ni!
Måne, vi är så lika märker jag mer och mer. Skönt att hitta en som gör jag. Jag har ju inte hittat mig själv än så det du säger att din man inte känner dig och att det inte är så konstigt, är inte så konstigt. Jag kan inte dela allt med min man. Tyvärr.

Kvinna-mamma46, tack för dina ord. Nätet kanske inte är så smart. Jag vet men det är så nära och så lätt, men nej. När jag gick i samtal sist och fick hjälp av en toppenterapeut, ammade jag fortfarande och hade inte druckit alkohol på jag vet inte hur länge. Det var säkert ett par år i alla fall. Jag pratade mer om att jag kände mig orolig för hur det skulle gå när jag började dricka igen. Först gick det jättebra men det har hela tiden trappats upp. Så nej, jag har inte pratat med någon inom sjukvården om mina alkoholproblem. Eller har jag problem? Ibland förnekar jag det för jag vill inte inse.

Jag ska försöka ringa läkaren men jag vet att jag kommer få prata med någon stafettläkare och bla bla. Jag har haft mina kontakter genom psykiatriska öppenvården eller vad det heter och det är genom dem, inte vårdcentralen, som jag får antidepp. Finns det andra alternativ?

Karin S, tack, vad skönt att höra det du säger. Att 40 mg kan ses som normaldos och att man kan komma att behöva äta det länge, punkt slut. Jag vill absolut inte sluta med mina piller. Aldrig. De är min livlina känns det som. Lyckopiller är ett så dumt ord. Jag blir inte ett dugg lycklig men jag överlever.

Måne, ha en jätteskön dag och var snäll mot dig själv och kom ihåg att jag tänker på dig när jag raderar min historik här på min dator! Kram Monkey

"Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?"
Så rätt beskrivet !! Det bränner bakom ögonlocken när jag påminns om mitt förra liv. När jag tvingade ner alkoholen, hur den kom upp igen, ingen effekt, allt stämmer på mig.

Idag har jag tagit ett beslut om att vad som än händer ska jag vara nykter.

De 12 stegen - Vad vinner jag?

3. Mod istället för rädsla

Ja, verkligen, vilken skillnad mot mitt aktiva liv ! Jag törs öppna dörren om nån ringer på, det är ok att åka förbi en poliskontroll, jag törs stå vänd mot den person som jag pratar med, jag behöver inte vara rädd för att mina händer skakar, jag kan gå emot mina rädslor och göra saker som jag aldrig gjort tidigare, jag törs möta mina känslor, känna hur det bubblar av skratt men också när tårarna stiger i ögonen, känna hur det ibland kommer ångest om hur jag en gång betett mig i fyllan och villan,törs prata med en annan människa om hur jag mår,se folk i ögonen och känna att jag duger precis som jag är.
Listan kan göras längre, mycket längre, men ska jag gradera något så är det väl modet att möta mitt återfunna känsloliv utan påverkan av sinnesförändrande medel, helt naken och utan försvar, det absolut bästa jag upplevt. Det är, och har varit en underbar resa !!

I takt med att jag återfunnit mig själv och sakta men säkert byggt upp min förlorade självkänsla så har mina rädslor försvunnit.

Och detta beror på att jag inte tar det första glaset !!

Hej Måne, ja det var jag som var ute och seglade och provade mina nyktra vingar.
Har varit ute på en miniresa. Blev en fin upplevelse att lägga i minnesbanken. Nämligen en icke bakfull, nykter morgon i hotellets matsal. Vilken känsla att kliva upp pigg och ta för sig av alla goda grejer och äta en rejäl frukost. Kolla i tidningen och snegla lite på en del gäster som inte såg så pigga ut. Tänkte med förskräckelse på hur de allra flesta av mina hotellmornar sett ut, suttit så bakfull att jag skamset stirrat ner i bordet och petat i mig något bröd. Sörplat i mig lite kaffe för att hjälpligt komma igång. Och tänkt samma gamla tankar, att jag måste sluta, det här var sista gången. Varför måste jag dricka så förbannat mycket och så sent i går. Faan, nu är hela dagen förstörd.
I morse mina vänner, hade jag en riktigt fin upplevelse av hur det kan och ska vara i stället.
Nu inne på min femte nyktra vecka och det mesta känns kanon än så länge. Nu ska bara sockret väck också.
Kram alla kämpar
/Fenix

Tro istället för förtvlivlan.

Jag blev förundrad av dina rader, Adde! En beroende kan bäst hjälpa och förstå en annan beroende.

I dag klarnade det lite för mig, visst hade jag fastnat i min självömkan! Tyckte att det var orättvist att ena tjejen kunde gå ut och ta sig ett par dagars fylla, medan jag var tvungen att stanna på behandlingen och hålla mig nykter... Men vänta lite nu, vem är det som tvingar mig?? Absolut ingen!

Jag VÄLJER att stanna kvar och kämpa mig igenom de jobbiga tiderna. Jag väljer att veta var jag vaknar på morgonen, jag väljer att kunna titta folk i ögonen, jag väljer att våga känna, jag väljer att inte behöva spy i toavasken... listan kan göras lång!

Hur förtvivlad var inte jag när jag tvingade glaset till munnen, bara för att sekunden senare få upp det igen - och dessutom bli ännu mer förtvivlad när jag insåg att det kom upp för fort, hann inte få någon effekt av det... Hur förtvivlad var jag inte när jag satt på golvet storgråtandes och bad till Gud att hjälpa mig ur det helvete jag hade skapat?

I dag väljer jag att vara nykter och drogfri, i morgon får vi se..

Segaletta.

:-)

"Det finns fördelar med att inte dricka alkohol."

För mig finns bara fördelar och inga nackdelar. Iaf än så länge.

Kram

Hej Berra.

Ja ibland är det inte lätt...Jag har i två dagar hatat SJ för att de inte kan komma med sina jäkla tåg. Stått och väntat på bussar som varit fulla (hehe) redan när de kommit . Men jag har fått åka till jobbet med bekanta och vi hade trevligt i bilen.
Sen får jag ett SMS från min stackars dotter som får skit av sin pappa för att jag inte har bil och inte kan köra hem hennes väskor. O det tar han med henne när hon kommer hem snortrött halv elva på kvällen. Första dagen de ses varandra på en vecka!!! Kan han inte ta det med mig?? Jag fattar inte!!! Blev så jäkla arg så jag höll på att spricka! Stod desstuom i regnet och väntade på ytterligare en försenad buss, eftersom tåget vi brukar åka med är i Norrköping på grund av olyckan där. Tyckte så synd om min lilla 16-åring för att hon har en pappa som har blivit helt pantad!! Han har varit elak emot dem ända sen han träffade sin nya kvinna.

I vanliga fall hade jag mått jättedåligt och känt världens dåliga samvete för att jag inte har någon bil. Alkoholen kan ju få en att må dåligt av allting. Men har jag inte det där dåliga samvetet. Först tänkte jag ringa upp honom och säga ett par väl valda ord. Men sen tänkte jag att jag bara skulle få en massa skit så jag struntade i det. Hon slipper honom snart för hon ska bo hos mig när vi flyttat. Då träffar hon honom bara varannan helg. Om hon nu vill det. Så tråkigt att han måste prata skit om mig inför barnen. Jag har det som en helig regel att inte göra det. Min mamma o pappa gjorde det hela tiden och det kändes som att allt var mitt fel.
Men jag praktiserade "lev och låt leva" Tänkte att det här inte skulle få förstöra min dag mer än absolut nödvändigt. O så blev det.
Tog en långpromenad i hösten istället.

Kram

Välkommen adde
härlig läsning
sann o viktig
mår sådär
föll förra helgen
men skriver igen
o vill lyckas
tänker inte ge upp
kramar Måne

Välkommen Gunnar
tre dagar,imorron fyra
härligt
kram Måne

Hu,vilken soppa på ditt jobb
men ,VILKEN TUR att du är lugn en smula avtrubbad,så du kan skjuta det ifrån dig
men inte verkar du känslomässigt avtrubbad i allafall,jobbmässigt i guess.
Livet är komplext,men, det är ju faktiskt inte problemen i sig som är problemet
utan problemet ligger ju i betraktarens ögon,hur vi väljer att möta dem
o med lugn
sans ,ro
går det fasen så mycket lättare
där funkar sinnesrobönen (tack Pia)
ande
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
Jag är oändligt glad att du delar med dig
skulle gärna ha din dassbok på mitt dass om man säger så
två flugor i en smäll,eller vaddå?! hihi
kramar Måne

Usch!

Just nu har jag lyssnat på de illavarslande kraxande kråkorna...

Jag vet, jag SKA inte, men de befann sig i samma fikarum som mig.
Lite svårt att inte få min uppmärksamhet, de talade till mig...

Vill att jag ska hålla med i alla pessimistiska upplägg, hålla med...
Allt snaskigt som man kan frottera sig i, illvilja...

"Ja ni ska nog få se, det kommer att gå åt h*lvete med den här firman också.."

Varför?, varför? tänker jag...
Varför ska de kräkas ur sin spott & spe...
Varför vill de dra med mig i sina egna negativa tankar...

Jag sk*ter i gårdagen, i all historia, jag lever här och nu..
Jag hastar inte framåt med grund för det som har varit, jag vill vara i nu'et..

Det där var mitt gamla jag...

Kan ingen j*vel sätta munkavel på kärringen!!!
Dra ut den tveeggade tungan, slå knut på den, och trycka ner den i halsen så hon kväver sig själv.

Jag har inget behov av att må dåligt, låt mig vara!

Tidigare i förra veckan...
Bitchen har dessutom gått lös på min närmaste kollega, förbannade PMS-kärring...

Ömsom så ler jag, kanske det är rätt åt honom att få en släng av sleven för honom med...
Nu kanske han förstår mig lite bättre...?

Samtidigt tycker jag lite synd om honom, av ren medmänsklighet...
Jag har två sidor, båda slåss de...

Jag har "lärt mig" att inte ta angreppen personligt, det är bara ett jobb...
Blockera eller acceptera, det är inte mitt problem, ..längre..

Känner mig lite känslomässigt avtrubbad, och skönt är väl det, jag mår bra av det!

Mitt gamla jag känner bara hat och hämnd, slita kärringen i stycken och mata måsarna med den.

Men jag har två sidor som sagt, och den ena är polare med Dala Lama...
Och vad kommer ut av det, ja inte är det JAG som mår dåligt av det i alla fall...

Låt kärringen gapa sig hes, jag har lock för öronen och allt rinner av som vatten på en gås...

Livet är komplext, jag har "förenklat" det lite, men lite nya tankar...

OM jag ska må bra, så måste jag se till att jag gör det också...
Alla medel tillåtna, dock inte alkoholen, där ska jag inte snubbla några fler gånger...

Mors Berra

hallo brudar
Monkey,min Monkey
jag äter citalopram samma styrka som du för tillfället
började med 20 men behöver mer just nu,likson du
älskar hösten ,med skiftande färger,klar luft,mossa,svamp o tända ljus
men psyket dalar ändå,så det måste få en skjuts
o jag gör allt vad jag kan för att hjälpa det på traven,inte förra helgen,,huhuu vill säga
men ändå,,,10 dar sen
rädsla,smyger inpå mig
men jag vill såå innerligt må bra
tur att ni alla finns
jag raderar också inläggen,löjligt,skriver du,då är vi två,,
han har sagt likaså,drick inte så mycket
"herregud,ska det va så svårt att sluta när det är nog"
fast han borde veta bättre
ibland blir jag rädd,då jag känner att han inte känner mig på det djupaste planet
men å andra sidan,så håller jag ju ännu på o lär känna mig själv,den resan är lång,,,
men ,kan inte dela allt med honom,
drar mig lite undan,är tyst,hittar inte orden,,,
svårt
oj,måste hämta lillen nu
var bara hemma en snabbis
skriver senare
kramar Måne

Detta är inte de riktiga 12 stegen utan en "förklaring" på vad man vinner på nykterheten. Kolla här på de 12 stegen : http://www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/steg_trad_loften.htm

Hej Adde!

Kul att du skriver ner de 12 stegen här. Jag lovar att följa med i ditt skrivande. Själv skulle jag aldrig våga sätta min for på något AAmöte el liknanade. Fixar inte sociala sammanhang på det sättet.

Karin

Monkey, hej på dig!

Ang Fluoxetinet....tala bara om nästa gång du ska ha förnyat recept att det är 40 mg som gäller, jag har ätit det i över 10 år och det är min minimidos, allt under är förlite. Oftast måste jag dessutom plussa på med ytterligare någon annan sort för att få fullgod effekt, detta trots psykoterapi.

Vi reagerar alla olika på mediciner och doser, vissa av oss behöver högre doser kanske enbart utifrån att vi bryter ner medicinerna snabbare än andra.

Under alla år har jag inte mött något motstånd att skriva ut den högre dosen, jag tror inte att det blir några problem för dig heller. det är ju inte direkt ett missbrukspreparat. :-D

Lycka till!
Karin

Ha ha Monkey. Inga hippiesar men väl hispisar. Så hade jag oxå det och jag såg upp till hippiesarna som verkade så fria och lyckliga till skillnad från min stränga och neurotiska familj. Hmm. Så blev jag lite för mkt hippie med rödvinsglaset ständigt i näven, radikala åsikter och ganska mycket flum. Konstigt att mina barn blivit så "rediga" som de är. :)

Beställ inte medicin på nätet, snälla. Har du otur så är det inte ens rätt preparat ...
Ring läkaren och berätta att du höjt din dos och att du har haft svårt att få tag på någon som vill lyssna. Har du berättat om alkoholen och hur du verkligen mår? Vet av erfarenhet att det är svårt att berätta allt... men ganska nödvändigt om man ska få läkarna att förstå. Jag jobbar själv inom vården och vi är inga tankeläsare.. :) jag har lärt mig att det är bättre att bre på lite än att förminska, större chans att få hjälp då.

Kram

Ja du Berra.. sån känns min hjärna oxå för tillfället. Läst för mycket om dendriter, synapser och myelinskidor. :) Känner riktigt hur det sprakar och brakar därinne nu... inte minst när jag är röksugen.

Tänk att jag var så kass i systemet att jag var i det sista stadiet där alkoholen i bästa fall fick mig att må bra en stund av förväntan, känna mig normal en stund och sen bara svart hål.... I de sämsta fall svart hål direkt. Var jag ute eller på fest så hände det att jag helt plötsligt var dyngrak, inte ens i stånd att ta hand om mig själv, utan att veta hur det gått till. Trött. ledsen, illamående, ont i magen och huvudvärk. Mådde lika dåligt full som bakfull men allra sämst när jag var sugen och det inte fanns alkohol... inte kroppslig abstinens som skakningar och sånt men en oerhört sug och irritation.

Tja, den tiden är förbi och jag tänker sällan på alkohol utom när jag är här och skriver, och då för att jag vill hjälpa andra och dels för att jag tycker det är intressant överhuvudtaget att lära och spåna om beteende. En sak är säker, jag tror att jag har blivit än bättre människa efter all denna erfarenhet, så jag är tacksam ändå. Trots allt.

Ja det är vackert att ge sig själv livet, och det är vackert att ge människor runt omkring en nykter förebild. Jag som har kära släktingar som jag oroat mig för i många år som nu oxå är nyktra vet vilken lättnad det är.

Tacksamhet.

Kärlek

Kram på er allihopa goa fina människor.

Pia

Jo Så vackert att ge sig själv den vackaste gåvan , livet utan alkohol.
Tack Berra för de fina orden!

Kram Thea

Go'morgon Livet!

Pia, jo tack, min fronallob mår alldeles utmärkt...
Har inte fått några nya smällar sedan min nykterhet blev ett faktum, vare sig från in eller utsidan...
Och det känns skönt...

Faktum är att jag håller på och meckar ihop alla söndersupna synapser nu,
och det har varit ett riktigt virrvarr...

Ett utdrag ur min inre dagbok..

"..Få se nu den här röda sladden ska kopplas ihop med den gulröda......blzzzxtf!, nähä!...."

"...men fyfan vicken jäla härva..."

"vem i h*lvete har släpat in en gammal rostig cykel här..?"

"...men för i h*lvete vem har släppt ut dig tjocka Berta, du ska tillbaka till långtidsarkivet..!
(min gamla hemkunskapsvikare i 7:an...tror jag..)...

Den där svarta fina överkörda katten som skapat sådana skarpa minnen....
har trillat ner från plåthyllan i facket för barndomsminnen, upp med dig igen!

Osv osv, så går mina städagar till i den trassliga hjärnan...

..och Måne, ja men va f*n, hela jag är ju full av sk*t, klart man delar med sig...

Och viktigast, jag behöver ER, inte berusningen, och en gnutta nykter galenskap...
Så blir mina dagar mycket lättare att genomleva...

Eller som Farbror Melker sa i Saltkråkan, ..."en dag, ett liv..."
Har inte börjat fatta det förräns nu..

Jag har ett liv, och varje uppvaknande startar med en ny dag, så varför förstöra just den???

Idag en Tisdag, och jag ska låta den få komma, och gå som den vill, inte manipulera den,
inte förfalska den, inte förvandla den, inte spekulera med den...
Utan bara få låta den komma och gå som den vill, utan alkoholen...

Det blir min gåva till mitt liv idag, är inte det en av de finaste, så säg?

Mors Berra

Hej min måne!
Jag är också född på 70-talet. Vi är nog ungefär lika gamla. Det var inte mycket hippiesar runt mig men väl hispisar. Mamma mådde dåligt periodvis, ingen alkohol, men psykbryt.

Antidepp, jag äter fluoxetin. Läkaren har skrivit ut 20 mg/dag. Jag äter 40. Det går hur bra som helst. Inte för att jag egentligen förordar att man ska skita i vad läkaren säger men när man har träffat 10 olika stafettläkare och förlängt recept per telefon, suttit med läkare som pratar så dålig svenska att jag knappt förstår, då tröttnar jag. När det då blev så "lyckat" att jag fick två recept inringda av två olika läkare (det märkte jag när jag kom till apoteket och hon i kassan frågade vilket recept det gällde) så insåg jag att tabletterna kommer att räcka länge och jag kan nog ta dubbel dos i perioder när det känns tungt. Och hösten är tung. Jag har varit nära att beställa tabletter på olika internationella internetapotek, men då säger mannen här hemma STOPP. Ja, ja. Jag gör väl inte det då.

Måne, vad äter du för antidepp?

Jag skriver heller aldrig när min man är hemma. Han tycker att det här med att låta bli alkohol börjar gå till överdrift. Herregud, drick normalt säger han. Han vet att jag är inne på "alkoholsidor" men inte att jag skriver så mycket som jag gör. När jag har varit här inne på forumet går jag till internethistorik och raderar de här sidorna. Fjolligt men så gör jag. Jag vill inte att han ska läsa det jag skriver här.

Igår var jag på medarbetarsamtal hos vår nya chef. Hon tycker säkert att jag är en stor mes med noll koll. Ja ja, det är inte mycket att göra åt nu.

Nu ropar ungarna! Kram till dig min måne